Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

1

Nr 235.

Kungl. Majda proposition till riksdagen med förslag till beredskapsstat
för försvarsvåsendet m. m. för budgetåret
1939/40; given Stockholms slott den 10 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag till beredskapsstat
för försvarsvåsendet m. m. för budgetåret 1939/40 och anför därvid följande.

De medel som anvisas för försvarsändamål å riksstaten avse att upprätthålla
eller förbättra den bestående försvarsberedskapen. Vid ett utnyttjande
av denna beredskap i händelse av krig eller krigsfara tillkomma
med nödvändighet nya medelsbehov, som kunna bli av mycket betydande
omfattning. Att på förhand inom ramen för en i fredstid uppgjord riksstat
bereda täckning för sådana behov kan av naturliga skäl ej ifrågaBihang
lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 235. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 23-3.

komma. Man är hänvisad att för oförutsedda utgifter av detta slag lita
till finansieringsformer vid sidan av den ordinarie riksstaten. En tillfredsställande
reglering av dessa former för de fall då riksdagen icke är
samlad har hittills ej kommit till stånd men synes höra ingå som ett led
i det pågående arbetet för ökad finansiell och ekonomisk försvarsberedskap.

De utgifter som under angivna omständigheter tillkomma kunna betingas
dels av krav på ökad personell beredskap, dels av forcerad materielanskaffning.
I förra fallet böra de normalt hänföra sig til] å riksstaten redan uppförda
anslag; ett exempel på kostnadsfördelningen vid en viss förstärkning
av den personella beredskapen föreligger från hösten 1938 (jfr propositionen
nr 2 till 1939 års riksdag, bilaga 5 punkterna 3 och 10). I det senare
fallet kunna utgifterna i större eller mindre utsträckning väntas avse nya
ändamål. De största och mest pressande medelsbehoven böra i en krissituation
uppkomma i anledning av forcerade materielinköp; försvarsväsendets
förråd måste då snabbt kompletteras med bland annat materiel, varav tillgång
normalt föreligger på hemmamarknaden och som det därför icke kan
anses rationellt att i större utsträckning lagra redan under fredstid.

Frågan om sättet för finansiering av de extraordinära försvarsutgifter,
som tillkomma vid krig eller krigsfara, har upptagits till behandling i en
inom finansdepartementet utarbetad promemoria angående beredskapsstat
för försvarsväsendet, vilken genom remiss underställts statskontoret, riksräkenskapsverket,
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och
fullmäktige i riksgäldskontoret för yttrande.

Promemorian är av följande huvudsakliga innehåll.

Täckning av extraordinära försvarsutgifter inom ramen för riksstatsanslagen.
Vid finansieringen av de utgifter som blevo följden av den förstärkning
av den personella beredskapen, vilken genomfördes hösten 1938, valdes
den lösningen, att de tillsvidare bestredos av de anslag från vilka motsvarande
kostnader eljest utgingo och därvid upptogos till redovisning under
särskild underrubrik. Frågan om reglering av den merbelastning på
vissa riksstatsanslag, som till följd härav uppkommit, har sedermera förelagts
årets riksdag i propositionen nr 2. Därvid har föreslagits, att från de
berörda reservationsanslagen skola avlastas de av ifrågavarande åtgärder
föranledda, ej förutsedda utgifterna medan däremot någon förstärkning ej
skall ske av de förslagsanslag på vilka en ökad belastning uppkommit. I
anslutning härtill ha å tilläggsstat belopp motsvarande den extra belastningen
å reservationsanslagen äskats under nya, bestämda anslag på vilka
de å respektive riksstatsanslag under särskild underrubrik temporärt redovisade
utgifterna för beredskapsåtgärderna skola efter Kungl. Maj:ts bestämmande
slutligt avföras.

Det här skildrade förfaringssättet ligger i allt väsentligt inom ramen för
äldre budgetpraxis. Det innebär icke ett ställningstagande till det allmänna
budgettekniska spörsmål som här upptagits till diskussion och kan, för den
händelse ej en av riksdagen lämnad fullmakt kan åberopas till stöd för förfarandet,
erbjuda en utväg, blott när de opåräknade kostnaderna äro av den
mindre storleksordning, att en senare anslagsförstärkning ej framtvingas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

3

Täckning av utgifterna från anslaget till oförutsedda utgifter. Ett alternativ
till den metod som kommit till användning vid den budgetära behandlingen
av nyss berörda beredskapsutgifter hade givetvis varit att för
finansieringen anlita anslaget till oförutsedda utgifter. Även i detta fall hade
man handlat inom ramen för äldre budgetpraxis. Man hade emellertid icke
erhållit en lika tillfredsställande bild av kostnadsfördelningen och dessutom
förlorat möjligheten att pröva, i vad mån kostnadsökningen eventuellt borde
kompenseras genom minskad medelsdisposition för andra ändamål.

Enligt de villkor som av riksdagen fastställts för anlitande av anslaget till
oförutsedda utgifter få kostnader som avses i g 63 regeringsformen ej täckas
av detta. Till stöd för tolkningen av detta villkor må åberopas följande, vid
utformningen av de för anslaget gällande dispositionsvillkoren vägledande
uttalande av kassaförlagskommittén.

Då beträffande ett visst slag av oförutsedda utgifter grundlagen anvisar en utväg
för deras bestridande nämligen det i § 63 regeringsformen omförmälda s. k.
mindre kreditivet, vilket är för oförutsedda händelser tillgängligt, då Konungen, till
rikets försvar eller andra högst viktiga och angelägna ändamål, sedan hela statsrådets
tankar däröver blivit inhämtade, finner det vara oundvikligen nödigt, bör
givetvis nu ifrågavarande anslag ej för sådant fall komma till användning. Att på
förhand, vare sig genom att fastställa visst maximibelopp för utgift från anslaget
till oförutsedda utgifter eller på annat sätt, uppdraga någon bestämd gräns mellan
de fall, då detta anslag bör anlitas, och dem, i vilka det mindre kreditivet bör tagas
i anspråk, torde möta svårigheter och synes ej heller nödvändigt. Om det
föreskrives, att anslaget ej bör användas i sådana fall, för vilka nyssnämnda kreditiv
enligt regeringsformen är avsett, torde det nämligen kunna överlåtas åt Kungl.
Majit att pröva, huruvida förutsättningarna för kreditivets anlitande föreligga
eller icke. I regel komme väl den ifrågavarande utgiftens storlek att härvid bliva
avgörande. Örn en oförutsedd utgift å t. ex. en eller flera miljoners storlek är
av den brådskande art, att frågan ej hinner underställas riksdagen, kan väl ock
i allmänhet förutsättas, att densamma avser sådant »högst viktigt och angeläget
ändamål», som i § 63 i regeringsformen omförmäles. Då enligt kommitténs mening
t. ex. bärgningen oell reparationen av pansarbåten Tapperheten varit ett sådant
ändamål, torde hinder icke hava mött att för denna utgift anlita kreditivet, i
vilket fall förskottsvägen kunnat helt och hållet undvikas.

Om :in gränsen mellan användningsområdena för anslaget till oförutsedda
utgifter respektive det s. k. mindre kreditivet — och därmed innebörden av
ifrågavarande villkor för anslagsdispositionen — icke kan anses fullt klar,
är det dock tydligt, att i alla händelser blott smärre utgifter för försvarsändamål
varit avsedda att påföras anslaget. Möjligheten att anlita anslaget
till oförutsedda utgifter i en krissituation är alltså underkastad en liknande
begränsning som möjligheten att belasta de å riksstatens fjärde huvudtitel
uppförda anslagen. För hittillsvarande praxis vid anlitandet av anslaget till
oförutsedda utgifter må hänvisas till bilaga A till denna promemoria.1

Täckning av utgifterna nied stöd av § 63 regeringsformen. För finansieringen
av mera omfattande utgifter för lörsvarsbercdskapens omedelbara
stärkande i en krissituation är man, såsom av det anförda framgått, hänvisad
till det kreditiv som av riksdagen anvisas jämlikt g 63 regeringsformen.
I relevanta delar är detta stadgande av följande lydelse.

Dessutom böra, för oförutsedda händelser, tvenne särskilda tillräckliga summor
anslås och till utbetalning å riksgäldskontoret anvisas; den ena att vara tillgänglig,
då Konungen, till rikets försvar eller andra högst viktiga och angelägna ända 1

Här utesluten.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

mål, sedan liela statsrådets tankar däröver blivit inhämtade, finner den vara
oundgängligen nödig;---.

Med stöd av detta stadgande anvisar riksdagen för närvarande till berörda
ändamål genom en förseglad anordning ett belopp av 15 miljoner kronor
till utbetalning å riksgäldskontoret.

Grundlagsstadgandet har å ena sidan karaktären av ett bemyndigande att
intill det av riksdagen bestämda beloppet bestrida oförutsedda utgifter för
vissa ändamål (summan »anslås») men innefattar å andra sidan en föreskrift
örn en viss form för kassaförstärkning i angivna krisläge (summan
»anvisas till utbetalning å riksgäldskontoret»). Detta sista moment saknar
praktisk betydelse, sedan numera den uppfattningen torde få anses godtagen,
att om statsverkets tillgängliga likvida tillgångar ej förslå till täckande av
det löpande utgiftsbehovet. Kungl. Majit Ilar att, på hemställan av den myndighet
som omhänderhar kontrollen över statsverkets checkräkning, påkalla
riksgäldskontorets medverkan för vinnande av kassaförstärkning (jfr propositionen
1937: 225, bil. A, sid. 23). Budgettekniskt erbjuder den föreskrivna
formen för anskaffande av medel vissa svårigheter, emedan den
bryter igenom den eljest konsekvent genomförda gränsdragningen mellan
den formella medelsdispositionen enligt riksstaten och de egentliga kassatransaktionerna.

När mindre kreditivet senast anlitades (den 13 januari 1915), skedde detta
genom ett Kungl. Maj :ts brev till fullmäktige i riksgäldskontoret, vari
Kungl. Majit förordnade, att riksgäldskontoret skulle till statskontoret utbetala
ett belopp av 15 miljoner kronor (bilaga B).1 Beloppet behandlades av
statskontoret såsom ren kassaförstärkning. Några särskilda utgifter äro icke
att anse såsom bestridda av dessa medel. Kungl. Majits utgiftsbeslut i anslutning
tili anlitandet av det mindre kreditivet utformades såsom anbefallningar
till statskontoret att av tillgängliga medel förskottsvis utanordna erforderliga
belopp till olika medelsdisponerande myndigheter (jfr bilaga C
till denna promemoria).1 Å riksstaten för budgetåret 1917 uppfördes sedermera
ett anslag under fjärde huvudtiteln för återbetalning till riksgäldskontoret
av mindre kreditivet.

Vid övervägande av frågan på vad sätt mindre kreditivet lämpligen bör
anlitas för finansiering av extraordinära utgifter för försvarsändamål torde
till en början få konstateras, att den år 1915 anlitade formen icke ter sig
lämplig med hänsyn till de krav på en fullständig utgiftsredovisning över
budgeten som numera upprätthållas. För den händelse man anser sig böra
taga fasta på grundlagsstadgandets faktiska utformning såsom en bestämmelse
även om viss finansieringsform, torde medelsanvändningen för att tillfredsställa
dessa krav böra ske på så sätt, att de extraordinära utgifterna i
första hand påföras vederbörande anslag under riksstatens fjärde huvudtitel,
varefter motsvarande belopp tillföras anslagen såsom uppbörd genom utbetalning
av kreditivmedel från riksgäldskontoret till de anslagsdisponerande
myndigheterna. Anlitandet av mindre kreditivet torde sålunda få ske genom
beslut av ungefär följande innehåll.

a. K. br. till de anslagsdisponerande myndigheterna innefattande föreskrift,
att de av beredskapsåtgärderna föranledda kostnaderna skola bokföras
å de anslag, från vilka motsvarande utgifter normalt bestridas, och
därvid upptagas under särskild underrubrik.

b. K. br. till de anslagsdisponerande myndigheterna: »---Kungl.

Majit bemyndigar (arméförvaltningen) att i riksgäldskontoret intill en totalsumma
av högst —---lyfta belopp motsvarande de kostnader som av

1 Här utesluten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

5

(arméförvaltningen) bestritts eller bestridas jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
---att av (arméförvaltningen) bokföras såsom uppbörd å de anslag vilka
ifrågavarande kostnader påförts.»

c. K. br till fullmäktige i riksgäldskontoret: »---Kungl. Maid som

denna dag bemyndigar (arméförvaltningen) att ----hemställer till full mäktige

i riksgäldskontoret att verkställa omförmälda utbetalningar av det
kreditiv å 15 miljoner kronor som jämlikt § 63 regeringsformen ställts till
Kungl. Maj:ts disposition för rikets försvar eller andra högst viktiga och
angelägna ändamål.»

d. Riksdagsframställning. För riksdagen framlägges förslag till tilläggsstat
utformad på samma sätt som den i propositionen nr 2 till årets riksdag
föreslagna staten (jfr propositionen bilaga 5) med den modifikationen, att
medel äskas även för reglering av de berörda förslagsanslagen. Riksdagens
beslut expedieras genom regleringsbrev till vederbörande myndigheter av
innehåll, att anslagen skola av myndigheterna disponeras för återbetalning
till riksgäldskontoret av de i riksgäldskontoret jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
lyftade beloppen.

Förslag till beredskapsstat för försvarsväsendet. Vid en granskning av
det mindre kreditivets ändamålsenlighet såsom underlag för finansieringen
av här ifrågavarande utgifter är det den tunga och för det nuvarande budgetsystemet
främmande teknik som följer av grundlagsstadgandets utformning,
vilken i främsta rummet bör beaktas. Kreditivet är visserligen för närvarande
icke tillräckligt för att tillgodose de omedelbara medelsbehov som
äro att påräkna vid en allvarligare kris, men intet hinder föreligger för en
höjning därav till det belopp som anses under nu rådande förhållanden skäligen
böra stå till Kungl. Maj :ts förfogande, innan en urtima riksdag sammankallas
eller sammanträder. En utvidgning av kreditivet är emellertid av
mindre värde, örn själva den finansiella formen icke är ändamålsenlig. Fasthåller
man vid en sträng grundlagstolkning blir en finansfullmakt vid sidan
av kreditivet och alltså utan de diskuterade formella svagheterna att föredraga.

Det kan nu emellertid med visst fog hävdas, att anledning ej föreligger att
tillmäta den av grundlagen direkt anvisade formen för medelsanskaffning så
stor betydelse som här skett. Örn man i kreditivet ser blott en förskottsfullmakt,
öppnas givetvis möjligheter för en smidigare budgetär utformning av
finansieringen av beredskapsutgifterna, närmast då den som vunnit tillämpning
förfluten höst och vid framläggandet av tilläggsstaten till årets riksdag.
Därmed förlorar emellertid anknytningen till § 63 regeringsformen varje betydelse
och en av riksdagen på förslag av Kungl. Majit besluten fri förskottsfullmakt
å lämpligt belopp — vilken berörda grundlagsstadgande icke hindrar
riksdagen att lämna — framstår såsom ett ändamålsenligare underlag för
beredskapsfinansieringen än det till sin innebörd ej fullt klara kreditivet.

Vare sig man vill giva grundlagsstadgandet en formellt sträng tolkning eller
man tager fasta blott på den fullmakt att bestrida vissa utgifter vid sidan av
riksstaten som det innefattar, ledes man, såsom föregående överväganden
ge vid banden, att ifrågasätta tillskapandet av en ny finansieringsform. Den
form som då närmast kommer i åtanke är den som av 1938 års riksdag godkänts
för finansieringen mellan riksdagarna av större oförutsedda utgifter
för bekämpande av arbetslösheten, alltså en fri finansfullmakt utformad såsom
en beredskapsstat, vilken under vissa omständigheter får sättas i kraft
såsom förskottsstat, avsedd att underställas nästföljande riksdag genom
framläggande av tilläggsstat.

Att en förskottsfullmakt avsedd för finansiering av oparaknade försvars -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

beredskapsutgifter utformas såsom en beredskapsstat, synes lämpligt med
hänsyn till den större reda och klarhet i redovisningshänseende och — i synnerhet
— den större fasthet i anslagsprövningen och i regleringen av Kungl.
Maj:ts befogenheter, som därigenom vinnes. Beredskapsfullmaktens budgeträttsliga
utformning gjordes av fjolårets riksdag till föremål för en ingående
prövning. Om än tekniska modifikationer kunna komma att befinnas påkallade,
har dock med beredskapsstaten skapats en fullmaktsform som i fall
av här förevarande slag icke utan starka skäl bör frångås.

En beredskapsstat för försvarsväsendet kan icke i allt erhålla samma tekniska
utformning som en beredskapsstat för arbetslösheten. Det är omöjligt
att i detalj förutse i vilken mån olika anslag kunna komma att beröras av de
beredskapsåtgärder som i en krissituation kunna visa sig påkallade. Särskilt
gäller detta de olika anslagen för personalkostnader. Det kan med hänsyn
därtill ifrågasättas, om icke beredskapsstaten — i nära anslutning till vad
som föreslagits beträffande fjärde huvudtiteln å tilläggsstaten till årets riksstat
— dels borde innefatta samlingsanslag för de skilda försvarsgrenarna, avsedda
för finansiering av utgifter som normalt utgå av maximerade anslag,
jämte ett gemensamt materielanslag under huvudtitelns sista, allmänna avdelning,
dels förbindas med ett bemyndigande att i erforderlig utsträckning
belasta de å riksstaten uppförda förslagsanslagen med till dessa hänförliga
utgifter. I sistnämnda avseende skulle den äskade fullmakten få en vidare
och även obestämdare innebörd än beredskapsstaten för arbetslösheten, vars
samtliga anslag äro maximerade. Med hänsyn till arten av de utgifter som
under fjärde huvudtiteln utgå av förslagsanslag synes denna utvidgning dock
icke behöva inge betänkligheter. För de å den ifrågasatta nya beredskapsstaten
uppförda anslagen bör förutsättas en behovsprövning från Kungl.
Maj:ts och riksdagens sida, baserad på utredningar rörande de kompletteringskrav
m. m. som kunna väntas aktualiserade i händelse av krig eller
krigsfara. I motsats till vad som gäller för beredskapsstaten för arbetslösheten
kan en avvägning av anslagen efter det beräknade årsbehovet av naturliga
skäl ej genomföras. Någon övre gräns för årsbehovet kan nämligen
ej fastställas.

Vid prövningen av beredskapsstatens omfattning bör beaktas, att man vid
utmätandet av det mindre kreditivet bland annat torde ha avsett att i finansiell
väg ange den gräns vid vilken de oförutsedda händelserna ansågos vara
av sådan räckvidd, att urtima riksdag borde inkallas. Att den här föreslagna
beredskapsstatens omslutning på denna grund bör direkt baseras på en avvägning
av Kungl. Maj:ts och riksdagens inbördes befogenheter innebär ett
särdrag i förhållande till beredskapsstaten för arbetslösheten.

Till den i promemorian framförda kritiken mot nu medgivna
finansieringsformer ha de hörda ämbetsverken uttalat sin anslutning.
Närmare behandlas frågan endast av riksräkenskapsverket, som anför
i huvudsak följande.

Såsom i promemorian utvecklats, har för de fall då riksdagen icke är
samlad någon tillfredsställande ordning för täckning av de nya medelsbehov,
som i händelse av krig eller krigsfara med nödvändighet tillkomma,
hittills icke genomförts. Möjligheten att i en krissituation belasta de å riksstatens
fjärde huvudtitel uppförda anslagen eller att anlita anslaget till
oförutsedda utgifter kan utnyttjas allenast då fråga är örn jämförelsevis
mindre utgifter. För finansieringen av mera omfattande utgifter för försvarsberedskapens
omedelbara stärkande i en krissituation är man hänvisad
till det s. k. lilla kreditivet, som av riksdagen årligen anvisas jämlikt

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

7

g 63 regeringsformen. Grundlagsstadgandet avser dels ett bemyndigande att
intill det av riksdagen bestämda beloppet bestrida oförutsedda utgifter tor
vissa ändamål, dels en form för åstadkommande av kassaförstärkning. Den
teknik för finansieringen av här ifrågavarande utgifter, som följer av grundlagsstadgandets
utformning, är tung och för det nuvarande budgetsystemet
främmande. Föreskriften örn kassaförstärkning saknar därjämte praktisk
betydelse.

Riksräkenskapsverket vill uttala sin anslutning till den i promemorian hävdade
meningen rörande den begränsade omfattning, i vilken —- för de fall
då riksdagen icke är samlad — de å riksstatens fjärde huvudtitel uppförda
anslagen eller anslaget till oförutsedda utgifter enligt gällande grunder kunna
i en krissituation anlitas för utgifter till försvarsberedskapens omedelbara
stärkande.

Riksräkenskapsverket delar vidare den i promemorian uttalade uppfattningen,
att formen för den med stöd av § 63 regeringsformen genomförda
täckningen av omhandlade utgifter icke är ändamålsenlig. Ämbetsverket
tillmäter härvid särskild betydelse det i promemorian berörda förhållandet,
att den i grundlagen föreskrivna formen för medelsanskaffningen genombryter
den gränsdragning mellan den formella medelsdispositionen enligt
riksstaten och de egentliga kassatransaktionerna, som varit vägledande vid
utformningen av den från och med innevarande budgetår gällande nya budgetordningen.

Den i promemorian förordade lösningen av föreliggande problem, alltså
upprättandet av en särskild beredskapsstat för försvarsväsendet
har allmänt ansetts ändamålsenlig. I formellt hänseende
har statskontoret erinrat, att beredskapsstaten icke kan inskränkas till
att omfatta blott fjärde huvudtiteln; verket ifrågasätter örn ej ett kompletterande
anslag borde upptagas förslagsvis under sjunde huvudtiteln. Riksräkenskapsverket
har förordat vissa formella modifikationer i promemorieförslaget,
främst i syfte att erhålla en reglering jämväl av de utgifter, som
normalt utgå av förslagsanslag och som enligt promemorian skulle lämnas
utanför staten, men även i avsikt att bereda Kungl. Maj:t vidgade möjligheter
att med stöd av finansfullmakten träffa erforderliga anstalter till försvarsberedskapens
omedelbara stärkande. Ämbetsverket anför i huvudsak
följande.

Genom att den för finansiering av opåräkneliga försvarsberedskapsutgifter
avsedda förskottsfullmakten utformas såsom en beredskapsstat skulle
såväl medelsanvisning som utgiftsredovisning nära anpassas till den ordning,
som gäller ifråga om utgifterna å riksstaten. Sålunda skulle förskottsfullmaktens
omfattning kunna för varje budgetår avvägas med hänsyn till det
föreliggande utrikespolitiska lägets risker och försvarsväsendets aktuella tillstånd.
Vidare skulle, i den utsträckning så med hänsyn till arten av hithörande
utgifter kan befinnas vara lämpligt, en uppdelning av förskottsfullmakten
på ett flertal i beredskapsstaten upptagna självständiga anslag
kunna genomföras.

För att den fasthet i anslagsprövningen och den klarhet i redovisningshänseende,
som tillkomsten av en beredskapsstat för försvarsväsendet förväntas
skola medföra, skall bliva av verklig betydelse, erfordras emellertid,
att samtliga försvarsberedskapsutgifter upptagas till redovisning å beredskapsstaten.
I motsats till den i promemorian intagna ståndpunkten anser

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

salunda riksräkenskapsverket, att beredskapsstaten bör omfatta såväl utgifter,
vilka normalt belasta maximerade anslag, som utgifter, vilka normalt
belasta icke maximerade anslag. Först härigenom kommer beredskapsstaten
att giva ett korrekt uttryck för beredskapskostnadernas omfattning och
för avvägningen av Kungl. Majrts och riksdagens inbördes befogenheter.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning bör vidare beredskapsstaten så
utformas, att genom den nya ordningen en viss motsvarighet erhålles till såväl
lilla som stora kreditivet. Detta syfte kan ernås därigenom, att anslagen
å beredskapsstaten anvisas förslagsvis men att till medelsanvisningen knvtes
det villkoret, att anslagen icke få överskridas utan att inkallelse av riksdagen
utfärdas. Beredskapsstatens olika anslag tänkta såsom maximerade
medelsanvisningar skulle härvid motsvara det lilla kreditivet, medan de
överskridanden av anslagen, som i vissa lägen befinnas icke kunna undvikas,
närmast skulle motsvara det stora kreditivet.

Parallellismen mellan å ena sidan de sålunda å beredskapsstaten upptagna
medelsanvisningarna och å andra sidan lilla och stora kreditiven är
emellertid icke fullständig. Skiljaktigheten hänför sig främst till det förhållandet,
att enligt den här föreslagna ordningen medelsanvisningarna för
tiden mellan riksdagens sammankallande och riksdagens sammanträdande
äro obegränsade, medan enligt gällande ordning motsvarande medelsanvisning
är maximerad.

I håga örn beredskapsstatens anslagsuppdelning har riksräkenskapsverket
hänvisat till en yttrandet närsluten bilaga med förslag till uppställning av
specifikationen till beredskapsstat för försvarsväsendet. I enlighet med riksräkenskapsverkets
uppfattning, att samtliga försvarsberedskapsutgifter skola
upptagas till redovisning å beredskapsstaten, hava de i promemorian upptagna
fyra samlingsanslagen under IV huvudtiteln utökats med fyra nya
samlingsanslag. Härvid förutsättes, att å anslagen till personalkostnader
in. m. skola avföras utgifter, vilka normalt belasta icke maximerade anslag,
medan a anslagen till materielkostnader m. m. skola avföras utgifter, vilka
normalt belasta maximerade anslag. Riksräkenskapsverket har slutligen
ansett sig böra under »Oförutsedda utgifter» uppföra ett anslag till allmänna
utgifter för krigsberedskap, vilket anslag huvudsakligen torde böra
avse utgifter under andra huvudtitlar än den fjärde.

För det fall att beredskapsstaten sättes i kraft såsom förskottsstat, bör enligt
riksräkenskapsverkets åsikt föreskrivas, att redovisningen av utgifterna
å de sålunda föreslagna nio samlingsanslagen så specificeras, att den uppdelning
av utgifterna, som tillämpas vid redovisningen av riksstatens normala
utgifter, kan genomföras jämväl för nu ifrågavarande utgifter.

I vissa yttranden beröres även frågan örn de konsekvenser för utformningen
av § 63 regeringsformen som övergången till
en anordning med särskild beredskapsstat för försvarsväsendet bör erhålla.
Följande uttalanden må här återgivas.

Statskontoret:

Därest en beredskapsstat för ifrågavarande ändamål kommer till stånd, bör
enligt statskontorets mening därav följa, att ändring snarast möjligt vidtages
i § 63 regeringsformen, så att de i detta lagrum omförmälda kreditivsummorna
icke längre komma att stå till disposition. I samband härmed torde åt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

9

gärder böra vidtagas för att i regeringsformen fastslå, att till Kungl. Maj:ts
förfogande skall stå en beredskapsstat av här berörda art, ävensom reglera
de befogenheter, som tillkomma Kungl. Maj:t med avseende å dispositionen
av de å staten upptagna anvisningarna. I sistnämnda avseende må framhållas,
att, i principiell anslutning till vad nu gäller, föreskrift synes böra meddelas,
att beredskapsstaten må tagas i anspråk allenast intill visst sammanlagt
belopp, innan riksdagen sammankallas. Intill dess sådan grundlagsändring
genomförts, torde beredskapsstaten av riksdagen böra ställas till förfogande
under villkor av enahanda innebörd oell torde av riksdagen övervägas
örn och i vad mån de i § 63 regeringsformen omförmälda kreditivsununorna
böra jämkas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret:

Redan för länge sedan har påvisats, att våra grundlagar inrymma ett flertal
stadganden, vilka härstamma från en tid med delvis helt andra förhållanden
än den nuvarande. Dessa stadganden hava emellertid fått stå kvar,
därför att de ej gjort någon skada; den levande verkligheten har sökt sig
väg vid sidan av dem. Ett en gång givet författningssystem undergår i verkligheten
förändringar genom ändrad uppfattning av vissa paragrafers innebörd
och ännu mera genom en vid sidan av paragraferna uppväxande praxis.
Först när sådan praxis vuxit sig så stark eller tagit sådan omfattning, att
grundlagens stadganden hålla på att sprängas sönder, kan tiden vara inne
att genomföra en anpassning efter moderna krav, även formellt, genom
grundlagsändring.

Örn riksdagen godkänner det förslag till införandet av en beredskapsstat
för försvarsväsendet, varom den remitterade promemorian handlar, torde anledning
förefinnas att till prövning upptaga frågan, huruvida § 63 i regeringsformen
bör bibehållas i sin nuvarande lydelse. Att det s. k. stora kreditivet
ej skulle hava någon nämnvärd betydelse vid infallande krig, har länge varit
tydligt; dess belopp utgör helt visst blott en bråkdel av medelsbehovet i en sådan
situation, och det^ har ej på allvar ifrågasatts att få det utskrivet på ett
tillräckligt högt belopp. Det är närmast det s. k. mindre kreditivet, som på
senaste tiden givit den nämnda grundlagsparagrafen en viss betydelse.

Införandet av en beredsskapsstat för försvarsväsendet skulle här innebära
en väsentlig förändring. Det mindre kreditivet passar ej in i det nuvarande
budgetsystemet och svårigheterna därvidlag skulle icke övervinnas genom
en ökning av kreditivbeloppet. Beredskapsstatens form kan bättre anpassas
till en situation med i förväg oberäkneliga utgiftskrav. Det är nämligen
omöjligt att i förväg maximera en finansfullmakt av här angivet slag. Men
§ 63 regeringsformen är byggd på förutsättningen, att vartdera kreditivet
skall lyda på en i förväg bestämd summa. Det synes då vara välbetänkt, att
åtgärder vidtagas för att ur vår grundlag borttaga ett stadgande, som ej längre
kan med fördel efterlevas. Fullmäktige vilja därför ifrågasätta, att ett förslag
till grundlagsstadgande om beredskapsstater av olika slag utarbetas och
förelägges riksdagen för den handläggning, som grundlagsändringar kräva,
och att det nya stadgandet införes i regeringsformen i stället för det nuvarande,
föråldrade stadgandet.

Slutligen må nämnas, att rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
velat framhålla vikten av att uppmärksamhet i förevarande sammanhang
jämväl ägnas sättet för uppbringande vid en kris av medel för beredskapsstatens
finansiering. Likartade synpunkter lia närmare utvecklats i
ett vid rikskommissionens yttrande fogat särskilt uttalande av herr Orne.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 235-

Departement''

chefen.

Den omedelbara förstärkning av rikets försvarsberedskap som blir erforderlig
vid krig eller krigsfara förutsätter utgifter av betydande storleksordning.
En efter nuvarande försvarspolitiska förhållanden avpassad reglering
av Kungl. Maj:ts finansiella befogenheter i ett sådant läge, vilken på en gång
tillgodoser kravet på nödvändig rörelsefrihet och lämnar riksdagens konstitutionella
rätt oförkränkt, har hittills ej kommit till stånd.

I den i ärendet utarbetade departementspromemorian, för vars innehåll
jag nyss redogjort, har förordats, att behovet av reservtillgångar för finansiering
av de beredskapsåtgärder, som bli erforderliga vid krig eller krigsfara,
skall tillgodoses genom en finansfullmakt utformad såsom en särskild
beredskapsstat, prövad och fastställd i samma former som den beredskapsstat
vilken för andra ändamål beslöts av fjolårets riksdag, samt av samma
rättsliga innebörd som denna. Detta förslag bär i de över promemorian avgivna
yttrandena vunnit allmän anslutning. Den förebragta utredningen synes
även mig ha visat lämpligheten av att, med Dångående av de möjligheter
som stå till buds inom det äldre budgetsystemets ram, söka lösningen av förevarande
problem i anslutning till den nya fullmaktsform som beredskapsstaten
representerar. Avgörande synes mig vara, att en finansfullmakt av
den omfattning, som i detta sammanhang erfordras, icke bör lämnas utan att
riksdagen på förhand prövat medelsbehoven för olika ändamål samt fastställt
även de budgettekniska former i vilka medel må disponeras för dessa. Beredskapsstaten
bör få utnyttjas endast när riksdagen ej är samlad. Örn en
beredskapsstat för försvarsväsendet fastställes av riksdagen, torde de av riksdagen
lämnade kreditiven ej böra av Kungl. Majit tagas i anspråk för med
staten avsedda ändamål.

I departementspromemorian har föreslagits, att å en eventuell beredskapsstat
för försvarsväsendet skulle uppföras förskottsanslag blott för de ändamål,
som under fjärde huvudtiteln på riksstaten tillgodoses med maximerade
anslag, samt att beredskapsstaten skulle kompletteras med ett bemyndigande
för Kungl. Majit att under för beredskapsstaten gällande förutsättningar
disponera förslagsanslagen på riksstaten även för de beredskapsutgifter som
äro hänförliga till dessa anslag. I likhet med riksräkenskapsverket finner
jag dock lämpligare, att förskottsanslag upptagas för samtliga ifrågakommande
beredskapsutgifter.

En naturlig konsekvens av beredskapsstatens karaktär av finansfullmakt
är att anslagen å staten ej böra få överskridas. Detta gäller också ovillkorligt
för den av fjolårets riksdag beslutade staten. Med hänvisning till
den nuvarande anordningen med två kreditiv för försvarsutgifter, av vilka
det ena får disponeras av Kungl. Majit utan formella förbehåll men det
andra blott under förutsättning av riksdagskallelse, har riksräkenskapsverket
föreslagit, att förskottsanslagen å den nya beredskapsstaten för försvarsväsendet
skola anvisas förslagsvis men att till medelsanvisningen skall knytas
det villkoret, att anslagen icke få överskridas utan att riksdagskallelse
utfärdas. Beredskapsstatens olika anslag, tänkta såsom maximerade medelsanvisningar,
skulle härvid motsvara det mindre kreditivet, medan de

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

11

överskridanden av anslagen, som i vissa lägen befinnas oundvikliga, närmast
skulle motsvara det större kreditivet. Jag vill i anslutning till riksräkenskapsverkets
förslag erinra örn att även riksgäldsfullmäktige synas förutsätta,
att 1''örskottsanslagen på den nya beredskapsstaten ej skola i förväg ovillkorligt
maximeras.

Den av riksräkenskapsverket sålunda förordade utformningen av förskottsanslagen
å beredskapsstaten för försvarsväsendet synes mig tillgodose
behovet av ökad handlingsfrihet för Kungl. Majit i extrema krislägen på ett
sätt, som är fullt förenligt med statens fullmaktskaraktär. Den ger även
en säkrare utgångspunkt för beräkningen av förskottsanslagen än som under
andra förutsättningar står att vinna. Med den föreslagna anordningen
blir riksdagens huvuduppgift vid anslagsprövningen att bedöma, vilka belopp
som erfordras för beredskapsåtgärder som Kungl. Majit rimligen bör
kunna få vidtaga utan riksdagskallelse, under det att man eljest, alltså i händelse
anslagen anvisades såsom ovillkorligt begränsade, vid anslagsberäkningen
måste taga hänsyn även till de ytterligare belopp som kunna erfordras,
innan riksdagen efter kallelse hinner sammanträda och fatta beslut.
Trots att riksräkenskapsverkets linje kan synas innebära en långtgående
uppmjukning av gränserna för fullmakten, kommer den dock av sist angivna
skäl att i konstitutionellt hänseende erbjuda riksdagen en starkare ställning.
På anförda grunder vill jag förorda, att förskottsanslagen på försvarsväsendets
beredskapsstat upptagas med förslagsvis angivna belopp samt att riksdagens
medgivande utverkas till överskridande av beloppen under förutsättning
att riksdagen omedelbart inkallas eller ändock skall sammanträda inom tjugo
dagar. Med ett faktiskt överskridande bör därvid jämställas ett beslut, som
med visshet förutses medföra ett överskridande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret lia ifrågasatt att, om riksdagen godkänner
förslaget om införande av beredskapsstat för försvarsväsendet, de nu i
§ 63 regeringsformen meddelade bestämmelserna om kreditiven borde ersättas
med ett grundlagsstadgande om beredskapsstater av olika slag. För
en revision av § 63 regeringsformen har även statskontoret uttalat sig. Riksgäldsfullmäktiges
förslag synes mig böra upptagas till övervägande. Det
förslag i ämnet, vartill efter erforderlig utredning må finnas anledning, torde
få underställas 1940 års riksdag.

Den av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap väckta frågan
örn sättet för finansiering av de extraordinära försvarsutgifterna är givetvis
av största vikt. Då emellertid finansieringssättet måste bli i hög grad
beroende av de omständigheter under vilka beredskapsstaten kan komma att
utnyttjas, finner jag ej anledning att frångå den princip, som av riksdagen
godkänts vid fastställande av beredskapsstaten för budgetåret 1938/39, nämligen
att finansieringen skall regleras i samband med att de utgifter, som
bestritts med stöd av beredskapsstaten, genom framläggande av tilläggsstat
anmälas för riksdagen. Till den allmänna frågan örn finanspolitikens utformning
i händelse av krig är jag icke beredd att i detta sammanhang taga
ställning.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Jag övergår så till frågan om utformningen av en beredskapsstat för försvarsväsendet
för nästföljande budgetår.

Av motiven för att den erforderliga finansfullmakten utformas som en
beredskapsstat följer, att en anslagsuppdelning efter utgiftsändamål bör eftersträvas.
Vid övervägande av frågan har jag dock funnit det av praktiska
skäl olämpligt att gå längre än till en fördelning av medelsanvisningen för
egentliga försvarsutgifter på samlingsanslag för de olika försvarsgrenarna samt
för allmänna försvarsändamål. Att såsom riksräkenskapsverket föreslagit
uppdela försvarsgrenarnas samlingsanslag på två delanslag, det ena avseende
utgifter som normalt utgå av förslagsanslag, det andra utgifter som normalt
utgå av maximerade anslag, synes ej tillräckligt motiverat av den sakliga
skillnad som finnes mellan dessa båda grupper av utgifter; den på riksstaten
genomförda gränsdragningen mellan olika anslagstyper är icke av sådan art,
att den direkt kan läggas till grund för en uppdelning av förskottsanslagen.

I likhet med de hörda ämbetsverken finner jag nödvändigt, att medel avses
även för beredskapsutgifter utanför det egentliga försvarsväsendets ram.
Dessa synas lämpligen böra upptagas å dels ett anslag under sjunde huvudtiteln,
dels ett anslag å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket.

De svagheter som äro förbundna med anvisandet av samlingsanslag kunna
i viss utsträckning elimineras genom att de utgifter, som bestridas av anslagen,
redovisas i anslutning till riksstatens anslagsuppdelning och specificeras
på detta sätt även på den tilläggsstat, med vilken de böra anmälas för riksdagen
för täckning. Jag förordar därför att så sker.

Utredningar rörande de olika försvarsgrenarnas extra beredskapskostnader
under sådana förhållanden som icke i sig behöva föranleda, att riksdagen
inkallas, ha på anmodan från försvarsdepartementet verkställts hos de olika
förvaltningarna. Till utgångspunkt lia därvid enligt givna direktiv tagits kostnaderna
för viss förstärkt försvarsberedskap under en månad.

Efter överarbetning av det inkomna materialet inom försvarsdepartementet
har departementschefen meddelat mig, att man bör räkna med följande
ungefärliga medelsbehov för de särskilda försvarsgrenarna, nämligen

för lantförsvaret .................................. 45,000,000 kronor,

för sjöförsvaret .................................. 40,000,000 »

för flygvapnet .................................... 30,000,000 »

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet vill jag förorda, att
förskottsanslagen för de olika försvarsgrenarna i förslaget till beredskapsstat
upptagas med angivna belopp.

Det för försvarsgrenarna gemensamma förskottsanslag, som bör avses närmast
för engångsanskaffning av materiel, bör enligt inom försvarsdepartementet
verkställda utredningar för nästföljande budgetår beräknas till
100,000,000 kronor.

En närmare redogörelse för de för anslagsberäkningarna grundläggande
utredningarna torde få lämnas riksdagens vederbörande utskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

13

De förskottsanslag, som enligt min mening böra upptagas under sjunde huvudtiteln
respektive fonden för förlag till statsverket, avse utgifter för exempelvis
forcerad materielanskaffning för det civila luftskyddet, vissa extraordinära
administrationskostnader samt skyddsåtgärder vid statens järnvägar
och statens vattenfallsverk. Medelsbehovet låter sig icke nu beräkna.
Man synes därför vara hänvisad till att upptaga ifrågavarande förskottsanslag
med belopp bestämda med utgångspunkt från en avvägning av de finansiella
befogenheter, som lämpligen synas böra tillkomma Kungl. Maj:t
i händelse av krigsfara. Under dessa förutsättningar vill jag förorda, att under
sjunde huvudtiteln uppföres ett förskottsanslag av 5,000,000 kronor och
under fonden för förlag till statsverket ett förskottsanslag, reserverat
för kommunikationsverkens bruk, av 10,000,000 kronor, alltså ett sammanlagt
belopp motsvarande det nuvarande mindre kreditivet. Inom berörda
verk torde böra verkställas de utredningar, som erfordras för att beredskapsplaner
skola föreligga utarbetade till ledning för de åtgärder, som må befinnas
erforderliga vid krig eller krigsfara och för vilkas finansiering ifrågavarande
förskottsanslag äro avsedda.

Liksom fallet var beträffande den för krisutgifter avsedda beredskapsstat,
vars principiella utformning prövades av fjolårets riksdag, torde för beredskapsstaten
för försvarsväsendet böra gälla, att den skall kunna sättas i kraft
i sin helhet eller blott i vissa delar. Jag vill i detta sammanhang understryka
den skillnad i fråga om förutsättningarna för anslagens anlitande, som föreligger
mellan de tre samlingsanslagen för försvarsgrenarna och övriga tre å
beredskapsstaten uppförda anslag. Medan de förra anslagen avse utgifter av
en i ett skärpt utrikespolitiskt läge relativt normal natur och böra få tagas
i anspråk, så snart av sådan anledning skäl för en omedelbar förstärkning
av försvarsberedskapen anses föreligga, måste väsentligt strängare krav uppställas
för disposition av de senare, närmast för extraordinära engångsutgifter
avsedda anslagen.

En beredskapsstat för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1939/40, upprättad
i enlighet med det anförda, torde få såsom bilaga fogas vid detta
protokoll.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det sålunda upprättade förslaget till beredskapsstat
för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1939/40,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t alt vid krig eller krigsfara
fastställa denna beredskapsstat eller viss del därav att lända
till efterrättelse såsom förskottsstat, samt att ställa å för
skottsstaten uppförda anslag till vederbörande myndigheters
förfogande,

dels ock medgiva, att de i beredskapsstaten angivna anslagsbeloppen
må överskridas, under förutsättning att Konungen
låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock
skall inom tjugo dagar sammanträda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
R. W(Erneman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

15

Bilaga.

Beredskapsstat för försvarsväsendet m. m. för budgetåret

1939/40.

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter:

IV. Försvarsdepartementet..........

VII. Finansdepartementet...........

........ 215,000,000

........ 5,000,000

Kronor

220,000,000

Summa

220,000,000

Kapitalbudgeten.

Kronor

Kapitalinvestering:

VI. Fonden för förlag till statsverket

lfl.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Egentliga statsutgifter.

IV. Försvarsdepartementet.

Kronor

Kronor

a

D. Lantförsvaret.

Lantförsvaret, förslagsvis........................

45,000,000

a

E. Sjöförsvaret.

Sjöförsvaret, förslagsvis.........................

40,000,000

a

F. Flygvapnet.

Flygvapnet, förslagsvis..........................

30,000,000

a

G. Gemensamma anslag.

Försvarsväsendet i allmänhet, förslagsvis..........

100.000,000

Summa

|21ö,000,000

VII. Finansdepartementet.

Kronor

Kronor

a

Allmänna utgifter för försvarsberedskap, förslagsvis

6,000,000

Kapitalinvestering.

VI. Fonden för förlag till statsverket.

Kronor

Kronor

a

Kommunikationsverken, förslagsvis...............

10,000,000

397607. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.