Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
1
Nr 216.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel för avbetalning å statslån till vissa torrläggningsföretag;
given Stockholms slott den 10 mars 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt under punkterna l:o—2:o.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:
Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:t två framställningar örn statsunderstöd
till torrläggningsföretag:
l:o.
Lyngsjöns vattenavlednlngsföretag i Östergötlands län.
Den 4 oktober 1918 anvisade Kungl. Majit till sänkning av Lyngsjön samt
torrläggning och odling av vattensjuka marker inom Häradshammars, östra
Ny och Rönö socknar av Östergötlands län dels lån från odlingslånefonden
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 216. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
med 132,730 kronor under de i kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr 278)
angående villkoren för lån från odlingslånefonden stadgade villkor, dels ock
statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget med 87,300 kronor under de
i kungörelsen den 28 juli 1916 (nr 376) angående villkoren för erhållande
och tillgodonjutande av statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget stadgade
villkor, varjämte Kungl. Maj:t fastställde för företaget upprättad arbetsplan.
Vidare har Kungl. Majit till företaget anvisat den 14 maj 1920 ytterligare
lån från odlingslånefonden med 132,730 kronor samt den 5 juli 1929 dels
statsbidrag från statens avdikningsanslag med 147,580 kronor under de villkor,
som stadgas i kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 257) angående villkoren
för statsbidrag från statens avdikningsanslag med däri genom kungörelserna
den 27 juni 1927 (nr 276) och den 27 juni 1929 (nr 215) gjorda ändringar,
dels ock lån från statens avdikningslånefond med 201,120 kronor under de i
kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 258) angående villkoren för lån från statens
avdikningslånefond stadgade villkor.
I samband med företagets godkännande år 1930 har lantbruksstyrelsen
jämlikt kungörelsen den 1 juni 1923 (nr 159) med ytterligare bestämmelser
för tilläggsbidrag till med statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget understödda
företag tillerkänt företaget sådant tilläggsbidrag med 20,350 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit den 7 september 1933 för 54 av 101 fastigheter,
varå 1920 års lån av länsstyrelsen i Östergötlands län genom utslag
den 1 februari 1932 fördelats, medgivit dels uppskov under fem år med
erläggande av envar av de annuitetsandelar, som från och med år 1933 förfalla
till betalning å sagda lån, dels ock räntefrihet under uppskovstiden å
samma fastigheters andelar i oguldna kapitalskulden å lånet.
Den 7 september 1934 har Kungl. Majit medgivit innehavarna av ytterligare
16 fastigheter dels anstånd under ett år med erläggande av envar av
de annuiteter, som för sistnämnda fastigheter från och med år 1934 förfalla
till betalning å 1920 års lån, dels ock räntefrihet under uppskovstiden å
samma fastigheters andelar i oguldna kapitalskulden å lånet.
I skrivelse till jordbruksdepartementet den 13 november 1934 hemställde
styrelsen för Lyngsjöns vattenavledningsföretag, under åberopande av, bland
annat, en av lantbruksingenjören I. Helin verkställd utredning angående
företaget, att de till företaget den 14 maj 1920 och den 5 juli 1929 beviljade
statslånen måtte avskrivas.
Sedan länsstyrelsen i Östergötlands län, lantbruksstyrelsen och statskontoret
avgivit utlåtanden över framställningen, föreslog Kungl. Majit i en den 1
mars 1935 till riksdagen avlåten proposition, nr 180, riksdagen medgiva,
dels att till inbetalning av det till sänkning av Lyngsjön samt torrläggning
och odling av vissa vattensjuka marker den 5 juli 1929 beviljade lån från
statens avdikningslånefond finge från statens avdikningsanslag till företaget
anvisas ett statsbidrag av 201,120 kronor, dels ock att avdikningslånefondens
fordran för å nämnda lån upplupen ränta finge avskrivas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
3
Vid 1935 års riksdag förelågo därjämte till behandling två inom riksdagen
väckta motioner i ämnet (I: 189 och 11:391).
I skrivelse den 12 april 1935, nr 169, anmälde riksdagen — under åberopande
av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 55 — att
liksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag.
I skrivelse den 10 november 1936 hemställde styrelsen för Lyngsjöns vattenavledningsföretag
dels att till inbetalning av det företaget den 14 maj 1920
beviljade lånet å 132,730 kronor ytterligare statsbidrag med detta belopp
måtte beviljas företaget, dels ock att avdikningslånefondens fordran för å
sagda lån upplupen ränta måtte avskrivas.
Enligt vad i ärendet upplysts hade kostnaderna för företaget uppgått till
omkring 836,200 kronor och båtnaden till omkring 380,000 kronor.
över framställningen avgåvos utlåtanden av länsstyrelsen i Östergötlands
län, lantbruksstyrelsen och statskontoret.
Länsstyrelsen tillstyrkte i utlåtande den 15 december 1936 på det livligaste
bifall till framställningen.
I utlåtande den 8 januari 1937 anförde lantbruksstyrelsen i huvudsak
följande:
Sedan inbetalning av 1929 års avdikningslån skett, uppginge till företaget
anvisade statsunderstöd till sammanlagt 721,810 kronor, varav 436,000 kronor
såsom statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget och statens avdikningsanslag,
20,350 kronor såsom tilläggsbidrag enligt kungörelsen den 1
juni 1923 (nr 159) angående tilläggsbidrag till vissa med bidrag från allmänna
avdikningsanslaget understödda företag samt 265,460 kronor såsom
lån från odlingslånefonden.
Företagets kostnadssumma, 836,200 kronor, motsvarade, jämnt fördelad
på all i företaget ingående mark, i runt tal 940 kronor för hektar. Den del
härav, som täckts medelst statsunderstöd, utgjorde omkring 810 kronor för
hektar, medan återstoden eller i runt tal 130 kronor för hektar bestritts av
intressenterna själva med anlitande av egna medel eller privata lån. Utöver
sistnämnda engångsutgift vore den mark, som tillhörde delägarna i de till
företaget beviljade statslånen, belastad med en skuld till staten för dessa
lån av omkring 300 kronor för hektar, å vilken skuld den årliga amorteringen
jämte ränta utgjorde omkring 19 kronor för hektar.
Intressenternas egna utlägg till bestridande av företagets kostnader samt
gäldandet av annuiteterna å återstående statslån kunde väl synas betungande,
men vore likväl näppeligen av den storleksordning, att enbart av denna
anledning ytterligare understöd från statens sida torde kunna anses påkallat.
Emellertid syntes av handlingarna i ärendet framgå, att ägarna till
en stor del av i företaget ingående fastigheter, huvudsakligen småbrukare,
av orsaker, som icke hade samband med torrläggningsföretaget, vöre i liög
grad belastade med skulder, varför de i mångå fall icke torde äga möjlighet
att fullgöra de ekonomiska förpliktelser, som åvilade dem. \id sådant förhållande
ansåge sig lantbruksstyrelsen, örn ock icke utan tvekan i betraktande
av därmed följande konsekvenser, icke böra motsätta sig att fran
statens sida åtgärder vidtoges för upphjälpande av intressenternas ekonomiska
ställning. Någon egentlig ledning för bedömandet av, huru långt och
i vad form en eventuell medverkan i sådant syfte borde gå, erbölles icke av
föreliggande handlingar. Lantbruksstyrelsen kunde dock för sin del möjli
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
gen förorda, att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i ansökningen
ifrågasattes, den kapitalskuld av 1920 års lån, som återstode ogulden, sedan
1935 års annuiteter å samma lån erlagts, avskreves, ävensom att avdikningslånefondens
fordran för å nämnda lån upplupen ränta efterskänktes. Enligt
från statskontoret inhämtad uppgift skulle kapitalskulden å lånet, efter
erläggandet av 1935 års annuiteter, vilka förfölle till betalning 1936, utgöra
109,815 kronor 48 öre. Efter en dylik avskrivning skulle såsom statslån till
företaget i fråga återstå endast 1918 års lån å 132,730 kronor, för vilket lån
amortering och ränta årligen skulle uppgå till omkring 9 kronor för hektar.
Statskontoret anförde i utlåtande den 28 januari 1937, att då redan högst
betydande belopp av statsmakterna ställts till förfogande i anledning av de
ekonomiska svårigheter, som uppkommit för företaget, statskontoret ställde
sig betänksamt gentemot det nu gjorda förslaget örn ytterligare hjälp från
statens sida. I varje fall syntes det ämbetsverket, att statens mellankomst
icke borde ifrågakomma annat än där ömmande ekonomiska omständigheter
förelåge. Fördenskull borde frågan icke upptagas till avgörande, förrän
fullständig utredning förebragts rörande de i företaget deltagande fastighetsägarnas
ekonomiska förhållanden.
I anledning av statskontorets uttalande remitterade Kungl. Majit ärendet
till länsstyrelsen i Östergötlands län, som i utlåtande den 25 februari
1937 anförde, att därest de av statskontoret hävdade principerna skulle tilllämpas,
endast en del av intressenterna torde böra medgivas befrielse från
återbetalningsskyldighet. — För att tjäna till ledning i detta hänseende hade
länsstyrelsen bifogat en tablå över den ekonomiska ställningen hos de av företaget
berörda fastigheternas ägare med undantag av Kuddby kommun, Norrköping—Söderköping—Vikbolandets
järnvägsaktiebolag samt östra Ny och
Å missionsförening. I denna förteckning hade fastigheternas ägares ekonomi
graderats enligt följande skala, nämligen mycket god, god, tämligen god,
svag och mycket svag.
I yttrande den 30 mars 1937 anförde lantbruksstyrelsen i huvudsak följande:
Lantbruksstyrelsen
ville för sin del framhålla, att för den händelse möjligheten
att komma i åtnjutande av den begärda lindringen i återbetalningsskyldigheten
ansåges böra bliva beroende av vederbörandes ekonomiska ställning,
det svårligen läte sig göra att fullt rättvist bestämma, varest gränsen
borde dragas mot de låntagare, vilka med hänsyn till bättre ekonomiska förhållanden
icke borde komma ifråga till erhållande av dylik lindring. Avgörandet
härutinnan måste bliva desto mera vanskligt, som låntagarens ekonomiska
trångmål kunde vara beroende av omständigheter, som icke hade
samband med torrläggningsföretaget, i vilket fall det kunde ifrågasättas,
huruvida bistånd från statens sida i nu avsedda form kunde överhuvud taget
vara befogat.
I det läge, vari frågan om ytterligare understöd till företaget nu belunne
sig, syntes det emellertid lantbruksstyrelsen skäligt, att lindring i återbetalningen
av ifrågavarande lån finge komma de läntagare till godo, vilkas ekonomi
vore i länsstyrelsens förenämnda tablå betecknad såsom mycket svag
eller svag, under förutsättning att annuitetens belopp vore i förhållande till
låntagarens tillgångar av nämnvärd storlek. Dessa låntagare hade angivits
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
5
i en av lantbruksstyrelsen upprättad förteckning, i vilken jämväl införts den
kapitalskuld å sagda lån, som enligt av statskontoret lämnad uppgift åvilade
respektive fastigheter efter inbetalandet av 1935 års annuitet å lånet. Å
ifrågavarande låntagare belöpande andelar av lånet uppginge enligt förteckningen
till sammanlagt 40,529 kronor 37 öre. 1 förteckningen upptagna fastighetsbeteckningar
m. m. vore hämtade ur länsstyrelsens utslag den 1 februari
1932 angående fördelningen på vederbörande fastigheter av ifrågavarande
lån.
På grund av det anförda och under åberopande av styrelsens förut uttalade
reservation ifråga örn möjligheten att göra en rättvis uppdelning av
företagets intressenter beträffande rätten till ytterligare bidrag ville lantbruksstyrelsen
ifrågasätta, att Kungl. Maj:t föresloge riksdagen att medgiva,
dels att till ifrågavarande företag finge för avskrivning av i nämnda förteckning
angivna delägares andelar av det till företaget den 14 maj 1920
beviljade lånet från odlingslånefonden å 132,730 kronor anvisas från statens
avdikningsanslag statsbidrag med så stort belopp, som motsvarade sagda
delägares andelar av den efter erläggandet av 1935 års annuiteter kvarstående
kapitalskulden å samma lån, dels ock att avdikningslånefondens fordran
för å nämnda låneandelar upplupen ränta finge avskrivas.
Statskontoret uttalade i utlåtande den 29 april 1937, att statskontoret för
sin del icke ville göra erinran mot att åtgärder vidtoges för beredande av
ytterligare hjälp till vissa av intressenterna i företaget i enlighet med vad
lantbruksstyrelsen ifrågasatt.
I en till riksdagen den 28 januari 1938 avlåten proposition, nr 66, föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen medgiva dels att till avbetalning å det till Lungsjön
samt torrläggning och odling av vissa vattensjuka marker den 14 maj
1920 beviljade lånet från odlingslånefonden finge från statens avdikningsanslag
till företaget anvisas ett statsbidrag av 40,529 kronor 37 öre, dels ock
att odlingslånefondens fordran å upplupen ränta å den del av lånet, som
sålunda skulle avbetalas, finge avskrivas.
I det propositionen bilagda utdraget av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för den 28 januari 1938 anförde jag bland annat följande:
»Till följd av omständigheter, varöver intressenterna i ifrågavarande torrläggningsföretag
icke kunnat råda, ha kostnaderna för detsamma kommit
att stiga till belopp, som ej stå i rimligt förhållande till båtnaden av företaget.
Delägarna ha på grund härav kommit att drabbas av synnerligen betungande
skuldbördor. Tidigare ha statsmakterna inskridit till delägarnas hjälp
genom beviljande av statsbidrag från statens avdikningsanslag å 201,120
kronor ävensom genom avskrivande av vissa räntefordringar. Emellertid synas
sådana omständigheter vara för handen, att ytterligare bistånd från statens
sida bör lämnas. Detta bistånd torde dock för närvarande endast böra
givas sådana delägare i företaget, vilka till följd av sin svaga ekonomiska
ställning äro i trängande behov därav. Enligt vad den i ärendet förebragta
utredningen utvisar torde de i den av lantbruksstyrelsen upprättade förteckningen
upptagna delägarna närmast behöva dylik hjälp. Dessa delägares
kapitalskuld uppgår enligt förteckningen efter erläggandet av 1935 års annuitet
till sammanlagt 40,529 kronor 37 öre. Frågan huruvida bistånd från
statens sida jämväl bör lämnas andra delägare i företaget torde böra underkastas
ytterligare utredning. Sedan denna blivit slutförd, torde jag ånyo,
såvitt dessa delägare angår, få underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.»
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
I skrivelse den 1 mars 1938, nr 72, anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit
Kungl. Maj:ts förslag.
I enlighet med riksdagens beslut anvisade Kungl. Maj:t den 3 juni 1938
ett statsbidrag av 40,529 kronor 37 öre från statens avdikningsanslag att av
statskontoret användas till inbetalning av vissa andelar av ifrågavarande
lån samt medgav, att odlingslånefondens fordran å upplupen ränta å den
del av lånet, som sålunda avbetalades, finge avskrivas.
I skrivelse den 5 december 1938 har nu styrelsen för Lyngsjöns vattenavledningsföretag
hemställt dels att ägarna till de fastigheter, som under år
1938 erhållit lindring i återbetalningen av det företaget den 14 maj 1920 beviljade
lånet å 132,730 kronor, måtte erhålla statsbidrag till betalning av
ännu oguldna annuiteter för åren 1932—1935, dels att övriga delägare i
företaget måtte erhålla statsbidrag till betalning av resterande skuld å samma
lån, dels ock att avdikningslånefondens fordran för å sagda lån upplupen
ränta måtte för samtliga delägare avskrivas.
över framställningen lia utlåtanden avgivits den 30 december 1938 av
länsstyrelsen i Östergötlands län, den 20 februari 1939 av lantbruksstyrelsen
och den 25 februari 1939 av statskontoret.
Länsstyrelsen har i sitt utlåtande — under framkallande av att även de
delägare, vilka under år 1938 icke erhållit lindring i återbetalningen av
ifrågavarande lån, med några enstaka undantag torde vara i sadan ekonomisk
ställning, att de hårt drabbats av företagets utgång — tillstyrkt bifall
till framställningen.
I sitt utlåtande har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak följande:
Det hade icke kunnat undvikas, att intressenternas ekonomi blivit utsatt
för sådan påfrestning, att ställningen i vissa fall måste betecknas såsom kritisk.
Även om orsakerna härtill ingalunda kunde enbart hänföras till torrläggningsföretaget,
hade likväl de opåräknade extra kostnaderna för dettas
genomförande otvivelaktigt härvid spelat en betydande roll. Lantbruksstyrelsen
ville erinra, hurusom dessa oförutsedda kostnader förorsakats av att
i den nygrävda avloppskanalen från Lyngsjön inträffat jordskred av sådan
omfattning, att de närmast hade karaktären av naturkatastrof. Med
hänsyn härtill syntes starka skäl tala för att staten nu lämnade sin medverkan
för slutlig sanering av företagets ekonomi.
Detta syntes lantbruksstyrelsen lämpligen böra ske genom efterskänkande
dels av ännu oguldna annuiteter å de delar av 1920 års lån å 132,730
kronor, för vilka avskrivning medgivits den 3 juni 1938, dels ock av å övriga
delar efter inbetalning av annuiteten för 1937 kvarstående kapitalskuld
å samma lån. Vid denna beräknade avskrivning av kapitalskulden förutsatte
lantbruksstyrelsen — under erinran att vissa låntagare genom Kungl.
Maj:ts beslut den 7 september 1933 och den 7 september 1934 medgivits
uppskov under fem respektive ett år med erläggande av envar av de annuiteter,
som för deras fastigheter förfölle till betalning å ifrågavarande lån —
att till betalning förfallna annuiteter å de delar av lånet, för vilka avskrivning
ej tidigare meddelats och vilka på grund av de medgivna anstånden
ännu icke erlagts, skulle gäldas i den ordning, som angåves i uppskovsbesluten.
Enligt av lantbruksstyrelsen från statskontoret inhämtad uppgift uppginge
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
7
de andelar av ifrågavarande lån, vilka sålunda syntes lantbruksstyrelsen
böra efterskänkas, till ett sammanlagt belopp av 68,025 kronor 76 öre.
På grund av det anförda hemställde lantbruksstyrelsen, att Kungl. Majit
föresloge riksdagen att medgiva dels att för avbetalning å det till företaget
den 14 maj 1920 beviljade lånet från odlingslånefonden å 132,730 kronor
anvisades ett belopp av 68,025 kronor 76 öre från statens avdikningsanslag,
dels ock att avdikningslånefondens fordran för å nämnda lån upplupen ränta
finge avskrivas.
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört, att sedan frågan om statshjälp
till företaget senast var föremål för prövning sådana väsentliga förändringar
beträffande företaget eller delägarnas ekonomiska förhållanden icke visats
ha uppstått, att skäl kunde anses föreligga för vidtagande av ytterligare
stödåtgärder. Därest emellertid utfallet av ifrågavarande sänkningsföretag
och därmed förknippade omständigheter skulle anses motivera ytterligare
bistånd från statens sida, syntes detta lämpligen kunna ske genom anvisande
av statsbidrag från statens avdikningsanslag för nedskrivning -—- i den
mån så kunde befinnas påkallat — av andelarna i oguldna kapitalskulden
å ifrågavarande lån å 132,730 kronor.
Med anledning av Kungl. Majits remiss för verkställande av ytterligare
utredning av frågan, huruvida bistånd från statens sida borde lämnas andra
delägare i företaget än de, som år 1938 erhållit viss lindring i återbetalningsskyldigheten
beträffande ifrågavarande lån å 132,730 kronor, har torrläggning
skommittén den 2 mars 1939 avgivit utlåtande, vari kommittén i
huvudsak anfört följande:
Vid besiktning av företaget den 17 februari 1939 och på grund av därvid
inhämtade upplysningar hade kommittén funnit, att den ekonomiska ställningen
vore synnerligen bekymmersam för många av intressenterna. Styrelsen
för företaget hade ansett, att rättvisligen flera andra än de genom
riksdagsbeslutet år 1938 gynnade vore i lika hög eller delvis i högre
grad i behov av understöd. Styrelsen hade särskilt framhållit den svårighet,
som framträtt därigenom, att de genom riksdagsbeslutet gynnade delägarna
på sina sista kronodebetsedlar ånyo blivit påförda fulla annuiteter
för de tidigare år, för vilka uppskov beviljats. Detta hade varit en för vederbörande
högst oangenäm och betungande överraskning, då de väntat att
avskrivning skulle hava skett även för dessa annuiteter. Vidare hade framhållits
hurusom för ett flertal intressenter måttet för deras ekonomiska bärkraft
överskridits genom företaget; detta beroende på andra stora skulder
och särskilt därpå att elektrifiering under kristiden genomförts å gårdarna.
Rent tekniskt — således med bortseende från ekonomiska synpunkter —
hade emellertid företaget medfört avsett resultat.
Kommittén funne för sin del, att svårigheterna och de stora kostnadsökningarna
vållats av förhållanden, för vilka intressenterna icke borde bära
ansvaret och som utan bistånd utifrån .skulle blivit dem alldeles övermäktiga.
Dessutom syntes mycket troligt, att det allmänna kravet under de
svåra krisåren på ökande av landets odlade areal, för vilket även från .statens
sida i viss utsträckning propagerades, bidragit till att ifrågavarande
företag drevs fram trots att, enligt förrättningsmannens beräkningar, kostnaden
då varit i det närmaste lika stor som båtnaden. Då vidare ett stats
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
bidrag av 80,000 å 90,000 kronor kunde påräknas, hade detta naturligtvis
minskat intressenternas tvekan att genomföra arbetet.
Iakttagelserna under kommitténs besiktning på platsen för de stora jordskreden
i huvudavloppet hade givit vid handen, att därstädes utomordentliga
svårigheter förelegat och väldiga kostnader måst nedläggas för att på
något sätt rädda vad som före rasen genomförts av företaget. Alltjämt
måste påtagligen risk föreligga för nya skred, men dessa borde tack vare
de vid det slutliga utförandet företagna lämpliga och säkerställande åtgärderna
icke kunna bliva mera än helt begränsade; ett sådant skred, omfattande
cirka 450 kubikmeter, hade också inträffat. Tydligt vore, att detta
bidroge att i viss mån höja genomsnittskostnaderna för underhållet.
Kommittén ansåge sig på grund av de i detta fall föreliggande säregna
och särskilt ömmande omständigheterna böra föreslå, att ytterligare bistånd
från statens sida måtte beredas företagets delägare. Efter närmare granskning
av handlingarna i ärendet funne kommittén, att samtliga de intressenter,
som i den till länsstyrelsens utlåtande den 25 februari 1937 fogade förteckningen
angåves hava svag eller mycket svag ekonomi, erhölle fullständig
befrielse från hela sina andelar i 1920 års lån.
Den befrielse från erläggande av ännu oguldna andelar av ifrågavarande
lån, som sålunda tillstyrktes, omfattade jämväl de annuiteter, som för närvarande
skulle ha varit påförda vederbörande, därest icke Kungl. Majit beviljat
visst anstånd med deras erläggande. Härigenom skulle ytterligare
lindring komma de delägare till godo, vilka genom Kungl. Majits beslut den
3 juni 1938 erhållit viss befrielse. Denna avsåge nämligen återstående kapitalskulden
efter erläggandet av 1935 års annuitet.
Med hänsyn till den orimligt starka förskjutningen i såväl kostnaderna som
i dessas förhållande till båtnaden syntes det kommittén väl grundat och
med billigheten överensstämmande, att även övriga delägare i företaget erhölle
avsevärt bistånd, varutinnan kommittén funne sig böra föreslå, att en
andel av 70 procent av ännu icke erlagda annuiteter efterskänktes. Med
detta förslag hade kommittén avsett, att dessa delägare skulle erhålla befrielse
från ungefär hälften av sina ursprungliga låneandelar.
Med ledning av från statskontoret införskaffade uppgifter har jag låtit
upprätta de tre tabeller (betecknade A, B och C), vilka intagits å sid. 9—12.
Tabell A upptager de fastigheter, vilkas ägare enligt 1938 års beslut fått
sina efter 1935 års annuitet återstående andelar i kapitalskulden avskrivna
med tillhopa 40,529 kronor 37 öre. I den kolumn, vars slutsumma uppgår
till 4,731 kronor 3 öre, angives kapitaldelen av annuiteterna för år 1935 och
tidigare år, vilka annuiteter på grund av de av Kungl. Majit år 1933 och
1934 beviljade anstånden under respektive 5 och 1 år ännu icke blivit vederbörande
debiterade.
Tabell B upptager de fastigheter, vilkas ägare i den vid länsstyrelsens utlåtande
den 25 februari 1937 fogade förteckningen angivits ha svag eller
mycket svag ekonomi och som icke erhållit någon avskrivning av sina andelar
i kapitalskulden.
Tabell C upptager övriga av lånet besvärade fastigheter.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Tabell A.
Fastighet |
Jord- re- gister nr |
Annuitet Kronor |
Kapitaldel av |
Kapital-skuld efter Kronor |
östra Ny socken. |
i1 |
1 247:31 |
374: 28 |
3,151: 57 |
i7 |
1 51:82 |
78: 43 |
660:36 |
|
i* |
1 32: 67 |
49: 44 |
416:33 |
|
En till hemmanet l>/s mantal Eneberga i |
1 38:88 |
58:84 |
495:46 |
|
En till hemmanet 1 mantal Skarpenberga i |
>18:40 |
27:85 |
234:48 |
|
En till hemmanet >/» mantal Grevstad i Å |
>8:99 |
13: 61 |
114:56 |
|
En till hemmanet Södermem hörande andel |
22 |
> 14:30 |
21:64 |
182: 23 |
D:o D:o |
23 av 2-3 |
> 109: 48 > 18:72 |
165: 69 28:33 |
1,395:15 238:56 |
D:o gemensamma och oskiftade ägor.......... |
av 2-3 |
> 22: 27 |
33:70 |
283:80 |
D:o Södermem En å utjorden Partmossen belöpande andel En å utjorden Partmossen belöpande andel |
33 av 2-3 av 2-3 |
> 108: 26 1 49:10 > 22: 25 1 185: 88 |
163: 84 74:31 33: 67 |
1,379: 60 625:70 283:54 |
D:o |
42 1* |
> 270: 11 > 187: 93 |
408:79 |
3,442:12 |
1> |
> 354:13 |
535: 96 |
4,512:82 |
|
avi1 |
> 523: 58 |
792:40 |
6,672:19 |
|
1« |
> 54: 48 |
82: 45 |
694:26 |
|
ll |
>9: 74 |
14: 74 |
124:12 |
|
Olofstorp |
16—6 |
> 64: 72 |
97: 95 |
824:75 |
D:o Gryt och Lönsholmen, |
2* ll |
> 163: 81 > 64: 49 |
247: 91 97: 60 |
2,087: 50 821: 82 |
Kuddby socken. Kapperstad klt. |
32 |
2 29: 34 |
373:89 |
|
Rönö socken. |
avi1 |
2 25: 03 |
318:97 |
|
Stensätter gemensamma och oskiftade ägor ........ |
]2_8 |
> 289: 30 |
437:83 |
3,686: 67 |
Summa kronor |
4,731:03 |
40,529:37 |
1 Uppskov 5 år enligt brev den 7 september 1933.
» , 1 , » » »7 » 1934.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Tabell B.
Fastighet |
Jord- regis- ter nr |
Annuitet Kronor |
Kapitaldel av |
Kapital-skuld efter Kronor |
Häradshammars socken. |
||||
Möckeläng, Möckelstalund.............. |
V |
1:30 |
— |
15:13 |
Östra Ny socken. |
||||
Höckerstad, Gobondeäng ............ |
1« |
*20:77 |
11: 65 |
241:79 |
Södermem.................... |
l3 |
''38:65 |
101:09 |
449:94 |
D:o |
||||
gemensamma och oskiftade ägor.......... |
1», 43 |
‘21: 77 |
56:94 |
253:43 |
D:o |
||||
gemensamma och oskiftade ägor.......... |
13,43 |
>23: 36 |
61:10 |
271:94 |
Södermem......... |
4s |
l25:99 |
67:97 |
302:56 |
Östermem ........... |
41 |
*123:88 |
324: - |
1,442:14 |
Gärdet .......... |
1> |
»19:41 |
50:77 |
225:96 |
Tomta |
||||
gemensamma och oskiftade ägor.......... |
]2_3 |
*81: 63 |
213:50 |
950:29 |
Örtomta............. |
71 |
*39: 32 |
22:05 |
457:74 |
Hus eller Norrängen ......... |
1* |
*18:13 |
10:17 |
211: 06 |
Dyhult .................. |
1‘ |
20:40 |
_, |
237:49 |
Ingelstorp ................. |
l1 |
*56:20 |
31:51 |
654:25 |
Håkantorp .................. |
l1 |
*13: 43 |
7:53 |
156:34 |
Tobo ................ |
ll |
*11:11 |
6:23 |
129; 34 |
Råsätter.............. |
l1 |
*2:78 |
1:56 |
32:36 |
Frötorp ................ |
l1 |
8: 20 |
_ |
95:46 |
Ahltorp .................. |
l1 |
7:36 |
_ |
85:68 |
Hemmingstorp.............. |
1* |
22:05 |
— |
256: 69 |
Kuddby socken. |
||||
Gnestad, Lida ............... |
l3 |
‘43:53 |
113:85 |
506:75 |
Kapperstad, Fredriksberg.................. |
1« |
*17:37 |
9:74 |
202:21 |
Summa kronor |
1 |
1,089: 66 |
7,178:55 |
1 Uppskov 5 år enligt brev den 7 september 1933.
2 » 1 » * » » 7 » 1934.
11
Kungl. Majda proposition nr 216.
Tabell C.
Fastighet |
Jord- re- gister nr |
Annuitet Kronor |
Kapitaldel av |
Kapital-skuld efter av 1937 års annuitet Kronor |
Häradshammars socken. |
i1 21 l1 1» |
2 69:77 1 65: 22 1 24: 27 |
39:12 170:58 |
812: 22 759:25 |
p.Q .......................... |
22 |
5: 20 |
— |
60: 54 |
l5 |
0:42 |
— |
4: 89 |
|
l6 |
3:39 |
— |
39:46 |
|
Börstorp stäppan |
ll |
4:06 |
_ |
47: 26 |
Östra Ny socken. |
21 |
381:08 |
4,436:32 |
|
31 |
332:17 |
— |
3,866:94 |
|
ll |
1153:03 |
400: 24 |
1,781: 49 |
|
l2 |
49: 96 |
— |
581: 61 |
|
l2 |
26:14 |
— |
304: 31 |
|
En till hemmanet V» mantal Grevstad i Å |
10:45 2 19: 05 |
10:68 |
121: 65 221: 77 |
|
En till hemmanet V» mantal Magelstad i |
1 37: 69 |
98:58 |
438:77 |
|
Prästgården Den å utjorden Norrkärret belöpande an- |
l1 |
1 43: 59 |
114: 01 |
507:45 |
l2 |
1 134:10 |
350:73 |
1,561:12 |
|
D:o Norr Mellangård................ |
32 33 |
42: 14 1 80: 09 |
209: 47 |
490: 57 |
l2 |
39; 74 |
- |
462:63 |
|
D»o ............................ |
l3 |
1 34:55 |
90:36 |
402:21 |
l6 |
1 14:80 |
38:71 |
||
D*o ......................... |
l9 |
1 10: 16 |
26:57 |
118: 28 |
p.Q, T........................ |
21 |
36:57 |
— |
425:73 |
31 |
2 36: — |
20: 19 |
419: 09 |
|
Do ......................... |
51 |
1 139: 66 |
365: 27 |
1,625:84 |
l1 |
• 160:82 |
420: 61 |
1,872:18 |
|
Prästgården Den å utjorden Partmossen belöpande an- |
1‘ |
2 28: 38 |
15:91 |
330:38 |
Starrmyra En å utjorden Partmossen belöpande andel |
l1 l1 |
1 93: 62 |
244:86 |
1,089:87 |
£).0 |
|av22\ |
2 54:23 |
30: 41 |
631: 32 |
p.Q ............................ |
33:92 |
_ |
394:88 |
|
£).0 ............................. |
av 3* |
29: 42 |
342: 49 |
|
|av54 |
1 Uppskov 5 år enligt brev den 7 september 1933.
i > i > > > > 7 > 1934.
12
Kungl. Maj.-ts proposition nr 216.
Fastighet |
Jord- re- gister nr |
Annuitet Kronor |
Kapitaldel av |
Kapital-skuld efter Kronor |
Spångtorpet............... |
li |
30:07 1 445: 62 2103- 07 |
||
Hus eller Norrängen........ |
av l1 12—3 |
5,188:59 5,187: 66 |
||
Lyngsjöhagen gemensamma och oskiftade ägor... Merums allmänning nr 4 .. |
1,165:45 |
|||
Olofstorp ........... |
i» |
1,199:88 |
||
Lönsås |
||||
gemensamma och oskiftade ägor. |
i*-8 |
*1,000:97 2 77 |
561:26 |
11,652: 74 |
Lönsås allmänning nr 2 . |
||||
Näsängsudden ............ |
||||
Näsängen ett torp ...... |
11 |
|||
Åkermossen ......... |
11 |
oy i: iso |
||
Åkermossen av Mansängen...... |
32 33 |
''87:80 1 87:16 77. |
229:63 |
1,022: 12 |
D:o D:o |
||||
Hasselö .............. |
||||
Hemmingstorp.............. |
16:49 |
|||
Kuddby socken. |
||||
Kapperstad klt. Gobondeäng ........... |
33 |
8* 60 |
||
Hönö socken. |
||||
Rävegrav, skattelägenhet ...... |
av l1 12 |
2 23:72 1 Fvi. fif* |
13:30 |
|
Lövhejan .......... |
||||
Mörje ............ |
38 |
Q. |
boo: »7 |
|
4b: 1(J |
||||
Summa kronor |
5,120: 82 |
56,116:18 |
||
Nedskrivning med 70 % |
3,584: 57 |
39,281:33 | |
DeJcMmntS'' Vld den under 1938 företagna prövningen av frågan, huruvida hjälp
borde lämnas delägarna i förevarande företag med avseende å återbetalningen
av det genom beslutet den 14 maj 1920 till företaget beviljade lånet
å 132,730 kronor från odlingslånefonden anförde jag bland annat, att med
hänsyn till då föreliggande utredning bistånd endast borde givas sådana delägare
i företaget, vilka till följd av sin svaga ställning vore i trängande
behov därav. Det av riksdagen sedermera anvisade, i tabell A upptagna
beloppet å 40,529 kronor 37 öre avsåg efterskänkande av den efter erläggandet
av 1935 års annuitet återstående kapitalskulden beträffande de delägare,
som upptagits a en av lantbruksstyrelsen upprättad förteckning över
vissa ekonomiskt särskilt betryckta delägare. Samtidigt uttalade jag, att
frågan huruvida bistånd från statens sida jämväl borde lämnas andra delägare
i företaget borde underkastas ytterligare utredning. Denna utredning
har nu verkställts av torrläggningskommittén. Härjämte ha länssty
-
1 Uppskov 5 år enligt brev den 7 september 1933.
* 1 » » » >7 september 1934.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
13
reisen i Östergötlands län, lantbruksstyrelsen och statskontoret avgivit yttranden
över en framställning från företaget om ytterligare bistånd. Av kommitténs
utredning torde framgå, att även andra delägare än de, som under
år 1938 erhållit bistånd, äro i trängande behov av hjälp. Vid beräknandet
av storleken av ytterligare bistånd från statens sida torde hänsyn böra
tagas även till den omständigheten, att nästan samtliga delägare med svag
ekonomi erhållit uppskov under vissa år med erläggandet av sina annuiteter.
Det under år 1938 lämnade understödet avsåg blott efterskänkandet av kapitalskulden
efter erläggandet av 1935 års annuitet, vilket för då tillgodosedda
delägare icke innebar fullständig hjälp på grund av att vissa annuiteter för
tidigare år ännu ej debiterats. Jag biträder torrläggningskommitténs uppfattning,
att samtliga de intressenter, som i den till länsstyrelsens utlåtande
den 25 februari 1937 fogade förteckningen angivas ha svag eller mycket
svag ekonomi, böra erhålla fullständig befrielse från sin återstående kapitalskuld
å 1920 års lån. Detta skulle innebära, att de i tabellerna A och B
upptagna beloppen 4,731 kronor 3 öre, 1,089 kronor 66 öre och 7,178 kronor
55 öre, tillhopa 12,999 kronor 24 öre, tillgodofördes avdikningslånefonden.
Vad angår övriga delägare i företaget anser jag med billigheten överensstämmande,
att jämväl dessa nu erhålla bistånd på grund av vad som under utredningen
framkommit angående kostnaderna för företaget. Jag anser emellertid
icke, att dessa delägare böra erhålla fullständig befrielse från sin kapitalskuld
från och med 1938 års annuitet. I stället vill jag förorda torrläggningskommitténs
förslag örn nedsättning med 70 procent av återstående kapitalskuld,
vari inbegripas de annuiteter, som på grund av beviljade anstånd
ännu ej blivit påförda. Av tabell C framgår, att härför erfordras ett belopp av
(3,584: 57 + 39,281: 33=) 42,865 kronor 90 öre. I anslutning till vad jag nu
anfört torde för ändamålet ett sammanlagt belopp av (12,999:24 +
42,865: 90 =) 55,865 kronor 14 öre böra utgå från statens avdikningsanslag.
I samband härmed torde böra avskrivas den å den avbetalade kapitalskulden
upplupna räntan. Härtill bör riksdagens medgivande inhämtas. Bidragsbeloppet
torde böra av lantbruksstyrelsen ställas till statskontorets förfogande
för att såsom avbetalning å ifrågavarande lån tillgodoföras avdikningslånefonden.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa bidragsbeloppets
fördelning å de olika fastigheterna. Beloppet torde icke böra inräknas
i det belopp, som Kungl. Maj:t enligt riksdagens medgivande äger för visst
år bevilja jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
dels att till avbetalning i enlighet med vad i det föregående
anförts å det till sänkning av lungsjön samt torrläggning
och odling av vattensjuka marker inom Häradshammars,
östra Ny och Rönö socknar av Östergötlands län den
14 maj 1920 beviljade lånet från odlingslånefonden må från
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
statens avdikningsanslag utgå ett belopp av 55,865 kronor
14 öre,
dels ock att statens avdikningslånefonds fordran å upplupen
ränta å den del av lånet, som sålunda avbetalas, må
avskrivas.
2:o.
Ätrans regleringsförctag i Älvsborgs och Skaraborgs län.
Den 31 december 1924 anvisade Kungl. Majit till reglering av ån Ätran
för torrläggning av vattenskadade marker inom Vartofta-Åsaka, Vistorps
och Vårkumla socknar av Skaraborgs län samt Norra Åsarps, Kölaby och
Smula socknar av Älvsborgs län dels statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget
med 59,500 kronor, dels ock lån från odlingslånefonden med 178,500
kronor, varjämte Kungl. Majit fastställde för företaget upprättad arbetsplan.
Den 11 juni 1927 medgav lantbruksstyrelsen viss ändring i arbetsplanen
och föreskrev i samband därmed, att nyssnämnda statsbidrag och lån
skulle minskas till 58,530 kronor respektive 175,620 kronor.
Vidare har Kungl. Majit till företagets utförande anvisat dels den 27 juni
1927 lån från statens avdikningslånefond med 63,540 kronor, dels ock den
19 april 1929 — under förutsättning att nyssnämnda lån å 63,540 kronor
minskades med 9,400 kronor till 54,140 kronor — statsbidrag från statens
avdikningsanslag med 18,050 kronor.
Härefter beviljade Kungl. Majit den 6 april 1934 till vissa i företaget delaktiga
fastigheter, vilkas ägare icke erhållit del av omförmälda statsunderstöd,
ytterligare såväl statsbidrag från statens avdikningsanslag med 610 kronor
som lån från statens avdikningslånefond med 1,830 kronor.
Genom två gemensamma utslag dels den 15 mars och den 20 april 1934,
dels ock den 19 maj och den 25 juni 1934 lia länsstyrelserna i Skaraborgs
och Älvsborgs län fastställt fördelningen å respektive fastigheter av återbetalningen
av de åren 1924 och 1927 beviljade lånen. Av sagda utslag framgår,
att 1924 års lån skall amorteras under åren 1932—-1957 och 1927 års
lån under åren 1934—1959.
På framställning av delägare i ifrågavarande företag medgav Kungl. Majit
den 31 maj 1935 uppskov dels till år 1936 med erläggande av 1934 års annuiteler
å de den 31 december 1924 och den 27 juni 1927 beviljade lånen, dels
ock till år 1937 med erläggande av 1935 års annuiteter å samma lån.
Slutligen har Kungl. Majit den 27 november 1936, i anledning av beslut
av 1936 års riksdag (prop. nr 153; R. skr. nr 149), beviljat ytterligare statsbidrag
från statens avdikningsanslag med 60,000 kronor att användas till
nedskrivning ej mindre av de i företagets avdelning I ingående fastigheternas
andelar i 1924 respektive 1927 års lån från odlingslånefonden och statens
avdikningslånefond än även av 1934 års lån från sistnämnda fond.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
15
I en den 28 december 1937 dagtecknad skrift ha Erik Johansson, Valunda,
Åsarp, med flera delägare i företaget anhållit örn nedskrivning med 50 procent
av sin återstående kapitalskuld å de till Ätrans reglering beviljade lånen
från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond.
över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits den 7 december
1938 av lantbruksstyrelsen och den 17 januari 1939 av statskontoret. Vid
lantbruksstyrelsen utlåtande funnos fogade yttranden från länsstyrelserna i
Skaraborgs och Älvsborgs län, lantbruksingenjören i förstnämnda län samt
vederbörande landsfiskaler.
Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.
Förslag till ifrågavarande företag upprättades vid av lantbruksingenjören
G. Sjöberg åren 1914—1916 hållen syneförrättning enligt lagen den 20 juni
1879 om dikning m. m.
Företaget, som är uppdelat på två från varandra skilda avdelningar, I och
II, och berör omkring 70 fastigheter, omfattar
åker .......................................... 697.63 hektar
annan mark.................................... 217.74 »
Summa 915.37 hektar.
Av den sammanlagda arealen belöpa å avdelning I 441.28 hektar och å avdelning
II 474.09 hektar.
Företaget är slutfört. Arbetena ha godkänts av lantbruksstyrelsen den 4
september 1929.
Vid arbetsplanens fastställelse den 31 december 1924 beräknades kostnaden
för avdelning I till 210,831 kronor 58 öre och för avdelning II till 33,196
kronor 57 öre eller sålunda tillhopa till 244,028 kronor 15 öre. 1 samband
med förut berörda ändring i arbetsplanen den 11 juni 1927 minskades kostnaden
för avdelning I till 206,870 kronor 58 öre. På grund av vissa arbetssvårigheter
uppstod härefter för avdelning I en till 74,333 kronor 71 öre uppgående
merkostnad, i följd varav totalkostnaden för nämnda avdelning, räntor
oräknade, uppgått till (206,870: 58 + 74,333: 71 ==) 281,204 kronor 29
öre. Av kostnaden för arbetena inom avdelning I belöper emellertid å den
till avdelning II hörande marken ett belopp av 24,000 kronor. Den totala
kostnaden för hela företaget, räntor oräknade, har sålunda uppgått till
314,400 kronor 86 öre. Båtnaden genom företaget uppskattades vid syneförrättningen
till ett värde av 412,287 kronor 90 öre.
Fördelningen på förenämnda båda avdelningar av areal, båtnad och kostnad
framgår av följande tabell.
Avdelning |
Areal hektar |
Båtnad kronor |
Kostnad kronor |
I .............. II .............. |
441.28 474.09 |
289,279: — |
257,204: 29 |
Summa |
915.37 |
412,2ö7: 90 |
314,400: 86 |
Företaget finnes upptaget i den förteckning över i ekonomiskt trångmål
varande torrläggningsföretag, som intagits i lantbruksstyrelsens till Kungl.
Maj:t den 24 januari 1934 avgivna utlåtande, vilket utlåtande såsom Bilaga
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
A fogats till propositionen nr 144 till 1934 års riksdag angående ytterligare
statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag.
De delägare i företaget, som enligt vad förut omförmälts ingivit framställning
i detta ärende, ha till stöd för framställningen framhållit i huvudsak
följande.
Trots lånenedskrivningen år 1936 återstode fortfarande så stora skulder
för sökandena på grund av ifrågavarande avdikningslån, att de med hänsyn
till sin svåra ekonomiska ställning icke såge sig i stånd att fullgöra sina skyldigheter
mot lånefonderna utan ytterligare bistånd från statsmakternas sida.
Sökandenas fastigheter hade på grund av sin belägenhet fått vidkännas särskilt
stora kostnader för avloppsdiken m. m. Dessutom drabbades ifrågavarande
fastigheter synnerligen hårt av kostnader för företagets underhåll.
I följande tabell upptagas sökandena med angivande av dem tillhörig fas -
tighet, som belastas av ifrågavarande avdikningslån.
Låntagare |
Fastighet |
Jord- register nr |
Socken |
Fridolf Johanssons sterbhus (Paul |
Arnared |
ll |
Vistorps (Skaraborgs |
Johansson m. fl.) |
län) |
||
Frans Johansson och Emil Johanssons |
Kyrkeslätt |
l1 |
V artofta—Åsaka |
sterbhus |
Jämneberget |
ll |
(Skaraborgs län) |
Erik Johansson |
Valunda |
l2 |
Norra Åsarps (Älvs- |
l4 |
borgs län) |
||
l6 |
d:o |
||
Erik Lod |
> |
l6 |
dio |
» (avsöndring) |
— |
d:o |
|
Erik och Carl Andersson |
Stakerör |
I2 |
d:o |
7> |
ls |
d:o |
Lantbruksingenjören i Skaraborgs län har framhållit, att en ytterligare
nedsättning av de å sökandenas fastigheter belöpande låneandelarna enligt
hans mening måste erhålla karaktären av ren nödhjälp, åtminstone i den
mån nedsättningen överstege de 6 å 7 procent å den ursprungliga skulden,
som motsvarade den del av jordförbättringens övervärdering, vilken ej
kompenserats vid 1936 års lånenedskrivning.
Vederbörande landsfiskaler ha vitsordat, att sökandena äro hårt skuldbelastade
samt i trängande behov av den ekonomiska hjälp, som ett bifall
till den begärda lånenedskrivningen skulle innebära.
Länsstyrelserna i Skaraborgs och Älvsborgs län ha tillstyrkt sökandenas
framställning.
Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att för nedskrivning av på sökandenas
i det föregående omförmälda fastigheter belöpande andelar av ifrågavarande
lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond måtte från statens
avdikningsanslag anvisas ett statsbidrag av 18,740 kronor.
Till stöd för sitt förslag har lantbruksstyrelsen anfört huvudsakligen följande.
Enligt från statskontoret inhämtad uppgift skulle under den huvudsakliga
delen av den återstående amorteringstiden, efter den nedskrivning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
17
låneskulden som skedde 1936, sökandenas årliga utgifter för lånens återbetalning
uppgå till sammanlagt 3,906 kronor 91 öre. Detta belopp motsvarar
omkring 16 kronor per hektar av sökandenas av företaget berörda
areal.
Av den utredning, som genom länsstyrelsernas försorg verkställts, synes
framgå, att det med hänsyn till sökandenas svaga ekonomiska ställning
måste anses vara för dem förenat med stora svårigheter att fullgöra sina
skyldigheter med avseende å lånens återbetalning. Lantbruksstyrelsen finner
med beaktande härav skäl tala för att åtgärder från statens sida vidtagas
för beredande av lindring åt sökandena i det trångmål, vari de befinna
sig.
Med ledning av nyssnämnda utredning har lantbruksstyrelsen vid bedömandet
av de olika sökandenas behov av lånelindring ansett skäligt att
beträffande Paul Johansson och hans meddelägare, Frans Johansson och
hans meddelägare samt Erik Johansson deras kapitalskuld till statens avdikningslånefond
minskas med så stort belopp, att de årliga inbetalningarna
komma att nedgå till 10 å 11 kronor per hektar. Detta förutsätter en nedsättning
av nämnda låntagares skuld med omkring en tredjedel av dess
nuvarande belopp. Vad beträffar sökandena Erik Lod, Erik Andersson
och Karl Andersson, vilkas ekonomiska ställning synes särskilt svag, finner
lantbruksstyrelsen en något starkare minskning av låneskulden vara motiverad,
eller med omkring hälften av dess nuvarande belopp, varigenom
låneannuiteten, räknad per hektar, skulle för dessa låntagares del nedbringas
till i runt tal 8 kronor per hektar.
Härvid förutsättes, att samtliga sökande skola ha erlagt år 1938 förfallande
annuiteter å respektive lån.
Enligt från statskontoret inhämtad uppgift uppgår, efter erläggandet av
nyssberörda annuiteter, låneskulden för den förra gruppen sökande till
sammanlagt 44,392 kronor 71 öre och för den senare gruppen sökande till
sammanlagt 7,888 kronor 94 öre. För nedskrivning av sagda belopp i
enlighet med vad ovan nämnts skulle erfordras 14,797 kronor 57 öre respektive
3,944 kronor 47 öre, tillsammans 18,742 kronor 4 öre eller i avrundat
tal 18,740 kronor.
Därest här ifrågasatta nedskrivning av låneskulden medgives, synes motsvarande
kapitalbelopp böra tillföras statens avdikningslånefond genom bidrag
från statens avdikningsanslag.
Statskontoret har med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen i ärendet framhållit
icke velat motsätta sig, att någon lindring bereddes sökandena i det
trångmål, vari de med avseende å de beviljade lånens återbetalning befunne
sig. Statskontoret har därför ansett sig icke böra göra erinran mot
att i enlighet med lantbruksstyrelsen förslag riksdagens medgivande utverkades
till beviljande från statens avdikningsanslag av ett statsbidrag av
18,740 kronor för nedskrivning av de andelar av till företaget beviljade
avdikningslån, som belöpte å de av styrelsen angivna fastigheterna.
Av vad i det föregående anförts framgår, att sökandenas annuiteter å de Departemenl,
till förevarande torrläggningsföretag beviljade statslånen uppgå till belopp, *
motsvarande omkring 16 kronor per hektar av sökandenas i företaget ingående
mark. För sökandena, vilka samtliga, enligt vad den i ärendet verkställda
utredningen giver vid handen, ha att dragas med en betydande
bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 216.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
skuldbörda, ställer det sig givetvis ytterst svårt att gälda en annuitet av
sådan storlek. Med hänsyn härtill finner jag billighetsskäl tala för att sökandena
erhålla någon lindring i sin bekymmersamma ekonomiska belägenhet.
Såsom lantbruksstyrelsen och statskontoret föreslagit torde ytterligare
statsunderstöd böra beredas sökandena för verkställande av en avbetalning
å deras skuld i anledning av de till torrläggningsföretaget beviljade
lånen. I fråga om statsunderstödets storlek ansluter jag mig till
lantbruksstyrelsens förslag. Jag tillstyrker alltså, att för ändamålet må
från statens avdikningsanslag utgå ett belopp av 18,740 kronor. Härtill
bör emellertid riksdagens medgivande inhämtas. Bidragsbeloppet torde
böra av lantbruksstyrelsen ställas till statskontorets förfogande för att såsom
avbetalning å ifrågavarande lån tillgodoföras avdikningslånefonden. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att fastställa bidragsbeloppets fördelning
å här avsedda, sökandena tillhöriga fastigheter. Beloppet torde icke
böra inräknas i det belopp, som Kungl. Majit enligt riksdagens medgivande
äger för visst år bevilja jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets
användning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att för avbetalning av vissa andelar i de lån till reglering
av ån Ätran för torrläggning av vattenskadade marker inom
Vartofta-Åsaka m. fl. socknar av Skaraborgs län samt Norra
Åsarps m. fl. socknar av Älvsborgs län, som beviljats den
31 december 1924 från odlingslånefonden samt den 27 juni
1927 och den 6 april 1934 från statens avdikningslånefond,
må från statens avdikningsanslag utgå ett belopp av 18,740
kronor.
Vad departementschefen ovan under punkterna Ilo—
2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Richard Jobson.
397489. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.