Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

1

Nr 251.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående åtgärder för lagring
av brännoljor; given Stockholms slott den 31
mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och handelsdepartementen
:

Den 25 januari 1939 uppdrog jag åt advokaten Otto Schultz att söka
åvägabringa avtal angående lagring av brännoljor för svenska jordbrukares
behov.

Med skrivelse den 2 mars 1939 har advokaten Schultz överlämnat dels två
förslag till avtal mellan staten, å ena sidan, samt svenska lantmännens riksförbund,
förening u. p. a., för egen del och såsom företrädare för i avtalen

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 251.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 251.

avsedda lagerdeltagare, å andra sidan, angående lagring av brännoljor för
svenska jordbrukares behov, dels ock en promemoria rörande nämnda avtalsförslag.

Efter remiss ha yttranden i ärendet avgivits den 9 mars 1939 av rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap och den 16 i samma månad av
statens reservförrådsnämnd. Den 24 mars har advokaten Schultz inkommit
med en skrivelse i ärendet, vid vilken fogats ett yttrande av svenska lantmännens
riksförbund.

Jag torde nu få underställa Kungl. Maj:t detta ärende.

De föreslagna avtalen innebära i huvudsak följande.

Avtalen avse att genom svenska lantmännens riksförbunds försorg skall
lagras dels vid vissa lagercentraler och dels hos enskilda jordbrukare förråd
av fotogen eller annan brännolja för traktormotorer eller andra motorer tillhörande
de till avtalen anslutna jordbrukarna och avsedda att användas vid
deras jordbruk. Kostnaderna för såväl lagringsåtgärderna som anskaffande
av lagren skola bestridas av riksförbundet eller de till avtalen anslutna föreningar
eller enskilda personer. Staten å sin sida skall enligt avtalen garantera
att, i händelse av beslag eller annat statligt förfogande över dylikt brännoljelager,
de i avtalen avsedda förråden intill en myckenhet av 8,000 liter per
med avtalet avsedd explosionsmotor i första hand skola få användas i respektive
lagerdeltagares jordbruk. Endast om landets intresse så oundgängligen
fordrar, skall staten äga att helt eller delvis förfoga över nämnda förråd
för annans räkning än lagerdeltagarnas. I så fall skola emellertid dessa
vara berättigade till ersättning dels för lagringskostnaderna, beräknad efter
1.5 öre per liter och år från den tidpunkt lagerdeltagaren anslutit sig till lagringen,
för den kvantitet som tagits i anspråk, dels ock för själva varan efter
gällande marknadspris, dock minst marknadspriset vid inköpstillfället.
Avtalen äro avsedda att gälla till den 1 januari 1945 och skola, därest uppsägning
icke sker, förlängas för fem år för varje gång.

Berörda avtal torde såsom särskilda bilagor (A och B) fogas vid protokollet.

Såsom motivering till förslaget har i förenämnda promemoria anförts i huvudsak
följande.

Genom det på grund av ifrågavarande avtal skapade skyddet för svenska
lantmännens riksförbund eller jordbrukare, att enligt avtalet upplagda lager
skola förbehållas till avtalen anslutna jordbruk, är det att förmoda, att ett
skäligen stort antal jordbrukare kunde förmås att biträda dessa lagringsavtal,
varigenom utan särskilda kostnader för staten en tämligen stor bränslereserv
för jordbrukens behöriga drift under krissituationer skulle skapas.

Vid de förhandlingar, som örn avtalet förts, har från riksförbundets sida
påpekats, att ett väsentligt villkor för att avtalet skulle bland jordbrukarna
vinna någon allmän anslutning är, att så starka garantier som möjligt skapades
för att de lagrade brännoljorna i förefallande krissituation verkligen
finge användas av respektive lagerdeltagare.

En från statens sida absolut utfästelse i förevarande avseende torde icke
kunna avgivas. Även örn staten i ett privaträttsligt avtal, sådant som det
föreslagna, lämnar utfästelse i förevarande avseende, torde staten härigenom

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

3

icke kunna avhända sig sin rätt att på grundlagsenlig! sätt genom lagstiftning
i händelse av nödfall lägga även nied avtalet avsedda lager under statens
förfogande.

Staten torde sålunda vid sin kommande lagstiftning i ämnet icke vara bunden
av utfästelser i ett avtal sådant som det förevarande.

Detta har man också från riksförbundets sida förklarat sig inse, men man
har då från riksförbundet begärt, att avtalet borde förses med en »ersättningsklausul»,
så att jordbrukarna skulle hava den tryggheten, att, därest en
framtida lagstiftning bomme att icke överensstämma nied avtalets bestämmelser,
jordbrukarna likväl skulle få viss ersättning för av dem nedlagda
kostnader, såväl i avseende på lagringsåtgärder (cisterner o. d.), som beträffande
den inköpta varan.

I ersättningsfrågan må då först påpekas, att en i eventuell krissituation
grundlagsenligt skedd lagstiftning icke i och för sig kan medföra någon
skadestånds (ersättnings) skyldighet, även örn den innefattar förfogande över
med avtalet avsedda brännoljor. Skall alltså ersättning i förevarande avseende
överhuvud taget kunna utgå, måste statens skyldighet härutinnan fastslås
redan i avtalet, så att nämnda skyldighet innebär en privaträttslig utfästelse
av staten av den beskaffenhet att träda i kraft, därest staten använder
sig av sina grundlagsenliga rättigheter att lagstifta på ett med avtalet icke
överensstämmande sätt.

En dylik i ett civilrättsligt avtal gjord utfästelse torde få betraktas såsom
bindande oavsett kommande eventuella lagstiftningsåtgärder.

Den ersättningsskyldighet, staten i sådant avseende enligt vad förut sagts
i avtalet skall ikläda sig, torde böra betraktas ur den synpunkten, att likaväl
som staten för att ernå ett visst lagringsresultat kan genom avtal ikläda sig
vissa utgifter, bör staten i nu avsedda avtal kunna ikläda sig däri omförmälda
begränsade ersättningsskyldighet. Den innebär ju i själva verket, att
staten förbinder sig att ersätta jordbrukarna för deras lagringskostnader och
lager, därest ett sådant verkligt nödläge för svenska samhället inträder, att
staten genom särskild lagstiftning nödgas ur synpunkten av allmänt väl
förfoga ■— helt eller delvis — över de lager, som jordbrukarna enligt avtalet
upplagt.

För att berörda avtal skola äga giltighet har bland annat förutsatts, att
Kungl. Maj:t godkänner desamma.

De fördelar, staten genom sådana avtal skulle erhålla, vore bland annat
följande:

1) En lagring av berörda brännoljor åstadkommes, som eljest icke skulle
hava ägt rum. Dessa bränslemedel torde bliva av för jordbrukets behöriga
drift och därmed för folkförsörjningen betydelsefullt slag.

2) Lagringen enligt avtalen medför icke i och för sig någon kostnad för
staten, varken ifråga örn lagrens eller behövliga cisterners anskaffande (lagringskostnader)
.

3) Endast därest staten för annans räkning än lagerdeltagarens förfogar
över det lagrade eller del därav ifrågakommer utgift, nämligen sådan ersättning
som omförmäles i § 9 i båda avtalen, som lyder:

»Staten förbinder sig att endast örn landets intresse så oundgängligen
fordrar, förfoga över i detta avtal avsedda lager för annans räkning än lagerdeltagarens
och att, örn sådant förfogande till någon del eller möjligen
helt likväl skulle äga rum, till resp. lagerdeltagare utgiva ersättning innefattande: a)

Viss ersättning för lagringskostnader (anläggning av cisterner, räntekostnader
etc.) beräknad efter 1.5 öre per liter och år för den i anspråk tagna

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

kvantiteten räknat från den tidpunkt lagerdeltagaren enligt § 3 tredje stycket
anslutit sig till lagringen och till tidpunkten för detta avtals upphörande.

b) Lösen av i anspråk tagen kvantitet till gällande marknadspris dock
minst marknadspriset vid inköpstillfället.»

I fråga om ersättningen under a) bör anmärkas, att eftersom fotogenpriset
nu är cirka 12 öre per liter, den under a) upptagna tilläggsersättningen
av ytterligare 7 öre per liter betyder en prisökning av cirka 60 °/o.
Att denna prisökning i en tänkt krissituation ingalunda får anses för hög
framgår bland annat av att prisstegringen på fotogen, när importsvåriglieter
inträffade åren 1917—18, uppgick till, jämfört med 1913—14 års priser,
ända till över 300 %.

Ytterligare böra beträffande a) anmärkas, att av själva lagringskostnaderna
(anskaffande av cisterner, desammas anbringande samt ränta å härvid
nedlagt kapital) ersättningen under a) endast enligt verkställda beräkningar
innebär ersättning av icke fullt hälften av berörda kostnader, så att lagerdeltagaren
i varje fall själv står för över hälften av kostnaderna ifråga. Exempel:
en cisternanläggning för 10,000 liter beräknas kosta 1,000 kronor. Ränta
därå i 5 år 250 kronor, sammanlagt 1,250 kronor. Ersättning enligt §
9 a) skulle då tänkas utgå för 8,000 liter i 5 år — 600 kronor. Kvarstår
alltså självkostnad för lagerdeltagaren 650 kronor, alltså över 50 °/o av cisternkostnaden.

Därjämte bör tagas i betraktande, att därest staten förfogar över viss del
av ifrågakomna lager, detta vanligen måste tänkas ske till förmån för andra
jordbruk som icke försett sig med behövligt fotogenlager. Detta innebär
emellertid, att dessa jordbruk, icke staten, få erlägga kostnaden enligt § 9 a)
och b), så att denna kostnad icke bliver en statens utgift utan ersättes
av de enskilda förbrukare, som erhålla fotogenen.

För lagerdeltagama erbjuda avtalen följande fördelar:

1. För enligt avtalen lagrade brännoljor komma lagerdeltagarna i den
gynnade situationen, att de kunna beräkna att även i krissituationer förfoga
över de upplagda lagren och därmed bedriva sitt jordbruk.

2. Skulle så exceptionella omständigheter inträffa, att staten blir nödsakad
förfoga över det lagrade, så bör främst påpekas, att sådant förfogande
näppeligen kan tänkas omfatta mer än en viss del av det lagrade, så att
lagerdeltagaren i varje fall får behålla en del därav, För sådan del av lagret,
som tages i anspråk för annans räkning, erhåller lagerdeltagaren fullt
tillfredsställande ersättning, varvid bland annat observeras, att marknadspriset
för fotogen måste förväntas i en krissituation giva lagerdeltagaren
högre pris än hans inköpspris för varan.

I de avgivna yttrandena ha avtalsförslagen i huvudsak tillstyrkts. Lantmännens
riksförbund har emellertid förklarat sig kunna godkänna avtalen
endast under förutsättning att ersättningen för lagringskostnaderna höjes till
2 öre per liter och år.

Ur yttrandena må i övrigt återgivas följande.

Rikskommissionen har yttrat:

De remitterade förslagen till avtal skilja sig i två avseenden från de
mellan reservförrådsnämnden och resp. lagerkällare vanligen träffade avtalen,
nämligen dels därigenom, att enligt förslagen lagerhållaren är och förutsättes
i allmänhet skola förbli ägare till varan även vid en avspärrning,
dels därigenom att staten icke i fredstid belastas med några kostnader för
lagringen, men väl förbinder sig att vid ett statligt förfogande, grundat på en

Kungl. Maj:ts proposition nr 2,51.

5

i en krissituation förutsatt särskild lagstiftning, utge förutom lösen av inneliggande
lager jämväl ersättning för förekommande lagringskostnader.

Ett villkor för att en lagring enligt de föreslagna avtalen skall vinna tillräcklig
anslutning bland jordbrukarna har ansetts vara, att så stark garanti
som möjligt skapas för att lagerhållarna i en krissituation få behålla de under
fredstid upplagrade varorna. Den garanti, varom här är fråga, har i
avtalens § 9 formulerats så, att staten förbinder sig att »endast om landets
intresse så oundgängligen fordrar» förfoga över lagren. Skulle ett dylikt
förfogande komma till stånd, erhåller lagerhållaren — utöver vad som utgår
till den, som ej deltagit i avtalet men blir utsatt för det statliga förfogandet
— gottgörelse jämväl för lagringskostnaderna.

Rent principiellt kan måhända bestämmelsen om en dylik förbindelse ingiva
vissa betänkligheter. Dessa minskas dock, örn nian närmare undersöker
innebörden av den gjorda utfästelsen.

Vad beträffar företrädesrätten, vilken får anses vara av särskild betydelse
för anslutningen till lagringen, synes densamma nöjaktigt begränsad
genom det därvid knutna förbehållet till förmån för landets intresse.

För bedömande av ersättningsfrågan torde i korthet det förfarande böra
anges, som antagligen kommer att tillämpas vid varuregleringar med stöd
av en blivande allmän förfogandelag.

Enligt föreliggande förslag till dylik lag kan ett statligt förfogande över
egendom ske på två olika sätt, antingen så att Kungl. Majit förordnar örn
beslag å varan, eller ock så, att Kungl. Majit förordnar örn varans avstående
till kronan.

Ett beslag innebär i och för sig endast skingringsförbud, men genom detsamma
avses att förmå varuinnehavaren att »frivilligt» försälja varan till
anvisad köpare. Det vid dylik försäljning tillämpade priset torde komma
att sammanfalla med marknadspriset. Skulle åter varuinnehavare vägra
att på angivna villkor försälja sin vara, kan han förpliktas att avstå densamma
till kronan.

Vid förordnande örn avstående till kronan inlöses varan med undantag
för de kvantiteter, som ej uppenbarligen överstiga oundgängligt behov för
innehavaren, varvid ersättning utgår efter grunder, som prövas skäliga med
hänsyn till gällande pris. För fastställande av sådan ersättning upprättas
särskilda taxor, vilka kunna förutsättas komma att ligga något under marknadspriset.

Enligt avtalens § 10 förutsättes staten, om landets intressen oundgängligen
fordra varans avstående, komma att anmana lagerdeltagarna att till
auktoriserad köpare försälja av sitt lager. Lagerdeltagare, som följer anvisningen,
erhåller ersättning enligt i avtalet angivna grunder, under det att
lagerdeltagare, som icke efterkommer densamma, förlorar skyddet av avtalet.
För sistnämnda lagerdeltagare kan förordnande om varans avstående
till kronan bringas i verkställighet och utgår i sådant fall ersättning enligt
taxa. Den, som vägrar att sälja till auktoriserad köpare, kan alltså icke
göra anspråk på ersättning enligt avtalet.

Vid lagringskostnadernas beräknande torde man lia utgått från att lagerdeltagare
skulle få sina rörliga omkostnader för lagringen täckta. Däremot
skulle staten icke inlösa någon del av cisternerna. Då en jämförelse med
de omkostnader, som falla på sådan olja, som lagrats genom reservförrådsnämndens
försorg, givit vid handen, att den enligt avtalet kontrakterade
ersättningen måste betecknas som skälig, har rikskommissionen intet att
erinra mot densamma.

Beträffande inlösningsbeloppet för lagret har detsamma angivits till gill -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

Departements

chefen.

lande marknadspris men som en undre gräns satts marknadspriset vid inköpstillfället.
Rent teoretiskt föreligger således möjlighet att inlösen av olja,
som skyddas av avtalen, måste ske till högre pris än det marknadspris,
som gäller vid inlösningstillfället. Sannolikheten härför torde dock vara
mycket liten; i en krissituation, då staten ser sig föranlåten förfoga över
inom landet förefintlig olja, torde marknadspriset näppeligen kunna förväntas
ligga under det vid normala förhållanden gällande. Fördenskull torde
förslagen icke heller på denna punkt behöva giva anledning till betänkligheter.

I detta sammanhang bör påpekas att — såsom ock i den remissen bifogade
P. M. antydes -—- staten torde bliva i tillfälle att göra sig betäckt för
de kostnader, som kunna komma att uppstå på grund av avtalen, vid oljans
försäljning till sådana förbrukare, som icke deltagit i lagerhållningen.

Under åberopande av det anförda vill rikskommissionen tillstyrka, att åtgärder
vidtagas i syfte att få till stånd avtal i huvudsaklig överensstämmelse
med de remitterade förslagen.

Därest dylika avtal bliva gällande, torde det böra uppdragas åt statens
reservförrådsnämnd, vilken ju handhar den för statens egen räkning pågående
lagringsverksamheten, att ombesörja den statliga kontrollen över nu
ifrågavarande lagring.

Statens reservförrådsnämnd har anfört:

Därest det skulle bliva nödvändigt att trots givna förbindelser förfoga
över den för jordbruksbehov lagrade motorfotogenen, inträder enligt förslaget
viss ersättningsskyldighet för staten. Av de angivna grunderna för denna
ersättning synes framgå, att jordbrukaren skall exempelvis efter 5 års
lagring återfå omkring hälften av det i anläggningen nedlagda beloppet.
Det synes nämnden kunna ifrågasättas, huruvida icke denna ersättning bör
kunna något reduceras liksom också vid längre tids lagring viss maximiersättning
bör bestämmas.

Hänsyn måste nämligen tagas till de möjligheter, som yppa sig för jordbrukaren
att, då han disponerar en cisternanläggning, erhålla motorfotogen
till billigare pris än örn leverans skall ske i fat. Såvitt nämnden har sig
bekant, torde en icke obetydlig prisreduktion stå att erhålla, om leverans
kan fullgöras genom påfyllning av cisterner från tankvagn. Genom den
möjlighet, som på nu angivet sätt vinnes att erhålla motorbränsle till förmånligare
pris, sättes vederbörande jordbrukare i stånd att kunna verkställa
amorteringar å anläggningen. Därjämte vill nämnden icke underlåta påpeka,
att man måste utgå från att jordbrukaren för den vara. han avstår
till staten, kan väntas erhålla ett pris, som avsevärt överstiger det han givit
för den lagrade varan.

Beträffande den fortlöpande kontrollen förefaller det som om rapporter
varje kvartal skulle vara tillfyllest.

Det är uppenbarligen av största betydelse att lagring av brännoljor kommer
till stånd inom landet, varigenom möjliggöres att under en avspärrning
tillgodose jordbrukets behov. Den tilltagande maskindriften vid det
svenska jordbruket har medfört, att dess behov av brännoljor under senare
år mer och mer ökats. Bristen på driftsmedel för jordbrukets maskinella
utrustning skulle därför i händelse av avspärrning kunna förorsaka en för
vår livsmedelsförsörjning allvarlig nedgång i jordbruksproduktionen. Med

Kungl. Majlis proposition nr 251.

7

hänsyn härtill synas åtgärder böra vidtagas i syfte att få till stånd lagring
av brännoljor inom landet.

De av utredningsmannen framlagda förslagen till avtal mellan staten, å
ena, samt svenska lantmännens riksförbund, å andra sidan, angående lagring
av brännoljor synas på ett för båda parterna tillfredsställande sätt lösa
det föreliggande problemet angående lagringen. Avtalen innebära i huvudsak
att riksförbundet eller till avtalet anslutna jordbrukare skulle utan kostnad
för staten ombesörja lagring av brännoljor i lagercentraler eller hos
de enskilda lagerdeltagarna. För den händelse landets intresse oundgängligen
fordra det, skall dock staten äga förfoga över lagren. Därvid skall
ersättning utgå för lagren och lagringskostnaderna. Såsom utredningsmannen
framhållit medföra de ifrågasatta avtalen avsevärda fördelar för såväl
staten som lagerdeltagarna. För staten medföra avtalen, att en lagring av
brännoljor skulle kunna ske utan att staten därför tillskyndas några kostnader
annat än för den händelse staten till följd av extraordinära förhållanden
ser sig nödsakad förfoga över lagren. För att lagringen skall komma
till stånd är det emellertid nödvändigt, att staten erbjuder garantier
för att lagerdeltagarna vid avspärrning få själva förfoga över varorna utom i
det fall, att landets intresse oundgängligen kräver förfoganderättens överflyttande
på staten. Anslutningen till denna för landets försörjning med brännoljor
synnerligen betydelsefulla lagringsverksamhet kommer tydligen även att
inverka på behovet av att i en krissituation för statens räkning förfoga över
dessa varor. Ju flera lagerhållare, desto mindre anledning bör det finnas
att antaga, att staten på grund av bristande tillgång på ifrågavarande driftsmedel
skall nödgas tvångsvis förfoga över de lagrade varorna. Beträffande
ersättningen för lagerkostnaderna torde, med hänsyn till önskvärdheten av
att vinna största möjliga anslutning till lagringen och då den av riksförbundet
förordade ersättningen av 2 öre per år och liter icke synes oskälig, berörda
ersättning böra bestämmas till sistnämnda belopp. Såsom i yttrandena
förordats torde det böra ankomma på statens reservförrådsnämnd att handhava
den statliga kontrollen över nu ifrågavarande lagringsverksamhet.

Det torde vara lämpligt, att huvudpunkterna i omförmälda avtal underställas
riksdagen. Därest riksdagen godkänner vad därutinnan föreslagits,
lärer det senare få ankomma på Kungl. Majit att närmare utforma avtalens
innehåll.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att godkänna, att avtal rörande lagring av brännoljor må
träffas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
angivits.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen -

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

Regenten bifall samt förordnar att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Folke Ericson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

9

Bil. A.

Utkast

till

Avtal I

angående lagring av brännoljor för svenska jordbrukares (lagerdeltagares)
behov genom lagercentraler.

Mellan A (av Kungl. Maj :t utsedd myndighet) såsom företrädare för svenska
staten, å ena sidan, och Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR), för egen
del och såsom företrädare för i detta avtal omförmälda lagerdeltagare, å
andra sidan, träffas härmed följande avtal, varvid förutsättning för dess giltighet
skall vara, att Kungl. Maj:t godkänner detsamma.

§ 1-

Avtalets ändamål är följande: Å ena sidan ombesörjer SLR lagring av i
avtalet åsyftade, för lagerdeltagarnas räkning upplagda kvantiteter brännolja.
Å andra sidan garanterar svenska staten, att i händelse av beslag på
eller annat statligt förfogande över dylikt brännoljeslag, de av avtalet omfattade
förråden intill en myckenhet av 8,000 liter per med avtalet avsedd explosionsmotor
(antingen traktormotor eller för jordbruket använd stationär
motor) i första hand skola få användas i respektive lagerdeltagares jordbruk,
så att staten, endast örn landets intresse så oundgängligen fordrar, kommer
att helt eller delvis förfoga över sådant förråd för annans räkning än lagerdeltagarens.
Lagerdeltagare är i sådant fall berättigad till ersättning enligt
§ 9.

§ 2.

De brännoljor, som i detta avtal avses, äro i gällande tulltaxa med statistisk
varulörteckning betecknade:

Statistiskt nummer Varuslag

441 motorbrännolja och pannbrännolja,

oraffinerade

442 fotogen; ävensom andra raffinerade

brännoljor.

§ 3.

I detta avtal avsedd lagring av brännoljor sker på följande sätt:

På olika orter i landet uppläggas genom SLR:s eller till SLR anslutna föreningars
försorg lager. (Varje sådant lager kallas nedan lagercentral.)

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 251.

Envar, som bedriver jordbruk (efter sin anslutning till lagringen i detta
avtal kallad lagerdeltagare), äger att, oavsett om han är medlem i SLR eller
till SLR ansluten förening eller icke, till lämplig lagercentral anmäla, att han
för det av honom bedrivna jordbruket önskar deltaga i lagringen genom
ifrågavarande lagercentrals försorg med visst uppgivet antal liter brännolja,
uppgående till högst 8,000 liter för varje i lagerdeltagarens jordbruk använd
motor av i § 1 angivet slag (nedan kallad ansluten motor).

Härvid skall lagerdeltagaren uppgiva jordbrukets namn, areal samt antalet
anslutna motorer. Ingen må anmäla sig som lagerdeltagare vid mera än
en lagercentral; icke heller äger den, som enligt avtal II själv lagrar brännoljor
bliva lagerdeltagare.

SLR förbinder sig att med tillämpning av ovanstående själv eller genom
till SLR anslutna föreningar av i § 2 omförmälda brännoljor å olika orter
upplägga, vidmakthålla och förvara förråd, beräknade efter högst 8,000 liter
per varje ansluten motor. Såväl förrådsanläggningar (cisterner) som det lagrade
ämnet inköpas och bekostas helt av SLR eller anslutna föreningar.

Formulär till det avtal, som SLR kommer att träffa med varje i nästföregående
stycket nämnd förening bifogas i avskrift (Bil. A) och någon ändring i
detta formulär får icke äga rum utan att i varje särskilt fall A:s samtycke
inhämtas.

§ 4.

SLR, som från sina anslutna föreningar skall införskaffa månatliga uppgifter
rörande mängden av det lagrade motorbränslet, de olika lagercentralernas
belägenhet samt vilka jordbruk, som deltaga i berörda lagring, ävensom
rörande antalet anslutna motorer för varje anslutet jordbruk, förbinder
sig att å sin sida månatligen till A meddela uppgift om totala lagringsmängden
enligt detta avtal, ävensom att i övrigt på anfordran lämna A de
uppgifter, varöver SLR enligt vad ovan sagts förfogar.

A äger kontrollera de sålunda lämnade uppgifterna.

§ 5.

Detta avtal avser vid varje tidpunkt den lagringsmängd, som funnits upptagen
uti den senaste månadsrapporten, som SLR avgivit enligt föregående
paragraf.

§ 6.

SLR ansvarar för att cisternanläggningarna väl underhållas, att lagringen
sker på ändamålsenligt och betryggande sätt samt att lagren erhålla all erforderlig
tillsyn och vård.

§ 7.

Skulle vid kontroll eller eljest befinnas, att de vid någon lagercentral upplagda
kvantiteterna brännoljor icke uppgå till den enligt § 4 anmälda myckenheten,
äger A att omedelbart på SLR:s bekostnad anskaffa felande kvantiteter.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

För den händelse vid beslag eller annat statligt förfogande vid någon lagercentral
sådan brist konstateras, som överstiger 10 °/o av den kvantitet, vilken
enligt detta avtal skall hava legat i lager och har SLR försummat vidtaga
nödiga åtgärder för återfyllning, äger A förklara, att beträffande vid sådan
lagercentral lagrade brännoljor, bestämmelserna i detta avtal icke skola
vara tillämpliga.

§ 8.

Skulle på grund av krig, kris eller eljest av statsmakterna jämlikt då gällande
författningar genom beslag eller på annat sätt förfogas över sådana
varuslag, som ingå uti med detta avtal avsedda lager, försäkrar svenska staten
att sådana bränslelager antingen icke sipola innefattas i förfogandet eller,
i den mån så sker, likväl skola få användas för förbrukning inom respektive
anslutna jordbruk, med undantag allenast för vad som i § 9 stadgas.

I detta avtal avsedda bränslelager få uti första stycket förutsatt fall icke
användas till något annat ändamål än för drift av motorer av i § 1 angivet
slag i respektive anslutna jordbruk. Lagerdeltagare, som bryter häremot, förlorar
skyddet av detta avtal.

§ 9.

Staten förbinder sig att endast örn landets intresse så oundgängligen fordrar,
förfoga över i detta avtal avSedda lager för annans räkning än lagerdeltagarens
och att, om sådant förfogande till någon del eller möjligen helt
likväl skulle äga rum till resp. lagerdeltagare utgiva ersättning, innefattande:

a) Viss ersättning för lagringskostnader (anläggning av cisterner, räntekostnader
etc.) beräknad efter 1.5 öre per liter och år för den i anspråk tagna
kvantiteten räknat från den tidpunkt lagerdeltagaren enligt § 3 tredje stycket
anslutit sig till lagringen och till tidpunkten för detta avtals upphörande.

b) Lösen av i anspråk tagen kvantitet till gällande marknadspris, dock
minst marknadspriset vid inköpstillfället.

§ 10.

Om staten vid förfogande, som i § 9 sägs, anmanar lagerdeltagaren att till
viss, av staten anvisad (auktoriserad) köpare helt eller till viss angiven del
försälja sitt lager, skall detta ske till ett pris, som motsvarar ersättningen
enligt § 9 a och b, och ansvarar staten i sådant fall för betalningen härav.

Lagerdeltagare, som icke efterkommer sådan försäljningsanvisning, förlorar
skyddet av detta avtal.

§ 11.

Vid förfogande som i § 9 förutsättes skall staten utan annan ersättning
än i § 9 a angives vara berättigad begagna cisternanläggningarna under
avtalstiden för den mängd brännolja, varöver staten beträffande ifrågakomna
lagerdeltagare förfogat.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

§ 12.

Detta avtal gäller till den 1 januari 1945 och förlänges, därest uppsägning
från någondera partens sida icke ägt rum senast sex månader före avtalstidens
utgång, med fem år för varje gång.

§ 13.

Tvister rörande detta avtal eller därav härflytande rättsförhållanden skola
avgöras av skiljenämnd enligt gällande lag om skiljenämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

13

Bilaga B.

Utkast

till

Avtal II

angående lagring av brännoljor för svenska jordbrukares (lagerdeltagares)
behov genom lagring direkt hos varje lagerdeltagare.

Mellan A (av Kungl. Majit utsedd myndighet) såsom företrädare för
svenska staten, å ena sidan, och Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR)
för egen del och såsom företrädare för i detta avtal omförmälda lagerdeltagare,
å andra sidan, träffas härmed följande avtal, varvid förutsättning för
dess giltighet skall vara, att Kungl. Majit godkänner detsamma.

§ 1.

Avtalets ändamål är följande: Å ena sidan ombesörja lagerdeltagarna

lagring av i avtalet åsyftade kvantiteter brännoljor. Å andra sidan garanterar
svenska staten, att i händelse av beslag på eller annat statligt förfogande
över dylikt brännoljeslag, de av avtalet omfattade förråden intill en
myckenhet av 8,000 liter per med avtalet avsedd explosionsmotor (antingen
traktormotor eller för jordbruket använd stationär motor) i första hand
skola få användas i respektive lagerdeltagares jordbruk, så att staten, endast
örn landets intresse så oundgängligen fordrar, kommer att helt eller
delvis förfoga över sådant förråd för annans räkning än lagerdeltagarens.
Lagerdeltagare är i sådant fall berättigad till ersättning enl. § 9.

§ 2.

De brännoljor, som i detta avtal avses, äro i gällande tulltaxa med statistisk
varuförteckning betecknade:

Statistiskt nummer Varuslag

441 motorbrännolja och pannbrännolja,

oraffinerade

442 fotogen, ävensom andra raffinerade

brännoljor.

§ 3.

I detta avtal avsedd lagring av brännoljor sker på.följande sätt:

Envar, som bedriver jordbruk (efter sin anslutning till lagringen i detta
avtal kallad lagerdeltagare) äger att, oavsett örn lian är medlem i till SLR

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

ansluten förening eller icke, till av SLR för varje särskilt distrikt anvisad
centralförening eller annan organisation anmäla, att han för det av honom
bedrivna jordbruket önskar upplägga ett lager av visst uppgivet antal liter
brännolja uppgående till högst 8,000 liter för varje i lagerdeltagarens jordbruk
använd motor av i § 1 angivet slag (nedan kallad ansluten motor).

Härvid skall lagerdeltagaren uppgiva jordbrukets namn, areal, antalet anslutna
motorer samt varest lagringen äger rum. Den som enligt avtal I
anmält sig såsom lagerdeltagare äger icke bliva lagerdeltagare enligt avtalet
II.

Varje lagerdeltagare skall förbinda sig att på det av honom för lagring
uppgivna stället upplägga, vidmakthålla och förvara förråd av i § 2 omförmälda
brännoljor beräknade efter högst 8,000 liter per varje ansluten
motor. Såväl förrådsanläggningar (cisterner) som det lagrade ämnet inköpas
och bekostas helt av lagerdeltagaren.

Formulär till det avtal, som till SLR ansluten förening kommer att träffa
med sådan lagerdeltagare bifogas i avskrift (bil. A), och någon ändring i
detta formulär får icke äga rum, utan att i varje särskilt fall A:s samtycke
inhämtas.

§ 4.

SLR, som från sina anslutna föreningar skall införskaffa månatliga uppgifter
rörande vad lagerdeltagare enligt § 3 anmält, förbinder sig att å sin
sida månatligen till A meddela uppgift om den totala lagringsmängden enligt
detta avtal, ävensom att i övrigt på anfordran lämna A de uppgifter,
varöver SLR enligt vad ovan sagts förfogar.

A äger kontrollera de sålunda lämnade uppgifterna.

§ 5.

Detta avtal avser vid varje tidpunkt den lagringsmängd, som funnits upptagen
uti den senaste månadsrapporten, som SLR avgivit enligt föregående
paragraf.

§ 6.

SLR skall tillförbinda lagerdeltagaren, att denne ansvarar för att cisternanläggningen
väl underhålles, att lagringen sker på ändamålsenligt och betryggande
sätt, samt att lagren erhålla all erforderlig tillsyn och vård.

§ 7.

Skulle vid kontroll eller eljest befinnas, att de hos en viss lagerdeltagare
upplagda kvantiteterna brännoljor icke uppgå till den enligt § 4 anmälda
myckenheten, äger A att omedelbart på lagerdeltagarens bekostnad anskaffa
felande kvantiteter.

För den händelse vid beslag eller annat statligt förfogande hos någon lagerdeltagare
sådan brist konstaterats, som överstiger 10 °/o av den kvantitet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

15

vilken enligt lagerdeltagarens uppgift skall hava legat i lager, och har lagerdeltagaren
försummat vidtaga nödiga åtgärder för återfyllande, äger A förklara,
att beträffande av sådan lagerdeltagare lagrade brännoljor bestämmelserna
i detta avtal icke skola vara tillämpliga.

§ 8.

Skulle på grund av krig, kris eller eljest av statsmakterna jämlikt då gällande
författningar genom beslag eller på annat sätt förfogas över sådana
varuslag, som ingå uti med detta avtal avsedda lager, försäkrar svenska staten
att sådana bränslelager antingen icke skola innefattas i förfogandet eller,
i den mån så sker, likväl skola få användas för förbrukning inom respektive
anslutna jordbruk, med undantag allenast för vad som i § 9 stadgas.

I detta avtal avsedda bränslelager få uti i första stycket förutsatt fall icke
användas till något annat ändamål än för drift av motorer av i § 1 angivet
slag av respektive anslutna jordbruk. Lagerdeltagare, som bryter häremot,
förlorar skyddet av detta avtal.

§ 9.

Staten förbinder sig att endast om landets intressen så oundgängligen
fordra, förfoga över i detta avtal avsedda lager för annans räkning än lagerdeltagarens
och att, om sådant förfogande till någon del eller möjligen helt
likväl skulle äga rum till resp. lagerdeltagare utgiva ersättning innefattande:

a) Viss ersättning för lagringskostnader (anläggning av cisterner, räntekostnader
etc.) beräknad efter 1.5 öre pr liter och år för den i anspråk tagna
kvantiteten räknat från den tidpunkt lagerdeltagaren enligt § 3 tredje stycket
anslutit sig till lagringen och till tidpunkten för detta avtals upphörande.

b) Lösen av i anspråk tagen kvantitet till gällande marknadspris dock
minst marknadspriset vid inköpstillfället.

§ 10.

Örn staten vid förfogande, som i § 9 sägs, anmanar lagerdeltagaren att till
viss, av staten anvisad (auktoriserad) köpare helt eller till viss angiven del
försälja sitt lager, skall detta ske till ett pris, som motsvarar ersättningen
enl. § 9 a och b, och ansvarar staten i sådant fall för betalningen härav.

Lagerdeltagare, som icke efterkommer sådan försäljningsanvisning, förlorar
skyddet av detta avtal.

§ 11.

Vid förfogande som i § 9 förutsättes skall staten utan annan ersättning
än i § 9 a angives vara berättigad begagna cisternanläggningarna under avtalstiden
för den mängd brännolja, varöver staten beträffande ifrågakomna
lagerdeltagare förfogat.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

§ 12.

Detta avtal gäller till den 1 januari 1945 och förlänges, därest uppsägning
från någondera partens sida icke ägt rum senast sex månader före
avtalstidens utgång, med fem år för varje gång.

§ 13.

Tvister rörande detta avtal eller därav härflytande rättsförhållanden skola
avgöras av skiljenämnd enligt gällande lag om skiljenämnd.

397670. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.