Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

1

Nr 240.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av vattenfallsstyrelsen m. m.; given Stockholms
slott den 10 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gerh. Strindlund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:

Till prövning föreligger fråga örn viss omorganisation av vattenfallsstyrelsen.
Sedan vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 10 maj 1937 gjort framBihang
till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 240.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

ställning i ämnet och utlåtanden häröver inhämtats, bemyndigade Kungl.
Maj:t den 18 mars 1938 chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla
högst tre sakkunniga för att inom kommunikationsdepartementet biträda
med verkställande av översyn av vattenfallsstyrelsens organisation på
grundval av styrelsens förenämnda förslag. De av departementschefen tillkallade
sakkunniga, f. d. generaldirektörerna A. Granholm, tillika ordförande,
och G. Malm samt generaldirektören E. Stridsberg, avgåvo den 21 juli
1938 förslag i ämnet. Utlåtanden häröver hava avgivits av vattenfallsstyrelsen
den 28 oktober 1938 och av kommunikationsverkens lönenämnd den
27 februari 1939, varjämte de sakkunnigas förslag, i vad avser lönesättningen,
blivit föremål för behandling av de av chefen för finansdepartementet tillkallade
sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare
vid statens affärsdrivande verk (betänkande statens off. utredn. 1939:

5). På grund av det delvis direkta sambandet mellan organisationsärendet
och en av vattenfallsstyrelsen gjord framställning beträffande vissa befattningar
över lönegrad A 20 avser jag att här anmäla även sistnämnda framställning.

Vattenfallsstyrelsens organisation.

Inledningsvis torde jag få erinra om den organisatoriska utvecklingen vid
vattenfallsstyrelsen och styrelsens nuvarande organisation.

Jämlikt beslut av 1908 års riksdag trädde vattenfallsstyrelsen i verksamhet
med 1909 års ingång. Vattenfallsstyrelsen övertog härvid de uppgifter,
som förut ålegat styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk. Under det
följande årtiondet skedde en successiv utbyggnad av vattenfallsstyrelsens
organisation. Vid 1920 års riksdag beslöts en omorganisation av styrelsen,
och denna organisation gäller ännu i huvudsak.

Vattenfallsstyrelsen erhöll redan från början en i visst avseende från övriga
statliga affärsverk skild organisationsform, i det att styrelsen utgöres
av generaldirektören och chefen för statens vattenfallsverk samt fyra ledamöter,
de senare utan annan funktion inom verket.

1920 års organisation av vattenfallsstyrelsen upptog sex byråer, därav fyra
å ordinarie stat: kraftverksbyrån, kanal- och fastighetsbyrån, administrativa
byrån och kameralbyrån, samt två å extra stat: byggnadsbyrån och tekniska
byrån. Sistnämnda byrå, å vilken handlades tekniska utredningsärenden,
indrogs emellertid fr. o. m. år 1926.

Den 7 maj 1926 uppdrog Kungl. Maj:t åt vattenfallsstyrelsen att verkställa
och framlägga utredning beträffande statens vattenfallsverks organisation
och personal i vissa, av chefen för kommunikationsdepartementet berörda
hänseenden. Sålunda skulle utredningen avse en allmän undersökning
av personalbehovet med hänsyn till dåmera inträdda förhållanden och
personalens fördelning på ordinarie och extra ordinarie samt i samband därmed
en allsidig granskning av organisationen i dess helhet — såväl centralförvaltningen
som lokalförvaltningarna — därvid borde undersökas möjligheterna
till begränsningar och förenklingar samt åtgärder i övrigt, som

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

kunde antagas underlätta arbetet och bidraga till nedbringandet av förvaltningskostnaderna.

Vattenfallsstyrelsen framlade utredning och förslag i ärendet den 11 november
1926. Styrelsens förslag föranledde emellertid icke annan åtgärd
än att Kungl. Maj:t den 9 november 1928 anbefallde styrelsen att verkställa
förnyad utredning i ärendet i syfte att åvägabringa större kostnadsminskning
än som förutsatts i styrelsens förslag.

Den förnyade utredningen framlades av vattenfallsstyrelsen i skrivelse
den 17 december 1928. Kungl. Maj:t fann emellertid styrelsens förslag böra
underkastas ytterligare granskning. Denna granskning uppdrogs åt två av
de sakkunniga, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1928 tillkallats
för att — var för sig, där ej för särskilt fall annorlunda bestämts —
utföra undersökningar och avgiva förslag i huvudsakligt syfte att åstadkomma
ökad ekonomisering inom olika grenar av statsförvaltningen (ekonomisakkunniga).
De båda sakkunniga, generaldirektören A. E. M. Ericsson och
disponenten W. Johnsson, avgåvo betänkande i ämnet den 23 december
1929. Sedan vattenfallsstyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd avgivit
utlåtande i ärendet, framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 168 till
1930 års riksdag förslag angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen
för statens vattenfallsverk m. m. Förslaget bifölls oförändrat
av riksdagen (statsutskottets utlåtande nr 74; riksdagens skrivelse nr 127).
I organisatoriskt hänseende innebar statsmakternas beslut emellertid väsentligen
endast, att byggnadsbyrån under den ändrade benämningen byggnadstekniska
byrån överfördes till ordinarie stat på så sätt, att för byråns chef
— överingenjören — och hans närmaste man uppfördes befattningar å styrelsens
ordinarie stat.

Därefter har i huvudsak icke vidtagits annan förändring av styrelsens
organisation än att år 1932 ur kraftverksbyråns förvaltningsavdelning utbröts
det till nämnda avdelning hörande driftkontoret, vilket organiserades
såsom särskild avdelning inom byrån, driftavdelningen.

Beträffande vattenfallsstyrelsens nuvarande organisation må till en början
nämnas, att styrelsen utgöres av generaldirektören och chefen för statens
vattenfallsverk, tillika ordförande i styrelsen, samt fyra av Kungl. Majit
förordnade ledamöter. Personalen är på vanligt sätt fördelad på byråer. Av
de till styrelsens handläggning hörande ärendena avgöras de s. k. pleniärendena
samfällt av generaldirektören och styrelseledamöterna efter föredragning
av chefen för vederbörande byrå eller annan tjänsteman. Till pleniärenden
höra viktigare ärenden av företrädesvis praktisk ekonomisk innebörd,
bland annat beträffande disposition av vattenfall och sättet för deras
bebyggnad; förvärv, försäljning eller upplåtelse av vattenfall och fastigheter;
nya anläggningar; allmänna bestämmelser angående leverans av elektrisk
energi; upphandlingar och entreprenader för belopp överstigande

100,000 kronor; anslagsäskanden; driftkostnadsstater; frågor örn energileverans
av större omfattning; organisationsfrågor; tillsättning av högre tjänste
män m. m.

I övrigt är vattenfallsstyrelsen organiserad såsom övriga statliga affärsverk,
i regel med generaldirektören såsom beslutande efter föredragning av
chefen för vederbörande byrå eller annan tjänsteman. Organisationen örn -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

fattar för närvarande fem byråer, nämligen kraftverksbyrån, byggnadstek
niska byrån, kanal- och fastighets b yrån, administrativa
byrån och kameralbyrån. De tre förstnämnda byråernas
verksamhet avser dessutom, med undantag för vissa speciella ärendegrupper,
de under styrelsen stående lokalförvaltningarna, nämligen beträffande
kraftverksbyrån de olika kraftverken i feni förvaltningsenheter sami
— genom stamlinjekontoret — stamlinjebyggnaderna, beträffande byggnadstekniska
byrån de lokala arbetsledningarna för kraftstationsbyggen och
vattenregleringsföretag, samt beträffande kanal- och fastighetsbyrån Troll
hätte kanal- och fastighetsförvaltning och kanalverket i Södertälje.

Arbetsfördelningen mellan och inom de skilda byråerna samt mellan styrelsen
och lokalförvaltningarna ter sig i sina huvuddrag på följande sätt.

Kraftverksbyrån. Kraftverksbyrån, som är den största byrån och inom
vars verksamhetsområde ligger den dominerande delen av styrelsens arbetsuppgifter,
står under chefskap av en överdirektör. Denne, som tillsättes
genom förordnande på viss tid, i regel 6 år, åtnjuter ett arvode av 10,500
kronor samt uppbär därjämte tantiem, för år 1936 uppgående till något över

20,000 kronor.

Kraftverksbyrån är uppdelad i tre avdelningar: förvaltningsavdelningen,
anläggningsavdelningen och driftavdelningen.

Å förvaltningsavdelningen, vars föreståndare är förste byrådirektör (lönegrad
30), handläggas huvudsakligen ärenden angående:

1) personalen vid kraftverksbyrån och kraftverksförvaltningen, i den mån
dylika ärenden ej tillhöra annan byrås handläggning;

2) framställningar om kapitalökningsanslag för distributionsanläggningar,
ångkraftverk m. m.;

3) utredningar och beräkningar för förnyelse- och driftkostnadsstater, för
budgetuppgifter rörande inkomster samt för verkställande av bokslut, allt
beträffande kraftverken;

4) skötseln av kraftverkens förråd samt upphandling av förrådsmateriel, inventarier
och standardiserade anläggningsdelar för vattenfallsverket i dess
helhet, dock med vissa undantag;

5) försäljning av elektrisk energi samt därmed sammanhängande taxe- och
propagandafrågor.

Inom förvaltningsavdelningen finnes ett förrådskontor för handläggning
av de under punkt 4 avsedda ärendena och ett kraftförsäljningskontor för
den under punkt 5 omnämnda verksamheten. Vartdera av dessa kontor stålander
ledning av en byrådirektör (lönegrad 28). övriga ärenden handläggas
å avdelningens kansli under förste byrådirektörens direkta ledning.

Ä kraftverksbyråns anläggningsavdelning, vars föreståndare likaledes är
förste byrådirektör (lönegrad 30), handläggas huvudsakligen ärenden angående: 1)

planering och konstruktion av elektrisk utrustning i kraftstationer och
understationer, såväl för nyanläggningar som för utvidgnings-, förnyelseoch
ombyggnadsarbeten;

2) utredningar i elektrotekniska och en del maskintekniska frågor;

3) utförande och underhåll av under 1) omförmäld elektrisk utrustning samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. 5

upphandling av därför erforderliga maskiner och andra specialkonstruktioner; 4)

konstruktion, uppförande, förändring och underhåll av husbyggnader för
Västerås ångkraftstation samt för kraftverkens understationer ävensom
andra mindre husbyggnader vid kraftverken;

5) planering, konstruktion, anläggning, ombyggnad och underhåll av kraftledningar
samt järnkonstruktioner för utomhusställverk;

6) anskaffning och impregnering av trästolpar för kraftledningar samt värdering
av skador vid framdragande av dylika ledningar;

7) provning av vissa materialier och apparater samt elektrotekniska laboratorieundersökningar.

Avdelningens arbete är fördelat å fem kontor: utrednings- och upphandlingskontoret,
varå finnas placerade två förste byråingenjörer (lönegrad 27),
stationskonstruktionskontoret under ledning av en förste byråingenjör, stationsmontagekontoret
under ledning av en e. o. avdelningsingenjör (lönegrad
26), husbyggnadskontoret under ledning av en förste byråingenjör samt linjekontoret,
vars föreståndare är byrådirektör (lönegrad 28). Dessutom höra till
denna avdelning en impregneringsanstalt i Åsbro och en provningsanstalt i
Älvkarleby, varjämte lokala organ för anläggningsarbeten äro underställda
avdelningens föreståndare.

Till byråns driftavdelning, som står under ledning av en driftdirektör med
ett arvode av 13,000 kronor, hänföras i huvudsak följande ärenden:

1) ärenden angående drifttjänstens anordnande vid kraftverken;

2) planer för energiproduktion och energifördelning vid samarbetande kraftverk
samt för anskaffning av reservkraft ävensom kontinuerlig övervakning
och ledning av driften vid dessa kraftverk;

3) utredningar angående befordrande av driftsäkerheten och angående inträffade
olycksfall vid kraftverken;

4) prognoser och belastningsanalyser angående kraftverkens tillgång å och
behov av elektrisk kraft av olika kvaliteter och för olika ändamål (kraftbalansen)
;

5) statistik över energiproduktion, belastning och driftstörningar vid kraftverken; 6)

ärenden angående kraftverkens driftförhållanden och skyddande vid
krig;

7) ärenden angående undervisningsanstalten för maskinist- och montörspersonal.

Avdelningens arbete är fördelat på tre kontor, kansliet och statistikkontoret,
drifttjänstkontoret samt kraftbalanskontoret. Drifttjänstkontorets föreståndare
är förste driftsingenjör (lönegrad 27), medan vartdera av de övriga
kontoren står under ledning av en e. o. byråingenjör i lönegrad 24. Till avdelningen
hör slutligen en undervisningsanstalt med en e. o. byråingenjör
(lönegrad 26) såsom föreståndare.

Byggnadstekniska byrån. Byggnadstekniska byrån, vars chef är överingenjör
med ett arvode av 17,000 kronor, handlägger huvudsakligen följande
ärenden:

1) förberedande utredningar och förslag rörande nya vattenkraftanläggningar; 2)

planering, konstruktion och utförande av kraftstationers vatten- och husbyggnadstekniska
delar samt sjö- och flodregleringar, innefattande jämväl
turbiner, järnkonstruktioner för dammar, lyftanordningar m. m.;

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

3) de tekniska delarna av ärenden angående utverkande hos vattendomstolar
av tillstånd till vattenkraftanläggningar inkl. sjö- och flodregleringar;

4) kontroll ur vattenteknisk synpunkt av färdiga vattenregleringsanläggningars
skötsel;

5) inspektion av färdiga vattenbyggnader samt planering och utförande av
större förnyelse- och underhållsarbeten å desamma;

6) tekniska undersökningar och utredningar angående de maskiner, konstruktioner
och materialier, som erfordras för de av byrån omhänderhavda
arbetena;

7) entreprenader och upphandlingar, som erfordras för ovannämnda arbeten,
undantagandes vissa förrådsmaterialier, disposition av större arbetsmaskiner
och arbetsredskap (byggnadscentralförrådet);

8) tekniska beskrivningar angående utförda anläggningar samt efterkalkyler
beträffande kostnaderna för desamma;

9) ärenden angående personalen vid byggnadstekniska byrån och de under
byrån sorterande lokala byggnadsföretagen, i den mån dylika ärenden ej
tillhöra annan byrås handläggning.

Överingenjörens närmaste man är förste byrådirektör (lönegrad 30).

Byggnadstekniska byråns arbete är fördelat på ett flertal avdelningar: utrednings-
och konstruktionsavdelningar för vatten- och byggnadstekniska
anläggningar, för närvarande under ledning av nyssnämnde förste byrådirektör
och 3 förste byråingenjörer (lönegrad 27), varav en icke-ordinarie, vidare
en utrednings- och konstruktionsavdelning för turbin- och övriga maskintekniska
anläggningar under ledning av en förste byråingenjör, en avdelning
för betongteknik likaledes med förste byråingenjör såsom föreståndare
samt en avdelning för specialstatistik och tekniska berättelser, vars föreståndare
är ingenjör i 22 :a lönegraden. Under överingenjören lyda därjämte arbetscheferna
och dem underställd personal vid byggnadsarbetena samt byggnadscentralförrådet.

Kanal- och fastighetsbyrån. Kanal- och fastighetsbyråns verksamhet innefattar
huvudsakligen ärenden rörande:

1) förvaltning av kanalverken, inkl. förnyelse- och underhållsarbeten samt
skötseln av trafiken å kanalerna;

2) reglementen för trafiken å kanalerna ävensom taxor å kanalavgifter
samt avgifter för lotsning och bogsering; nedsättning i fastställda kanalavgifter; 3)

förvaltningen av vissa bostads- och industriområden med tillhörande
väg-, avlopps-, järnvägs- och hamnanläggningar; stadsplanefrågor samt
upplåtelser av tomter och områden; beviljande av byggnadslån; skötsel
av järnvägs- och hamntrafik;

4) förvaltningen av vissa vattenfall, som ej tagits i anspråk för statens
kraftverk, och vissa jordbruksfastigheter; upplåtelser på arrende eller
med vattenfallsrätt;

5) skötseln av vattenfallsverkets förvaltningsbyggnader i Stockholm och
Trollhättan med tillhörande utvidgningsarbeten;

6) förnyelse- och underhållsarbeten å byggnader och anläggningar, tillhörande
de under 3)—5) avsedda fastigheter;

7) entreprenader och upphandlingar, som erfordras för ovannämnda arbeten,
undantagandes vissa förrådsmaterialier;

8) kartarkiv för vattenfallsverkets fastigheter med register över dessas
användning;

Kungl. Majus proposition nr 240. 7

9) personalen vid kanal- och fastighetsbyrån, kanalverken och fastighetsförvaltningen,
i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan byrås handläggning; 10)

fastställande av hyror för tjänstebostäder åt vattenfallsverkets personal.

Byrån står under ledning av en byråchef (lönegrad 30), vilken närmast
under sig har en e. o. byråingenjör (lönegrad 24) och en e. o. lantmätare
(lönegrad 24). Under byrån sortera kanalförvaltningarna i Trollhättan och
Södertälje.

Administrativa byrån. Administrativa byrån, vars chef likaledes är byråchef
i lönegrad 30, har huvudsakligen följande uppgifter:

1) juridiska utredningar samt upprättande av kontrakt rörande inköp av
vattenfall och fastigheter ävensom granskning ur juridisk synpunkt av
förslag till andra kontrakt och kontraktsformulär;

2) juridisk rådgivning vid affärsuppgörelser, som omhänderhavas av andra
byråer eller av lokalförvaltningar;

3) bevakande av statens rätt i vattenregleringsföretag, i vilka staten är
delägare;

4) ärenden angående tillstånd till framdragning av elektriska kraftledningar; 5)

ärenden angående taxering av och utskylder för vattenfallsverkets egendom
och affärsrörelse;

6) förande, ur juridiska synpunkter, av liggare över vattenfallsverkets fastigheter; 7)

rättegångsärenden, såsom:

a) ärenden angående laga tillstånd till utförande eller förändring av
vattenkraftanläggningar och vattenregleringar;

b) ärenden angående expropriation av mark för vattenfallsverkets anläggningsarbeten
samt angående ersättning för skador vid kraftledningars
framdragande;

c) ombesörjande av lagfarts- och inteckningsåtgärder;

d) indrivning av verkets fordringar samt bevakande av verkets rätt vid
konkurser och utmätningar;

e) övriga rättegångsärenden, sammanhängande med vattenfallsverkets
affärsverksamhet, såsom leveranstvister m. m.;

8) vård av styrelsens gemensamma arkiv och bibliotek;

9) ärenden angående bestraffning av personal;

10) ärenden angående personalen vid administrativa byrån, i den mån dylika
ärenden ej tillhöra annan byrås handläggning.

Å byrån handläggas däremot icke sådana ärenden, som vanligen betraktas
såsom administrativa, utan dessa ärendens handläggning har huvudsakligen
förlagts till kameralbyrån.

Administrativa byråns arbetsuppgifter äro fördelade å en processavdelning
(2 sekreterare i lönegrad 26) och en förvaltningsavdelning under ledning
av en förste sekreterare (lönegrad 27), vartill kommer en registratorexpedition.

Kameralbyrån. Kameralbyrån, vars chef är byråchef i lönegrad 30,
handlägger i huvudsak följande ärenden:

1) allmänna organisationsärenden, såsom ärenden angående Kungl. Maj:ts
instruktion för vattenfallsstyrelsen med underlydande lokalförvaltningar,
angående arbetsordningar och angående antalet ordinarie befattningar
vid vattenfallsverkct;

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

2) allmänna bestämmelser rörande tjänstemännens och kontorsvaktemas anställningsvillkor,
tjänstgöringstid och avlöningsförmåner samt rörande
tjänstemännens och arbetarnas tjänste- och familjepensionering;

3) förande av matrikel över tjänstemän och pensionsberättigade arbetare;

4) vissa individuella personalärenden, nämligen angående:

a) placering i löneklass av ordinarie och extra ordinarie tjänstemän;

b) uppskov med viss värnpliktig personals inställelse till tjänstgöring
vid mobilisering;

c) anställande av samt tjänstledighet och vikariat för verksläkare;

d) bidrag till kostnader för specialistvård samt bad- och massagebehandling; e)

sjukavlöning åt icke-ordinarie personal vid längre sjukledigheter;

f) ersättningar på grund av lagen örn försäkring för olycksfall i arbete;

g) pensionering av tjänstemän och arbetare samt deras efterlevande,
utanordnande av alla pensioner och livräntor;

h) antagande, befordran, tjänstledighet, vikariat m. m. beträffande personalen
vid kameralbyrån samt styrelsens vakt- och telefonpersonal;

5) ärenden angående verkets telefonabonnemang;

6) förslag till förnyelse- och driftkostnadsstater samt till beräkning av verkets
inkomstöverskott för riksstaten;

7) kassa-, bokförings- och revisionsärenden;

8) redigering av årsberättelser och allmänna kvartalsmeddelanden samt
av styrelsens tryckta ordersamling.

Kameralbyrans arbete är fördelat på en kansliavdelning, provisoriskt under
ledning av en kamrer (lönegrad 24), och tre kontor: kassakontoret under
en förste kassör i lönegrad 21, bokföringskontoret under en förste kontrollör
(lönegrad 22) samt revisionskontoret under en revisor (lönegrad 21),
varjämte en revisor är placerad å övergångsstat. Under kameralbyrån hör
därjämte styrelsens vakt- och telefonpersonal.

Vattenfallsstyrelsens organisation sförslag.

Behov av omorganisation.

Av vattenfallsstyrelsens skrivelse den 10 maj 1937 framgår, att behovet
av en omorganisation av styrelsen i första hand hänför sig till kraftverksbyrån.
Styrelsen framhöll i sin skrivelse, att nämnda byrå redan
år 1920 var av helt annan storleksordning än de övriga byråerna och att under
kraftverksbyran sammanförts alla de organ, som inom styrelsen syssla
med produktion, distribution och försäljning av elektrisk kraft. Byråns chef,
överdirektören, är tillika sedan 1930 generaldirektörens ställföreträdare utom
beträffande ordförandeskapet i styrelsen vid plenum. Sedan år 1920 har
emellertid utvecklingen gått kraftigt framåt särskilt inom byråns arbetsområde.
Till belysande härav meddelade styrelsen en tablå med uppgifter beträffande
statens kraftverk för åren 1920 och 1936, vilken i de sakkunnigas
betänkande kompletterats med uppgifter för år 1937 och som här torde få
återgivas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

9

Statens kraftverk.

1920

1936

1937

Ökni

1920-

1936

ng i %

1920-

1937

Antal större och medelstora kraftstationer........

4

12

12

200

200

Kraftstationernas totala effekt i 1,000 kW........

Antal egna sekundär- och fördelningsstationer

238

477

516

100

117

(frånsett abonnentstationer)....................

Antal egna tertiär- och mätningsstationer (frånsett

20

41

45

105

125

abonnentstationer) ............................

Högspänningslinjemas längd vid årets slut i km

308

412

428

34

39

(frånsett abonnentlinjer) ......................

4.623

8,597

8,878

86

92

Antal högspänningsabonnenter vid årets slut......

705

976

1,030

38

46

Anslutna transformatorer vid årets slut i 1,000 kW

420

1,240

1,353

195

222

Sammanlagd maximibelastning i 1,000 kW.......

Total egen energiproduktion i milj. kWh (frånsett

183

373

451

104

146

inköpt energi) ................................

751

2,269

2,571

202

242

Driftinkomster i milj. kronor....................

15.37

37.38

42.83

143

179

Driftkostnader > > > ....................

8.96

17.68

22.33

96

150

Driftöverskott > > » ....................

6.43

19.80

20.60

208

219

Vid årets slut disponerat kapital i milj. kronor ..

150.08

335.16

357.44

123

138

Kraftverksbyråns dominerande andel i styrelsens arbete — av styrelsens
vid tiden för avlåtandet av styrelsens skrivelse 230 tjänstemän tillhörde 103
kraftverksbyrån — hade enligt vattenfallsstyrelsens mening efter den oerhörda
stegringen av göromålen medfört en arbetsbelastning för överdirektören,
som vore orimlig för en man. Från organisatorisk synpunkt, anförde
styrelsen vidare, vore anordningen numera felaktig såtillvida, att ungefär
hälften av alla pleni- och generaldirektörsärenden först måste passera överdirektören,
vilket kunde leda till att generaldirektören bleve i viss mån avskärmad
från områden, där en mera direkt kontakt kunde vara lämplig och
riktig. Det kunde alltså, slutade vattenfallsstyrelsen, icke råda någon tvekan
om nödvändigheten att genomföra en uppdelning av kraftverksbyrån.

1 fråga om kanal- och fastighetsbyrån, vars arbetsområde minskats, ansåg
vattenfallsstyrelsen, att en indragning av byrån vore möjlig och lämplig.

Byggnadstekniska och administrativa byråerna ansåg vattenfallsstyrelsen
hava väl avvägda arbetsområden. Administrativa byrån syntes dock styrelsen,
med hänsyn till karaktären av dess främsta uppgifter, böra benämnas
juridiska byrån.

Vad slutligen beträffar personalärendena, vilka i vissa delar behandlas å
var och en av de skilda byråerna, framhöll vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse,
att kameralbyrån under årens lopp i allt större utsträckning blivit belastad
med dylika ärenden. Enligt styrelsens mening vore det fördelaktigt att till
en byrå samla dessa ärenden. Örn kameralbyrån ombildades till att i huvudsak
vara en personalbyrå, kunde lämpligen vissa andra till kameralbyrån
hörande ärenden förläggas till annan byrå, och vattenfallsstyrelsen framhöll
i detta sammanhang, att det med nuvarande organisation förekomme en viss

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

dubbelbehandling av ärenden angående bokslut samt förnyelsefonds- och
driftkostnadsstater, vilket förhållande borde rättas till.

Huvuduppgifterna vid den behövliga organisationsändringen skulle sålunda
enligt styrelsen bliva:

1) att finna en lämplig organisatorisk indelning av kraftverksbyråns göromål; 2)

att söka en lämplig form för skötseln av kanal- och fastighetsbyråns
minskade arbetsuppgifter; samt

3) att finna en tillfredsställande anordning för handhavande av personalärenden
inom styrelsen och de övriga ärenden, som tillhöra kameralbyrån.

Huvuddragen av vattenfallsstyrelsens organisationsförslag.

I sin skrivelse den 10 maj 1937 framlade vattenfallsstyrelsen i organisatoriskt
hänseende förslag endast i fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan
de skilda byråerna ävensom beträffande inrättande av befattningar såsom
överdirektör och souschef samt för de olika byråernas föreståndare. Organisationen
inom byråerna berörde styrelsen däremot icke närmare. Enär
de sakkunniga, såsom av det följande framgår, funno sig böra behandla även
byråernas inre organisation, såvitt avser byråföreståndarnas närmaste män
— avdelnings- och kontorsföreståndare — inhämtade de sakkunniga upplysningar
om hur styrelsen tänkt sig denna organisation. Vattenfallsstyrelsens
i förenämnda skrivelse framlagda organisationsförslag och de sålunda
inhämtade upplysningarna av preliminär natur ligga till grund för tablåer,
som fogats vid betänkandet.

Enär de sakkunnigas förslag i huvudsak ansluter sig till vattenfallsstyrelsens
förslag och en närmare redogörelse för sakkunnigförslaget och skiljaktigheterna
mellan de båda förslagen kommer att lämnas i det följande, torde
jag här få begränsa mig till följande sammanfattning av vattenfallsstyrelsens
organisationsförslag:

Vattenfallsstyrelsen förordade en omorganisation av styrelsens byråer m. m.
i enlighet med de förut angivna riktlinjerna sålunda, att hos vattenfallsstyrelsen
— vars sammansättning med generaldirektören och fyra från annan
verksamhet hämtade styrelseledamöter skulle lämnas oförändrad — skulle
finnas:

en överdirektör och souschef,

två överingenjörer, , ]

en driftdirektör och > såsom chefer för byråer och föredragande.

fyra byråchefer )

Överingenjörerna skulle förestå vardera av följande byråer: byggnadstekniska
byrån och elektrotekniska anläggning sbyrån (ny byrå).

Driftdirektören skulle förestå: driftbyrån (ny byrå).

Byråcheferna skulle förestå envar av följande byråer: juridiska byrån (förut
administrativa byrån), personalbyrån (förut kameralbyrån), ekonomibyrån
(ny byrå) och förrådsbyrån (ny byrå). Ur organisationen skulle alltså
utgå nuvarande kraftverksbyrån och kanal- och fastighetsbyrån.

Dessutom skulle kanaldirektören i Trollhättan vara föredragande för de

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

11

ärenden beträffande Trollhätte kanalverk och fastigheterna vid Göta älv samt
eventuellt även Södertälje kanalverk, vilka icke skulle tillhöra någon av förenämnda
byråer.

Den nuvarande delvis tantiemavlönade överdirektörstjänsten skulle utbytas
mot en fast avlönad befattning såsom överdirektör och souschef. Vidare
skulle antalet överingenjörer ökas från 1 till 2 och antalet byråchefer från
3 till 4, vilket innebär en sammanlagd ökning med 2 befattningar.

A andra sidan skulle 3 befattningar indragas, nämligen 2 förste byrådirektörsbefattningar
(vid kraftverksbyråns anläggnings- och förvaltningsavdelningar)
samt 1 byrådirektörsbefattning (vid kraftverksbyråns förrådskontor).
En byråchef (vid" kanal- och fastighetsbyrån) skulle överföras på övergångsstat.

De sakkunnigas förslag.

Huvuddragen av organisatiousförslaget.

Inledningsvis hava de sakkunniga framhållit, att de icke ingått i prövning
av den fundamentala organisationen av vattenfallsstyrelsen med en
styrelse bestående av — förutom generaldirektören — fyra ledamöter utan
annan funktion inom verket, vilken organisationsform vattenfallsstyrelsen
i sin skrivelse den 10 maj 1937 förutsatt skola bestå. De sakkunniga begränsa
sig, i enlighet med sitt uppdrag, till den under styrelsen lydande
centrala organisationen och behandla den lokala organisationen endast i
den mån densamma påverkas av förslag beträffande den centrala organisationen.
Ej heller ha de sakkunniga ansett det ankomma på dem att till
prövning upptaga styrelsens personaluppsättning i dess helhet. Vid den
snabba utveckling, som kännetecknar statens vattenfallsverk, måste enligt
de sakkunniga behovet av biträdande personal förändra sig jämförelsevis
hastigt och kan icke fastställas för någon längre tid. De sakkunniga begränsa
sig alltså i fråga örn personalen till de ledande befattningarna såsom
byråföreståndare och deras närmaste män, byråavdelnings- och kontorsföreståndare.
I övrigt, säga de sakkunniga, torde personaluppsättningen på
respektive tjänsteställen få överlämnas till verksledningens omsorg.

Såsom vattenfallsstyrelsen i sin nyssnämnda skrivelse framhållit, fortsätta
de sakkunniga, framträder vid övervägandet av styrelsens organisation
spörsmålet om en lämplig uppdelning av den nuvarande kraftverksbyrån
såsom en huvudfråga och en fråga, som uppenbarligen påkallar en snar
lösning. De sakkunniga hava ock, på sätt av det följande framgår, funnit
sig kunna i huvudsak biträda vad styrelsen härutinnan föreslagit.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle vattenfallsstyrelsens organisation omfatta,
förutom generaldirektören och styrelseledamöterna,

Lönegrad

1 överdirektör och souschef .................................... G 14

V attenbyggnadsbyrån:

1 överingenjör ................................................ G 10

Elektrobyggnadsbyrån:

1 överingenjör ................................................ C 10

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Lönegrad

Driftbyrån:

1 driftdirektör ................................................ C 7

Juridiska byrån:

1 byråchef .................................................. A 30

Kanslibyrån:

1 byråchef .................................................. A 30

Kommersiella byrån:

1 byråchef .................................................. A 30

Förrådsorganisationen:

1 förrådschef ................................................ C 7.

Därjämte skulle kanaldirektören i Trollhättan, vilkens befattning skulle
förändras till förordnandetjänst i lönegrad C 5, jämte sin nuvarande uppgift
hava att med byråchefs befogenhet handlägga och föredraga ärenden
,i styrelsen rörande Trollhätte kanal och verkets fastigheter i Göta älvs dalgång.
Därvid förutsätta de sakkunniga, att förvaltningen av Södertälje kanal
överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Slutligen skulle arbetschefen
för stamlinjebyggnadema och tills vidare driftchefen vid Västerås
ångkraftverk alltjämt vara direkt underställda generaldirektören (överdirektören
och souschefen).

Beträffande befattningshavarnas löneställning hava de sakkunniga ansett
sig icke kunna framlägga något definitivt förslag och hava därför yttrat sig
blott såvitt erfordrats för att få fram det rätta förhållandet i lönehänseende
mellan olika befattningar. De sakkunniga hava därvid utgått från en placering
tills vidare av konstituerade byråchefer i lönegrad A 30. Skulle, säga
de sakkunniga, vid den definitiva fastställelsen av tjänsteförteckningen till
avlöningsreglementet lönerna för byråcheferna i allmänhet vid kommunikationsverken
komma att höjas över lönegrad A 30, finge givetvis de av de
sakkunniga förordade lönebeloppen för vissa tjänster underkastas revidering.

De sakkunnigas ordförande har så till vida varit av skiljaktig mening
i nu berörda hänseenden som han icke velat biträda förslaget örn inrättande
av en befattning såsom överdirektör och souschef. Enligt hans förslag
skulle i stället chefen för kommersiella byrån såsom överdirektör placeras
i lönegrad C 10.

Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande uttalat, att styrelsen med tillfredsställelse
konstaterat, att de sakkunniga principiellt och i alla huvudfrågor
biträtt vattenfallsstyrelsens organisationsförslag. De sakkunniga hade emellertid
föreslagit avvikelser från detsamma beträffande vissa detaljer och
hade dessutom i större utsträckning, än vad styrelsen gjort i sitt förenämnda
förslag, ingått på frågor, som berörde de skilda byråernas inre organisation.
Härvid hade de sakkunniga delvis utgått från vissa uppgifter och
förslag av preliminär natur, vilka i april 1938 under hand överlämnats till
dem från vattenfallsstyrelsens chef men vilka styrelsen såsom sådan icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

13

haft tillfälle att taga ställning till. De av de sakkunniga framlagda förslagen
och gjorda uttalandena hade föranlett styrelsen till vissa erinringar, vartill
styrelsen återkomme i det följande.

Kommunikationsverkens lönenämnd anför, att nämnden, i den mån de
sakkunnigas betänkande behandlar spörsmål av rent organisatorisk innebörd,
ansett det i allmänhet icke ankomma på nämnden att ingå i prövning
av detsamma. Nämnden har sålunda ansett sig i regel böra till behandling
upptaga allenast de i betänkandet berörda frågor, som hava avseende
å befattningshavarnas löneställning.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har vattenfallsstyrelsens organisation
i huvudsak bestått oförändrad allt sedan år 1920. Utvecklingen
under 1920- och 1930-talen inom statens vattenfallsverk har emellertid varit
synnerligen kraftig, och denna utveckling har framför allt kommit till synes
inom det verksamhetsområde, som omhänderhaves av kraftverksbyrån, nämligen
produktion, distribution och försäljning av elektrisk kraft vid de statliga
kraftverken. Den i det föregående återgivna tablån över de statliga kraftverkens
utveckling giver vid handen, bland annat, att den totala egna
energiproduktionen ökat från 751 milj. kilowattimmar år 1920 till 2,571 milj.
år 1937 eller med 242 procent. Samkörningen med enskilda och kommunala
kraftverk — statens kraftverk producera omkring en tredjedel av hela landets
elektriska energi •—- har under denna tid nått en allt högre utveckling,
och kraftverksbyråns driftavdelning har härutinnan kommit att bilda en
central för landets kraftproducenter. Den särskilt under senare år forcerade
utbyggnaden av kraftstationer, vilken uppgift ankommer på byggnadstekniska
byrån, har medfört ett väsentligt ökat arbete för kraftverksbyråns anläggningsavdelning.
Denna avdelning har nämligen till huvuduppgift att ombesörja
all elektrisk utrustning i kraftstationer och understationer liksom
även byggandet av kraftledningar m. m. med undantag av stamlinjebyggnaderna,
för vilka finnes en särskild organisation. Att denna utveckling ökat
arbetsbördan även inom byråns förvaltningsavdelning, som bland annat är
verkets ledande försäljningsorganisation, ligger i sakens natur.

Med den utveckling, som sålunda förekommit, synes det uppenbart, att
sammanhållandet av alla de på kraftverksbyrån ankommande uppgifterna
under ledning av en byråföreståndare — den nuvarande överdirektören —
icke längre kan vara en lämplig organisationsform. Även om befattningshavaren
kan sakligt behärska arbetsområdet och på grund av dess omfattande
natur erhåller en för verket nyttig samlad överblick över hithörande centrala
arbetsuppgifter, synes dock erfarenheten hava visat, att de med ställningen
såsom byråns chef förenade skyldigheterna och ansvaret äro alltför
betungande. Dessa och andra olägenheter av den nuvarande organisationen
skärpas allt efter som utvecklingen fortskrider.

För min del är jag därför beredd att nu framlägga förslag örn en ändrad
byråorganisation inom vattenfallsstyrelsen, och enligt min mening böra även

Departe ments chefen.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

de övriga byråer berörande förändringar, som kunna finnas påkallade, samtidigt
genomföras. Redan i detta sammanhang vill jag nämna, att jag funnit
den av de sakkunniga och vattenfallsstyrelsen förordade uppdelningen av
kraftverksbyrån i tre byråer — elektrobyggnads-, drift- och kommersiella
byråerna, vilka dock i vissa avseenden skola få andra arbetsuppgifter än
motsvarande avdelningar å kraftverksbyrån — innebära en efter arbetsuppgifternas
art och omfattning väl lämpad organisatorisk åtgärd. Det syne_s
mig ock böra nämnas, att jag icke finner anledning ifrågasätta ändring i
fråga om vattenfallsstyrelsens högsta ledning, generaldirektören och de fyra
styrelseledamöterna.

Med hänsyn till att lösningen av frågan örn inrättande av befattningen överdirektör
och souschef är av betydelse för ett ståndpunkttagande till vissa
spörsmål i samband med byråorganisationen torde jag här till en början få
behandla denna fråga.

Inrättande av befattningen överdirektör och souschef.

I betänkandet har majoriteten av de sakkunniga med avseende å befattningen
överdirektör och souschef anfört:

Vattenfallsstyrelsen har föreslagit, att i styrelsen inrättas en befattning såsom
överdirektör och souschef.

Den nuvarande överdirektörsbefattningen vid vattenfallsstyrelsen är, såsom
av det förut anförda framgår, avsedd och att betrakta såsom byråchefsbefattning
vid en viss byrå, kraftverksbyrån. Organisatoriskt sett är överdirektören
alltså byråchef och har såsom sådan att dels inför generaldirektören
(styrelsen) föredraga vissa ärenden och dels själv avgöra ärenden, som äro av
»byråchefsärendens» natur. Överdirektören har emellertid haft en särställning
dels genom den stora omfattningen av de ärenden, som behandlats av
kraftverksbyrån, dels genom det direkta befälet över kraftverken. Genom den
överblick, som överdirektören därvid erhållit med avseende å kraftverksrörelsen
i dess helhet, har han i viss mån kommit att fungera såsom souschef beträffande
denna verkets största förvaltningsgren.

På grund av den stora arbetsbörda, som genom den kraftiga utvecklingen
av speciellt de delar av verksamheten, vilka tillhöra kraftverksbyrån, med
tiden kommit att åvila överdirektören i hans nuvarande ställning, har det å
andra sidan visat sig nödvändigt att de olika avdelningscheferna i kraftverksbyrån
ofta fått direkt föredraga sina ärenden för generaldirektören.

Genom omständigheternas makt hade sålunda, fortsätta de sakkunniga,
arbetsordningen i någon mån redan närmat sig den organisationsform, som
avsetts för framtiden. Frågan vore därför nu närmast om åstadkommande
av en sådan fördelning av generaldirektörens och överdirektörens i praktiken
utvecklade, samlade arbetsmängd, att styrelsens organisation kunde fungera
på bästa sätt. En uppdelning av kraftverksbyrån på flera byråer hade föreslagits
av vattenfallsstyrelsen, och de sakkunniga hade i huvudsak anslutit
sig till detta förslag såsom i och för sig naturligt och nödvändigt att genomföra.
Härigenom kunde vinnas, att beslutanderätten i »byråchefsärenden»
kunde fördelas på flera händer. Av en dylik uppdelning på flera byråer av

Kungl. Mcij.ts proposition nr 240.

15

kraftverk sby iåns arbetsuppgifter följde emellertid också, att byråernas föreståndare
erhölle mera avgränsade arbetsuppgifter och därmed även mindre
överblick av den samlade verksamheten inom verket än som stått den nuvarande
kraftverksbyråns chef till buds. Eli förändring endast av byråorganisationen
syntes fördenskull i sina konsekvenser komma att medföra en ökning
av generaldirektörens arbete, vilket skulle vara en utveckling i orätt riktning.
Vidare anföra de sakkunniga:

Erfarenheterna av styrelsens verksamhet under de sista tjugu åren synas
ock styrka behovet av alt inom styrelsen i bredd med generaldirektören hava
tillgång till en framstående teknisk-ekonomisk kraft med möjlighet att, obunden
av det mera rutinmässiga och specialiserade byråarbetet, verka sammanhållande
inom verket beträffande särskilt kraftproduktionen och kraftförsäljningen
samt att samtidigt företräda verket utåt vid förhandlingar om större
leveransavtal m. m. En dylik arbetsuppgift, vilken hittills i stor omfattning
fullgjorts av den befintlige överdirektören, kan uppenbarligen icke tilläggas
någon av cheferna för de byråer, som uppdelningsvis tillkomma vid den ändrade
byråorganisationen, detta ej minst med hänsyn till att verkets utveckling
gjort ifrågavarande arbetsuppgifter i så hög grad krävande.

En viktig fråga att i detta sammanhang taga i betraktande vore spörsmålet
örn ordnande av ställföreträdarskapet för generaldirektören. Härom anföra
de sakkunniga:

I ett ämbetsverk av vattenfallsstyrelsens typ, vilket är statt i en fortgående
och snabb utveckling i olika avseenden och inom vilket förhandlingar rörande
för verkets och statens ekonomi betydelsefulla frågor ständigt försiggå,
är det enligt de sakkunnigas uppfattning ofrånkomligt, att tillgång finnes
till en ställföreträdare för verkschefen, vilken är fullt skickad att ersätta denne
vid förfall av olika anledningar. Ställföreträdaren måste vara i stånd att
följa med verkets verksamhet på olika områden och även äga den kännedom
örn verkets personal, som kräves för att vid behov kunna taga ansvar som
fungerande verkschef.

De sakkunniga hava haft under övervägande, om icke chefen för någon
viss av vattenfallsstyrelsens byråer skulle kunna beredas ställning såsom
ständig ställföreträdare för generaldirektören och i denna egenskap ersätta
den tilltänkte överdirektören och souschefen. Enligt de sakkunnigas mening
resa sig dock avgjorda betänkligheter mot att förbinda chefskapet för en viss
byrå med uppdraget att vara generaldirektörens ställföreträdare. Innehavaren
av detta uppdrag måste givetvis vara utrustad med särskilda personliga
kvalifikationer, som göra honom skickad att ersätta verkschefen, såväl gentemot
underordnade som utåt. Det skulle enligt de sakkunnigas uppfattning
vara till förfång för det hela att vid val av chef för den ifrågakommande
byrån alltid behöva taga hänsyn till örn vederbörande jämväl vore lämplig
såsom ställföreträdare för generaldirektören.

En annan utväg för frågans lösande skulle givetvis vara att — i anslutning
till vad som tillämpas i vissa andra, större ämbetsverk -— Kungl. Majit till
ställföreträdare utsåge den bland cheferna för vattenfallsstyrelsens byråer,
som på grund av personliga förutsättningar vore därtill mest skickad. En sådan
ställföreträdare skulle emellertid lika litet som en ställföreträdare bunden
vid viss byrå kunna i nämnvärd mån avlasta generaldirektören från avgörandet
av andra än sådana ärenden, vilka tillhörde ställföreträdarens egen
byrå. Skulle ställföreträdaren i större omfattning inträda såsom ersättare för
generaldirektören, komine givetvis hans egen byrå att därpå bliva lidande,

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

även om viss personalförstärkning tillfördes byrån för att ersätta den arbetskraft,
som fråndroges byrån genom byråchefens fungerande såsom generaldirektörens
ställföreträdare.

Då chefen för vattenfallsstyrelsen måste — såväl mera konstant som mera
tillfälligt — kunna frigöras från löpande arbete för att erhålla möjlighet att
ägna tid åt de stora frågorna, kunde de sakkunniga ej anse de nu angivna
utvägarna för ställföreträdarskapets anordnande vara framkomliga. På
grund härav hade de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att ställföreträdarskapet
för verkschefen borde påvila en befattningshavare, som stöde utom
och över byråorganisationen.

Med stöd av vad sålunda anförts tillstyrka de sakkunniga, att vid statens
vattenfallsverk inrättas en befattning såsom överdirektör och souschef. De
sakkunniga förutsätta, att innehavaren av denna befattning skall vara elektrotekniker
av högsta kompetens, helst jämväl med goda ångtekniska insikter,
samt tillika utrustad med höga kvalifikationer i kommersiellt och förvaltningsekonomiskt
hänseende. De arbetsuppgifter, som skola ankomma på
överdirektören och souschefen, böra enligt de sakkunnigas mening icke i detalj
fastställas i styrelsens instruktion utan väsentligen få bliva beroende avgeneraldirektörens
bestämmande. De sakkunniga vilja endast tillägga, att
överdirektören givetvis i ärenden av större betydelse bör hänskjuta det slutliga
avgörandet till generaldirektören. Mot vattenfallsstyrelsens förslag att
överdirektören skall vara generaldirektörens ställföreträdare även beträffande
ordförandeskapet i den kollegiala styrelsen, hava de sakkunniga intet att
erinra.

I detta sammanhang hava de sakkunniga även behandlat frågan om den
löneställning, som bör avses för överdirektören och souschefen, och därvid
föreslagit, att befattningen placeras i lönegrad C 14, vilken lönegrad
innefattar en årslön av 24,000 kronor. De sakkunniga hava härom anfört: I

likhet med vattenfallsstyrelsen anse de sakkunniga, att med befattningen
icke böra förenas löneförmåner i form av tantiem. Vattenfallsstyrelsen har
förordat, att överdirektören och souschefen vid statens vattenfallsverk skulle
i lönehänseende jämställas med den på stat befintliga överdirektören och
souschefen vid statens järnvägar. Med utgående från järnvägsstyrelsens
utlåtande över 1928 års lönekommittés förslag har vattenfallsstyrelsen
hemställt, att överdirektören och souschefen erhåller en årslön av 25,000
kronor.

Utan att taga ställning till frågan örn den lön, som kan befinnas böra vara
förenad med den för närvarande vakanthållna befattningen såsom överdirektör
och souschef vid statens järnvägar, vilja de sakkunniga framhålla,
att en jämförelsevis hög löneställning måste förenas med här ifrågavarande
befattning, örn den skall kunna besättas med en person, som uppfyller de
nödvändiga höga kraven på kvalifikationer i såväl tekniskt som ekonomiskt
hänseende.

De sakkunniga hava vidare erinrat, alt den föreslagna löneställningen innebär
en avsevärd reduktion mot vad som under flera år utgått och för närvarande
utgår till den nuvarande överdirektören. Framhållas må ock, säga

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

17

de sakkunniga, att avlöningen till en överdirektör och souschef ingalunda
innebär en ren merutgift utöver kostnaderna för en organisation utan en sådan
befattningshavare, enär för senare fallet annan kvalificerad arbetskraft
måste anlitas för de viktiga uppgifter, som skulle läggas på överdirektören
och souschefen.

De sakkunnigas ordförande har i särskilt yttrande anfört, att han ansett sig
böra avstyrka förslaget örn inrättandet av ifrågavarande souschefsbefattning
såsom enligt hans mening icke behövlig. Han har därvid förutsatt, att de
för den tilltänkta befattningshavaren avsedda arbetsuppgifterna, i den mån
de icke kunna omhänderhavas av verkschefen, skola kunna fördelas på de
berörda byråernas chefer. Bland annat skulle enligt hans uppfattning chefen
för kommersiella byrån med tillhjälp av därför avsedd personal föra förhandlingar
med större kraftkonsumenter. Chefen för sistnämnda byrå borde
därjämte på grund av den kommersiella verksamhetens numera väl ganska
dominerande betydelse inom kraftverksförvaltningen stå oförmedlat till
förfogande för verkschefen, och de stora krav, som måste ställas på denne
befattningshavare, motiverade inrättandet av en förordnandetjänst i lönegrad
G 10, lämpligen benämnd överdirektör. De sporadiska avtalsförhandlingarna
med arbetarpersonalen borde enligt ordförandens mening kunna skötas av
föreståndarna för vederbörande tekniska byråer.

Efter att hava närmare utvecklat sin syn på en byråorganisation utan en
överdirektör och souschefsbefattning vid verket anför de sakkunnigas ordförande
beträffande nämnda befattning:

Det synes mig ej vara förebragta vare sig av vattenfallsstyrelsen eller av de
sakkunnigas majoritet några övertygande skäl för behovet eller ens för lämpligheten
av att i vattenfallsstyrelsens chefsinstans inordna en överdirektör och
souschef. Någon sådan finnes icke i de större än vattenfallsstyrelsens varande
styrelseorganisationerna för postverket och telegrafverket, och för det största
verket, statens järnvägar, och den största verksstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
där tjänsten visserligen av ålder finnes i staten, gäller att tjänsten med vissa
fördelar för det inre förvaltningsarbetet såväl i verkschefens som i de föredragandes
instanser länge hållits obesatt samt senast år 1937 av styrelsen enhälligt
föreslagits till definitiv indragning.

Med den uppsättning och den användning av ledande arbetskrafter närmast
under verkschefen, som jag velat tänka mig och föreslå, synes det mig som
skulle fullgoda möjligheter vara beredda för verkschefen att vid det löpande
förvaltningsarbetet även finna tid för särskilt stora och viktiga ärenden, vilka
ju ock förekomma i de nämnda övriga verken. Enligt vattenfallstyrelsens
meddelade intentioner skulle det ock vara så, att den begärda överdirektören
och souschefen ej skulle tilläggas arbetsuppgifter blott som innefattas i den
principiella meningen med en generaldirektörens adjoint, utan att han skulle
brukas även för sådana arbetsuppgifter, som få anses mera höra hemina i beredande
och föredragande instanser. För honom skulle därför också förutsättas
en konstellation av kvalifikationer, som svårligen skola i längden kunna
återfinnas hos någon man har att söka för tjänstens besättande och upprätthållande
på sålunda avsett sätt. Vad så ställföreträdarskapet för verkschefen
vid dennas i allmänhet väl kortvariga ledigheter från tjänsteutövningen beträffar
lär väl ingen vikt läggas vid att vice ordförandeskapet i den kollegialt
fungerande styrelsen skulle kunna ordnas på annat sätt än som länge brukats,

Willmy lill riksdagens protokoll 19119. 1 sami. Nr 240. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

och i det löpande förvaltningsarbetet lär väl även för vattenfallsstyrelsens del
kunna utan olägenhet ordnas så som i generalpost- och telegrafstyrelserna
eller såsom är mest vanligt i järnvägsstyrelsen, d. v. s. enligt § 43 i den för
järnvägsstyrelsen gällande instruktionen.

Det har av vattenfallsstyrelsen anförts bland dess argument för inrättande
i styrelsen av en överdirektörs- och souschefsbefattning, att överdirektören
och souschefen skulle kunna bl. a. avses för att föra avtalsförhandlingar
med viss arbetarpersonal samt viktigare förhandlingar med de numera
med förhandlingsrätt utrustade tjänstemannaorganisationerna. Det må härtill
anmärkas att vattenfallsverket har en relativt fåtalig personal och att
de olika personalangelägenheterna därför ej äro av liknande vikt för verkets
ekonomi, som vid de personalstarka verken posten, telegrafen och framför
allt statens järnvägar. Och vid dessa verk har likväl intet behov av en
särskilt hög funktionär för ifrågavarande, för övrigt ju också blott sporadiskt
förekommande förhandlingar tillgodosetts. Jag anser, att dylika förhandlingar
mycket väl skola kunna omhänderhavas av överingenjörerna
resp. kanslibyråns chef, varvid dessa givetvis böra på vanligt sätt hava att
under förhandlingarnas lopp hålla nödig känning med andra berörda verkets
tjänsteställen och främst givetvis med verkets chef.

Vattenfallsstyrelsen, som ansluter sig till sakkunnigmajoritetens förslag beträffande
en överdirektör och souschef, har i sitt utlåtande utförligt bemött
de synpunkter, som de sakkunnigas ordförande framfört i sitt särskilda yttrande.
Styrelsen har därvid anfört i huvudsak:

Reservantens förslag syntes i väsentlig grad bero på hans egna personliga
erfarenhet i järnvägsstyrelsen. Därvid syntes icke i tillräcklig grad ha beaktats
de olika anspråk, som ställas på den högre förvaltningsapparaten i ett
företag utan monopolskydd och ett med sådant. Det förefölle, som om reservanten
icke vore fullt medveten om den skillnad med hänsyn till monopolskydd,
som förelåge mellan å ena sidan vattenfallsverket och å andra sidan
post- och telegrafverken samt även, beträffande en betydande del av verksamheten,
statens järnvägar. Han syntes icke heller ha till fullo beaktat den
svårighet, som förelåge att förvärva och behålla högt kvalificerad arbetskraft
inom kraftförsörjningsområdet. Med hänsyn till den stora betydelse, styrelsen
tillmätte souschefsfrågan, hade styrelsen ansett sig böra rätt ingående behandla
dessa frågor.

Den föreslagna omorganisationen innebure en koncentration av ledningen
till generaldirektören — jämte souschefen — och en överflyttning till honom
samt souschefen av vissa sammanhållande och sammanknytande uppgifter,
som tidigare fallit på chefen för kraftverksbyrån. Denna koncentration borde
vid ett lämpligt samarbete mellan generaldirektören och hans souschef bli
ännu mera effektiv med det av styrelsen föreslagna systemet än om man enligt
reservantens förslag med slopande av sonschefsbefattningen koncentrerade
ledningen på en generaldirektör utan souschef.

Det förlåge i synnerligen stor omfattning behov av att samordna de olika
byråernas och lokalförvaltningarnas arbete på grund av det intima samband,
som rådde mellan kraftförsäljnings-, vattenbyggnads-, elektrobyggnads- och
driftfrågorna. En mångfald frågor vore utsträckta över gränserna för flera
byråers arbetsområden, och dessa frågor vore mycket ofta av sådan art, att
de krävde en gemensam behandling under ledning av den högsta instansen,
vilken sålunda bleve i stor utsträckning belastad med samordnande arbetsuppgifter.
Örn hopknytningen i arbetet inom de olika byråerna och lokalförvaltningarna
skulle ske enbart av generaldirektören utan den samlande

Kuno!. Maj.ts proposition nr 240.

19

hjälp, som lämnats tidigare av överdirektören vid kraftverksbyrån, och utan
hjälp av en souschef, komme hans arbetsuppgift att bliva enormt ökad.
Därmed riskerades, att generaldirektören icke finge tillfälle att i erforderlig
grad ägna uppmärksamhet åt sådana frågor som planläggningen av
verkets framtida utveckling, samarbetet åt olika håll, konjunkturutvecklingen
m. m.

Inom styrelsen förekomme det särskilt under vattenbristtider synnerligen
ofta behov av snabba avgöranden beträffande hjälpleveranser eller dylikt,
då man måste snabbt överblicka de tekniska och ekonomiska möjligheterna
för en oförutsedd kraftleverans. Det vore icke lämpligt, att denna uppgift
skulle med nödvändighet falla på generaldirektören, vilket syntes bli förhållandet,
örn han saknade souschefen. Detta bleve naturligtvis alldeles särskilt
besvärande, om till generaldirektör valts en man med i huvudsak administrativ
och kommersiell träning utan möjlighet att själv kritiskt granska
den komplicerade tekniska apparaten.

De statliga monopolföretagen kunde utan alltför stora olägenheter efterkomma
statsmakternas naturliga önskan att icke ofta besväras med organisatoriska
förändringar. Detta vore emellertid icke möjligt vid enskild verksamhet
och icke heller lämpligt vid sådan statlig verksamhet, som utan
monopolskydd skulle omhändertaga en för stark konkurrens utsatt och i
snabb utveckling stadd affärsrörelse. För dessa vore den fast bundna förvaltningsorganisationen
en tvångströja, som kanske tills vidare icke kunde
undgås men som dock icke borde göras onödigt hämmande.

Inom ett större tekniskt kommersiellt företag utan monopolskydd såsom
kraftförsörjningen vore det mycket svårt att bedöma arten och omfattningen
av de framtida arbetsuppgifterna. Det vittnade om övertro, ifall man ansåge
sig kunna exakt bedöma omfattningen eller arten av arbetsuppgifterna
vid ett dylikt företag för en avsevärd tid framåt, och örn obekantskap med
de faktiska förhållandena, om man trodde, att det alltid komme att finnas
tillgång på väl kvalificerad arbetskraft för var och en av de på förhand inrutade
arbetsuppgifterna. Om man trots detta bunde förvaltningen i ett
relativt fast byråsystem, bleve det desto mera behövligt med en högsta ledning
inom företaget, som inom sig rymde tillräckligt nied både omdöme, arbetskraft
och insikt att kunna icke blott leda utan även vid behov på olika
håll stödja organisationen; det vore knappast rimligt att utgå ifrån att denna
uppgift skall kunna utövas på bästa sätt och med fullgod kontinuitet av
en enda person.

Enär med hänvisning till telegrafverket och postverket anförts, att dessa
saknade souschefsbefattning, vilket borde vara ett stöd för att en sådan befattning
kunde undvaras även i vattenfallsverket, så ansåge sig styrelsen böra
framhålla den väsentliga skillnaden i arbetsuppgifter och ville härom anföra: Det

monopolskydd, som exempelvis post och telegraf åtnjöte, förenklade
avsevärt det ledande arbetet. Från telegrafverket brukade anföras, att verket
icke erhållit något monopol. Men även örn verket självt förvärvat detta, så
vore det ett faktum, att arten av telegrafverkets verksamhet möjliggjorde
ett monopol och att ett sådant etablerats. Postverkets verksamhet vore helt
monopoliserad utom den mindre del av rörelsen, som avsåge bankverksamheten.

Järnvägarna hade tidigare haft ett faktiskt monopol på transporttjänsten
till lands. Konkurrensen från motorfordonen hade genombrutit detta monopol
med avseende på viss person- och godstrafik, men den tyngre trafiken

20

Kunql. Maj:ts proposition nr 240.

och massgodstransporten vore fortfarande hänvisade till järnvägarna, varvid
dessa faktiskt vore tillförsäkrade ett visst skydd mot konkurrens från
nya järnvägar.

Om vattenfallsstyrelsen ägde ett liknande monopol, vilket genom omständigheternas
makt icke vöre och icke kunde bli förhållandet, skulle ledningen
av verkets angelägenheter avsevärt förenklas, även om verksamheten oerhört
förstorades. Styrelsen skulle då hålla alla trådarna beträffande kraftförsörjningen
i egna händer och icke behöva ägna så mycken tid och uppmärksamhet,
som nu erfordrades, åt frågan örn konkurrensen med de olika
kraftföretagen respektive samarbetet med dessa, frågan om konkurrensen
med individuella värmekraftanläggningar o. dyl. Taxor och försäljningsverksamhet
skulle då kunna standardiseras liksom vid de övriga kommunikationsverken,
medan det i verkligheten inom vattenfallsstyrelsens verksamhet
krävdes en helt annan individuell hänsyn till kundkretsen än vid
post, telegraf och statsbanor. Det rådde intet tvivel om att en minskad aktivitet
från vattenfallsstyrelsens sida inom kraftförsörjningen snart skulle
göra sig märkbar i en avsevärd ändring av den rådande fördelningen av
kraftproduktionen.

Vattenfallsverket skilde sig alldeles avgjort från både järnvägar, post och
telegraf med avseende på konkurrensen från den enskilda och kommunala
verksamhetens sida örn de ledande befattningshavarna. Det syntes vara ett
rent undantagsfall, att en posttjänsteman trädde in i enskild verksamhet.
Vid telegrafverket syntes under de tio senaste åren relativt få tjänstemän ha
övergått i enskild tjänst. Statens järnvägar omfattade mer än två tredjedelar
av hela järnvägsverksamheten i Sverige, och den tredjedel, som vore
i enskilda händer, kunde icke till sig attrahera någon nämnvärd mängd
av statens järnvägars ledande män. Vattenfallsverket hade däremot hand
om endast ungefär en femtedel av kraftförsörjningen inom landet eller närmare
angivet en tredjedel av engrosrörelsen och en försvinnande liten del
av detaljdistributionen. Redan den kommunala och enskilda kraftförsörjningen
hade sålunda ungefär fyra gånger större omfattning än styrelsens.
Men därtill funnes det vid sidan av styrelsens verksamhet en omfattande
enskild fabrikations verksamhet på starkströmsområdet; redan konkurrensen
fran denna uppvägde den konkurrens från enskilda telefon- och radioindustrier,
för vilken telegrafverket kan vara utsatt med avseende på sina
tekniker.

Resultatet av denna konkurrens hade varit, att under de tio senaste åren
!cke mindre än 30 /o av de kvalificerade teknisk-kommersiella tjänstemännen
kunnat vattenfallsverket och övergått till enskild eller kommunal tjänst.
iNar denna avgång toge så stora proportioner, som den haft under den
gangna tiden, och den egna verksamheten samtidigt starkt expanderade försvarades
arbetet inom verket högst avsevärt och ledningen av detsamma
bleve betydligt tyngre belastad än eljest behövt vara fallet. Det kunde icke
paraknas, att varje nyintagen ingenjör hade förutsättningar för att bli en
ledande tekniker Detta kunde i bästa fall bli förhållandet med exempelvis
en tredjedel av dem.

Reservanten hade genom att på olika föredragande fördela sådana arbetsuppgifter,
som av vattenfallsstyrelsen och de sakkunniga anförts såsom exempel
pa vad som skulle pavila souschefen, kommit till det resultatet att
någon överdirektör och souschef icke erfordrades i vattenfallsstyrelsens chefsinstans.

Örn man såsom reservanten utginge ifrån, att det alltid funnes tillgång till
fördragande med mycket stor förmåga icke blott att omhändertaga stora
arbetsfält utan aven att etter de riktlinjer och beslut, som kunde åstadkom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

21

mas av en enda person, sinsemellan samordna sitt arbete på lämpligaste
sätt, så att man rent av betraktade det som en defekt, örn en föredragande
saknade denna förmåga, vore det givet, att behovet av souschefen i avsevärd
grad minskades. Med hänsyn till det i det föregående omförmälda
nära sambandet mellan en mångfald frågor, som inom vattenfallsstyrelsen
handlades å olika byråer, kunde man emellertid enligt styrelsens erfarenhet
icke generellt ställa sådana krav på kapaciteten hos cheferna för byråerna,
varför det för ett enhetligt och effektivt arbete vore erforderligt, att generaldirektören
vid sin sida hade en souschef. Därigenom tryggades även kontinuiteten
i ledningen.

Styrelsen anför vidare, att det icke vore möjligt att på förhand uppliniera
gränserna för souschefens arbetsuppgifter. Det läge i sakens natur, att sådana
gränser i verkligheten bleve mycket vaga och i hög grad beroende av
generaldirektörens och överdirektörens samt byråföreståndarnas personliga
egenskaper och läggning samt det behov av ledande arbete, som tid efter
annan förelåge än inom ett område än inom ett annat. Styrelsen fortsätter:

Vid vattenfallsverket hade det exempelvis under de gångna åren vid upprepade
tillfällen inträffat, att chefen för någon viss avdelning inom styrelsen
eller lokalförvaltningarna vissa längre tider icke varit disponibel för arbetet.
Med den knapphet på kvalificerad arbetskraft, som förefunnits inom
verket och som kunde befaras även för framtiden, hade det ofta varit omöjligt
att med lägre tillförordnad personal fylla bristen på ett tillfredsställande
sätt. I sådana fall vore det givetvis en väsentlig fördel, om generaldirektör
och souschef kunde tillsammans i större omfattning ägna tid och uppmärksamhet
åt frågorna vid en sådan avdelning. Men därtill krävdes tillräcklig
arbetskraft. Tidigare hade generaldirektören tillsammans med chefen för
kraftverksbyrån haft denna arbetsbörda.

Under senare år hade styrelsen fått på sig lagt huvudansvaret för kraftförsörjningen
inom landet i dess helhet under krig eller liknande förhållanden.
I betraktande av att styrelsen normalt handhade endast en mindre del
av kraftförsörjningen vore denna uppgift mycket värre än motsvarande uppgift
för post och telegraf, som även i fredstid hade hand om hela verksamheten
inom sina arbetsområden, och för statsjärnvägarna, som redan under
fredstid ombesörjde ungefär två tredjedelar av järnvägarnas trafikarbete.
Tidigare hade förberedelserna för denna verksamhet påvilat chefen för kraftverksbyrån.
Styrelsen borde icke förvägras den arbetskraft, som styrelsen
funne erforderlig, samtidigt som styrelsen belastades med uppgifter, som
finge betraktas såsom ett fullkomligt nytt tillskott till dess gamla arbetsuppgifter.

När reservanten anförde, att souschefen skulle brukas även för arbeten av
beredande och föredragande art, finge här framhållas, att det icke existerade
någon sträng gräns mellan de riktlinjer och de direktiv, som lämnades
av generaldirektören och hans souschef, och de utredningar och projekt,
som lämnades av cheferna för byråerna. Det måste anses ingå i souschefens
uppgift att såsom generaldirektörens närmaste man i många fall leda
diskussioner, där uppläggningen av ett arbete behandlades. Härigenom vunnes
fördelen, att riktlinjer för fackbyråernas arbete kunder lämnas på ett
tidigare stadium och mera fullständigt än örn byråernas arbete skulle sammanknytas
endast av generaldirektören personligen.

Med den uppfattning, som funnes inom styrelsen om generaldirektörens
och souschefens samarbete, behövde det icke befaras, att generaldirektören

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

skulle få en försvagad kontakt med den kommersiella byrån genom att vissa
ärenden tillhörande denna byrå avgjordes av överdirektören, enär det
förutsattes, att de viktigaste principiella frågorna skulle behandlas inför och
tillsammans med generaldirektören. Fördelen med den av styrelsen föreslagna
anordningen vöre, att generaldirektören med souschefens hjälp kunde
åstadkomma en grundligare penetrering av de viktiga organisatoriska och
ekonomiska frågor, som läge under den kommersiella byrån. Vidare anför
styrelsen:

Reservanten funne det överflödigt med en överdirektör för handhavande
av avtalsförhandlingar med viss arbetarepersonal. Denna uppgift vore
visserligen endast en sporadisk arbetsuppgift för överdirektören, men den
vore enligt styrelsens mening av stor vikt och bleve för varje år av allt
större betydelse. Chefsbefattningarna vid byråerna borde tillsättas med hänsynstagande
i främsta rummet till de väsentligaste arbetsuppgifterna för
dessa befattningar. Sedan ett 20-tal år tillbaka hade gemensamma avtal
upprättats för elektrobyggnads-, linje- och driftpersonal; även med den av
reservanten tänkta organisationen saknade emellertid överingenjören för
elektrobyggnadsbyrån direkta förutsättningar från sitt vanliga arbete för
behandlingen av driflarbetarnas villkor.

Det vöre visserligen sant, att personalen hos vattenfallsverket vore mindre
talrik än vid statens järnvägar samt post- och telegrafverken. Men det vore
lika viktigt, att vattenfallsverkets verksamhet uppehölles utan störande avbrott,
som att så skedde beträffande något av de andra verken. Det skulle
dessutom säkerligen anses mindre lämpligt, örn styrelsen på grund av lönernas
mindre inverkan på vattenfallsverkets ekonomi medgåve gynnsammare
villkor för personalen än de större verken. Det syntes därför vara ett
något förhastat omdöme, att styrelsens förhandlingar skulle bli av mindre
krävande art. Styrelsen ville icke gärna ingå på en diskussion av motsvarande
förhållanden i övriga verk. Med kännedom örn de svårigheter,
som förekommit vid avtalsförhandlingar i vissa andra verk, ansåge sig
styrelsen icke kunna utan vidare godtaga, att den där tillämpade arbetsordningen
vore att föredraga framför den, som styrelsen önskade tilllämpa.

Det kunde invändas, anför styrelsen slutligen, att den av reservanten föreslagne
överdirektören och chefen för kommersiella byrån borde kunna fylla
ungefär samma funktion som souschefen. Det funnes emellertid icke förutsättningar
för att chefen för den kommersiella byrån med dess begränsade
verksamhetsfält skulle få en sådan omfattande kännedom örn samtliga
ärenden, att han kunde lämna generaldirektören en så effektiv hjälp. Han
komme att intaga en helt annan ställning än den överdirektören och chefen
för kraftverksbyrån tidigare haft, vilken i sitt dagliga arbete handlagt
flertalet frågor beträffande kraftverken. Styrelsen ansåge vidare, att Kungl.
Majit och styrelsen icke borde vara bundna av just de kvalifikationer, som
de sakkunniga angivit såsom önskvärda för souschefsbefattningen. I
främsta rummet borde naturligtvis souschefen äga lämpliga personliga kvalifikationer.
Det vore också tänkbart, att det vid något tillfälle kunde befinnas,
att det med hänsyn till generaldirektörens personlighet eller med
hänsyn till tillgången på kandidater för souschefsbefattningen vore lämp -

Kungl. Majlis proposition nr 240.

23

ligt att tills vidare lämna souschefsbefattningen obesatt. Detta finge då
betraktas såsom ett tillfälligt arrangemang. Vid bedömande av souschefsfrågan
funnes det ingen anledning att fästa sig vid själva utgiften.

Vattenfallsstyrelsen tillstyrker bestämt majoritetens förslag.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava anfört, att en placering av överdirektören
och souschefen i lönegraden C 14 visserligen i och för sig med hänsyn
till dennes arbetsuppgifter och ansvar icke syntes böra giva anledning till
erinran. För de sakkunniga hade det emellertid också i detta fall gällt att
komma fram till ett löneläge, som även i relation till vad de sakkunniga i
övrigt kunnat föreslå inom C-planen finge anses riktigt avvägt. Därvid
hade det för de sakkunniga icke varit möjligt att föreslå högre placering
än i lönegrad C 13 (22,000 kronor).

Lönenämnden anför, att nämnden, som på sätt här förut återgivits ansett
det i allmänhet icke ankomna på densamma att yttra sig i själva organisationsfrågan,
likväl vad angår frågan örn överdirektörens ställning i organisationen
ansett lämpligt uttala sig, bland annat med hänsyn därtill, att
nämnden tidigare avgivit yttrande i denna betydelsefulla fråga, som varit
föremål för delade meningar bland de sakkunniga. I sitt utlåtande över
vattenfallsstyrelsens omorganisationsförslag har lönenämnden i fråga örn
förevarande spörsmål anfört, att inrättandet vid statens vattenfallsverk av
en befattning som överdirektör och souschef skulle med hänsyn till verkets fortgående
kraftiga utveckling vara ägnat att bereda generaldirektören större möjlighet
att mera odelat syssla med de viktigaste frågorna, på grund varav lönenämnden
ville för sin del tillstyrka förslaget härom. För att överdirektören
skall kunna fylla den sålunda åsyftade uppgiften, anser lönenämnden fortfarande
— i likhet med vattenfallsstyrelsen och de sakkunnigas majoritet
— erforderligt, att han intager en ställning utanför och över byråindelningen.

Med avseende å överdirektörens och souschefens löneställning har lönenämnden
erinrat, att lönenämnden i sitt utlåtande över vattenfallsstyrelsens
organisationsförslag framhållit, att beträffande vissa befattningar även andra
faktorer än arbetsbördan och ansvaret syntes hava påverkat styrelsens förslag
till lönesättning. Sålunda hade särskilt beträffande de tekniska befattningarna
hänsyn tagits till den konkurrens om de för dessa befattningar
lämpliga personer, vilken gjorde sig gällande från icke-statliga företag. I
dessa fall hade därför föreslagits arvodesbelopp, som knappast kunde anses
motiverade endast med hänsyn till befattningshavarna påvilande arbetsbörda
och ansvar. Vad beträffade statens vattenfallsverk syntes det nämnden
emellertid av de i styrelsens skrivelse anförda skälen måhända vara ofrånkomligt,
att vid lönesättningen hänsyn toges till den nämnda konkurrensen.
I anslutning härtill anför lönenämnden nu, att det anförda syntes nämnden
i särskild grad äga giltighet i fråga om lönesättningen för överdirektören och
souschefen. Prövningen av denna lönefråga borde därför enligt nämndens
mening ske under starkt hänsynstagande till omförmälda konkurrens, och

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Departe menls chefen.

lönenämnden funne sig ur denna synpunkt kunna förorda organisationssakkunnigas
förslag om befattningens hänförande till lönegraden C 14.

Avvikande mening har avgivits dels i organisatoriskt hänseende av ledamoten
Ruist, som anslutit sig till det av de sakkunnigas ordförande avgivna
särskilda yttrandet, dels ock i lönehänseende av ledamöterna Wahlmark,
Eriksson och Mattelin, vilka förordat souschefsbefattningens placering i lönegrad
C 13.

Vattenfallsstyrelsen har i utlåtande den 28 februari 1939 över tjänsteförteckningssakkunnigas
betänkande uttalat, att styrelsen icke kunde finna tillräckliga
skäl anförda för ett frångående av organisationssakkunnigas förslag,
till vilket styrelsen anslutit sig.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, äro vattenfallsstyrelsen samt
majoriteten av organisationssakkunniga och av lönenämnden ense om att
vattenfallsstyrelsens organisation bör innefatta en överdirektör och souschef,
tillika generaldirektörens ställföreträdare såsom chef för verket och
ordförande i styrelsen. De sakkunnigas ordförande däremot har avstyrkt
denna anordning och i stället tänkt sig, att chefen för kommersiella byrån
skulle i vissa avseenden kunna intaga den centrala ställning under generaldirektören,
som eljest skolat tillkomma souschefen, och att i övrigt de för
souschefen avsedda uppgifterna skulle kunna fördelas på föreståndarna för
vederbörande byråer.

För närvarande finnes åtminstone formellt sett icke någon överdirektör och
souschef vid vattenfallsverket. På grund av kraftverksbyråns dominerande
ställning i kraftverksförvaltningen, inklusive försäljning och distribution av
kraft, har dess chef, benämnd överdirektör, likvisst kommit att beträffande
dessa viktiga grenar av styrelsens verksamhet i viss mån fungera såsom
souschef.

Det synes mig finnas fog för den av de sakkunniga och styrelsen hävdade
uppfattningen, att den nödvändiga uppdelningen av kraftverksbyrån på ett flertal
byråer kommer att medföra ökat arbete för den högsta ledningen av verket,
generaldirektören, om denne till sitt närmaste förfogande har endast cheferna
för de skilda byråerna. Dessa chefer torde av naturliga skäl icke
kunna få någon överblick över andra byråers arbete, och ett aldrig så intimt
samarbete byråerna emellan — ett sådant bör givetvis under alla förhållanden
äga rum — synes icke kunna från den högsta verksledningen avbörda
någon väsentlig del av ansvaret för och ledningen av verket i dess
helhet.

Erinras må att souschefsbefattningar finnas vid statens järnvägar och
domänverket, ehuru befattningen vid statens järnvägar sedan några år hålles
obesatt. Beaktas bör ock, att verkschefen hittills i verkligheten om än
endast i viss utsträckning kunnat disponera över överdirektören såsom
souschef. Med hänsyn härtill och till vad de sakkunniga och styrelsen i
övrigt anfört och då slutligen såväl verkets förre som dess nuvarande chef

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

25

bestämt hävdat, att för verksledningens omhändeihavande i fortsättningen
erfordras inrättandet av en souschefsbefattning, anser jag mig för min del
icke böra resa något hinder häremot. Jag vill alltså tillstyrka, att vid statens
vattenfallsverk inrättas en befattning såsom överdirektör och souschef.
Innehavaren av denna befattning synes böra vara ställföreträdare för generaldirektören
både såsom verkschef och som ordförande i styrelsen. I
övrigt torde den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna mellan verkschefen
och souschefen böra ankomma på verkschefens bestämmande.

Vad beträffar löneställningen för överdirektören och souschefen föreslår
jag i anslutning till vad tjänsteförteckningssakkunniga anfört, att dennes befattning
hänföres till lönegrad G 13 (22,000 kronor).

De byggnadstekniska byråerna.

Organisationssakkunniga framhålla, att under den alltjämt pågående livliga
utbyggnadsverksamheten vid verket den byggnadstekniska organisationen
inom vattenfallsstyrelsen intager ett framträdande rum. De vattenbyggnadstekniska
ärendena handläggas inom den nuvarande organisationen å
byggnadstekniska byrån, vilken enligt styrelsens förslag skulle bibehållas
oförändrad, och de elektrobyggnadstekniska ärendena å en anläggningsavdelning
inom kraftverksbyrån. Denna avdelning skulle enligt styrelsens
förslag utbrytas till en särskild byrå.

Innan de sakkunniga närmare gå in på dessa båda byråer och deras organisation,
hava de sakkunniga berört ett för nämnda byråer i viss mån gemensamt
spörsmål, nämligen frågan, i vilken utsträckning byggnadsverksamheten
kan beräknas bliva bestående, och det därmed sammanhängande
spörsmålet om motiv kan finnas för byråernas bibehållande respektive uppförande
på ordinarie stat eller icke. Härom anföra de sakkunniga:

I april 1938 omfattade byggnadstekniska byråns personal 75 befattningshavare,
därav 31 ordinarie och 44 icke-ordinarie. Av befattningshavare med
lön lägst enligt 26 lönegraden voro byråns chef — överingenjören — samt
en förste byrådirektör (lönegrad 30), 4 förste byråingenjörer (lönegrad 27)
och 2 byråingenjörer (lönegrad 26) uppförda å ordinarie stat, medan 1 byrådirektör
(lönegrad 28), 3 förste byråingenjörer och 1 byråingenjör voro
icke-ordinarie befattningshavare.

Å kraftverksbvråns anläggningsavdelning, vars personal vid samma tid
omfattade 66 befattningshavare, varav 22 ordinarie och 44 icke-ordinarie,
voro inom förutnämnda lönekategori å ordinarie stat uppförda 1 förste byrådirektör,
1 byrådirektör, 4 förste byråingenjörer och 2 byråingenjörer samt
å icke-ordinarie stat 1 jägmästare (lönegrad 27), 1 byråingenjör (lönegrad
26) och 1 avdelningsingenjör (lönegrad 26).

I syfte att bilda sig en uppfattning om vattenfallsstyrelsens framtida byggnadstekniska
uppgifter hava de sakkunniga från styrelsen inhämtat uppgifter
härom. Av dessa uppgifter framgår enligt de sakkunniga i huvudsak
följande:

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

I .skilda sammanhang hava under senare år publicerats prognoser rörande
den framtida kraftproduktionen inom landet, vilka av den faktiska utvecklingen
att döma synas vara uppgjorda med försiktighet. Då dessa prognoser
icke lära lia mött gensagor från något håll, torde det vara berättigat
antaga, att de representera den nu gängse uppfattningen. Enligt vattenfallsstyrelsen
bör den genomsnittliga ökningen av kraftproduktionen inom hela
landet under de närmaste 15—20 åren med stöd av dessa prognoser kunna
beräknas uppgå till 250 miljoner kilowattimmar per år.

Vad beträffar statens vattenfallsverks blivande andel i den sålunda beräknade
ökade kraftproduktionen är till en början att märka, att verkets andel
i kraftproduktionen under åren 1920—1937 varierat mellan 29 och 35.5 procent
och under år 1937 utgjorde ungefär en tredjedel av hela landets kraftproduktion.
Vissa skäl tala emellertid för sannolikheten av att statens vattenfallsverks
andel i produktionen kommer att successivt stiga. Sålunda torde
inom de områden, där verket levererar kraft, denna kraftleverans komma
att stiga, allteftersom de lokala kraftkällorna visa sig otillräckliga. En sådan
tendens framträder även inom andra områden än verkets egentliga leveransområden,
och dessa tillskottsleveranser torde komma att öka i väsentlig grad,
enär staten förfogar över större delen av de outbyggda vattenfall, från vilka
kraft kan erhållas till gynnsamt pris.

Statens vattenfallsverks kraftproduktion, som under de senaste 10 åren
ökats med i genomsnitt cirka 110 miljoner kilowattimmar per år, torde på
grund av det anförda kunna väntas tillväxa med minst samma belopp även
under de kommande 15—20 åren.

Emellertid är vattenfallsverkets krafttillgång för närvarande ytterst knapp
i förhållande till kraftbehoven, och någon egentlig säkerhetsmarginal finnes
icke. Styrelsen räknar därför med att under det närmaste decenniet få göra
en extra utbyggnad, motsvarande omkring 300 miljoner kilowattimmar, utöver
vad som erfordras för tillgodoseende av den antagna årliga ökningen
med 110 miljoner kilowattimmar. Denna extra utbyggnad fördelar sig dock
på flera år. Anmärkas må, att den genom den extra utbyggnaden utvunna
ytterligare kraften kan användas till minskning av belastningen å ångkraftverket
i Västerås samt såsom ersättning för kraft, som eljest finge uttagas
från andra kraftföretag, liksom även såsom överskottskraft för elektriska
smältugnar och ångpannor.

På grundval av nu angivna beräkningar förutses inom vattenfallsstyrelsen,
att nyutbyggnaderna inom de närmaste åtta åren skola motsvara en årlig
produktionsökning örn cirka 150 miljoner kilowattimmar per år, inkluderande
nyssnämnda extra utbyggnad, och därefter omkring 110 miljoner kilowattimmar
per år.

Utbyggnadskostnaden per kilowattimme beräknas till en början komma
att hålla sig vid 4.5 öre och sedermera stiga upp emot 6 öre, beroende på att
de vattenfall, som lämna den billigaste kraften, utbyggas i första band och
sedermera de, som lämna något dyrbarare kraft.

På nya kraftstationer med elektroteknisk utrustning torde sålunda komma
att nedläggas kapital örn minst 7 miljoner kronor per år under de närmaste
åtta åren och därefter tills vidare cirka 6 miljoner kronor per år.

För större ombyggnader av kraftstationer räknar man inom vattenfallsstyrelsen
med en årlig kostnad av 1 miljon kronor under de närmaste åtta
åren och 2 miljoner kronor längre fram, då kraftstationerna till större antal
blivit äldre.

I fråga örn framtida vattenregleringar är det svårt att närmare fixera kost -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

nadsbeloppet per år, men detsamma anses inom vattenfallsstyrelsen bliva av
storleksordningen 1 miljon kronor.

De nu för kraftverksarbetena och vattenregleringar angivna årliga kostnadsbeloppen
uppgå till cirka 9 miljoner kronor per år. Under de senaste
tio åren hava utgifterna för dylika ändamål uppgått till cirka 6 miljoner
kronor per år.

I anslutning härtill anförde de sakkunniga, att enligt de inom vattenfallsstyrelsen
sålunda gjorda beräkningarna, vilka synts de sakkunniga godtagbara,
de nu nämnda arbetsuppgifter, som åvilade nuvarande byggnadstekniska
byrån, skulle komma att under de närmaste två 10-årsperioderna vara
till och med mera omfattande än de varit under de sistförflutna tio åren.

Beträffande de elektrotekniska anläggningsarbetena meddela de sakkunniga
följande:

Vad därefter angår de elektrotekniska anläggningar, som icke ingå i själva
kraftverksbyggnadema, må till en början framhållas, att den utbyggnad av
vattenfall, varom i det föregående talats, till större delen kommer att ske i
Norrland och att överföringen av erforderlig kraft till de sydligare delarna
av landet kräver elektrotekniska anläggningar. Inom vattenfallsstyrelsen beräknas,
att överföringen av kraft från Norrland till mellersta och södra Sverige
under samma tidsperiod kommer att ökas med i genomsnitt 80 miljoner
kilowattimmar per år, motsvarande ett kapitalbehov för anläggningar av i
genomsnitt 2 miljoner kronor per år. Visserligen skola enligt styrelsens organisationsplan
stamlinjebyggnaderna alltjämt stå under ledning av en särskild
direkt under verkschefen (souschefen) sorterande arbetschef, men den
elektrotekniska anläggningsbyrån skulle liksom den nuvarande anläggnmgsavdelnin^en
utföra konstruktionsarbetet för dessa linjebyggnader. Såtillvida
utgöra även stamlinjekostnaderna ett mått på ifrågavarande byrås arbetsbörda.
. .... ...

För landslinjer, bygdelinjer och transformatorstationer inklusive större
ombyggnader beräknks av styrelsen ett kapitalbehov av inemot 4 öre for nytillkommande
kilowattimme eller 6 miljoner kronor för de närmaste atta
åren och därefter 4 miljoner kronor årligen.

För stamlinjebyggnader och distributionsledningar kan salunda beraknas
en årlig kapitalinvestering av 8—6 miljoner kronor mot omkring 4 miljoner
kronor i medeltal under de senaste 10 åren; därvid bör dock bemarkas, att
stamlinjeöverföringen tillkommit först under senare ar.

Även beträffande de elektrobyggnadstekniska arbetena, fortsätta de sakkunniga,
syntes sålunda få förutses en icke oväsentligt ökad omfattning under
de närmaste decennierna.

För båda de byggnadstekniska byråerna gällde även, att de löpande arbetsuppgifterna
för underhåll samt större och mindre ombyggnader komme
att ökas allteftersom rörelsen växte. Av betydelse i detta sammanhang vore
jämväl de ständigt ökade kraven på större driftsäkerhet, vilkas tillgodoseende
ofta förutsatte byggnadstekniska åtgärder.

Vidare anföra de sakkunniga, att de pa grund av de bär refererade prognoserna
icke funnit anledning ifrågasätta annat beträffande de bada byggnadstekniska
byråerna än att de borde vara upptagna å ordinarie stat. Mot

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

det rådande förhållandet mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare
syntes icke heller vara något att erinra. De sakkunniga ville därför allenast
understryka vikten av att uppmärksamhet alltfort ägnades detta personalhushållningsspörsmål,
så att en eventuell framtida minskning av de på de
byggnad stekniska organisationerna vilande arbetsuppgifterna skulle så smidigt
som möjligt kunna åtföljas av en motsvarande minskning av den för
ändamålen avsedda personalen.

De sakkunniga övergå härefter till behandling av de båda byggnadstekniska
byråerna var för sig.

Vattenbyggnadstekniska byrån. Den nuvarande byggnadstekniska byråns
arbetsuppgifter omfatta till övervägande del utredningar och konstruktioner
för kraftverksbyggnader och vattenregleringar samt därtill den centrala ledningen
av anläggningsarbetenas utförande. I syfte att skilja mellan de båda
byggnadstekniska byråerna föreslå de sakkunniga, att nu ifrågavarande byrå
benämnes vattenbyggnadsbyrån. De sakkunniga hava icke funnit anledning
föreslå någon ändring beträffande organisationen av ifrågavarande byrå, såvitt
avser andra uppgifter än handhavandet av byggnadscentralförrådet.
Detta förråd synes nämligen de sakkunniga lämpligare kunna sammanföras
med verkets förrådsorganisation i övrigt, vartill de sakkunniga återkomma i
det följande. Om byråns arbetsuppgifter och organisation anföra de sakkunniga: Vattenbyggnadsbyrån

skulle stå under chefskap av en överingenjör (lönegrad
C 10) och omfatta utrednings- och konstruktionsavdelningar för vatten-
och byggnadstekniska anläggningar, en avdelning för turbin- och övriga
maskintekniska anläggningar, en avdelning för betongteknik samt en avdelning
för specialstatistik och tekniska berättelser. Under överingenjörens
befäl skulle därjämte stå arbetsledningarna vid de särskilda arbetsföretagen
och den dem underställda personalen.

Å utrednings- och konstruktionsavdelningar för vatten- och byggnadstekniska
anläggningar skulle tills vidare bibehållas 1 förste byrådirektör (30 :e
lönegraden) och 3 förste byråingenjörer (27:e lönegraden). Givet är att denna
avdelningsorganisation bör vara elastisk och kunna lämpas efter behovet
vid olika tidpunkter. Av nämnda befattningshavare äro 3 uppförda å ordinarie
stat, nämligen förste byrådirektören, vilken tillika är överingenjörens
närmaste man och ställföreträdare, samt 2 förste byråingenjörer. (Äv de båda
sistnämnda är endast den ene föreståndare för konstruktionsavdelning;
den andre handlägger vattenregleringsärenden. I övrigt äro avdelningsföreståndarna
icke ordinarie.)

Å utrednings- och konstruktionsavdelningen för turbin- och övriga maskintekniska
anläggningar skulle såsom föreståndare bibehållas en förste byråingenjör
(27:e lönegraden).

Avdelningen för betongteknik skulle även framdeles förestås av en ordinarie
förste byråingenjör.

Å avdelningen för specialstatistik och tekniska berättelser fungerar för närvarande
en^ ordinarie ingenjör i 22 :a lönegraden såsom föreståndare. Härutinnan
ifrågasättes ej heller någon ändring.

Organisationen av arbetsledningen vid de särskilda anläggnings- och regleringsföretagen
samt vid större underhålls- och förändringsarbeten vid be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

29

fintliga anläggningar anse de sakkunniga sig på förut anförda skäl sakna anledning
att här behandla.

Vattenfallsstyrelsen har gentemot den av de sakkunniga föreslagna ändrade
benämningen å ifrågavarande byrå framhållit, att denna benämning, vattenbyggnadsbyrån,
kan vålla förväxlingar med en känd konsulterande ingenjörsfirma,
aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån, och att detta är olägligt, i synnerhet
som styrelsens byggnadstekniska byrå och nämnda ingenjörsfirma ofta
uppträda samtidigt inför vattendomstolar såsom representanter för motparter.
Ifrågavarande ingenjörsfirma har också i skrivelse till Kungl. Majit gjort
invändningar mot de sakkunnigas förslag i denna del. Vattenfallsstyrelsen
anser, att den nuvarande benämningen å styrelsens byggnadstekniska byrå bör
bibehållas.

Enligt de sakkunnigas förslag, fortsätter styrelsen, skulle det för närvarande
under byggnadstekniska byrån hörande byggnadscentralförrådet, vilket
omfattar arbetsmaskiner och andra arbetsredskap men ej några förbrukningsmaterialier,
inordnas under styrelsens förådschef. I anledning härav vill vattenfallsstyrelsen
framhålla, att upphandlingen av större arbetsmaskiner och
andra större eller mera speciella arbetsredskap, vilka erfordras för de under
byggnadstekniska byrån hörande byggnadsarbetena, fortfarande bör ombesörjas
av denna byrå. Nödvändigheten härav har jämväl vitsordats av de sakkunniga.
Det ligger vidare i sakens natur, säger styrelsen, att överingenjören
vid byggnadstekniska byrån bör äga bestämmanderätt rörande sådana arbetsmaskiners
och arbetsredskaps disposition vid olika byggnadsföretag samt antingen
själv avgöra eller föredraga ärenden angående deras underhåll respektive
utrangering.

Tjänsteförteckningssaklcunniga hava icke haft något att erinra mot placering
av överingenjören i lönegrad C 10.

Lönenämnden har icke funnit anledning till särskilt uttalande i förevarande
hänseende.

Vattenfallsstyrelsen har ansett, att överingenjörsbefattningarna borde
hänföras till lönegrad G 11. Om befattningarna komme att hänföras till
lönegrad C 10, vilket skulle innebära endast en obetydlig löneökning folden
nuvarande överingenjören å byggnadstekniska byrån, ville styrelsen
föreslå, att denne överingenjör måtte tillerkännas ett personligt lönetillägg
örn 2,000 kronor för år. I en senare skrivelse den 9 mars 1939 har styrelsen
närmare motiverat sitt förslag och hemställt, att tillägget måtte utgå
även örn befattningen bleve placerad i lönegrad C 11.

Vad de sakkunniga anfört i avseende å förevarande byrås bibehållande å
ordinarie stat har icke givit mig anledning till erinran. Jag vill alltså icke
ifrågasätta någon ändring härutinnan.

De sakkunniga hava icke föreslagit annan ändring beträffande den nuvarande
byggnadstekniska byråns organisation än att vissa delar av byråns

Departe
merit 8-chefen.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

förrådsverksamhet skulle överflyttas till den av de sakkunniga föreslagna
särskilda förrådsorganisationen. Å byrån skulle dock enligt de sakkunnigas
förslag i berörda hänseende, vartill jag i det följande återkommer, bibehållas
upphandling av sådana större maskiner m. m., som anses kräva särskild sakkunskap.

För min del saknar jag anledning att föreslå någon avvikelse från vad de
sakkunniga sålunda föreslagit och vattenfallsstyrelsen biträtt. Frågan örn benämningen
å ifrågavarande byrå saknar i detta sammanhang intresse, men det
synes mig lämpligt, att byrån för att icke förväxlas med aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån
och till skillnad från den tilltänkta elektrobyggnadsbyrån benämnes
vattenbyggnadstekniska byrån, såsom för övrigt även de sakkunnigas
ordförande synes ha tänkt sig.

I personalhänseende påkallas i samband med omorganisationen icke inrättande
av någon ny ordinarie befattning. Vad beträffar överingenjörsbefattningens
placering i lönegrad finner jag icke anledning frångå de sakkunnigas
förslag, innebärande dess hänförande till lönegrad G 10. Vattenfallsstyrelsens
framställning örn personligt lönetillägg åt den nuvarande överingenjören
anser jag mig av principiella skäl icke böra biträda.

Till en av vattenfallsstyrelsen begärd byråingenjörsbefattning återkommer
jag senare.

Elektrobyggnadsbyrån. Enligt vattenfallsstyrelsens organisationsförslag
skulle, såsom förut nämnts, den nu i kraftverksbyrån inordnade anläggningsavdelningen
utbrytas till en särskild byrå, elektrotekniska anläggningsbyrån.
De sakkunniga ansluta sig till detta förslag men finna, i anslutning
till vad nyss anförts om vattenbyggnadsbyrån, nu ifrågavarande
byrå lämpligen böra benämnas elektrobyggnadsbyrån.

Om denna byrå anföra de sakkunniga:

Denna byrå skulle enligt vattenfallsstyrelsens förslag förestås av en överingenjör.
Byrån skulle organiseras på sex kontor: utrednings- och upphandlingskontoret
under ledning av förste byråingenjör (27 lönegraden), stationskonstruktionskontoren
I och II, det ena likaledes under ledning av en förste
byråingenjör och det andra under ledning av en icke-ordinarie förste byråingenjör,
stationsmontagekontoret under ledning av en icke-ordinarie avdelningsingenjör
(26 lönegraden), husbyggnadskontoret under ledning av en
förste byråingenjör samt linjekontoret under ledning av en byrådirektör (28
lönegraden). Under byrån skulle, liksom hittills under anläggningsavdelningen,
sortera verkets impregneringsanstalt och provningsanstalt, och slutligen
skulle analogt med vad som gäller vid vattenbyggnadsbyrån under överingenjören
lyda de lokala arbetsledningarna för anläggningsarbetena med
den dem tillhörande tjänstemanna- och arbetarpersonalen. Stamlinjebyggnaderna
skulle emellertid därvidlag intaga en särställning, i det att vattenfallsstyrelsen
för dem förutsätter en arbetsledning med chef, stående utanför
överingenjörens och chefens för elektrobyggnadsbyrån verksamhets- och befogenhetsområde.
Stamlinjebyggnadernas arbetschef skulle vara direkt underställd
verkschefen (souschefen). Till denna av vattenfallsstyrelsen önskade
ordning vilja de sakkunniga ock ansluta sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

31

De sakkunniga framhålla i fortsättningen, att det väsentligt nya i den
föreslagna organisationen vöre — förutom anläggningsavdelningens utbrytande
till egen byrå och därmed sammanhängande uppflyttning av föreståndaren
från förste byrådirektör till överingenjör — att det nuvarande stationskonstruktionskontoret
skulle uppdelas i två kontor. I personalhänseende
medförde detta huvudsakligen, att en icke-ordinarie byråingenjör i lönegrad
26 uppflyttades till icke-ordinarie förste byråingenjör i lönegrad 27. Enligt
vad de sakkunniga inhämtat vore det avsett att fördela arbetet mellan dessa
båda kontor sålunda, att till kontor I skulle hänföras planering och utarbetande
av konstruktioner för den elektriska utrustningen i kraftstationer och
understationer — såväl för nyanläggningar som för utvidgnings-, förnyelseoch
ombyggnadsarbeten -—- för de norrländska kraftverken och Älvkarleby
kraftverks norra del samt vissa speciella uppgifter, särskilt rörande inrättande
av överspänningsskydd, medan till kontor II skulle hänföras motsvarande
planerings- och konstruktionsarbeten med avseende å Trollhätte och
Motala kraftverk samt Älvkarleby kraftverks södra del ävensom tillsyn över
och handhavande av ritningsarkivet samt speciella uppgifter, särskilt rörande
reläskydd.

De sakkunniga finna den föreslagna byråns organisation lämplig och ägnad
att fylla sitt ändamål samt anföra vidare:

I fråga om husbyggnadskontoret -— vars arbetsuppgift omfattar konstruktion,
uppförande, förändring och underhåll av husbyggnader för Västerås
ångkraftverk samt för kraftverkens understationer, mindre husbyggnader vid
kraftverken samt underhåll av förvaltningsbyggnaden i Stockholm — kan
det visserligen diskuteras, örn kontoret bör hänföras till ifrågavarande främst
dock elektrotekniskt betonade byrå eller till den tekniskt sett mera befryndade
vattenbyggnadsbyrån, som omhänderhar de större kraftstationsbyggnaderna
och till dem hörande husbyggnader. Kontoret har emellertid hittills
tillhört kraftverksbyråns anläggningsavdelning, och någon flyttning av
kontoret synes icke vara av något särskilt framkommet behov påkallad. De
sakkunniga förutsätta emellertid, att kontoret i fråga skall stå till disposition
och avses även för vattenbyggnadsbyrån, så att dubbelorganisation på
denna punkt inom förvaltningen undvikes.

Vad beträffar chefsbefattningen å elektrobyggnadsbyrån anse de sakkunniga,
att de kompetenskrav, som måste ställas på byråns chef, väl motivera,
att denne i likhet med chefen för vattenbyggnadsbyrån erhåller befattning
såsom överingenjör (C 10).

De sakkunnigas ordförande har i anslutning till sitt avstyrkande av befattningen
överdirektör och souschef om förevarande byrå anfört:

Vattenfallsstyrelsen och de sakkunnigas majoritet hava tänkt sig, att icke
alla de förekommande elektrotekniska anläggningsuppgifterna skola tillföras
elektrobyggnadsbyrån och dess chef överingenjören utan att åtminstone
tillsvidare skulle därifrån vara undantagna ärendesberedningen och utförandet
av stamlinjebyggnader och ångkraftverk. Detta anser jag vara en defekt
i systemet och en avkortning av den föreslagna chefspersonens arhetsområde,
som är mindre väl förenlig med tanken i organisationsförslagen att
likställa honom med vattenbyggnadsbyråns chef och göra honom till över -

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Departe ments chefen.

ingenjör. Jag anser, att man viel inrättandet av omhandlade nya överingenjörstjänst
bör förutsätta, att dess innehavare skall -— vid behov givetvis med
stöd av underställda eller annars tillgängliga specialfackskolade hjälpkrafter
— kunna upptaga den elektrobyggnadstekniska arbetsuppgiften i fullständigt
omfång analogt med vad som gäller för bans kollega vid vattenbyggnadsbyrån.
Detta synes mig viktigt även i organisatoriskt rationaliseringssyfte.
Till nämnda analogien hör enligt mitt förmenande ock att överingenjören
och chefen för de elektrobyggnadstekniska anläggningarna skall
med sina tillgängliga arbetskrafter inom elektrobyggnadsbyrån eller vid de
lokala arbetsledningarna kunna handhava de sporadiska avtalsförhandlingarna
med sina anläggningsarbetare, vilka förhandlingar för övrigt väl också
ofta lära stå i samband med den andre överingenjörens ibland förekommande
avtalsförhandlingar och torde kunna med dem koordinex-as.

Vattenfallsstyrelsen har, i anledning av vad de sakkunnigas ordförande sålunda
uttalat, i sitt utlåtande framhållit, att från elektrobyggnadsbyrån skola
lämnas direktiv både till de lokala kraftverkens chefer och till stamlinjebyggnadschefen
i anläggningsfrågor, samt därutöver anfört:

Beträffande reservantens förslag, att överingenjören för elektrobyggnadsbyrån
skall, förutom de av styrelsen för honom avsedda arbetsuppgifterna,
obligatoriskt omhändertaga även utförandet av stamlinjebyggnader och ångkraftverk
-— och därjämte vissa arbetareförhandlingar — måste styrelsen
göra den invändningen, att styrelsen icke nu disponerar någon man, som på
samma gång äger de tillräckliga förutsättningarna för denna utökade uppgift
och som därjämte är villig att påtaga sig den med de ifrågasatta avlöningsförmånerna.
Styrelsen betvivlar vidare möjligheten att tills vidare kunna
utifrån förvärva någon sådan man men vill därför icke med bestämdhet
yttra sig om möjligheterna längre fram. Med den konkurrens, som finnes
inom det elektrotekniska starkströmsområdet om kvalificerad arbetskraft,
måste man ställa någorlunda måttliga fordringar på en person, som
anställes med för denna befattning avsedda löneförmåner.

Med avseende å den föreslagna löneställningen för byråföreståndaren —
överingenjör (G 10) -—- hava tjänsteförtec.kningssakkunniga, lönenämnden och
vattenfallsstyrelsen intagit samma ståndpunkt, som nyss angivits beträffande
motsvarande befattning å vattenbyggnadstekniska byrån.

Till elektrobyggnadsbyrån skulle enligt föreliggande förslag hänföras i
huvudsak de arbetsuppgifter, som nu äro tillagda kraftverksbyråns anläggningsavdelning
och i stort sett avse verkets elektriska anläggningsarbeten
och husbyggnader. Organisatoriskt sett skulle en ändring företagas därutinnan,
att det nuvarande stationskonstruktionskontoret skulle uppdelas i två
kontor. I personalhänseende innebär förslaget, att anläggningsavdelningens
föreståndarebefattning — förste byrådirektör (30 lönegraden) — skulle utgå
och ersättas med en överingenjörsbefattning i lönegrad C 10 samt att, för beredande
av en icke-ordinarie förste byråingenjörstjänst för föreståndaren för
det nya stationskonstruktionskontoret, en icke-ordinarie byråingenjörstjänst
skulle uppflyttas till sådan befattning.

Vad de sakkunniga sålunda och i övrigt föreslagit har icke givit mig anledning
till erinran. Beträffande det av de sakkunnigas ordförande framförda
förslaget, att arbetsledningen för bland annat stamlinjebyggnaderna skulle
inordnas under elektrobyggnadsbyrån, vill jag framhålla, att detta förslag,

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

33

som i viss mån sammanhänger med frågan om inrättandet av befattningen
överdirektör och souschef, synes mig vara att hänföra till de mera interna
organisatoriska spörsmålen och beroende även av de personliga förutsättningarna
hos vederbörande befattningshavare. Jag anser mig därför sakna
anledning att i detta sammanhang taga ståndpunkt till denna fråga.

Elektrobyggnadsbyrån skulle alltså organis.eras med en överingenjör såsom
chef med placering i lönegrad C 10, en förste byråingenjör (A 27) för
utrednings- och upphandlingskontoret, en ordinarie och en icke-ordinarie
förste byråingenjör å de båda stationskonstruktionskontoren, en icke-ordinarie
avdelningsingenjör (26 lönegraden) å stationsmontagekontoret, en förste
byråingenjör å husbyggnadskontoret samt en byrådirektör (A 28) å linjekontoret.
Härför erfordras, såsom förut antytts icke någon annan ny ordinarie
befattning än chefsbefattningen. Under byrån skulle lyda impregneringsanstalten
och provningsanstalten samt de lokala organen för anläggningsarbeten.

Driftbyrån.

De sakkunniga erinra örn att i vattenfallsstyrelsens organisationsförslag
vidare inginge, att den nuvarande kraftverksbyråns driftavdelning skulle utbrytas
till särskild byrå, driftbyrån, under ledning av en driftdirektör. 1
övrigt avsåge styrelsen att vidtaga väsentligen den förändringen, att militärassistenten,
vilken för närvarande vore inordnad i driftavdelningens kansli,
skulle erhålla ett särskilt kontor, försvarskontoret, och viss förstärkning av
arbetskrafterna.

1 anslutning härtill redogöra de sakkunniga för de arbetsuppgifter, som
skulle tillkomma denna byrå, och den därför avsedda personalen:

Enligt vattenfallsstyrelsen skulle denna byrå omfatta ett kansli och statistikkontor
under ledning av en byråingenjör (lönegrad 26), ett drifttjänstkontor
under ledning av en förste driftsingenjör (lönegrad 27), ett kraftbalanskontor
under ledning av en förste byråingenjör (lönegrad 27), försvarskontoret
under ledning av militärassistenten samt undervisningsanstalten, vars
föreståndare skulle vara byråingenjör. I personalhänseende skulle detta innebära,
att föreståndaren för kansliet och statistikkontoret respektive för
kraftbalanskontoret uppflyttas från icke-ordinarie byråingenjörer i 24 lönegraden
till ordinarie byråingenjör respektive förste byråingenjör och att
undervisningsanstaltens föreståndare överföres till ordinarie stat med bibehållen
placering i 26 lönegraden.

Drifttjänstkontoret har hand örn den centrala driftledningen vid de samarbetande
statliga kraftverken och har sålunda det närmaste ansvaret för
att belastningsfördelningen mellan verken samt utnyttjningen av de lokala
dygns- och veckoregleringsmagasinen ständigt sker så ekonomiskt som möjligt,
bland annat så att de ägande vattenkrafttillgångarna bli väl utnyttjade
och att ett minimum av ångkrafttillskott eller energiköp från främmande
kraftverk erfordras. Kontoret skall vidare i samarbete med kraftverksförvaltningarna
tillse, att nödiga arbeten av skilda slag vid anläggningarna
förläggas till sådana tider, att kostnader och driftsolägenheter bli så små som
möjligt. Kontoret har ock att reglera kraftutbytct med vissa kommunala
och enskilda kraftföretag, med vilka vattenfallsstyrelsen samarbetar. Dessa
arbetsuppgifters fullgörande kräver noggrann planläggning oell över Dihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 240. 3

34

Kungl. Mcij:ts proposition nr 240.

vakning. Särskild uppmärksamhet måste ock ägnas åt driftsäkerheten,
d. v. s. det störningsfria fullgörandet av kraftleveranserna, innebärande bland
annat upprätthållande med rimlig kostnad av störningsberedskap exempelvis
vid ångkraftverket, lämplig sektionering av linjenätet för begränsning av
uppkommande störningars omfattning, utfärdande tid efter annan till kraftoch
transformatorstationerna av driftstörningsinstruktioner m. m.

På kraftbalanskontoret ankommer i främsta rummet utarbetandet av belastningsprognoser,
vilka bl. a. ligga till grund för bestämmandet av den
lämpliga utbyggnadstakten vid kraftverken. Kraftbalansutredningarna avse
att möjliggöra ett bedömande av den ekonomiska utbyggnadsstorlelcen vid
kraftanläggningarna och den ekonomiska gränsen för sjöregleringar ävensom
fastställande av lämpliga avkopplingsbestämmelser flir sekunda kraft,
säsongkraft och andra reguljära kraftleveranser av speciell natur m. m.
Härför kräves bland annat en systematisk genomarbetning av statistiken
rörande vattenmängden i älvarna, krafttillgången vid utbyggda och outbyggda
vattenfall, belastningen vid anläggningarna och dess fördelning på
skilda kategorier m. m. Ett betydande svårighetsmoment är härvid den
nödvändiga hänsynen till växlingarna i älvarnas vattenföring; exempelvis
kan vid de nuvarande anläggningarna vattentillgången växla så mycket mellan
torrår och vattenrika år, som motsvarar 500 miljoner kilowattimmar under
normaltillgången respektive 250 miljoner kilowattimmar över densamma.
Kraftbalansutredningarna få därför icke begränsas till den utbyggnad,
som är nödvändig för ett visst kraftbehov, utan måste utsträckas till
att i princip angiva, hur anläggningarna skola utbyggas och användas för
att energitillgången skall bli rationellt utnyttjad. Den noggranna analys,
som erhållits genom kraftbalansutredningarna, anses inom vattenfallsstyrelsen
hava verkat så, att kraftverksbyggena kunnat hållas inom en snävare ram
än eljest varit möjligt, vilket ekonomiskt sett innebär en väsentlig besparing
å kapital- och driftutgifter, överslagsvis beräknad till minst 500,000
kronor per år.

Kansliets och statistikkontorets viktigaste arbetsuppgift avser granskningen
och bearbetningen av statistik beträffande driftstörningarna och resultatens
sammanfattande i månatliga och årliga redogörelser eller i tillfälliga sammanställningar.
På grundval härav kan arbetet på driftsäkerhetens förbättrande
läggas efter riktiga linjer. Det kan i detta sammanhang vara
av intresse att konstatera, att den för abonnenterna på grund av driftstörningar
förlorade drifttiden, sedan ifrågavarande redogörelser på sommaren
1922 börjat utkomma, kontinuerligt minskat, nämligen från 0.119 % år
1922 till 0.064 % år 1929 och 0.025 % år 193(5. Från ekonomisk synpunkt
har detta förhållande sin största betydelse i den ökning av försäljningsvärdet,
som följer av ökad driftsäkerhet. Till ifrågavarande kontor hänföras
därjämte åtskilliga andra driftärenden, som kräva central behandling, såsom
anordnande av för driften erforderliga kommunikationssystem — telefonledningar
och fjärrkontrollanläggningar — säkerhetsföreskrifter för personalen
i tjänsteutövning, undersökningar av olycksfall nr. m. Kontoret svarar
även för insamlandet av erforderlig driftsstatistik, utarbetande av belastningsunderlag
för avräkningar med vissa samkörande företag samt underlag
för debiteringar för vissa större leveranser, såsom till statsbanorna.

Vad beträffar militärassistentens och det tillämnade försvarskontorets arbetsuppgifter
äro de sakkunniga av ämnets natur förhindrade att lämna
någon redogörelse men vilja vitsorda, att arbetsuppgiftens vikt, betydelse och
omfattning väl motivera den av vattenfallsstyrelsen avsedda organisationen.

Å undervisningsanstalten har lagts den numera centralt anordnade ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

35

bildningen av driftpersonalen, utarbetandet av handböcker, redigeringen
av tekniska meddelanden till personalen o. dyl.

De sakkunniga anföra härefter, att de efter granskning av driftavdelningens
arbetsuppgifter och organisatoriska förhållanden funnit sig böra
tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag om inrättande av en särskild byrå
för denna viktiga gren av styrelsens verksamhet. Det förtjänade att framhållas,
att byråns blivande arbetsuppgifter — vilka redan, där de nu fullgjordes,
vore av stor betydelse för landets kraftförsörjning — komme att
växa i omfattning och betydelse, i den mån som nya kraftverk tillkomme
och samkörningen mellan kraftverken utvecklades genom tillkomsten av
nya stamlinjer. Av vad tidigare anförts beträffande de byggnadstekniska
byråerna framginge, fortsätta de sakkunniga, att en kraftig utveckling av
kraftstations- och linjebyggnaderna kunde förutses för de närmaste decennierna.
De sakkunniga ville allenast föreslå de formella ändringarna i styrelsens
förslag, att drifttjänstkontoret måtte kallas driftledningskontoret
samt att kansliet och statistikkontoret med hänsyn till dess uppgifter måtte
kallas allmänna avdelningen.

Enlig de sakkunnigas mening borde den nya driftdirektörstjänsten, sedd
i förhållande till övriga byråföreståndartjänster, lämpligen hänföras till lö
negrad C 7 (årslön 15,000 kronor). Närmast under driftdirektören, sluta
de sakkunniga, skulle såsom föreståndare för de skilda underavdelningarna,
på sätt vattenfallsstyrelsen tänkt sig, ställas en byråingenjör å allmänna avdelningen,
en förste driftsingenjör å driftledningskontoret, en förste byråingenjör
å kraftbalanskontoret samt militärassistenten å försvarskontoret,
varjämte för föreståndaren för undervisningsanstalten syntes böra disponeras
en byråingenjörsbefattning, tills vidare å extra ordinarie stat (26 lönegraden)
.

De sakkunnigas ordförande anför beträffande driftbyrån:

Det synes mig böra vara utsagt, att driftbyrån skall vara den fackbyrå, till
vilken skall vara lagd uppgiften att vara verksledningens hjälporgan för den
löpande kontrollen av personalhushållningen vid kraftverkens samt kraftöverförings-
och distributionsanläggningarnas drift. Den föreslagna kanslibyråns
personalavdelning torde nämligen ej, som ock i sakkunnigas betänkande
antydes, besitta de därför erforderliga driftstekniska insikterna. Arbetsuppgiften
i fråga synes mig ock böra skäligen lätt kunna under driftdirektören
inordnas uti den hans byrå tillhörande allmänna avdelningen.

Vattenfallsstyrelsen har gentemot sist återgivna uttalande framhållit, att det
endast är i mycket begränsad omfattning, som drifthushållningen med personal
vid lokalförvaltningarna kan hänföras till fackbyråer. Det bör framhållas,
säger styrelsen, att driftbyrån inom vattenfallsstyrelsens organisation
icke har samma ställning som drifttjänstbyrån inom järnvägsstyrelsens.
Vattenfallsstyrelsens drifttjänstkontor handhar krafthushållningen och driftsäkerhetstjänsten
samt ombesörjer inordnandet av de skilda kraftverken i den
dagliga produktionen men har ingen befattning med kraftverkens personalförhållanden.
Styrelsen anser det därför vara mest ändamålsenligt, att drift -

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Departe ments chefen.

byrån icke belastas med personalfrågor utan att dessa handläggas av souschefen
och kanslibyrån.

En närmare redogörelse för sistberörda spörsmål torde jag få lämna i det
följande i samband med behandlingen av kanslibyrån.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava icke haft något att erinra mot placering
av driftdirektörsbefattningen i lönegrad C 7.

Löncnåmnden har icke funnit anledning till särskilt uttalande i förevarande
hänseende.

Vattenfallsstyrelsen, som i sitt utlåtande över organisationsförslaget hävdat
sin tidigare uttalade uppfattning, att driftdirektören borde placeras i lönegrad
C 8 (16,000 kronor), vidhåller i utlåtandet över tjänsteförteckningssakkunnigas
betänkande denna mening. Till stöd för sin uppfattning har styrelsen
i sina utlåtanden — under hänvisning till driftdirektörens arbetsuppgifter —
anfört, bland annat:

När befattningen såsom driftdirektör inrättades år 1932 såsom förordnandetjänst,
fastställdes för densamma ett arvode, som med 1,060 kronor översteg
slutlönen för konstituerad byråchef. Om driftdirektören placeras i lönegrad
G 7, såsom de sakkunniga föreslagit, skulle hans lön komma att med 1,500
kronor överstiga slutlönen för byråchef enligt det nya avlöningsreglementet.
Den relativa löneförbättringen för driftdirektören i förhållande till byråchef
skulle sålunda utgöra endast 440 kronor. Detta måste anses vara ett alltför
obetydligt belopp, om man tager i betraktande dels den avsevärda utveckling,
som kraftverksbyråns driftavdelning (den blivande driftbyrån) sedan år 1932
undergått med avseende å arbetsuppgifter, betydelse och storlek och som
närmare omförmälts i styrelsens skrivelse den 10 maj 1937, dels den mera
självständiga och ansvarsfulla ställning, som driftdirektören skulle erhålla
genom omorganisationen.

Genom en placering i lönegrad C 7 skulle driftdirektörsbefattningen komma
att bli jämställd med den högre byråchefsgraden och sättas endast en
lönegrad över den lägre byråchefsgraden (G 6) men tre lönegrader under överingenjörstjänsten
(C 10). En dylik lönegradsplacering av driftdirektören
innebär dessutom en alltför liten löneskillnad mellan densamma och den för
de lokala driftcheferna föreslagna lönegraden (C 6). Om däremot driftdirektörstjänsten,
såsom styrelsen påyrkat, placeras i lönegrad C 8, ernås ett riktigare
förhållande mellan löneställningarna för, å ena sidan, driftdirektören
och, å andra sidan, överingenjör, byråchef och driftchef.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär det föreliggande förslaget
till organisation av den förordade driftbyrån i huvudsak endast att
den nuvarande driftavdelningen inom kraftverksbyrån skulle bliva självständig
byrå under ledning av en i lönegrad C 7 (15,000 kronor) placerad driftdirektör.
Även den nuvarande driftdirektörsbefattningen är en förordnandetjänst,
förenad med arvode av 13,000 kronor.

Enligt organisationsplanen skulle den nya byrån omfatta samma underavdelningar
som den nuvarande driftavdelningen med endast den avvikelsen,
att militärrassistenten skulle bliva föreståndare för ett särskilt försvarskontor.
I övrigt innebär de sakkunnigas förslag — frånsett ändrade benäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

37

ningar å de särskilda avdelningarna — vissa uppflyttningar i lönegrad av
avdelningsföreståndare. Allmänna avdelningen och kraftbalanskontoret
skulle sålunda förestås av en byråingenjör i 26 lönegraden respektive en
förste byråingenjör i 27 lönegraden, medan de motsvarande nuvarande befattningshavarna
äro extra ordinarie tjänstemän i 24 lönegraden respektive,
sedan den 1 januari 1939, 27 lönegraden. Driftledningskontoret skulle liksom
det nuvarande drifttjänstkontoret stå under ledning av en förste driftsingenjör
(27 lönegraden), försvarskontoret under ledning av militärassistenten,
och för undervisningsanstalten skulle såsom föreståndare bibehållas en
extra ordinarie byråingenjör i 26 lönegraden.

I betraktande av de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma driftbyrån och
de särskilda avdelningarna inom densamma, har jag för min del funnit mig
kunna tillstyrka det föreliggande organisationsförslaget. Ej heller har jag
funnit någon anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag, i vad avser de
skilda befattningarna och deras löneställning, men vattenfallsstyrelsen har i
senare skrivelse, vartill jag återkommer i det följande, anmält att styrelsen
anser det böra anstå med inrättandet av de båda nya byråingenjörs- och
förste byråingenjörsbefattningarna. Däremot har styrelsen i nämnda skrivelse
hemställt om inrättande av en ordinarie befattning för undervisningsanstaltens
föreståndare.

Juridiska byrån.

Inom vattenfallsstyrelsens nuvarande organisation handläggas de juridiska
ärendena, rättegångar m. m., å administrativa byrån. Styrelsen har för
sin del icke föreslagit någon ändring i organisatoriskt hänseende beträffande
denna byrå utan endast ändrad benämning å densamma. Med hänsyn till
byråns arbetsuppgifter har styrelsen nämligen funnit, att byrån lämpligen
bör kallas juridiska byrån. Örn ifrågavarande byrås arbetsuppgifter anföra
de sakkunniga:

Administrativa byråns arbetsuppgifter äro i huvudsak fördelade på två
avdelningar — rättare sagt kanske dock närmast arbetsområden — processavdelningen
och förvaltningsavdelningen, vartill kommer styrelsens registratorsexpedition.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat är det vattenfallsstyrelsens
avsikt att från kanal- och fastighetsbyrån till ifrågavarande byrå såsom
en särskild avdelning överflytta lantmäteriarkivet, under föreståndarskap av
en lantmätare i 24 lönegraden för icke-ordinarie befattningshavare.

Å administrativa byrån finnas för närvarande, förutom byråchefen, en
förste sekreterare (lönegrad 27), två sekreterare (lönegrad 26) samt tre notarier
(lönegrad 21), av vilka befattningshavare en notarie är icke-ordinarie
och de övriga ordinarie. Tidigare fanns ytterligare en extra ordinarie sekreterare
anställd å byrån. Efter det all denne befattningshavare övergått tili
annan tjänst och på grund av att byråns arbetsbörda vid tiden för avslutningen
av målet örn Vänerns reglering minskats, har ifrågavarande sekreterarebefattning
icke återbesatts. Därutöver finnas tio befattningshavare i lägre
löneställning. Byråns personal uppgår sålunda till sammanlagt 17 befattningshavare.

Byråchefen handhar i första hand de större vattenfallsprocesserna och
regleringsspörsmålen samt den juridiska bedömningen och utformningen av

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

viktigare avtal om inköp av vattenfall och fastigheter. Med nämnda processuella
frågor äro utom byråchefen för närvarande de två sekreterarna sysselsatta.
Alla skrifter i rättegångar föreläggas byråchefen för godkännande. Byråchefen
är därtill beredande och föredragande i förekommande disciplinmål.
Processavdelningen handlägger även tvister om tolkningen av ingångna
leveranskontrakt och vissa skadeståndsmål.

Förvaltningsavdelningen, å vilken förste sekreteraren tjänstgör, har att
handlägga skattefrågor, lagfarts-, intecknings-, postponerings- och relaxeringsärenden
samt vissa skadeståndsärenden.

Skattefrågorna bereda vattenfallsstyrelsen mycket arbete på grund av
ständigt återkommande frågor om höjning av fastighetstaxeringen för vattenfallen
och vattenkraftanläggningarna. Förvaltningsavdelningens arbete
avser eljest i huvudsak sådana jordägarfrågor, som uppkomma vid byggandet
av transformatorstationer och framdragandet av kraftledningar, såsom
köpeavtal, koncessionsansökningar, kraftledningsservitut, inteckning av
dessa servitut, relaxering och postponering av inteckningar för ernående av
önskvärd säkerhet för kraftledningsservituten, expropriationer och stadsplanefrågor.
Längden av vattenfallsverkets kraftledningar är icke mindre än
cirka 9,000 km och växer för varje år. Antalet berörda jordägare är därför
mycket stort. Mellanhavandena med jordägarna kunna icke ordnas vid ledningens
byggande en gång för alla, utan nya uppgörelser erfordras ofta vid
arbeten å linjerna, nya skogsröjningar och dylikt. Därest, på sätt de sakkunniga
föreslå, kanal- och fastighetsbyrån indrages, torde ytterligare en del
avtals- och andra fastighetsfrågor komma att överflyttas till förvaltningsavdelningen.

De byggnads- och stadsplaneärenden, som i ganska stor omfattning behandlas
av vattenfallsstyrelsen särskilt i .samband med bestämmande av ledningarnas
plansträckning, granskas ur juridisk synpunkt å avdelningen. Denna
deltager även i utarbetandet av stadgar för distributionsföreningarna och
biträder dessa vid inre tvister mellan föreningarna och deras andelsägare
samt går föreningarna tillhanda med råd i övrigt i juridiska frågor.

De sakkunniga meddela i fortsättningen, att de haft under övervägande,
örn för de till den administrativa byrån hörande arbetsuppgifterna borde bibehållas
en särskild byrå eller örn dessa uppgifter skulle kunna handläggas
av en ombudsman med tillhörande biträdande personal och expedition. Inom
affärsverken i övrigt vore ordnat på sistnämnda sätt. I generalpoststyrelsen
och telegrafstyrelsen vöre ombudsmännen inordnade i en viss byrå, medan
i järnvägsstyrelsen och domänstyrelsen ombudsmannen (domänfiskalen) intoge
en från byråindelningen fristående ställning. Härom anföra de sakkunniga
vidare:

För vattenfallsstyrelsens del skulle icke kunna komma i fråga att inordna
en ombudsmansavdelning i någon annan byrå. En dylik anordning skulle
för övrigt vara till direkt olägenhet, genom att ledaren för det juridiska arbetet
i styrelsen icke längre komme att stå direkt under generaldirektören.
Detta kan däremot vinnas, vare sig en fristående ombudsman finnes eller
ifrågavarande verksamhet utföres å en särskild byrå, under ledning av en
byråchef.

De uppgifter, som nu tillkomma administrativa byrån i vattenfallsstyrelsen
och som enligt styrelsens förslag äro avsedda att åligga en blivande juridisk
byrå, skilja sig från uppgifterna för övriga byråer i styrelsen därutinnan,
att de i relativt liten omfattning avse ledande dispositioner för de un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

39

derlydande lokalorganens verksamhet utan huvudsakligen gå ut på att direkt
utföra verksstyrelsens beslut eller handla å dess vägnar. Avdelningen i fråga
får därför i viss mån karaktär av skötselorgan.

Samtidigt är den emellertid även ett expertisorgan, som tillhandagår övriga
avdelningar inom styrelsen med juridisk sakkunskap.

Ur rent administrativ synpunkt kan det ej sägas vara något att erinra mot
att i stället för en juridisk byrå inrättas en ombudsmansavdelning. Frågan
är emellertid, örn något särskilt är att vinna genom en förändring fränden
juridisk byrå till ombudsmansexpedition. Vid bedömandet av denna fråga
synas följande omständigheter böra tagas i betraktande.

Det torde vara allmänt erkänt, att vattenrättsmålen och särskilt de större
och mest invecklade äro av särskild svårighetsgrad. Detsamma gäller i stor
utsträckning örn de juridiska spörsmål, som uppstå i samband med inköp
av vattenfall m. m. Vattenfallsstyrelsens motparter anlita härvid ofta landets
förnämsta privatpraktiserande juridiska experter. Icke minst från ekonomisk
synpunkt är det därför av vikt, att styrelsen för ifrågavarande mål
och avtalsuppgörelser kan förfoga över en erfaren och skicklig jurist i ledande
ställning.

De sakkunniga hade för sin del övervägt, om icke för ernående av nämnda
mål det lämpligaste skulle vara att för angivna uppgift inrätta en förordnandetjänst
med så högt tilltagen lön, att möjlighet kunde finnas att — givetvis
inom statstjänstemännens krets — förvärva en för ändamålet tillräckligt kvalificerad
person. För sådant fall syntes man emellertid icke kunna stanna
under en årslön, som minst uppginge till slutavlöningen för byråchef i allmänhet.
Under dessa förhållanden och då byråchefstjänsten å den administrativa
byrån för närvarande vore besatt med en befattningshavare, vilken
ännu hade några år kvar till pensionsålderns inträde, hade de sakkunniga
funnit det för närvarande saknas tillräcklig anledning att vidtaga ändring
med avseende på den nuvarande organisationen av förevarande byrå och
tjänsteställningen för dess chef. De sakkunniga ville förutsätta, att vid inträffande
ledighet denna fråga upptoges till förnyat övervägande och Kungl.
Maj :ts beslut. De sakkunniga ville ock framhålla, att löneställningen för den
ledande juristen inom vattenfallsstyrelsen i högre grad än fallet vore i fråga
örn andra av de sakkunniga behandlade befattningshavare inom styrelsen
syntes bliva beroende av en förestående allmän lösning av spörsmålet om tilllämpning
av förordnandesystemet i avseende å högre administrativa poster.
Beträffande byråns organisation i övrigt anföra de sakkunniga:

Vad angår personalorganisationen å juridiska byrån —- de sakkunniga ansluta
sig till förslaget örn denna benämning å byrån — torde arbetsuppgifternas
omfattning tills vidare nödvändiggöra bibehållandet av den nuvarande
personalutrustningen å de förut berörda s. k. process- och förvaltningsavdelningarna.

De sakkunniga vilja emellertid framhålla, alt det ej är uteslutet, att de
kvalificerade arbetsuppgifterna å juridiska byrån framdeles kunna undergå
minskning, detta närmast för det fall, att den starka utveckling, i vilken
vattenfallsverket under senare år varit stadd, skulle komma att stagnera. De
sakkunniga förorda fördenskull, att vid inträffande ledighet å någon av
förste sekreterare- eller sekreteraretjänsterna tjänsten ej bör återbesättas utan
prövning och tillstånd av Kungl. Majit. Under sådana förhållanden synes

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

De parte
m eri ts -ekefelt.

det icke vara erforderligt att här närmare ingå på spörsmålet, om någon av
omhandlade tjänster för närvarande lämpligen bör uppföras å övergångsstat.

Vad angår den juridiska byråns organisation i övrigt hava de sakkunniga
ej funnit anledning till erinran mot att lantmäteriarkivet överflyttas från
kanal- och fastighetsbyrån till juridiska byrån liksom även en del av verkets
fastighetsförvaltning och kanal- och fastighetsbyråns kartarkiv, på sätt närmare
framgår av vad nedan anföres om indragning av kanal- och fastighetsbyrån.
Nämnas må dock, att den nuvarande administrativa byråns befattning
med personalärenden och styrelsens bibliotek, såsom de sakkunniga i
annat sammanhang föreslå, skulle överflyttas på andra organ inom styrelsen.

Till avvikelse från vattenfallsstyrelsens förslag vilja de sakkunniga föreslå,
att registratorsexpeditionen överflyttas från juridiska byrån till kanslibyråns
allmänna avdelning.

Vattenfallsstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Tjänsteförteckningssakkunniga, som beträffande byråchefstjänsternas lönegradsplacering
endast angivit sin principiella ståndpunkt, yttra sig icke rörande
de skilda tjänsternas inplacering i löneskalan.

Lönenämnden har icke funnit anledning till särskilt uttalande i förevarande
hänseende.

Enligt det föreliggande förslaget skulle den nuvarande administrativa
byrån under benämning juridiska byrån med i stort sett samma arbetsuppgifter
och oförändrad personaluppsättning ingå i den nya organisationen.
Till juridiska byrån skulle från nuvarande kanal- och fastighetsbyrån
överflyttas lantmäteriarkivet och viss fastighetsförvaltning m. m., varemot
de med personalärenden och styrelsens bibliotek sammanhängande arbetsuppgifterna
avsetts att övertagas av kanslibyrån.

Vad sålunda föreslagits föranleder icke annat yttrande från min sida än att
jag i likhet med organisationssakkunniga förutsätter, att vid inträffande ledighet
å byråchefsbefattningen frågan om byråns organisation ånyo upptages av
vattenfallsstyrelsen och underställes Kungl. Maj:ts prövning liksom även att
vid inträffande ledighet å någon av förste sekreterare- eller sekreteraretjänsterna
spörsmålet om befattningens indragning eller återbesättande skall bliva
föremål för prövning av Kungl. Maj:t. Härutinnan lärer Kungl. Majit framdeles
vilja meddela beslut.

Kanslibyrån.

Enligt vattenfallsstyrelsens organisationsförslag skulle den nuvarande kameralbyråns
arbetsuppgifter, till den del de avsåge ekonomiska ärenden,
överföras till en ekonomibyrå, vilken jämväl skulle övertaga vissa uppgifter,
från den nuvarande kraftverksbyrån. Kameralbyråns övriga arbetsuppgifter,
väsentligen avseende personalbestämmelser och personalfrågor, skulle då jämte
personalärenden från andra byråer sammanföras till en personalbyrå under
ledning av en byråchef. Om innebörden av styrelsens förslag hava de sakkunniga
anfört:

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

41

Till personalbyrån skulle sålunda med vissa undantag samlas alla allmänna
och individuella personalärenden inom styrelsen, såväl kameralbyråns ärenden
som de nu på andra byråer handlagda. Bland de senare må särskilt framhållas
ärenden angående tjänstemäns antagande och befordran, tjånstetillsättningsfrågor,
längre tjänstledigheter och vikariat, förberedande behandling
av personalstatsärenden samt lönestatistik för arbetare. I dylika ärenden
skulle samarbete äga rum mellan personalbyrån och vederbörande fackbyråer.
På byråns handläggning skulle vidare ankomma förhandlingar med
tjänstemannaorganisationer, medan avtalsförhandlingarna med arbetarpersonalen
förutsatts skola ske genom överdirektören och souschefen, respektive
överingenjören å vattenbyggnadsbyrån.

Enligt styrelsens förslag skulle personalärendena närmast under byråchefen
handläggas å en personalavdelning av nuvarande kameralbyråns kamrer och
sekreterare, vilka nu äro placerade i 24 lönegraden, varvid emellertid kamrerarbefattningen
skulle förändras till en sekreterarbefattning. En av sekreterarbefattningarna
skulle placeras i 26 lönegraden, och innehavaren av
denna befattning skulle vara byråchefens närmaste man och ställföreträdare.

Revisionskontoret, vilket nu är inordnat i kameralbyrån, skulle enligt vattenfallsstyrelsens
förslag, ehuru kontoret visserligen borde intaga en relativt
fristående ställning, i administrativt hänseende underställas personalbyråns
chef. Styrelsen Ilar ansett denna anordning lämplig, enär revisionens anmärkningar
till större delen avse tillämpningen av gällande personalbestämmelser.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat avser styrelsen, att kontoret,
vilket nu står under ledning av en revisor i lönegrad 21, skulle såsom föreståndare
erhålla en förste revisor i 22 lönegraden.

De sakkunniga finna i likhet med vattenfallsstyrelsen, att sammanförandet
av personalärendena till en byrå innebär en lämplig åtgärd i samband med
styrelsens omorganisation. Härigenom främjas, säga de sakkunniga, enhetligheten
i tillämpningen av personalen berörande föreskrifter och möjliggöres
en allmän överblick över personalförhållandena. De sakkunniga vilja därför
i huvudsak tillstyrka styrelsens förslag i förevarande del. Ej heller hava de
sakkunniga något att erinra mot att revisionskontoret förlägges till ifrågavarande
byrå och att kontorsföreståndaren placeras i lönegrad 22 (A 22) såsom
förste revisor. De sakkunniga hava emellertid förordat några smärre ändringar
i styrelsens förslag och hava härom anfört:

Tjänstemannapersonalen vid statens vattenfallsverk utgjorde i mitten av
sistlidna mars månad 1,067 och arbetarpersonalen 2,519, vartill kommo 28
kontorsvakter, eller tillhopa 3,614 personer. Av nämnda personal voro nära
275 placerade i styrelsen. De individuella personalärendena inom statens vattenfallsverk
bliva alltså till kvantiteten av jämförelsevis liten storleksordning,
men svårighetsgraden i ärendenas art är naturligen densamma som vid andra
.statliga verk.

Det må vidare framhållas, att det torde vara ofrånkomligt, att frågor om
personalbehovet, d. v. s. driftshushållningen med personal, alltjämt väsentligen
få ankomma på fackbyråernas föredragning och att den föreslagna personalbyråns
uppgift beträffande personalstater och dylikt i huvudsak blir av
formell natur.

Till den föreslagna personalbyråns handläggning skulle emellertid även
hänföras ärenden av allmän administrativ natur, såsom remisser från Kungl.
Majit samt verk och myndigheter, ärenden beträffande styrelsens instruktion
och arbetsordningar, vidare allmänna bestämmelser örn anställningsvillkor,
tjänstgöringstider, avlönings- oell pensionsförmåner m. m.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Med hänsyn till arbetsuppgifternas allmänt administrativa natur och de
egentliga personalärendenas begränsade omfattning samt i betraktande av att
även revisionskontoret skulle hänföras till denna byrå, synes det de sakkunniga
lämpligt, att ifrågavarande byrå benämnes kanslibyrån och att inom
densamma arbetet fördelas å en allmän avdelning, en personalavdelning och
ett revisionskontor. Uppdelningen av den av vattenfallsstyrelsen tilltänkta
personalavdelningen på två avdelningar torde organisatoriskt sett motsvara en
lämplig arbetsfördelning mellan byråns båda sekreterare, vilka därvid skulle
vara föreståndare för var sin avdelning. Den allmänna avdelningen skulle då
huvudsakligen omhänderhava byråns ärenden av mera allmän administrativ
natur, remisser m. m., och till denna avdelning torde även kunna överföras
vården av styrelsens bibliotek, vilket för närvarande är inordnat under administrativa
byrån och enligt styrelsens organisationsförslag skulle överföras
till den nya ekonomibyrån.

De sakkunniga finna icke anledning att närmare gå in på arbetsfördelningen
mellan avdelningarna och anse det icke heller vara lämpligt att i detalj
fastställa densamma. Arbetsfördelningen mellan avdelningarna torde, fortsätta
de sakkunniga, liksom i andra liknande fall få ske efter erfarenhet örn
vad som är praktiskt. Givetvis kan fördelningen bliva beroende även av
tjänsteinnehavarnas personliga kvalifikationer.

De sakkunniga föreslå slutligen, att registratorsexpeditionen överflyttas från
juridiska byrån till kanslibyrån, där den organisatoriskt sett lämpligen bör
inordnas i byråns allmänna avdelning.

Z)e sakkunnigas ordförande har, på sätt förut i samband med behandlingen
av driftbyrån atergivits, ansett att till sistnämnda byrå borde läggas uppgiften
att vara verksledningens hjälporgan för den löpande kontrollen av
personalhushållningen vid kraftverkens samt kraftöverförings- och distributionsanläggningarnas
drift, enär kanslibyrån icke syntes komma att besitta
de därför erforderliga driftstekniska insikterna.

Vattenfallsstyrelsen har beträffande kanslibyrån anfört:

De sakkunniga ha anfört, att de individuella personalärendena inom statens
vattenfallsverk bliva till kvantiteten av jämförelsevis liten storleksordning,
men att svårighetsgraden i ärendenas art naturligen är densamma
som vid andra statliga verk.

Härtill vill vattenfallsstyrelsen anmärka, att personalärendena vid de
större kommunikationsverken äro fördelade på olika byråer, samt att dessa
ärendens omfattning och svårighetsgrad vid statens vattenfallsverk jämväl
påverkas av följande omständigheter. Bland detta verks personal finnes
en mångfald av olika slags befattningar och yrken representerade. På grund
av verksamhetens natur föreligger det ett stort behov av högkvalificerad personal
i både högre och lägre tjänstegrader, som är mycket efterfrågad inom
liknande privata och kommunala företag. Såväl till följd härav som på
grund av den kraftiga utvecklingen av verkets rörelse uppkomma relativt
ofta frågor örn nyanställning av personal och om befattnings- eller lönehöjningar.

De sakkunniga ha vidare framhållit, att det torde vara ofrånkomligt, att
frågor om personalbehovet, d. v. s. drifthushållningen med personal, alltjämt
väsentligen finge ankomma på fackbyråernas föredragning och att den

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

43

föreslagna personalbyråns (kanslibyråns) uppgift beträffande personalstater
och dylikt i huvudsak bleve av formell natur. Gentemot detta uttalande vill
vattenfallsstyrelsen framhålla följande synpunkter.

Vid statens vattenfallsverks lokalförvaltningar är arbetet i stor omfattning
så organiserat, att en och samma befattningshavare fullgör olika slags
arbetsuppgifter, vilka inom styrelsen enligt den föreslagna byråorganisationen
motsvaras av två eller flera fackbyråer. Det finnes vid lokalförvaltningarna
endast jämförelsevis begränsade personalgrupper, vilkas arbetsuppgifter
tillhöra enbart en byrå inom styrelsen. Så är egentligen endast
fallet med den tekniska personalen vid de under byggnadstekniska byrån
hörande byggnadsföretagen. Driftpersonalen vid kraftstationerna kan visserligen
sägas höra närmast under driftbyrån, men denna personal tages
även i anspråk för ombyggnads- och underhållsarbeten, vilka tillhöra elektrobyggnadsbyråns
verksamhetsområde. Detsamma gäller i än större utsträckning
örn drift- och underhållspersonalen vid kraftverkens distributionsanläggningar.
Personalen vid stationsmontageavdelningen och vid stamlinjebyggnaderna
lia visserligen var för sig ensartade arbetsuppgifter, men personal
med samma arbetsuppgifter som den nyssnämnda finnes även vid de
lokala kraftverken. Den kamerala personalen vid lokalförvaltningarna sysslar
i allmänhet med såväl personal- som räkenskaps- och förrådsärenden.

Det vore således endast i ringa omfattning, som frågorna om drifthushållningen
med personal vid lokalförvaltningarna kunde hänföras till någon
viss fackbyrå. Vad särskilt driftbyrån beträffar har styrelsen framhållit, att
denna byrå skulle handhava krafthushållningen och driftsäkerhetstjänsten
samt ombesörja inordnandet av de skilda kraftverken i den dagliga produktionen
men däremot icke taga befattning med kraftverkens personalfrågor,
vilka icke borde belasta denna byrå. övervakandet av denna angelägenhet
syntes därför böra i allmänhet anförtros åt souschefen med biträde av kanslibyrån.

Ärendena angående personalstater, anför styrelsen slutligen, innefattade
ej endast ett fastställande av det behövliga antalet befattningshavare utan
även ett bedömande av till vilka tjänste- och lönegrader vederbörande befattningshavare
å olika tjänsteställen borde vara hänförda. Härvid vore det
av vikt, att enhetlighet i detta bedömande åstadkommes, och för detta ändamål
erfordrades både en allmän överblick över personalförhållandena inom
det egna verket och kännedom om motsvarande förhållanden vid andra verk.
Kanslibyrån måste alltså jämväl ingå på en saklig prövning av dessa ärenden,
varför denna byrås uppgift beträffande personalstater ingalunda kunde bli
av huvudsakligen formell natur.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava i sitt betänkande förordat, att förenämnda
befattning såsom förste revisor hänföres till 24 lönegraden, vilken
vanligen avses för förste revisorer.

Löncnämnden har icke funnit anledning till särskilt uttalande i förevarande
hänseenden.

Såsom av del anförda framgår, skulle enligt sakkunnigförslaget den nuvarande
kameralbyrån omorganiseras till en kanslibyrå och till denna byrå
sammanföras de nu på skilda byråer handlagda personalärendena. I sam -

De pa rf c •
wentrell
ef en .

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

band därmed skulle kassa- och bokföringskontoren å kameralbyrån överflyttas
till den föreslagna kommersiella byrån och till kanslibyrån överföras
den nu på administrativa byrån ankommande vården om styrelsens bibliotek
ävensom registratorsexpeditionen. Kanslibyrån skulle stå under ledning
av en byråchef (A 30) och dess arbetsuppgifter närmast under chefen fördelas
på en allmän avdelning, en personalavdelning och ett revisionskontor.
För föreståndarna för dessa avdelningar och kontor skulle avses två sekreteraretjänster
i 26 och 24 lönegraderna samt en förste revisor, som enligt
tjänsteförteckningssakkunniga skulle placeras i 24 lönegraden. Sekreterarebefattningen
i 26 lönegraden och förste revisorstjänsten skulle nyinrättas.
Däremot kan av skäl, till vilka jag senare återkommer, en förste kontrollörsbefattning
i 22 lönegraden indragas.

Den sålunda föreslagna organisationen av en kanslibyrå synes mig vara
godtagbar. Särskilt sammanförandet av personalärendena till denna byrå
synes innebära en fördelaktig organisatorisk åtgärd. Vad beträffar den av
de sakkunniga och vattenfallsstyrelsen diskuterade frågan om det lämpligaste
sättet för handhavande av drifthushållningen med avseende å personalen
vill jag i detta sammanhang understryka angelägenheten av att åt
denna viktiga uppgift — även örn densamma på grund av det jämförelsevis
ringa personalbehovet vid statens vattenfallsverk är av mindre storleksordning
än vid andra affärsverk — ägnas särskild uppmärksamhet. Ehuru det
av skäl, som vattenfallsstyrelsen anfört, torde vara lämpligt, att hithörande
ärenden centralt handläggas å kanslibyrån under övervakning av verksledningen,
närmast överdirektören och souschefen, finner jag det angeläget,
att även vederbörande fackbyråer, i den mån så kan ske, uppmärksamma
hithörande spörsmål och lämna sin medverkan till att de med personalhushållningen
sammanhängande frågorna få en rationell lösning.

I fråga om förste revisorsbefattningen biträder jag förslaget, att denna placeras
i 24 lönegraden.

Kommersiella byrån.

Enligt vattenfallsstyrelsens organisationsförslag skulle till en nyinrättad
ekonomibyrå överföras dels från kraftverksbyrån kraftförsäljnings- och taxeärendena
samt budget- och bokslutsärenden, förnyelsefondsärenden och vissa
bokföringsfrågor och dels från kameralbyrån bokförings- och kassaärenden,
statförslag, årsberättelser, allmänna kvartalsmeddelanden och andra ekonomiska
ärenden. Dessa ärenden handläggas för närvarande delvis under
samarbete mellan kraftverks- och kameralbyråerna. Till ekonomibyrån
skulle ock överflyttas vården om styrelsens bibliotek; härutinnan hava de
sakkunniga i det föregående förordat, att biblioteket ställes under kanslibyrån
och närmast under dess allmänna avdelning. Enligt styrelsens förslag
skulle ekonomibyrån stå under ledning av en byråchef (lönegrad 30). Till
byrån skulle överflyttas kraftverk sbyråns kraftförsäljningskontor samt kameralbyråns
bokföringskontor och kassakontor, varjämte å byrån skulle nyinrättas
ett kansli under ledning av en sekreterare i lönegrad 26.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

45

De sakkunniga anföra om ifrågavarande byrås arbetsuppgifter, att till densamma
sålunda skulle komma att läggas en av statens vattenfallsverks viktigaste
uppgifter, kraftförsäljningen och taxesättningen. Kraftförsäljningen
skedde emellertid icke helt genom styrelsens försorg utan även direkt genom
lokalförvaltningarna vid kraftverken. Framhållas borde, säga de sakkunniga,
att vattenfallsverkets kraftförsäljning i huvudsak avsåge kraftleveranser
engros och endast i mycket ringa omfattning detaljdistribution. Enär
kraftförsäljningens omhänderhavande och arbetets fördelning mellan olika
organ inom verket liksom taxefrågornas behandling vore av intresse från organisatorisk
synpunkt, hade de sakkunniga härutinnan från vattenfallsstyrelsen
inhämtat en redogörelse. Härur återgiva de sakkunniga följande:

Kraftförsäljningsarbetet inom statens vattenfallsverk är uppdelat på kraftverksbyrån
och kraftverken. De direkta underhandlingarna med abonnenterna
sker i allmänhet genom kraftverken. Vid större kraftleveranser och
leveranser av mera speciell art föras ofta direkta underhandlingar även mellan
kraftverksbyrån och resp. abonnenter.

När det gäller leveranser upp till 250 kW enligt vattenfallsstyrelsens normaltaxor,
äga kraftverksdirektörerna bemyndigande att själva avsluta sådana
kontrakt, men kontrakten delgivas kraftverksbyrån och bli föremål för viss
efterkontroll. Alla övriga kontrakt avslutas av styrelsen.

Vid sidan av normaltaxorna utarbetas successivt »standardiserade specialtaxor»,
som kunna betraktas som en löpande sammanfattning av sådana specialfall,
som förekommit ett flertal gånger under något så när lika förutsättningar,
vadan en standardisering ansetts motiverad. Möjligen kommer
en del av dessa standardiserade specialtaxor att framdeles överföras till normaltaxorna.

Alltjämt förekomma emellertid speciella fall, där man varken kan komma
till något resultat efter normaltaxorna eller de nämnda standardiserade specialtaxorna
utan måste tillgripa för det speciella fallet särskilt avpassade
villkor. I sådana fall måste det naturligtvis göras en noggrann och väl genomtänkt
utredning angående de möjligheter, som^ föreligga. Kontraktsvillkoren
böra å ena sidan passa abonnenten men å andra skian även vara
lämpliga för styrelsen. Abonnenten bör ulan att betala något prohibitivt
pris kunna ordna sin uttagning på sådant sätt, att hans arbetsprocess kan
utformas rationellt, men taxan bör även uppmuntra till jämn utnyttjning
av kraften och till successivt ökad uttagning. Naturligtvis är det därjämte
synnerligen viktigt, att det tillämpas konsekventa principer när det gäller
eftergifter på de normala villkoren, så att likartade abonnenter så långt som
möjligt få enahanda villkor.

Flertalet normalkontrakt avslutas som sagt vid kraftverken. Distriktsingenjören
i vederbörande distrikt och hans medhjälpare föra större
delen av förhandlingarna med konsumenterna, naturligtvis i samråd med
kraftverksdirektören. Kraftverksdirektören tar personligen itu med förhandlingarna
i svårbehandlade fall. Icke ens de s. k. smakontrakten kunna
behandlas så enkelt, att man endast överlämnar ett ifyllt normalkontrakt
till abonnenten för undertecknande. Om t. ex. en kvarn eller såg på landet
skall uppgöra ett nytt avtal eller förlänga ett gammalt avtal, uppkommer
det nästan alltid en diskussion, örn det icke är billigare eller mera riskfritt
att installera en dieselmotor eller en lokomobil för avfallsbränslet, och ibland
segrar värmekraftmaskineriet i konkurrensen. Man får nästan alltid hjälpa
abonnenten att välja lämplig taxa och ibland även hjälpa abonnenten med
planerandet av den elektriska anläggningen.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

En distributionsförening kommer praktiskt taget aldrig till stånd med
mindre än att kraftverket organiserar föreningen, projekterar dess nät, skriver
dess stadgar, upplägger dess bokföring, ordnar dess inre taxa m. m.
Även sedan föreningen blivit startad får kraftverket i detalj följa dess verksamhet.
Distriktsingenjören är konsulterande för föreningen beträffande
dess utvidgningar och förstärkningar, får beräkna dess inre taxor m. m
Distriktskontorets personal genomgår i regel föreningens bokslut. Distriktskontoret
föreslår, örn och när övergång skall ske till industritaxa. Kraftverket
medverkar vid biläggande av tvister mellan föreningen och dess
medlemmar eller abonnenter ävensom tvister med grannföretag rörande
distributionsgränserna.

Ett kontrakt med en förening förutsätter sålunda ett betydande arbete både
före kontraktets tillkomst och efter dess uppgörande.

Även de mindre samhällena kräva samma omvårdnad för att kraftavsättningen
skall utvecklas på ett gynnsamt sätt. I flertalet sådana samhällen
ordnas utvidgningar och inre taxor i samråd med kraftverkets personal.

De stora eller mera speciella avtalen äro ofta omständliga
affärer, som vardera bruka taga ett eller flera år i anspråk. Det holtin
undantagen att ett större avtal kan bli klart på några månader.

Då en dylik kraftfråga kommit upp, underkastas den i allmänhet en förberedande
diskussion mellan överdirektören, byrådirektören för kraftförsäljningen
och kraftverksdirektören. Ibland kan man omedelbart komma till
resultat. I regel blir det nödvändigt att göra en del utredningar. Det beslutas
då, huru utredningsarbetet skall fördelas. Med hänsyn såväl till den begränsade
personal, som finns vid kraftverksbyrån, som till kraftverkens närmare
kontakt med konsumenterna, få kraftverken oftast större delen av dessa utredningar
på sin lott. Särskilt blir detta förhållandet då det gäller att undersöka
konsumentens kraftbehov, samarbetet med lokala kraftanläggningar
o. d. Berör utredningen flera kraftverk eller avser den t. ex. en leverans till
järnvägarna, ett större privat kraftföretag o. d., förlägges utredningen i allmänhet
helt och hållet till kraftverksbyrån. Alla utredningar rörande produktionskostnaderna
vid vattenfallsstyrelsens egna anläggningar göras normalt
av kraftverksbyrån.

Vid samtliga utredningar eftersträvas dock ett visst samarbete mellan kraftverksbyrån
och kraftverken, så att de på olika håll samlade erfarenheterna
kunna bäst tillgodogöras. Ofta gäller det sålunda att klargöra vad en lokal
ångkraft- eller dieselanläggning skulle kosta. En sådan beräkning kan ombesörjas
av kraftverksbyrån med hjälp av Västerås kraftverk och en av
distriktsingenjörerna (i Göteborg), som blivit särskilt intränad på sådana uppgifter,
under det att utredningen i övrigt göres av vederbörande kraftverk.

Andra kraftverksmän lia särskilt intränats på frågor, som gälla cellulosaindustrien
(träslipning) eller t. ex. den elektrotermiska industrien.

När utredningarna, som ofta göras under medverkan av kraftkonsumenten,
blivit klara, uppdragas riktlinjerna för offerten under samråd mellan
kraftverksbyrån och kraftverket.

Själva utskriften av kraftkontrakten innebär en relativt ringa del av kraftförsäljningsarbetet.
Kraftkontrakten upprättas i allmänhet av kraftverken,
men vissa specialkontrakt av större omfattning eller som beröra flera kraftverk
utarbetas på kraftverksbyrån. Av kraftverken upprättade specialavtal
bruka emellertid redan i koncept granskas av kraftverksbyrån och när de
definitiva avtalen översändas till styrelsen, så blir uppgiften närmast den att
kontrollera att avtalen upprättats enligt de fastlagda riktlinjerna. Genom att
även specialavtalen i stor utsträckning utskrivas på tryckta formulär med
endast ett fåtal paragrafer utskrivna med maskinskrift, blir granskningen och

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

47

kontrollen relativt litet tidskrävande. Överdirektören och generaldirektören
behöva endast använda en ganska kort tid vid avtalens genomläsning och
undertecknande.

Man får sålunda icke uppfatta saken så, att avtalen först utarbetas vid
kraftverken och sedan passera flera instanser inom kraftverksbyrån för att
slutligen komma till generaldirektören.

Vid sidan av det löpande kraftförsäljningsarbetet måste tid efter annan
mera allmänna taxeutredningar göras för att undersöka möjligheten till taxejusteringar.
Allteftersom det ekonomiska resultatet förbättrats, har vattenfallsstyrelsen
följt den principen att lätta på kraftprisen. Det är emellertid
ej likgiltigt, hur denna lättnad anbringas för att ernå det mål, som eftersträvas,
nämligen ökade möjligheter för användning av elektrisk kraft. Samtidigt
måste emellertid beaktas, att man ej genomför lättnaderna på sådant
sätt, att styrelsen riskerar ett undergrävande av ekonomien för framtiden.

Trots att vattenfallsstyrelsens verksamhet huvudsakligen är inriktad på engrosleveranser,
bedriver styrelsen även detalj distribution inom vissa områden
av olika karaktär (städer och landsbygd). Även om denna distribution är av
relativt ringa omfattning så har styrelsen dock även inom detaljdistributionen
sedan länge intagit en ledande ställning inom landet, när det gällt
införandet av rationella taxor. Sålunda var det vattenfallsstyrelsen, som
t. ex. inom distributionsföreningarna först införde den grundavgiftstaxa, som
sedan blivit förebilden för den numera allmänt på landsbygden och i städerna
införda moderna hushållstaxan. Allt fortfarande taga kraftverken aktiv
del i taxesättningen inom flertalet distributionsföretag, som tager kraft från
vattenfallsstyrelsen, och styrelsen deltager genom sina representanter i det
arbete, som ständigt pågår inom svenska elektricitetsverksföreningen för vidare
utveckling av detaljtaxorna.

Samma personal, som handhar kraftförsäljningsarbetet, har även fått taga
hand örn propagandan för ökad användning av elektricitet. Detta är naturligtvis
icke en tillfällighet, enär denna propaganda måste i hög grad bygga
på att krafttaxorna — i detta sammanhang speciellt detaljtaxorna — äro
lämpligt utformade. Det direkta propagandaarbetet, omfattande, utom upplysningar
rörande detalj taxornas utformning, huvudsakligen demonstrationer
av elektriska hushållsapparater, handverktyg, elektrisk matlagning, rationell
belysning o. d., handhaves av distriktskontoren med biträde av propagandaorganisationen
Feras konsulenter. Kraftverksbyråns uppgift beträffande
det löpande propagandaarbetet är närmast att utgöra en förbindelselänk
mellan å ena sidan de speciella propagandaorganisationerna Fora och
Ljuskultur och å andra sidan kraftverken samt mellan kraftverken inbördes.
Kraftverksbyrån tager vidare initiativ till och ombesörjer central distribution
av vissa propagandabroschyrer, anskaffar filmer o. d., samt handhar
utrustningen och dispositionen av den utställningsbuss, som sedan ställes till
distriktens förfogande för demonstrationer på landsbygden.

De sakkunniga meddela vidare, att till kraftlörsäljningskontorets verksamhetsområde
höra, i samarbete med driftkontoret, i ingor örn tillfälliga leveranser
av hjälpkraft till respektive inköp av överskottskraft från privata
företag ävensom transitering av kraft genom verkets ledningar från ett företag
till annat. Vid sidan örn kontraktens bestämmelser örn kraflbelopp, pris
och dylikt förekomma ofta gränsbestämmelser, som angiva företagets geografiska
verksamhetsområde. Dylika gränsuppgörelser kunna ibland vara mycket
komplicerade och ömtåliga.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

I anslutning till det anförda ingå de sakkunniga på organisationsfrågan och
yttra härom:

Vattenfallsstyrelsens organisationsförslag innefattar, att förhandlingarna
med större kraftkonsumenter skulle ankomma på överdirektören och souschefen
med biträde av föreståndaren för det byrån i fråga tillhörande kraftförsäljningskontoret
liksom också att den senare skulle delvis självständigt
föredraga sina ärenden i verkets beslutande instans. Generaldirektören skulle
därvid, liksom hittills, i allmänhet träda fram vid de direkta förhandlingarna
först i det avgörande skedet.

De sakkunniga hava efter övervägande av frågan örn kraftförsäljningens
lämpliga ordnande för sin del i likhet med vattenfallsstyrelsen funnit, att den
hittills tillämpade ordningen, vilken i huvudsak skulle följas även efter den
föreslagna omorganisationen, fungerat på ett tillfredsställande sätt och i stort
sett icke torde kunna göras smidigare.

Under förutsättning att de större kraftförsäljningsfrågorna handläggas i
nyss angiven ordning — under ledning av överdirektören och souschefen —
vilja de sakkunniga ansluta sig lill vattenfallsstyrelsens förslag, att ifrågavarande
byrå ställes under ledning av en byråchef (30 lönegraden). Med hänsyn
lill att byråns viktigaste arbetsuppgift kommer att bli av kommersiell
natur, synes det de sakkunniga lämpligt, att byrån benämnes kommersiella
byrån. Vidare anföra de sakkunniga örn byråns organisation:

För föreståndaren för kommersiella byråns kraftförsäljningskontor, enligt
de sakkunnigas mening lämpligare benämnt kraftförsäljningsavdelningen,
torde det vid den föreslagna organisationen vara tillräckligt att avse en förste
byråingenjörsbefattning (27 lönegraden).

Vad beträffar byråns organisation i övrigt — enligt vattenfallsstyrelsens
förslag omfattande ett kansli, ett bokföringskontor och ett kassakontor med
föreståndare i 26, 24 respektive 21 lönegraderna — hysa de sakkunniga den
uppfattningen, att kansliet och nämnda båda kontor böra sammanföras till en
ekonomiavdelning under ledning av en förste sekreterare i 27 lönegraden.
Därvid skulle nyssnämnda föreståndartjänst i 26 lönegraden utgå och kansligöroxnålen
närmast omhänderhavas av den notarie, som enligt styrelsens förslag
skulle tjänstgöra närmast under kansliets föreståndare.

Till stöd för detta förslag få de sakkunniga anföra följande. Inledningsvis
har framhållits att ifrågavarande byrås arbetsuppgifter, utöver kraftförsäljnings-
och taxefrågor, skalle omfatta budget- och bokslutsärenden, förnyelsefondsärenden,
bokförings- och kassaärenden, statförslag, årsberättelser
och allmänna kvartalsuppgifter m. m. Hit skulle sålunda hänföras bland annat
frågor om kapitalökningsanslag, förslag till förnyelsefonds- och driftkostnadsstater
och beräkningar rörande inkomster och utgifter samt överskott
å driften. Därtill kommer en mångfald smärre frågor inom bokförings- och
kassaväsendet. Enligt de sakkunnigas mening är det organisatoriskt sett välbetänkt
att avlasta byråchefen från det direkta handhavandet av alla dessa
arbetsuppgifter av skilda slag och att under byråns chef ställa detaljkontoren
under samlad ledning av en ekonomiskt skolad kraft, med uppgift att leda
och sammanhålla deras arbete och förbereda ärendenas slutliga behandling.

För att säkerställa en tillfredsställande rekrytering å denna post såsom
föreståndare för kommersiella byråns ekonomiavdelning torde befattningen
icke böra placeras lägre än i 27 lönegraden, varvid förutsättes innehav av
ovan antydda ekonomiska kvalifikationer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

49

De sakkunniga anse den nu förordade organisationsformen med en ekonomiavdelning
vid sidan av kraftförsäljningsavdelningen innebära bestämda
fördelar framför vattenfallsstyrelsens förslag och anse sig så mycket hellre
kunna föreslå densamma, som dess genomförande från lönesynpunkt endast
innebär, att den av vattenfallsstyrelsen tilltänkta 26-gradstjänsten å kansliet
utbytes mot en 27-gradst.jänst.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda kommersiella byrån stå under
ledning av en byråchef samt omfatta en kraftförsäljningsavdelning och
en ekonomiavdelning med förste byråingenjör respektive förste sekreterare
såsom föreståndare. I ekonomiavdelningen skulle ingå ett kansli, ett bokföringskontor
och ett kassakontor under ledning av respektive notarie (21
lönegraden), kamrer (24 lönegraden) och förste kassör (21 lönegraden).

De sakkunnigas ordförande har i fråga örn kommersiella byrån anfört:

I betraktande av den kommersiella verksamhetens numera väl ganska
dominerande betydelse inom statens kraftverksförvaltning vill jag gärna
förutsätta, att detta styrelsens byråorgan framför något av de andra skall
komma att stå oförmedlat under verkschefen till hans förfogande och användande
i hans dagliga gärning. Det synes mig desto mera naturligt att
förutsätta detta, som till byråorganet i fråga skall höra, förutom handläggningen
av de kommersiellt så viktiga kraftförsäljningsärendena uti styrelsens
instans, även handläggningen av mängden viktiga ärenden avseende
verkets samlade ekonomi, dess överblickande och ledning.

Statens vattenfallsverk intager en ledande ställning inom landets elektriska
kraftindustri och den därtill hörande allmänna kraftmarknaden. Jag anser
därför, att höga krav måste ställas på verkschefens främsta hjälpkraft inom
denna gren av hans ekonomiska förvaltningsverksamhet och att trygghet
måste finnas för dess ständiga funktionsduglighet. Jag anser alltså, att som
kommersiella byråns chef bör avses en befattningshavare anställd på förordnande,
ej konstitutorial, och att han som sådan lämpligen bör vara placerad
i det gemensamma avlöningsreglementet för statens affärsverk så som
den hos domänstyrelsen befintliga försäljningschefen. Denna placering avser
lönegrad C 10, och byråchefen i fråga bör därvid lämpligen kunna benämnas
överdirektör.

Med en sådan tjänste- och löneställning för kommersiella byråns chef
bör man kunna förutsätta att han skall äga kvalifikationer också för uppgiften
att -— i nödig känning med verkschefen och med arbetskrafterna på
byråns kraftförsäljningsavdelning till sitt förfogande — föra sådana förhandlingar
med större kraftkonsumenter, som enligt vattenfallsstyrelsens
intentioner skulle ankomma på en bland annat därför i oi-ganisationen insatt
överdirektör och souschef och vid vilka förhandlingar verkschefen i allmänhet
skulle behöva träda fram direkt först i det avgörande skedet.

Vattenfallsstyrelsen anför i sitt utlåtande, att de sakkunnigas förslag örn
sänkning av befattningen såsom föreståndare för kraftförsäljningsavdelningcn
från dess nuvarande tjänstegrad såsom byrådirektör till förste byråingenjör
från vattenfallsstyrelsens sida kan godtagas endast under den förutsättningen,
att styrelsens blivande organisation kommer alt innefatta såväl en
befattning såsom överdirektör och souschef som en byråchefstjänst vid kommersiella
byrån.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 240.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Departe ments chefen.

Till den föreslagna kommersiella byrån skulle, såsom den lämnade redogörelsen
visar, sammanföras dels kraftverksbyråns kraftförsäljningskontor
under benämning kraftförsäljningsavdelningen och dels kameralbyråns
bokföringskontor och kassakontor. Till denna byrå skulle sålunda koncentreras
vattenfallsstyrelsens ekonomiska ärenden. Föreståndaren för byrån
skulle erhålla ställning såsom byråchef (A 30), och i samband därmed skulle
förste byrådirektörsbefattningen (30 lönegraden) å kraftverksbyråns förvaltningsavdelning
indragas.

I likhet med de sakkunniga och vattenfallsstyrelsen finner jag det lämpligt,
att ifrågavarande ärendesgrupper i samband med övriga organisatoriska
åtgärder sammanföras till en särskild byrå. Då jag för min del biträtt förslaget
om inrättande av befattningen överdirektör och souschef, vars innehavare
förutsatts skola i viss omfattning handhava kraftförsäljningsfrågor, anser
jag den föreslagna löneställningen för ifrågavarande byråchefsbefattning
lämpligt avvägd.

Beträffande byråns inre organisation innebär de sakkunnigas förslag, såsom
förut angivits, att vid sidan av kraftförsäljningsavdelningen skulle anordnas
en ekonomiavdelning, till vilken skulle hänföras, förutom ett kansli,
nyssnämnda bokförings- och kassakontor. De båda avdelningarna skulle
förestås av en förste byråingenjör respektive en förste sekreterare, båda i
27 lönegraden, av vilka den förra befattningen skulle ersätta den nuvarande
byrådirektörsbefattningen (A 28) å kraftförsäljningskontoret och den andra
skulle nyinrättas. Med hänsyn till vad de sakkunniga härom anfört vill jag
icke motsätta mig den här angivna organisationen. I övrigt påkallas icke
inrättande av någon ny ordinarie befattning. På sätt vid behandlingen av
kanslibyrån omnämnts kan i samband med omorganisationen en förste kontrollörsbefattning
indragas.

Förrådsorganisationen.

Vattenfallsstyrelsens organisationsförslag innefattade omändring av nuvarande
kraftverksbyråns förrådskontor till särskild byrå, förrådsbyrån. I
samband därmed skulle viss fortsatt centralisering av upphandlingarna ske.
Förrådskontoret, som är inordnat i kraftverksbyråns förvaltningsavdelning,
står under ledning av en byrådirektör, men chefen för den tilltänkta förrådsbyrån
skulle erhålla byråchefs löneställning.

Innan de sakkunniga ingå på frågan om förrådsväsendets lämpliga organisation,
hava de sakkunniga i korthet något närmare redogjort för dess
nuvarande organisation och funktion och härom anfört:

Centrala upphandling sorgan.

Byggnadstekniska byrån verkställer för byggnadsavdelningens
räkning upphandling av specialkonstruktioner, arbetsmaskiner och andra
större eller mera speciella arbetsredskap samt vissa slags större förbrukningsmaterialier,
huvudsakligen cement, sprängämnen, borrstål, kran- och
hisslinor.

Kanal- och fastighetsbyrån verkställer för kanalverkens och

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

51

fastighetsförvaltningens räkning upphandling av specialkonstruktioner och
arbetsmaskiner samt, undantagsvis, vissa förbrukningsmaterialier.

Kraftverk sbyråns ania g gningsa v delning verkställer upphandling
av specialkonstruktioner för kraftverkens elektriska utrustning och
för linjebyggnaderna (med nedan angivna undantag) samt kraftledningsstolpar
av trä (genom linjekontoret) och vissa slag av husbyggnadsmaterial
(genom liusbyggnadskontoret). Till special konstruktionerna räknas härvid
även sådana materialier som större isolatorer samt större jord- och sjökablar.

Kraftverksbyråns förrådskontor verkställer för vattenfallsverkets
samtliga avdelningar upphandling av alla de inventarier och materialier,
som icke upphandlas av annan byrå eller byråavdelning, på sätt ovan
sagts, eller av lokalförvaltningarna. Detta kontor upphandlar även järnstolpar
och torn för kraftledningar samt järnkonstruktioner för utomhusställverk.

Kraftverksbyråns förrådskontor, som inrättades år 1917, hade ursprungligen
till uppgift att ombesörja större upphandlingar av inventarier och
materialier enbart för kraftverken och linjebyggnaderna. Efter hand ha
emellertid inköpen av dylika varor allt mer och iner centraliserats till nämnda
kontor såväl från andra byråer som från lokalförvaltningarna. Omfattningen
av denna centralisering blev närmare preciserad genom vissa av vattenfallsstyrelsen
år 1930 utfärdade anvisningar beträffande statens vattenfallsverks
förrådsorganisation och dess verksamhet. Därefter ha dock inköpen
av ytterligare en del varuslag överflyttats till kraftverksbyråns förrådskontor.

Detta kontors inköpsverksamhet består dels i individuella större inköp för
särskilda ändamål, dels i generella inköp enligt avtal, som berättiga vattenfallsverkets
samtliga byråer och lokalförvaltningar att hos vederbörande
leverantörer uttaga ifrågavarande varor i mån av behov.

Genom kraftverksbyråns förrådskontor verkställdes under år 1937 upphandlingar
till ett värde av 8,340,000 kronor, fördelade på en mångfald
olika artiklar och varuslag.

Bgggnadscentralförrådet.

År 1917 inrättades vid statens vattenfallsverk ett byggnadscentralförråd,
omfattande det för byggnadsavdelningen erforderliga beståndet av större arbetsmaskiner
och andra större arbetsredskap. I den mån dylika inventarier
behöva tagas i anspråk för visst byggnadsföretag, uthyras de till byggnadsföretaget;
ibland kan även förekomma överföring till lokalt byggnadsföretag
av inventarier, som normalt ej skola tillhöra byggnadscentralförrådet
men som tillförts detsamma från avslutat byggnadsföretag. Inventarier, som
för tillfället ej användas, förvaras i depåer.

Byggnadstekniska byråns förrådskontor sköter förvaltningen av byggnadscentralförrådet
med tillhörande bokföring samt ombesörjer inköpen för
detsamma ävensom, i vissa fall, dels inköp av sådana arbetsmaskiner och
arbetsredskap, som direkt tillföras lokalt byggnadsföretag, dels ock av förut
omnämnda specialmateriel, cement m. m.

Lokala organ för förrådsförvaltning och upphandlingar.

De lokala förrådens förvaltning med tillhörande bokföring samt de lokala
upphandlingarna av förrådsartiklar omhänderhavas:

a) vid Västerås kraftverk av en driftchefen underställd särskild förråds
avdelning under en förrådsförvaltare (21 lönegraden); denna avdelning
handhar skötseln av ett år 1924 inrättat, för alla kraftverken gemensamt
centralförrad i Västerås men är dock av lokala skäl i administrativt hänseende
underställd driftchefen vid Västerås kraftverk, till vilket även hör en
honom underställd central verkstad;

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

b) vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk, Norrländska kraftverken
samt de lokala byggnadsföretagen av den vid varje sådant kraftverk
respektive byggnadsföretag befintliga, vederbörande chef underställda kamerala
avdelning jämsides med dess övriga arbetsuppgifter, personal- och
räkenskapsärenden. Varje sådan kameral avdelning förestås vid nämnda
kraftverk av en kontrollör (21 lönegraden) och vid byggnadsföretagen av
en byggnadskamrer (20 eller 21 lönegraden) eller en lägre kameral tjänsteman; c)

vid Trollhätte kanalverk av en kanaldirektören underställd särskild,
kombinerad fastighets- och förrådsavdelning under befäl av en kontrollör
(20 lönegraden);

d) vid Södertälje kanalverk av kanalinspektoren med biträde av honom
underställd personal.

Av de lokala förråden är förrådet i Västerås det största; därnäst i storleksordning
kommer Trollhätte kraftverks förråd, som dock är väsentligt mindre
än Västeråsförrådet och avsett endast för lokala behov. Inom sistnämnda
kraftverks kamerala avdelning har därför avskilts ett särskilt förrådskontor,
som förestås av en bokhållare. Älvkarleby kraftverk och standin jebyggnaderna
ha endast obetydlig förrådsrörelse, beroende på att förrådet i Västerås
jämväl fungerar såsom lokalförråd för nämnda avdelningar.

Anordningen med en kombinerad fastighets- och förrådsavdelning vid
Trollhätte kanalverk är motiverad därav, att med nämnda kanalverk är i
administrativt hänseende förenad en betydande fastighetsförvaltning i Göta
älvs dalgång. Kontrollören vid nämnda avdelning sysselsättes till större delen
med fastighetsärenden samt i övrigt med förråds- och upphandlingsärenden.

De upphandlingar, som verkställas direkt av de lokala förrådsorganen
utan anlitande av kraftverksbyråns förrådskontors generella inköpsavtal,
äro av relativt obetydlig omfattning, örn man frånser vissa varuslag, i synnerhet
trävaror, som upphandlas av de lokala byggnadsföretagen och av
vederbörande vid Trollhätte kanalverk. Utrekvireringen av varor enligt
ovannämnda generella inköpsavtal samt från förrådet i Västerås vållar emellertid
de lokala förrådsorganen ett rätt betydande arbete.

Central förrådskontroll.

De lokala förrådens förvaltning har tidigare kontrollerats av kameralbyrån
beträffande bokföringen och av kraftverksbyråns förrådskontor beträffande
kraftverksförrådens utrustning och skötsel i övrigt. Kanalverkens och
byggnadsföretagens förråd ha icke varit föremål för någon systematisk
central kontroll annat än beträffande bokföringen.

I sin skrivelse i omorganisationsfrågan den 10 maj 1937 framhöll emellertid
vattenfallsstyrelsen, att en blivande förrådsbyrå borde vara centralt
organ för kontrollen å förrådsförvaltningen inom hela verket. Såsom en
förberedelse därtill uppdrog vattenfallsstyrelsen den 10 juni 1937 åt kraftverksbyråns
förrådskontor att fr. o. m. den 1 oktober 1937 beträffande alla
vattenfallsverkets förråd handhava kontrollen över deras såväl skötsel som
bokföring; i samband härmed tillfördes nämnda förrådskontor därför erforderlig
personalförstärkning. Den 19 oktober 1937 utfärdade vattenfallsstyrelsen
också närmare bestämmelser i detta ämne, varjämte styrelsen den 8
mars 1938 beslöt, att handläggningen av ärenden angående förrådsbokföringens
anordnande och därför behövliga blanketter skulle överflyttas från
kameralbyrån till kraftverksbyråns förrådskontor.

Till belysning av omfattningen av den förrådsrörelse, som sålunda kontrolleras
av kraftverksbyråns förrådskontor, meddelas nedanstående uppgifter
för år 1937:

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

53

Vardén i kronor

inventarier materialier

summa

Behållning vid årets början.......... 2,711,000 5,474,000

Till förråden inkommet.............. 2,327,000 11,223,000

Från förråden utgånget jämte avskrivningar.
........................... 2,170,000 9,921,000

Behållning vid årets slut ............ 2,868,000 6,776,000

8.185.000

13.550.000

12.091.000

9.644.000

Vid bedömande av nu angivna värden måste tagas i betraktande, att de
fördela sig på ett mycket stort antal olika varuslag. Någon sammanfattande
beräkning av antalet varuslag inom hela vattenfallsverket finnes emellertid
icke tillgänglig.

I anslutning till denna redogörelse framhålla de sakkunniga, att förrådsväsendet
vid statens vattenfallsverk, såsom av den lämnade redogörelsen
framginge, vore jämförelsevis starkt decentraliserat och upphandlingen liksom
även kontrollen över förråden fördelad på flera byråer inom styrelsen.
Beträffande förrådskontrollen hade emellertid under det sistförflutna året
en centralisering till kraftverksbyråns förrådskontor i stort sett genomförts.
Vidare anföra de sakkunniga:

Till en början vilja de sakkunniga vitsorda, att det torde vara ofrånkomligt
att, såsom vattenfallsstyrelsen tänkt sig, låta upphandlingen av större
maskiner och andra specialkonstruktioner, större arbetsredskap och sådan
förrådsmateriel, vars upphandling kräver speciell sakkunskap, även i fortsättningen
besörjas av vederbörande fackbyråer.

Vad beträffar förrådsväsendet i övrigt hava de sakkunniga vid sitt studium
av denna verksamhetsgren inom vattenfallsverket tagit under övervägande,
huruvida icke åt verkets förrådsväsende med fördel kunde givas en organisation,
analog med den vid statens järnvägar numera tillämpade. Genom
vattenfallsstyrelsens organisationsförslag skulle visserligen vinnas, att upphandlingen
bleve i en väsentligt större omfattning centraliserad till ett organ
inom styrelsen, förrådsbyrån, men däremot skulle den lokala förrådsorganisationen
alltjämt decentraliserad vara ansluten till de skilda kraftverken
och kanalverken.

Den år 1932 vid statens järnvägar genomförda omorganisationen av förrådsväsendet
innebar, bland annat, att förrådsväsendets organisation inom
distrikten — förrådsintendenterna och huvudförråden — utbröts ur distriktsledningsorganisationen
och ställdes direkt under en förrådsdirektör i järnvägsstyrelsen.
Denne blev härigenom salt i tillfälle att, i jämbredd med
sitt föreståndareskap för förrådsbyrån, utöva löpande direkt linjebefäl samt
att leda och kontrollera de lokala förrådschefernas arbete och därigenom
hela förrådsväsendets förvaltning och skötsel. Erfarenheterna av denna organisationsform
hava givit vid handen, att densamma öppnat möjlighet att
på ett bättre sätt än förut sammanhålla och leda förrådsverksamheten samt
att därvid bland annat genomföra bättre gemensamt utnyttjande av förrådslagren
samt därmed en från ekonomiska synpunkter betydelsefull begränsning
av lagerhållningen.

Ehuru förrådsväsendet vid statens vattenfallsverk icke är av samma storleksordning
som det vid statens järnvägar, är det de sakkunnigas uppfattning,
alt genomförandet av en liknande organisationsform vid vattenfallsverket
torde komma att lända lill fördel för verket såväl från organisatoriska
som från ekonomiska synpunkter.

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

På anförda skäl hava de sakkunniga förordat, att statens vattenfallsverks
förrådsväsende med de undantag beträffande upphandlingar av speciell natur,
som i det föregående angivits, ställes under befäl av en till styrelsen
knuten förrådschef samt att förrådsorganisationen i övrigt gestaltas på i huvudsak
följande sätt:

Kraftverksbyråns förrådskontor bildar ett särskilt kontor under förrådschefens
ledning. Såsom förrådschefens närmaste man böra, på sätt vattenfallsstyrelsen
tänkt sig, finnas en ordinarie byråingenjör i 26 :e lönegraden,
en ordinarie sekreterare i 24:e lönegraden och en ordinarie kontrollör i 21 :a
lönegraden. Upphandlingsärendenas beredning torde i regel tillkomma sekreteraren
men lär kunna i viss mån fördelas mellan byråingenjören och
sekreteraren, då så befinnes lämpligt. På byråingenjören skulle främst ankomma
handläggningen av ärenden rörande materialbestämmelser samt viss
leveranskontroll, särskilt beträffande järn och andra metaller. Kontrollören
skulle närmast handhava förrådskontrollen och inspektionen av förråden,
sekreteraren förrådsbokföringen.

Under förrådschefens direkta befäl och ledning ställas de skilda huvudförråden,
vilka därvid under honom skola liksom för närvarande förestås
av förrådsförvaltare eller bokhållare.

Efter samråd med vattenfallsstyrelsens chef förorda de sakkunniga därjämte,
att även byggnadscentralförrådet, vilket för närvarande tillhör byggnadstekniska
byrån, inordnas under förrådschefen. Detta förråd står under
förvaltning av en icke-ordinarie byrådirektör, vilken därjämte tidigare
i viss utsträckning anlitats såsom ledare av vissa vattenbyggnadstekniska
arbeten och som vid den här förordade anordningen kan ersättas med en
väsentligt billigare teknisk kraft. En överflyttning av byggnadscentralförrådet
till förrådschefen lärer kunna medföra en i och för sig önskvärd ytterligare
centralisation av verkets förrådsväsende.

Vad beträffar förrådschefens ställning i lönehänseende framhålla de sakkunniga,
att förrådsväsendet vid statens vattenfallsverk, såsom av det förut
anförda framgår, är av jämförelsevis begränsad omfattning men att handbavandet
av detsamma kvalitativt sett ställer stora krav på dess föreståndare.
Enligt de sakkunnigas mening är det lämpligast, att förrådschefen tillsättes
genom förordnande för viss tid, förslagsvis sex år. På grund härav
och med utgående från en jämförelse med de nuvarande löneställningarna
för andra ledande befattningar inom verket anse de sakkunniga, att föri''ådschefen
bör placeras i lönegraden C 5.

Vattenfallsstyrelsen erinrar om att styrelsen i ett tidigare sammanhang yttrat
sig beträffande de sakkunnigas förslag om byggnadscentralförrådets inordnande
under styrelsens förrådschef och därvid, i likhet med de sakkunniga,
uttalat som sin uppfattning, att vissa upphandlingar m. m. måste bibehållas
å vederbörande fackbyrå. I övrigt anför styrelsen:

De sakkunniga ha ifrågasatt, att sekreteraren vid styrelsens förrådskontor
skulle handhava, förutom upphandlingsärenden, jämväl förrådsbokföringen.
Någon central förrådsbokföring finnes emellertid ej vid statens vattenfallsverk
utom beträffande byggnadscentralförrådet. Förrådsbokföringen verkställes,
med nämnda undantag, vid de lokala förråden, vare sig dessa hava
karaktären av huvudförråd eller förråd för viss lokalförvaltning. En centralisering
av förrådsbokföringen har ej föreslagits av de sakkunniga och
kan ej heller vara praktiskt lämplig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

55

De enda förrådsbokföringsfrågor, som, frånsett byggnadscentralförrådets
bokföring och kontrollen av de lokala förrådens bokföring, kunna komma
att handläggas å styrelsens förrådskontor, äro ärenden angående allmänna
grunder för förrådsbokföringens utförande och för densamma behövliga
blanketter samt allmänna grunder för avskrivningar o. d. Med hänsyn till
den för förrådskontoret avsedda kontrollörens befattning med kontrollen av
förrådsbokföringen ligger det närmast till hands, att han jämväl under förrådschefens
ledning handlägger nämnda ärenden. Detta utesluter emellertid
icke möjligheten av att även sekreteraren kan genom personliga kvalifikationer
vara lämpad att deltaga i dessa ärendens handläggning.

Vattenfallsstyrelsen yttrar sig även i lönefrågan och anför härom:

Den av de sakkunniga föreslagna förordnandetjänsten såsom förrådschef
är avsedd att ersätta den nuvarande byrådirektörstjänsten vid kraftverksbyråns
förrådskontor. Örn förrådschefen placeras i lönegrad C 5, såsom de
sakkunniga föreslagit, skulle hans lön komma att överstiga slutlönen för
byrådirektör med endast 505 kronor. Detta belopp är tydligen alldeles otillräckligt
enbart såsom kompensation för befattningens förändring från konstituerad
till förordnandetjänst och lämnar således ej någon ersättning för den
genom omorganisationen föranledda ökningen i det arbete och det ansvar,
som äro förenade med ifrågavarande befattning. Även örn man utgår från att
förrådschefstjänsten vore jämförlig med byrådirektörstjänst, vilken värdering
av den förstnämnda tjänsten vattenfallsstyrelsen anser vara i lägsta
laget, bör på grund av det anförda förrådschefstjänsten redan i detta sammanhang
hänföras till lönegrad C 6 (14,000 kronor).

Vidare bör enligt styrelsens mening förrådschefen lämpligen kallas förrådsdirektör
i analogi med exempelvis driftdirektör och kanaldirektör. Benämningen
förrådschef för enligt styrelsens mening snarast tanken på en föreståndare
för ett lokalt förråd.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava icke haft något att erinra mot organisationssakkunnigas
förslag rörande förrådschefsbefattningens lönegradsplacering
och benämning.

Lönenämnden har icke funnit anledning till särskilt uttalande i förevarande
hänseende.

Vattenfallsstyrelsen har i utlåtande över tjänsteförteckningsbetänkandet
vidhållit sin förut uttalade uppfattning och ånyo hemställt, att den föreslagna
chefsbefattningen måtte benämnas förrådsdirektör.

Förrådsväsendet vid statens vattenfallsverk företer, såsom det anförda visar,
en jämförelsevis stark decentralisering, medan kontrollen över förråden
— förut likaledes fördelad på flera organ — och ärenden om förrådsbokföringens
ordnande under åren 1937 och 1938 centraliserats till kraftverksbyråns
förrådskontor. Enligt det föreliggande organisationsförslaget skulle
statens vattenfallsverks förrådsväsende erhålla en organisation liknande den
vid .statens järnvägar sedan några år tillämpade. Nyssnämnda förrådskontor
skulle i detta syfte bilda ett självständigt organ under ledning av en förrådschef
(C 5). Denne skulle erhålla den direkta ledningen av verkets huvudförråd
inklusive byggnadscentralförrådet. På förrådschefen skulle
sålunda läggas alla upphandlingsärenden — med undantag för vissa special -

Departe ments chefen.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

upphandlingar — samt förrådsförvaltningen. Till närmaste medhjälpare
skulle han hava en byråingenjör i 26 lönegraden och en sekreterare i 24
lönegraden.

Den sålunda föreslagna förrådsorganisationen synes mig innebära väsentliga
fördelar framför den nuvarande. Jag anser mig därför böra tillstyrka
bifall till de sakkunnigas förslag med allenast den jämkningen att chefsbefattningen
med hänsyn tagen till vattenfallsstyrelsens önskemål synes böra
benämnas förrådsdirektör. I personalhänseende skulle detta innebära, att
en förrådsdirektörsbefattning i lönegrad C 5 skulle nyinrättas och i samband
därmed en byrådirektörsbefattning indragas, att en sekreterarebefattning i 24
lönegraden skulle nyinrättas och i samband därmed en förste kontrollörsbefattning
indragas samt att en kontrollörsbefattning i 21 lönegraden skulle
nyinrättas.

Kanal- och fastighetsförvaltningen.

I vattenfallsstyrelsens förslag till omorganisation ingick, att den nuvarande
kanal- och fastighetsbyrån skulle indragas och att kanaldirektören i Trollhättan
skulle i viss utsträckning med byråchefs befogenhet handlägga hithörande
ärenden. Byråns arbetsuppgifter skulle då fördelas på följande, av
vattenfallsstyrelsen angivna sätt:

Förvaltningen av Trollhätte kanal och av fastigheterna i Göta älvs dalgång
borde självständigt omhänderhavas av kanaldirektören i Trollhättan,
vilken skulle, med bibehållande av sitt lokala befäl, även ha samma befogenhet
som byråchef och föredraga sina ärenden direkt för generaldirektören
respektive för styrelsen i plenum.

Beträffande förvaltningen av Södertälje kanal skulle det vara enklast, om
den kunde avskiljas från vattenfallsverket och läggas under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Denna kanal, säger styrelsen, äger intet egentligt samband
med vattenfallsverkets övriga verksamhet och är intet affärsföretag i
egentlig mening, och taxesättningen för densamma är en mycket enkel procedur.
Om det emellertid ur väg- och vattenbyggnadsstyrelsens synpunkt ej
är lämpligt, att denna styrelse övertar Södertälje kanal, kan den handhavas
av kanaldirektören i Trollhättan med biträde av dels kanalinspektoren i Södertälje,
dels, för tekniska uppgifter, någon bland ingenjörerna hos vattenfallsstyrelsen.

Förvaltningsbyggnaden i Stockholm med''tillhörande uthyrda lägenheter
skulle skötas av en därtill utsedd lämplig tjänsteman såsom vice värd. Dithörande
underhålls- och ombyggnadsarbeten skulle övertagas av styrelsens
husbyggnadskontor.

De fastigheter i landsorten, som ligga inom kraftverkens distributionsområden,
skulle uppdelas på motsvarande lokala kraftverksförvaltningar och
förvaltas av vederbörande kraftverksdirektörer. Sålunda skulle Trollhätte
kraftverk övertaga fastigheterna vid Ätran samt i Dalsland och Värmland,
Motala kraftverk fastigheterna vid Järleån (Hammarby) samt Norrländska
kraftverken alla av dem ej redan övertagna norrlandsfastigheter till och med
Ljungan i söder.

övriga fastigheter, för närvarande belägna vid Lagan, Mörrumsån och
Ljusnan, skulle läggas under juridiska byrån.

Kartarkivet skulle överflyttas till juridiska byrån. Vidare skulle budget -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 240.

57

och bokslutsfrågor samt personalfrågor överföras till ekonomibyrån respektive
personalbyrån. Sistnämnda byrå skulle lämpligen även kunna övertaga
ärendena angående fastställande av hyror för tjänstebostäder.

Av kanal- och fastighetsbyråns personal borde byråchefen överföras på
övergångsstat, byråingenjören, som redan vore på övergångsstat, och maskinisten,
som även vore portvakt, skalle förflyttas till lmsbyggnadskontoret
samt kartarkivets tjänstemän, en lantmätare och en kontorist (ritbiträde),
förflyttas till juridiska byrån. Även för de återstående tre tjänstemännen
kunde sysselsättning beredas å andra byråer.

Den angivna avvecklingen av kanal- och fastighetsbyrån borde emellertid
enligt styrelsens mening ske successivt under en lämplig övergångstid, varvid
dock de förordade anordningarna i fråga om handläggningen av ärenden
rörande Trollhätte kanal och fastigheterna vid Göta älv samt budget-, boksluts-
och personalärenden borde träda i kraft samtidigt med de föreslagna
organisationsändringarna beträffande styrelsens övriga byråer.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde i utlåtande den 5 februari 1938,
att något hinder enligt styrelsens mening icke förelåge för styrelsens övertagande
av förvaltningen av Södertälje kanal.

De sakkunniga anföra i anslutning härtill, att de för sin del ville ansluta
sig till vad vattenfallsstyrelsen sålunda i skilda hänseenden föreslagit. Då
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit hinder icke föreligga för styrelsens
övertagande av förvaltningen av Södertälje kanal, ville de sakkunniga också
tillstyrka, att vattenfallsstyrelsens härutinnan framlagda förslag genomfördes
samtidigt med styrelsens omorganisation. Det syntes få ankomma på
verksstyrelserna att framlägga förslag till de åtgärder, som erfordrades för
genomförandet av ifrågavarande organisationsändring och därav betingade
förvaltningsdispositioner.

Med avseende å löneställningen för kanaldirektören i Trollhättan, vilken
på sätt av det anförda framgår skulle erhålla ökade arbetsuppgifter i samband
med indragningen av kanal- och fastighetsbyrån och för närvarande är
placerad i 29 lönegraden, uttala de sakkunniga som sin uppfattning, att ett
genomförande av den förordade omorganisationen torde böra åtföljas av en
något förbättrad löneställning för kanaldirektören, varvid de sakkunniga
förordat en ställning såsom förordnad tjänsteman i lönegrad C 5.

Vattenfallsstyrelsen bar icke annat att erinra mot vad de sakkunniga anfört
än att styrelsen förordat placering av kanaldirektörsbefattningen i lönegrad
C 6. Styrelsen framhåller, att skillnaden i lön mellan lönegrad C 5 och
befattningshavarens nuvarande löneställning (å D-ort) endast skulle bliva
1,135 kronor, vilket belopp styrelsen finner möjligen kunna anses utgöra
skälig kompensation för befattningens förändring till förordnandetjänst men
icke, såsom de sakkunniga avsett, någon förbättrad löneställning.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava icke baft något att erinra mot kanaldirektörsbefattningens
placering i lönegrad C 5.

Vattenfallsstyrelsen bar i sitt utlåtande över tjänsteförteckningsbetänkandet
vidhållit sin nyss återgivna uppfattning och ytterligare framhållit, att
kanaltrafiken vore utsatt för en med åren allt mera skärpt konkurrens

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Departe ments chefen.

från andra samfärdsmedel, att stora ansträngningar måste göras för att
draga ökad trafik till Trollhätte kanal, vars stora kapital borde i möjligaste
män förräntas, samtidigt som de dyrbara anläggningarna borde på bästa sätt
vidmakthållas, att kanaldirektören därjämte hade hand örn en icke obetydlig
tomtexploateringsverksamhet samt att befattningshavaren i främsta rummet
borde vara en dugande och initiativkraftig affärsman men därjämte helst
även hava god teknisk utbildning.

Lönenämnden erinrar om att nämnden i sitt tidigare utlåtande över vattenfallsstyrelsens
organisationsförslag för sin del icke kunnat finna skäl föreligga
att ombilda kanaldirektörsbefattningen till förordnandetjänst, även örn
föredragningsskyldighet skulle åläggas kanaldirektören. Vid den prövning
nämnden nu ägnat denna fråga, har nämnden funnit sig sakna anledning
att förorda ändrad löneställning för kanaldirektören.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, äro de sakkunniga och vattenfallsstyrelsen
ense om att den nuvarande kanal- och fastighetsbyråns arbetsuppgifter
lämpligen kunna, på sätt i det föregående angivits, fördelas
mellan kanaldirektören i Trollhättan och vissa av styrelsens byråer i den
nya organisationen, varjämte vissa delar av fastighetsförvaltningen skulle
tilläggas kraftverksförvaltningarna i Trollhättan, Motala och Norrland. I
samband härmed skulle kanal- och fastighetsbyrån utgå ur organisationen.
Kanaldirektören skulle därvid i viss utsträckning fungera såsom föredragande
i styrelsen med byråchefs befogenhet. Vad i sådant hänseende föreslagits
har icke givit mig anledning till erinran.

Vad beträffar förvaltningen av Södertälje kanal hava de sakkunniga och
vattenfallsstyrelsen förutsatt, att densamma skulle överflyttas till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, som också anslutit sig härtill. Även enligt min
mening skulle en sådan överflyttning av nämnda kanalförvaltning, vilken
icke har något direkt samband med statens vattenfallsverks arbetsuppgifter
i övrigt, innebära en viss förenkling av vattenfallsstyrelsens verksamhet. Om
riksdagen icke Ilar något att erinra i detta hänseende, lärer Kungl. Majit
framdeles vilja anbefalla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i samarbete
med vattenfallsstyrelsen förbereda förvaltningens överflyttning. För sådant
ändamål synes erfordras, bland annat, överförande av tjänstemännen vid kanalen
från statens vattenfallsverks personalstat till annan stat under sjätte
huvudtiteln liksom även åtgärder i fråga om kapitalredovisningen m. m. Jag
förutsätter, att förslag härutinnan skall kunna föreläggas 1940 års riksdag.

Av kanal- och fastighetsbyråns personal torde endast byråchefen behöva
överföras till övergångsstat, medan övrig personal synes kunna placeras på
andra håll. På sätt vattenfallsstyrelsen framhållit torde dock avvecklingen
av byrån kräva en viss övergångstid.

Med avseende å löneställningen för kanaldirektören i Trollhättan anser jag
mig icke böra frångå sakkunnigförslagen, innebärande att befattningen placeras
i lönegrad C 5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

59

Sammanfattning av departementschefens förslag till omorganisation.

I nära anslutning till de sakkunnigas förslag till omorganisation av vattenfallsstyrelsen
har jag i det föregående förordat, att vattenfallsstyrelsen, som
fortfarande skulle stå under högsta ledning av en generaldirektör och fyra
styrelseledamöter, i övrigt skulle innefatta följande huvudorgan:

1 överdirektör och souschef ......

Vattenbyggnadstekniska byrån:

1 överingenjör ..................

Elektr obyggnadsbyrån:

1 överingenjör .................

Driftbyrån:

1 driftdirektör ..................

Juridiska byrån:

1 byråchef ....................

Kanslibyrån:

1 byråchef ......................

Kommersiella byrån:

1 byråchef ...................

F ör rådskontoret:

1 förrådsdirektör ...............

Kanaldirektören i Trollhättan

Lönegrad

. G 13

. C 10

. C 10

. C 7

. A 30

. A 30

. A 30

. C 5
. C 5.

Vad beträffar kostnaderna för den här föreslagna omorganisationen utvisa
överslagsvis gjorda beräkningar, att någon nämnvärd kostnadsökning
icke föranledes av den nya organisationen.

Härefter torde jag få övergå till vissa spörsmål angående

Förändring i löneställning och antal beträffande vissa befattningar

vid statens vattenfallsverk.

I särskild skrivelse den 15 november 1938 har vattenfallsstyrelsen, delvis
i anslutning till den nu behandlade organisationsfrågan, framlagt förslag
om förändring i löneställning och antal beträffande vissa befattningar vid
statens vattenfallsverk. Utlåtande häröver har avgivits av kommunikationsverkens
lönenämnd den 19 december 1938.

Innan jag går in på de särskilda förslagen, vill jag framhålla, att jag endast
i den mån omorganisationen därtill föranleder här upptager till behandling
sådana förslag, som avse införande i tjänsteförteckningen av nya befattningar.
Med hänsyn till önskvärdheten av att kraftverksdirektörsbefattningarna,
med vilka nu äro förenade arvode och tantiem, inordnas i det nya
civila avlöningsreglementet, anser jag mig dock böra här framlägga förslag
örn placering i lönegrad av dessa befattningar.

60

Kungl. Majlis proposition nr 240.

Befattningarna såsom kraftverksdirektör. Vid statens vattenfallsverk finnas
såsom chefer för lokala kraftverksförvaltningar 4 kraftverksdirektörer
med placering vid Trollhätte kraftverk, Älvkarleby kraftverk och Motala
kraftverk samt, för de norrländska kraftverken, i Umeå. De nuvarande
befattningshavarna vid de tre förstnämnda kraftverksförvaltningarna
äro förordnade för tiden den 1 januari 1938—den 31 december 1943
med skyldighet för dem att underkasta sig de ändringar i fråga örn organisation
och avlöningsbestämmelser, som må varda stadgade beträffande
kraftverksdirektörsbefattning. Kraftverksdirektören vid de norrländska kraftverken
är förordnad för tiden den 1 juli 1938—den 30 juni 1939.

Ifrågavarande befattningshavare åtnjuta enligt nu gällande avlöningsreglemente
arvode med 10,000 kronor jämte tantiem m. m. Tantiemen utgår
enligt beslut vid 1937 års riksdag å nettovinsten av rörelsen vid det kraftverk,
som kraftverksdirektören förestår, med 0.5 procent av nämnda vinst,
i den mån denna ej överstiger 1 miljon kronor, med 0.3 procent av den del
av vinsten, som överstiger 1 miljon men ej 2 miljoner kronor, samt med 0.1
procent av den del av vinsten, som överstiger 2 miljoner kronor, dock att
tantiem skall utgå med minst 2,500 kronor för år.

Beträffande direktörerna vid Norrländska kraftverken och Motala kraftverk
har tantiemen icke överstigit och torde ej heller under den närmaste
tiden komma att överstiga minimibeloppet. Enligt beslut av 1934 års riksdag
erhåller emellertid direktören vid förstnämnda kraftverk ett tillfälligt lönetillägg
av 3,000 kronor för år. Direktören vid Motala kraftverk åtnjuter ett
årsarvode av likaledes 3,000 kronor i egenskap av verkställande direktör i
Motala ströms kraftaktiebolag, vars aktier med få undantag ägas av staten.

Den vid 1937 års riksdag beslutade ändringen av bestämmelserna om tantiem
trädde i kraft den 1 juli 1937. Direktörerna vid Trollhätte och Älvkarleby
kraftverk, vilkas förordnanden utgingo med år 1937, erhöllo dock
tantiem enligt förutvarande grunder året ut. Vid tillämpning av de nya
grunderna skulle deras sammanlagda avlöningar för åren 1935—1937, frånsett
clijrtidstillägg, enligt uppgift i tjänsteförteckningsbetänkandet lia uppgått
till följande belopp:

1935 1936 1937

vid Trollhätte kraftverk .................. 21,353 21,486 21,847

» Älvkarleby » .................. 20,135 19,636 19,572.

I sin skrivelse den 10 maj 1937 sammanfattade vattenfallsstyrelsen sina
synpunkter rörande frågan om kraftverksdirektörernas löneställning sålunda: Kraftverksdirektörernas

arbetsuppgifter äro såväl tekniska och administrativa
som även, och framför allt, av kommersiell natur. Den tekniska
apparat,^ som varje kraftverksdirektör har att svara för, är stor och invecklad.
På kraftverksdirektörerna och dem underställda distriktsingenjörer
ankommer det att i första hand föra underhandlingar med kraftköpare, även
större sådana; och jämväl i de fall, då dylika underhandlingar föras vidare
hos styrelsen, kräves vederbörande kraftverksdireklörs aktiva medverkan i
stor utsträckning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

61

Det förhåller sig ingalunda så, att vattenfallsverkets kraftförsäljning alltid
kan ske efter fastställda taxor. Det är endast de mindre affärerna, som
kunna behandlas på detta enkla sätt. De övriga kräva alla en individuell
behandling under en i regel hård dragkamp mellan köpare och säljare. I
regel framträder nämligen kraftköparen med anhållan om offert för jämförelse
antingen med anbud från annan kraftleverantör eller med en egen
kraftanläggning, baserad på vattenkraft, ånga eller olja. Ett vidlyftigt utrednings-
och underhandlingsarbete följer, som kräver stor teknisk sakkunskap
och affärsskicklighet. Härvid måste jämväl bedömas vilket kraftpris
köparen, med hänsyn till kraftens avsedda användning, har möjlighet att
betala. I allmänhet ha vattenfallsverkets representanter emot sig framstående
och väl tränade affärsmän, som väpna sig med de skickligaste experter.
Ofta kan det gälla fråga om kraft i betydande mängder till nya industrier,
och i sådana fall kräves synnerlig erfarenhet och sakkunskap för att bedöma
rätt.

De enskilda fallen röra sig ofta om högst betvdande kraftkostnader per år.
Ej sällan är det fråga örn kraftpris av flera hundratusen kronor per år, och
då varje uppgörelse avser åtskilliga år (10—20), gäller det ofta försäljningsaffärer
med kapitalvärden av både en och tio miljoner kronor. Örn statens
intressen skola kunna på rätt sätt tillvaratagas vid dylika affärsunderhandlingar,
så måste staten vid dem representeras av väl kvalificerade män, som
kunna mäta sig med de enskilda underhandlarna i skicklighet.

En kraftverksdirektör måste alltså vara en man med goda tekniska och
administrativa kvalifikationer samt framför allt en god affärsman. På
kraftverksdirektörernas förmåga att följa aktuella och latenta kraftbehov,
att samarbeta med kunderna och att avsätta kraft hänger i hög grad icke endast
inkomsternas storlek utan jämväl hela rörelsens tillväxt och utveckling
samt därmed möjligheten att åstadkomma låga kraftpris. De särskilda kvalifikationer,
som sålunda måste fordras, inskränka valet av kraftverksdirektörer
till en mycket trång krets av män, och om dem konkurrera såväl staten
som de enskilda företagen, vilka sistnämnda därvid tillämpa en lönestandard,
som ligger åtskilligt högre än standarden inom den statliga administrationen.
Detta förhållande har bland annat resulterat i att under årens lopp
åtskilliga av vattenfallsverkets affärsmässigt mest begåvade ingenjörskrafter
övergått till enskild verksamhet.

Tack vare det hittillsvarande tantiemsystemet har det emellertid varit
möjligt för styrelsen att behålla kraftverksdirektörerna i verkets tjänst utom
i ett fall, där tantiemsystemet ej varit effektivt. Om nämnda lönesystem
skall slopas, är det nödvändigt att i stället de fasta lönerna för kraftverksdirektörstjänsterna
sättas så höga, att det framdeles även blir möjligt att förvärva
och bibehålla personer med ovan angivna speciella förutsättningar.

För vinnande av detta ändamål måste enligt vattenfallsstyrelsens bestämda
mening lönerna för dessa tjänstemän, vid avveckling av tantiemsystemet
och dyrtidstilläggen, bestämmas till åtminstone följande belopp för år, nämligen
för envar av direktörerna vid Trollhätte kraftverk och Älvkarleby
kraftverk 21,000 kronor samt för envar av direktörerna vid Motala kraftverk
och Norrländska kraftverken 19,000 kronor. Styrelsen förutsatte därvid,
alt de nuvarande innehavarna av ifrågavarande befattningar vid Trollhätte
och Älvkarleby kraftverk, såsom 1928 års lönckommitté föreslagit, genom
en övergångsanordning med lämpligt avvägda personliga lönetillägg skulle
erhålla kompensation för den genom tantiemsystemets slopande inträdda

62

Kungl. Mcij:ts proposition nr 240.

avlöningsminskningen. Därjämte förutsatte styrelsen beträffande direktören
vid Motala kraftverk, att han skulle vara skyldig att utan särskild ersättning
fungera såsom verkställande direktör i Motala ströms kraflaktiebolag.

Tjänsteförteckningssakkunniga meddela i sitt betänkande, att generaldirektören
och chefen för vattenfallsverket i promemoria den 29 december
1938 föreslagit införande av befattningen kraftverksdirektör i lönegraderna
C 10 (18,000 kronor) och C 12 (20,000 kronor), samt anföra för egen del:

De sakkunniga finna anledning att i delta sammanhang till en början omnämna,
hurusom från vattenfallsstyrelsens sida med skärpa framhållits, att
vid bestämmandet av löneställningen för åtskilliga befattningar vid vattenfallsverket
finge tagas särskild hänsyn till konkurrensen med enskilda och
kommunala företag örn behövlig arbetskraft av erforderlig kvalitet.

Med de avgränsade möjligheter, som det statliga lönesystemet erbjöde,
måste nämligen enligt styrelsens mening verket i allt fall Idiva lidande på
denna konkurrens, och det gällde sålunda att i möjligaste mån eliminera
verkningarna härutinnan av detta lönesystem.

De sakkunniga vilja ingalunda bestrida möjligheten av sådana lägen, att
statliga affärsföretag, och då närmast de utan monopolställning, kunna på
grund av konkurrens med enskilda och kommunala företag få större eller
mindre svårigheter i dylikt hänseende, särskilt då det gäller att vid verket
fästa eller bibehålla personer med hög teknisk kompetens.

Att inom ramen för ett gemensamt avlöningsreglemente med där inrymda,
för ett flertal statsorgan avsedda bestämmelser taga särskild hänsyn till dylika
omständigheter, utöver vad enligt stadgandet i avlöningsreglementets 9 §
är medgivet, synes emellertid knappast görligt, då ju utgångspunkten för lönesättningen
måste vara att under beaktande av den bestämda lönenivån
åstadkomma en med hänsyn till art och omfattning av de med befattningarna
förenade arbetsuppgifterna såvitt möjligt rättvis avvägning av lönerna.
Skulle emellertid i särskilda fall på grund av bär antydda omständigheter sådana
förhållanden uppstå, att statsnyttan icke bleve behörigen tillgodosedd,
synes det uppenbart att därav pakallade åtgärder få vidtagas, åtgärder som
emellertid icke kunna få uttryck i ett avlöningsreglemente med därtill hörande
bestämmelser utan tvärtom böra erhålla en extra ordinär karaktär.

Vad angar kraftverksdirektörernas lönestalining ha de sakkunniga vid
övervägandet av detta spörsmål utgått från att det nuvarande tantiemsystemet
skall avvecklas.

Av den lämnade redogörelsen framgår att en icke obetydlig löneskillnad
förefinnes mellan å ena sidan direktörerna vid Motala kraftverk och Norrländska
kraftverken samt a andra sidan direktörerna vid Älvkarleby och
Trollhätte kraftverk. Den differentiering av befattningarna, som härav följer,
bör enligt de sakkunnigas mening alltjämt bestå.

I förenämnda promemoria har föreslagits lön åt direktörerna vid Trollhätte
kraftverk och Älvkarleby kraftverk med 20,000 kronor och åt direktörerna
vid Motala kraftverk och Norrländska kraftverken med 18,000 kronor.
De sakkunniga, som, på sätt här ovan erinrats, ha att söka komma
fram till en med avseende å befattningshavarnas inbördes ställning såvitt
möjligt rättvis lönesättning, lia emellertid, med denna utgångspunkt och i
beti aktande av föreliggande begränsade möjligheter till jämkningar i löner
av den storleksordning, varom här är fråga, funnit sig böra stanna vid att
förorda inplacering i lönegraderna C 9 och C 11 eller alltså lönebelopp å
respektive 17,000 och 19,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

63

Med inräknande å ena sidan av dyrtidstillägg och i fråga om direktören
vid Motala kraftverk samt Norrländska kraftverken därjämte av särskilt
arvode respektive tillfälligt lönetillägg samt å andra sidan av rörligt tillägg
innebära dessa lönelägen för direktörerna vid nämnda båda kraftverk en
höjning med i runt tal 500 kronor, men för direktörerna vid Trollhätte kraftverk
och Älvkarleby kraftverk en minskning med respektive cirka 3,800 och
1,500 kronor.

Vattenfallsstyrelsen har såsom en övergångsanordning föreslagit beredande
av lämpligt avvägda personliga lönetillägg åt de två sistnämnda direktörerna
till kompenserande av avlöningsminskningen. Ehuru det icke torde
tillböja de sakkunnigas uppdrag att ingå på detta spörsmål, vilja de sakkunniga
likväl framhålla, att fog för en sådan åtgärd synes föreligga.

Lönenumnden har icke funnit förevarande spörsmål föranleda särskilt uttalande
från nämndens sida.

Vattenfallsstyrelsen har anfört, att av skäl, som vattenfallsstyrelsen tidigare
framhållit, de lönegradsplaceringar, som de sakkunniga föreslagit beträffande
de båda befattningsgraderna för kraftverksdirektör, enligt styrelsens
mening vore alltför låga och borde höjas med en lönegrad. Styrelsen
ville emellertid för närvarande inskränka sig till att ytterligare understryka
den av styrelsen förut framhållna nödvändigheten av en övergångsanordning,
varigenom de nuvarande kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby
kraftverk medelst lämpligt avvägda personliga lönetillägg erhölle kompensation
för den genom tantiemförmånens bortfallande inträdande avlöningsminskningen.

I sistnämnda hänseende har styrelsen i särskild skrivelse den 9 mars
1939 — med framhållande av att nämnda båda befattningshavare på grund
av de år 1937 fastställda nya tantiemgrunderna fått vidkännas en inkomstminskning
av ungefärligen 7,600 kronor respektive 4,000 kronor samt med
den föreslagna lönegradsplaceringen skulle få vidkännas en ytterligare inkomstminskning
av inemot 3,500 kronor respektive 1,700 kronor, om hänsyn
toges även till 1938 års siffror — föreslagit såsom skäliga lönetillägg sist
angivna båda belopp, varigenom befattningshavarna skulle åtminstone bibehållas
vid sin nuvarande avlöningsställning. Dessa tillägg borde enligt styrelsen
utgå under befattningshavarnas återstående tjänstetid.

Vad till en början beträffar placeidngen i lönegrad av de fyra kraftverksdirektörsbefattningarna,
vili jag ansluta mig till tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag, att de för Trollhätte och Älvkarleby kraftverk avsedda befattningarna
placeras i lönegrad C 11 och de båda övriga i lönegrad C 9.

Beträffande frågan om lönetillägg till kraftverksdirektörerna vid Trollhätte
och Älvkarleby kraftverk finner även jag skäligt, alt ett lämpligt avvägt
personligt lönetillägg beredes ifrågavarande båda befattningshavare, N. E.
Sylwan i Trollhättan oell O. L. G. Harder vid Älvkarleby kraftverk. Med
hänsyn såväl till att en successiv avskrivning av lönetilläggen i förevarande
fall icke synes lämpligen böra äga rum som till att löneställningen för överdirektören
och souschefen föreslagits till lönegrad C 13 (arvode 22,000 kronor),
har jag efter övervägande av denna fråga funnit mig kunna tillstyrka,

Departe ments chefen.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

att de personliga lönetilläggen utgå med belopp, som erfordras för att den årliga
bruttolönen skall uppgå till 21,000 kronor för kraftverksdirektören i
Trollhättan och 20,000 kronor för kraftverksdirektören vid Älvkarleby kraftverk.
Tills vidare torde sådana lönetillägg böra utgå under löpande förordnandeperiod
eller alltså till utgången av år 1943. Jag föreslår, att beslut
av riksdagen härutinnan utverkas.

En ny förste byråingenjörsbefattning. I anslutning till vad jag i det föregående
anfört beträffande föreståndarebefattningen vid kraftförsäljningsavdelningen
å kommersiella byrån föreslår jag här, att en byrådirektörstjänst
(A 28) utbytes mot en förste byråingenjörsbefattning (A 27).

Två nya förste driftsingenjörsbefattningar. Vattenfallsstyrelsen erinrar
om att styrelsen i sin skrivelse den 10 maj 1937 angående omorganisation
av styrelsen föreslagit, bland annat, att driftschefsbefattningen (28 lönegraden)
vid Älvkarleby kraftverk skulle förändras till en förste
driftsingenjörsbefattning (27 lönegraden) och att den dåvarande innehavaren
av ifrågavarande befattning skulle överföras till övergångsstat. Denne befattningshavare,
säger styrelsen, har emellertid numera avlidit, och Kungl.
Majit har den 10 juni 1938 medgivit, att det må tills vidare anstå med vidtagande
av åtgärder för befattningens återbesättande. Nämnda befattningsändring
bör således nu genomföras.

Vattenfallsstyrelsen erinrar vidare örn att styrelsen i skrivelse den 30 november
1936 hemställde örn inrättande av en ordinarie förste driftsingenjörsbefattning
vid norrländska kraftverken och anför härom:

Denna framställning tillstyrktes av kommunikationsverkens lönenämnd.
I proposition nr 132 till 1937 års riksdag anförde emellertid vederbörande
departementschef, att med den föreslagna placeringen i 27 lönegraden torde
böra anstå i avvaktan på någon tids erfarenhet av de med den nya ordinarie
befattningen förenade arbetsuppgifternas omfattning och art, varför
han ansåg sig böra föreslå, att befattningen i fråga tills vidare placerades
i 26 lönegraden med benämningen driftsingenjör. Detta blev även riksdagens
beslut.

Det förtjänar omnämnas, alt den extra ordinarie driftsingenjör, som dittills
handhaft motsvarande arbetsuppgifter, avgick ur vattenfallsverkets
tjänst under juni 1937.

Såsom framhölls i nämnda skrivelse den 30 november 1936, är det avsett,
att ifrågavarande befattningshavare skall handhava kraftstationerna vid
Norrfors, Sillx-e och Stadsforsen, den provisoriska kraftanläggningen vid
Hofforsen samt kraftledningssystemet med tillhörande understationer från
Älvsby i norr till något söder örn Ljusdal.

I april 1938 blev norra stamlinjens nordliga del färdig ned till Ånge, och
norrländska kraftverkens linjenät sammankopplades då provisoriskt med
centralblocket över Krångedelinjen. Den återstående sydliga delen av norra
stamlinjen, i den mån densamma skall tillhöra norrländska kraftverken,
ävensom en ny kraftledning Stadsforsen—Hissmoforsen beräknas bliva färdiga
under våren 1940 respektive våren 1939. Den nya kraftstationen vid
Stadsforsen väntas kunna tagas i drift hösten 1939.

Då ifrågavarande tjänstemans arbetsområde sålunda redan utökats sedan
år 1937, fortsätter styrelsen, och inom en nära liggande framtid kommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

65

att ytterligare avsevärt vidgas, anser styrelsen tiden nu vara inne att vidtaga
åtgärd för höjning av hans befattning till den av styrelsen ursprungligen
föreslagna och av lönenämnden tillstyrkta tjänsteställningen såsom
förste driftsingenjör.

Genom de ifrågasatta förändringarna, slutar styrelsen, skulle antalet driftchefsbefattningar
minskas med 1, antalet befattningar såsom förste driftsingenjör
ökas med 2 och antalet driftsingenjörsbefattningar minskas med 1.

Lönenämnden anför, att från nämndens sida intet är att erinra mot den
föreslagna förändringen av driftchefsbefattningen vid Älvkarleby kraftverk
till en förste driftsingenjörstjänst. Vidkommande befattningen vid de norrländska
kraftverken anför nämnden, att nämnden, som redan i utlåtande
den 22 december 1936 tillstyrkt styrelsens förslag, under erinran om att den
förevarande tjänstemannens arbetsområde därefter ytterligare utvidgats funne
sig kunna tillstyrka den av vattenfallsstyrelsen nu föreslagna lönegradsuppflyttningen.

Det föreliggande förslaget om nedflyttning av driftchefsbefattningen vid
Älvkarleby kraftverk till förste driftsingenjörsbefattning (27 lönegraden) har
icke givit mig anledning till erinran.

Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört om utvidgningen av arbetsområdet
för den i det föregående omförmälde driftsingenjören vid de norrländska
kraftverken har jag i likhet med lönenämnden funnit mig kunna tillstyrka
bifall till styrelsens framställning om uppfattning av befattningen till
27 lönegraden såsom förste driftsingenjör.

I enlighet härmed tillstyrker jag, att två förste driftsingenjörsbefattningar
nyinrättas och att i samband därmed driftchefsbefattningen vid Älvkarleby
kraftverk indrages och antalet driftsingenjörsbefattningar minskas med en.

En ny förste sekreterarebefattning. I anslutning till vad jag förut anfört
beträffande organisationen av kommersiella byrån tillstyrker jag, att en ny
förste sekreterarebefattning i 27 lönegraden inrättas, avsedd för byråns ekonomiavdelning.

Två nya byråingenjörsbefattningar. I anslutning till det organisationsförslag,
som i det föregående behandlats, redogör vattenfallsstyrelsen för bur
styrelsen tänkt sig att fylla det behov av byråingenjörsbefattningar i 27
och 26 lönegraden, som enligt organisationsplanen skulle behöva successivt
tillgodoses. Styrelsen anför:

De sakkunniga lia i sitt betänkande tillstyrkt, att styrelsens driftbyrå
skulle omfatta en allmän avdelning under en ordinarie byråingenjör i lönegrad
A 26, ett driftledningskontor under en ordinarie förste driftsingenjör,
ett kraftlialanskontor under en ordinarie förste byråingenjör, ett försvarskontor
under en militärassistent samt en undervisningsanstalt under en byråingenjör
i lönegrad A 26, tills vidare å extra ordinarie stat.

För närvarande finnes nyssnämnda förste driftsingenjörsbefattning såsom
ordinarie, men det finnes ännu icke några ordinarie befattningar

Tiihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 240. 5

Departe ments chefen.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

såsom förste byråingenjör och byråingenjör vid kraftbalanskontoret respektive
allmänna avdelningen. Enligt vattenfallsstyrelsens mening bör
det anstå ytterligare åtminstone ett år med inrättande av de båda sistnämnda
ordinarie befattningarna med hänsyn därtill, att den nuvarande
knappheten på erfarna ingenjörer försvårar dispositionen av ingenjörskrafterna
på ett mera definitivt sätt.

Däremot finge vattenfallsstyrelsen hemställa, att en ordinarie byråingenjörsbefattning
i 26 lönegraden nu måtte inrättas för föreståndaren för undervisningsanstalten.
Denne befattningshavare måste på grund av ifrågavarande
undervisnings natur ha högre teknisk utbildning, och det vore synnerligen
svårt att förvärva en ingenjör med särskild fallenhet för denna
verksamhet, som för vattenfallsverket vore av mycket stor vikt. Styrelsen
hade emellertid lyckats anställa en sådan ingenjör, som för närvarande vore
extra ordinarie byråingenjör i 26 lönegraden, och önskade genom denna åtgärd
söka binda honom fastare vid verket. Vidare anför styrelsen:

Dessutom ha organisationssakkunniga tillstyrkt, att vid vattenfallsstyrelsens
förrådskontor skulle finnas en ordinarie byråingenjör i lönegrad A 26
för handläggningen av ärenden rörande materialbestämmelser och vissa upphandlingsärenden
samt för utövande av viss leveranskontroll, särskilt beträffande
järn och andra metaller. Behovet av denna befattning torde emellertid
kunna tillgodoses genom överflyttning till förrådskontoret av en vid
byggnadstekniska byrån befintlig dylik befattning, som tidigare avsetts för
liknande arbetsuppgifter.

Vid vattenfallsstyrelsens byggnadstekniska byrå äro konstruktionsarbetena
för vattenkraftanläggningar fördelade på ett varierande antal
avdelningar, tidvis uppgående ända till fem. Varje dylik konstruktionsavdelning
står under ledning av antingen en förste byråingenjör eller en byråingenjör
i 26 lönegraden. Det åligger sådan avdelningsföreståndare att, beträffande
honom tilldelade kraftstationsanläggningar samt anläggningar för
sjö- och flodregleringar, med biträde av därtill avdelad personal:

handhava arbetet med planering, beräkning och konstruktion av motsvarande
anläggningars vatten- och byggnadstekniska delar, såväl för nya
anläggningar som för komplettering och modernisering av äldre anläggningar; utarbeta

tekniska beskrivningar och utredningar, som erfordras i samband
med ansökan om laga tillstånd till vattenkraftanläggningars utförande;

verkställa tekniska undersökningar och utredningar rörande olika anläggningsdetaljers
utförande;

handlägga ärenden rörande vissa för ifrågavarande anläggningar behövliga
upphandlingar och entreprenader.

För dessa avdelningsföreståndare finnes för närvarande endast en ordinarie
befattning, vilken tillhör förste byråingenjörsgraden. De övriga avdelmngsföreståndarna,
som äro extra ordinarie i 27 eller 26 lönegraden, ha
emellertid varit anställda i vattenfallsverkets tjänst under ganska långa tider
en anda till 19 år. Såvitt nu kan bedömas, torde antalet av ifrågavarande
konstruktionsavdelnmgar icke komma att understiga tre. Utav befattningarna
såsom avdelningsföreståndare kan således, förutom den nuvarande ordinarie,
ytterligare minst en anses permanent behövlig, varför en dylik befattning
nu bor göras till ordinarie. Denna befattning bör enligt vattenfallsstyrelsens
mening hanföras till lönegrad A 26.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

67

Styrelsen hemställer om inrättande av ytterligare en ordinarie byråingenjörsbefattning
i lönegrad A 26 med placering vid byggnadstekniska byrån.

Tillhopa två nya byråingenjörsbefattningar skulle alltså enligt styrelsens
förslag vara erforderliga.

Lönenämnden bar, vad angår byråingenjörsbefattningen å undervisningsanstalten,
inhämtat, att nämnde befattningshavare under de tider, då han
icke tages i anspråk för arbetet vid undervisningsanstalten, med fördel kan
utnyttjas såsom vikarie å ingenjörstjänster vid kraftverken, vilket även är
till gagn för hans undervisningsverksamhet. På grund härav har lönenämnden
intet att erinra mot bifall till framställningen i denna del.

Lönenämnden har även funnit sig kunna tillstyrka förslaget om överförande
på ordinarie stat (A 26) av en utav de vid byggnadstekniska byrån
placerade extra ordinarie byråingenjörsbefattningarna, vars innehavare
fungerar såsom föreståndare för konstruktionsavdelning. Av vad vattenfallsstyrelsen
anfört härom framgår nämligen, säger nämnden, att befattningen i
fråga fyller ett även för framtiden bestående behov.

Ehuru organisationsplanen för vattenfallsstyrelsen innefattar, att föreståndaren
för undervisningsanstalten skulle tills vidare innehava extra ordinarie
befattning, vill jag likväl med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen och
lönenämnden anfört icke motsätta mig, att befattningen i fråga med oförändrad
lönegradsplacering överföres till ordinarie stat såsom byråingenjör
i 26 lönegraden.

Beträffande den andra av styrelsen begärda byråingenjörsbefattningen, avsedd
för en av de tidvis fem föreståndarna för nuvarande byggnadstekniska
byråns konstruktionsavdelningar, har styrelsen framhållit, att endast en av
nämnda avdelningsföreståndare nu är uppförd å ordinarie stat. Då behovet
av minst två föreståndarebefattningar torde vara bestående, tillstyrker
jag bifall till styrelsens framställning även i denna del.

Antalet byråingenjörsbefattningar skulle alltså, vid bifall till mitt förslag,
ökas med två.

En ny sekreterarebefattning i 26 lönegraden. I sin skrivelse erinrar vattenfallsstyrelsen
vidare om att de sakkunniga tillstyrkt, att vid vattenfallsstyrelsens
kanslibyrå skulle finnas två ordinarie sekreterare, den ene i lönegrad
A 26 och den andre i lönegrad A 24, såsom föreståndare för var sin avdelning
inom byrån. Den förstnämnde sekreteraren skulle därjämte vara
byråchefens närmaste man och ställföreträdare. Beträffande arbetsfördelningen
mellan avdelningarna bade de sakkunniga uttalat, att densamma
syntes, liksom i andra liknande fall, få ske efter erfarenhet om vad som
vore praktiskt och givetvis även bliva beroende av vederbörande tjänstinnehavares
personliga kvalifikationer.

För den ene av dessa sekreterare, anför styrelsen, borde disponeras den
vid kameralbyrån nu befintliga sekreterarebefattningen i 24 lönegraden. Vattenfallsstyrelsen
hemställer att för tillgodoseende av behovet av den andra

Departe ments chefen.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Departe ments chefen.

Departe ments chefen.

befattningen en ordinarie sekreterarebefattning i 26 lönegraden med placering
vid kanslibyrån måtte inrättas.

Förevarande förslag har icke givit lönenåmnden anledning till särskild
erinran.

Ifrågavarande sekreterarebefattning i 26 lönegraden ingår i organisationsplanen
och torde böra inrättas från och med den 1 juli 1939. Jag tillstyrker
alltså, att en sådan sekreterarebefattning nyinrättas.

Inrättande av en förste revisorsbefattning i 24 lönegraden. I anslutning
till vad jag anfört vid behandlingen av kanslibyråns organisation örn inrättandet
av en förste revisorsbefattning i 24 lönegraden föreslår jag, att en
sådan befattning inrättas från och med den 1 juli 1939.

Vattenfallsstyrelsen har hemställt, att inrättandet av nämnda befattning
icke måtte föranleda indragning av den enda vid revisionskontoret nu befintliga
revisorsbefattningen (21 lönegraden). Denna befattning, säger styrelsen,
är fortfarande behövlig på grund av den genom verkets kraftiga utveckling
ökade omfattningen av revisionsarbetet samt för att möjliggöra en
mera ingående granskning av vissa grupper av räkenskapshandlingar, vilka
hittills kunnat granskas endast synnerligen ofullständigt. Styrelsen framhåller
därjämte, att före år 1930 vid revisionskontoret funnits två revisorsbefattningar.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava i likhet med vattenfallsstyrelsen funnit
skäl föreligga att bibehålla revisorsbefattningen i 21 lönegraden.

Med hänsyn till vad styrelsen anfört vill icke heller jag motsätta mig, att
den nuvarande revisorsbefattningen i 21 lönegraden bibehålies.

En ny sekreterarebefattning i 24 lönegraden. Vattenfallsstyrelsen erinrar
vidare om att enligt de sakkunnigas förslag vid vattenfallsstyrelsens förrådskontor
skulle finnas en ordinarie sekreterare i 24 lönegraden. Denne
befattningshavare skulle lia till uppgift att, med biträde av underordnad
personal, handlägga upphandlingsärenden, transportfrågor beträffande större
kvantiteter förrådsmateriel och administrativa ärenden rörande förrådsväsendet.
Även beträffande de upphandlingsärenden, som ankomma på
byråingenjören vid förrådskontoret, lärer sekreteraren få ombesörja den
formella behandlingen.

I samband med inrättandet av ifrågavarande sekreterarebefattning, varom
vattenfallsstyrelsen nu hemställer, kan enligt styrelsen den vid förrådskontoret
befintliga förste kontrollörsbefattningen indragas.

Förevarande förslag har icke givit lönenåmnden anledning till särskild
erinran.

Då ifrågavarande sekreterarebefattning är erforderlig enligt planen för den
nya förrådsorganisationen vid statens vattenfallsverk, tillstyrker jag att den -

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. 69

samma nu inrättas. Därvid kan antalet förste kontrollörsbefattningar minskas
med en.

En ny förste kontrollörsbefattning. I skrivelse den 12 november 1937
hemställde vattenfallsstyrelsen om inrättande av en förste kontrollörsbefattning
(22 lönegraden) för uppf lyftning av den i kontrollörsgrad (21 lönegraden)
placerade föreståndaren för kamerala avdelningen vid Trollhätte kraftverks
huvudkontor. Föredragande departementschefen (proposition nr 141
till 1938 års riksdag) fann emellertid den ifrågasatta uppflyttningen böra anstå
i avvaktan å pågående avlöningsrevision. Vattenfallsstyrelsen Ilar nu återkommit
till denna fråga.

I sin förenämnda skrivelse anförde vattenfallsstyrelsen:

Vid envar av de lokala kraftverksförvaltningarna finnes en kontrollör såsom
föreståndare för den kamerala avdelningen av vederbörande lokalförvaltnings
huvudkontor. Ifrågavarande kontrollörsbefattningar äro hänförda
till 21 :a lönegraden utom vid Västerås kraftverk, där kontrollörsbefattningen
är placerad i 20 :e lönegraden.

1 skrivelse den 23 december 1932 har vattenfallsstyrelsen framhållit, att de
lokala kraftverksförvaltningarna äro sinsemellan olika stora, väsentligen beroende
på olikheter i såväl energiproduktionens som energidistributionens art
och omfattning, samt närmare utvecklat hurusom det, både på grund därav
och med hänsyn till andra särskilda omständigheter, icke befunnits vare sig
lämpligt eller möjligt att genomföra en fullt likformig arbetsfördelning med
avseende å de kamerala avdelningarna vid de olika kraftverken.

I nämnda skrivelse framhöll styrelsen vidare, att Motala kraftverk och
Norrländska kraftverken visserligen vore mindre än Trollhätte och Älvkarleby
kraftverk med avseende å förvaltningens storlek och affärsrörelsens omfattning,
men att å andra sidan de båda förstnämnda kraftverkens kamerala
avdelningar hade en mera mångsidig verksamhet än de kamerala avdelningarna
vid de båda sistnämnda kraftverken, varför kontrollörsbefattningarna vid
Motala kraftverk och Norrländska kraftverken vore fullt ut lika krävande
som motsvarande befattningar vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk.

Den sålunda år 1932 anställda jämförelsen, fortsatte styrelsen, holle emellertid
icke längre streck vad Trollhätte kraftverk beträffade, utan det förelåge
numera vissa omständigheter, på grund av vilka kontrollörsbefattningen
vid Trollhätte kraftverk måste anses vara avgjort mera krävande än motsvarande
befattningar vid alla de övriga kraftverken och därför förtjänt av
en högre tjänsteställning. Härom anförde styrelsen vidare:

Til! belysande härav gör vattenfallsstyrelsen i det följande vissa jämförelser
mellan arbetsuppgifterna för de kamerala avdelningarna vid Trollhätte
kraftverk och vid det därnäst i storleksordning kommande kraftverket, Älvkarleby
kraftverk.

Härvid hör till en början framhållas, att Trollhätte kraftverk har en större
produklionsapparat samt följaktligen vidlyftigare räkenskaper och större antal
personal än Älvkarleby kraftverk. Detta förhållande, som under tiden
efter år 1925 blivit allt starkare markerat, torde visserligen knappast i och för
sig kunna motivera en åtskillnad i tjänsteställning mellan motsvarande kontrollörer,
men härtill bör dock tagas hänsyn i samband med nedan angivna
ökningar i arbetsuppgifterna för kontrollören vid Trollhätte kraftverk.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Vid Trollhätte kraftverk har förrådet tidigare sorterat direkt under direktörsassistenten.
I samband därmed, att kontrollörstjänsten vid Trollhätte
kraftverk under år 1936 erhållit ny innehavare, har vattenfallsstyrelsen ansett
det vara riktigt att under nämnda kraftverks kamerala avdelning inordna
även kraftverkets förrådsförvaltning och, i viss utsträckning, dess upphandlingsväsende.
Denna organisation överensstämmer med vad som tillämpats
vid de övriga kraftverken utom Västerås kraftverk, där det för alla kraftverken
gemensamma centralförrådet utgör en fristående avdelning. Med avseende
å storleksordningen kommer Trollhätte kraftverks förråd närmast efter
nämnda centralförråd, under det att Älvkarleby kraftverk har endast obetydlig
förrådsrörelse, beroende på att centralförrådet i Västerås jämväl fungerar
såsom lokalförråd för sistnämnda kraftverk.

I början av år 1937 har vid Trollhätte kraftverk tillkommit en ny verkstad
med utvidgad verksamhet. Denna omständighet har medfört en ökning av
bokföringsarbetet vid kraftverkets kamerala avdelning. Älvkarleby kraftverk
har däremot ingen dylik verkstadsrörelse, bl. a. på grund av närheten
till Västerås kraftverks verkstad.

Ehuru Trollhätte kraftverk, i enlighet med vad ovan anförts, har större
kraftproduktion än Älvkarleby kraftverk, äro däremot nämnda båda kraftverk
ungefärligen jämställda i fråga örn kraftdistributionen. Detta sammanhänger
därmed, att Älvkarleby kraftverk för sin distribution erhåller tillskottskraft
dels från Trollhätte kraftverk, dels ock från ångkraftstationen i
Västerås.

För åskådliggörande av det kamerala arbetets omfattning vid Trollhätte
och Älvkarleby kraftverk meddelar styrelsen följande jämförande data rörande
nämnda båda kraftverk:

Å r

1936

Trollhätte

Älvkarleby

kraftverk

kraftverk

I medeltal disponerat kapital..................

kr

120,103,624

50,981,318

Kraftavgifter, som debiterats abonnenter ......

»

11,622,827

11,066,033

> från andra kraftverk............

+ 4,342,241

+ 451,032

» till > » m. m.......

- 1,001,874

- 2,990,334

Inkomst av kraftavgifter......................

T>

14,963,194

8,526,731

Hyres- och arrendeinkomster..................

»

54,785

36,658

Driftkostnader (utom avsättning till förnyelsefond

och andel i central administration)..........

»

3,432,916

1,860,534

Kostnader för av kraftverket handhavda nyan-

läggnings- och förnyelsearbeten (utom andel i

central administration)......................

1,490,724

585,171

Förrådets omsättning (ing. och utg. poster) ....

»

2,033,257

109,251

Antal förrådskonton..........................

st.

2,931

350

> reskontrakonton........................

>

947

560

» kassaverifikationer......................

10,271

8,874

» journalverifikationer....................

1,661

1,946

Totalt antal verifikationer....................

11,932

10,820

Deri 15 oktober 1937

Antal tjänstemän ............................

st.

194

156

» arbetare ..............................

>

316

137

Totalt antal personal ........................

>

510

293

Antal tjänstebostäder ........................

155

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

71

I anslutning härtill anförde styrelsen vidare:

De arbetsuppgifter, som åligga Trollhätte kraftverks kamerala avdelning,
för vilken ifrågavarande kontrollör är föreståndare, äro i huvudsak följande:
personalärenden och personalbokföring;
vice värdskap för tjänstebostäder;

upprättande eller granskning av avlöningslistor och reseräkningar samt
granskning av övriga utbetalningshandlingar;
fakturering av andra fordringar än för energiavgifter samt indrivning av
fordringar i allmänhet;

räkenskapsbokföring samt beräkningar för driftkostnadsstater och årsbokslut;
•

förrådsförvaltning med tillhörande bokföring samt upphandlingsärenden;
registratorsgöromål och maskinskrivning för hela huvudkontoret.

Under kontrollören vid Trollhätte kraftverk sorterar direkt nedan angivet
antal tjänstemän:

personalkontoret, som jämväl handhar granskningen av utbetalningshandlingar
i allmänhet ........................................ 4

bokföringskontoret.............................................. 4

förrådet ........................................................ 9

registratur, skrivkontor och vaktpersonal.................. 7

Summa 24.

Härtill kommer ett varierande antal förrådsarbetare.

Därjämte har kontrollören att utöva viss tillsyn över det kamerala arbete,
som utföres vid kraftverkets verkstadskontor och tre distriktskontor.

Lönenämnden anförde i utlåtande den 7 december 1937, att nämnden
funne den föreslagna uppflyttningen tillfyllest motiverad och sålunda icke
hade något att erinra mot det föreliggande förslaget.

I sin nu förevarande skrivelse anför vattenfallsstyrelsen, efter att hava erinrat
om vad sålunda förekommit, att styrelsen, då avlöningsrevisionen kunde
förväntas bliva slutförd vid 1939 års riksdag och då det syntes styrelsen
angeläget, att ifrågavarande kontrollör, som år 1936 förflyttats till Trollhätte
kraftverk från kontrollörsbefattning i samma lönegrad vid annat kraftverk,
med det snaraste på föreslaget sätt erhölle kompensation för den ökade arbetsbörda,
som därigenom pålagts honom, nu ville återkomma med hemställan
om höjning av förevarande befattning på sätt tidigare föreslagits.

Vattenfallsstyrelsen har vidare i sin skrivelse, under erinran om att en
förste kontrollörsbefattning skulle indragas i samband med inrättandet av
den förut behandlade sekreterarebefattningen i 24 lönegraden å förrådskontoret,
anmält att ytterligare en förste kontrollörsbefattning kunde indragas.
I samband med överflyttning av den nuvarande kamrersbefattningen å kameralbyrån
till kommersiella byrån och fördelning av denne kamrers arbetsuppgifter
mellan honom och vissa andra tjänstemän skulle nämligen kamrern
övertaga de åligganden, som nu äro förenade med ifrågavarande å kameralbyrån
placerade förste kontrollörsbefattning. Antalet förste kontrollörsbefattningar
skulle sålunda minskas med två samt, vid bifall till styrelsens förevarande
förslag, ökas med en eller alltså undergå en nettominskning med en.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Departe ments chefen.

Departe ments chefen.

Lönenåmnden har i sitt utlåtande icke funnit vattenfallsstyrelsens förslag
föranleda till särskild erinran.

Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört om de med ifrågavarande
kontrollörsbefattning förenade göroniålen vill jag icke motsätta mig, att
nämnda befattning uppflyttas till förste kontrollörstjänst. På sätt vattenfallsstyrelsen
framhållit skall, vid bifall härtill och till vad styrelsen i övrigt
härutinnan föreslagit, antalet förste kontrollörsbefattningar minskas med en.
Den ledigblivande kontrollörsbefattningen behöver, såsom av det följande
närmare framgår, disponeras för annat ändamål.

En ny kontrollörsbefattning. Enligt organisationsplanen skulle vid förrådskontoret
finnas en ordinarie kontrollör i 21 lönegraden med uppgift att
inspektera de lokala förråden med avseende å deras skötsel och kontrollera
deras bokföring. Ifrågavarande kontrollör skulle även bereda ärenden angående
förrådsbokföringens anordnande m. m.

Vattenfallsstyrelsen hemställer om inrättande av ifrågavarande kontrollörsbefattning.

Förevarande förslag har icke givit lönenåmnden anledning till särskild
erinran.

Då ifrågavarande kontrollörsbefattning ingår i organisationsplanen, tillstyrker
jag inrättande av densamma. Enär för detta ändamål kan disponeras
den vid Trollhätte kraftverksförvaltning ledigblivna befattningen, skulle
vid bifall till mitt förslag antalet kontrollörsbefattningar förbliva oförändrat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

73

Sammanställning av departementschefens förslag beträffande befattningar
vid statens vattenfallsverk.

Lönegrad

Befattning

Nuva-

rande

antal

Föreslagen

Blivande

antal

ökning

minsk-

ning

G 13

Överdirektör och souschef............

_

1

__

1

C 11

Kraftverksdirektör....................

—

2

—

2

C 10

Överingenjör ........................

1

1

—

2

C 9

Kraftverksdirektör....................

—

2

—

2

Arvode m. m.

Överdirektör ........................

1

—

1

—

T»

Kraftverksdirektör....................

4

—

4

—

C 7

Driftdirektör .......................

—

1

—

1

Arvode

Driftdirektör ........................

1

—

1

—

C 5

Förrådsdirektör ......................

—

1

—

1

C 5

Kanaldirektör........................

—

1

—

1

A 30

Byråchef ............................

3

1

1

3

A 30

Förste byrådirektör..................

3

—

2

1

A 29

Kanaldirektör........................

1

—

1

—

A 28

Byrådirektör ........................

3

—

2

1

A 28

Driftchef ............................

4

—

1

3

A 27

Förste byråingenjör..................

10

1

—

11

A 27

Förste driftsingenjör..................

2

2

—

4

A 27

Förste sekreterare....................

1

1

—

2

A 26

Byråingenjör ........................

8

2

—

10

A 26

Driftsingenjör........................

2

—

1

1

A 26

Sekreterare ..........................

2

1

—

3

A 24

Förste revisor........................

—

1

—

1

A 24

Sekreterare ..........................

1

1

—

2

A 22

Förste kontrollör ....................

2

1

2

1

A 21

Kontrollör ..........................

5

1

1

5

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, skola vissa
befattningar vid bifall till mina förslag antingen helt utgå ur organisationen,
medan andra skola förändras i avseende å löneslällning. Det torde vara att
förutse, att en eller annan befattning därvid kan behöva överföras till övergångsstat.
Lämpligast synes vara, alt Kungl. Maj:t på vanligt sätt utverkar
riksdagens bemyndigande att meddela de övergångsbestämmelser, som må
erfordras för genomförande av förberörda förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. I sami. Nr 240.

6

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

I anslutning till stadgandet i 1 § 1 mom. civila avlöningsreglementet torde
beträffande ordinarie befattningar vid statens vattenfallsverk över 20 lönegraden
fullständig personalförteckning i detta sammanhang få föreläggas riksdagen
för godkännande. Jag vill här erinra om att jag i samband med anmälan
av frågor om ändring i löneställning och antal beträffande befattningar
vid de andra kommunikationsverken jämväl föreslagit beslut om arvoden
och antal beträffande ledamöter av vattenfallsstyrelsen och överrevisorer.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

l:o) besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning
å kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk;

2:o) godkänna följande personalförteckning för statens
vattenfallsverk, att gälla tills vidare från och med den 1
juli 1939:

Personalförteckning för statens vattenfallsverk.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning. Lönegrad.

1 generaldirektör .............................. G 16

1 överdirektör och souschef ...................... G 13

2 kraftverksdirektörer ......................... C 11

2 överingenjörer ............................... C 10

2 kraftverksdirektörer .......................... C 9

I driftdirektör.................................. C 7

1 förrådsdirektör .............................. G 5

1 kanaldirektör ................................ C 5

3 byråchefer .................................. A 30

1 förste byrådirektör .......................... A 30

1 byrådirektör ................................ A 28

3 driftchefer .................................. A 28

4 direktörsassistenter vid kraftverk .............. A 27

7 distriktsingenjörer ............................ A 27

II förste byråingenjörer ......................... A 27

4 förste driftsingenjörer ........................ A 27

2 förste sekreterare ............................ A 27

10 byråingenjörer .............................. A 26

1 direktörsassistent vid kanalverk ................ A 26

1 driftsingenjör ................................ A 26

3 sekreterare .................................. A 26

1 förste revisor ................................ A 24

1 kamrer ...................................... A 24

2 sekreterare .................................. A 24

1 förste kontrollör .............................. A 22

5 ingenjörer .................................. A 22

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

75

Befattning. Lönegrad.

1 förrådsförvaltare .............................. A 21

2 förste kassörer ................................ A 21

2 kanalinspektorer av klass 1 .................... A 21

5 kontrollörer .................................. A 21

4 notarier ...................................... A 21

1 revisor ................... A 21;

3:o) förklara, att befattningarna såsom överdirektör och
souschef, förrådsdirektör samt kanaldirektör skola tillsättas
medelst förordnande på viss tid;

4:o) medgiva, att till kraftverksdirektörerna N. E. Sylwan
vid Trollhätte kraftverk och O. L. G. Harder vid Älvkarleby
kraftverk må från och med den 1 juli 1939, så länge de under
nu löpande förordnandeperiod innehava sina befattningar, utgå
personligt lönetillägg med belopp, som erfordras för att deras
bruttoavlöning skall uppgå till 21,000 kronor respektive

20,000 kronor för år räknat; samt

5:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda förslag må
erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Fredric Hawerman.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning............................................................ 1

Vattenfallsstyrelsens organisation........................................ 2

Vattenfallsstyrelsens organisationsförslag.................................. 8

Behov av omorganisation s. 8. Huvuddragen av vattenfallsstyrelsens organisationsförslag
s. 10.

De sakkunnigas förslag................................................ 11

Huvuddragen av organisationsförslaget s. 11. Departementschefen s. 13. Inrättande
av befattningen överdirektör och souschef s. 14. Departementschefen s. 24. De
byggnadstekniska byråerna s. 25. Vattenbyggnadstekniska byrån s. 28. Departementschefen
s. 29. Elektrobyggnadsbyrån s. 30. Departementschefen s. 32. Driftbyrån
s. 33. Departementschefen s. 36. Juridiska byrån s. 37. Departementschefen
s. 40. Kanslibyrån s. 40. Departementschefen s. 43. Kommersiella byrån
s. 44. Departementschefen s. 50. Förrådsorganisationen s. 50. Departementschefen
s. 55. Kanal- och fastighetsförvaltningen s. 56. Departementschefen s. 58.

Sammanfattning av departementschefens förslag till omorganisation.......... 59

Förändring i löneställning och antal beträffande vissa befattningar vid statens

vattenfallsverk...................................................... 59

Befattningarna såsom kraftverksdirektör s. 60. En ny förste byråingenjörsbefattning
s. 64. Två nya förste driftsingenjörsbefattningar s. 64. En ny förste sekreterarebefattning
s. 65. Två nya byråingenjörsbefattningar s. 65. En ny sekreterarebefattning
i 26 lönegraden s. 67. Inrättande av en förste revisorsbefattning i 24
lönegraden s. 68. En ny sekreterarebefattning i 24 lönegraden s. 68. En ny förste
kontrollörsbefattning s. 69. En ny kontrollörsbefattning s. 72.

Sammanställning av departementschefens förslag beträffande befattningar vid

statens vattenfallsverk .............................................. 73

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.............. 73

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

380976