Kungl. Majus proposition nr 234.

1

Nr 234.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående extra
materielanskaffning m. m. för försvarsväsendet; given
Stockholms slott den 24 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 24 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet:

Då jag den 4 januari 1939 i statsrådet anmälde frågan om reglerandet av
utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1939/40, såg jag
mig förhindrad att tillstyrka upptagande under huvudtiteln av åtskilliga framBihang
till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 234. na 99 1

2

Kungl. Majus proposition nr 234.

ställningar om anslag för anskaffning av materiel av olika slag, vilka i och för
sig syntes väl grundade. Sedermera hava inkommit ett flertal framställningar,
avseende materielanskaffningar och därmed sammanhängande frågor, vilka
framställningar till en väsentlig del innefatta anslagsäskanden utöver vad
förvaltningsmyndigheterna tidigare i sedvanlig ordning begärt men delvis
även hänföra sig till tidigare anmälda behov. Åtskilliga av dessa framställningar,
sammanlagt avseende betydande belopp, äro enligt min mening av
sådan beskaffenhet, att de nu synas mig böra föranleda framställning till innevarande
års riksdag. Efter en i samråd med chefen för försvarsstaben ock
försvarsgrenscheferna företagen översyn av de i och med statsverkspropositionens
avlåtande icke reglerade bristerna i den materiella försvarsberedskapen
hemställer jag jämväl-örn förnyad prövning av sådana av myndigheterna
tidigare framförda anslagskrav, som måste anses representera de mest
trängande behoven.

Flertalet i det följande åberopade skrivelser och promemorior är av hemlig
natur och de flesta hithörande frågor äro av den beskaffenhet, att en mera
ingående redogörelse för dem icke bör ske till statsrådsprotokollet, riksdagens
vederbörande utskott torde genom handlingar, som komma att till utskottet
överlämnas, erhålla ytterligare upplysningar i respektive frågor.

Jag övergår härefter till en redogörelse för de olika anslagsfrågor, som hänföra
sig till den nu ifrågasatta extra materielanskaffningen m. m.

FÖRSVARSSTABEN.

I. Vissa telefontekniska anläggningar. I skrivelse den 9 mars 1939 har chefen
för försvarsstaben anhållit örn bemyndigande att låta utföra vissa telefontekniska
anläggningar för högkvarterets behov i händelse av krig. Kostnaderna
för dessa anläggningar skulle uppgå till 25,400 kronor, vartill komme
en årlig kostnad för underhåll m. m. av 1,200 kronor.

Arméförvaltningens tygdepartement och civila departement hava i utlåtande
den 14 mars 1939 — jämte det förslag avgivits till bestridande av
nämnda årskostnad för budgetåret 1939/40 — förklarat sig förutsätta, att
årskostnaden skulle från och med budgetåret 1940/41 komma att inrymmas
i den under försvarsstabens omkostnadsanslag upptagna anslagsposten till
övriga expenser och att alltså hänsyn härtill skulle tagas vid beräkning av
nämnda anslag.

För egen del vill jag tillstyrka, att för budgetåret 1939/40 ett avrundat belopp
av 25,000 kronor avses för ifrågavarande telefontekniska anläggningar.
På sätt föreslagits torde hänsyn till årskostnaden få tagas vid beräknande av
försvarsstabens expensanslag.

Kungl. Majus proposition nr 234.

3

LANTFÖRSVARET.

2. Vissa fortifikatoriska anordningar. I skrivelse den 10 februari 1939 har
chefen för försvarsstaben framlagt förslag till vidtagande av vissa fortifikatoriska
anordningar å olika platser i landet i syfte att underlätta arméns
försvar av rikets kuster. Kostnaden för dessa anordningar, inberäknat marklösen
och viss materielanskaffning, har beräknats till sammanlagt 9,700,000
kronor. Därutöver har räknats med en framtida årskostnad för underhåll av
anläggningar och materiel på omkring 45,000 kronor.

Chefen för armén har, efter hörande av arméförvaltningens tygdepartement
och fortifikationsstyrelse, i utlåtande den 22 mars 1939 i det väsentliga tillstyrkt
det av chefen för försvarsstaben avgivna förslaget. I det av tygdepartementet
och fortifikationsstyrelsen avgivna utlåtandet har emellertid upplysts,
att viss del av materielen icke torde kunna anskaffas förrän under
budgetåret 1940/41.

Då ifrågavarande fortifikatoriska anordningar synas mig vara av synnerlig
vikt för försvarsberedskapens tillgodoseende, vill jag förorda, att desamma
snarast möjligt komma till utförande. Som emellertid en del av den erforderliga
materielen icke kan levereras förrän efter utgången av nästa budgetår,
torde det för anordningarna i deras helhet beräknade beloppet, 9,700,000
kronor, kunna något reduceras. På grundval av erhållna uppgifter har jag uppskattat
denna minskning till 1,390,000 kronor, varför anslagsbehovet för
budgetåret 1939/40 utgör 8,310,000 kronor. Jag förutsätter, att den ifrågavarande
materielen må kunna beställas i ett sammanhang.

3. Luftvärn för kraftanläggningar. I skrivelse den 14 januari 1936 hemställde
vattenfallsstyrelsen, att åtgärder måtte vidtagas för tillgodoseende av
behovet av luftvärn vid viktigare kraftanläggningar, tillhöriga såväl vattenfallsstyrelsen
som kommuner och enskilda. Därvid framhölls, att även örn
vissa skyddsåtgärder lämpligen borde utföras såväl för att bereda ökad trygghet
för personalen som för att begränsa skadornas omfattning vid anfall mot
en kraftstation, det över huvud taget icke vore möjligt att enbart genom
passiva skyddsåtgärder erhålla ett effektivt skydd gentemot en från luften anfallande
fiende. I den s. k. beredskapsutredningens den 22 december 1936
avgivna betänkande framhölls ånyo nödvändigheten av att skydda de viktigare
kraftverken med luftvärnsartilleri för att förhindra en systematisk bekämpning,
vilken inom kort skulle kunna lamslå såväl elektrisk järnvägsdrift som
stora delar av landets näringsliv.

Genom beslut den 28 maj 1937 anbefalldes vattenfallsstyrelsen att i samråd
med chefen för försvarsstaben verkställa utredning rörande behovet av
skydd för kraftverken mot anfall från luften och sättet för detta behovs tillgodoseende.
Såsom resultat av denna utredning föreslog vattenfallsstyrelsen
i skrivelse den 11 januari 1938 dels utförande av vissa skyddsanordningar—s. k.
civiltekniska åtgärder — dels anskaffning av luftvärnsmateriel för de viktigare
kraftanläggningarna. Vattenfallsstyrelsen framhöll i detta samman -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

hang, att skyddsanordningar borde vidtagas i viss angiven utsträckning för
ernående av ökad trygghet vid kraftproduktionen samt att det måste anses
vara ett riksintresse av utomordentlig betydelse, att kraftanläggningarna
skyddades mot anfall från luften. Förutom civiltekniska anordningar förutsattes
enligt vattenfallsstyrelsens utredning anskaffning av luftvärnsmateriel
för 69 kraftanläggningar för en sammanlagd kostnad av 7,500,000 kronor.

I skrivelse den 21 november 1938 har chefen för försvarsstaben anfört bland
annat följande. 1938 års riksdag hade bemyndigat Kungl. Majit att låta beställa
luftvärnsmateriel till hemortens skydd för högst 20,000,000 kronor.
Genom denna materielanskaffning kunde det mest trängande behovet av
skydd för hemorten nödtorftigt fyllas, men betänkliga luckor förelåge alltjämt,
bland annat i fråga örn skydd för kraftverken. För civiltekniska åtgärder
till skydd för statens kraftverk hade vissa belopp ställts till vattenfallsstyrelsens
förfogande. Det vore emellertid ur riksförsvarets och folkförsörjningens
.synpunkt nödvändigt, att sålunda påbörjade åtgärder för kraftverkens
skydd mot luftanfall fullföljdes genom anskaffande av luftvärnsmateriel. Det
av vattenfallsstyrelsen härför beräknade medelsbehovet torde genom användning
av mindre rörlig materiel kunna begränsas till omkring 7,000,000 kronor.
Materielen kunde, örn den beställdes i början av år 1939, levereras under
åren 1940 och 1941. Under hänvisning till vad sålunda anförts har chefen för
försvarsstaben, efter samråd med chefen för armén och vattenfallsstyrelsen,
hemställt, att för anskaffning av luftvärnsmateriel för kraftverkens skydd
måtte utverkas ett anslag å 7,000,000 kronor att utgå med 3,500,000 kronor
under budgetåret 1939/40 och med enahanda belopp under det därpå följande
budgetåret, dock med rätt för Kungl. Majit att omedelbart beställa materiel
för hela förstnämnda belopp 7,000,000 kronor.

I skrivelse den 1 februari 1939 har vattenfallsstyrelsen ånyo gjort fram
ställning örn anskaffande av luftvärn för statens kraftverk och hemställt örn
anslagsmedel för skyndsamt fyllande av det mest angelägna materielbehovet.

Såsom av myndigheterna framhållits är det uppenbarligen icke möjligt att
genom enbart civiltekniska åtgärder bereda ett tillfredsställande skydd för
kraftanläggningarna; endast medelst luftvärn torde kunna hindras, att dessa
genom luftanfall från låg höjd förstöras. Kraftanläggningarnas betydelse ur
försvars- och folkförsörjningssynpunkt är så stor, att anskaffningen av luft
värn för deras skydd icke längre torde böra uppskjutas. Till grund för anskaffningen
lärer böra läggas det av chefen för försvarsstaben uppskattade
materielbehovet, motsvarande en anskaffningskostnad av 7,000,000 kronor,
fördelad på två år. För nästkommande budgetår erfordras således hälften
av detta belopp eller 3,500,000 kronor. Jag förutsätter att, därest detta delbelopp
ställes till förfogande, Kungl. Majit skall äga föranstalta om att materiel
för hela den för anskaffningen avsedda summan kan i ett sammanhang
beställas.

4. Viss utrustning för sjuktåg och sjukhuståg. Genom Kungl. Majlis brev den
6 december 1918 anvisades medel för anskaffande av järn vägsteknisk materiel

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

till ett antal sjukhuståg enligt den då gällande fältutrustningslistan för sådana
tåg. Därjämte har genom svenska röda korsets försorg anskaffats materiel
för sjuktåg, bland annat bårstativ.

I skrivelse den 27 november 1936 hemställde järnvägsstyrelsen, att 5,000
kronor måtte ställas till styrelsens förfogande för viss nyanskaffning av utrustning
för sjukhuståg, vilken anskaffning vore en följd av förändringar,
som järnvägsmaterielen under årens lopp undergått. Framställningen föranledde
icke anvisande av medel för ändamålet, och dylik medelsanvisning har
ej heller senare ägt rum.

Överstyrelsen för svenska röda korset har i skrivelse den 19 november
1938 anmält, att i följd av förändring i järnvägsmaterielen de av svenska röda
korset anskaffade bårstativen för sjuktåg måste ersättas med stativ av annan
modell. Kostnaden för den nyanskaffning, som för närvarande erfordrades,
hade av chefen för försvarsstaben och järnvägsstyrelsen beräknats till 40,000
kronor. Då överstyrelsens tillgångar icke medgåve bekostandet av förenämnda
anskaffning, hemställde överstyrelsen, att Kungl. Maj:t ville ställa

40,000 kronor till förfogande för ändamålet.

I utlåtande den 8 december 1938 över den av överstyrelsen, gjorda framställningen
hava arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse
under tillstyrkande av framställningen hemställt, att till det äskade beloppet,

40,000 kronor, finge läggas 5,000 kronor, motsvarande det av järnvägsstyrelsen
i förenämnda skrivelse den 27 november 1936 begärda beloppet.

Den sålunda föreslagna materielanskaffningen torde få anses såsom ur försvarsberedskapssynpunkt
högst önskvärd. Ett belopp av 45,000 kronor lärer
därför för nästkommande budgetår böra upptagas för anskaffande av viss utrustning
för sjuktåg och sjukhuståg.

5. Anskaffning av viss krigsjärnvägsmateriel. I skrivelse den 22 mars 1939
har chefen för försvarsstaben anfört bland annat följande. För genomförandet
av erforderliga militärtransporter i krig vore de permanenta kajerna på
ett flertal järnvägsstationer otillräckliga. I järnvägarnas krigsförberedelser
inginge därför sedan länge en omfattande planläggning av provisoriska kajer
vid mobilisering. Dessa provisoriska kajer byggdes av slipers och krävde
betydande mängder materiel och arbetskraft. En väsentlig minskning av
behovet av provisoriska kajer vunnes genom användande av särskilt konstruerade
lastbryggor, varav för tidigare anvisade medel viss anskaffning redan ägt
rum. Då järnvägsstyrelsen förklarat sig sakna möjlighet att framgent åstadkomma
kajbyggnader av slipers, emedan reservförråd av dylika numera måste
avses för järnvägarnas reparationsberedskap, måste ytterligare anskaffning
av lastbryggor ske. Chefen för försvarsstaben har, efter samråd med järnvägsstyrelsen,
hemställt att för detta ändamål ett belopp av 50,000 kronor
måtte ställas till förfogande. Framställningen har tillstyrkts av chefen för
armén.

För egen del anser jag mig böra förorda framställningen. Det äskade beloppet,
50,000 kronor, torde böra stallas till förfogande för budgetåret 1939/40.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

6. Framställning av vissa specialkartor. I skrivelse den 14 februari 1939 har
chefen för armén efter samråd med chefen för försvarsstaben hemställt örn
anvisande av medel för fullföljande av vissa av rikets allmänna kartverk påbörjade
arbeten för framställande av specialkartor av särskild betydelse för
försvarsberedskapen. De för ändamålet erforderliga medlen hava beräknats
sålunda:

för anställande under 12 månader av 2 extra biträden

vid kartverket ......................................................... kronor 6,894: —

» anskaffande av vissa instrument .............................. » 56,350:_

» reproduktions- och tryckningskostnader samt expenser
m. m................................................................ » 7,250: —

Summa kronor 70,494: —

Beträffande den föreslagna instrumentanskaffningen har i skrivelsen framhållits,
att kartverkets nuvarande instrumentutrustning i full utsträckning
toges i anspråk för de arbeten, som ålåge verket enligt gällande instruktion
och fastställd arbetsplan, och att därför nu ifrågavarande arbeten måste föranleda
viss nyanskaffning. Genom denna skulle emellertid kartverkets beredskap
att i krig snabbt kunna framställa erforderliga specialkartor avsevärt
höjas.

Rikets allmänna kartverk har i utlåtande i ärendet den 20 mars 1939 anfört,
att det syntes tveksamt, huruvida för det beräknade beloppet 6,894 kronor
tillräckligt utbildad biträdespersonal kunde erhållas. Beloppet för de
båda extra befattningshavarnas avlöning syntes därför böra höjas med i runt
tal 1,000 kronor. Kostnaden för anskaffande av instrument — vilka måste inköpas
i utlandet — borde på grund av höjd växelkurs ökas med 1,100 kronor.

Då framställandet av ifrågavarande specialkartor torde vara av stor betydelse
för försvarsberedskapen och dessutom den föreslagna instrumentanskaffningen
i sig själv innebär ett tillskott i nämnda hänseende, anser jag mig böra
tillstyrka förevarande framställning. Med hänsyn till vad rikets allmänna
kartverk anfört torde det begärda beloppet böra något höjas och sålunda för
ändamålet beräknas i runt tal 75,000 kronor. Detta belopp torde böra ställas
till förfogande för budgetåret 1939/40.

7. Kompletterande materielanskaffning m. m. för armén. I årets statsverksproposition
har bland fjärde huvudtitelns gemensamma anslag upptagits ett
förslagsanslag å 10,000,000 kronor för »särskild materielanskaffning» (Gl).
Till grund för denna anskaffning, som är avsedd att sträcka sig över två
budgetår och omfatta materiel för sammanlagt 20,000,000 kronor, ligger en
materielplan, upptagande materiel för armén, marinen och flygvapnet för
sammanlagt sistnämnda belopp. Såsom motivering för denna anordning har
i statsverkspropositionen anförts, att de ifrågavarande anslagskraven syntes
mera än övriga anslagsfrågor böra i anseende till behövligheten vägas försvarsgrenarna
emellan och att för den skull ansetts lämpligt, att anslagskraven
prövades gemensamt under beaktande av sistnämnda synpunkt, detta särskilt

Kungl. Maj-.ts proposition nr 234. 7

som det bland annat av ekonomiska skäl befunnits icke vara möjligt att i full
utsträckning biträda dem alla.

Vid den översyn i fråga örn kvarstående anslagsbehov, som enligt vad inledningsvis
anförts ägt rum, har uppmärksamhet särskilt ägnats frågan, i vad
män vissa ytterligare brister i materiel av i stort sett samma beskaffenhet som
den i förenämnda materielplan upptagna, skulle kunna fyllas genom materielens
anskaffning under nästkommande budgetår. Den verkställda översynen
har, efter avvägning av de olika behovens inbördes vikt, för arméns

vidkommande resulterat i följande materielplan:

Materielplan.

1) 6.5 och 8 mm ammunition .................................... kronor 350,000: —

2) 37 mm ammunition ............................................. » 100,000: —

3) 7 cm ammunition för markartilleriet ..................... » 200,000: —

4) Kulsprutepistoler ................................................ » 500,000: —

5) 20 mm kulsprutor jämte ammunition .................. » 200,000: —

6) Viss optisk materiel för artilleriet ........................ » 770,000: —

7) Modernisering av den fasta bestyckningen i Bodens

fästning ............................................................ » 90,000: —

8) Maskeringsmateriel ............................................. » 150,000: —

9) Truppförbandens mobiliseringsutrustning............... » 1,000,000: —

10) Signalmateriel ................................................... » 200,000: —

11) Stridsvagnsminor................................................ » 150,000: —

12) Järnvägskrigsbromateriel .................................... » 400,000: —

13) Fältlaboratoriebussar med utrustning .................. » 50,000: —

14) Modernisering av fältbagerierna ........................... » 190,000: —

15) Motorfordon till trängen och ingenjörtrupperna ...... » 320,000: —

16) Intendenturmateriel .......................................... » 50,000: -—

17) Drivmedelsförråd ................................................ » 430,000: —

18) Sjukvårdsmateriel ............................................. » 800,000: —

19) Glasögon m. m. för fältbruk .............................. » 50,000: —

20) Viss eldledningsmateriel ........................ »__620,000: —

Summa kronor 6,620,000: —

Av här upptagna anslagsposter äro 1)—19) inbegripna i arméförvaltningens
den 8 september 1938 avgivna anslagsäskanden, under det att posten 20)
grundar sig på en av chefen för armén i skrivelse den 22 mars 1939 gjord
framställning.

Jag vill för min del tillstyrka, att för budgetåret 1939/40 anvisas 6,620,000
kronor för kompletterande materielanskaffning m. m. för armén i huvudsaklig
överensstämmelse med denna materielplan. Därvid förutsättes, såväl att Kungl.
Maj:t skall komma att före utanordnande av anslagsmedel för visst i planen
upptaget ändamål från vederbörande förvaltningsmyndighet infordra den
ytterligare utredning om anskaffningens omfattning, tiden för dess fullgörande
m. m., som för vinnande av en rätt överblick av anslagets användning må
finnas erforderlig, som ock att Kungl. Maj:t skall äga vidtaga de mindre
jämkningar i planen, som kunna finnas lämpliga och ekonomiskt berättigade.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

SJÖFÖRSVARET.

8. Anskaffning av nytt moderfartyg för undervattensbåtar. Flottan disponerar
för närvarande såsom moderfartyg för undervattensbåtar f. d. 1. klass pansarbåten
Svea, vilket fartyg färdigställts 1886 och ombyggts till moderfartyg 1921.
I 1936 års försvarsproposition uttalade chefen för försvarsdepartementet bland
annat, att han endast med största tvekan fortfarande räknade med Svea såsom
moderfartyg för undervattensbåtar. Fartyget hade visserligen relativt nyligen
i vissa avseenden moderniserats, men dess tillstånd vore dock sådant, att ersättning
snart torde böra ske. Frågan borde enligt departementschefens
mening upptagas till behandling i samband med i annat sammanhang föreslagen
utredning av fartygstyper m. m.

I den av chefen för marinen den 3 september 1937 avgivna utredningen
rörande flottans fartygstyper m. m. framhölls, att den lämpligaste och mest
ekonomiska lösningen vore att bygga ett nytt ubåtsmoderfartyg. Ett sådant
fartyg inräknades också i det av chefen för marinen framlagda ersättningsbyggnadsprogrammet
för perioden 1938/39—1942/43. Kostnaden beräknades till
3.6 miljoner kronor med ett tillägg av cirka 28 procent till följd av höjd prisnivå,
sammanlagt alltså cirka 4.6 miljoner kronor.

I sitt den 1 mars 1938 avgivna utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m.
framhöll chefen för försvarsstaben, att vilken flottyp som än valdes, moderfartyget
Svea borde ersättas med ett nytt moderfartyg för ubåtar. I sina kostnadsberäkningar
för alternativ A upptog chefen för försvarsstaben för nämnda
ändamål ett belopp av 4.3 miljoner kronor att utgå med 1.4 3 miljoner kronor
om året under vart och ett av de 3 budgetåren 1941/42—1943/44.

I skrivelse den 4 april 1938 framhöll marinförvaltningen bland annat, att
Sveas bristfälliga tillstånd ytterligare förvärrats. En reparation bleve dyrbar
och långvarig, och kostnaderna härför kunde icke beräknas understiga 750,000
kronor. Även efter omfattande reparationsarbeten måste fartyget anses olämpligt
såväl med avseende å personalens förläggning som beträffande ekonomioch
övriga förhållanden. Ett framflyttande av ersättningsbyggnaden så långt,
att densamma kunde påbörjas först budgetåret 1941/42 ingåve de allvarligaste
betänkligheter. Ämbetsverket ville med skärpa understryka, att fartyget icke
fyllde sin uppgift varken i förläggningsavseende eller beträffande sjövärdighet.
Att fartyget skulle kunna tjänstgöra till dess ett nytt moderfartyg enligt
försvarsstabschefens förslag bleve färdigbyggt, vore fullkomligt uteslutet.
På grund av det sålunda anförda anmälde ämbetsverket, att Svea endast med
stor försiktighet borde användas utomskärs och hemställde örn uppdrag att
utarbeta och inkomma med förslag till nytt moderfartyg.

I sin skrivelse den 14 september 1938 rörande medelsbehovet för budgetåret
1939/40 upptog marinförvaltningen ett belopp av 1,430,000 kronor för
påbörjande av ett nytt moderfartyg. I statsverkspropositionen uttalade jag

9

Kungl. Majus proposition nr 234.

såsom min åsikt, att det nuvarande moderfartyget Svea snarast möjligt borde
ersättas med ett nytt dylikt fartyg men att anskaffningen därav torde kunna
komma till utförande vid en något senare tidpunkt än vad marinförvaltningen
ifrågasatt.

Sedan marinförvaltningen anmodat chefen för Karlskrona örlogsvarv att
låta utarbeta de föreskrifter, som kunde anses erforderliga för moderfartyget
Sveas gång utomskärs, har varvschefen den 18 januari 1939 inkommit med
förnyad utredning angående fartygets tillstånd, däri anförts, att moderfartyget
Svea för länge sedan nått den ålder, då reparationsbehov och därmed underhållskostnaderna
bleve onormalt stora, att maskineriets tillstånd under gång
utsatte fartyget och dess besättning för allvarliga risker även vid iakttagande
av stor försiktighet från fartygsbefälets sida, att maskineriet därför endast
kunde användas för de mest nödvändiga förflyttningar och endast under förutsättning,
att fartyget såväl inomskärs som till sjöss eskorterades av för lämnande
av bogsering lämpligt fartyg, samt att fartyget inom den närmaste
framtiden kunde antagas befinna sig i sådant tillstånd, att det ej längre kunde
göra tjänst. Under åberopande av vad som genom varvschef ens undersökning
framkommit har chefen för marinen i skrivelse den 10 februari 1939 anhållit,
att Kungl. Majit ville taga frågan örn moderfartyget Sveas snara ersättande
under förnyad prövning.

Den senast framkomna utredningen visar, att moderfartyget Svea numera
befinner sig i sådant tillstånd, att intet uppskov med anskaffande av ett nytt
fartyg i det gamlas ställe kan ske. Kostnaden för ett moderfartyg belöper
sig till högst 4,600,000 kronor. Då det enligt vad jag inhämtat torde vara
möjligt att färdigställa fartyget på två år, torde för budgetåret 1939/40 böra
äskas hälften av nämnda belopp eller 2,300,000 kronor.

9. Förberedande av krigsindustri för marinens behov. I skrivelse den 10
februari 1939 till chefen för försvarsdepartementet har Aktiebolaget Karlstads
mekaniska verkstad anfört bland annat följande. Propellrarna för flottans
snabbgående fartyg hade hittills utförts i England eller Tyskland, delvis
beroende på att dylika propellrar ej kunnat utföras här i landet med tillräcklig
noggrannhet. Bolaget övervägde nu att anskaffa en maskin för bearbetande
av skövlar för turbiner, vilka tillverkades av bolaget. Kostnaden för en dylik
maskin, fullt installerad, beräknades icke överstiga 300,000 kronor. I samband
med infordrande av offert på en dylik maskin hade bolaget offererats en maskin,
som även kunde användas för bearbetning av propellrar med högst 7 meters
diameter. Kostnaden för en maskin av sistnämnda slag jämte fundament och
erforderlig förlängning av bolagets maskinhall hade beräknats till 500,000
kronor. Priset på färdiga propellrar från Tyskland och England under fredstid
vore så lågt, att det knappast kunde bli tal om att i fredstid få någon större
användning för bearbetningsmaskinen för framställning av propellrar till
handelsfartyg. En förutsättning för att bolaget skulle installera en maskin
av den dyrbarare typen vore därför, att staten betalade merkostnaden för
fördelen av att inom landet kunna bearbeta propellrar för marinens behov.

10

Kungl. Majus proposition nr 234.

För den händelse staten lämnade sådant bidrag, vore bolaget villigt förbinda
sig att giva marinen förhandsrätt vid bearbetning av dess propellrar till på
förhand fixerat pris, baserat på bolagets omkostnader.

Marinförvaltningen har i utlåtande i ärendet den 8 mars 1939 anfört bland
annat följande:

En stor del av för flottan erforderliga propellrar kunna för närvarande ej
tillverkas i Sverige, beroende på, att inom landet ej finnes någon maskinell
utrustning för propellerbladens bearbetning med erforderlig noggrannhet.
Detta gäller särskilt propellrar av större dimensioner såsom för pansarskepp,
kryssare och jagare. Marinförvaltningen veterligt finnes ej heller dylik möjlighet
inom de övriga skandinaviska länderna. Den av bolaget till inköp
ifrågasatta maskinen för propellerbearbetning, d. v. s. en maskin i stånd att
bearbeta propellrar med en diameter upp till 7 meter, är tillräcklig för
flottans behov så långt nu kan överblickas.

Örn den propellerbearbetningsmaskin, som bolaget ifrågasätter för inköp,
anskaffas, torde det under fredstid och normala förhållanden på grund av
vad ovan anförts ej medföra någon fördel för flottan att inom landet tillverka
propellrar av det slag, varom här är fråga. Helt annorlunda ställa sig förhållandena
under krigstid eller vid avstängda importmöjligheter. Att då
hava tillgång till möjligheten att tillverka propellrar för flottan helt inom
landet vore av den största betydelse och ej blott för flottan utan även för
handelsflottans mera snabbgående fartyg. Brist på propellrar skulle kunna
innebära högst ödesdigra inskränkningar i landets försvarskraft och detta
gäller ej enbart det nuvarande och planerade fartygsbeståndet utan även
krigsersättningsbyggnaden av stridsfartyg, vilken skulle kunna äventyras,
därest erforderligt antal propellrar ej skulle kunna erhållas i tid.

Det av bolaget gjorda förslaget att med ett bidrag från staten å 200,000
kronor anskaffa en tillräckligt stor maskin för bearbetning av propellrar,
får därför anses såsom en högst betydelsefull försvarsåtgärd. Skulle en
dylik maskin anskaffas pa sätt, som föreslagits, föreslår marinförvaltningen,
att flottan gives förhandsrätt vid bearbetningen av dess propellrar såsom
i skrivelsen från bolaget angives.

Marinförvaltningen har vidare i utlåtandet angivit de övriga villkor, som
borde uppställas för statsbidraget, bland annat, att bolaget skulle förbinda
sig att under 20 år hålla maskinen i driftfärdigt skick samt att betalning för
maskinens användande för statens räkning skulle enligt närmare angivna
grunder utgå på basis av bolagets självkostnader.

Av det förut anförda lärer framgå, att förefintligheten inom landet av en
maskin av den beskaffenhet, som avses med bolagets erbjudande, skulle
innebära ett synnerligen värdefullt tillskott till flottans försvarsberedskap och
under vissa förhållanden lända även handelssjöfarten till gagn. Jag vill
därför i syfte att möjliggöra ett antagande av bolagets erbjudande förorda,
att för budgetåret 1939/40 ett belopp av 200,000 kronor ställes till förfogande
för förberedande av krigsindustri för marinens behov. De närmare
villkoren för statsbidragets åtnjutande torde få fastställas av Kungl. Majit.

10. Kompletterande materielanskaffning m. m. för marinen. Den i det före
gående omnämnda översynen av kvarstående materielbehov har för marinens
del resulterat i följande materielplan:

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

11

Flottan.

Materielplan.

1) Luftvärn för kustflottans ankarplatser kronor 1,560,000: —

2) Luftvärnsinstrumentering för depåfartyget
Dristigheten och trängfartyget

Ymer .......................................... » 300,000: —

3) Modernisering av artilleri och ammunition
å ett pansarskepp av Äran-typ ... » 900,000: —

4) Reserveldrör till 28 cm kanoner 320,000

kronor, därav för budgetåret 1939/40 » 160,000: —

5) Modernisering av 15 cm kanoner ...... » 200,000: —

6) Ändring av 57 mm kanoner till luft värnspjäser

.................................... » 150,000: —

7) Luftvärnsammunition ..................... » 730,000: —

8) Minmateriel ................................. » 500,000: —

9) Verktyg för torpedtillverkning m. m. » 250,000: —

10) Radiomateriel ................................. » 250,000: —

5,000,000: —

Kustartilleriet.

11) Uppställning av vissa sjöfrontsbatte rier

i Vaxholms fästning .................. kronor 124,000: —

12) Artillerimateriel och eldhandvapen ... » 1,277,000: —

13) Artilleriammunition ........................ » 570,000: —

14) Gasskyddsmateriel ........................ » 133,000: —

15) Radiomateriel ................................. » 490,000: —

16) Strålkastarmateriel ........................ » 166,000: —

17) Minmateriel ................................. » 50,000: —

18) Trådsignalmateriel ........................ »_190,000: — 3,000,000: —

Gemensamt.

19) Sjukvårdsmateriel ............................................. kronor 500,000: —

Summa kronor 8,500,000: —

Av dessa anslagsbehov äro de, som upptagits under 2), 7), 8), 11), delvis 12)
samt 13)—18), anmälda i marinförvaltningens skrivelse den 14 september
1938 angående statsregleringen 1939/40. I övrigt äro medel äskade för här
upptagna ändamål i en den 21 mars 1939 av marinförvaltningen gjord framställning.

För egen del är jag beredd att tillstyrka, att för budgetåret 1939/40 anvisas

8,500,000 kronor för kompletterande materielanskaffning m. m. för marinen.
På sätt anförts vid motsvarande anslagspost för armén förutsätter jag såväl
att Kungl. Maj:t före medlens utanordnande infordrar den ytterligare utredning
som finnes erforderlig, som ock att Kungl. Maj:t äger företaga mindre
jämkningar i planen. I fråga örn den under 4) upptagna posten förutsätter jag

12

Kungl. Majus proposition nr 234.

likaledes, att Kungl. Majit äger, om så skulle befinnas lämpligt, i ett sammanhang
träffa avtal örn leverans för liela det för anskaffningen beräknade beloppet
320,000 kronor.

FLYGVAPNET.

II. Anskaffning av reservflygplan m. m. I en den 25 februari 1939 av chefen
för försvarsstaben avgiven promemoria har anförts bland annat följande:

Jämlikt 1936 års försvarsordning skall en flottilj bestå av 3 divisioner örn
vardera 12 krigsflygplan, av vilka 9 ingå i flygstyrkan och 3 flygplan utgöra
reserv. Härutöver beräknas 4 ersättningsflygplan, vilka närmast avses för att
täcka förluster i fred genom totalhaverier. Sammanlagt ingå således 40 krigsflygplan
i flottiljerna. Några reserver (utöver ovannämnda 4 flygplan) för
att uppehålla linjeförbanden i full styrka under tider, då flygplan för återkommande
översyner eller reparationer äro intagna på verkstäderna, finnas
icke. Icke heller finnas flygplan för depåförband för utbildning av ersättningspersonal,
frånsett skolflygplan vid flygkrigsskolan.

I promemorian har vidare framhållits, hurusom en verkställd undersökning
givit vid handen, att i genomsnitt 30 procent av flygplanen vid varje
flottilj ständigt måste beräknas stå på verkstäderna för översyn och reparation.
Flygförbanden kunde därför uppsättas endast till 2/s av tidigare beräknad
styrka. Förutsättningen för att mobilisera hela flottiljer vore, att
antalet flygplan i bomb- och spaningsflottiljerna utökades till 52. Vid jaktflottiljen,
där i varje division inginge 15 flygplan, borde enligt samma beräkning
antalet flygplan uppgå till 64. I förhållande till de av försvarskommissionen
gjorda beräkningarna skulle sålunda erfordras en ökning med sammanlagt
73 flygplan. I första hand borde emellertid anskaffas 24 lätta bombplan
och 15 jaktflygplan. Kostnaden härför hade beräknats till. sammanlagt

12,400,000 kronor, varav, med beaktande av leveransmöjligheterna, 8,875,000
kronor borde ställas till förfogande under budgetåret 1939/40. Härtill skulle
komma för åtgärder i syfte att höja de centrala flygverkstädernas förrådskapacitet
3,200,000 kronor, därav för budgetåret 1939/40 2,200,000 kronor.
Enligt en den 21 mars 1939 av flygförvaltningen avgiven promemoria skulle
därutöver erfordras uppförande av en förrådsbyggnad för reservflygplan för
en beräknad kostnad av 70,000 kronor. Kostnaden för reservflygplanens underhåll
i förråd har i samma promemoria beräknats till 14,000 kronor örn året.

För ifrågavarande åtgärder skulle således enligt dessa beräkningar för
nästkommande budgetår erfordras ett belopp av 11,145,000 kronor.

I en den 28 februari 1939 dagtecknad skrivelse har chefen för försvarsstaben
— under åberopande av förenämnda, den 25 februari 1939 avgivna
promemoria — hemställt, att chefen för försvarsdepartementet måtte utverka
vidtagande av de i promemorian föreslagna åtgärderna.

För egen del anser jag mig böra tillstyrka den av försvarsstabschefen föreslagna
anskaffningen av 24 lätta bombplan och 15 jaktflygplan för en beräknad
kostnad av 12,400,000 kronor, därav i runt tal 8,875,000 kronor belöpan -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

de på budgetåret 1939/40. Med upptagande av frågan om erforderlig utvidgning
av centrala flygverkstäderna samt uppförande av förrådsbyggnad torde
däremot kunna anstå ännu något år. Ehuru endast viss del av det för flygplansanskaffningen
erforderliga beloppet hänför sig till budgetåret 1939/40,
förutsätter jag, att Kungl. Maj:t vid bifall till förevarande framställning
äger träffa avtal örn leverans för hela det beräknade beloppet 12,400,000
kronor.

12. Anskaffning av reservflygmotorer. Körande behovet av reservflygmotorer
hava företagits vissa utredningar inom flygförvaltningen. På grundval härav
har chefen för försvarsstaben framlagt två alternativa förslag, enligt vilka
anskaffningskostnaden beräknats till 5,200,000 kronor respektive 3,500,000
kronor, därav för budgetåret 1939/40 4,600,000 respektive 3,100,000 kronor.
Såsom motivering för behovet av dylika motorer må — i anslutning till det
under föregående punkt anförda och under erinran, att i årets statsverksproposition
äskats ett i förhållande till 1936 års försvarsbeslut med 700,000
kronor förhöjt anslag till flygvapnets övningar — återgivas följande ur en
inom flygförvaltningen den 22 mars 1939 upprättad promemoria:

För att kunna hålla en flygstyrka av 9 flygplan per division skulle enligt
erfarenhet erfordras en stationsstyrka av omkring 3 flygplan. Emellertid befinner
sig denna stationsstyrka i regel på översyn. Huvuddelen av den tid,
då nämnda flygplan befinna sig på verkstad för översyn, betingas av de för
motoröversynerna erforderliga arbetstiderna. Om brist på reservmotorer förefinnes
måste nämligen flygplanets motorer nedtagas, överses och åter insättas
i flygplanet, innan detsamma kan lämna verkstaden. I händelse reservmotorer
finnas tillgängliga för montering, behöver flygplanet icke invänta motoröversynen
utan kan lämna verkstaden, så snart motorbyte är verkställt, då i regel
de arbeten, som erfordras å själva flygplanet (vid små flygplanöversyner),
kunna medhinnas under den tid motorbytet tager i anspråk. För flygförbandens
beredskap är det således av största vikt, att erforderlig tillgång till
reservmotorer finnes.

Det är även att märka, att livslängden för motorer är i genomsnitt avsevärt
kortare än livslängden för flygplan, varför brist på motorer uppstår mot
slutet av en livslängdsperiod, örn icke ett visst överskott av motorer finnes
från början. Den ökning av flygtid för övningar, som motiveras i flygvapnets
underdåniga skrivelse angående medelsäskanden för budgetåret 1939/40 medför
även ett ökat behov av reservmotorer. Det antal reservmotorer, som tidigare
beräknats (försvarskommissionen) är av ovan nämnda anledningar otillräckligt.

En ökad tillgång på motorer inom landet utgör även en mobiliseringstillgång,
som är av stor betydelse, enär den tid, som åtgår, innan krigsindustrien
börjar leverera motorer, är avsevärt längre än den tid, som åtgår, innan krigsindustriens
flygplansleveranser kunna taga sin början.

I promemorian har vidare uppgivits, att ett avsevärt antal av de till anskaffning
föreslagna motorerna måste införas från utlandet.

Enligt en den 21 mars 1939 av flygförvaltningen avgiven promemoria upp
går kostnaden för underhåll i förråd av de till anskaffning föreslagna motorerna

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

till 16,000 kronor enligt etet dyrare och 10,000 kronor enligt det billigare
alternativet.

Det torde såväl för att möjliggöra flygmaterielens rationella utnyttjande i
fredstid som framför allt ur försvarsberedskapssynpunkt vara erforderligt att
anskaffa ett visst förråd av reservmotorer för flygvapnets räkning. Av ekonomiska
skäl torde anskaffningen få ske enligt det billigare av de av försvarsstabschefen
framlagda alternativen. För budgetåret 1939/40 torde således
ett belopp av 3,100,000 kronor böra avses för anskaffning av reservflygmotorer.

13. Förberedande av krigsindustri för flygvapnets behov. I förenämnda promemoria
den 25 februari 1939 har chefen för försvarsstaben framlagt en utredning
rörande möjligheterna att genom tillverkning inom landet ersätta i krig
förbrukad flygmateriel. Av utredningen framgår, att den flygmateriel, varav
krigstillverkningen hittills varit planerad, numera icke anses fullt modern,
och att en omläggning av planerna därför i viss mån anses böra äga rum.
Vidare framhålles, att verkställda beräkningar givit vid handen, att krigsindustrien
icke utan en jämförelsevis omfattande anskaffning i fredstid av
maskiner, verktyg, utgångsmaterialier m. m. kan beräknas komma att inom
erforderlig tid uppnå den nödvändiga kapaciteten. Kostnaden för nämnda
anskaffning av maskiner, verktyg och materialier har av flygförvaltningen
beräknats till 14,900,000 kronor. Av nämnda belopp hava 2,800,000 kronor upptagits
i årets statsverksproposition, varför det återstående medelsbehovet
beräknats till 12,100,000 kronor. Anskaffningen av ifrågavarande utrustning
och materialier har beräknats kunna ske inom ett år.

Den årliga kostnaden för lagring och vård av krigsindustrimaterielen har
av flygförvaltningen beräknats till 40,000 kronor.

I sin förut nämnda skrivelse den 28 februari 1939 har chefen för försvarsstaben,
under åberopande av det i promemorian anförda, hemställt örn vidtagande
av för flygvapnet erforderliga krigsindustriella förberedelser.

För egen del ansluter jag mig i huvudsak till försvarsstabschefens förslag.
Av vissa anledningar torde dock det beräknade beloppet kunna minskas med
omkring 1,100,000 kronor. För förberedande av krigsindustri för flygvapnets
behov skulle alltså erfordras ett belopp av 11,000,000 kronor. Detta belopp
torde i sin helhet böra ställas till förfogande under budgetåret 1939/40.

I förevarande sammanhang vill jag meddela, att jag, med hänsyn till önskvärdheten
att tillverkningskapaciteten av flygmateriel inom landet höjes, gjort
en framställning till ledningen för Svenska Aeroplan Aktiebolaget med förfrågan,
huruvida och under vilka förutsättningar bolaget vore villigt att
genom utbyggnader av sina anläggningar utöka sin tillverkningskapacitet
med omkring 50 procent utöver den nuvarande.

Ett från bolagsledningen avgivet svar utvisar, att bolaget torde komma att
vara berett att genomföra en utvidgning av ungefär den föreslagna storleksordningen,
dock på följande villkor: 1) Svenska tillverkare böra beredas tillfälle
att avgiva anbud på alla beställningar för svenska flygvapnet. Beställ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

15

ningarna skola i största möjliga utsträckning placeras hos svenska tillverkare,
såvida skäliga priser erbjudas. Utländska anbud, som avgivas till uppenbara
dumpingpriser, böra icke komma under bedömande i konkurrens med svenska
anbud. — 2) Bolaget påfordrar icke någon monopolställning i förhållande
till andra svenska tillverkare, men vid tävlan örn beställning böra endast
bona-fide-bud från seriösa och leveransgilla tillverkare ifrågakomma, — 3)
Bolaget skall kunna påräkna utförseltillstånd för tillverkad flygmateriel i
princip enligt samma grunder, som hittills tillämpats inom den svenska
vapenindustrien.

De villkor för den ifrågasatta utvidgningen, för vilka sålunda redogjorts,
synas mig kunna godtagas. Jag kommer därför att, därest riksdagen icke
har något att däremot erinra, tillstyrka fortsatta förhandlingar med bolaget
på basis av vad sålunda förekommit.

14. Anordnande av krigsflygfält. I en med skrivelse den 21 februari 1939
till chefen för försvarsstaben överlämnad utredning har chefen för flygvapnet
anfört bland annat följande. I utredningarna före 1936 års flygvapenorganisation
hade icke räknats med en i fredstid bestående krigsflygfältorganisation.
Tillkomsten av ett bombvapen torde visserligen hava ansetts medföra krav
på en fast organisation av bakre och främre baser, men man torde hava räknat
med, att baserna skulle iordningställas under en förberedelseperiod före krigstillstånd.
De senare årens snabba tekniska utveckling av flygplanen hade ej
heller kunnat vara helt förutsedd. Enligt numera vedertagen uppfattning
borde de mobiliserade krigsflygförbanden utan dröjsmål — helst före krigstillstånd
—- flyttas från fredsflygfälten till krigsflygfält. Förbandens kvarhållande
på fredsflygplatserna, vilka betraktades som ett av de främsta målen
vid krigets början för fiendens bombanfall, skulle nämligen innebära mycket
stora risker för katastrofala förluster. För förbandens basering erfordrades
alltså färdiga krigsflygfält redan i fred. Ju större antal fält, som funnes disponibla,
dess svårare bleve det för fienden att utspana förbanden och anfalla
dem och desto större möjligheter hade förbanden att verkställa ombasering
och undandraga sig anfall. Flygfält erfordrades med hänsyn till flygvapnets
operationer för såväl främre som bakre basering. Fältens lämpliga belägenhet
vore beroende på krigsläget. Vissa områden kunde iordningställas till
flygfält för användning på sommaren vid torr väderlek genom jämförelsevis
enkla arbeten. Vid ogynnsam väderlek skulle dock dessa fält icke tillåta start
med lastade bombplan. Det framstode därför som nödvändigt att redan i fred
iordningställa och bevara flygfält med tillräckligt fast markbeskaffenhet för
moderna bombplan. Under åren 1938 och 1939 hade flygstaben med biträde
av Sveriges geologiska undersökning och personal ur flygförvaltningens byggnadsavdelning
utfört en omfattande undersökning för att klargöra, huru en
tillfredsställande krigsbasering skulle kunna åstadkommas på för staten billigaste
och lämpligaste sätt. Olika utvägar hade prövats: a) markägare förbunde
sig att hålla ett flygfält såsom betesmark mot viss ersättning; b) markägare
avstode jord och finge såsom ersättning ett område ordnat såsom flyg -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

fält och betesmark; och c) flygförvaltrången förvärvade mark, ordnade flygfält
samt utarrenderade detta som betesmark. Den sistnämnda utvägen hade
befunnits vara den i princip riktiga och enda framkomliga. Av de rekognoserade
fälten borde ett visst antal snarast förvärvas och iordningställas.

Chefen för försvarsstaben har i en den 25 februari 1939 avgiven promemoria
uppskattat behovet av krigsflygfält med den organisation, flygvapnet
under nästa budgetår beräknas erhålla, till i huvudsak samma antal, som
chefen för flygvapnet. Kostnaden för iordningställande av ifrågavarande antal
flygfält har beräknats till omkring 5,400,000 kronor. Enligt inhämtade upplysningar
beräknas flygfälten kunna iordningställas under budgetåret 1939/40.
1 skrivelse den 28 februari 1939 har chefen för försvarsstaben — under hänvisning
till promemorian den 25 februari 1939 — hemställt, att chefen för
försvarsdepartementet måtte utverka vidtagande av åtgärder för anordnande
av ifrågavarande krigsflygfält.

Av vad nu anförts torde framgå, att för en ändamålsenlig användning av
flygvapnet vid förstärkt försvarsberedskap och framför allt under krig tillgång
erfordras till ett väsentligt större antal flygfält än de i fred befintliga.
Iordningställandet av dessa flygfält, vilkas belägenhet bör i möjligaste mån
hållas hemlig, kräver emellertid avsevärd tid. Då flygvapnet måste kunna
träda i funktion omedelbart vid ordnande av neutralitetsskydd eller vid mobilisering,
synes det i hög grad önskvärt, att anläggning av vissa krigsflygfält
sker redan i fredstid. Arbetena torde emellertid kunna begränsas till iordningställande
av själva fälten och framdragande av vissa ledningar. Erforderlig
mark för fälten torde, i den mån kronan tillhöriga områden icke kunna
utnyttjas, böra av kronan förvärvas med äganderätt. Kostnaderna för det med
hänsyn till flygvapnets organisation under budgetåret 1939/40 nödvändiga
antalet krigsflygfält torde i överensstämmelse med de militära myndigheternas
beräkningar kunna skattas till 5,400,000 kronor. Då flygfälten torde böra
snarast möjligt iordningställas och hinder ej lärer möta för arbetenas utförande
under nästkommande budgetår, torde hela nyssnämnda belopp böra
äskas för sagda budgetår.

Sammanfattning.

Den extra materielanskaffning m. m., för vilken i enlighet med det förut
anförda medel torde böra äskas för budgetåret 1939/40, utgör sålunda:

Försvarsstaben.

1. Vissa telefontekniska anläggningar........................ kronor 25,000: —

Lantförsvaret.

2. Vissa fortifikatoriska anordningar ... kronor 8,310,000: —

3. Luftvärn för kraftanläggningar......... » 3,500,000: —

17

Kungl. Majds proposition nr 234.

4. Viss utrustning för sjuktåg och sjukhuståg
.......................................... kronor

5. Anskaffning av viss krigsjärnvägs materiel

....................................... »

6. Framställning av vissa specialkartor »

7. Kompletterande materielanskaffning

m. m. för armén ........................... »

45,000: —

50,000: —

75,000: —

6,620,000: — 18,600,000: —

Sjöförsvaret.

8. Anskaffning av nytt moderfartyg för

undervattensbåtar ........................... kronor

9. Förberedande av krigsindustri för

marinens behov .............................. »

10. Kompletterande materielanskaffning

m. m. för marinen ........................ »

2,300,000: —

200,000: —

8,500,000: — 11,000,000: -

Flygvapnet.

11. Anskaffning av reservflygplan m. m. kronor 8,875,000: —

12. Anskaffning av reservflygmotorer ,.. » 3,100,000: —

13. Förberedande av krigsindustri för

flygvapnets behov........................... » 11,000,000: —

14. Anordnande av krigsflygfält ............ » 5,400,000: — 28,375,000: —

Summa kronor 58,000,000: —

Frågan örn sättet för bestridande av de kostnader, som föranledas av bifall
till förevarande framställning, torde i ett senare sammanhang komma att av
chefen för finansdepartementet upptagas till behandling.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för extra materielanskaffning m. m. för för svar sväsendet
för budgetåret 1939/40 å riksstatens fjärde huvudtitel anvisa ett
reservationsanslag av 58,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Broberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 234.

7T2 S» 2