Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

1

Nr 217.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lönereglering för
ordinarie tjänstemän vid de allmänna läroverken
m. fl. statliga undervisningsanstalter; given Stockholms
slott den 3 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogat förslag till kungörelse angående ändrad lydelse
av 54 § 9 och 10 mom. samt 56 § civila avlöningsreglementet den 4 januari
1939 (nr 8),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr 217.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Bestämmelsernas
tilllämpningsområde.

Avlöning vid
innehav av
vissa med
lärartjänst
förenade
särskilda
förmåner.

Skyldighet
att vikariera
å högre
befattning.

Förening av
tjänster m. m.

v Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse av 54 § 9 och 10 mom. samt
56 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, att 54 § 9 och 10 inom. civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 skola erhålla följande ändrade lydelse samt att till 56 §
nämnda reglemente skall fogas ett 3 mom. av den lydelse som nedan sägs:

54 §.

Åttonde huvudtiteln.

9 morn. Högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna,
småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma samt de
tekniska läroverken.

1. De i förevarande moment meddelade föreskrifterna hava icke avseende
å rektorer vid i momentet omförmälda läroanstalter, med mindre sådant särskilt
angivits i de särskilda bestämmelser, som för sådana befattningshavare
meddelas under 3 avd. av reglementet.

2. Innehavare av sådan lärarbefattning vid de allmänna läroverken, med
vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad såväl
minskning i den från statsverket eljest utgående lönen till belopp, motsvarande
de i avlöningen ingående särskilda förmånerna, efter uppskattning i behörig
ordning, som ock vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande
eller ändring av nämnda särskilda förmåner; dock att vad genom donation
av enskild tillförsäkrats innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild
förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning, skall oavkortat
komma tjänstinnehavaren till godo.

3. Den i 3 § 1 mom. andra stycket stadgade skyldigheten för tjänsteman
att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom
vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad skall, då fråga är om vikariat
å lärarbefattning vid i detta moment avsedd läroanstalt, gälla för en tid av
sammanlagt högst sex månader av ett och samma kalenderår.

4. Såsom undantag från vad i 4 § 1 mom. stadgas gäller, att med befattning
såsom lärare i övningsämne vid någon av de i detta moment avsedda läroanstalterna
må kunna förenas annan tjänst, därest skolöverstyrelsen på

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

3

därom gjord framställning prövar sådan förening kunna utan olägenhet för
undervisningen äga rum; dock att fråga om förening med sådan övningslärarbefattning
av ordinarie statstjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning
skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Medgivande varom nu sagts
skall, där så kan ske, avse viss tid, som ej bör överstiga tre år i sänder.

Lärare må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt, så framt ej vederbörande
rektor efter av skolöverstyrelsen givna riktlinjer, på därom gjord
framställning och efter prövning att ifrågavarande undervisning icke kan anses
inverka hinderligt vid utövandet av den ordinarie tjänsten, finner uppdraget
kunna få emottagas; skolande sådant medgivande avse viss tid, dock
högst ett läsår i sänder.

5. För lärare i övningsämne med undantag av dels lärarinna i hushållsgöromål,
som vid statens skolköksseminarium och hushållsskola förordnats
till biträdande föreståndarinna eller som vid småskoleseminarium tjänstgör
såsom skolköksföreståndarinna, dels lärare i trädgårdsskötsel, dels lärarinna
i hushållsgöromål vid läroanstalt för blinda, dels lärarinna i slöjd vid vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, dels ock skolkökslärarinna, skolköksoch
kindergartenlärarinna, slöjdlärarinna samt kindergarten- och gymnastiklärarinna
vid läroanstalt för dövstumma skola vid bestämmandet av läraren
tillkommande årslön följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

a) Då lärare i en och samma ordinarie befattning fullgör tjänstgöring å mer
än en ort, bestämmes hela lönen efler den ortsgrupp, till vilken den ort blivit
hänförd, som enligt skolöverstyrelsens bestämmande skall anses såsom lärarens
stationeringsort.

b) Där ej annat följer av vad i nästföljande stycken eller nedan under c)
sägs, utgör årslönen:

vid en undervisningsskyldighet av 30 veckotimmar det för vederbörande löneklass
och ortsgrupp gällande lönebeloppet,

vid en undervisningsskyldighet överstigande 30 veckotimmar nämnda lönebelopp
ökat med en trettiondedel för varje överskjutande veckotimme, samt

vid en undervisningsskyldighet understigande 30 veckotimmar ifrågavarande
lönebelopp minskat med en trettiondedel för varje felande veckotimme.

Ökning av lönebeloppet må ske med högst fyra trettiondedelar. Minskning
av nämnda belopp må ske, i fråga om lärare i teckning, musik eller gymnastik
med lek och idrott, med högst tjuguen trettiondedelar samt, i fråga örn
lärarinna i kvinnlig slöjd, med högst tjugufyra trettiondedelar. Det efter ökning
respektive minskning uppkomna talet skall, därest det icke utgöres av
helt med lie delbart krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara hela
krontal.

Vid förening av flera här avsedda befattningar må vid årslönernas bestämmande
enligt ovan meddelade föreskrifter hänsyn icke tagas till den
del av den sammanlagda undervisningsskyldigheten, som överstiger 34 veckotimmar.
Närmare bestämmelser för tillämpning av detta stadgande meddelas
av Kungl. Maj:t för varje .särskilt fall.

Beräknande
av årslön
för lärare
i övningsämne.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Beräknande
ay tid för
löneklassnppflyttning.

Ferier, semester.

Tjänstledighetsavdrag

för. lärare i
övniugsämne.

Oavkortad
lön vid viss
ledighet.

Tjänstlodighetsavdrag

under ferietid.

c) Beträffande lärare i gymnastik med lek och idrott vid högre lärarinneseminariet
eller allmänt läroverk, vilken fullgör arbete med planläggning
och övervakande av lärjungarnas friluftsverksamhet, må skolöverstyrelsen,
efter prövning för varje budgetår, bestämma, att till det antal veckotimmar,
undervisningsskyldigheten omfattar, skola för årslönens bestämmande
läggas ytterligare högst tre veckotimmar. Antalet veckotimmar, som sålunda
tillägges, skall bestämmas med hänsyn till omfattningen av nämnda arbete,
skolande härvid i fråga örn högre lärarinneseminariet tagas i betraktande
allenast tjänstgöring, som fullgöres i realskolan eller flickskolan.

För lärare, som i första stycket sägs, utgör årslönen det belopp, vartill
densamma skulle uppgå vid tillämpning av de under b) meddelade bestämmelserna,
ökat för varje enligt nästföregående stycke tillagd veckotimme
med en trettiondedel av det för vederbörande löneklass och ortsgrupp
gällande lönebeloppet.

6. Vid tillämpning av stadgandet i 7 § 3 mom. a) skall såsom tjänstetid
räknas jämväl lid, varunder tjänsteman av anledning, som omförmäles i 9
punkten andra stycket av detta moment, varit hindrad att tjänstgöra.

7. Lärare vid i detta moment avsedd läroanstalt, med undantag av lärare
i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium, ävensom verkstadsingenjör vid
tekniskt läroverk äga årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som
i vederbörande stadgar föreskrivas.

Översköterska vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte ävensom
sjuksköterska vid läroanstalt för dövstumma äga åtnjuta semester under
25 dagar intill det år, under vilket de fylla 40 år, samt därefter under
35 dagar.

8. För lärare i övningsämne, vilkens årslön med tillämpning av de
ovan i 5 punkten b) och c) meddelade föreskrifterna bestämts på grundval av
ett högre eller lägre antal veckotimmar än 30, utgöra A- och B-avdragen
de belopp, som finnas angivna i 12 §, ökade respektive minskade med samma
antal trettiondedelar, varmed det för vederbörande ortsgrupp och löneklass
gällande lönebeloppet ökats eller minskats; dock att, där sålunda
uppkommande avdragsbelopp för dag icke slutar å helt femtal ören, detsamma
skall jämkas till närmaste femtal.

9. I stället för vad i 13 § 3 mom. stadgas gäller, att lärare äger åtnjuta
oavkortad lön under tjänstledighet, vilken han enligt medgivande av Kungl.
Maj:t använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt
sätt kunna tjäna undervisningsväsendets intressen.

Lärare äger åtnjuta oavkortad lön jämväl för tid, under vilken undervisningen
vid den läroanstalt, där han är anställd, blivit till följd av smittsam
sjukdom inställd och han av sådan anledning hindrats tjänstgöra. Lärare,
för vilken tjänstgöringshinder av nu nämnt slag förelegat, skall vara skyldig
att utan särskild ersättning fullgöra den återlösning, som i vederbörlig ordning
kan varda bestämd.

10. Har tjänsteman, som äger åtnjuta ferier, under de två terminerna
närmast före ferietid icke bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller
fullgjort uppdrag för statens räkning, skall han vidkännas A-avdrag under

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

5

ferietiden, i den mån densamma icke innefattas i tiden för tjänstemannen
meddelad tjänstledighet.

11. I stället för vad i 16 § b) sägs gäller, att lärare skall vid tjänstledighet
för enskild angelägenhet vidkännas B-avdrag för tid, varunder han

idkar studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne eller

idkar studier eller bedriver arbete, som av Kungl. Majit prövas vara av
betydelse för undervisningsväsendet, eller

idkar studier eller bedriver arbete, som av skolöverstyrelsen prövas vara
av betydelse för lärarens kompetens för viss uppgift eller befattning inom
den skolform, vid vilken läraren är anställd.

Vad sålunda stadgats gäller för sammanlagt högst 180 dagar av den tid
läraren innehar befattning inom en och samma lönegrad.

12. a) Ämneslärare eller övningsskollärare vid i detta moment avsedd
läroanstalt, vilken erhållit tjänstledighet för att bestrida full tjänstgöring vid
annan i momentet eller i 56 § 3 morn. omförmäld läroanstalt, skall åtnjuta
lön med det belopp, som skulle utgå, därest han i innehavande tjänst vore
ordinarie lärare vid den läroanstalt, vid vilken han tjänstgör. Därest läraren
har sin ordinarie tjänst vid sådant allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,
vid vilket provårskurs är anordnad, skall han dessutom vara berättigad
att åtnjuta den i 16 punkten d) av detta moment omförmälda särskilda
ersättningen.

Avser tjänstledigheten allenast partiell tjänstgöring vid annan läroanstalt
av nyssnämnt slag, skall läraren för sådan tjänstgöring åtnjuta ersättning
enligt de för timlärare fastställda grunderna.

b) Lärare i övningsämne vid i detta moment avsedd läroanstalt, vilken
erhållit tjänstledighet för att tjänstgöra vid annan i momentet omförmäld
läroanstalt, skall åtnjuta lön efter de ovan under a) första stycket angivna
grunderna. Härvid äger skolöverstyrelsen bestämma det antal veckotimmar,
som med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall skall läggas till
grund för årslönens bestämmande.

13. Kallortstillägg skall för sådan lärare i övningsämne, som avses i
5 punkten här ovan, reduceras till hälften av eljest utgående belopp, därest
lärarens undervisningsskyldighet understiger 16 veckotimmar.

Vid förening av annan tjänst med övningslärarbefattning må kallortstill
lägg icke utgå med högre sammanlagt belopp för år än det som i 20 § upptagits
för den kallortsklass, stationeringsorten tillhör.

14. Har lärare förordnats att såsom vikarie uppehålla rektorsbefattning
vid i detta moment eller i 56 § 3 moni. avsedd läroanstalt, skall ersättning
utgå efter av Kungl. Majit bestämda grunder.

15. Lärare, vilken förordnats att jämte egen tjänst bestrida med annan
befattning förenad undervisning, åtnjuter för sistnämnda undervisning ersättning
enligt de för timlärare fastställda grunderna.

16. Till följande befattningshavare utgå särskilda ersättningar enligt nedan
angivna grunder.

Tjänstledighet
för enskild
angelägenhet.

Avlöning i
vissa fall
under tjänstgöring
vid
annan läroanstalt.
.

Kallortstilllägg
i vissa
fall för lärare
i övningsämne.

Ersättning
till vikarie
ä. rektorsbefattning.

Ersättning
för bestridande
av nied
annan befattning
förenad
undervisning.

Särskilda

ersättningar.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Tjänstgöringstraktamente
i vissa
fall.

Tillämpning
av stadgande
örn rörligt
tillägg.

a) Biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjuter i
denna egenskap särskild ersättning med 1,200 kronor för år.

b) För anordnande och förrättande av fyllnadsprövningar eller därmed
jämförliga prövningar ävensom för fullgörande av uppdrag såsom kvinnlig
sakkunnig, tillsynslärare, bibliotekarie eller biträde å rektorsexpedition utgår
särskild ersättning enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Majit.

c) Lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vid vilket provårskurs
är anordnad, som för minst en termin förordnats att vara föreståndare
för provårskursen, åtnjuter särskild ersättning härför med vid allmänt
läroverk 1,500 kronor för år och vid folkskoleseminarium 1,200 kronor
för år.

d) Lärare i läroämne ävensom övningsskollärare vid allmänt läroverk
eller folkskoleseminarium, där provårskurs är anordnad, åtnjuter, därest vederbörande
icke förordnats att för minst en termin vara föreståndare för
provårskursen, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner särskild
ersättning med 360 kronor för år.

e) Lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vid vilket provårskurs
är anordnad, åtnjuter särskild ersättning för i provåret ingående
metodiska föreläsningar och kurser ävensom för handledning av lärarkandidater
enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t.

fj Första lärarinnan vid förskolan för blinda åtnjuter i denna egenskap
särskild ersättning med 720 kronor för år.

g) Lärare vid läroanstalt för dövstumma, vilken för minst en termin förordnats
att vara föreståndare för dövstumlärarseminariet, åtnjuter särskild
ersättning härför med 900 kronor för år.

b) Lärare vid läroanstalt för dövstumma där provårskurs är anordnad,
vilken för minst en termin förordnats att vara föreståndare för provårskursen,
åtnjuter särskild ersättning härför med belopp, som vid slutet av varje
termin bestämmes av skolöverstyrelsen, dock med högst 200 kronor för år.

i) Lärare vid läroanstalt för dövstumma, vilken, utan att för minst en termin
vara förordnad såsom föreståndare för dövstumlärarseminariet, meddelar
undervisning vid nämnda seminarium, åtnjuter särskild ersättning härför
med belopp, som vid slutet av varje termin bestämmes av skolöverstyrelsen,
dock med högst 600 kronor för år.

De ovan under g) och i) omförmälda ersättningarna utgå ej för termin,
under vilken dövstumlärarseminariet icke varit i verksamhet.

De närmare föreskrifter, som kunna bliva erforderliga rörande utbetalning
m. m. av ovannämnda ersättningar, meddelas av Kungl. Maj:t.

17. Bestämmelserna rörande tjänstgöringstraktamente skola icke äga tilllämpning
i de fall, då lärare samtidigt innehar lärarbefattning vid läroanstalt
å mer än en ort, och ej heller, med mindre Kungl. Majit för visst fall
annorlunda förordnat, i de fall, då lärare åtnjuter sådan tjänstledighet, som
ovan under 12 punkten omförmäles.

18. Har lärares från statsverket utgående lön minskats jämlikt de i 2
punkten av detta moment meddelade föreskrifterna, skall, där ej Kungl.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 217-

Majit för särskilt fall annorlunda förordnar, vid tillämpning av stadgandet
i 29 § 1 mom. med lön förstås den lön läraren skulle hava uppburit, därest
sådan minskning icke skett.

10 mom. Folkskolinspektionen.

Nomadskolinspektören äger åtnjuta avlöningsförstärkning med 1,500 kronor
för år. Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen
skall förfaras, då nomadskolinspektören åtnjuter tjänstledighet, under
vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

56 §.

Tionde huvudtiteln.

3 mom. Navigationsskolorna.

1. De i förevarande moment meddelade föreskrifterna hava icke avseende
å rektorer, med mindre sådant särskilt angivits i de särskilda bestämmelser,
som för sådana befattningshavare meddelas under 3 avd. av reglementet.

2. Den i 3 § 1 mom. andra stycket stadgade skyldigheten för tjänsteman
att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår
såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad skall, då fråga är om
vikariat å lärarbefattning vid navigationsskola, gälla för en tid av sammanlagt
högst sex månader av ett och samma kalenderår.

3. Lärare må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt, så framt ej
vederbörande rektor efter av kommerskollegium givna riktlinjer, på därom
gjord framställning och efter prövning att ifrågavarande undervisning icke
kan anses inverka hinderligt vid utövandet av den ordinarie tjänsten, finner
uppdraget kunna få emottagas; skolande sådant medgivande avse viss tid,
dock högst ett läsår i sänder.

4. Vid tillämpning av stadgandet i 7 § 3 mom. a) skall såsom tjänstetid
räknas jämväl tid, varunder tjänsteman av anledning, som omförmäles i 6
punkten andra stycket av delta moment, varit hindrad att tjänstgöra.

5. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i
vederbörande stadga föreskrivas.

6. I stället för vad i 13 § 3 moni. stadgas gäller, att lärare äger åtnjuta
oavkortad lön under tjänstledighet, vilken lärare enligt medgivande av
Kungl. Majit använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som på ett
påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets intressen.

Lärare äger åtnjuta oavkortad lön jämväl för tid, under vilken undervisningen
vid den läroanstalt, där han är anställd, blivit till följd av smittsam

Avlönings förstärkning.

Bestämmelsernas
tilllämpningsområde.

Skyldighet
att vikariera
å högre
befattning.

Undervisning
i annan läroanstalt.

Beräknande
av tid för
löneklassuppflyttning.

Ferier.

Oavkortad
lön vid viss
ledighet.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

sjukdom inställd och han av sådan anledning hindrats tjänstgöra. Lärare,
för vilken tjänstgöringshinder av nu nämnt slag förelegat, skall vara skyldig
att utan särskild ersättning fullgöra den återlösning, som i vederbörlig ordning
kan varda bestämd.

Tjänstledig- 7. Har lärare under de två terminerna närmast före ferietid icke bestritt
under ferie- sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning,
tid- skall han vidkännas A-avdrag under ferietiden, i den mån densamma icke
innefattas i tiden för läraren meddelad tjänstledighet.
hetfSrenskfld 8'' 1 stallet för vad i 16 § b) sågs gäller, att lärare skall vid tjänstledighet

angelägenhet, för enskild angelägenhet vidkännas B-avdrag för tid, varunder han

idkar studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne eller
idkar studier eller bedriver arbete, som av Kungl. Majit prövas vara av
betydelse för undervisningsväsendet, eller

idkar studier eller bedriver arbete, som av kommerskollegium prövas vara
av betydelse för lärarens kompetens för viss uppgift eller befattning inom
navigationsskolorna.

Vad sålunda stadgats gäller för sammanlagt högst 180 dagar av den tid
läraren innehar befattning inom en och samma lönegrad.

Aviöniug i 9. Lärare vid i detta moment avsedd läroanstalt, vilken erhållit tjänstundoMjänat-
läghet för att bestrida full tjänstgöring vid annan i momentet eller i 54 §
göring vid 9 morn. omförmäld läroanstalt, skall åtnjuta lön med det belopp, som skulle
^anstalt1"0 ut&a’ därest han i innehavande tjänst vore ordinarie lärare vid den läroanstalt,
vid vilken han tjänstgör.

Avser tjänstledigheten allenast partiell tjänstgöring vid annan läroanstalt
av nyssnämnt slag, skall läraren för sådan tjänstgöring åtnjuta ersättning
enligt de för timlärare fastställda grunderna.
tnifivikarie *^ar ^arare förordnats att såsom vikarie uppehålla rektorsbefattning

ä rektor^ vid i detta moment eller i 54 § 9 mom. avsedd läroanstalt, skall ersättning
befattning, utgå efter av Kungl. Majit bestämda grunder.

för^besttri5 11, Lärare> vilken förordnats att jämte egen tjänst bestrida med annan
dande av med befattning förenad undervisning, åtnjuter för sistnämnda undervisning erannanbefatt-
sättning enligt de för timlärare fastställda grunderna,
mng förenad
undervisning.

Särskild 12. För anordnande och förrättande av fyllnadsprövningar eller därmed
ersättning. ... -.. ... . „ .. , , .. . .

jamiorliga provningar utgår särskild ersättning enligt grunder, som bestämmas
av Kungl. Majit.

Tjänstgö- 13. Bestämmelserna rörande tjänstgöringstraktamente skola icke, med
mente Ovissamindre KungJ- Majit för visst fall annorlunda förordnat, äga tillämpning i
fall. de fall, då lärare åtnjuter sådan tjänstledighet, som ovan under 9 punkten
omförmäles.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1939. I fråga örn lön till kvinnlig
lärarpersonal för tiden intill den 1 juli 1943 skall gälla, vad därom särskilt
stadgas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för ecklesiastik- och handelsdepartementen
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts prövning dels frågan om inordnande
under civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8) av
ordinarie lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter,
dels ock frågan om tillämpning av civila avlöningsreglementet å
ordinarie vaktmästarpersonal vid nämnda läroanstalter. I.

I. Ordinarie lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga

undervisningsanstalter.

Det för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen hittills gällande
lönesystemet utsträcktes genom beslut av 1937 och 1938 års riksdagar
att gälla även för lärare m. fl. vid det statliga undervisningsväsendet
— d. v. s. högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken,
folk- och småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma, de tekniska
läroverken samt navigationsskolorna — ävensom för folkskolinspektörer och
nomadskolinspektören.

De avlöningsbestämmelser, som för närvarande gälla för de statsanställda
ordinarie lärarna, finnas meddelade dels i avlöningsreglementet den 30 september
1937 (nr 873) för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende,
dels ock i kungörelserna den 19 november 1937 (nr 875) och den 17 juni
1938 (nr 435) angående utsträckt tillämpning av berörda avlöningsreglemente.
Därjämte hava utfärdats tilläggsbestämmelser till de nu nämnda avlöningsbestämmelserna,
vilka återfinnas i kungörelserna den 3 december 1937 (nr
953), den 4 januari 1938 (nr 6) och den 17 juni 1938 (nr 436). För de befattningshavare
vid det statliga undervisningsväsendet, som icke äro hänförliga
till lärarpersonalen, ävensom för folkskolinspektörcr och nomadskolinspektören
gäller avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningsha -

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

vare vid allmänna civilförvaltningen (nr 451, jfr 1925: 270) med därtill hörande
tilläggsbestämmelser. För sistnämnda personalgrupper hava särskilda
tillämpningsföreskrifter meddelats genom kungörelserna den 30 juni 1937
(nr 725, ändrad 1938: 428) och den 17 juni 1938 (nr 425).

Det av 1938 års riksdag godkända civila avlöningsreglementet avser för
närvarande, i vad angår till statens undervisningsväsende hörande institutioner,
allenast vissa befattningshavare, som icke äro hänförliga till lärarpersonalen,
jämte de nyssnämnda till folkskolinspektionen hörande befattningshavarna.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 17 juni 1938
generaldirektören E. Stridsberg att såsom sakkunnig inom finansdepartementet
biträda med utarbetande av förslag till de ändrade avlöningsbestämmelser
för lärare vid statens undervisningsväsende, som kunde föranledas av
den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för statliga befattningshavare
vid nyreglerade verk. Med skrivelse den 15 november 1938 bar den
sakkunnige avlämnat förslag i ämnet, såvitt angår ordinarie lärare m. fl.
Över förslaget hava infordrade utlåtanden avgivits dels den 6 december 1938
av kommerskollegium, dels den 9 december 1938 av skolöverstyrelsen, som
jämväl överlämnat en till överstyrelsen från läroverkslärarnas riksförbund
inkommen skrift, dels den 4 januari 1939 av statskontoret, dels ock den 10
februari 1939 av undervisningsväsendets lönenämnd. Den 20 januari 1939
har till finansdepartementet inkommit en av övningslärarorganisationernas
centralråd avlåten skrift, varjämte lektorernas förening ingivit en den 1 februari
1939 dagtecknad framställning, över vilken undervisningsväsendets lönenämnd
den 10 februari 1939 avgivit utlåtande.

Sakkunnigförslaget är uppgjort under den förutsättningen, att på detsamma
grundat förslag skall kunna föreläggas 1939 års riksdag, varefter de nya
bestämmelserna skulle träda i kraft den 1 juli 1939 eller samtidigt med de
av 1938 års riksdag godkända nya avlöningsbestämmelserna för huvuddelen
av den civila statsförvaltningen. Den sakkunnige har framhållit, att förslaget
kan bedömas oberoende av frågan om den löneställning, som ifrågavarande
befattningshavare i anslutning till den planerade revisionen av tjänsteförteckningen
kunna komma att tilldelas. Den tjänsteförteckning, som bifogats
den sakkunniges förslag, innebär samma löneställning för lärarna som den
för närvarande gällande, dock med vissa ändringar i nomenklaturen.

Gemensamt eller särskilt avlöningsreglemente.

Beträffande de mera väsentliga skiljaktigheterna mellan undervisningsväsendets
och den övriga civilförvaltningens nu gällande avlöningsbestämmelser
har den sakkunnige lämnat följande redogörelse:

1) För innehavare av sådan lärarbefattning vid allmänt läroverk, med vilken
rätt till särskilda förmåner är förenad (donationer, prebenden o. dyl.),
gäller, att befattningshavaren skall vara skyldig vidkännas minskning i sin lön
till belopp, motsvarande förmånens värde; dock att vad genom donation avenskild
tillförsäkrats innehavare av- viss tjänst, i syfte att bereda denne sär -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

skild förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning, skall oavkortat
komma tjänstinnehavaren tillgodo.

2) Från det allmänna förbudet mot förening av tjänster har undantagits innehavare
av lärarbefattning i övningsämne.

3) Rektorerna vid de till statens undervisningsväsende hörande läroanstalterna
hava hänförts tili kategorien ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom
förordnande, men i motsats till vad som gäller för motsvarande kategori mom
allmänna civilförvaltningen åtnjuta rektorerna icke arvode utan uppbära dyrortsgraderad
lön allt efter befattningens placering i den för rektorerna gällande
särskilda löneplanen. Rektorerna äga icke rätt till någon avlöningsförhöjning
efter viss tids tjänstgöring. För erhållande av en utgångspunkt bland
annat vid bestämmandet av rektorernas pensioner har stadgats, att de olika
rektorsbefattningarna skola anses tillhöra vissa angivna lönegrader enligt
den för lärare i övrigt gällande löneplanen. Slutligen må framhållas, att
flertalet av de för ordinarie lärare i allmänhet gällande reglementsbestämmelserna
gjorts tillämpliga även på rektorerna, varigenom dessa således i princip
åtnjuta samma förmåner som de förra.

4) Särskilda bestämmelser äro givna med avseende å beräknandet av lonell

för lärare i s. k. övningsämnen (teckning, musik, gymnastik med lek och
idrott, slöjd eller hushållsgöromål). Huvudregeln är här, att lönen utgår med
det för vederbörande löneklass gällande beloppet vid en undervisningsskyldighet
av 30 veckotimmar; för varje timme, som över- respektive understiger 30,
skei-_inom vissa gränser — tillägg respektive avdrag å lönen med tre pro cent.

Vissa gymnastiklärare kompenseras härvid för bestyret med ungdomens
friluftsverksamhet på det sätt, att lönen för dem beräknas efter ett timantal,
sorn med en till tre veckotimmar överstiger det faktiska antalet undervis ningstimmar.

.

5) I de bestämmelser, som reglera rätten att för löneklassplacering tillgodoräkna
föregående anställningstid vid befordran från icke-ordinarie till ordinarie
tjänst, märkes i lärarnas avlöningsreglemente tvenne betydelsefulla skiljaktigheter
i jämförelse med motsvarande stadgande i allmänna civilförvaltningens
avlöningsreglemente.

Sålunda medgives uttryckligen vissa undantag från regeln att den föregående
anställningen skall hava innehafts i en följd. Sådant avbrott i anställningen,
som föranletts av genomgående av provår ejler av tjänstgöring vid under
skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt, så ock avbrott i anställningen
intill högst ett år, varunder lärare avlagt sådan licentiatexamen eller sådant
disputationsprov, som är av betydelse för kompetens såsom lärare, förklaras
icke skola utesluta rätt för läraren att för löneklassplacering tillgodoräkna
anställningstid före avbrottet.

Vidare har i fråga örn tillgodoräkning av anställningstid utom statens tjänst
visst undantag gjorts från elen allmänna regeln, att tillgodoräkning av utomstallig
tjänstgöring sker efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.
Sålunda må, direkt på grund av avlöningsreglementets bestämmelser, exempelvis
en läroverksadjunkt tillgodoräkna anställningstid såsom ordinarie ämncslärare
vid kommunal mellanskola eller en övningsskollärare vid folkskoleseminarium
tillgodoräkna anställningstid såsom ordinat ie folkskollärare,
utan att i någotdera fallet Kungl. Maj:ts prövning erfordras. De sålunda i
reglementet angivna fallen av rätt lill tillgodoräkning av utomstatlig tjänstgöring
avse väsentligen kommunal anställning; tjänstetid vid ett statsunder>,
lött privatläroverk kan endast tillgodoräknas efter Kungl. Majlis prövning
i varje särskilt fall.

(j) Lärares skyldighet att, örn han därtill förordnas, såsom vikarie bestrida
ordinarie befattning inom högre lönegrad är angiven att omfatta samman -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

lagt högst sex månader av ett och samma kalenderår i stället för tre månader,
såsom förhållandet är inom allmänna civilförvaltningen.

7) Bestämmelserna rörande tjänstebostad avse icke blott de fall, då lägenhet
disponeras av statsverket, utan även sådana bostäder, som disponeras av
vederbörande kommun. I stället för skyldighet att »bebo» anvisad tjänstebostad
har för lärarnas vidkommande föreskrivits skyldighet att »mottaga»
sådan bostad.

8) I 30 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen stadgas, alt
till vissa tjänstemän utgå för särskilda uppdrag arvoden i enlighet med vad
i vederbörande stat finnes angivet. För lärarnas del hava på motsvarande
ställe i det^ för dem gällande avlöningsreglementet införts ett antal bestämmelser
angående särskilda arvoden och ersättningar, vilka kunna utgå till vissa
uppräknade befattningshavare.

9) Vad slutligen beträffar ikraftträdandet av lärarnas avlöningsreglemente
märkes en övergångsbestämmelse, som alldeles saknar motsvarighet inom
allmänna civilförvaltningen. Den avser kvinnlig ordinarie lärare. I likhet
med kvinnlig tjänsteman i allmänhet äger sådan lärare icke uppbära lön enligt
den högsta för vederbörande lönegrad gällande löneklassen. Men därutöver
har för kvinnlig ordinarie lärare föreskrivits en successiv tillämpning av
den s. k. likalönsprincipen på sådant sätt, att sådan lärare skall åtnjuta avlöning,
under tiden till och med den 30 juni 1940 enligt löneklass, som i varje
särskilt fall är två löneklasser lägre, och under tiden 1 juli 1940—30 juni
1943 enligt löneklass, som är närmast lägre än den, som enligt avlöningsreglementet
eljest skulle hava varit för henne gällande.

Med beaktande av de nu angivna mera väsentliga skiljaktigheter, som för
närvarande förefinnas mellan allmänna civilförvaltningens och de statsanställda
lärarnas avlöningsreglementen, har den sakkunnige tagit under övervägande,
i vad mån behovet av erforderliga särföreskrifter för lärarnas vidkommande
kan tillgodoses inom ramen för det av 1938 års riksdag godkända
civila avlöningsreglementet med de i detsammas 8 kap. tillämnade särskilda
bestämmelserna. Härom har den sakkunnige anfört följande.

Vad först angår den ovan under 1) omförmälda bestämmelsen — vilken
avser avlöningens beräknande vid läroverkslärares innehav av prebenden o.
dyl. — innebär densamma visserligen en anordning, som måste anses ligga
vid sidan av de nyreglerade verkens avlöningssystem i allmänhet, men förhållandet
låter sig dock reglera med vissa särbestämmelser och kan icke anses
vara av den art, att det lägger hinder i vägen för ett inordnande av lärarna
under civila avlöningsreglementet. I detta sammanhang torde få erinras,
att värdet av de av kronan gjorda donationerna av kammarkollegiet
uppskattats genom beslut den 18 juni 1934; i fråga örn de enskilda donationerna
torde en nyvärdering snart komma till stånd, sedan efter framställning
av 1937 års riksdag Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1937 anbefallt
kammarkollegiet att verkställa uppskattning av den från dessa härflvtande
avkastningen.

Det under 2) upptagna förhållandet (förening av tjänster i vissa fall) låter
sig utan svårighet reglera genom särskild bestämmelse i 8 kap.

Rektorernas avlöningsförhållanden, varom ovan förmäles under 3), synas
inom ramen för det nya civila avlöningsreglementet kunna tänkas ordnade
pa ettdera av följande två sätt. Antingen kunde dessa befattningshavare
inordnas under 2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän
löneplan, varvid de skulle komma att tillhöra löneplan C, avseende tjänste -

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

13

män, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare. Den erforderliga
differentieringen i lön vid rektorsbefattningar av olika svårskötthetsgrad
kunde i sådant fall åvägabringas medelst en anordning med
avlöningsförstärkning, vilken anordning skall gälla exempelvis beträffande
landssekreterare och landskamrerare. Eller ock kunde rektorerna inordnas
under det nya reglementets 3 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild
löneplan, varvid en del av de under 2 avd. upptagna bestämmelserna
kunde göras direkt tillämpliga även å rektorerna. I valet mellan de två
sålunda angivna utvägarna har den senare ansetts vara att föredraga.

Hinder synes icke möta att inom det nya avlöningsreglementets ram tilllämpa
den under 4) omförmälda särskilda regeln för beräknandet av lönen
till lärare i övningsämne.

Under 5) behandlas två avvikelser från allmänna civilförvaltningens avlöningsbestämmelser,
vilka båda hava avseende å rätten att för löneklassplacering
tillgodoräkna föregående tjänstetid vid befordran från icke-ordinarie
till ordinarie tjänst. Förevarande spörsmål har numera kommit i
ett helt annat läge än förut, i ty att det nya civila avlöningsreglementet i
princip avskaffat tillgodoräkningsinstitutet för att i stället såsom regel endast
upptaga principen om rätt till s. k. suddning. Ett direkt inordnande
av lärarpersonalen under civila avlöningsreglementet skulle alltså innebära,
att den nu särskilt stadgade rätten att tillgodoräkna föregående tjänstgöring
vid vissa kommunala läroanstalter skulle upphöra att gälla. Detta kan i
förstone synas vara en väl genomgripande åtgärd. Emellertid må här erinras,
att det nya civila avlöningsreglementet icke helt och hållet avskaffat
möjligheten att för löneklassplacering utnyttja tidigare utomstatlig tjänstgöring.
I 8 § 4 mom. stadgas nämligen, att där tjänsteman före tillträdandet
av tjänst, som i reglementet avses, under avsevärd tid antingen innehaft
kommunal befattning eller ock i annan icke-statlig anställning utfört arbete
av allmännyttig beskaffenhet, må Kungl. Majit, där sådant prövas skäligt,
kunna lämna medgivande, varom i 3 mom. förmäles (d. v. s. att tjänstemannen
placeras i högre löneklass än den, till vilken han eljest skolat hänföras).
Av 1936 års lönekommittés motivering till denna bestämmelse framgår,
att man vid bestämmelsens utformning haft även det utomstatliga
skolväsendet i tankarna. Väl är det sannolikt, att den nu anförda bestämmelsen
kommer att i jämförelse med nuvarande förhållanden medföra en
inskränkning i antalet fall, då utomstatlig tjänstgöring tillåtes påverka löneklassplaceringen,
men möjligheten härtill föreligger dock alltjämt, och den
i detta sammanhang aktuella frågan om det nya reglementet kan tillämpas
på lärarna synes därför, såvitt den förevarande punkten 5) är i fråga, böra
besvaras jakande.

De under 6) och 7) omförmälda förhållandena —• skyldighet att vikariera
å högre befattning under högst sex månader samt vissa bestämmelser rörande
tjänstebostad — lära icke lägga hinder i vägen för civila avlöningsreglementets
tillämpning å lärarna.

Punkt 8) avser stadganden rörande särskilda arvoden och ersättningar åt
lärare. Civila avlöningsreglementet innehåller i 28 § 1 inom. första stycket
ett stadgande, att i fall, som omförmälas i 8 kap. av reglementet, må vid
vissa befattningar ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring
vid vederbörande verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med vad
i nämnda kapitel stadgas. Även örn de nu gällande stadgandena angående
lärarnas särskilda arvoden och ersättningar äro tämligen talrika synas de
dock kunna inpassas inom ramen för den nyss anförda bestämmelsen.

Frågan örn bibehållandet av den under punkt 9) omförmälda övergångsbestämmelsen,
avseende en successiv tillämpning å de kvinnliga ordinarie

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

lärarna av den s. k. likalönsprincipen, torde kunna bedömas fristående från
frågan om lärarnas inordnande under civila avlöningsreglementet.

Sammanfattningsvis bär den sakkunnige anfört, att den lämnade redogörelsen
finge anses giva vid handen, att något bestämt hinder icke kunde
sägas förefinnas för ett inordnande direkt under civila avlöningsreglementet
av lärarpersonalen vid statens undervisningsväsende. Visserligen bleve med
en sådan anordning de erforderliga särbestämmelserna tämligen talrika. I
sådant hänseende finge emellertid erinras, att de redan godkända särbestämmelserna
rörande exempelvis utrikesförvaltningen samt lots- och fyrstaten
innefattade vardera elva punkter, delvis av tämligen omfattande innebörd.
Då vidare en ledande princip vid löneregleringsarbetet varit, att så
många institutioner som möjligt borde inordnas under civila avlöningsreglementet,
syntes under hänvisning till det anförda tillräcklig anledning saknas
att icke låta det nya reglementet omfatta även de nu ifrågavarande lärarkategorierna.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har kommerskollegium förklarat sig
icke hava någon erinran att framställa mot det remitterade förslaget. Skolöverstyrelsen
har anfört, att det syntes överstyrelsen, som örn de förefintliga
skiljaktigheterna mellan undervisningsväsendets och den övriga civilförvaltningens
avlöningsbestämmelser skulle kunna såsom särbestämmelser
regleras i 8 kap. av civila avlöningsreglementets 2 avd. — med undantag
likväl för rektorernas avlöningsbestämmelser, vilka i enlighet med förslaget
borde intagas i 3 avd. av reglementet. Frågan om övergångsbestämmelse
rörande kvinnlig ordinarie lärares löneställning kunde enligt skolöverstyrelsen
lösas genom utfärdande av särskild kungörelse. Statskontoret har
uttalat, att ämbetsverket i likhet med den sakkunnige ansåge nu förefintliga
skiljaktigheter mellan avlöningsbestämmelserna för ifrågavarande lärare
och övriga befattningshavare med nyreglerad lön icke vara av sådan
art, att de borde utgöra hinder mot alt gemensamt avlöningsreglemente utfärdas.
Icke heller undervisningsväsendets lönenämnd har ansett någon erinran
vara att framställa mot förslaget att direkt inordna den statsanställda
lärarpersonalen under civila avlöningsreglementet.

För egen del förordar jag i likhet med myndigheterna, att avlöningsbestämmelserna
för den ordinarie lärarpersonalen vid statens undervisningsväsende
inordnas under civila avlöningsreglementet.

Författningsförslag.

Med sin i det föregående omförmälda skrivelse har den sakkunnige överlämnat
författningsutkast angående tillägg till civila avlöningsreglementet,
föranlett av reglementets tillämpning å ordinarie lärare vid det statliga undervisningsväsendet.
Författningsutkastet, vilket såsom bilaga (Bil. 1) torde få
fogas vid detta protokoll, innefattar förslag till dels ändrad lydelse av
54 § 9 och 10 mom. civila avlöningsreglementet, dels fogande av ett nytt,
tredje moment till 56 § samma reglemente, dels ock bestämmelser för rek -

Kungl. Majlis proposition nr 217.

15

torer vid vissa statliga läroanstalter, avsedda att införas under en särskild
avdelning av reglementet med rubrik: »Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt
särskild löneplan.»

5 4 § 9 mom. Enligt den sakkunniges förslag skola under ifrågavarande
moment meddelas särskilda bestämmelser för lärarpersonalen — med undantag
dock för rektorerna — vid högre lärarinneseminariet, de allmänna
läroverken, folkskoleseminariema, småskoleseminarierna, läroanstalterna förblinda,
vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, läroanstalterna för
dövstumma samt de tekniska läroverken. Momentet omfattar i den sakkunniges
utkast 16 punkter. Beträffande envar av dessa punkter och vad i övrigt
i anslutning till bestämmelserna i förevarande moment framkommit vid
ärendets remissbehandling må framhållas följande.

Punkten 1.

Under första punkten har den sakkunnige infört bestämmelse angående
momentets tillämpningsområde.

Jag tillstyrker den föreslagna bestämmelsen.

Punkten 2.

Under första stycket av andra punkten har den sakkunnige infört bestämmelse
angående avlöning åt innehavare av sådan lärarbefattning vid de allmänna
läroverken, med vilken rätt till särskilda förmåner är förenad. Bestämmelsen
överensstämmer med stadgandet i 3 § 2 mom. avlöningsreglementet
för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende.

För att underlätta införandet av eventuellt ändrade bestämmelser med avseende
på hithörande förhållanden har den sakkunnige, i anslutning till föreskrifterna
i 59 § 2 mom. civila avlöningsreglementet, under andra stycket
av ifrågavarande punkt föreslagit en bestämmelse av innehåll, att vederbörande
befattningshavare skall vara pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser
rörande de ifrågavarande förhållandena.

Skolöverstyrelsen har anfört följande.

Innehavare av tjänst, som genom donation tillförsäkrats särskild förmån
utöver honom eljest tillkommande avlöning, skulle genom tillägget i andra
stycket kunna frånhändas den förmån donationen avsett och under vilken
förutsättning denne måhända sökt befattningen. Det torde därför icke vara
motiverat, att detta tillägg även omfattar dylika befattningshavare.

Statskontoret har uttalat, att den i andra stycket föreslagna bestämmelsen
bör utgå och föreskrift i ämnet införas under 59 § 2 mom. av reglementet.

Lönenämnden förordar i likhet med statskontoret, att det i andra stycket
upptagna stadgandet -— mot vars sakliga innebörd lönenämnden icke haft
någon erinran att framställa — infogas i reglementets slutparagraf, i vars 2
mom. finnas meddelade vissa bestämmelser rörande olika tjänstemannagruppers
skyldighet att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest
ändrade bestämmelser rörande vissa förmåner eller ersättningar.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

I särskilt yttrande till lönenämndens utlåtande har ledamoten herr Grimlund,
med instämmande av ledamoten herr Eljas, förklarat sig i likhet med
skolöverstyrelsen anse, att sista stycket av förevarande punkt borde utgå.
Att en dylik förmån vore knuten till ett läroverk kunde enligt reservanterna
innebära en möjlighet att till läroverket förvärva en bättre kvalificerad lärarkraft
än som måhända eljest stöde till buds. Även av pietetshänsyn syntes
syftet med ifrågavarande förmåner böra bevaras.

För min del vill jag förorda, att de nya avlöningsbestämmelserna innefatta
ett stadgande örn skyldighet för lärare, som åtnjuter avkomst av enskild
donation, att underkasta sig ändring av de med donationen sammanhängande
avlöningsföreskrifterna. Detta stadgande synes emellertid såsom
statskontoret och lönenämnden framhållit böra upptagas i reglementets
sista paragraf. Jag torde framdeles få återkomma till denna fråga i samband
med framläggande av förslag till ytterligare ändringar i nämnda paragraf.

Punkten 3.

Den sakkunnige har här föreslagit en bestämmelse av innebörd, att den i
3 § 1 mom. andra stycket civila avlöningsreglementet stadgade skyldigheten
för tjänsteman att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma
kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad skall,
då fråga är om vikariat å lärarbefattning vid i detta sammanhang avsedd
läroanstalt, gälla för en tid av sammanlagt högst sex månader av ett och
samma kalenderår. Såsom motivering härför har den sakkunnige anfört
följande.

För närvarande är en lärare, örn han därtill förordnas, skyldig vikariera å
högre befattning under sammanlagt högst sex månader av ett och samma
kalenderår, detta för att möjliggöra förordnanden om en hel termins tidslängd.
För en tjänsteman inom allmänna civilförvaltningen gäller motsvarande
skyldighet för blott tre månader. Med hänsyn härtill har övervägts
att bringa de för lärarna gällande bestämmelserna i så nära överensstämmelse
sorn möjligt med de för tjänstemän i allmänhet gällande. En utväg vore
härvid att bibehålla skyldigheten att vikariera på högre tjänst under sex månader
men förbinda densamma med ett stadgande, att denna tid skulle belöpa
icke på ett och samma utan på två på varandra följande kalenderår. I
praktiken skulle härigenom lärarnas skyldighet i förevarande avseende icke
komma att sträcka sig längre än vad som gäller för övriga tjänstemän. Tillräcklig
anledning har emellertid icke synts föreligga att för lärarnas vidkommande
göra ändring i nu gällande ordning. Erinras må, att lärarna å
andra sidan äga och alltjämt synas böra äga rätt till det lindrigare löneavdraget
vid tjänstledighet för studier under längre tid än som gäller inom
allmänna civilförvaltningen, även i detta fall av det skälet, att en hel termin
bör kunna inrymmas under den ifrågavarande tidsperioden.

Statskontoret har anfört följande.

Statskontoret får erinra, att 1936 års lönekommitté i sitt betänkande med
förslag till civilt avlöningsreglemente (sid. 109) berört frågan om lämpligheten
att i reglementet intaga särbestämmelser för vissa befattningshavare örn skyl -

Kungl. Maj.ts proposition nr 217. 17

dighet att vikariera längre tid än tre månader. Kommittén anför i sådant
hänseende följande.

»För vissa befattningshavare (t. ex. tjänstemän vid fångvårdsstaten och
vid uppfostringsanstalten å Bona, diplomatisk och konsulär personal, tjänstemän
vid statens tvångsarbetsanstalten provinsialläkare och distriktsveterinärer)
har i avlöningsbestämmelserna föreskrivits en vidgad skyldighet att
vikariera å annan befattning. Dylika särbestämmelser böra enligt kommitténs
mening överflyttas till instruktionerna för vederbörande verk. Med
hänsyn emellertid till att en vidgad skyldighet i avseende å vikariat å annan
befattning är på sätt nyss angivits ålagd vissa befattningshavargrupper, har
stadgandet i 1 mom. andra stycket av förevarande paragraf av reglementsförslaget
erhållit en härav betingad komplettering.»

Då sålunda för andra befattningshavare, å vilka reglementet är tillämpligt,
icke införts särbestämmelser örn vikariatstidens längd, synes i anslutning
härtill motsvarande bestämmelser för lärarnas del icke hava sin plats i reglementet.

Lönenämnden har beträffande förevarande spörsmål uttalat följande.

Därest avsikten är att i instruktionsväg allmänt införa bestämmelser rörande
vissa tjänstemäns skyldighet att vikariera å högre befattning under
längre tid än den normalt föreskrivna tiden av tre månader, synes någon erinran
icke vara att framställa mot att i vederbörande stadgor för de olika
statliga läroanstalterna införes bestämmelse av motsvarande innebörd för
lärarnas vidkommande. Lönenämnden anser sig emellertid böra påpeka, att
det av statskontoret åberopade uttalandet av 1936 års lönekommitté icke i
första hand avser vidgad vikariatsskyldighet beträffande tidslängden utan
närmast innefattar ökad sådan skyldighet med avseende på annat verksamhetsområde
än det vederbörande tillhör.

Jag tillstyrker den sakkunniges förslag till lydelse av 3 punkten. En sådan
utsträckning av skyldigheten att vikariera å högre befattning, som här
avses, synes mig böra, liksom för närvarande, regleras inom ramen för vederbörande
avlöningsreglemente.

Punkten 4.

Den sakkunnige har anfört följande.

De bestämmelser, som reglera samtliga lärares rätt att åtaga sig undervisning
i annan läroanstalt samt övningslärares rätt att med sin befattning förena
annan tjänst, hava här sammanförts såsom ett första och andra stycke
av en och samma punkt. Beträffande de föreslagna bestämmelsernas sakliga
innebörd, vilken i stort sett överensstämmer med vad som för närvarande
giiller, må följande framhållas.

I det nya avlöningsreglementets 4 § 2 morn., som avhandlar tjänstemans
rätt att innehava olika uppdrag och tjänstebefattningar, stadgas bland annat,
att tillstånd i nämnda avseende bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid.
Detta innebär en skärpning av bestämmelserna i det nuvarande avlöningsreglemcntet
för allmänna civilförvaltningen; där användes i detta sammanhang
det uttrycket, att uppdraget eller befattningen skall kunna få »mottagas oell
tills vidare bibehållas». Med hänsyn till det anförda synes motsvarande
skärpning i bestämmelserna böra införas även i fråga örn lärares rätt att
åtaga sig undervisning i annan läroanstalt. En naturlig begränsning synes
härvid åstadkommas, om tillståndet får avse högst ett läsår i sänder. En
motsvarande anordning torde böra, där så kan ske, tillämpas även i fråga örn

Bihang till riksdagens protokoll 19.19. 1 sami. Nr 217. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

rätten för Övningslärare att samtidigt innehava flera befattningar; i detta
avseende föreslås dock tidsbegränsningen skola utgöra tre år.

En ordinarie Övningslärare vid exempelvis ett allmänt läroverk, vilken
önskar med sin befattning förena annan ordinarie statstjänst, får enligt nu
gällande bestämmelser göra detta efter prövning av skolöverstyrelsen, att
tjänsteföreningen kan utan olägenhet för undervisningen äga rum. En civil
tjänsteman i statens tjänst åter får enligt det nya reglementet icke samtidigt
innehava annan ordinarie statstjänst, så framt icke Kungl. Majit och riksdagen
beträffande viss tjänst annorlunda beslutat. För de statsanställda övningslärarnas
vidkommande synas vid lärarnas inordnande under civila avlöningsreglementet
nu gällande regler böra i huvudsak bibehållas. Skäl synas
emellertid tala för att ett så väsentligt avsteg från de i avlöningsreglementet
fastslagna grunderna på förevarande område, som ett generellt medgivande
till förening av två ordinarie tjänster innefattar, bör omgärdas med den särskilda
garanti, som inhämtandet av Kungl. Majits medgivande innebär. Så
mycket större skäl synas föreligga för en dylik åtgärd, som det får anses vara
av vikt att förebygga, att den sammanlagda undervisningsskyldigheten på
grund av ökning i timantalet vid de olika tjänsterna överskrider den maximigräns
av 34 veckotimmar, som i samband med 1937 års löneregleringsbeslut
uppställdes i fråga om övningslärares sammanlagda undervisningsskyldighet
vid samtidigt innehavande av flera ordinarie befattningar. I enlighet med
det anförda föreslås, att fråga om förening med innehavd befattning av ordinarie
statstjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning skall underställas
Kungl. Majits prövning.

Skolöverstyrelsen, statskontoret och lönenämnden hava förordat smärre
jämkningar i förevarande stadgande, väsentligen av redaktionell natur.

Jag förordar, att bestämmelser angående lärares rätt att åtaga sig undervisning
i annan läroanstalt samt övningslärares rätt att med sin befattning
förena annan tjänst införas i civila avlöningsreglementet i huvudsak enligt
den sakkunniges förslag men med hänsynstagande till de av myndigheterna
gjorda påpekandena.

Punkten 5.

Under denna punkt hava sammanförts vissa särskilda föreskrifter rörande
beräknande av avlöning åt lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och
idrott, slöjd eller hushållsgöromål.

Den sakkunnige har under a) föreslagit ett stadgande angående bestämmande
i vissa fall av stationeringsort för lärare i nu ifrågavarande övningsämnen.

Beträffande de under b) upptagna bestämmelserna har den sakkunnige
framhållit, att de skilja sig från de nu gällande så till vida, att

dels tillägg till respektive avdrag å årslönen vid tjänstgöringsskyldighet,
som över- respektive understiger 30 veckotimmar, föreslås skola ske med en
trettiondedel för varje veckotimme i stället för som för närvarande med tre
procent,

dels ock såväl maximi- som minimigräns stadgas i fråga örn det antal
veckotimmar, efter vilket övningslärares lön skall beräknas.

Till stöd för att ändring vidtages i förstnämnda hänseende har den sakkunnige
anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

19

Den nu gällande regeln ger normalt ett överskott på 10 %. Om sålunda
en lärares undervisningsskyldighet tänkes minskad till noll veckotimmar,
avdrages (3 X 30 =) 90 n/o av hans lön, varigenom han alltså skulle behålla
10 °/o. Att man stannat vid ett avdrag tor veckotimme av 3 % och
icke en trettiondedel, har sin grund i den uppfattningen, att en del av lönen
skulle närmast motsvara lärarens utbildningskostnader och en annan
del det i tjänsten uträttade arbetet. Nämnda uppfattning framfördes på
sin tid av skolöverstyrelsen, då överstyrelsen föreslog det system för övningslärarnas
avlönande, som sedermera upptogs av 1928 års lönekommitté och
numera vid löneregleringen år 1937 blivit genomfört. Emellertid vållar den
nämnda avdragsgrunden vissa olägenheter vid den praktiska tillämpningen,
vilket också uppmärksammades redan vid de nu gällande bestämmelsernas
tillkomst, ehuru någon ändring i 1928 års lönekommittés förslag då icke företogs.
Om exempelvis en lärare i teckning tjänstgör vid två läroverk med 15
veckotimmar vid vartdera, skulle, därest ej särskild spärregel infördes, hans
lön i båda fallen bli lika med löneklasslönen minskad med (15 X 3 =) 45 °/o.
Han skulle sålunda vid vartdera läroverket uppbära 55 %> eller tillhopa 110 °/o
av löneklasslönen. Om han i stället hade sina 30 veckotimmar förlagda till
ett och samma läroverk, kunde han uppbära allenast den för löneklassen
bestämda lönen. Nämnda förhållande uppmärksammades vid löneregleringen
och medförde en spärregel av följande lydelse:

»Lärare i övningsämne, som innehar ordinarie tjänst i samma lönegrad vid
mer än en staten tillhörig läroanstalt, må icke på grund av bestämmelserna
i första och andra styckena uppbära högre sammanlagd årslön, än han skulle
hava uppburit, om lian haft tjänstgöring av samma omfattning vid allenast
en läroanstalt. Närmare bestämmelser för tillämpning av detta stadgande
meddelas av Kungl. Majit.»

Klart är emellertid, att det nämnda förfaringssättet i praktiken blir tämligen
otympligt. Följden blir delvis ganska invecklade bestämmelser angående sättet
för reduktion av lönen vid en av läroanstalterna för att förhindra, att den
sammanlagda lönen överstiger 100 %. Det skulle onekligen innebära en avsevärd
förenkling, örn avdraget för varje veckotimme sattes lika med en trettiondedel
av löneklassbeloppet; någon risk för mer än 100 %> lön i ett sådant fall
som det ovan berörda skulle då icke föreligga, och den nyss citerade spärregeln
kunde slopas. Den vid tillkomsten av treprocentbestämmelsen framförda
synpunkten, att en del av lönen bör anses motsvara lärarens utbildningskostnader
och således under alla förhållanden vara tillförsäkrad läraren, torde
icke böra tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang. Utan att man
behöver närmare ingå på det berättigade i nämnda synpunkt torde det vara
tillfyllest att framhålla, att det knappast numera kan anses riktigt, att 10 °/o
av lönen skulle motsvara utbildningskostnaderna för alla Övningslärare över
lag; betydande skiljaktigheter i fråga om utbildningstidens längd förekomma
för’dem av hithörande lärarkategorier, som erhållit samma lönegradsplacering.

Till vad som nu anförts lill förmån för en övergång till ett tilläggs- och avdragssystern,
grundat på trettiondedelar i stället för på 3 %>, torde slutligen
böra fogas, att 1938 års riksdag godtagit trettiondedelsprincipen för
Övningslärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och högre
folkskolor. I det förslag lill avlöningsreglemente för lärare vid nämnda skolformer.
vilket bifogats propositionen 1938:230, ingår nämligen i 4 g 2 mom.
(propositionen sid. 84) den bestämmelsen att för varje veckotimme, som övereller
understiger 30, sker tillägg respektive avdrag å årslönen med en trettiondedel.
Riksdagen har icke gjort någon erinran mot förslaget i denna elei, och
det här ifrågavarande avlöningsreglementet skall träda i kraft den 1 januari

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

1939. Av 1936 års lärarlönesakkunnigas motivering till den föreslagna bestämmelsen
(statens offentliga utredningar 1937: 27, sid. 47) må följande anföras: _

»Av praktiska skäl torde emellertid avlöningsbestämmelserna för de Övningslärare,
som erhålla ordinarie anställning vid någon av de högre kommunala
skolformerna, böra i vissa avseenden erhålla annan utformning än för
övningslärarna vid de statliga läroanstalterna. Till följd av den beslutade anordningen,
att det för varje veckotimme, varmed övningslärares tjänstgöring
över- eller understiger 30, skall ske tillägg till, respektive avdrag å lönen med
3 procent, har det för undvikande av otillfredsställande resultat blivit nödvändigt
att meddela ovan angivna föreskrift till förhindrande av att Tärare
i övningsämne, som innehar tjänst i samma lönegrad vid mer än en staten
tillhörig läroanstalt, icke må uppbära högre sammanlagd årslön, än han skulle
hava uppburit, om han haft tjänstgöring av samma omfattning vid allenast en
läroanstalt.

Någon motsvarighet till sistnämnda bestämmelse kan emellertid icke utan
avsevärda olägenheter genomföras beträffande Övningslärare vid de ifrågavarande
kommunala skolformer, eftersom de olika skolorna ofta hava olika
huvudmän. Vidare lärer det ej sällan komma att inträffa, att lärare i övningsämne
samtidigt innehar fast anställning vid en statlig undervisningsanstalt
och vid någon av de högre kommunala skolformerna.

Efter att på olika vägar hava sökt komma fram till en lämplig lösning av
ifrågavarande spörsmål hava de sakkunniga måst avstå från den i och för sig
önskvärda och även närmast till hands liggande anordningen att tillämpa fullständigt
enahanda avlöningsbestämmelser för övningslärarna vid de högre
kommunala skolformerna som vid de statliga läroanstalterna.

I stället hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att ovanberörda tillägg
till, respektive avdrag å lönen fastställes till en trettiondedel av årslönen för
varje veckotimme, varmed lärares tjänstgöring över- eller understiger 30
veckotimmar. Med en dylik anordning kommer Övningslärare^ avlöning att
utan särbestämmelser kunna regleras självständigt för varje skola, där han
kan hava anställning.»

Av de sakkunnigas sålunda anförda motivering torde särskilt böra understrykas
de avsevärda olägenheter vid en tillämpning av treprocentregeln som
uppstå i de fall, då Övningslärare samtidigt tjänstgöra vid ett statsläroverk
och en eller flera kommunala skolor. Den enklaste utvägen synes här vara
ma? ändrar de för de statliga övningslärarna gällande bestämmelserna
på sådant sätt, att de komma att överensstämma med de numera för de kommunalt
anställda godkända.

I fråga om förslaget att bestämma såväl maximi- som minimigräns för det
antal veckotimmar, efter vilket övningslärares lön skall beräknas, har den sakkunnige
framhållit följande.

För närvarande stadgas i avlöningsreglementet en viss undre gräns, under
vilken avdrag å årslönen icke må ske för ordinarie lärare i övningsämne.
Sålunda kan sådant avdrag icke äga rum för lärare i teckning, musik eller
gymnastik med lek och idrott för mer än 21 och för lärarinna i kvinnlig
slöjd för mer än 24 veckotimmar. Om i något fall — visserligen mest teoretiskt
— timantalet skulle sjunka under 9 veckotimmar för någon befattning
inom den förra och under 6 veckotimmar för någon befattning inom
den senare kategorien tjänster, får den ifrågavarande befattningen flyttas
till någon läroanstalt, där minimigränsen kan upprätthållas. Någon maximigräns
åter, över vilken tillägg till årslönen icke må ske, finnes icke an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

21

given i avlöningsreglementet. Den förekommer i stället i de olika stadgorna,
i det sammanhang som reglerar lärarnas undervisningsskyldighet, och
även i vederbörande pensionsförfattning. Maximigränsen är satt till 34
veckotimmar. För Övningslärare i allmänhet kan lönen alltså icke ökas
med mer än (4X3 —) 12 procent. Motsvarande gäller ifråga om exempelvis
pensionsavdrag. Lönen till en gymnastiklärare vid allmänt läroverk
Tean dock utgå med ett belopp, som med (7 X 3=) 21 procent överstiger löneklasslönen.
Den särskilda kompensation, som dessa lärare åtnjuta för bestyret
med ungdomens friluftsverksamhet, en till tre extra veckotimmar, ligger
nämligen vid sidan om den stadgade latituden för övningslärarnas undervisning
sskyldighet. Det bör emellertid framhållas, att det är med en viss försiktighet
som man låter en gymnastiklärare verkligen få åtnjuta lön, beräknad
på en grundval av 37 veckotimmar; enligt från skolöverstyrelsen under
hand inhämtad uppgift förekommer sålunda vid de allmänna läroverken en
dylik anordning i ett tiotal fall under läsåret 1938—1939.

Det synes riktigast, att man direkt i avlöningsreglementet intager icke
blott minimigräns utan även maximigräns för det timantal, som skall läggas
till grund vid beräknandet av övningslärares löner. Det är här närmast
fråga om en ren lönebestämmelse, och måttet på maximiantalet timmar synes
väl försvara sin plats i avlöningsreglementet. Dé särskilda kompensationstimmarna
för gymnastiklärarnas arbete med friluftsverksamheten föreslås
alltjämt ligga vid sidan örn det antal undervisningstimmar, efter vilket lönen
beräknas. Vidare föreslås en jämkning i uttryckssättet beträffande den
nuvarande bestämmelsen om beloppets avrundning, vilken befunnits oklar.

Beträffande den under c) upptagna bestämmelsen har den sakkunnige anfört,
att densamma i jämförelse med för närvarande gällande förhållanden
innebär den ändringen, att det föreslås skola läggas i skolöverstyrelsens
hand att för varje budgetår pröva, huruvida i det enskilda fallet kompensation
till vederbörande gymnastiklärare bör utgå för bestyret med lärjungarnas
friluftsverksamhet. Enligt den nuvarande bestämmelsen, vilken verkar
automatiskt och sorn även gäller för extra ordinarie och extra gymnastiklärare,
utgår under alla förhållanden kompensation till vederbörande
gymnastiklärare, även örn han — vilket i ett eller annat fall lärer vara händelsen
— icke har något bestyr alls med lärjungarnas friluftsverksamhet.

Skolöverstyrelsen har beträffande förslaget i denna del anfört, att de under
b) föreslagna bestämmelserna tillör oge sig särskilt intresse, då de för ett
stöld antal Övningslärare vid det statliga undervisningsväsendet komme alt
innebära en reducerad löneökning. Härefter fortsätter ämbetsverket:

Nackdelarna med tvenne olika regler vid löneberäkning för Övningslärare
framträda särskilt i de fall, då en Övningslärare samtidigt tjänstgör vid
ett statsläroverk och en eller flera kommunala skolor. För den sakkunnige
har den enklaste utvägen synts vara, att bestämmelserna för de statliga
övningslärarna bringas i överensstämmelse med de för de kommunalt anställda
och således 3 °/o-regeln övergives till förmån för trettiondedelsregeln.

Ur löneteknisk synpunkt är givetvis också denna senare regel att föredraga.
Men överstyrelsen kan dock icke underlåta att framhålla, att även
den regeln har sina nackdelar. I praktiken kommer det föreslagna systemet
att innebära 3 1/3 % tillägg, respektive avdrag. Övningslärare med en
undervisningsskyldighet av mer än 30 timmar erhålla således genom förslaget
en ökad ersättning för övertimmar. Arvodet för dessa timmar kan

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

närmast jämföras med exempelvis timlärararvodet för en adjunkt eller lektor,
som utöver sin ordinarie tjänst förordnas som timlärare. Dessa erhålla
då samma arvode som utgår exempelvis till en filosofie magister (utan
provårskurs). Medan lektor eller adjunkt för dessa övertimmar får ett
proportionsvis reducerat arvode i förhållande till den ordinarie lönen, skulle
Övningslärare erhålla samma arvode för dessa överskjutande timmar som
för övrig tjänstgöring. Bibehålies åter 3 °/o-regeIn, reduceras arvodet något
för övertimmarna.

För Övningslärare med under 30 veckotimmar åter verkar trettiondedelsregeln
åt andra hållet. Avdragen förstoras, och den sammanlagda lönen för
dessa våra läroverks lägst avlönade befattningshavare blir reducerad. På
många mindre orter med realskola är det för dem också ofta svårt eller
omöjligt att erhålla andra förvärvskällor.

Med hänsyn till vad här anförts får överstyrelsen på denna punkt avstyrka
förslaget och föreslå, att man såväl av ovan anförda sakskäl som av mycket
starka billighetsskäl bibehåller den nuvarande regeln om 3 °/o avdrag respektive
tillägg.

Avlöningen vid samtidig tjänstgöring å statlig och kommunal befattning
torde kunna regleras genom särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser.
Det torde icke möta några svårigheter att enligt trettiondedelsregeln
fastställa den del av lönen, som belöper sig på den kommunala befattningen.
För den återstående delen av lönen finns det endast en huvudman nämligen
staten, som genom ovan ifrågasatta bestämmelser reglerar denna del av lönen.

Mot införandet i avlöningsreglementet av minimi- och maximigräns för
det timantal, som skall läggas till grund för beräknandet av övningslärares
löner, och den föreslagna omformuleringen i uttryckssättet beträffande den
nuvarande bestämmelsen om beloppets avrundning har överstyrelsen intet
att erinra.

Skolöverstyrelsen fortsätter:

Den under c) föreslagna bestämmelsen stadgar, att lärare i gymnastik med
lek och idrott vid högre lärarinneseminariet eller allmänt läroverk, vilken
fullgör arbete med planläggningen och övervakandet av lärjungarnas friluftsliv,
må efter prövning av skolöverstyrelsen för varje budgetår tilläggas ytterligare
veckotimmar.

Överstyrelsen vill ingalunda bestrida, att ett eller annat fall förekommit,
då en gymnastiklärare icke haft något bestyr med lärjungarnas friluftsverksamhet.
Det synes dock överstyrelsen som om dessa fall varit alltför få, för
att man med hänsyn därtill behöver införa denna bestämmelse om prövning.
Med hänsyn till att den nya bestämmelsen skulle medföra ett ökat
administrativt arbete, som icke torde komma att motsvara det ekonomiska
utbyte, man kan vänta därav, samt till svårigheten att objektivt pröva omfattningen
av arbetet med friluftsverksamheten får överstyrelsen föreslå, att
de nuvarande bestämmelserna bibehållas oförändrade.

Statskontoret har ansett sig böra tillstyrka den sakkunniges förslag, att den
nuvarande treprocentregeln vid beräknandet av övningslärarnas lön ersättes
med en beräkning av lönen efter trettiondedelar. Vidare syntes föreskriften
under b) böra förtydligas på så sätt, att av bestämmelsen klarare komme att
framgå, att den där givna maximibestämmelsen vid beräknandet av övningslärares
lön har avseende även å det fall, att Övningslärare tjänstgör vid flera
undervisningsanstalter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

23

Lönenämnden har beträffande övningslärarnas avlöningsförhållanden uttalat
bland annat följande.

Ur löneteknisk synpunkt synes den i det remitterade förslaget förordade
»trettiondedelsregeln», vilken numera fastställts att gälla för övningslärarna
vid bland annat de kommunala flick- och mellanskolorna och vilken för övrigt
redan godtagits även inom det statliga undervisningsväsendet, nämligen
vid bestämmandet av avlöningen till timlärare i övningsämne, avgjort vara
att föredraga framför den nu gällande »treprocentsregeln». Detta har även
skolöverstyrelsen uttalat i sitt i ärendet avgivna utlåtande. A andra sidan
är det uppenbart, att en regel, enligt vilken avdrag å lönen skall göras med
3.33 i stället för med 3 procent för varje veckotimme, varmed undervisningsskyldigheten
understiger 30, måste — vid lika förutsättningar i övrigt — medföra
en försämrad löneställning vid de ifrågavarande befattningarna. Då
emellertid ur principiell synpunkt hinder givetvis icke bör möta att i samband
med genomförandet av ny lönereglering upptaga till övervägande frågan
om sådan ändring i gällande grunder för lönens beräknande, som i lönetekniskt
hänseende kan anses innebära en förbättring, finner sig lönenämnden,
under hänvisning tillika till vad i motiveringen till det remitterade förslaget
anföres, icke böra framställa någon erinran mot att, på sätt enligt nämnda
förslag skulle ske, de för de statsanställda övningslärarna gällande grundläggande
reglerna för lönens beräknande bringas till överensstämmelse med de
numera för motsvarande kommunalt anställda lärare bestämda. Vid hithörande
bestämmelsers slutliga utformning bör, på sätt statskontoret framhållit,
den däri ingående maximibestämmelsen vid beräknande av övningslärares
lön bringas att avse även det fall, da Övningslärare tjänstgör vid flera läroanstalter.

Därest grunden för beräknande av övningslärares lön omlägges på sätt
ovan förordats, bör givetvis övergångsbestämmelse införas i syfte att skydda
nuvarande tjänstinnehavare mot löneminskning. Lönenämnden vill särskilt
understryka, att frågan örn en övergångsbestämmelse i nu omhandlade avseende
synes böra bedömas fristående från frågan örn de övergångsbestämmelser
i övrigt, som lämpligen böra ifrågakomma för befattningshavare i allmänhet,
vilka den 1 juli 1939 inträda på det nya civila avlöningsreglementet.
I detta fall gäller det nämligen en omläggning, som oberoende av den nya
löneplanens tillämpning på lärarna måste medföra löneminskning.

Vad under c) i den förevarande 5 punkten föreslås innebär den andringen
i förhållande till nu gällande bestämmelser, att det skulle läggas i skolöverstyrelsens
hand att för varje budgetår pröva, huruvida i det enskilda tallet
kompensation bör utgå till vederbörande gymnastiklärare för bestyret med
lärjungarnas friluftsverksamhet. Enligt förslaget skulle emellertid de^ nuvarande
särskilda grunderna för sådan gottgörelses beräknande kvarstå oförändrade,
varigenom skolöverstyrelsen vid sin prövning av frågan skulle vara
bunden av på förhand bestämda gränser. Det vill förefalla lönenämnden,
att en lämplig konsekvens av förslaget att införa en årlig prövning i förevarande
hänseende — till vilket förslag lönenämnden ansluter sig — vore att
i författningen allenast fastställa det högsta antal veckotimmar, som skulle
få läggas till grund vid gottgörelsens beräknande, och i övrigt överlämna at
skolöverstyrelsen att så smidigt som möjligt och pa grundval av de av vedelbörande
rektor vitsordade förhållandena i värjo särskilt fall utmäta den kompensation,
som i förevarande avseende kan befinnas skiilig. Härvid bör såsom
allmän regel förutsättas, att den praktiska tillämpningen av en sådan
allmän bestämmelse icke kommer att medföra för vederbörande lärare förmånligare
resultat än de nu gällande, mera detaljerade föreskrifterna.

24

Kungl. Alaj:ts proposition nr 217.

I särskilt yttrande till lönenämndens utlåtande har ledamoten herr Grimlund,
med instämmande av ledamöterna fröken Köersner och herr Eljas,
beträffande det under 5 punkten b) föreslagna grundläggande stadgandet
förklarat sig i likhet med skolöverstyrelsen anse, att de genom det nuvarande
avlöningsreglementet givna föreskrifterna för beräkning av årslönen till
lärare i övningsämne böra bibehållas. Reservanterna anföra i huvudsak följande.

En övergång till den för de kommunala skolorna i detta avseende införda
regeln skulle för de statligt anställda övningslärarna — utom för dem med
full tjänstgöring — medföra en lönereduktion med ganska uppseendeväckande
konsekvenser. En Övningslärare med exempelvis nio veckotimmars tjänstgöring
en ganska talrik kategori -— skulle erhålla icke mindre än omkring
20 /o reduktion av den redan förut anspråkslösa årslönen. För mindre samrealskolor
vore det under nuvarande förhållanden ofta nog förknippat med
svårigheter att erhålla Övningslärare med full kompetens. Skulle avlöningsförhållandena
ytterligare försämras, torde svårigheterna för visso bliva än
större.

Motiveringen för införande å det statliga undervisningsväsendets område
av den visserligen enklare linjen med trettiondedels- i stället för 3 procentavdrag
syntes icke tillräckligt bärande. I sådant fall t. ex., då en Övningslärare
tjänstgör vid skolor nied olika huvudmän, kunde en proportioneringsmetod
tillämpas för avlöningsbeloppets fördelning på skolorna. Den förenkling,
som den nya beräkningsgrunden skulle medföra, förefölle vara ganska obetydlig
och alldeles för dyrköpt med hänsyn till den personal — nuvarande
och framtida som skulle bära förenklingens följder i form av kännbara
lönereduktioner.

För egen del tillstyrker jag, att den nu tillämpade regeln, enligt vilken
vid bestämmandet av ifrågavarande lärares årslöner tillägg respektive avdrag
sker å lönebeloppen med tre procent för varje veckotimme, varmed
veckotimmarnas antal över- eller understiger trettio (treprocentregeln), i
överensstämmelse med den sakkunniges, av statskontoret och lönenämnden
förordade förslag ersättes med en regel, enligt vilken tilläggen och avdragen
motsvara en trettiondedel av lönebeloppet (trettiondedelsregeln). Till stöd
härför får jag framhålla följande.

En vägledande synpunkt vid den senast genomförda löneregleringen för
lärarpersonalen vid de högre kommunala skolformerna har varit, att löneförmånerna
för nämnda personal borde i möjligaste mån överensstämma
med de löneförmåner, som tillkomma lärarpersonalen vid det statliga undervisningsväsendet.
En dylik överensstämmelse kunde emellertid icke
åstadkommas i fråga om övningslärarna; för bestämmandet av dessas årslöner
infördes vid de kommunala skolorna trettiondedelsregeln. Då Övningslärare
icke sällan samtidigt innehar anställning såväl vid statlig som kommunal
läroanstalt, måste de olika beräkningsgrunderna anses innebära en
betydande olägenhet, desto mer som det i syfte att bereda övningslärarna
bättre utkomst i och för sig synes angeläget att underlätta en dylik förening
av tjänster.

Ur löneteknisk synpunkt är, såsom också vitsordats av de i ärendet hörda
myndigheterna, trettiondedelsregeln att föredraga framför treprocentregeln.

Kungl. Majlis proposition nr 217.

25

Den senare nödvändiggör icke blott en i praktiken tämligen svårtillämplig
spärregel till förhindrande av att en Övningslärare genom förening av flera
befattningar erhåller högre lön än den han skulle erhållit, om tjänstgöring
av samma omfattning fullgjorts å endast en tjänst, utan även att årslönerna
för de olika befattningarna måste bestämmas efter en och samma dyrortsgrupp
även i de fall, då tjänstgöringen fullgöres å skilda orter, tillhörande
olika ortsgrupper. Jämväl i pensionshänseende föranleder tillämpningen
av treprocentregeln vissa olägenheter.

En övergång till trettiondedelsregeln medför emellertid en minskning av
övningslärarnas löneförmåner i fall veckotimmarnas antal understiger trettio.
Då löneställningen härigenom bringas i överensstämmelse med den löneställning
för motsvarande Övningslärare vid de högre kommunala skolformerna,
som godkändes vid förra årets riksdag, synes denna omständighet
icke böra utgöra hinder för den ifrågasatta ändringen. Härvid utgår jag
dock i likhet med lönenämnden från, att en övergångsbestämmelse utfärdas
i syfte att skydda nuvarande tjänstinnehavare mot löneminskning. Jag återkommer
i det följande till denna fråga.

Mot förslaget att i avlöningsreglementet stadga såväl maximi- som minimigräns
för det timantal, som skall läggas till grund vid årslönens bestämmande,
finner jag icke anledning till erinran. Särskild föreskrift torde böra
meddelas, varigenom maximibestämmelsen blir tillämplig även vid förening
av flera övningslärarbefattningar. Det synes härvid nödvändigt att överlåta
åt Kungl. Majit att för varje fall meddela de närmare föreskrifter, som
erfordras. Lämpligen kunna dessa meddelas i samband med prövningen av
frågan örn lärarens rätt att förena tjänsterna.

Jag tillstyrker vidare den sakkunniges förslag att lägga i skolöverstyrelsens
hand att pröva, huruvida i det enskilda fallet kompensation till gymnastiklärare
bör utgå för bestyret med lärjungarnas friluftsverksamhet. Prövningen
synes lämpligen kunna ske i samband med att överstyrelsen — efter förslag
av vederbörande rektor — bestämmer antalet undervisningstimmar i
veckan för gymnastikläraren. I enlighet med lönenämndens förslag synes i
avlöningsreglementet endast böra fastställas det högsta antal veckotimmar,
som får tilläggas. I övrigt bör det överlåtas åt överstyrelsen att på grundval
av de av vederbörande rektor vitsordade förhållandena utmäta kompensationen.
Jag förutsätter, att den sålunda förordade, friare prövningen av
förhållandena på detta område icke vid den praktiska tillämpningen medlör
förmånligare resultat än nu gällande regler.

1 övrigt har jag beträffande den nu förevarande punkten endast att tilllägga,
att en redaktionell överarbetning av författningstexten synes påkallad.
I detta sammanhang må emellertid meddelas, att statskontoret påpekat,
alt det ur saklig synpunkt icke vore fullt tillfredsställande, att en extra
ordinarie Övningslärare nied exempelvis nio veckotimmars tjänstgöring skulle
få snedda till en ordinarie tjänst med ett vida större antal veckotimmar.
För min del anser jag tillräckliga skäl icke föreligga alt med hänsyn till an -

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

givna förhållande, som sammanhänger med övningslärarnas säregna tjänstgöringsvillkor,
för dessa lärare meddela särskilda sneddningsregler, vilka nödvändigtvis
måste bliva av komplicerad art.

Punkten 6.

Den sakkunniges förslag till bestämmelse under sjätte punkten av ifrågavarande
moment överensstämmer i sak med nu gällande föreskrift i samma
ämne. Mot förslaget torde icke någon erinran vara att framställa.

I detta sammanhang får jag anmäla en av skolöverstyrelsen upptagen fråga
örn rätt för de statsanställda lärarna att för placering i löneklass tillgodoräkna
tidigare tjänstgöring vid vissa icke statliga läroanstalter, överstyrelsen
har härom anfört följande.

Vid övergång från ordinarie lärarbefanning vid vissa icke statliga läroanstalter
till ordinarie statlig äro bestämmelserna ändrade, i det att den i nuvarande
stadga intagna bestämmelsen om tillgodoräkning av viss dylik tjänstgöring
saknar motsvarighet i det nya reglementet. 1936 års lönesakkunniga
ha dock förutsatt, att sådan möjlighet till tillgodoräkning alltjämt i dylika
fall bör hållas öppen, varför i reglementets 8 § 4 mom. införts en bestämmelse,
att sådan tjänstgöring efter Kungl. Maj:ts prövning må kunna tillgodoräknas.

överstyrelsen vill dock ifrågasätta örn icke särskild föreskrift om tillgodoräkning
av dylik tjänstgöring allt fortfarande bör bibehållas. Genom beslut
av 1938 års riksdag erhålla nämligen befattningshavarna vid flertalet av dessa
läroanstalter från och med den 1 januari 1939 en lönereglering, som i
stort överensstämmer med befattningshavarnas vid det statliga undervisningsväsendet
och med för dessa båda kategorier lärare enahanda bestämmelser
för Iönetursberäkning. 1936 års lärarlönesakkunniga ha i specialmotiveringen
till avlöningsreglemente för lärare vid kommunala flickskolor,
kommunala mellanskolor och högre folkskolor också framhållit önskvärdheten
av att generella föreskrifter bleve av Kungl. Maj:t meddelade, om
rätt för lärare vid de statliga läroverken att i löneturshänseende tillgodoräkna
sig likvärdig tjänstgöring vid i ovannämnda reglemente avsedda skolformer
efter samma grunder, som örn ifrågavarande tjänstgöring vore fullgjord
i statens tjänst.

Den ifrågasatta bestämmelsen kunde då utformas i nära överensstämmelse
med vad som enligt civila avlöningsreglementet 8 § 2 mom. skulle gälla för
den, som före tillträdandet av befattning i statens tjänst innehaft ordinarie
befattning eller anställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana
äldre bestämmelser eller från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna
i 8 § 1 mom. ej kunnat tillämpas på honom.

Därutöver skulle måhända erfordras ett tillägg av sådan innebörd, att en
befattningshavare icke genom en dylik bestämmelse placerades i högre löneklass
än som skulle ha tillkommit honom, om han hela sin tjänstetid varit i
statens tjänst och innehaft ordinarie statstjänst i samma lönegrad från tidpunkten
för tillträdandet av den ordinarie befattningen.

Beträffande det av skolöverstyrelsen sålunda berörda spörsmålet har lönenämnden
yttrat huvudsakligen följande.

Såvitt lönenämnden kan finna, skulle den av skolöverstyrelsen ifrågasatta
tillgodoräkningsrätten innebära, att rätt till sneddning skulle stadgas,
då lärare övergår från befattning vid läroanstalt, å vilken avlöningsreglemen -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

tet för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska
mellanskolor och högre folkskolor är tillämpligt, till befattning vid i
civila avlöningsreglementet avsedd läroanstalt. Lönenämnden finner sig icke
böra tillstvrka åtgärd i angivet syfte, så länge det för de kommunala mellanskolorna
m. fl. dylika läroanstalter gällande avlöningsreglementet icke
anpassats efter de i civila avlöningsreglementet intagna bestämmelserna. Till
dess så skett synes syftet med skolöverstyrelsens förslag kunna tillgodoses
genom tillämpning av stadgandet i 8 § 4 mom. sistnämnda avlöningsreglemente.

J anledning av vad sålunda förekommit får jag framhålla, att frågan örn
definitiv lönereglering för, bland annat, lärarpersonalen vid kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor
i anslutning till civila avlöningsreglementets bestämmelser enligt min
mening bör anstå i avbidan på utredning i ämnet genom sakkunniga. Jag
torde senare i samband med framläggande av förslag till provisoriska
avlöningsbestämmelser under budgetåret 1939/40 för nämnda personal få tillfälle
att återkomma till detta spörsmål. Vid den blivande utredningen bör
den av skolöverstyrelsen upptagna frågan göras till föremål för närmare
övervägande. Under tiden bör, såsom lönenämnden framhållit, bestämmelsen
i 8 § 4 mom. civila avlöningsreglementet kunna, i den utsträckning så prövas
skäligt, tillämpas för sådana fall, som här åsyftats.

Punkten 7.

Under sjunde punkten hava intagits bestämmelser angående ferier och
semester. Bestämmelserna avse jämväl lärarna vid tekniska gymnasiet i
Göteborg samt översköterskan vid vårdanstalten för blinda med komplicerat
lyte, örn vilkas rätt till ferier respektive semester föreskrifter för närvarande
äro meddelade i 54 § 9 och 10 mom. civila avlöningsreglementet.

Den sakkunniges förslag under ifrågavarande punkt föranleder ingen erinran
från min sida.

Punkten 8.

Restämmelserna under åttonde punkten avse tjänstledighetsavdrag för
Övningslärare. Den sakkunnige har anfört följande.

Förslaget innebär på denna punkt två sakliga ändringar i jämförelse med
nu gällande ordning. Dels måste en jämkning ske, därest det framställda
förslaget om tillägg respektive avdrag å lönen efter trettiondedelar genomföres.
Dels synes en komplettering till nu gällande bestämmelse motiverad.
För närvarande stadgas allenast reduktion av tjänstledighetsavdragen, därest
en övningslärares undervisningsskyldighet understiger 30 veckotimmar;
för det fall, att undervisningsskyldigheten överstiger nämnda timantal, finnes
ingen föreskrift att tjänstledighetsavdraget skall ökas efter samma grunder
som lönen. Med hänsyn till den ganska avsevärda ökning av lönen,
som kan inträda för vissa Övningslärare (upp till 21 °/o eller, med det här
framförda förslaget, 7/3o), synas skäl emellertid tala för införandet av den
anordningen, att tjänstledighetsavdragen skola efter samma grunder följa
växlingarna i lönen, icke blott nedåt utan även uppåt.

Regeln om avrundning av avdragsbelopp har omformulerats i överensstämmelse
med det nya reglementets bestämmelse örn avrundning av rörligt
tillägg (31 § 1 morn.).

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

För min del finner jag icke skäl till erinran i sak mot den sakkunniges
förslag i denna del, vilket icke föranlett invändningar från de hörda myndigheterna.

Punkten 9.

Under nionde punkten har den sakkunnige i huvudsaklig överensstämmelse
med nu gällande föreskrifter infört bestämmelser angående rätt för
lärare att vid viss ledighet, bland annat för studier, uppbära oavkortad lön.

Förslaget föranleder icke någon erinran från min sida. Till frågan om
tjänstledighet för studier återkommer jag dock vid behandlingen av tionde
punkten.

I detta sammanhang torde jag få upptaga en vid ärendets remissbehandling
uppkommen fråga angående tjänstledighetsavdrag under ferietid.

Statskontoret har beträffande nämnda spörsmål anfört följande.

En viss osäkerhet har gjort sig gällande, om och i vilken mån lärare vid
längre ledigheter skall vara skyldig söka tjänstledighet jämväl under ferietid.
Före den 1 januari 1938, då lärare uppbar lön och tjänstgöringspengar,
saknade nämnda spörsmål ur avlöningssynpunkt praktisk betydelse. Lärarna
beviljades emellertid ledighet efter läsår (jfr § 121 läroverksstadgan).
I och med att lärarnas löner nyreglerades kommo de ordinarie lärarna att
uppbära lika lön för dag räknat såväl under lästermin som under ferietid.
Detta medförde, att, därest lärare icke under ferierna skulle komma att
uppbära oavkortad lön, tjänstledighet måste beviljas honom jämväl under
sådan tid.

Denna fråga kommer i ett delvis ändrat läge i och med att det av 1938
års riksdag antagna civila avlöningsreglementet göres tillämpligt å lärarna.
Enligt 15 § 1 mom. nämnda reglemente äger nämligen tjänsteman, som i
stället för semester åtnjuter ferier, icke under ferietid uppbära oavkortad
lön, därest han vid ferietidens början sedan minst ett år icke bestritt sin
egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning,
utan skall han i dylika fall vidkännas A-avdrag. Härigenom har sålunda
öppnats en författningsenlig möjlighet att, oaktat lärare icke beviljats tjänstledighet
under ferietid, ändock verkställa vederbörligt avdrag å hans lön
under sådan tid.

Statskontoret vill emellertid fästa uppmärksamheten vid att ovan återgivna
stadgande för de lärargrupper, som det nu gäller att inordna under
civila avlöningsreglementet, icke torde kunna givas en sådan tillämpning,
att det med stadgandet åsyftade resultatet kommer att vinnas. För nu ifrågavarande
lärare sluta nämligen lästerminerna under olika år endast i undantagsfall
på samma dag. Detta gör. att det kommer att bliva beroende
på rena tillfälligheter, huruvida en lärare, som på grund av sjukdom icke
kunnat tjänstgöra under ett läsår, för den efter läsårets slut följande ferien
skall äga uppbära oavkortad lön eller ej. Det sagda belyses bäst av följande
exempel. En lärare, som varit i tjänst ett läsår, vilket slutat den 7 juni.
begär och erhåller sjukledighet för det därpå följande läsåret, vilket slutar
den 3 juni. Denna lärare torde icke kunna förpliktas att avstå något av
sin lön under den därpå följande ferien, da han vid ferietidens början (den
4 juni) icke kan sägas sedan minst ett år icke hava bestritt sin tjänst. Reduktionsregeln
blir i själva verket icke tillämplig i alla de fall, då läraren
vant sjukledig under ett läsår, och detta läsår slutar tidigare än nästföregående
läsår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

29

Förevarande stadgande synes närmast hava varit avsett att tillämpas å
sådana lärare, vilka icke varit i tjänst under två terminer i följd. Då, såvitt
för statskontoret är bekant, efter civila avlöningsreglementets ikraftträdande
av de befattningshavare, å vilka reglementet blir tillämpligt, endast
innehavare av lärarbefattningar skulle komma i åtnjutande av ferier,
skulle måhända förevarande stadgande kunna förtydligas på det sättet, att
orden »sedan minst ett år» utbyttes mot »sedan minst två terminer» eller
»sedan nästföregående motsvarande ferieperiods början».

Någon motsvarande spärregel vid långledigheter av annan art, t. ex. vid
tjänstledighet för enskilda angelägenheter, finnes icke intagen i det nya
reglementet. Statskontoret vill i anledning härav rikta uppmärksamheten
därå att tillämpningen av reglementet i dessa fall för lärarnas vidkommande
blir i hög grad beroende av det sätt, på vilket vederbörande myndigheter förfara
vid ledighets beviljande, nämligen om ledighet kommer att beviljas för
termin och läsår eller för kalenderår.

I anledning av vad statskontoret sålunda yttrat har lönenämnden anfört.

Lönenämnden finner sig böra uttala, att skäl måhända kunna förefinnas
för en ändring i sak av 15 § 1 mom. civila avlöningsreglementet. Därest
emellertid en sådan ändring befinnes icke böra vidtagas, vill lönenämnden
framhålla, att huvudsyftet med statskontorets ifrågavarande förslag kan vinnas
även på den vägen, att särskild bestämmelse i förevarande sammanhang
meddelas för lärarnas vidkommande. En sådan föreskrift, vilken borde erhålla
sin plats mellan förslagets 9 och 10 punkter, kunde då förslagsvis givas
den innebörden, att vad i 15 § 1 mom. andra stycket sägs angående en tid
av minst ett år i stället skall avse en tid av minst två terminer.

I nämnda sammanhang har statskontoret erinrat att någon spärregel motsvarande
den i 15 § 1 mom. intagna icke finnes i det nya reglementet meddelad
för andra fall av långledigheter än vid sjukdom, exempelvis vid tjänstledighet
för enskilda angelägenheter. Statskontoret har i anledning härav
riktat uppmärksamheten på att tillämpningen av reglementet i dessa fall för
lärarnas vidkommande blir i hög grad beroende av det sätt, på vilket vederbörande
myndigheter förfara viel ledighets beviljande, nämligen örn ledighet
kommer att beviljas för termin och läsår eller för kalenderår (eller del därav).
Vad statskontoret sålunda anfört föranleder lönenämnden till det uttalandet,
att lönenämnden för sin del i avgivna utlåtanden i allmänhet plägat
intaga den ståndpunkten, att vid lärares tjänstledighet för enskilda angelägenheter,
vilken varit av längre varaktighet, exempelvis överstigande ett år,
ledigheten bör beviljas för kalenderår eller del därav i stället för läsårs- eller
terminsvis. Denna lönenämndens mening har ock vunnit stöd genom av
Kungl. Maj:t meddelade beslut.

1 motsats till myndigheterna anser jag den åberopade bestämmelsen i 15 §
1 mom. andra stycket civila avlöningsreglementet äga tillämpning även i
andra fall än då tjänstledigheten föranletts av sjukdom. Det synes däremot
tydligt att bestämmelsen icke är tillämplig, i (Ion mån ferietiden innefattas
i tiden för tjänstemannen meddelad tjänstledighet. Även under den tid, då
tjänstledighetstiden sammanfaller med ferietid, höra nämligen de bestämmelser
tillämpas, som gälla för tjänstledighet av det slag, varom fråga är.

Beträffande här ifrågavarande befattningshavare synes en särskild föreskrift
höra meddelas av innebörd, att ferieberättigad tjänsteman, som icke
bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

räkning under de två terminerna närmast före ferietid, skall vidkännas Aavdrag
under ferietiden, i den mån densamma icke innefattas i tiden för
tjänstemannen meddelad tjänstledighet.

Det bör ankomma på den tjänstledighetsbeviljande myndigheten att, därest
tjänstledighet, som sökts för tjänstgöringstid, skäligen bör omfatta jämväl
ferietid, föreskriva såsom villkor för ansökningens beviljande att densamma
kompletteras med ansökan om ledighet jämväl för ferietiden.

Punkten 10.

Beträffande denna punkt har den sakkunnige anfört följande.

För närvarande har en lärare rätt till C-avdrag vid ledighet i och för studier
för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne, dock sammanlagt
för högst sex månader av den tid han innehar befattning inom en och samma
lönegrad. Enligt 16 § b) civila avlöningsreglementet skall tjänsteman
framdeles vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver
arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens
kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt
högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och
samma lönegrad. Med hänsyn till den utformning hithörande bestämmelse
sålunda kommer att få, torde det för lärarnas vidkommande vara tillfyllest att
föreskriva, dels att vad som sägs om »verket» skall avse »undervisningsväsendet»,
dels ock att den för tjänstemän i allmänhet stadgade tidsbegränsningen,
vilken ändrats från tre månader till 120 dagar, må fortfarande avse 180
dagar, detta för att möjliggöra, att en hel termin kan inrymmas under den
ifrågavarande bestämmelsens tillämpningsområde.

I Skolöverstyrelsen har påpekat, att 16 § b) civila avlöningsreglementet förutsätter,
att en prövning av det särskilda fallet verkställes; i det remitterade
förslaget vore emellertid icke angivet, vilken myndighet som skall besluta i
ämnet. Skolöverstyrelsen har föreslagit ett stadgande av innehåll, att prövning
av frågan örn tillämpning av B-avdrag vid tjänstledighet enligt 16 § b)
skulle tillkomma överstyrelsen.

I detta sammanhang torde jag få upptaga till behandling den av lektorernas
förening gjorda, i det föregående omförmälda framställningen. Föreningen
hemställer däri om ändring i den för närvarande gällande liksom
till fortsatt giltighet föreslagna bestämmelsen, att lärare äger åtnjuta oavkortad
lön under tjänstledighet, vilken enligt medgivande av Kungl. Majit
använts för att göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt sätt
kunna tjäna undervisningsväsendets intressen. I sådant hänseende föreslås,
att oavkortad lön skulle kunna utgå under tjänstledighet, vilken lärare enligt
medgivande av Kungl. Majit använt för att göra iakttagelser eller idka studier,
»som på ett påtagligt sätt gagna det vetenskapliga forskningsarbetet eller
på annat sätt tjäna undervisningsväsendets intressen». Vidare hemställes, att
ändring vidtages i den under förevarande punkt upptagna bestämmelsen.
I detta hänseende föreslås att B-avdrag skulle — med oförändrad tidsbegränsning
— tillämpas vid tjänstledighet, varunder lärare idkar studier eller
bedriver arbete, »som prövas vara av betydelse för vetenskaplig forskning

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

31

eller i övrigt till gagn för undervisningsväsendet eller för lärarens kompetens
för viss uppgift eller befattning inom undervisningsväsendet».

Lönenämnden har i anledning härav anfört följande.

Till en början vill lönenämnden fästa uppmärksamheten vid, att det icke
synes fullt klart, var gränsen i olika fall skall dragas mellan verksamhet,
»som på ett påtagligt sätt gagnar det vetenskapliga forskningsarbetet» — i
vilket fall oavkortad lön skulle ifrågakomma — och arbete, »som prövas
vara av betydelse för vetenskaplig forskning» — i vilket fall B-avdrag skulle
tillämpas. Vidare vill det förefalla lönenämnden, att det mangen gång skulle
medföra ganska avsevärda svårigheter för den prövande myndigheten —
Kungl. Majit i det förra fallet, skolöverstyrelsen respektive kommerskollegium
i det senare — att avgöra, huruvida sådana förhållanden kunna anses
i det särskilda fallet föreligga, som skulle medföra en tillämpning av endera
av de föreslagna bestämmelserna. Slutligen kan lönenämnden icke underlåta
att framhålla, att de av lektorernas förening nu framställda önskemålen
icke gärna låta sig förverkliga med hänsyn tagen blott till undervisningsväsendet;
inom åtskilliga andra områden av statsförvaltningen exempelvis
biblioteken, arkiven och de medicinska institutionerna kan

givetvis mången gång önskvärdheten av gynnsammare avdragsvillkor vid
tjänstledighet för vetenskapligt arbete tänkas framträda med lika stort berättigande
som inom undervisningsväsendet.

Vad därefter angår de speciella grunderna för de i framställningen föreslagna
avdragsbestämmelserna, får lönenämnden anföra, att lönenämnden
icke i detta sammanhang kan tillstyrka, att rätten till oavkortad lön. utvidgas
i föreslagen omfattning; detta skulle innebära en förmån, som icke
finnes för närvarande och icke heller fanns under tiden före den nuvarande
löneregleringens ikraftträdande.

Vad åter angår området för tillämpning av B-avdrag vill det förefalla lönenämnden,
att syftet med den remitterade framställningen skulle kunna till
väsentlig del tillgodoses genom en friare tolkning av de tilltänkta författningsbestämmelserna
på detta område. Enligt sakkunnigförslaget angående
lärarnas inordnande under civila avlöningsreglementet skulle framdeles gälla,
att B-avdrag skulle tillämpas för tid, varunder lärare idkar studier eller bedriver
arbete, som prövas vara av betydelse för undervisningsväsendet eller
för lärarens kompetens för viss uppgift eller befattning inom undervisningsväsendet.
Detta innebär i viss mån en utvidgning av de i civila avlöningsreglementet
ingående bestämmelserna, vilka avse »verket» i stället för »undervisningsväsendet».
Enligt lönenämndens mening synes emellertid hinder
icke möta att giva begreppet »undervisningsväsendet» i detta sammanhang
en så vidsträckt innebörd, att därunder kan inrymmas icke blott skolväsendet
utan även universitet och högskolor och andra högre lärdomsanstalter.
Lönenämnden vill påpeka, att den i det nu gällande avlöningsreglementet
förekommande benämningen »statens undervisningsväsende» icke är avsedd
att förekomma i de nya avlöningsbestämmelserna. Lönenämnden anser sig
fördenskull kunna förorda den angivna vidsträcktare tolkningen av begreppet
»undervisningsväsendet» i berörda författningsrum.

Örn begreppet »undervisningsväsendet» i samband med bestämmelsen i
16 § b) civila avlöningsreglementet gives den nämnda innebörden, kan detta
få till följd en utvidgning av tillämplighetsområdet för det förut nämnda
stadgandet, enligt vilket oavkortad Ilin må utgå vid iakttagelser och studier,
som på ett påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets intressen. En

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

sådan konsekvens synes emellertid icke i och för sig orimlig. Erinras må,
att en tillämpning av sistnämnda bestämmelse förutsätter Kungl. Maj:ts
medgivande.

För egen del får jag till en början i anslutning till de för närvarande gällande
bestämmelserna förorda, att lärare må äga rätt till B-avdrag vid ledighet
i och för studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne.

Enligt 16 § civila avlöningsreglementet skall tjänsteman vidkännas B-avdrag
för tid, varunder han idkar studier eller bedriver arbete, som prövas
vara av betydelse för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning
inom verket. För lärarnas vidkommande bör enligt min uppfattning
»verket» ersättas med »den skolform, vid vilken läraren är anställd».
Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i de olika fallen pröva, huruvida
förutsättning för stadgandets tillämpning föreligger.

I nyss angivna paragraf stadgas vidare, att tjänsteman skall vidkännas
B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver arbete, som prövas
vara av betydelse för verket. Örn »verket» här utbytes mot »undervisningsväsendet»
synes det ej uteslutet, att sistnämnda begrepp vid tillämpningen
anses allenast inrymma den skolform, vid vilken läraren är anställd.
Vid en mera vidsträckt tolkning omfattar emellertid »undervisningsväsendet»
såväl hela det statliga som det kommunala och enskilda skolväsendet. Och
slutligen kan, såsom lönenämnden påpekat, begreppet »undervisningsväsendet»
givas en så vidsträckt innebörd, att därunder inrymmas även universitet
och högskolor och andra högre lärdomsanstalter.

Jag anser för min del, att lärare bör kunna bibehållas vid sin avlöning
minskad med B-avdrag under tjänstledighet för idkande av sådana studier
eller bedrivande av sådant arbete, som med hänsyn jämväl till lärarens personliga
kvalifikationer prövas vara av betydelse för de högre lärdomsanstalterna
eller för det statliga, kommunala eller enskilda skolväsendet — således
för undervisningsväsendet i vidsträckt bemärkelse. Huruvida sådana förutsättningar
föreligga i de särskilda fallen, synes emellertid böra ankomma
på Kungl. Maj:t att pröva.

Ledighet med B-avdrag av nu nämnda anledningar bör allenast få åtnjutas
för sammanlagt högst 180 dagar av den tid, läraren innehar befattning
inom en och samma lönegrad.

Örn »undervisningsväsendet» i detta sammanhang gives den vidsträckta
innebörd, som sålunda förordats, bör samma uttryck i den under första
stycket av punkten 9 i sakkunnigförslaget intagna bestämmelsen tolkas på
motsvarande sätt.

Punkten 11.

Under denna punkt har den sakkunnige, i anslutning till vad som för närvarande
gäller, föreslagit ett allmänt stadgande örn rätt för Kungl. Majit
att bestämma grunderna för lärares avlöning under tjänstledighet från egen
befattning för att tjänstgöra vid annan läroanstalt.

Lönenämnden har härom anfört följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

33

Enligt det föreslagna stadgandet skulle Kungl. Maj:t bestämma de närmare
grunder, som skulle gälla för avlöningens beräknande i sådana fall, då
lärare åtnjuter tjänstledighet från egen befattning för att tjänstgöra vid annan
statlig läroanstalt. En liknande allmän bestämmelse finnes i det nuvarande
avlöningsreglementet för de statsanställda lärarna, och den därtill
hörande tilläggsbestämmelsen, varigenom förhållandet i fråga närmare regleras,
återfinnes i 5 § kungörelsen 1937: 953. Lönenämnden anser sig böra
förorda, att den på denna punkt tilltänkta tilläggsbestämmelsen intages direkt
i avlöningsreglementet. Vad densammas sakliga innebörd beträffar får
lönenämnden anföra följande.

Enligt 5 § 2 mom. nyssnämnda kungörelse gäller, att -— där ej skolöverstyrelsen
annorlunda förordnar — för Övningslärare, som åtnjuter tjänstledighet
för ifrågavarande ändamål, lönen må, därest det för läraren bestämda
antalet undervisningstimmar är större vid den läroanstalt, där läraren har
sin ordinarie anställning, än vid den läroanstalt, där han tjänstgör, beräknas
efter förstnämnda timantal. Denna regel, som alltså kan medföra, att en
övningslärares lön till en tid beräknas efter ett timantal, som — stundom
avsevärt — överstiger det för honom faktiskt gällande, är motiverad biand
annat av hänsynen till pensionsförhållandena och har uppställts närmast
med tanke på det fall, att en lärare under pågående läsår utnämnes till en
tjänst med högre timantal men med tjänstledighet därifrån fortsätter att
tjänstgöra i sin gamla befattning till läsårets slut; det har då ansetts motiverat
att i författningen öppna en möjlighet att redan från början låta läraren
beräkna lönen efter det med den nya tjänsten förenade högre timantalet.
Givetvis måste emellertid skolöverstyrelsen vid den prövning av ärendet,
som i nu gällande bestämmelse förutsättes, tillse, att den sålunda anvisade
möjligheten icke utnyttjas i en ur saklig synpunkt icke motiverad omfattning.
Lönenämnden anser sig böra förorda viss omformulering av den
nu gällande bestämmelsen i syfte att mera uttryckligt framhäva den fria
prövning av visst särskilt fall, som avses skola verkställas. Lönenämnden
förutsätter härvid, att de nu i författningen bestämda grunderna må kunna
tillämpas, då skäl därtill prövas vara för handen.

Jag ansluter mig till vad lönenämnden sålunda föreslagit.

Punkten 12.

Den sakkunnige har beträffande förslaget i denna del anfört följande.

För närvarande gäller, att kallortstillägg för lärare i övningsämne, vilkens
lön reducerats på grund av liigre undervisningsskyldighet än 30 veckotimmar,
skall undergå motsvarande reduktion, som tillämpats i fråga örn lönen.
Någon häremot svarande föreskrift angående ökning av kallortstilläggets
fastställda belopp, därest övningslärares lön ökas utöver löneklasslönen av
den anledning att timantalet överstiger 30, finnes emellertid icke. Det synes
böra övervägas, örn icke för övningslärarnas vidkommande kallortstillläggets
beräknande borde mera än sorn nu är fallet frigöras från de för lönens
beräknande meddelade föreskrifterna. Ur vissa synpunkter kunde
visserligen med hänsyn till det nya avlöningsreglementets bestämmelser måhända
göras gällande den uppfattningen, att anledning saknas att icke låta
kallortstillägget höjas, när lönen ökar vid timantal över 30, för den händelse
man accepterar regeln att kallortstillägget skall nedgå, så snart lönen minskar
vid timantal under 30. 1 civila avlöningsreglementet upptages nämligen

kallortstillägget under rubriken »Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar»,
varvid tillägget i fråga närmast torde få anses tillhöra kategorien »fasta löij
diana lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 217. 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

netillägg». Om över huvud ett sådant fast lönetillägg skall kunna tänkas
utgå med varierande belopp, vore det måhända icke otänkbart att låta detsamma
följa lönens växlingar, såväl ovanför som nedanför det för vederbörande
löneklass gällande beloppet. Emellertid torde det vara mest i enlighet
med kallortstilläggets natur att i princip betrakta detsamma såsom ett
enhetligt lönetillägg, som i regel bör utgå med ett visst, oföränderligt belopp.
1 enlighet härmed synes i allmänhet kalloidstillägget böra utgå till övningslärarna
med det i avlöningsreglementet fastställda beloppet, oavsett de på
grund av tjänstgöringens olika omfattning föreliggande växlingarna i den
till dessa lärare utgående lönen. Dock synes härvid den begränsningen
lämpligen böra stadgas, att om timantalet nedgår under 16 veckotimmar,
bör endast halvt kallortstillägg utgå.

Statskontoret bar anfört följande.

Kallortstillägg till Övningslärare skulle enligt förslaget utgå oavkortat,
därest övningslärarens lön beräknades efter 16 veckotimmar eller mera, samt
i annat fall med hälften. I anslutning härtill har 1936 års lönekommitté
i sitt förslag till civilt icke-ordinariereglemente förordat, att för extra tjänsteman
med avkortad tjänstgöringstid kallortstillägget skall reduceras till hälften
av eljest utgående belopp.

Enligt nu gällande bestämmelser reduceras kallortstillägget — i likhet med
lönen — i förhållande till tjänstgöringstidens avkortning. Statskontoret har
sig icke bekant, att denna regel föranlett några särskilda svårigheter i sin
tillämpning, och vill ämbetsverket ifrågasätta, om tillräckliga skäl förefinnas
till en ändring i enlighet med förslagets innebörd. Anses emellertid
en sådan ändring böra vidtagas, torde stadgandet böra förtydligas så, att av
detsamma klart framgår, att Övningslärare även i fall, då lian innehar flera
tjänster, icke bör få komma i åtnjutande av mer än helt kallortstillägg.

Lönenämnden har förordat den jämkningen i uttryckssättet, att kallortstillägg
skall utgå med halvt belopp, då lönen beräknas efter en undervisningsskyldighet
av högst 15 veckotimmar. Härigenom undvekes att gymnastiklärarnas
rätt att räkna särskilda timmar för arbetet med friluftsverksamheten
bomme att påverka frågan, huruvida helt eller halvt kallortstilllägg
skulle utgå. I anledning av att statskontoret ansett det ifrågavarande
stadgandet böra förtydligas så, att av detsamma klart framginge, att Övningslärare
även i fall, då han innehade flera tjänster, icke borde få åtnjuta
mer än helt kallortstillägg, har lönenämnden framhållit, att ett sådant förtydligande
icke torde vara behövligt, samt erinrat, att 1936 års lönekommitté
vid framläggandet av förslag till civilt icke-ordinariereglemente ansett en begränsning
av nämnda innebörd självfallen (betänkandet 1938: 52 sid. 52).

För egen del finner jag mig i fråga om kallortstilläggets beräknande för
lärare i övningsämne böra ansluta mig till det av den sakkunnige framställda
förslaget, att detta tillägg skall utgå med antingen helt eller halvt
belopp, på sätt jämväl 1936 års lönekommitté numera föreslagit beträffande
icke-ordinarie tjänstemän inom allmänna civilförvaltningen. Helt kallortstillägg
torde, såsom lönenämnden förordat, böra utgå, då undervisningsskyldigheten
överstiger 15 veckotimmar.

Det synes mig lämpligt, att i författningstexten angives, att Övningslärare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

35

som innehar flera tjänster, icke må uppbära kallortstillägg med högre sammanlagt
belopp för år än det som i 20 § civila avlöningsreglementet bestämts
för den kallortsklass stationeringsorten tillhör.

Punkten 13.

Den sakkunnige har framhållit följande.

Efter lärarpersonalens inordnande under det nya civila avlöningsreglementet
skulle frågan om ersättning till lärare, som tjänstgör såsom vikarierande
rektor, möjligen kunna anses reglerad på grundval av stadgandet i
det nya reglementets 21 § 1 mom. Denna bestämmelse avser sådana fall,
då tjänsteman med lön enligt löneplan A erhållit förordnande att såsom
vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma löneplan. Nu
föreslås i fråga om rektorsbefattningarna bland annat, att dessa skola anses
tillhöra vissa lönegrader och löneklasser enligt löneplan A. Slutsatsen skulle
då kunna bliva den, att bestämmelsen i 21 § 1 mom. borde komma i tilllämpning
i de fall, då en lärare med lön enligt löneplan A tjänstgör såsom
vikarierande rektor.

Emellertid är det icke avsett att bestämmelsen i 21 § 1 mom. skall tilllämpas
i fall av nyssnämnt slag. Rektorsbefattningarnas indelning i olika
avlöningsgrupper låter sig icke ulan vidare anpassa efter de grunder för bestämmandet
av ersättning till vikarier, som fastställts i det nya civila avlöningsreglementet.
Frågan torde böra lösas genom särskilda, av Kungl. Maj :t
utfärdade bestämmelser. Till undvikande av misstolkning har en uttrycklig
bestämmelse härom ansetts erforderlig.

Jag biträder den sakkunniges förslag i denna del.

Punkten 14.

Mot bestämmelserna under denna punkt, vilka överensstämma med föreskrifterna
i 19 § 2 mom. i gällande avlöningsreglemente, finner jag ingen anledning
till erinran.

Punkten 15.

Under denna punkt upptagas, i anslutning till nu gällande föreskrifter, ett
antal särskilda ersättningar, vilka kunna tillerkännas lärare för utförande
av göromål av skilda slag.

Beloppen hava omräknats med utgångspunkt från nuvarande förhållanden,
varvid — med hänsyn bland annat till att rörligt tillägg icke kommer
att utgå å sådana ersättningar — vissa av de nuvarande beloppen höjts. I
ett par fall bar ingen uppräkning skett, av det skälet att dyrtidstillägg faktiskt
icke för närvarande utgår på ifrågavarande belopp, enär gällande maximeringsbestämmelser
träda i tillämpning.

Skolöverstyrelsen bar funnit de föreslagna böjningarna av nuvarande belopp
väl motiverade.

Statskontoret bar påpekat, att de i 2 mom. av avlöningsreglementets slutparagraf
meddelade bestämmelserna böra bringas att avse även ifrågavarande
ersättningar.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Lönenämnden har anfört följande.

Det synes lönenämnden böra göras till föremål för övervägande, huruvida
med hänsyn till ordalydelsen av 28 § 3 mom. civila avlöningsreglementet
särskilda bestämmelser behöva i avlöningsreglementet meddelas rörande de
här ifrågavarande arvodena och ersättningarna eller vissa av dem. Dock
torde praktiska skäl kunna åberopas för bestämmelsernas meddelande i
själva reglementet — en anordning som för övrigt tillämpas i nu gällande
avlöningsreglemente. Därest skäl befinnas tala för bestämmelsernas bibehållande
i den föreslagna formen, torde det under b) upptagna allmänna
stadgandet lämpligen kunna utvidgas till att omfatta även vissa andra uppdrag
än att anordna och förrätta fyllnadsprövningar; när fråga blir om utfärdande
av avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie lärare kunna härigenom
formliga bestämmelser ersättas av en hänvisning.

Lönenämnden har vidare anfört, att vid utformningen av avlöningsreglementets
slutparagraf bör, såsom statskontoret framhållit, det i densammas
2 mom. ingående stadgandet angående skyldighet för tjänsteman att underkasta
sig ändrade bestämmelser i vissa hänseenden bringas att avse jämväl
de i den nu ifrågavarande punkten — liksom de i motsvarande punkt under
56 § 3 mom. — omförmälda förmånerna.

Jag förordar, att bestämmelser angående ifrågavarande ersättningar intagas
i avlöningsreglementet.

Mot ersättningsbeloppens storlek finner jag icke anledning till erinran.

De ytterligare uppdrag, som enligt lönenämndens förslag skulle införas
under b), äro uppdrag såsom kvinnlig sakkunnig, tillsynslärare, bibliotekarie
och biträde å rektorsexpedition. Jag tillstyrker, att sådan komplettering
sker.

Till frågan om skyldighet för ifrågavarande befattningshavare att underkasta
sig ändrade bestämmelser rörande ersättningsbeloppen torde jag framdeles
få återkomma i samband med framläggande av förslag till ändringar i
civila avlöningsreglementets slutparagraf.

Punkten 16.

Under förevarande punkt hava intagits bestämmelser angående tjänstgöringstraktamente
i vissa fall. Föreskrifterna hava utformats i anslutning
till nu gällande stadganden i 9 § andra stycket kungörelsen den 3 december
1937 (nr 953). I enlighet med ett av lönenämnden gjort påpekande torde
möjlighet böra beredas Kungl. Majit att i särskilt fall förordna, att tjänstgöringstraktamente
skall utgå under lärares tjänstgöring vid annan läroanstalt.
I övrigt föranleder den sakkunniges förslag ingen erinran från
min sida.

I detta sammanhang får jag slutligen upptaga en av lönenämnden väckt
fråga örn rörligt tillägg åt lärare, vars lön minskats på grund av med tjänsten
förenade särskilda förmåner.

Lönenämnden har i detta hänseende anfört följande.

29 § 1 mom. civila avlöningsreglementet upptager det grundläggande stadgandet,
att rörligt tillägg utgår bland annat å lön. För vissa tjänstinnehavare
vid de allmänna läroverken utgår lön dels av statsmedel, dels av dona -

Kungl. Majda proposition nr 217.

37

tionsmedel, varvid den för befattningen gällande lönen minskas med det efter
uppskattning fastställda beloppet för donationens avkastning. Givetvis
bör en lärare, i vars avlöning ingår avkastning av donation, äga åtnjuta rörligt
tillägg å samma grundbelopp som skulle gälla, om hela lönen för honom
utginge av statsmedel. Därest det icke skulle anses självfallet, att rörligt
tillägg bör utgå efter nu angivna grunder, synes en särskild bestämmelse
böra meddelas i förevarande sammanhang av innebörd, att vid tillämpning av
bestämmelserna i 29 § 1 mom. skall med lön förstås jämväl belopp, varmed
lärares avlöning från statsverket jämlikt de i 2 punkten av 54 § 9 mom. meddelade
föreskrifterna må hava minskats.

För egen del ansluter jag mig till den uppfattning, åt vilken lönenämnden
i denna fråga givit uttryck. Särskild föreskrift synes böra meddelas i det omhandlade
avseendet. Det torde böra överlåtas åt Kungl. Majit att bestämma,
huruvida och i vad mån rörligt tillägg skall utgå för det fall att lönen understiger
det belopp, vartill de särskilda förmånerna uppskattats.

54 §10 mom. Under detta moment har den sakkunnige upptagit särskild
föreskrift rörande avlöningsförstärkning åt nomadskolinspektören.

Den sakkunnige anför härom följande.

De för närvarande gällande bestämmelserna angående särskilt lönetillägg
åt nomadskolinspektören återfinnas i kungörelsen den 13 maj 1938 (nr 194).
Benämningen »särskilt lönetillägg» torde böra utbytas mot »avlöningsförstärkning»,
varigenom överensstämmelse vinnes med i civila avlöningsreglemenlet
i övrigt använd terminologi. Bestämmelsen har utformats i anslutning
till andra liknande fall, som omförmälas i reglementet (t. ex. 51 § 8 mom. 1).
Det föreslagna beloppet, 1,500 kronor, har satts lika med det för närvarande
gällande, då nomadskolinspektören på grund av gällande maximeringsbestämmelser
icke nu åtnjuter dyrtidstillägg å sitt särskilda lönetillägg.

Skolöverstgrclsen har förklarat sig icke hava något att erinra beträffande
detta moment.

Statskontoret har anfört, att det i 2 mom. av reglementets slutparagraf ingående
stadgandet angående skyldighet för tjänsteman att underkasta sig
ändrade bestämmelser i vissa hänseenden borde bringas att avse jämväl nu
ifrågavarande avlöningsförstärkning.

Lönenämnden å sin sida har beträffande den av statskontoret berörda frågan
uttalat, att nämnden icke kunde ansluta sig till statskontorets förslag, då
en sådan åtgärd icke skulle stå i överensstämmelse med de i civila avlöningsreglementet
eljest tillämpade grunderna beträffande till andra befattningshavare
utgående förmåner av jämförlig art.

Jag ansluter mig till vad av den sakkunnige föreslagits beträffande avlöningsförstärkning
åt nomadskolinspektören.

På av lönenämnden anförda skäl finner jag mig icke böra förorda, att hänvisning
till nu ifrågavarande moment införes i 59 § 2 mom.

5 6 §3 m o m. Enligt den sakkunniges förslag skola under ifrågavarande
moment meddelas särskilda bestämmelser för lärarpersonalen — med undantag
dock för rektorerna — vid navigationsskolorna. De föreslagna bestämmelserna
överensstämma med de motsvarande föreskrifter, som av den sak -

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

kunnige förordats beträffande lärarpersonalen vid de förut behandlade läroanstalterna.

Beträffande den sakkunniges förslag i denna del får jag för egen del allenast
framhålla, att de i det föregående förordade jämkningarna i och tilläggen
till de av den sakkunnige under 54 § 9 mom. föreslagna bestämmelserna böra
i tillämpliga delar iakttagas jämväl i fråga örn de nu förevarande föreskrifterna.

Rektorer. Enligt den sakkunniges förslag skulle avlöningsbestämmelserna
för rektorerna vid de under 54 § 9 moni. och 56 § 3 mom. omhandlade läroanstalterna
införas under en särskild avdelning av reglementet med rubrik:
»Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan.»

En dylik anordning, vilken tillstyrkts av de i ärendet hörda myndigheterna,
innebär, att de i civila avlöningsreglementets 1 avd. meddelade allmänna
bestämmelserna bliva utan särskild föreskrift tillämpliga på rektorerna.
I den mån ytterligare föreskrifter anses skola gälla eller örn modifikationer
anses böra stadgas i fråga örn de allmänna bestämmelserna, måste särskilda
föreskrifter härom meddelas.

Den sakkunniges författningsförslag omfattar nio punkter. Beträffande
dessa må framhållas följande.

Punkten 1.

Vad under första punkten föreslagits i fråga om bestämmelsernas tilllämpningsområde
har icke föranlett yttranden från myndigheternas sida.

Jag tillstyrker den föreslagna bestämmelsen.

Punkten 2.

Den sakkunnige har anfört följande.

Här har ansetts böra intagas nu gällande föreskrift, att rektorsbefattningarna
tillsättas medelst förordnande för viss tid.

En ordinarie tjänsteman inom allmänna civilförvaltningen, som erhållit
förordnande att bestrida sådan chefsbefattning, som tillsättes medelst förordnande
för viss tid, frånträder samtidigt sin dittills innehavda tjänst.
Skulle hans förordnande å chefsbefattningen upphöra utan att efterföljas
av förnyat förordnande, måste särskilda åtgärder vidtagas för att han skall
kunna kvarstå i statstjänst. För ett par fall finnas i avlöningsreglementet
bestämmelser meddelade i syfte att underlätta övergång till annan tjänst.
Sålunda stadgas i 57 § 1 mom. punkt 3, att på därom gjord ansökning
Kungl. Majit äger medgiva, att tjänsteman, som varit postsparbankschef,
må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före förordnandet
tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens
placering i löneklass så anses, som om han även under den tid
förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

En annan ordning gäller i fråga om rektorer. En ordinarie lärare, vilken
förordnats att bestrida rektorsbefattning — även beträffande dessa befattningar
är, såsom ovan nämnts, tillsättningsformen förordnande för viss tid
— kan när som helst återgå till den ordinarie lärartjänst han innehade vid
rektorsförordnandets början. Nämnda tjänst blir visserligen i vederbörlig
ordning återbesatt med ordinarie innehavare, men i den nye tjänstinnehavarens
fullmakt inryckes ett förbehåll, att han skall vara skyldig att, därest den

Kungl. Maj:ts proposition iu 217.

39

rektor, vars lärartjänst han innehar, övertager utövningen av lärartjänsten,
träda i tjänstgöring vid den läroanstalt Kungl. Majit bestämmer. Den anordningen
alt vid ett rektorsförordnandes upphörande vara tillförsäkrad en
reträttplats, som sålunda tillämpas i fråga om rektorerna, kan till och med
i praktiken utsträckas på sätt framgår av följande exempel: En lektor i A
blir rektor i B. Under hans rektorstid blir ett lektorat i hans ämnen ledigt
i C. Han söker och erhåller nämnda lärarbefattning. Detta innebär emellertid
icke att han behöver tillträda sin nya lektorstjänst; han kan mycket
väl fortfara att vara rektor, och den senaste utnämningen till lektor innebär
då allenast, att läraren har förskaffat sig förändrade möjligheter i fråga
örn reträttplats, i den händelse hans rektorsförordnande skulle upphöra under
sådana omständigheter, att han måste återgå lill lärartjänst.

När nu lärarna skola inordnas under civila avlöningsrcglementet, har till
en början övervägts att i fråga örn en lärare, som blir rektor, tillämpa samma
anordning i förevarande avseende, som gäller i fråga örn exempelvis en
ordinarie tjänsteman, som blir postsparbankschef. Givetvis måste det framstå
såsom ett önskemål, att förhållandena inom undervisningsväsendet även
i förevarande avseende så nära som möjligt kunde anpassas efter vad som
gäller inom statsförvaltningen i övrigt. Då emellertid den nuvarande ordningen
beträffande rektorernas innehavande av sina lärartjänster icke torde
kunna anses direkt oförenlig med grunderna för det nya avlöningsreglementet
och dessutom delvis är av praktiskt-organisatorisk natur, har i förevarande
sammanhang tillräcklig anledning icke synts föreligga att föreslå
ändrade bestämmelser i nu omhandlade avseende.

De föreslagna bestämmelserna ansluta sig så nära som möjligt till motsvarande
föreskrifter i civila avlöningsrcglementet.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig på det livligaste tillstyrka vad den sakkunnige
sålunda förordat i fråga om bibehållande av nu gällande regler.
Överstyrelsen framhåller, att det såväl för undervisningsväsendet som folden
enskilde rektorn vore av stort intresse, att ombyte på rektorsposterna
kunde ske utan att därvid hänsyn behövde tagas till eventuell
reträttplats.

Lönenämnclen har förordat ett tillägg till de av den sakkunnige under
förevarande punkt upptagna bestämmelserna, avseende att rektor icke skulle
vara skyldig att under löpande förordnandetid underkasta sig förflyttning
till annan befattning.

För egen del anser jag tillräcklig anledning saknas att i detta sammanhang
vidtaga ändring i den nu gällande bestämmelsen, enligt vilken en lärare,
som förordnats att uppehålla rektorsbefattning men vilkens förordnande
upphör, övergår till sin innehavande ordinarie lärarbefattning.

I anslutning till vad i civila avlöningsrcglementet stadgas angående exempelvis
skyldighet för förste provinsialläkare att såsom vikarie bestrida medicinal
rådsbelältning torde under förevarande punkt böra intagas föreskrift angående
viss skyldighet för rektor att såsom vikarie bestrida ledamotsbefattning
i skolöverstyrelsen. Frågan örn gottgörelse för sådant vikariat torde liksom
för närvarande böra regleras genom av Kungl. Majit meddelade bestämmelser.

I likhet med innehavare av befattning, tillhörande löneplan C, synes rektor
icke böra underkastas den i 3 § 3 mom. första stycket intagna föreskriften
örn förflyttningsskyldighet.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Punkten 3.

Under tredje punkten har den sakkunnige infört särskild löneplan för rektorerna.
Beträffande denna anför den sakkunnige följande.

För närvarande gäller, att rektorsbefattningarna vid de olika läroanstalterna
skola anses tillhöra vissa angivna lönegrader bland de för lärare i
allmänhet gällande. Denna anordning, vilken tillkommit närmast för att
erhålla en utgångspunkt för bestämmandet av rektorernas pensioner, föreslås
bibehållen i fortsättningen (jämför författningsförslaget under 6). Sedan
emellertid numera löneplan A erhållit 37 löneklasser, kunna alla rektorernas
lönebelopp direkt angivas genom en hänvisning till en viss löneklass
i sagda löneplan. I anslutning härtill föreslås under förevarande punkt, att
lönen vid de olika rektorsbefattningarna skall utgå enligt vissa angivna löneklasser
i den under 5 § intagna löneplan A. Detta förhållande är ägnat att
underlätta förfarandet exempelvis vid bestämmandet av tjänstledighetsavdrag.

Emellertid har därjämte en särskild löneplansbeteckning för rektorernas
vidkommande ansetts böra införas; härigenom vinnes bland annat, att i
tjänsteförteckningen direkta hänvisningar kunna äga rum. Rektorernas särskilda
löneplan har här betecknats med bokstaven E; den särskilda löneplan,
som tillämnas för provinsialläkarna — vilka tillhöra femte huvudtiteln
— torde komma att betecknas med bokstaven D. Inom nyssnämnda löneplan
E upptagas vissa lönegrader, betecknade med 1—14, alltefter den löneställning
de olika befattningarnas innehavare skulle erhålla. Löneplanen
upptager icke några avlöningsbelopp utan allenast dels lönegradernas nummer,
dels ock en föreskrift, att lönen utgår enligt viss angiven löneklass i
den under 5 § intagna löneplan A.

Jag tillstyrker den sakkunniges förslag till löneplan, som lämnats utan
erinran av myndigheterna.

Punkten 4.

Under fjärde punkten har den sakkunnige upptagit stadganden, som motsvara
vissa föreskrifter i 6 § civila avlöningsreglementet. I det vid sakkunnigförslaget
fogade förslaget till tjänsteförteckning hava i förekommande fall
rektorsbefattningarna fördelats å fyra avlöningsgrupper.

Statskontoret har anmärkt, att det icke vore erforderligt att i tjänsteförteckningen
bibehålla differentieringen av rektorsbefattningarna i avlöningsgrupper.
Ämbetsverket anser det, därest den nu ifrågavarande fjärde punkten
omformulerades, vara tillräckligt, att för exempelvis rektor vid högre allmänt
läroverk endast angiva lönegraderna E 10—E 13 i tjänsteförteckningen.

Jag förordar, att rektorsbefattningarna i enlighet med sakkunnigförslaget
fördelas på olika avlöningsgrupper i tjänsteförteckningen. Mot den sakkunniges
förslag till bestämmelser under förevarande punkt finner jag med hänsyn
härtill icke någon anledning till erinran.

Punkten 5.

Den sakkunnige har anfört följande.

Enligt 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet må Kungl. Majit eliel’, vad
angår tjänsteman inom 1—27 lönegraderna, vederbörande myndighet meddela
tillstånd för tjänsteman att innehava vissa uppdrag och befattningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

41

En direkt tillämpning på rektorerna av nämnda bestämmelse skulle medföra,
att tillstånd i berörda avseende skulle meddelas för vissa rektorer av
Kungl. Maj:t och för andra av vederbörande centrala myndighet — skolöverstyrelsen
respektive kommerskollegium. Då detta synes mindre lämpligt,
föreslås här, att fråga om tillstånd av nyssnämnt slag skall beträffande samtliga
rektorer prövas av Kungl. Majit.

Den i andra stycket föreslagna bestämmelsen angående rätt för rektor att
åtaga sig undervisning i annan läroanstalt överensstämmer med vad som för
närvarande gäller, dock med samma modifikation beträffande tiden för meddelat
tillstånd, som under 54 § 9 mom. punkt 4 föreslagits beträffande lärare
i allmänhet. En självfallen förutsättning är, att den beslutande centrala ämbetsmyndigheten
tillser, att bisysslan icke inverkar hinderligt vid utövandet
av rektorsbefattningen; detta har emellertid ansetts icke behöva direkt utsägas
i författningstexten, när fråga är om rektorer.

Statskontoret har framhållit, att de ifrågasatta bestämmelserna syntes
innebära en viss motsägelse, enär enligt statskontorets mening ett åtagande
att meddela undervisning vid annan läroanstalt innebure en sådan förening
av tjänster, som avses i 4 § 2 mom.

Lönenämnden har biträtt statskontorets anmärkning.

I anslutning till vad myndigheterna anfört synas bestämmelserna under
förevarande punkt böra omformuleras, varvid de under punkten upptagna
båda styckena sammanslås till ett.

Punkten 6.

Den sakkunnige har anfört följande.

Under förevarande punkt upptagas de bestämmelser i civila avlöningsreglementet,
vilka ansetts böra i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande
rektorerna. Härjämte upptages under förevarande punkt en hänvisning
till de lönegrader enligt löneplan A, som rektorsbefattningarna skola
anses tillhöra.

I fråga om den till 10 § gjorda hänvisningen bör framhållas, att en allmän
förutsättning för en tillämpning å rektorerna av de i nämnda paragraf meddelade
bestämmelserna är, att desamma skola äga giltighet endast till och
med utgången av det i det särskilda fallet löpande rektorsförordnandet. Mottager
vederbörande rektor förnyat förordnande å sådan lägre befattning, till
vilken han förflyttats, bör han givetvis erhålla lön i enlighet med vad som
gäller för den nya befattningen. Särskild bestämmelse av nu angiven innebörd
har icke ansetts erforderlig.

1 vad den gjorda hänvisningen till vissa bestämmelser avser 11 § 1 moni.,
torde böra framhållas att hädanefter någon motsvarighet icke kommer att
förefinnas i själva avlöningsreglementet till i nu gällande reglemente ingående
stadgande, att semester för rektor beviljas av vederbörande centrala
myndighet. Bestämmelse av angivna innebörd torde böra införas i vederbörande
läroanstalts stadga.

I det föregående har jag föreslagit, att särskild föreskrift meddelas angående
rätten till rörligt tillägg för lärare, vars lön minskats på grund av med
tjänsten förenade särskilda förmåner. Denna föreskrift bör, jämte de av den
sakkunnige avsedda bestämmelserna, göras tillämplig å rektorerna.

42

Kungl. AIaj:ts proposition nr 217.

Punkten 7.

Under sjunde punkten hava införts bestämmelser angående tjänstledighetsavdrag
vid nedsättning av tjänstgöringstiden. Förslaget i denna del överensstämmer
i huvudsak med vad som för närvarande gäller (knngöx-elsen
IVIS/: 953 2 § 2 morn.).

Skolöverstyrelsen har anfört följande.

I ett hänseende synes förslaget avvika från nu gällande bestämmelser.
Enligt ingressen till denna punkt föreslås nämligen, att denna bestämmelse
skall tillämpas, då rektor medgivits nedsättning av tjänstgöringstiden, medan
nuvarande föreskrifter tillämpas, då rektor åtnjuter tjänstledighet antingen
allenast från rektorsgöromålen eller ock allenast från den honom åliggande
undervisningsskyldigheten.

Vid tillämpning av gällande bestämmelser har därför överstyrelsen ansett
sig kunna ge en rektor tjänstledighet under ferietid med avstående av så stor
del av avdragsbeloppet, som belöper sig på rektorsgöromålen. Då rektor
under denna tid åtnjutit full ledighet och således ej medgivits nedsättning
av tjänstgöringstiden, synes det överstyrelsen, som om denna punkt ej skulle
kunna tillämpas på ifrågavarande ledighet under ferietid och således icke
heller rektor i fortsättningen kunna beredas ledighet under ferietid med partiellt
tjänstledighetsavdrag.

Under hänvisning till det anförda föreslår överstyrelsen ändring av bestämmelserna.
Överstyrelsen framhåller härefter:

Fråga kan uppstå, hur förfaras skall med rektors tjänstledighetsavdrag
vid ledighet, som sträcker sig över ett år. Enligt 15 § 1 mom. andra stycket
tår nämligen vid dylik ledighet en tjänsteman, som åtnjuter ferier, ej heller
linder ferietid komma i åtnjutande av oavkortad lön. En lärare, som exempelvis
är sjukledig mer än ett år i följd, kommer således att få vidkännas
sjukavdrag även under ferierna. Konsekvensen därav skulle bli, att även
rektor vid dylik längre tjänstledighet även under ferietid bör vidkännas helt
sjukavdrag.

Lönenåmnden har, i anledning av vad skolöverstyrelsen sålunda yttrat,
framhållit följande.

Då enligt den föreslagna bestämmelsen — vilken i huvudsak överensstämmer
med motsvarande nu gällande —- tjänstledighetsavdraget för dag
angives skola på visst sätt fördelas mellan rektorsgöromålen och rektors undervisningsskyldighet,
synes härav följa, att stadgandet i fråga är avsett att
tillämpas vid partiell tjänstledighet under lästid, d. v. s. under den tid avåret,
då rektor har både rektorsgöromål och undervisningsskyldighet att
svara för. Vid partiell tjänstledighet för rektor under den övriga delen av
året bör enligt lönenämndens mening huvudregeln i 17 § 1 mom. träda i
tillämpning.

Jag ansluter mig självfallet till vad lönenåmnden sålunda anfört. Det synes
icke böra ifrågakomma, att rektor, som under ferietid vid läroanstalten
åtnjuter full tjänstledighet, icke skulle vidkännas oavkortat tjänstledighetsavdrag.
I författningstexten torde böra angivas, att bestämmelsen är tillämplig
allenast vid partiell tjänstledighet under lästid.

Punkten 8.

De under denna punkt upptagna särskilda ersättningarna utgå för närvarande.
Någon omräkning av beloppen har icke företagits, då på grund av

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

gällande maximeringsföreskrifter dyrtidstillägg icke för närvarande utgår å
desamma.

Jag tillstyrker förslaget i denna del. Till frågan om skyldighet för rektorerna
att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga örn ersättningsbeloppens
storlek torde jag framdeles få återkomma i samband med framläggande
av förslag till ändring i civila avlöningsreglementets slutparagraf.

Punkten 9.

Den sakkunnige bär anfört, bland annat, följande.

För närvarande gäller, att där rektor såsom bostad anvisas lägenhet, som
disponeras av statsverket eller vederbörande kommun, skall han vara skyldig
att mottaga densamma. Enligt nu gällande avlöningsreglemcnte för allmänna
civilförvaltningen liksom enligt 41 § civila avlöningsreglementet är
en tjänsteman däremot skyldig att bebo anvisad tjänstebostad; med sådan
bostad förstås emellertid enligt det nya reglementet av statsverket ägd eller
disponerad lägenhet, vars upplåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes
påkallat ur tjänstesynpunkt. Av det sagda framgår, att bestämmelsen i 41 §
civila avlöningsreglementet icke helt passar in på rektorernas förhållanden.
På grund härav föreslås en särbestämmelse, vilken innebär, att de nu gällande
förhållandena på förevarande område bibehållas oförändrade. Erinras
må, att i avlöningsreglementet särskilda föreskrifter meddelats angående
skyldighet för tjänsteman vid statens järnvägar att bebo bostad, som
icke är att anse såsom tjänstebostad i egentlig mening (57 § 3 mom. 8).

Mot den sakkunniges förslag under denna punkt finner jag icke anledning
till erinran.

Övergångsanortlningar.

Jag övergår härefter till att redogöra för erforderliga övergångsanordningar
vid de nya avlöningsbestämmelsernas tillämpning å nu ifrågavarande
lärare.

Den sakkunnige har i detta hänseende anfört följande.

Av de för de statsanställda lärarna enligt kungörelsen 1937:874 gällande
övergångsanordningarna är det särskilt tvenne, som i detta sammanhang påkalla
uppmärksamhet, nämligen dels den i nämnda kungörelse under II. A 6.
ingående bestämmelsen angående första lärarinna vid allmänt läroverk, dels
den under II. A. 7. reglerade anordningen för den s. k. likalönsprincipens
successiva tillämpning å kvinnliga lärare.

Vad första lärarinnorna vid allmänt läroverk angår, äro de numera endast
fem. I den mån de komma att avgå ur tjänst — vilket på grund av pensionering
kan väntas inträffa för två av dem inom de närmaste fem åren — ersättas
de av tillsynslärare. Vid den nu gällande löneregleringens ikraftträdande
föreskrevs, att för första lärarinna vid allmänt läroverk utfärdad fullmakt
skulle gälla såsom fullmakt å befattning såsom ämneslärarinna. I enlighet
härmed äro dessa lärarinnor numera i staten upptagna såsom ämneslärarinnor,
varjämte de äga åtnjuta oersonligt tilläggsarvode med 500 kronor utöver
lön såsom ordinarie ämneslärarinnor. En föreskrift torde erfordras av innehåll,
att första lärarinna vid allmänt läroverk äger i denna egenskap, utöver
den henne såsom ordinarie ämneslärarinna tillkommande avlöningen, åtnjuta

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 217 ■

personligt tilläggsarvode med 600 kronor för år. Beloppets höjning förorsakas
av att rörligt tillägg icke kommer att utgå å arvodet i fråga, medan dyrtidstillägg
för närvarande utgår å detsamma; viss avrundning uppåt har dessutom
skett. Ytterligare erfordras föreskrift motsvarande den i II. A. 6. andra
stycket kungörelsen 1937:874 intagna.

Den särskilda övergångsanordningen för kvinnliga lärare innebär, att sådan
lärare skall åtnjuta avlöning, under tiden den 1 januari 1938—den 30 juni
1940 enligt löneklass, som i varje särskilt fall är två löneklasser lägre än ilen,
som enligt avlöningsreglementet eljest skulle hava varit för henne gällande,
och under tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1943 enligt löneklass, som är närmast
lägre än den, som enligt avlöningsreglementet eljest skulle hava varit
för henne gällande.

Erinras må, att likalönsprincipen blir fullt genomförd inom allmänna civilförvaltningen
från och med den 1 juli 1939, i vad avser rätt för kvinnlig tjänsteman
att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.
Motsvarande förmån bör givetvis tillkomma även de kvinnliga lärarna vid deras
inordnande under civila avlöningsreglementet. Härigenom komma vissa
kvinnliga lärare lika väl som vissa kvinnliga tjänstemän i allmänhet, vilka
nu åtnjuta slutlön inom sin lönegrad, att flyttas upp en löneklass vid det nya
avlöningsreglementets ikraftträdande.

Oin tillräckliga skäl alltjämt anses föreligga att bibehålla den särskilda
övergångsanordningen för kvinnliga lärare, torde böra iakttagas att ikraftträdandebestämmelsen
till civila avlöningsreglementet kompletteras med bestämmelse
motsvarande det i ovannämnda, i kungörelsen 1937:874 II. A. 7.
ingående stadgandet.

Beträffande de av den sakkunnige sålunda berörda övergångsanordningarna
har lönenämnden, i vad avser avlöningsförhållandena för kvinnlig ordinarie
lärare, uttalat, att lönenämnden i likhet med den sakkunnige förutsätter,
att de kvinnliga ordinarie lärare, som den 30 juni 1939 beräknas hava under
tre år tillhört den för sådana lärare nu gällande slutlöneklassen, skola från
och med den 1 juli 1939 uppflyttas en löneklass.

Vad angår övriga med övergången till det nya lönesystemet sammanhängande
förhållanden har skolöverstyrelsen förordat en övergångsbestämmelse till
bevarande i viss utsträckning av den nu förefintliga rätten för lärare alt för
placering i löneklass tillgodoräkna föregående tjänstetid. I detta hänseende
har överstyrelsen anfört följande.

Väsentliga skiljaktigheter i rätten att för löneklassplacering tillgodoräkna
sig föregående anställningstid vid befordran från icke-ordinarie tjänst till
ordinarie tjänst förefinnas mellan undervisningsväsendets nuvarande avlöningsbestämmelser
och bestämmelserna i det nya civila avlöningsreglementet.
I princip har nämligen tillgodoräkningsförfarandet vid dylik befordran ävensom
viss tillgodoräkning vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst
avskaffats i det sistnämnda avlöningsreglementet. Som skäl för tillgodoräkningsförfarandets
avskaffande anför 1936 års lönekommitté bl. a., att det
gällt att avlägsna eller i möjligaste mån begränsa de ojämnheter och svårigheter,
som äro förknippade med detta förfarande, samt att minska det administrativa
arbete, som löneklassplaceringarna därigenom förorsaka ämbetsverken.
Den s. k. sneddningsregeln skall i stället bilda den regelmässiga gången
för lönetursberäkningen såväl vid befordran från extra-ordinarie till ordinarie
tjänst som vid övergång från lägre till högre ordinarie tjänst. Denna
regel kommer dock vid befordran till ordinarie tjänst efter den nya löneregle -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 217.

45

ringens genomförande alf ställa sig gynnsammare än vad nu är fallet, då begynnelselönen
för extra ordinarie tjänstemän vid bifall till lönekommitterades
förslag kommer att ligga en löneklass högre än för närvarande.

Med dessa förutsättningar har 1936 års lönekommitté låtit verkställa en omräkning
av löneturen bl. a. vid övergång från extra ordinarie till ordinarie
tjänst och därvid kommit till det resultatet, att antalet försämringsfall skulle
ha stannat vid något under hälften av totalantalet, å andra sidan skulle under
.samma förutsättningar de fall, i vilka en förbättrad lönetur inträtt, hava att
uppvisa en ökning från fem till fyrtiofem procent av samtliga ifrågavarande
befordringsfall (1936 års lönekommittés betänkande sid. 74—75).

Ett dylikt gynnsamt omdöme örn den blivande sneddningsprincipen avser
givetvis icke befattningshavare vid det statliga undervisningsväsendet, där
tillgodoräkningsförfarandet i mycket stor utsträckning kommit till användning.
Så har exempelvis en extra ordinarie adjunkt vid befordran till ordinarie
adjunkt kunnat räkna sig till godo den tid utöver tre år, som han i en följd
innehaft anställning som extra ordinarie adjunkt, extra adjunkt eller timlärare
med full tjänstgöring. All denna tjänstgöring har nämligen ansetts som
»likvärdig».

Vid ett tillämpande enbart av den föreslagna sneddningsprincipen skulle
för en dylik adjunkt endast år i löneklasserna 22 och därutöver kunna tillgodoräknas,
däremot skulle tid som timlärare med full tjänstgöring, som
extra adjunkt, som e. o. adjunkt i löneklasserna under den 22 :a samt den
före den 1 januari 1938 fullgjorda icke-ordinarie tjänstgöring, som vederbörande
icke före den 1 juli 1939 hunnit tillgodoräknas för placering i löneklass
såsom e. o. adjunkt, ej kunna tagas i beaktande vid löneklassplacering.

Överstyrelsen vill därför ifrågasätta, om icke en övergångsbestämmelse av
enahanda innebörd som i kungl, kungörelsen nr 874/1937 II A 1 tredje stycket
borde utfärdas, varigenom tillgodoräkning för löneklassplacering av de
icke-ordinarie befattningshavarnas tjänstgöring intill utgången av juni månad
1939 skulle regleras enligt de intill sagda tidpunkt gällande bestämmelserna.
En dylik bestämmelse skulle bl. a. motiveras av att dessa befattningshavare
som icke-ordinarie tjänstemän ej åtnjutit de fördelar den ifrågasatta
ändrade löneklassindelningen för de extra-ordinarie tjänstemännen innebär.

Lönenämnden har i denna fråga anfört följande.

Enligt vad lönenämnden inhämtat innebär skolöverstyrelsens sålunda framställda
förslag, att om en lärare efter den 1 juli 1939 befordras från ickeordinarie
till ordinarie tjänst, skulle han enligt de nu gällande grunderna få
för löneklassplacering tillgodoräkna sin intill utgången av juni 1939 fullgjorda
tjänstgöring såsom icke-ordinarie lärare. Skolöverstyrelsen har icke angivit,
för huru lång tid efter den 1 juli 1939 en dylik övergångsbestämmelse borde
äga giltighet, örn man utgår från att någon särskild tidsbegränsning, avseende
tiden närmast efter den nya lönestatens ikraftträdande, icke angives,
skulle alltså följande läge kunna uppkomma:

En extra ordinarie adjunkt (21 lönegraden) bar vid utgången av juni 1939
fullgjort sex års tjänstgöring, helt i statens tjänst. Vid hans löneklassplacering
vid tillträdandet av extra ordinarie befattning tillgodoräknades honom
ali tjänstetid utöver eli år. Ilan är alltså vid utgången av juni 1939 placerad
i 20 löneklasscn och har Iva år tillgodo för nästa uppfattning. Den 1 juli

1939 träder civila icke-ordinaricreglementet i kraft, varvid alla extra ordinarie
tjänstemän utom de som hava slullön uppflyttas en löneklass; vederbörande
lärare kommer alltså då i 21 löneklasscn. Från och med den 1 juli

1940 erhåller läraren lön efter 22 löneklassen, eftersom han då fullgjort tre

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

års tjänst, sedan han beräknats hava placerats i 20 löneklassen. Från och
med den 1 januari 1941 befordras läraren till ordinarie adjunkt (23 lönegraden)
. Han placeras då i 23 löneklassen och har ett halvt år tillgodo för uppfattning
i 24 löneklassen. Om man i enlighet med skolöverstyrelsens förslag
skulle enligt nu gällande grunder vid den ifrågavarande lärarens befordran
till ordinarie tjänst tillgodoräkna honom tjänstetiden såsom icke-ordinarie
lärare intill utgången av juni 1939, skulle läraren alltså vid befordringen
den 1 januari 1941 kunna tillgodoräknas (6 — 3 =) 3 år och alltså omedelbart
placeras i 24 löneklassen. I det nu anförda exemplet skulle således vederbörande
lärare genom en övergångsbestämmelse enligt skolöverstyrelsens
förslag vinna två och ett halvt år i löneturshänseende.

Lönenämnden vill erinra, att de grundläggande bestämmelserna rörande
tillgodoräkning av föregående icke-ordinarie anställning i statens tjänst vid
befordran till ordinarie befattning äro lika för de statsanställda lärarna och
för tjänstemännen inom allmänna civilförvaltningen. Visserligen har man
vid de nämnda bestämmelsernas tillämpning i praktiken i allmänhet intagit
en mera restriktiv ståndpunkt inom förvaltningen än inom undervisningsväsendet,
men inom vissa områden av civilförvaltningen förekommer dock tämligen
normalt tillgodoräkning vid befordran till ordinarie tjänst; sålunda plägar
exempelvis en extra ordinarie länsnotarie (19 lönegraden) få tillgodoräkna
sig sin tjänstgöring i sådan egenskap, när han befordras till ordinarie
länsnotarie av 2 klass (21 lönegraden). Enligt lönenämndens mening kunna
tillräckliga skäl icke anses föreligga för att vid den stundande övergången
till nya avlöningsbestämmelser särskilda föreskrifter skulle utfärdas, varigenom
en viss grupp befattningshavare skulle i ett ur principiell synpunkt så
betydelsefullt hänseende som det nu omhandlade komma att ställas i förmånligare
ställning än övriga kategorier av tjänstemän. Dessutom anser sig lönenämnden
böra framhålla, att en föreskrift i den av skolöverstyrelsen förordade
riktningen skulle i praktiken medföra tämligen egendomliga konsekvenser,
i den mån tidsmellanrummet mellan å ena sidan utgången av juni
1939 och å andra sidan tidpunkten för tillträde av ordinarie befattning okas.
Under hänvisning till det anförda får lönenämnden fördenskull anföra, att
lönenämnden icke kan tillstyrka utfärdandet av en övergångsbestämmelse av
den innebörd skolöverstyrelsen ifrågasatt.

I särskilt yttrande till lönenämndens utlåtande i denna del har ledamoten
Grimlund, med instämmande av ledamoten Eljas, anfört, att han anslöte sig
till skolöverstyrelsens förslag till skydd för den tillgodoräkningsrätt, som nu
är tillerkänd vissa befattningshavare för löneklassplacering, och ville därjämte
framhålla, att lärare, som nu erhåller s. k. personlig lönefyllnad, genom
en övergångsbestämmelse borde tillförsäkras liknande trygghet mot en
eventuell lönereduktion vid övergång till det nya avlöningsreglementet.

Lönenämnden har beträffande erforderliga övergångsanordningar vtterligare
anfört följande.

Ett annat förhallade, som kräver särskild uppmärksamhet vid övergången
till det nya lönesystemet, sammanhänger med den i det remitterade förslaget
förordade och av lönenämnden tillstyrkta omläggningen av grunden för beräknandet
av övningslärarnas avlöning. Tidigare i detta utlåtande har lönenämnden
uttalat, att nuvarande tjänstinnehavare böra skyddas mot löneminskning
vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Kompensation för inträffad löneminskning synes lönenämnden böra utgå
i form av personlig lönefyllnad. Vad angår grunden för bestämmandet av

Kunell. Maj:ts proposition nr 217.

47

sådan lönefyllnad synes det rimligt, att denna fastställes med utgångspunkt
från att ifrågavarande befattningshavare, så länge de kvarstå vid de befattningar
de innehava den 1 juli 1939, ej skola efter nämnda dag åtnjuta lägre
sammanlagd årlig löneinkomst än den, som vid motsvarande timantal skulle
hava tillkommit dem vid tillämpning av den nya löneplanen men med bibehållande
av den s. k. treprocentregeln. Bestämmes lönefyllnaden efter dessa
grunder, blir beloppets uträknande i de särskilda fallen en enkel procedur,
som icke torde medföra nämnvärt merarbete för vederbörande redogörare.
Erinras må, att extra ordinarie och extra övningslärares löner beräknas efter
samma grundläggande princip som motsvarande ordinarie lärares, varför
även de nämnda slagen av icke-ordinarie lärare böra tillförsäkras personlig
lönefyllnad så länge de kvarstå i de befattningar de innehava den 1 juli 1939.

Slutligen vill lönenämnden framhålla, att frågan i vad mån nu utgående
personlig lönefyllnad enligt kungörelsen 1937: 874 bör föranleda särskild
övergångsbestämmelse, bör göras till föremål för övervägande. Denna fråga
synes dock icke kunna lösas fristående från vad som i nämnda hänseende
kommer att gälla för andra statens befattningshavare, för vilka de nya avlöningsbestämmelserna
komma att gälla från och med den 1 juli 1939. Särskilt
vill lönenämnden framhålla, att den i II. A. 2. tredje stycket kungörelsen
1937: 874 intagna bestämmelsen torde i praktiken vara av mycket ringa betydelse.
Möjligen uppkommande fall av löneminskning, härflytande ur den
sistnämnda bestämmelsen, synas kunna regleras av Kungl. Majit efter framställning
i varje särskilt fall. På samma sätt torde kunna behandlas frågor
om lönefyllnad för sådan befattningshavare, som för närvarande kvarstår å
de före den 1 januari 1938 gällande lönebestämmelserna men som önskar
övergå på det nya civila avlöningsreglementet.

För egen del får jag framhålla följande.

Vad först beträffar de av den sakkunnige berörda övergångsanordningarna
biträder jag förslaget, att den särskilda ersättning, som skall tillkomma de
ännu kvarvarande första lärarinnorna vid allmänt läroverk, uppräknas till
600 kronor för år; rörligt tillägg kommer icke att utgå å sådan ersättning.
Kungl. Majit torde framdeles få utfärda erforderliga föreskrifter rörande
denna ersättning och därvid bland annat fastställa grunderna för dess avstående
vid tjänstledighet. I sistnämnda hänseende bör liksom för närvarande
gälla, att första lärarinna skall vid tjänstledighet avstå den på ledighetstiden
belöpande delen av den särskilda ersättningen. Beträffande gottgörelse
åt den, som förordnas att i stället för den lediga lärarinnan fullgöra
de med uppdraget såsom första lärarinna förenade göromålen, bör emellertid
den ändringen vidtagas i nu gällande grunder, att sådan gottgörelse icke
må utgå med högre belopp än som skulle tillkommit vikarien, därest hon
innehaft förordnande såsom tillsynslärare; sistnämnda befattningshavare
åtnjuta för närvarande särskild ersättning med högst 300 kronor för läsår.

Den nu gällande övergångsanordningen beträffande kvinnlig ordinarie lärares
lein bör enligt min mening bibehållas. I enlighet härmed bör i den blivande
ikraftträdandebestämmelsen till nu ifrågavarande avlöningsföreskrifter
intagas ett stadgande av innehåll, att i fråga örn avlöning till kvinnlig
ordinarie lärare skall för tiden intill den 1 juli 1943 gälla, vad därom särskilt
stadgas. Erinras må, att den första övergångsperioden utlöper redan den 30

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

juni 1940. Jag förutsätter, att den för vederbörande lärarinna övergångsvis
gällande lägre löneklassen även lägges till grund exempelvis vid bestämmandet
av tjänstledighetsavdrag. Vidare förutsätter jag, i anslutning lill vad den
sakkunnige och lönenämnden anfört, att de kvinnliga ordinarie lärare, som
vid reglementets ikraftträdande beräknas hava under tre år tillhört den för
sådan lärare nu gällande slutlöneklassen, från och med den 1 juli 1939 uppflyttas
en löneklass.

Vad därefter angår övriga övergångsanordningar, har jag först att taga
ställning till skolöverstyrelsens förslag, att i samband med slopandet av tillgodoräkningsrätten
vid lärares inplacering i löneklass en särskild övergångsbestämmelse
skulle meddelas av innehåll, att vid befordran till ordinarie
tjänst efter den 30 juni 1939 tillgodoräkning enligt nuvarande grunder skulle
fortfarande få ske av anställningstid i egenskap av icke-ordinarie lärare, fullgjord
intill utgången av juni 1939. Jag finner mig icke kunna förorda, att
enbart för lärarnas vidkommande en särskild övergångsbestämmelse av
nämnda innebörd utfärdas.

I överensstämmelse med den ståndpunkt, som intagits i fråga örn övriga
statliga befattningshavare, bör personlig lönefyilnad enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 5 november 1937 (nr 874) eller andra däremot svarande
föreskrifter bortfalla för dem, som övergå till de nya avlöningsbestämmelserna.

Beträffande den övergångsanordning, som skulle följa av den av mig i det
föregående förordade omläggningen av grunden för beräknandet av övningslärarnas
avlöning, ansluter jag mig till lönenämndens förslag. I enlighet
härmed böra lärare i övningsämne, å vilkas lön för närvarande avdrag
sker på grundval av den i det föregående omnämnda treprocentregeln,
tilldelas personlig lönefyilnad med belopp, motsvarande skillnaden mellan
den avlöning de erhålla vid tillämpning av de nya avlöningsbestämmelserna
och den, som vid motsvarande timantal skulle hava med bibehållande av
treprocentregeln tillkommit dem enligt den nya löneplanen. Personlig lönefyllnad
enligt nu förordade grunder bör för ordinarie befattningshavare utgå
så länge han kvarstår vid den befattning han innehar den 1 juli 1939.

Vad angår övningslärarna ifrågasätter jag ytterligare en särskild övergångsanordning.
Jag får erinra, att 1936 års riksdag i samband med beslut
örn en successiv omorganisation av folkskoleseminarierna medgav, att ordinarie
Övningslärare, som erhållit dylik anställning före den 1 juli 1935 och
som under tiden från och med läsåret 1936/37 intill dess att han avginge från
sin befattning komme att erhålla mindre omfattande tjänstgöring än som
motsvarade ett på visst sätt beräknat medeltal, skulle under varje läsår äga
åtnjuta ett personligt lönetillägg, motsvarande två tredjedelar av skillnaden
mellan den avlöning, som han skulle hava uppburit, om för tjänsten varit bestämd
en tjänstgöring av den omfattning, som motsvarade nämnda medeltal,
och den som han ägde uppbära för sin faktiska tjänstgöring under året.
I anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit genom kungörelse
den 30 juni 1936 (nr 442) bestämmelser i ämnet.

I den mån nämnda kungörelse blivit tillämplig å övningslärarna före den

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

49

1 januari 1938, har det personliga lönetillägg de före nämnda dag ägt åtnjuta
inräknats i den personliga lönefyllnad, som utgår jämlikt föreskrifterna i
kungörelsen den 5 november 1937 (nr 874).

Fråga har nu uppkommit, huruvida personligt lönetillägg enligt 1936 års
kungörelse bör få åtnjutas av Övningslärare, som övergått på det nu gällande
avlöningsreglementet. Såväl skolöverstyrelsen som statskontoret och undervisningsväsendets
lönenämnd hava ansett, att så bör vara fallet. Om ej sådant
tillägg får åtnjutas, skulle nämligen Övningslärare vid folkskoleseminarium,
som omorganiserats jämlikt 1936 års riksdags beslut efter 1937 års
utgång, icke erhålla någon kompensation för den löneminskning, han får
vidkännas i anledning av omorganisationen. Efter att hava samrått med
chefen för ecklesiastikdepartementet finner jag mig böra biträda myndigheternas
uppfattning. Därest riksdagen ej framställer erinran häremot,
torde därför bestämmelser böra meddelas, som möjliggöra att personligt lönetillägg
i anslutning till de i 1936 års kungörelse meddelade bestämmelserna
må tillgodonjutas under innevarande löneregleringsperiod. Härvid bör beaktas,
att det enligt de blivande bestämmelserna utgående personliga lönetillägget
bör få åtnjutas av sådana lärare, som tidigare åtnjutit personligt
lönetillägg och på grund härav erhållit personlig lönefyllnad, allenast i den
mån detsamma överstiger den personliga lönefyllnaden.

Det synes skäligt, att även sedan civila avlöningsreglementet blivit tillämpligt
å ifrågavarande Övningslärare, viss kompensation skall kunna beredas
dem för löneminskning i anledning av folkskoleseminariernas omorganisation.
Det torde få överlåtas på Kungl. Majit att härom meddela beslut i de
icke särskilt talrika fall, då dylik kompensation kan ifrågakomma. Kompensation
synes därvid böra medgivas efter i stort sett samma grunder, som
angivits i 1936 års riksdagsbeslut, dock bör ej i något fall högre belopp tillerkännas
såsom kompensation än att detsamma jämte avlöningen och den
personliga lönefyllnad, som enligt vad förut förordats skulle utgå vid tillämpning
övergångsvis av treprocentregeln, sammanlagt motsvarar summan av
de löneförmåner, vartill vederbörande lärare varit berättigad enligt de omedelbart
före den 1 juli 1939 gällande bestämmelserna med för honom då gällande
timantal.

Där så befinnes skäligt, bör kompensation för löneminskning i anledning
av 1927 års riksdags beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu angivits även kunna
tillerkännas Övningslärare vid de allmänna läroverken, vilka tidigare åtnjutit
personligt lönetillägg enligt bestämmelserna i kungörelsen den 19 september
1929 (nr 289).

Lärarna vid här ifrågavarande läroanstalter böra tillförsäkras samina förmån
i fråga om bibehållande av nu utgående barntillägg, som enligt beslut
av 1938 års riksdag skall tillkomma övriga befattningshavare, å vilka civila
avlöningsreglementet blir tillämpligt. #

Jämväl i övrigt torde för lärarna samma övergångsbestämmelser böra i

Bihang till riksdanens protokoll 193!). 1 sami. Nr 217. 4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 217-

tillämpliga delar bliva gällande, som må komma att meddelas för övriga befattningshavare,
vilka övergå på civila avlöningsreglementet.

De lärare, som icke vilja övergå på det nya avlöningsreglementet, böra tillsvidare
få — efter sedvanlig årlig prövning — behålla dyrtidstillägg men däremot
ej berättigas uppbära de förmåner av provisorisk natur, som beviljats
i avbidan på ny lönereglering, nämligen provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk
avlöningsförstärkning.

II. Ordinarie vaktmästarpersonal vid de allmänna läroverken
m. fl. statliga undervisningsanstalter.

Jag övergår härefter till frågan om lönereglering för den ordinarie vaktmästarpersonalen
vid de statliga läroanstalter, som i det föregående berörts.

I samband med beslut om ny lönereglering för lärarpersonalen vid det statliga
undervisningsväsendet uttalade 1937 års riksdag, att riksdageijficke ville
motsätta sig, att vaktmästarpersonalen vid statens undervisningsväsende, i den
mån så ej skett, erhölle anställning i statens tjänst och löner, reglerade i anslutning
till de för allmänna civilförvaltningen för närvarande gällande grunderna.
Riksdagen uttalade sig vidare för, att de kontanta kostnaderna för läroverksvaktmästarnas
avlönande skulle övertagas av statsverket, såvitt anginge
ordinarie och extra ordinarie vaktmästare, men att annan vaktmästarpersonal
vid de allmänna läroverken alltjämt borde avlönas av ljus- och vedkassornas
medel, j

Genom beslut den 30 juni 1937 anbefallde Kungl. Majit härefter skolöverstyrelsen
att inkomma med utredning och förslag i fråga om lönereglering för
ifrågavarande vaktmästarpersonal. I anledning härav har överstyrelsen den
29 december 1937 avgivit utredning och förslag i ämnet. Häröver hava infordrade
utlåtanden avgivits av statskontoret den 31 januari och av allmänna
civilförvaltningens lönenämnd den 1 juli 1938.

Ärendets förberedande behandling
inom skolöverstyrelsen.

För utredningsarbetet har skolöverstyrelsen haft tillgång till vissa uppgifter,
som läroverkslönesakkunniga under hösten 1936 inhämtade från de olika
läroanstalterna. Beträffande dessa uppgifter må hänvisas till propositionen
nr 271 (sid. 158 ff) till 1937 års riksdag.

överstyrelsen har vidare infordrat en del kompletterande uppgifter från
rektorerna, avseende förhållandena under höstterminen 1937.

Genom dessa uppgifter har en överblick erhållits över dels de olika vaktmästarnas
åligganden vid sidan örn egentliga vaktmästargöromål, dels huru stor
del av den dagliga arbetstiden som åtgår för okvalificerade uppgifter, såsom
eldning, städning, gårdsrenhållning och dylikt, dels ock vilka uppdrag vakt -

. Kungl. Maj:ts proposition nr 217-

51

mästarna hava att fullgöra mot särskild ersättning och om för dessa uppdrag
kräves extra arbetstid (utöver en normal arbetsdag av minst 7 timmar).

Rektorerna hava dessutom fått uttala sig örn huruvida vaktmästarpersonalen
kunde anses lämpligt avvägd med hänsyn till läroanstaltens behov samt
lämna uppgift om skolbyggnadernas antal, ålder och angående särskilda förhållanden,
som kunde sägas göra vaktmästarens syssla särskilt krävande. Än
vidare har uppgift infordrats angående vaktmästares bostad, dess storlek och
lämplighet, samt personuppgifter över nu anställd vaktmästarpersonal, upptagande
vederbörandes födelseår och dag, tidpunkten för första anställningen
vid statlig läroanstalt samt nu utgående avlöningsbelopp, varvid naturaförmåner
inräknats enligt taxeringsmyndigheternas uppskattning.

Med ledning av de inkomna uppgifterna sammanställdes till en början inom
överstyrelsen ett preliminärt förslag upptagande för varje läroanstalt antal
vaktmästare med tillhörande lönegradsplacering. Byggnadsstyrelsens värmetekniska
avdelning lämnade härvid sin medverkan. Preliminärt förslag i ämnet
översändes därefter lill respektive läroanstalt för att bereda vederbörande
lokalstyrelse respektive styrelse eller, där styrelse av nämnt slag icke fanns,
vederbörande rektor tillfälle att däröver avgiva yttrande. Efter ytterligare
överväganden har skolöverstyrelsen utarbetat det nu föreliggande förslaget.

Åligganden och kompetens.

Beträffande vaktmästarpersonalens åligganden och kompetens har skolöverstyrelsen
anfört, bland annat, följande.

)De största läroanstalterna hava i regel tre och de medelstora två vaktmästarbefattningar,
de minsta en eller i ett antal fall ingen vaktmästarbefattning.

Vid en läroanstalt med tre vaktmästarbefattningar torde vaktmästaruppgiftema
i huvudsak böra fördelas dem emellan på nedan angivet sätt.

a) benämnes vaktmästare: svarar för vaktmästargöromål i vanlig mening,
tjänstgör som portvakt, där så erfordras, utför duplicering och vissa andra
skrivgöromål, särskilt å skrivmaskin, har tillsyn över lokaler och städning.
Erfarenhet om arbetet på kontor, färdighet i maskinskrivning och duplicering,
eventuellt i skötsel av baloptikon och biografapparat synas vara lämpliga
kompetenskrav;

b) benämnes värmeledningsskötare, tillika reparatör: bör enligt byggnadsstyrelsens
värmetekniska avdelning, utan att hava maskinistexamen, hava
genom föregående anställning, bl. a. inom rörlednings- och elektriska facken,
skaffat sig sådan praktik, att han kan handhava skötseln av en medelstor
värmecentral med magasinseldade pannor i byggnad, där det finnes
mera betydande ventilations-, sanitära och elektriska kraft- och belysningsanläggningar.
Han skall vidare vara kompetent att underhålla och reparera
nämnda anläggningar i den mån sådant kan utföras utan anlitande av
entreprenör. Tilläggas bör, att han även skall kunna biträda med reparationer
av inventarier, undervisnings- och inredningsmateriel samt utföra
vissa institutionssysslor och dylikt;

c) benämnes gymnastikvaktmästare, tillika eldare: svarar för vaktmästargöromål
i samband med gymnastik- och idrottsövningarna, sköter duschinrättningen,
där sådant erfordras, har tillsyn över gymnastiklokalerna och
svarar för städningen där, biträder och vikarierar för värmelcdningsskötaren.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

när sådant erfordras. Denne vaktmästare bör helst även kunna utföra snickeri-
och målningsarbeten, så att han kan biträda vid vissa reparationer inom
fastigheten.

Vid en läroanstalt med två vaktmästarbefattningar torde med ledning av
det föregående de olika uppgifterna kunna belysas genom följande benämningar: a)

vaktmästare;

b) antingen värmeledningsskötare, tillika reparatör, eller enbart värmeledningsskötare.
I senare fallet kunna kompetenskraven ställas lägre än i
förra fallet. Enligt byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning bör värmeledningsskötaren
hava insikt i eldningsarbete och skötseln av värmeledningen
för en mindre omfattande värmeanläggning men kan sakna den erfarenhet
och insikt, som erfordras för ett kvalificerat reparationsarbete. Dock bör
han kunna utföra enklare arbeten och reparationer av olika slag.

Vidare kunna i detta fall allt efter omständigheterna vissa variationer
framkomma i fråga örn fördelningen av de olika vaktmästaruppgifterna, vilka
således böra kunna jämkas med hänsyn till lokala förhållanden och den
nu anställda personalens förutsättningar.

I detta sammanhang vill överstyrelsen erinra därom, att vid folk- och småskoleseminarierna
förekomma bland vaktmästarpersonalen befattningshavare
med andra tjänstekombinationer än de, som blivit här omnämnda, nämligen
trädgårdsbiträde—eldare och värmeskötare—trädgårdsbiträde.

Vid läroanstalt, där endast en vaktmästare är anställd, måste givetvis denne,
i den omfattning detta låter sig göra med hänsyn till läroanstaltens storlek
och därmed följande omfattning av olika göromål, svara för samtliga
förekommande vaktmästaruppgifter. Härvid måste naturligtvis tillses, att
den dagliga arbetstiden, fördelad lika över hela året — med frånräknande
av semestertiden — håller sig omkring 7 å 8 timmar.

I samtliga nu nämnda fall kunna vissa begränsade uppgifter med städning,
gårdsrenhållning m. m. även påvila de olika vaktmästarna.

För extra arbetsuppgifter, vilka icke ingå i de sysslor, för vilka befattningshavaren
uppbär sin lön och som kunna fixeras genom en instruktion,
böra såsom hittills utgå särskilda ersättningar. ]

Sammanfattningsvis vill överstyrelsen framhålla, att de uppgifter, som i
regel påvila en vaktmästare vid ett allmänt läroverk eller annan i detta sammanhang
förekommande läroanstalt, äro av så pass skiftande natur, att de
svårligen kunna på ett uttömmande sätt angivas i ett relativt kortfattat utlåtande.
De äro därjämte i hög grad beroende av förhållandena på platsen,
t. ex. tillgången på biträden för mera okvalificerade uppgifter, såsom
städning, gardsi enhällning och dylikt. Det torde därför i många fall vara
lämpligt, ^att i en instruktion för vaktmästaren såsom för närvarande på
många håll redan är fallet — särskilt då mer än en befattningshavare finnes
hans huvudsakliga åligganden angivas, varvid det ovan föreslagna
torde kunna tjäna till viss ledning. Givetvis måste dock en dylik instruktion
uppgöras främst med hänsyn till de lokala förhållandena och de nu
anställdas kompetens. Därjämte torde den givas en så vid form att oförutsedda
eller tid efter annan inträdande nya eller ändrade behov kunna inrymmas
i densamma. Vidare bör tillses, att vaktmästarens arbetstid blir
ändamålsenlig! utnyttjad även under läroanstaltens ferietider med från
räknande av semestertiden för honom. I sådana fall, då vaktmästaren under
läroanstaltens lästider haft längre arbetsdag än 7 å 8 timmar vilket
mycket ofta ar fallet bör givetvis arbetsdagen under ferietiderna reduceras
med hänsyn härtill. I skabg omfattning synas sådana arbeten som inolin,:ng
eber fermssnmg av golv, fonsterputsning, vissa reparations- och målnings

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

53

arbeten, såsom lagning och fernissning av lärjungepulpeter, lämpligen åläggas
honom till utförande under ferietider.

Statskontoret har anfört följande.

Vad överstyrelsen föreslagit beträffande vaktmästarpersonalens åligganden
och kompetens synes i huvudsakliga delar kunna godtagas. Särskilt anser sig
statskontoret emellertid böra framhålla, att det bör ligga synnerlig vikt uppå,
att —• i den mån vaktmästares arbetstid så medgiver — bland åliggandena
även inräknas portvaktssysslor, städning m. m., så att särskilda ersättningar
för dylika arbetsuppgifters ombestyrande i görligaste mån undvikas. I detta
sammanhang vill statskontoret jämväl fästa uppmärksamheten vid bestämmelsen
i 31 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningens tjänstemän,
vilken bestämmelse torde böra göras tillämplig även å ifrågavarande
personal. Övertidsarbete under terminerna synes böra i första hand kompenseras
genom befrielse från eller minskning av tjänstgöring under ferier.
Vid läroanstalt, där endast en vaktmästare är anställd — särskilt mindre
samrealskolor — måste helt naturligt — såsom också överstyrelsen förutsatt
— tillses, att den dagliga arbetstiden, fördelad lika över hela året — med
frånräknande av semestertiden — i varje fall icke understiger sju timmar
dagligen. Skulle vid någon skola så vara förhållandet, bör ordinarie befattning
icke inrättas.

Lönenämnden yttrar.

Lönenämnden ansluter sig för sin del till den uppfattning rörande nu ifrågavarande
spörsmål, vilken kommit till uttryck i statskontorets uttalande. Härjämte
vill lönenämnden framhålla vikten av, att de angivna kompetensvillkoren
verkligen upprätthållas vid befattningarnas tillsättande. Därest vid
någon läroanstalt hittillsvarande befattningshavare saknar föreskriven kompetens
för nyinrättad befattning men ändock anses böra kvarhållas vid tjänsten,
torde vederbörande — så länge han saknar dylik kompetens — icke böra
erhålla ordinarie anställning utan i stället antagas till icke-ordinarie tjänsteman.
Samma förfarande bör enligt lönenämndens mening tillämpas, då full
tjänstgöring icke kan beredas vaktmästare.

Även jag kan i huvudsak biträda vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga
om vaktmästarpersonalens åligganden och kompetens. Jag ansluter mig
jämväl till de uttalanden, som i samband med denna fråga gjorts av statskontoret
och lönenämnden.

Såsom en allmän förutsättning för inrättande av ordinarie befattning i viss
lönegrad måste givetvis uppställas, att den dagliga arbetstiden, fördelad lika
på hela året med undantag av semestertiden, icke understiger sju till åtta timmar.
Härvid bör den längre arbetstid, som enligt vad skolöverstyrelsen anfört
mycket ofta föreligger under läroanstaltens lästid, kunna kompenseras genom
reducerad arbetstid under den tid, då undervisning vid vederbörande läroanstalt
icke pågår.

Det synes mig nödvändigt, att instruktioner fastställas för de olika här
ifrågavarande befattningshavarna vid varje läroanstalt. Frågan huruvida
särskilda ersättningar skola kunna ifrågakomma för arbeten utom tjänsten
är direkt avhängig av hur avgränsningen sker av de till tjänsten hörande
göromålen. Ehuru vaktmästarnas åligganden givetvis kunna växla etter förhållandena
vid varje särskild institution, något som kommer att påverka av -

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

fattningen av vederbörande instruktioner, synes det mig dock värt att överväga,
huruvida icke genom skolöverstyrelsens — respektive kommerskollegii
— försorg en normalinstruktion kunde uppgöras, vilken kunde tjäna till viss
ledning vid fastställande av instruktionerna i de särskilda fallen. Dessa senare
torde, i anslutning till nu tillämpade grunder, efter vederbörande befattningshavares
hörande böra fastställas av lokalstyrelsen respektive styrelsen
eller, där styrelse icke finnes, av rektor.

Löneställning.

Beträffande grunderna för lönesättningen har skolöverstyrelsen först erinrat
om följande av läroverkslönesakkunniga gjorda uttalande:

Då löneregleringen för vaktmästarpersonalen borde utgå från den lönenivå,
som vore bestämd för liknande personal vid andra statliga institutioner, d. v. s.
lönegraderna B 7, B 6 och B 5 enligt avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen,
borde enligt de sakkunnigas mening lönegradsplaceringen avvägas
nied hänsyn till befattningshavarnas arbetsuppgifter och andra därmed
sammanhängande omständigheter. Sålunda borde lönegraden B 7 i första
hand ifrågakomma för den främste vaktmästaren vid de läroanstalter, där
mer än en sådan befattningshavare vore anställd. Samma lönegrad skulle
också kunna bestämmas för vissa befattningshavare, som hade att sköta
mera omfattande värmeanläggningar och därtill utförde kvalificerat reparatörs-
och dylikt arbete. Lönegraden B 6 borde komma till användning
vid vissa läroanstalter, där endast en vaktmästare vore anställd liksom
för värmeledningsskötare, vilken ej endast vore eldare. Lönegraden B 5
syntes lämplig för en vaktmästare — så kallad gymnastikvaktmästare
eller annan — vid läroanstalter med tre vaktmästare. För vaktmästare, som
endast hade att ombesörja rena eldaregöromål, ville de sakkunniga icke förorda
ordinarie anställning.

Skolöverstyrelsen -hav förklarat sig icke kunna helt biträda de sakkunnigas
uppfattning. [Sålunda borde enligt överstyrelsens mening icke blott lönegraden
B 6 utan aven lönegraderna B 7 och B 5 ifrågakomma även vid sådana
läroanstalter, där endast en vaktmästare är anställd; härvid skulle lönegraden
B 7 ifrågakomma vid de mera omfattande, lönegraden B 6 vid de mellanstora
och lönegraden B 5 vid de allra minsta läroanstalterna av denna kategori.
Beträffande användningen av lönegraderna B 7, B 6 och B 5 vid sådana
läroanstalter, där mer än en vaktmästare är anställd, hade överstyrelsen
tillämpat samma huvudgrunder, som uppdragits av läroverkslönesakkunniga.

I fråga örn löneställningen vid läroanstalt, där endast en vaktmästare är''
anställd, har överstyrelsen närmare anfört följande.

En person, som är ett läroverks ende vaktmästare, har i regel en mycket
stor arbetsbörda, större ju större omfattning skolan har. Han måste nämligen
först och främst ensam ombesörja alla egentliga vaktmästargöromål samt
handhava skötseln av värmeledningen, vilken numera endast undantagsvis
saknas i byggnader, som äro upplåtna för allmänt läroverk. De nämnda uppgifterna
kunna betecknas såsom mera kvalificerade göromål. Därutöver har
han att ombesörja enklare uppgifter, såsom viss städning av lokaler, renhållning
av gård och gata, snöskottning, tillsyn och vård av park- eller trädgårdsanläggning,
passning om kvällarna vid sammanträden eller uthyrning av lo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

55

kaler, tillsyn över att portar äro stängda och belysningen släckt på kvällen
o. s. v. Även om vaktmästaren i viss utsträckning biträdes av särskilt anställd
städningspersonal eller, såsom icke sällan är fallet, av egna familjemedlemmar,
så måste dock hans arbetsdag under de tider undervisningen pågår och
särskilt under eldningssäsongen bliva mycket lång, medan den helt naturligt
under ferietider väsentligt reduceras. Det verkar därför icke överraskande, då
somliga rektorer uppgiva vaktmästarens dagliga arbetstid till 12 å 14 timmar
under lästiderna eller att den sträcker sig från klockan 6 på morgonen till
klockan 10 eller 11 på kvällen.

Den summa arbetsuppgifter och arbetstid, som sålunda kommer på en ensam
läroverksvaktmästares lott, blir naturligtvis mindre, då skolan får en
mindre omfattning, med smärre lokaler och mindre antal lärare, elever och
klassavdelningar. Enligt överstyrelsens uppfattning bör därför såväl lönegraden
B 7 som lönegradeima B 6 och B 5 användas, om lönesättningen skall
kunna rättvist avvägas med hänsyn till arbetsuppgifternas art och omfattning.

Vid sådana läi-oanstalter, där mer än en vaktmästare finnas anställda, har
överstyrelsen placerat den främste vaktmästaren i lönegraden B 7.) I samma
lönegrad^^ar^aven^placerats befattningshavare, som buf ält sköta mera omfattande
värmeanläggningar och därtill utföra kvalificerat reparatörsarbete,
medan annan värmeledningsskötare, som ej endast ar eldare, placerats i lönegraden
B_6. I

Överstyrelsen framhåller, att det kunde råda en viss överensstämmelse mellan
de olika rektorsbefattningarnas vid de allmänna läroverken inplacering i
skilda avlöningsgrupper och vaktmästargöromålens omfattning. Arten och
omfånget av vaktmästarnas arbetsuppgifter betingas emellertid, fortsätter
överstyrelsen, även av andra förhållanden än antalet lärare, elever och klassavdelningar.
Hänsyn bör nämligen även tagas till skollokalernas beskaffenhet,
huruvida de äro fördelade på en eller flera byggnader, om dessa äro av
äldre eller nyare datum, med eller utan värmeledning, med en eller flera uppvärmningscentralex'',
om uthyrning av lokaler förekommer i nämnvärd omfattning
o. s. v. Vidare anser överstyrelsen viss hänsyn böra tagas till sådana
förhållanden, som för närvarande råda vid de olika läroverken, såsom antalet
för vaktmästargöromålen anställda personer, örn dessa göromål även innefatta
mera okvalificerade uppgifter, såsom gårdsrenhållning och städning,
samt huru stor del av den dagliga arbetstiden som kan anses åtgå härtill.

Beträffande frågan, huruvida vid läroanstalter, där endast en vaktmästare
finnes anställd, lönegraderna B 7, B 6 och B 5 böra förekomma, har statskontoret
yttrat följande.

Statskontoret vill framhålla, att enligt gängse praxis arbetstidens längd
icke bör tillmätas betydelse för lönegradsplaceringen. Avvikelse från denna
i-egel bör enligt statskontoi’ets mening icke ske. Då därjämte — såvitt statskontoret
av handlingarna i ärendet kan bedöma — ifrågavarande vaktmästare
icke hava särskilt kvalificerade arbetsuppgifter, anser statskontoret — i
likhet med läroverkslönesakkunniga -— högst lönegraden B 6 böra ifrågakomma.
Däremot håller statskontoret icke för osannolikt, att vaktmästarens
arbetsuppgifter vid de minsta samrealskolorna med endast 4—5 klassavdelningar
och ett relativt litet elevantal närmast motivera placering i lönegraden
B 5.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Lönenämnden har anfört, bland annat, följande.

Tidigare hava statsmakterna haft att taga ställning till löneförmånerna till
personal, som beröres av det nu föreliggande förslaget, allenast i fråga om
vaktmästarpersonalen vid de tekniska läroverken samt vid vårdanstalten i
Lund för blinda med komplicerat lyte. Vid nämnda läroanstalter laar tilllämpats
den lönesättning för vaktmästarpersonalen, som enligt beslut av
1918 års riksdag tidigare varit gällande vid ett flertal statens verk och inrättningar.
De befattningshavare, som berördes av sagda riksdagsbeslut, voro
fördelade på tre grupper, A, B och C, av vilka A-gruppen omfattade vaktmästare,
B-gruppen förste vaktmästare och därmed jämställda samt C-gruppen
preparatorer och därmed jämställda befattningshavare. De av sagda
års riksdag fastställda avlöningsförmånerna för nämnda kategorier framgå
av följande sammanställning:

Grupp

Lön

Tjänstgörings-

penningar

Summa

A-gruppen ........

........ 900

550

1,450

B-gruppen ........

........ 1,100

650

1,750

C-gruppen ........

........ 1.800

750

2,050.

Enligt 1919 års lönereglering för de tekniska läroverken skulle vid desamma
finnas anställda vaktmästare, laboratorievaktmästare samt maskinister
och eldare. Bland dessa ansågos vaktmästarna böra hänföras till A-gruppen
och åtnjuta för denna grupp stadgade löneförmåner. Laboratorievaktmästare
samt maskinister och eldare, vilka hade mera maktpåliggande och kvalificerat
arbete sig ålagt, ansågos böra erhålla de löneförmåner, som voro tillförsäkrade
de till B-gruppen hörande befattningshavarna. Enahanda principer
hava jämväl kommit i tillämpning vid bestämmandet av löneförmånerna
till två vaktmästare och en maskinist vid vårdanstalten i Lund för
blinda med komplicerat lyte.

Beträffande skolöverstyrelsens föreliggande förslag torde — liksom i fråga
om läroverkslönesakkunnigas förslag — helt allmänt kunna sägas, att detsamma
i förevarande avseende icke ansluter sig till de lönesättningspiånciper,
som sålunda tidigare kommit till uttryck vid de nyssnämnda läroanstalterna.
I stället synes skolöverstyrelsens förslag närmast anknyta till de hittillsvarande
förhållandena vid läroverken, enligt vilka »vaktmästaren» i allmänhet
plägat intaga en högre löneställning än maskinist- eller eldarpersonalen.
Med hänsyn till de jämförelsevis omfattande arbetsuppgifter, som åtminstone
vid de största läroanstalterna torde åvila vaktmästaren, synes lönenämnden
ett visst fog föreligga för den uppfattning, som kommit till uttryck
i det föreliggande förslaget, även om vaktmästaren icke kan betraktas
såsom förste vaktmästare i vanlig mening. Lönenämnden vill emellertid
icke underlåta att framhålla, att en dylik värdering av de egentliga vaktmästarnas
arbetsuppgifter kommer att i ett flertal fall medföra avsevärda
ökningar i nu utgående löner.

Vad angår frågan om lämplig lönegradsplacering för sådan befattningshavare,
som är en läroanstalts ende vaktmästare och vilken med skolöverstyrelsens
terminologi betecknas såsom vaktmästare, tillika värmeledningsskötare,
skulle enligt läroverkslönesakkunnigas förslag för sådan befattning
lönegraden B 6 komma till användning, under det att skolöverstyrelsen även
ansett lönegraderna B 7 och B 5 böra ifrågakomma. Lönenämnden anser
för sin del, att övervägande skäl tala för, att nu ifrågavarande tjänster differentieras
efter skolornas storlek.

Lönenämnden har icke någon erinran alt framställa mot den föreslagna

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

57

placeringen i lönegraden B 7 av befattningarna såsom värmeledningsskötaie,
tillika reparatör, samt såsom laboratorievaktmästare. Lönenämnden vill
därvid framhålla, att, på sätt ovan erinrats, motsvarande befattningshavare
vid de tekniska läroverken och vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte enligt hittills tillämpade principer i lönehänseende likställts med
förste expeditionsvakt. Även må erinras, att en placering av nu ifrågavarande
befattningshavare i lönegraden B 7 förekommer jamval vid vissa verk
inom allmänna civilförvaltningen. Lönenämnden vill emellertid understiyka
angelägenheten av, att för skötseln av värmeanläggningar befattningar i
lönegraden B 7 icke inrättas annat än i sådana fall, där reparatorsarbeten i
större omfattning kunna utföras av värmeledningsskötaren. I andra tall bor
det vara tillräckligt att för ifrågavarande göromål anställa en varmeledmngsskötare
i lönegraden B 6.

De föreslagna placeringarna av värmelednmgsskotare, sorn ej tillika
reparatör, i lönegraden B 6 ävensom av gymnastikvaktmästare samt eldare
i lönegraden B 5 synas lönenämnden ävenledes kunna godtagas; dock vi
lönenämnden ifrågasätta, huruvida icke eldare i överensstämmelse med laroverkslönesakkunnigas
förslag bör erhålla allenast icke-ordinarie anställning.

Beträffande de allmänna läroverken har lönenämnden i annat sammanhang
yttrat följande.

Såsom allmän indelningsgrund för en differentiering i lonehanseendemellan
vaktmästare, som endast hava att utföra vaktmastargoromal i e0enthg
mening, skulle kunna väljas antal elever eller klassavdelningar ävensom
andra faktorer, som kunna vara i någon man vagledande viel bedömandet
av en skolas storleksordning och därmed i viss utsträckning aven tor vaktmästargöromålens
omfattning och beskaffenhet. Vid övervägandet av ranan
om en dylik avgränsning har lönenämnden för sin del stannat vid a
föreslå, att vid de allmänna läroverken indelningen i rektorsgrupper i huvudsak
blir normerande i berörda avseende. Lönenämnden är visserligen val
medveten om, att invändningar kunna göras mot en dylik indelningsgrund,
men med hänsyn till att de för rektorsgrupperna bestämmande faktorerna åtminstone
i vissa hänseenden synas ägnade att läggas till grund för en uppdelning
för nu ifrågavarande ändamål, har lönenämnden funnit sig kunna
förorda en dylik lösning. Vid de högre allmänna läroverken synes nämnden
lönegraden B 7 för vaktmästare i egentlig mening böra komma till användning
vid skolor tillhörande rektorsgrupperna I och II. Vid de högre
allmänna läroverken i övrigt, där sadan vaktmästare skall linnas, böi denne
placeras i lönegraden B 6. Med hänsyn till att realskolorna för gossar i fråga
örn storleken närmast äro att jämföra med de största läroverken, anser lönenämnden,
att vaktmästarna vid sagda realskolor böra lönegradsplaceras efter
samma principer som vid högre allmänna läroverk, tillhörande rektorsgrupperna
I och II, och sålunda hänföras till lönegraden B 7. Mot förslagets
placering av de egentliga vaktmästarna vid övriga läroanstalter hai lönenämnden
i princip icke något att erinra.

Vid det fåtal högre allmänna läroverk, där endast en vaktmästare skall
vara anställd, synes lönenämnden icke något vara att erinra mot, att denne
placeras i lönegraden B 7. Med en dylik utgångspunkt vill lönenämnden
icke heller motsätta sig, att samma lönegradsplacering kommer till användning
även vid sådana samrealskolor, som med avseende å elevantal äro närmast
jämförliga med de minsta högre allmänna läroverken. En godtagbar
gräns synes lönenämnden ligga ungefär vid elt antal av 250 elever, men lönenämiiden
vill understryka, att lönegradsplaceringcn icke bör göras helt och

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

hållet beroende av elevantalet, utan torde härjämte även andra omständigheter
kunna komma i betraktande. Lönenämnden anser sålunda, att en
skolas vaktmästare icke bör placeras i lönegraden B 7, så snart antalet elever
går upp till 250, utan först då skolan kan anses stadigvarande hava uppnått
en storlek, som ungefärligen sammanfaller med storleken av de minsta högre
allmänna läroverken. Vid övriga samrealskolor böra lönegraderna B 6 och
B 5 enligt lönenämndens mening komma till användning, varvid förstnämnda
lönegrad i anslutning till skolöverstyrelsens förslag lämpligen torde —
efter prövning i varje särskilt fall — böra förekomma endast vid skolor,
som erhållit en stadigvarande organisation med minst sex klassavdelningar,
samt lönegraden B 5 vid de övriga.

För egen del får jag framhålla följande.

\ ad angår frågan om den lämpligaste lönegradsplaceringen av befattningshavare,
som är en läroanstalts ende vaktmästare, ansluter jag mig till skolöverstyrelsens,
av lönenämnden biträdda förslag, att samtliga tre nu ifrågavarande
lönegrader böra kunna komma till användning allt efter de skiftande
förhållandena vid de olika läroanstalterna. Det synes knappast nödvändigt
att, såsom lönenämnden föreslagit, låta indelningen i rektorsgrupper
bliva normerande vid tillämpningen av denna grundregel.

I fråga örn de lönegrader som böra komma till användning vid läroanstalter,
där mer än en vaktmästare finnes anställd, råder i huvudsak enighet
bland deni, som yttrat sig i ärendet. Då jag saknar anledning att avvika
från myndigheternas ståndpunkt i detta fall, förordar jag, att lönegraden
A 7; i allmänhet användes för den främste vaktmästaren vid sådana läroanstalter,
alltså för den befattningshavare, som i allmänhet betecknas såsom
»vaktmästare». Samma lönegrad bör även komma i fråga för värmeledningsskötare,
tillika reparatör, under förutsättning likväl att kvalificerat
reparatörsarbete i större omfattning ingår i åliggandena samt att vederböra^
de befattningshavares arbetsuppgifter uteslutande avse reparations- och därmed
jämförliga arbeten samt skötsel av värmeledning. Annan värmeledningsskötare,
som ej endast är eldare, bör placeras i lönegraden A 6. Lönegraden
A 5 bör användas i fråga örn gymnastikvaktmästare, tillika eldare.
Sistnämnda lönegrad bör komma ifråga även för befattningshavare, som endast
är eldare.

Da det gäller att, med tillämpning av de nu angivna huvudprinciperna,
för nästa budgetar fastställa antalet befattningar och dessas lönegrader vid
de olika läroanstalterna, måste beaktas, att förhållandena på ifrågavarande,
mycket omfattande område äro så skiftande och svårbedömbara, att man
knappast kan påräkna att på en gång kunna genomföra en helt tillfredsställande
organisation. Svårigheterna ökas även därigenom, att de föreliggande
primäruppgifterna i åtskilliga fall icke äro sådana, att de verkliga
förhållandena framträda med full tydlighet. Vad sålunda anförts talar för,
att man föi nästa budgetai inrättar icke-ordinarie befattningar i något större
utsträckning, än eljest bort ske, samt att en viss återhållsamhet iakttages i
fråga örn befattningarnas placering i den högsta av de här ifrågakommande
lönegraderna. I den mån så befinnes påkallat, böra givetvis framdeles jämkningar
vidtagas i den organisation, som nu må beslutas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

59

Under iakttagande av vad här anförts framlägga cheferna för ecklesiastikoch
handelsdepartementen senare i dag förslag örn inrättande av vaktmästar-
och därmed jämförliga befattningar vid ifrågavarande läroanstalter.

Särskilda lönefrågor m. m.

Skolöverstyrelsen har upptagit till behandling vissa särskilda lönefrågor
och i samband därmed även berört sättet för redovisningen av de ersättningar,
vaktmästarna skola erlägga för naturaförmåner. Överstyrelsen anför
följande.

Den avlöning, som i enlighet med den föreslagna lönegradsplaceringen
skulle tillkomma vederbörande vaktmästare, bör betraktas som bruttolön.
Några avlöningsbelopp utöver dem, som följa med lönegradsplaceringen, få
givetvis icke utbetalas. För extra arbetsuppgifter -— t. ex. städning i vissa
fall eller vid uthyrning av lokaler — som icke tillhöra de sysslor, för vilka
befattningshavaren uppbär sin lön, böra dock som hittills särskilda ersättningar
utgå. För s. k. övertidsarbete torde särskild ersättning böra utgå
endast under förutsättning, att motsvarande ledighet icke kunnat beredas
befattningshavaren under annan tid, t. ex. genom minskning av den dagliga
arbetstiden under ferierna.

Då i vaktmästarnas löner i de flesta fall ingå vissa naturaförmåner, vanligen
fri bostad med värme och lyse, förutsättes, att ersättning skall erläggas härför
genom avdrag å avlöningen. Härvid torde särskilt böra beaktas de konsekvenser
en dylik bestämmelse medför i fråga om de allmänna läroverken. Då
kostnaderna för lyse och värme bestridas ur ljus- och vedkassan, bör vaktmästarens
ersättning för hithörande förmåner tillföras denna kassa som inkomst.
Vederbörande lokalstyrelse torde härvid böra fastställa ersättningsbeloppets
storlek. Beträffande åter ersättning för innehav av bostad är att
märka, att läroverksvaktmästaren i regel är anvisad bostad i läroverksfastigheten,
vilken numera undantagslöst äges och underhålles av vederbörande
kommun. Riktigast synes därför vara, att bostadsersättningen, såsom läroverkslönesakkunniga
föreslå, inlevereras till läroverkets byggnadsfond, ur
vilken kommunen kan påräkna bidrag till vissa kostnader för läroverksfastigheten.
Värdering av bostaden och bestämmandet av ersättningens storlek
bör ske i samma ordning som gäller för rektorsbostäder. I tvistiga fall bör
frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd. Skulle i fråga om de allmänna
läroverkens kassor och terminsavgifterna till desamma några mera avsevärda
förändringar komma att inträda, måste givetvis beaktas, huruvida den
nämnda bostadsersättningen bör disponeras på annat sätt än vad här föreslagits.

Bostadsersättningens storlek vid övriga läroanstalter bör bestämmas pa
samma sätt som vid de allmänna läroverken och hör, där bostaden är belägen
i statsverket tillhörig byggnad, inlevereras till statsverket och ingå till
statens allmänna fastighetsfond. Värdet av andra naturaförmåner bör fastställas
av vederbörande styrelse eller, där styrelse ej finnes, av vederbörande
rektor.

Överstyrelsen delar läroverkslönesakkunnigas mening, att frågor örn vaktmästares
uppflyttning i högre löneklass, för vinnande av önskvärd enhetlighet
i avseende på uppflyttningsbestämmelsernas tillämpning, böra prövas och
avgöras av skolöverstyrelsen.

Av olika anledningar, 1. ex. genom en läroanstalts omorganisation, kail
den fast anställda vaktmästarpersonalen tänkas bliva övertalig, varför ordi -

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

narie vaktmästare i likhet med andra befattningshavare inom statsförvaltningen
böra vara underkastade förflyttningsskyldighet.

Statskontoret har anfört följande.

I likhet med läroverkslönesakkunniga och skolöverstyrelsen förutsätter
statskontoret, att ersättning skall erläggas för av vaktmästarna åtnjutna naturaförmåner.
Dessa förmåner utgöras vanligen av fri bostad med värme
och lyse. Är härvid bostaden belägen i statsverket tillhörig, å allmänna fastighetsfonden
redovisad byggnad bör givetvis ersättningen ingå till fonden.
Bostadsersättning i övriga fall liksom ersättning för ljus och värme hava
de sakkunniga och överstyrelsen föreslagit skola tillgodoföras vederbörande
läroverks byggnadsfond respektive ljus- och vedkassa. Motiveringen härför
framgår av de sakkunnigas i propositionen nr 271 till 1937 års riksdag å
sid. 168 återgivna uttalande. Emellertid må erinras om att rektor, som bebor
av kommun upplåten bostad, har att erlägga hyra härför till statsverket.
Liknande föreskrift torde böra gälla för vaktmästare. Mera tveksamt kan
däremot vara, om icke ersättning för värme och lyse bör tillgodoföras ljusoch
vedkassan. Genom statens övertagande av kostnaderna för vaktmästarpersonalens
avlönande beredes emellertid nämnda kassa en sådan ekonomisk
lättnad, att det icke torde få anses obilligt, om även ersättning för
värme och lyse inlevereras till statsverket.

Lönenämnden har yttrat.

I likhet med läroverkslönesakkunniga och skolöverstyrelsen anser lönenämnden,
att frågor om vaktmästarnas löneklassplacering böra för åstadkommande
av en enhetlig tillämpning av bestämmelserna prövas och avgöras
av överstyrelsen.

I anledning av skolöverstyrelsens uttalande rörande förflyttningsskyldighet
för vaktmästarpersonalen vill lönenämnden framhålla, att med den avfattning
stadgande^ örn förflyttningsskyldigheten erhållit i 3 § i det nya
civila avlöningsreglementet, några särskilda bestämmelser härutinnan icke
synas påkallade.

För egen del får jag framhålla följande.

För vaktmästarnas naturaförmåner bör givetvis ersättning erläggas i vanlig
ordning genom avdrag å avlöningen.

Enligt vad chefen för ecklesiastikdepartementet anför i annat sammanhang
skola terminsavgifterna vid de allmänna läroverken utgå efter oförändrade
grunder under nästkommande budgetår. De inkomster, ljus- och
vedkassorna samt byggnadsfonderna erhålla för närvarande, komma därför
att åtnjutas även under nämnda budgetår. Beträffande utgifterna är att
märka, att vid bifall till ett förslag, som chefen för ecklesiastikdepartementet
framlägger, ljus- och vedkassorna icke, såsom statskontoret förutsatt,
komma att beredas någon ekonomisk lättnad men ej heller någon ytterligare
ekonomisk belastning genom den här ifrågavarande löneregleringen.
Givetvis påverkar löneregleringen icke byggnadsfondernas utgifter. Vid nu
angivna förhållanden synes anledning saknas, att ifrågavarande kassor och
fonder skulle på grund av löneregleringen tillföras särskilda inkomster, som
tidigare icke tillförts dem. Med hänsyn härtill förordar jag, att den ersättning
vaktmästarna genom avdrag å avlöningen skola erlägga för natura -

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

förmåner vid de allmänna läroverken redovisas, så framt bostaden icke är
belägen i staten tillhörig byggnad, såsom uppbördsmedel å avlöningsanslaget.
Motsvarande anordning bör vidtagas vid de tekniska läroverken. I övriga
fall böra i fråga örn sagda ersättning i huvudsak tillämpas samma bestämmelser,
som nu gälla för lärarna vid statens undervisningsväsende.

Frågor örn vaktmästares uppflyttning i högre löneklass böra, såsom skolöverstyrelsen
och lönenämnden framhållit, avgöras av vederbörande centrala
ämbetsverk.

I anledning av att skolöverstyrelsen framhållit, att ordinarie vaktmästare
böra vara underkastade förflyttningsskyldighet, tår jag, i anslutning till vad
lönenämnden anfört, erinra om det allmänna stadgandet i 3 § 3 mom. första
stycket civila avlöningsreglementet. Undantag härifrån synes icke böra
ifrågakomma beträffande nu omhandlade befattningshavare.

Anställning.

I samband med beslut örn ny lönereglering för lärarpersonalen vid det
statliga undervisningsväsendet gav 1937 års riksdag uttryck åt den meningen,
att ordinarie och extra ordinarie vaktmästare borde anställas av vederbörande
lokalstyrelse respektive styrelse eller, där styrelse av nämnt slag
icke funnes, av vederbörande rektor.

Skolöverstyrelsen har nu anfört följande.

överstyrelsen tillåter sig att på en punkt hava en mot riksdagen avvikande
mening. Det synes nämligen enligt överstyrelsens uppfattning vara
mindre välbetänkt att överlåta åt vederbörande rektor att på egen hand utan
föregående beredning av annan myndighet tillsätta ordinarie statsavlonade
befattningar, överstyrelsen vill därför hemställa, att i förevarande avseende
en ändring genomföres på så sätt, att beslutet örn tillsättningen skall fattas
av överstyrelsen på förslag av vederbörande rektor.

Fråga om anställande av extra ordinarie vaktmästare vid en läroanstalt
bör enligt läroverkslönesakkunnigas mening underställas överstyrelsens prövning.
Överstyrelsen är av samma uppfattning men skulle dock vilja tillmäta
uttalandet en något vidare innebörd än vad de sakkunniga torde hava
lagt däri. De sakkunniga synas nämligen närmast hava åsyftat nyinrätning
av en extra ordinarie vaktmästarbefattning. Enligt överstyrelsens mening
torde därjämte, kanske icke så sällan, uppstå ett behov av att efter uppkommen
ledighet å en ordinarie befattning icke omedelbart tillsätta densamma
med ny ordinarie innehavare. I sådant fall bleve man måhända nödsakad
att på grund av brist på kvalificerade sökande utse till den ordinarie
befattningen en person, som tidigare icke blivit prövad i statens tjänst. Detta
tillvägagångssätt kan icke alltid anses önskvärt. Den myndighet, som närmast
bär ansvaret för befattningens tillsättning, torde i en dylik situation
helt visst önska, att befattningen under någon tid kunde uppehållas såsom
extra eller extra ordinarie. En sådan möjlighet synes böra tillskapas, och
överstyrelsen vill därför föreslå, att överstyrelsen får rätt att på framställning
av vederbörande lokala myndighet medgiva, att en ordinarie vaktmästarbefattning
under viss tid får uppehållas av en person i extra ordinarie
ställning med avlöning i den lönegrad, som är bestämd för den ordinarie befattningen.
Genom en sådan anordning skulle därjämte tillskapas en väl -

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

behövlig uppsättning av kvalificerade aspiranter lill ledigblivande vaktmästarbefattningar.

Sedan ordinarie vaktmästarbefattning tilldelats en läroanstalt, bör det ankomma
på vederbörande myndighet att avgöra, om vid anstalten redan anställd
vaktmästare bör utses till innehavare av sådan befattning vilket synes
vara det naturliga, eller, örn anledning därtill undantagsvis finnes, tjänsten
bör ledigförklaras i vanlig ordning eller efter överstyrelsens medgivande under
viss tid uppehållas på annat sätt. Att en statlig ordinarie vaktmästarbefattning
inrättas vid en läroanstalt bör nämligen icke hava till följd, att en
vid anstalten anställd person med motsvarande åligganden skulle med nödvändighet
göras till innehavare av den ordinarie befattningen. Givetvis
måste vederbörande myndighets beslut härvidlag föregås av en lämplighetsprövning
av personen i fråga.

Statskontoret har anfört följande.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att överstyrelsen på framställning av vederbörande
lokalmyndighet måtte få medgiva, att en ordinarie vaktmästarbefattning
under viss tid får uppehållas på förordnande. En dylik anordning
kim måhända stundom vara lämplig att tillgripa före tillsättandet av
en ordinarie vaktmästarbefattning inom undervisningsväsendet. Statskontoret,
som vill erinra, att en dylik rättighet i proposition nr 272/1937 sid.
41 av föredragande departementschefen tillstyrkts för direktionen över karolinska
sjukhuset, vill därför icke motsätta sig bifall till förslaget ifråga.
Viss maximitid — förslagsvis ett år — för en befattnings uppehållande på
förordnande synes dock böra föreskrivas.

Lönenämnden anser, att vaktmästarbefattningarna vid nu ifrågavarande
läroanstalter alltid böra tillsättas av skolöverstyrelsen, oavsett örn styrelse
för skolan finnes eller ej. Lönenämnden har vidare anfört följande.

I fråga om förslaget, att skolöverstyrelsen skall på framställning av vederbörande
lokalmyndighet äga medgiva, att en ordinarie vaktmästarbefanning
under viss tid får uppehållas på förordnande, biträder lönenämnden
statskontorets uppfattning, att viss maximitid, förslagsvis ett år, bör föreskrivas
för en dylik anordning.

Beträffande frågan, huruvida vaktmästarbefattningarna böra ledigförklaras
eller icke, får lönenämnden såsom sin bestämda uppfattning uttala, att
ledigförklarande i vanlig ordning alltid bör ske.

Jag ansluter mig till den av skolöverstyrelsen och lönenämnden uttalade

uppfattningen, att skolöverstyrelsen — respektive kommerskollegium_bör

fatta beslut angående befattningarnas tillsättande, varvid givetvis vederbörande
lokalstyrelse eller styrelse respektive, där styrelse av nämnt slag icke
finnes, vederbörande rektor bör beredas tillfälle att i ärendet avgiva yttrande.
Vad jag nu anfört bör dock tillämpas allenast i vad avser ordinarie och
extra ordinarie befattningshavare. Annan vaktmästarpersonal bör anställas
i samma ordning som för närvarande gäller.

Vid bifall till vad sålunda förordats bör även ledigförklarande av ordinarie
och extra ordinarie befattningar ske genom vederbörande centrala ämbetsverks
försorg.

Beträffande frågan, huruvida vid löneregleringens genomförande ledigförklarande
i vanlig ordning av de nu till inrättande föreslagna befattningarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

63

bör äga rum, må erinras, att vaktmästarpersonalen vid de tekniska läroverken
samt vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte redan är uppförd å
ordinarie stat. I dessa fall bör nuvarande personal, då fråga är om befattningar
som motsvara de för närvarande förefintliga, kunna omedelbart överföras
till den nya staten, därest de icke förklara sig önska kvarstå på för
närvarande gällande lönebestämmelser. Vad angår övriga läroanstalter kan
det enligt min mening icke vara nödvändigt att ledigförklara samtliga här
ifrågavarande befattningar. Åtskilliga av de nu tjänstgörande vaktmästarna
hava en mycket lång anställningstid vid vederbörande läroanstalt, och beträffande
vissa av dessa befattningshavare torde sannolikt ett överförande
till nyinrättad befattning utan densammas ledigförklarande framstå såsom
naturligt. Kungl. Majit torde, sedan erforderlig utredning verkställts genom
skolöverstyrelsens respektive kommerskollegii försorg, få, om tillräckliga
skäl föreligga, i de särskilda fallen föreskriva, att ledigförklarande ej skall
äga rum. Eljest bör ledigförklarande ske i vanlig ordning.

Jag biträder förslaget, att ordinarie vaktmästarbefattning skall kunna, då
skäl därtill äro, efter medgivande av vederbörande centrala ämbetsverk få
under viss tid uppehållas på förordnande. I likhet med statskontoret och
lönenämnden anser jag, att sådant tillstånd bör avse högst ett år.

Övergångsanordningar.

Beträffande vissa med löneregleringen för vaktmästarna sammanhängande
övergångsanordningar har skolöverstyrelsen anfört följande.

I särskilda övergångsbestämmelser bör enligt överstyrelsens mening bl. a.
fastställas, att tjänstgöring som vaktmästare vid läroanstalten omedelbart
före övergången till det nya lönesystemet må kunna tillgodoräknas för placering
i löneklass, i den mån tjänstgöringen varit likartad med den, som tillhör
den ordinarie befattningen.

Vidare torde personlig lönefyllnad böra tillerkännas sådan befattningshavare,
som vid övergång till det nya lönesystemet drabbas av löneminskning.
Detta inträffar i icke så få fall, ibland med förhållandevis stora belopp.
Det är emellertid så gott som uteslutande vid de allmänna läroverken,
där lönefyllnader skulle ifrågakomma. Vid dövstumskolan i Växjö framkommer
behov av ett mindre fyllnadsbelopp på 77 kronor, vilket vederbörande
befattningshavare torde kunna erhålla av statsmedel såsom personlig
lönefyllnad. Vid de allmänna läroverken kan det enligt överstyrelsens
mening ifrågasättas, huruvida icke för enkelhetens skull dylika lönefyllnader
böra utbetalas ur ljus- och vedkassorna, sedan de till beloppet blivit
fastställda av vederbörande lokalstyrelse.

Slutligen torde nu anställd vaktmästare, som av vederbörande myndighet
utses till innehavare av ordinarie befattning, böra tillerkännas en månads
s. k. övergångslön, för den händelse lön tidigare utbetalats till honom månadsvis
i förskott. 1 vilken utsträckning ett dylikt utbetalningssätt förekommit,
har överstyrelsen icke undersökt, meni enligt överstyrelsens erfarenhet
är efterskottsbetalning av lön i fråga örn här förevarande befattningshavare
det ojämförligt vanligaste sättet. Överstyrelsen anser därför, att man endast
undantagsvis behöver räkna med behovet av dylik övergångslön. För

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

de allmänna läroverkens del bör i förekommande fall övergångslön betalas
ur ljus- och vedkassan.

Statskontoret har icke yttrat sig angående nu ifrågavarande förslag.

Lönenämnden har anfört följande.

Skolöverstyrelsen bar förordat, att i särskilda övei’gångsbestämmelser
måtte fastställas, att tjänstgöring såsom vaktmästare vid en läroanstalt omedelbart
före övergången till det nya lönesystemet må kunna tillgodoräknas
för placering i löneklass, i den mån tjänstgöringen varit likartad med den,
som tillhör den nya ordinarie befattningen. I anledning härav får lönenämnden
erinra örn, att det av 1938 års riksdag antagna civila avlöningsreglementet
— vilket torde böra bliva gällande för nu ifrågavarande vaktmästarpersonal
— icke innehåller någon motsvarighet till de för närvarande
stadgade tillgodoräkningsföreskrifterna. Med hänsyn härtill ävensom i betraktande
av svårigheten att för närvarande bedöma, vilka övergångsbestämmelser
i övrigt, som kunna befinnas påkallade, får lönenämnden förorda, att
Kungl. Maj:t måtte vid framläggande av proposition om lönereglering för
nu ifrågavarande vaktmästarpersonal utverka riksdagens bemyndigande att
utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.

Enligt vad som framgår av skolöverstyrelsens utredning, komma vissa av
de för närvarande anställda vaktmästarna att få vidkännas en minskning av
sina avlöningsförmåner vid övergång till ett nytt avlöningssystem. På grund
härav torde särskilda bestämmelser om personlig lönefyllnad bliva erforderliga.
Lönenämnden vill emellertid framhålla, att storleken av den personliga
lönefyllnaden icke med säkerhet låter sig beräkna med ledning av de
uti skolöverstyrelsens utredning lämnade uppgifterna. En granskning av de
där angivna nuvarande löneförmånerna ger nämligen vid jämförelse med
det sainmanbragta primärmaterialet vid handen, att beloppen icke alltid äro
sinsemellan jämförliga. Understundom har vaktmästaren att för den fastställda
lönen fullgöra vissa uppgifter, exempelvis städning, eldning m. m.,
för vilka i andra fall utgår särskild ersättning utöver lönen. Även må framhållas,
att de angivna löneskillnaderna uträknats med utgångspunkt från
slutlönerna i de föreslagna nya befattningarna. Med hänsyn till svårigheten
att på ett rättvist sätt avväga storleken av den personliga lönefyllnaden, får
lönenämnden för sin del förorda, att dylika spörsmål skola avgöras av
Kungl. Majit efter prövning i varje särskilt fall.

Såsom skolöverstyrelsen erinrat, erfordras jämväl vissa föreskrifter rörande
s. k. övergångslön. Skolöverstyrelsen har emellertid ansett, att man
endast undantagsvis behöver räkna med behovet av dylik övergångslön.
Med hänsyn härtill och i betraktande av de för närvarande skiftande avlöningsgrunderna
vid olika läroanstalter vill lönenämnden förorda, att jämväl
frågor örn övergångslön bringas under Kungl. Maj:ts prövning från fall
till fall.

För egen del får jag framhålla följande.

I fråga om befattningshavare, som omedelbart före den 1 juli 1939 innehar
vaktmästarbefattning vid någon av ifrågavarande läroanstalter och från
och med nämnda dag erhåller ordinarie vaktmästartjänst, bör Kungl. Maj:t
eller skolöverstyrelsen respektive kommerskollegium, de senare enligt av
Kungl. Majit fastställda riktlinjer, äga medgiva, om så prövas skäligt med
hänsyn till befattningshavarens hittillsvarande avlöningsförmåner och långvariga
anställning såsom vaktmästare, att vederbörande placeras i högre

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

löneklass inom lönegraden än begynnelselöneklassen. Örn även vid sådan
högre löneklassplacering minskning inträder i förhållande till avlöningen
omedelbart före övergången på den nya lönestaten, hör Kungl. Maj :t kunna
besluta om personlig lönefyllnad. Det må påpekas, att vid bedömandet av
de nu berörda frågorna barntillägg, som vid vissa läroanstalter för närvarande
utbetalas till vakmästarna, böra, i förekommande fall, inräknas i de hittillsvarande
avlöningsförmånerna.

I likhet med skolöverstyrelsen och lönenämnden anser jag, att övergångslön
bör kunna utgå till nu anställd vaktmästare, som utses till innehavare
av ordinarie befattning, för den händelse lönen för närvarande utbetalas i
förskott. Övergångslön bör även kunna tillerkännas sådan befattningshavare,
därest, såsom i något fall skett, övergång till efterskottsutbetalning av
lönen ägt rum i samband med att nuvarande avlöningsreglemente blivit tilllämpligt
å lärarpersonalen utan att övergångslön eller motsvarande ersättning
erhållits. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att efter framställning
i varje särskilt fall meddela beslut, huruvida och med vilket belopp
övergångslön skall tillkomma vederbörande befattningshavare.

Personlig lönefyllnad och övergångslön torde få bestridas fran vederbörligt
avlöningsanslag.

Uppenbarligen kan det i vissa fall inträffa, att för närvarande tjänstgörande
vaktmästare förlora anställningen i samband med löneregleringens
genomförande. När så befinnes skäligt, torde Kungl. Majit, i avvaktan på
förslag i ämnet till 1940 års riksdag, provisoriskt få tilldela sådan befattningshavare
skälig kompensation. Kostnaderna härför synas böra bestridas
från anslagsposten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Därest nuvarande innehavare av vaktmästarbefattnmg å ordinarie stat
anmäler, att han icke vill underkasta sig civila avlöningsreglementets villkor
och bestämmelser, bör han bibehållas vid lön och tjänstgöringspenningar
samt, efter sedvanlig årlig prövning, oreglerat dyrtidstillägg men bör däremot
icke få uppbära tillfälligt lönetillägg.

Den här ifrågavarande löneregleringen bör föranleda vissa särskilda bestämmelser
i fråga örn vaktmästarpersonalens rätt till pension. Vidare böra
nu anställda vaktmästare, som före den 1 juli 1939 uppnå viss ålder, beredas
pension enligt hittills tillämpade grunder. Till dessa frågor torde jag
framdeles få återkomma.

Hemställan.

På grund av vad i det föregående under första avdelningen anförts har det
av den sakkunnige överlämnade förkastningsutkastet, såvitt detsamma avser
ändringar i 54 § 9 och 10 mom. samt 56 § civila avlöningsreglementet, överarbetats
inom finansdepartementet. Härvid har, utöver vad förut angivits,
jämväl vidtagits vissa redaktionella jämkningar i författningstexten. Efter
överarbetningen föreligger ett förslag till kungörelse angående ändrad lydelse
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 217. 5

66

Kungl. Maj-.ts proposition nr 217.

av 54 § 9 och 10 mom. samt 56 § civila avlöningsreglementet den 4 januari
1939 (nr 8), vilket förslag torde böra underställas riksdagen för godkännande.

De för rektorerna föreslagna bestämmelserna böra, i enlighet med vad
den sakkunnige förordat, införas under en särskild, ny avdelning av reglementet.
Såsom jag i annat sammanhang (proposition 1939: 37) framhållit,
bör rubriken till denna avdelning erhålla lydelsen: »Tjänstemän, som åtnjuta
lön enligt särskild löneplan eller eljest enligt särskilda bestämmelser». Utformningen
av denna avdelning påverkas dels av det förslag till lönereglering
för landshövdingarna, som förelagts årets riksdag, dels av blivande löneregleringsförslag
för provinsialläkare och distriktsveterinärer. Vidare kan
avdelningens slutliga lydelse bliva beroende av ändrade lönebestämmelser
för vissa professorer vid konsthögskolan m. fl. Vid nu angivna förhållanden
kan författningsförslag, innefattande avlöningsbestämmelserna för ifrågavarande
rektorer, icke underställas riksdagen för godkännande. I stället
hava, på sätt skedde i fråga örn lönebestämmelserna för landshövdingarna,
de föreskrifter, som beträffande rektorerna äro avsedda att införas i avlöningsreglementet,
sammanfattats punktvis i ett förslag till avlöningsbeståmmelser
för rektorer vid allmänna läroverk m. fl. statliga undervisningsanstalter,
att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1939. Förslaget
torde såsom bilaga (Bil. 2) få fogas vid detta protokoll. Kungl. Maj:t torde
böra föreslå riksdagen att dels godkänna nämnda förslag, dels ock bemyndiga
Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad här angivits
förordna på vad sätt dessa bestämmelser skola inordnas i civila avlöningsreglementet.
I förslaget har den särskilda löneplan, som skulle gälla för rektorsbefattningarna,
betecknats såsom »löneplan E». Om vid den slutliga utformningen
av den nya avdelningen av civila avlöningsreglementet befinnes
lämpligt att giva löneplanen annan beteckning, bör Kungl. Maj:t vara oförhindrad
härtill. I sådant fall bör Kungl. Maj :t jämväl äga vidtaga härav påkallade
ändringar i vederbörande personalförteckningar.

Såsom i det föregående berörts böra vissa ändringar vidtagas i 59 § 2 mom.
civila avlöningsreglementet. Även första momentet av nämnda paragraf bör
ändras i anledning av de här framlagda förslagen. Dessutom måste paragrafens
numrering liksom numreringen av 58 § och av de två sista avdelningarna
av reglementet ändras. Till dessa frågor torde jag framdeles få
återkomma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tilllämpning
å ordinarie tjänstemän vid högre lärarinneseminariet,
de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna,
läroanstalterna för blinda, vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma,
de tekniska läroverken samt navigationsskolorna;

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

dels godkänna förberörda förslag till kungörelse angående
ändrad lydelse av 54 § 9 och 10 mom. samt 56 § civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 (nr 8);

dels godkänna det i bilagan 2 vid detta protokollet innefattade
förslaget till avlöningsbestämmelser för rektorer vid
allmänna läroverk m. fl. statliga undervisningsanstalter;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående angivits, förordna, pa
vad sätt de i nämnda bilaga innefattade bestämmelserna skola
inordnas i civila avlöningsreglementet;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, vad angår ordinarie tjänstemän
vid förut angivna undervisningsanstalter, utfärda erforderliga
bestämmelser om övergången till civila avlöningsreglementet; dels

ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till
de ordinarie tjänstemännen vid här ifrågavarande undervisningsanstalter
enligt av mig förordade grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. MacDowall-Pihlström.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Bil. 1.

Förslag angående tillägg till civila avlöningsreglementet, föranlett
av reglementets tillämpning å .ordinarie lärare vid statens
undervisningsväsende m. fl.

2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan.

8 kap. Särskilda bestämmelser.

54 §.

Åttonde huvudtiteln.

8 moni. Chalmers tekniska högskola.

9 morn. Högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna,
småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma samt de
tekniska läroverken.

i'' .^e, * förevarande moment meddelade bestämmelserna hava icke avseltmpnines-
ende a rektorer vid i momentet omförmälda läroanstalter. För sådana befattområde,
njugsnavare meddelas särskilda bestämmelser under 3 avd. av detta avlönmgsreglemente.

innehav av*1 • 2‘ Innehavare av sådan lärarbefattning vid de allmänna läroverken, med
vissa med vdken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad såväl
lärartjänst minskning ^ i avlöning från statsverket till belopp, motsvarande de i avlöförenade
ningen ingående särskilda förmånerna, efter uppskattning i behörig ordning,
förmäner s?m ock vad 1 Ia§a ordning kan varda stadgat rörande upphörande eller ändring
av nämnda särskilda förmåner; dock att vad genom donation av enskild
tillförsäkrats innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild
förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning, skall oavkortat
komma tjänstinnehavaren till godo.

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

69

Befattningshavare, som i föregående stycke avses, är pliktig att underkasta
sig ändrade bestämmelser rörande de i nämnda stycke omförmälda
förhållandena.

3. Den i 3 § 1 mom. andra stycket stadgade skyldigheten för tjänste- Skyldighet
man att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalender- att v^a“era
år såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad skall, då fråga är befat°aing
om vikariat å lärarbefattning vid i detta moment avsedd läroanstalt, gälla tor

en tid av sammanlagt högst sex månader av ett och samma kalenderår.

4. Lärare må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt, så framt ej Förening av
vederbörande rektor efter av skolöverstyrelsen givna riktlinjer, på därom gjord tjänster m. m.
framställning och efter prövning, att ifrågavarande undervisning icke kan anses
inverka hinderligt vid utövandet av den ordinarie tjänsten, finner uppdraget
kunna få emottagas; skolande sådant medgivande avse viss tid, dock

högst ett läsår i sänder.

Med befattning såsom lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och
idrott, slöjd eller hushållsgöromål vid någon av de i detta moment avsedda
läroanstalterna må kunna förenas annan tjänst, därest skolöverstyrelsen på
därom gjord framställning prövar sådan förening kunna utan olägenhet för
undervisningen äga rum; dock att fråga örn förening med innehavd befattning
av ordinarie statstjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning
skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Medgivande varom nu sagts
skall, där så kan ske, avse viss tid, dock högst tre år i sänder.

5. För lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd Beräknande

eller hushållsgöromål skola vid bestämmandet av det enligt 6 § läraren till- a fö^ Vjjerare6
kommande lönebeloppet följande särskilda bestämmelser lända till efterrät- ; ÖVDings.
telse: ämne.

a) I sådana fall, då lärare med stöd av bestämmelsen i punkt 4 andra stycket
av detta moment innehar tjänst å mer än en ort, bestämmer Kungl.

Maj:t, vilken av tjänstgöringsorterna som skall anses såsom lärarens stalioneringsort.

b) Årslönen utgår med det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande
beloppet vid en undervisningsskyldighet av 30 veckotimmar. För varje
veckotimme, som över- eller understiger 30, sker tillägg till respektive avdrag
å lönen med en trettiondedel; skolande härvid iakttagas, dels att årslönen
icke må vare sig ökas med mer än 4/30, häri icke inräknat den ökning, som
må föranledas av bestämmelsen nedan under c), eller minskas med mer än
21/so i fråga om lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott
samt 2l/so i fråga örn lärarinna i kvinnlig slöjd, dels ock att det efter tillägg
respektive avdrag uppkomna talet skall, därest det icke utgöres av ett helt,
med tre delbart krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara hela
krontal.

Vad i föregående stycke föreskrives skall icke äga tillämpning beträffande
lärarinna i hushållsgöromål, som vid statens skolköksseminarium och hushållsskola
förordnats till biträdande föreståndarinna eller som vid småskoleseminarium
tjänstgör såsom skolköksföreståndarinna, och ej heller beträffande
lärarinna i hushållsgöromål vid läroanstalt för blinda, lärarinna i
slöjd vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte ävensom skolkökslärarinna,
skolköks- och kindergartenlärarinna, slöjdlärarinna samt kindergarten-
och gymnastiklärarinna vid läroanstalt för dövstumma.

c) För lärare i gymnastik med lek och idrott vid högre lärarinneseminariet
eller allmänt läroverk, vilken fullgör arbete med planläggningen och övervakandet
av lärjungarnas friluftsliv, må, efter prövning av skolöverstyrelsen
för varje budgetår, vid bestämmandet av det antal veckotimmar, efter vilket
lönen enligt stadgandet under b) ovan skall beräknas, tilläggas ytterligare

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

en veckotimme, därest antalet undervisningstimmar uppgår till högst 12,
ytterligare två veckotimmar, därest antalet undervisningstimmar uppgår tili
lägst 13 och högst 20, samt ytterligare tre veckotimmar, därest antalet undervisningstimmar
överstiger 20; dock att i fråga om högre lärarinneseminariet
hänsyn härvid må tagas allenast till tjänstgöring, som fullgöres i realskolan
eller flickskolan.

6. Vid tillämpning av stadgandet i 7 § 3 mom. andra stycket under a)
skall såsom tjänstetid räknas jämväl tid, varunder tjänsteman av anledning,
som omförmäles i punkten 9 andra stycket av förevarande moment, varit
hindrad att tjänstgöra.

7- Lärare vid i detta moment avsedd läroanstalt, med undantag av lärare
i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium, ävensom verkstadsingenjör vid
tekniska gymnasiet i Göteborg äga årligen i stället för semester åtnjuta ferier
å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.

Översköterska vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte ävensom
sjuksköterska vid läroanstalt för dövstumma äga åtnjuta semester under 25
dagar intill det år, under vilket de fylla 40 år, samt därefter under 35 dagar,
hetsavdrae • 8'' Vid bestammandet av tjänstledighetsavdrag enligt 12 § skola för lärare
för lärare i 1 ovnmgsamne, vilkens lön med tillämpning av de ovan i punkt 5 b) och c)
övningsämne. meddelade bestämmelserna ökats eller minskats, de fastställda tjänstledighetsavdragen
ökas respektive minskas med samma antal trettiondedelar som
lönen; dock att, där sålunda uppkommande avdragsbelopp icke slutar å helt
femtal ören, detsamma skall jämkas till närmaste femtal.

9. I stället för vad i 13 § 3 mom. stadgas gäller, att under tjänstledighet,
vdken lärare enligt medgivande av Kungl. Maj:t använt för att göra iakttagelser
eller idka studier, som på ett påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets
intressen, läraren äger åtnjuta oavkortad lön.

Lärare äger åtnjuta oavkortad lön för tid, under vilken undervisningen vid
den läroanstalt, där han är anställd, blivit till följd av smittsam sjukdom inställd
och han av sådan anledning hindrats tjänstgöra. Lärare, för vilken
tjänstgöringshinder av nu nämnt slag förelegat, skall vara skyldig att utan
särskild ersättning fullgöra den skyldighet till återlösning, som i vederbörlig
ordning kan varda bestämd.

, , _ .10- Vad i 16 § b) sägs angående verket skall i fråga om befattningshavare

det om tjlnst-v!.^ * detta niomcnt avsedd läroanstalt avse undervisningsväsendet; skolande
ledighet för härvid i fråga örn lärare den i nämnda författningsrum angivna tidsbegränsstudier.
ningen avse sammanlagt högst 180 dagar av den tid läraren innehar befattning
inom en och samma lönegrad.

viisiTfaV 11- 1 sadana fall> da lärare åtnjuter tjänstledighet från egen befattning för

under tjänst-att tjänstgöra vid annan i detta moment eller i 56 § 3 mom. avsedd läroanstalt,
göring Vid skola hans avlöningsförmåner utgå efter särskilda, av Kungl. Majit bestämda
annan läro- grunder,
anstalt.

Kailortstili- 12. Kallortstillägg skall för lärare i övningsämne, vilkens lön med tillämpiäify_
™sa ning av de ovan i punkt 5 b) och c) meddelade föreskrifterna beräknats efter
i övnings- hö^st 15 veckotimmar, utgå med hälften av de i 20 § för olika fall upptagna
ämne. beloppen.

Ersättning 13. Har lärare förordnats att såsom vikarie uppehålla rektorsbefattning
vid 1 detta moment eller i 56 § 3 mom. avsedd läroanstalt, bestämmes ersättbefattning.
ning för vikariatet av Kungl. Maj :t.

Ersättning 14. Lärare, vilken förordnats att jämte egen tjänst bestrida med annan
dande av med b?fattnin§ förenad undervisning, åtnjuter för sistnämnda undervisning ersättannan
befatt-nblg enligt de för timlärare fastställda grunderna,
ning förenad
undervisning.

Oavkortad
lön vid viss
ledighet.

Tillämpning

Beräknande
av tid för
löncklassnppflyttning.

Ferier, semester.

Tjänstledig -

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

15. Till följande befattningshavare utgå särskilda arvoden och ersättningar Särskilda

enligt nedan angivna grunder. . . . t . . ^ät t "ingar

a) Biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjuter i denna
egenskap särskilt arvode med 1,200 kronor för år.

b) För anordnande och förrättande av fyllnadsprövningar eller därmed
jämförliga prövningar utgår särskild ersättning enligt grunder, som bestämmas
av Kungl. Maj:t.

c) Lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vid vilket provårskurs
är anordnad, som för minst en termin förordnats att vara föreståndare
för provårskursen, åtnjuter särskild ersättning härför med vid allmänt läroverk
1,500 kronor för år och vid folkskoleseminarium 1,200 kronor för år.

d) Lärare i läroämne ävensom övningsskollärare vid allmänt läroverk eller
folkskoleseminarium, där provårskurs är anordnad, åtnjuter, därest vederbörande
icke förordnats att för minst en termin vara föreståndare för provårskursen,
utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner särskild ersättning
med 360 kronor för år.

e) Lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vid vilket provårskurs
är anordnad, åtnjuter ersättning för i provåret ingående metodiska
föreläsningar och kurser ävensom för handledning av lärarkandidater enligt
grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t.

f) Första lärarinnan vid förskolan för blinda åtnjuter i denna egenskap
särskilt arvode med 720 kronor för år.

g) Lärare vid läroanstalt för dövstumma, vilken för minst en termin förordnats
att vara föreståndare för dövstumlärarseminariet, åtnjuter särskild
ersättning härför med 900 kronor för år.

h) Lärare vid läroanstalt för dövstumma där provårskurs är anordnad,
vilken för minst en termin förordnats att vara föreståndare för provårskursen,
åtnjuter särskild ersättning härför med belopp, som vid slutet av varje termin
bestämmes av skolöverstyrelsen, dock med högst 200 kronor för år.

i) Lärare vid läroanstalt för dövstumma, vilken, utan att för minst en termin
vara förordnad såsom föreståndare för dövstumlärarseminariet, meddelar
undervisning vid nämnda seminarium, åtnjuter särskild ersättning härför
med belopp, som vid slutet av varje termin bestämmes av skolöverstyrelsen,
dock med högst 600 kronor för år.

De ovan under g) och i) omförmälda ersättningarna utgå ej för termin,
under vilken dövstumlärarseminariet icke varit i verksamhet.

De närmare föreskrifter, som kunna bliva erforderliga rörande utbetalning
m. m. av ovannämnda arvoden och ersättningar, meddelas av Kungl. Majit.

16. Bestämmelserna rörande tjänstgöringstraktamente skola icke äga till- Tjänstgölämpning
i de fall, då lärare samtidigt innehar lärarbefattning vid läroanstalt ringstraktaå
mer än en ort, och ej heller i de fall, då lärare åtnjuter sådan tjänstledighet, men fa)Lvlssa
som ovan under punkt 11 omförmäles.

10 morn. Folkskolinspektionen.

Nomadskolinspektören äger åtnjuta avlöningsförstärkning med 1,500 kronor Avlöningsförför
år. Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen skall 8tärkningförfaras,
då nomadskolinspektören åtnjuter tjänstledighet, under vilken han
är skyldig vidkännas tjänstledighctsavdrag.

11 moni. Gymnastiska centralinstitutet.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Bestämmelsernas
tilllämpningsområde.

Skyldighet
att vikariera
å högre
befattning.

Undervisning
i annan läroanstalt.

Beräknande
av tid för
löneklassuppflyttning.

Ferier.

Oavkortad
lön vid viss
ledighet.

55 §.

Nionde huvudtiteln.

56 §.

Tionde huvudtiteln.

1 moni. Kommerskollegium.

2 mom. Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

3 mom. Navigationsskolorna.

1. De i förevarande moment meddelade bestämmelserna hava icke avseende
å rektorer. För sådana befattningshavare meddelas särskilda bestämmelser
under 3 avd. av detta avlöningsreglemente.

2. Den i 3 § 1 mom. andra stycket stadgade skyldigheten för tjänsteman
att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår
såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad skall, då fråga
är om vikariat å lärarbefattning vid navigationsskola, gälla för en tid av
sammanlagt högst sex månader av ett och samma kalenderår.

3. Lärare må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt, så framt ej
vederbörande rektor efter av kommerskollegium givna riktlinjer, på därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande undervisning
icke kan anses inverka hinderligt vid utövandet av den ordinarie tjänsten,
finner uppdraget kunna få emottagas; skolande sådant medgivande avse
viss tid, dock högst ett läsår i sänder.

4. Vid tillämpning av stadgandet i 7 § 3 mom. andra stycket under a)
skall såsom tjänstetid räknas jämväl tid, varunder tjänsteman av anledning,
som omförmäles i punkten 6 andra stycket av förevarande moment,
varit hindrad att tjänstgöra.

5. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som
i vederbörande stadga föreskrivas.

6. I stället för vad i 13 § 3 mom. stadgas gäller, att under tjänstledighet,
vilken lärare enligt medgivande av Kungl. Majit använt för att göra
iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets
intressen, läraren äger åtnjuta oavkortad lön.

Lärare äger åtnjuta oavkortad lön för tid, under vilken undervisningen
vid den läroanstalt, där han är anställd, blivit till följd av smittsam sjukdom
inställd och han av sådan anledning hindrats tjänstgöra. Lärare, för
vilken tjänstgöringshinder av nu nämnt slag förelegat, skall vara skyldig att
utan särskild ersättning fullgöra den skyldighet till återlösning, som i vederbörlig
ordning kan varda bestämd.

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

7. Vad i 16 § b) sägs angående verket skall i fråga om befattningshavare Tillämpning
vid navigationsskola avse undervisningsväsendet; skolande härvid i fråga avQ^;a°|8“t_e
om lärare den i nämnda författningsrum angivna tidsbegränsningen avse läghet för
sammanlagt högst 180 dagar av den tid läraren innehar befattning mom studier.

en och samma lönegrad. , „ .. . . ... .

8. I sådana fall, då lärare åtnjuter tjänstledighet fran egen befattning Avlo“inf 1
för att tjänstgöra vid annan i detta moment eller i 54 § 9 morn. avsedd laro- ^ tjänstanstalt,
skola lians avlöningsförmåner utgå efter särskilda, av Kungl. Maj.t göring vid

bestämda grunder. annan laro anstalt.

9. Har lärare förordnats att såsom vikarie uppehålla rektorsbefattning Ersättning

vid i detta moment eller i 54 § 9 inom. avsedd läroanstalt, bestämmes er- * rektorssättning
för vikariatet av Kungl. Majit. befattning.

10. Lärare, vilken förordnats att jämte egen tjänst bestrida med annan Ersättning

befattning förenad undervisning, åtnjuter för sistnämnda undervisning er- dan(le av med
sättning enligt de för timlärare fastställda grunderna. annan befatt ning

förenad
undervisning.

11. För anordnande och förrättande av fyllnadsprövningar eller där- Särskild^
med jämförliga prövningar utgår särskild ersättning enligt grunder, som ersa 11 ng

bestämmas av Kungl. Majit. ..

12 Bestämmelserna rörande tjänstgöringstraktamente skola icke aga till- Tjänstgölämpning
i de fall, då lärare åtnjuter sådan tjänstledighet, som ovan under
punkt 8 omförmäles. fall.

3 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan.

00 §.

Rektorer vid vissa statliga läroanstalter.

1. De nedan meddelade bestämmelserna hava avseende å ordinarie inne- Bestämmeihavare
av rektorsbefattning vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk,
folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroanstalt för blinda, omprådes
vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, läroanstalt för dövstumma,
tekniskt läroverk eller navigationsskola.

2 Rektorsbefattning tillsättes medelst förordnande för viss tid. övergång från

Lärare, som förordnats att bestrida rektorsbefattning men vilkens förord- orr(^‘°rdsefoJ:u
nando upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande, övergår till sin larartjänst
innehavande ordinarie lärarbefattning. Därvid skall för bestämmandet av m m
lärarens placering i löneklass så anses, som örn lian även under den tid förordnandet
varat innehaft nämnda lärarbefattning.

Därest så erfordras, äger Kungl. Majit besluta av stadgandet i nästföregående
stycke föranledd tillfällig ökning av antalet ordinarie lärartjänster.

3. Innehavare av rektorsbefattning åtnjuter lön enligt nedanstående löne- Löneplan.
plan:

Bihang till riksdagens nrotokoll 1939. 1 sami. Nr 217.

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Löneplan E.

(Rektorer vid vissa statliga läroanstalter.)

Löne-

grad

nr

Lönen utgår enligt nedan
angivna löneklass i den
under 5 § intagna
löneplan A

Löne-

grad

nr

Lönen utgår enligt nedan
angivna löneklass i den
under 5 § intagna
löneplan A

1

28

8

32

2

29

9

33

3

30

10

33

f

31

11

34

5

32

12

35

6

30

13

36

7

31

14

37

Lönegrader;

stationerings orter.

Förening av
tjänster m. m.

Vissa avlöningsbestämmelsers
tilllämplighet.

. .^e.^ lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, an given

i tjansteförteckningen för allmänna civilförvaltningen.

Fördelningen av stationeringsorter å de i löneplan A angivna ortsgrupperna
fastställes av Kungl. Majit.

5. Fråga om tillstånd, varom förmäles i 4 § 2 morn., prövas beträffande
rektor av Kungl. Majit.

Önskar rektor åtaga sig undervisning i annan läroanstalt, skall han därom
göra framställning hos det centrala ämbetsverk varunder han lyder, vilket
i ärendet beslutar; skolande meddelat tillstånd avse viss tid, dock högst
ett läsår i sänder.

6. Bestämmelserna i 10—18 §§, 20 §, 22—24 §§, 28—44 §§, 54 § 9
mom punkterna 2, 9, 10, 14 och 15 samt 56 § 3 mom. punkterna 6, 7,
10 och 11 skola i tillämpliga delar och med de ändringar och tillägg, som
nedan angivas, lända till efterrättelse beträffande innehavare av rektorsbefattning.
Härvid skall så anses, som om nämnda befattningar tillhörde de
lönegrader i löneplan A, som här nedan angivas, nämligen:

befattning i lönegraden E 1 lönegraden A 25

» » lönegraderna E 2—5 » A 26

» » » E 6—9 » A 27

» » » E 10—14 ........... » A 30.

Tjänstledighetsavdrag

vid nedsättning
av
tjänstgöringstiden.

7. Har rektor jämlikt 17 § 1 mom. medgivits nedsättning av tjänstgörmgstiden,
skall iakttagas, att det för olika förekommande fall gällande
tjänstledighetsavdraget för dag fördelas mellan rektorsgöromålen och rektors
undervisningsskyldighet pa sadant sätt, att sa stor del av avdragsbeloppet,
som motsvarar förhållandet mellan antalet av den tjänstledige rektorns
undervisningstimmar i veckan och medeltalet av det författningsenligt föreskrivna
antalet undervisningstimmar i veckan för ordinarie lärare av närmast
jämförligt slag, skall anses belöpa på rektors undervisningsskyldighet,
medan den återstående delen av avdragsbeloppet skall anses belöpa på rektorsgöromålen.

Särskilda 8. Rektor vid institutet och förskolan för blinda äger de år då lärarersattnmgar.
utbildning därstädes äger rum, efter skolöverstyrelsens beprövande åtnjuta
särskild ersättning med högst 480 kronor för år räknat. Rektor vid hantverksskola
för blinda, vilken tillika är föreståndare för materialdepå, äger
åtnjuta särskild ersättning härför med 480 kronor för år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

75

De närmare föreskrifter, som kunna bliva erforderliga rörande utbetalning
m. m. av nyssnämnda ersättningar, meddelas av Kungl. Maj:t.

9. I stället för vad i 41 § första stycket stadgas gäller att, därest åt rektor
såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av statsverket eller vederbörande
kommun, han skall vara skyldig att mottaga densamma.

Angående beskaffenheten av tjänstebostad, som tillhandahålles av vederbörande
kommun, gäller vad därom är eller framdeles varder stadgat.

Tjän stenstad.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Bil 2.

Förslag

till

avlöningsbestämmelser för rektorer vid allmänna! läroverk m. fl.
statliga undervisningsanstalter, att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1939.

1. De nedan meddelade bestämmelserna hava avseende å ordinarie innehavare
av rektorsbefattning vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk,
folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroanstalt för blinda, vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, läroanstalt för dövstumma, tekniskt
läroverk eller navigationsskola.

2. Rektorsbefattning tillsättes medelst förordnande för viss tid.

Rektor är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt högst

tre månader av ett och samma kalenderår mot särskild ersättning, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, såsom vikarie bestrida ledamotsbefattning i skolöverstyrelsen.

Vad i 3 § 3 morn. första stycket civila avlöningsreglementet stadgas skall
icke gälla rektor.

Lärare, som förordnats att bestrida rektorsbefattning men vilkens förordnande
upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande, övergår till sin
innehavande ordinarie lärarbefattning. Därvid skall för bestämmandet av
lärarens placering i löneklass så anses, som örn han även under den tid förordnandet
varat bestritt nämnda lärarbefattning.

Därest så erfordras, äger Kungl. Majit besluta av stadgandet i nästföregående
stycke föranledd tillfällig ökning av antalet ordinarie lärartjänster.

3. Innehavare av rektorsbefattning åtnjuter lön enligt nedanstående löneplan-.

Löneplan E.

Löne-

grad

nr

Lönen utgår enligt nedan
angivna löneklass i den
under 5 § civila avlö-ningsreglementet intagna
löneplan A

Löne-

grad

nr

Lönen utgår enligt nedan
angivna löneklass i den
under 5 § civila avlö-ningsreglementet intagna
löneplan A

1

28

8

32

2

29

9

33

3

30

10

33

4

31

11

34

5

32

12

35

6

30

13

36

7

31

14

37

4. Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angles
i tjänsteförteckningen.

Fördelningen av stationeringsorter å de i löneplan A angivna ortsgrupperna
fastställes av Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217. "

5 Fråga om tillstånd, varom förmäles i 4 § 2 mom. civila avlönmgsreglementet,
prövas beträffande rektor av Kungl. Maj:t, dock att det centrala
ämbetsverk, varunder rektor lyder, äger meddela honom tillstånd att tor
viss tid, dock högst ett läsår i sänder, åtaga sig undervisning i annan laroä.
ristält

6. Bestämmelserna i 10-18 §§, 20 §, 22-24 §§, 28-44 §§, 54 § 9 morn.
2, 9, 11, 15, 16 och 18 punkterna samt 56 § 3 morn. 6, 8, 11 och 1- Pakterna
civila avlöningsreglementet skola i tillämpliga delar och nied de ändringar
och tillägg, som nedan angivas, lända till efterrättelse beträffande innehavare
av rektorsbefattning. Härvid skall så anses, som om nämnda belattningar
tillhörde de lönegrader i löneplan A, som här nedan angivas, nämligen: befattning

i lönegraden E 1 lönegraden A 25

» » lönegraderna E 2—5 * A 2b

, » » E 6—9 » A 2/

» » » E 10—14 ........... » A 30.

7. Vid tillämpning under den årliga lästiden av stadgandet i 17 § 1 morn.

civila avlöningsreglementet skall iakttagas, att det för olika förekomnaande
fall gällande tjänstledighetsavdraget för dag fördelas mellan rektorsgoromalen
och rektors undervisningsskyldighet på sådant sätt, att sa stor del av avdragsbeloppet,
som motsvarar förhållandet mellan antalet av den tjänstledige
rektorns undervisningstimmar i veckan och medeltalet av det tortattningsenligt
föreskrivna antalet undervisningstimmar i veckan för ordinarie
lärare av närmast jämförligt slag, skall anses belöpa på rektors undervisningsskyldighet,
medan den återstående delen av avdragsbeloppet skall anses
belöpa på rektorsgöromålen. „ ..

8. Rektor vid institutet och förskolan för blinda ager de ar, da° lärarutbildning
därstädes äger rum, efter skolöverstyrelsens beprövande åtnjuta
särskild ersättning med högst 480 kronor för år raknat. Rektor vid hantverksskola
för blinda, vilken tillika är föreståndare för matenaldepa, ager
åtnjuta särskild ersättning härför med 480 kronor för år.

De närmare föreskrifter, som kunna bliva erforderliga rörande utbetalning
m. m. av nyssnämnda ersättningar, meddelas av Kungl. Majit.

9. I stället för vad i 41 § första stycket civila avlöningsreglementet stadgas
gäller att, därest åt rektor såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras
av statsverket eller vederbörande kommun, han skall vara skyldig att

mottaga densamma. , , ... ,

Angående beskaffenheten av tjänstebostad, som tillhandahalles av vederbörande
kommun, gäller vad därom är eller framdeles varder stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 11)39. 1 sami. Nr 217.

7