Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

1

Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående visst avtal mellan
aktiebolaget Vin- & spritcentralen och Mo och
Domsjö aktiebolag; given Stockholm slott den 17 mars
1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 17 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Eriksson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Mo och Domsjö aktiebolag har i skrivelse den 29 augusti 1936 hemställt
att vid bolagets sulfitfabriker få uppföra sulfitspritfabriker, nämligen i första
hand vid Domsjö i Västernorrlands län och sedermera vid Hörnefors i Västerbottens
län. I skrivelse den 13 januari 1938 har bolaget sedermera förklarat
sig fullfölja ansökningen allenast vad beträffar fabrik vid Domsjö, där
det vore avsikten att årligen tillverka en kvantitet icke understigande 4
Mimny till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 215.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

miljoner liter sprit av 99.5 procent alkoholhalt. Bolaget vore i stånd att tillverka
och försälja sulfitsprit till ett väsentligt billigare pris än det, som nu
befintliga sulfitbrännerier erhålla för av dem tillverkad sprit. Utan att binda
sig vid någon viss siffra holle bolaget före, att bolaget kunde åtnöjas med
ett pris för liter 95-procentig sprit, som med 4 öre understege det pris, som
spritcentralen för det dåvarande betalade till aktiebolaget Svensk sprit.

I P. M. den 23 maj 1938 har Mo och Domsjö aktiebolag skriftligen sammanfattat
uttalanden, gjorda av representanter för bolaget vid besqk hos
kommerskollegium den 28 april 1938. Det framhålles, att bolaget inom
närmaste framtiden bleve nödsakat att nedlägga åtminstone ett av sina sågverk.
För beredande av sysselsättning för de arbetare, som därigenom bleve
disponibla, hade uppmärksamheten fästs på möjligheten att starta en
kemisk-teknisk industri vid Domsjö. Bolaget dreve därstädes redan en kloralkalifabrik
med en tillverkning av 2,900 ton klor och 3,200 ton alkali. Beslut
om utbyggande av denna fabrik till att omfatta en tillverkning av
5,000 ton klor och 5,500 ton alkali hade nyligen fattats. Vidare vore bolaget
en av landets största tillverkare av silkecellulosa och hade i anslutning
härtill inrättat ett modernt laboratorium och anställt förstklassiga kemister.
Slutligen disponerade bolaget dels genom egna kraftstationer och
dels genom ett långfristigt kontrakt med vattenfallsstyrelsen billig elektrisk
energi i stor utsträckning.

Bolaget vore av den uppfattningen, att en egen tillverkning av sprit utgjorde
en nödvändig förutsättning för upptagande av den ifrågasatta kemisk-tekniska
industrien. Av ekonomiska skäl ansåge sig bolaget dock icke
kunna upptaga sprittillverkning för ännu icke känt behov, utan måste åtminstone
från början basera driften på ett leveranskontrakt med staten. En
spritfabrik vid Domsjö hade en naturlig kapacitet på 6 miljoner liter 99.5-procentig sprit, och endast under förutsättning av ett betryggande kontrakt
med staten av minst 4 miljoner liter kunde bolaget taga risken av ett bygge.
Bolaget förklarade sig villigt att med representanter för statsintresset upptaga
förhandlingar rörande det närmare utformandet av ett leveranskontrakt.

Bolaget åberopar ett utlåtande av professorn vid tekniska högskolan C.
Kullgren med vissa tekniska synpunkter på en kemisk-teknisk industri vid
Domsjö. Däruti framhålles som ett synnerligen viktigt önskemål, att den
syntetiska organiska industrien inom landet kraftigt utvecklades. En av
de viktigaste utgångsvarorna för en sådan industri vore vanlig alkohol, etylalkohol.
Det vore önskvärt och behövligt att alkohol stöde till en dylik
industris förfogande till så lågt pris som möjligt. Bolaget hade planerat en
tillverkning av bland annat ättiksyra och acetylcellulosa och hade därvid
förutsatt, att bolaget skulle självt tillverka alkohol. I själva verket vore det
en ofrånkomlig förutsättning för att en sådan organisk-kemisk tillverkning
överhuvud taget skulle komma i gång att erforderlig alkohol tillverkades på
den plats, där den skulle vidare förarbetas.

Det vore uppenbart, att det komme att taga en betydlig tid, innan den

Kungl. Majlis proposition nr 215.

3

syntetiska organiska industri, som skulle använda en del av spriten, vore i
full verksamhet. Inom landet funnes nämligen ringa erfarenhet på området
och utvecklingen av denna teknik fordrade säkert mycken tid och betydande
omkostnader. Under tiden måste den producerade och ej använda alkoholen
kunna avsättas på annat område, det vill säga som motoralkohol. Men även
när den syntetiska tillverkningen vore i full gång, borde fabriken hava rätt
att försälja återstående del av alkoholen som motoralkohol, alldenstund tillverkningskostnaden
för alkoholen sannolikt ställer sig lägre vid den större
produktionen. Ett medgivande av dylik rätt kunde förbindas med villkoret,
att inom en viss tid, vilken icke finge tagas till för kort, t. ex. inom fem år,
en bestämd del av tillverkningen skulle av samma företagare användas för
framställning av andra kemiska produkter. Det borde vara en för landet
värdefull kombination, om en sådan överenskommelse kunde träffas. Då
bolaget avsåge, att av alkohol tillverka ättiksyra för att därmed framställa
andra produkter, torde det, framhåller professorn Kullgren slutligen, bliva
nödvändigt — för den händelse bolaget erhåller det stöd, som ligger i rätten
att försälja viss del av alkoholen som motoralkohol — att därmed förbindes
det villkor, att bolaget icke finge försälja ättiksyra till matättika. Tillverkarna
av matättika, som sakna sådant stöd, skulle eljest komma i ogynnsamt
läge. Eventuellt kunde det bli fråga om även andra likartade inskränkningar.

Jämte berörda framställning den 29 augusti 1936 från Mo och Domsjö
aktiebolag ha inkommit tvenne andra ansökningar om tillstånd att tillverka
sulfitsprit.

Den 3 juli 1936 anhöllo Hylte bruks aktiebolag och Rydö bruks och
fabriks aktiebolag om tillstånd att vid dem tillhöriga sulfitfabriker i Färgaryds
socken i Jönköpings län, nämligen Hylte sulfitfabrik och Rydö sulfitfabrik,
uppföra och driva fabriker för tillverkning av sprit ur avfallslutarna till en
beräknad sammanlagd årlig tillverkningskapacitet av omkring 2 miljoner
liter 99.5-procentig sprit.

Den 10 juli 1936 anhöll Munkedals aktiebolag om liknande tillstånd för
den bolaget tillhöriga Munkedals sulfitfabrik i Foss socken i Göteborgs och
Bohus län. Ansökningen avsåg en tillverkningskapacitet av omkring 0.5 miljon
liter 99.5-procentig sprit.

över de olika ansökningarna ha först hörts vederbörande länsstyrelser och
kontrollstyrelsen. Kontrollstyrelsen, som avgivit utlåtande den 19 februari
1937, har jämväl överlämnat yttranden i ärendet från aktiebolaget Svensk
sprit den 9 och 23 september 1936, från Svenska cellulosaföreningen den 17
och 28 i samma månad samt från aktiebolaget Vin- & spritcentralen den 6
oktober 1936.

Hela utredningsmaterialet har sedermera remitterats till kommerskollegium,
som med utlåtande den 14 november 1938 överlämnat jämväl införskaffade
yttranden från rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap den 17
maj 1938 och från ingenjörsvetenskapsakademien den 2 juni samma år. I

4

Kungl. Majis proposition nr 215.

huvudsaklig anslutning till kollegiets yttrande torde jag nu få lämna en närmare
redogörelse för ärendet.

Lämpligheten av en utvidgning av sulfitsprittillverkningen har i de avgivna
utlåtandena bedömts mycket olika, beroende på den utgångspunkt
från vilken frågan ansetts böra upptagas till prövning.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands samt
Västerbottens län ha icke något att erinra mot bifall till föreliggande ansökningar.

Aktiebolaget Svensk sprit anför, att redan förefintliga sulfitspritfabrikers
kapacitet högst betydligt överstiger den avsättning av sulfitsprit, som kan
beredas. På grund av rådande avsättningssvårigheter hade dessa fabriker
under senare år aldrig kunnat gå med full drift. Enligt bolagets förmenande
måste under dylika omständigheter ett anläggande av nya sulfitspritfabriker
vara en ur nationalekonomisk synpunkt förkastlig åtgärd. Bolaget gör i detta
sammanhang vidare gällande, att redan förefintliga sulfitspritfabriker i viss
mån tillkommit på statsmakternas initiativ, men att dessa fabriker på grund
av angivna avsättningssvårigheter vållat ägarna betydande förluster. Därest
nu nya fabriker skulle få uppföras och härigenom ökade avsättningssvårigheter
framkallas, syntes detta vara att beteckna såsom en föga rättvis åtgärd
mot dem, som uppfört och under en lång följd av år, trots förenämnda svårigheter
vidmakthållit de nuvarande fabrikerna. Beträffande sökandebolagens
argument, att tillkomsten av nya sulfitspritfabriker skulle vara av betydelse
med hänsyn till transportförhållandena, anför aktiebolaget Svensk
sprit, att transporten av sprit i tankbåt eller tankvagn betingade en så ringa
del av framställningskostnaden i övrigt, att det ur ekonomisk synpunkt ingalunda
vore motiverat att bygga nya fabriker enbart för att kunna något sänka
transportkostnaderna. På anförda skäl avstyrker bolaget bifall till föreliggande
ansökningar.

Svenska cellulosaföreningen har på anförda skäl ansett sig icke böra taga
ställning till ifrågavarande ansökningar.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen erinrar bland annat örn att 1936 års
bevillningsutskott — i samband med nämnda år föreslagen höjning av den
för motorändamål avsedda omsättningen av sulfitsprit — anfört, att priset på
sulfitsprit jämlikt 1934 års beslut i ärendet borde motsvara den verkliga tillverkningskostnaden
vid ett välskött medelstort bränneri, varvid handelsvinst
å spriten icke finge beräknas. Priset å sulfitsprit vore i enlighet härmed i
viss mån beroende av tillverkningens storlek, och hade utskottet sålunda funnit
priset vid en ökad kvantitet kunna bestämmas till lägre belopp, än örn
kvantiteten bibehölles oförändrad. Utskottet förutsatte, att vad sålunda
framhållits borde vinna beaktande vid bestämmandet av priset å den myckenhet
sulfitsprit, som kunde komma att inköpas. I anslutning härtill fäster
aktiebolaget Vin- & spritcentralen uppmärksamheten därå, att ett bifall till
nu föreliggande framställningar skulle medföra, att samma totala försäljningskvantitet
sulfitsprit skulle komma att fördelas å flera spritfabriker än

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

för närvarande, samt att medeltillverkningen å varje bränneri på så sätt skulle
komma att minskas, varigenom det förbilligande av tillverkningskostnaden,
som bevillningsutskottet åsyftat, skulle utebli. Bolaget framhåller vidare,
att vissa olägenheter skulle kunna tänkas uppkomma vid upphandlingen av
sulfitsprit för det fall, att nya fabriker komme till stånd och dessa icke anslöte
sig till de nuvarande fabrikernas försäljningsorgan, aktiebolaget Svensk
sprit (med vilket Vin- & spritcentralen nu hade att förhandla vid alla inköp
av sulfitsprit). Enligt spritcentralens åsikt skulle svårigheter sålunda kunna
komma att uppstå vid fördelningen mellan de nya fabrikerna såväl inbördes
som i förhållande till aktiebolaget Svensk sprit rörande vilken myckenhet
sprit som skulle upphandlas från dessa olika intressenter. Spritcentralen
bemöter slutligen det till stöd för inrättande av spritfabriker i Hylte och
Rydö anförda argumentet, att behov av spritfabriker skulle föreligga i denna
del av landet för undvikande av alltför långa transporter av sprit från
fabriker i andra trakter.

Kontrollstyreisen gör gällande, att förhållandena avsevärt förbättrats för
sulfitspritindustrien, därigenom att kvantiteten årligen inköpt sulfitsprit ökats
till 50 miljoner normalliter, men att sulfitspritfabrikerna det oaktat alltjämt
vore nödsakade att på grund av otillräcklig avsättning av sulfitsprit i större
och mindre grad inskränka driften. Som stöd härför åberopas, att under
år 1936 samtliga sulfitspritfabriker under längre eller kortare tid nödgats
avbryta tillverkningen. Kontrollstyrelsen finner ådagalagt, att den nuvarande
kvantitetsregleringen icke kunde anses lämna rum för spritproduktion vid
ytterligare ett antal spritfabriker, utan att ett försämrat läge skulle inträda
för de nuvarande fabrikanterna. Bifall till nu föreliggande ansökningar skulle
enligt kontrollstyrelsens förmenande medföra, att de hittillsvarande fabrikanterna
i stort sett återfördes till det otillfredsställande läge, de tidigare intogo
och ur vilket statsmakterna genom vidtagna regleringsåtgärder velat förhjälpa
dem. Såvitt kontrollstyrelsen kan finna, måste ett tillmötesgående
av sökandebolagens framställningar förutsätta, att frågan örn den omfattning,
i vilken motorsprit skall med stöd av det för importörer och tillverkare
lagstadgade inköpstvånget försäljas, på nytt upptoges till behandling
av statsmakterna och därvid erhölle sin lösning i ungefär den riktning, som
anvisades av 1933 års motorbränslesakkunniga. Dessas förslag avvisades
emellertid på sin tid av statsmakterna, och kontrollstyrelsen kunde icke bedöma,
huruvida ändrade förutsättningar för förslaget numera skulle föreligga.
Kontrollstyrelsen vitsordar det av spritcentralen anmärkta förhållandet,
att tillkomsten av ett antal nya fabriker sannolikt skulle komma att få
ofördelaktiga konsekvenser dels i avseende å priset på sulfitsprit, dels ock i
organisatoriskt hänseende beträffande försäljningskvantiteternas fördelning
mellan de olika tillverkarna m. m. På anförda skäl avstyrker kontrollstyrelsen
bifall till nu föreliggande ansökningar.

Ingenjörsvetenslcapsakademien överlämnar förutom eget yttrande jämväl
utlåtande från en kommitté, som varit tillsatt för att i enlighet med av Kungl.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Maj:t till akademien lämnat uppdrag verkställa utredning rörande syntetiska
metoder för framställning av flytande motorbränsle.

Akademien erinrar till en början om, att akademien i underdånig skrivelse
den 5 april 1938 uttalat, att tillverkning av alkohol genom förjäsning
av träsockret i sulfitlut utan tvivel utgör en av de viktigaste utvägarna att
ersätta importerat motorbränsle. I sagda skrivelse hade akademien tillika
anfört, att även i ett nödläge, då cellulosatillverkningen måste inskränkas,
syntes sprittillverkningen kunna säkerställas och eventuellt utvidgas, dels
genom vissa anordningar vid driften av sulfitfabrikerna, dels ock genom
försockring av trä på annan väg. Av akademien framhålles, att beredskapssynpunkten
är en av de huvudsynpunkter, ur vilken sistnämnda kommitté
bedömt nu föreliggande fråga och funnit sig böra under vissa förutsättningar
tillstyrka tillstånd till ökad sprittillverkning genom utvidgning av redan
befintliga anläggningar eller genom skapandet av nya. Kommitténs uttalanden
gåvo vid handen, att den tekniska utvecklingen numera fört därhän,
att viktiga kemiska storindustrier äro baserade på alkohol såsom råvara
samt att med tillhjälp härav kunna framställas produkter, som äro av
betydelse både i fred och under avspärrning. Tillgången på billig sprit förklaras
emellertid utgöra en nödvändig förutsättning för att inom vårt land
en dylik organisk kemisk industri skall kunna komma till stånd. Akademien,
som finner vad av kommittén föreslagits vara värt allvarligt beaktande,
förklarar sig slutligen med upprepat understrykande av de ovan anförda
motiven för en ökad sprittillverkning med styrka framhålla vikten
av att erforderliga åtgärder för skapandet av ökad tillgång på alkohol utan
dröjsmål bliva vidtagna.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap betonar, att sulfitspriten
har betydelse för landets försvarsberedskap, dels såsom råvara för
vissa kemiska industrier (teknisk sprit) dels ock som drivmedel för motorer
(motoralkohol). Den tekniska spriten förklaras icke blott vara av intresse
för redan existerande industrier utan även kunna användas som utgångsmateriel
för nya tillverkningar såsom s. k. konstmassor, råkautschuk, lösnings-
och torkningsmedel för färger m. m. Enligt kommissionens åsikt
finnas förutsättningar i vårt land för upparbetande av en organisk kemisk
industri i större skala, vilken i så fall skulle baseras på trä och träkemiska
produkter. För sådana tillverkningar, som här avses, skulle spritproduktionen
spela en särdeles viktig roll. Kommissionen finner fördenskull utsikterna
att här i landet få till stånd en mera utvecklad organisk kemisk industri
vara i hög grad beroende av de existensvillkor, som beredas ifrågavarande
spritproduktion. Beträffande sulfitspritens användning som motorbränsle
förklaras ingen meningsskiljaktighet råda därom, att en ökad tillverkning
av motoralkohol skulle i beredskapshänseende vara av allra största
vikt. I sammanhang härmed påpekar kommissionen, hurusom under senaste
tid vissa uppfinningar hava gjorts, som kunna förväntas ytterligare
förhöja spritens användbarhet för motordrift. Vidare framhålles hurusom
en av ingenjörsvetenskapsakademien tillsatt sakkunnigkommitté nyligen ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

7

talat, att tillverkning av motorsprit vore en av våra viktigaste vägar att ersätta
importerat motorbränsle samt den enda metod av förevarande slag,
som i närvarande stund vore fullt klarlagd för svenska förhållanden. Enligt
kommissionens åsikt innefattar sulfitspritfabrikationen i sig betydande
utvecklingsmöjligheter i avseende på framställning av inhemska kemiska
produkter av skilda slag och speciellt av flytande bränslen, och anses det
icke uteslutet att över sprittillverkningen utfinnas nya vägar, ledande till
framställning av billigare bränslen än motoralkohol. För att intresse skall
kunna skapas för utexperimenterandet och anpassandet av nyssnämnda nya
metoder, synes det emellertid kommissionen vara nödvändigt, att regleringssystemet
på hithörande område icke får sådan effekt, att framställningen
av sulfitsprit och användningen av motoralkohol försvåras. Rikskommissionen
förklarar sig tillstyrka bifall till föreliggande ansökningar samt uttalar
såsom angeläget att allvarliga ansträngningar göras för att undanröja de
svårigheter, som för närvarande äro förbundna med en ökad produktion av
sulfitsprit. Kommissionen föreslår, att såväl den nu bedrivna som den i ansökningarna
avsedda produktionen av sulfitsprit tillätes under viss begränsad
tid fortgå i full utsträckning. Den sprit, som därunder icke skulle
kunna få avsättning i öppna marknaden, finner kommissionen böra i beredskapssyfte
lagras för statens räkning. Under den tid detta system påginge,
borde, enligt kommissionen, tillverkarna från statens sida intresseras
för grundande av en inhemsk organisk kemisk industri, baserad på sulfitsprit,
samt för utfinnande av nya produkter och tillverkningsmetoder för en dylik
industri.

Efter en redogörelse för innehållet av här förut refererade yttranden lämnar
kommerskollegium i sitt eget utlåtande i ärendet först en översikt över
produktions- och avsättningsför hållandena m. m. för
sulfitspritindustrien, varav följande må anföras.

Sulfitspritindustriens utveckling.

Tillverkning av sulfitsprit upptogs i kommersiell skala för första gången
inom landet år 1909 av Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag vid dess
fabrik i Skutskär. Ytterligare två fabriker kommo i gång 1911. Den under
världskriget rådande bristen å bland annat motorbränsle medförde förbättrade
avsättningsmöjligheter för sulfitsprit med resultat att åren 1916—1921
tillkommo ett flertal nya fabriker. Vid början av 1920-talet funnos anläggningar
med en uppgiven total kapacitet av omkring 20 miljoner liter 95-procentig sprit, d. v. s. i runt tal 40 miljoner normalliter (med 50 procent
alkoholhalt). På grund av de försämrade avsättningsförhållanden, som inträdde
under efterkrigskrisen m. fl. omständigheter, blev snart driften över
lag inskränkt och vissa fabriker nedlades. I stället tillkom med tiden en ny
fabrik så att numera 20 sulfitspritfabriker finnas i verksamhet, av vilka 14
uppgivas vara inrättade för tillverkning av sprit med tillräckligt hög alkoholhalt
(cirka 99.5 procent) för användning som motorsprit. Sulfitspritfahrikerna
äro följande.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Bergvik, tillhörig

Bergvik och Ala nya aktiebolag,

Billeruds aktiebolag,

Sundsvalls cellulosaaktiebolag,
Sulfitaktiebolaget Göta,

Storviks sulfitaktiebolag,

Aktiebolaget Iggesunds bruk,

Korsnäs sågverks aktiebolag,

Konga aktiebolag,

Kramfors aktiebolag,

Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag,
Nyhamns cellulosaaktiebolag,

Uddeholms aktiebolag,

Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag,
Billeruds aktiebolag,

Strömsbruks aktiebolag,

Sunds aktiebolag,

Trävaruaktiebolaget Svartvik,

Svanö aktiebolag,

Sulfitaktiebolaget Ljusnan,

Vivstavarvs aktiebolag.

Billerud, »

Essvik, »

Göta, »

Hammarby, »

Iggesund, »

Karskär, »

Konga, »

Kramfors, »

Kvarnsveden, »
Nyhamn, »

Skoghall, »

Skutskär, »

Slottsbron, »

Strömsbruk, »

Sund, »

Svartvik, >

Svanö, »

Vallvik, »

Vivstavarv, »

Den statliga regleringen av sprittillverkningen.

Enligt 21 § förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin
äger tillverkare försälja av honom tillverkat brännvin allenast till partihandlare
med rusdrycker (aktiebolaget Vin- & spritcentralen) ävensom för
export. Därjämte kan tillverkare med tillstånd av kontrollstyrelsen få använda
sprit i egen rörelse. Avsättningen till sistnämnda ändamål har hittills
till kvantiteten varit obetydlig.

Avsättningen genom ovannämnda partihandelsorgan (spritcentralen) blev
genom beslut av 1934 års riksdag reglerad i huvudsak enligt följande riktlinjer,
som tillämpats från och med den 1 oktober 1934. Potatisbrännerierna
tillförsäkrades rätt att årligen få leverera en kvantitet potatisråbrännvin,
svarande mot inköpsbehovet av sprit för framställning av spritdrycker för
förtäringsändamål, under det att sulfitspritfabrikernas samt jäst- och melassbränneriernas
leveranser bestämdes till att omfatta behovet av sprit för tekniska
ändamål samt motoralkohol. Därest annat slag av brännvin än potatisbrännvin
försäljes till förtäringsändamål, är spritcentralen skyldig att under
samma år använda i stort sett motsvarande kvantitet potatisbrännvin
för tekniska ändamål.

1924 års förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit trädde beträffande
bensin i kraft den 1 juni 1924 men skulle enligt de första bestämmelserna
beträffande motorsprit vinna tillämpning först den 1 juli 1929.
Bensinskatten, som enligt 1924 års bestämmelser utgjorde 5 öre för liter,
höjdes 1927 till 6 öre, 1931 till 8 öre genom påläggande av tilläggsskatt med
2 öre, 1932 till 10 öre och 1938 till 12 öre för liter. Uppskov med ikraftträdandet
av bestämmelserna örn den ursprungligen till samma belopp som
bensinskatten bestämda skatten å motorsprit har successivt medgivits, senast
till den 1 juli 1940. Trots skattebefrielsen för motorsprit ha prislägena för
denna och för bensin icke varit sådana, att spriten varit konkurrenskraftig
som motorbränsle, såsom närmare påvisas i det följande. Vid 1934 års reglering
ansågs för den skull, att det för säkerställande av att redan anlagda fabriker
skulle äga möjlighet att fortsätta tillverkningen borde genom särskilda åtgärder
beredas möjlighet för avsättning årligen av en spritkvantitet av 40 miljö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

9

ner normalliter, d. v. s. den tidigare beräknade sammanlagda tillverkningskapaciteten
hos befintliga sulfitspritfabriker. Därför infördes skyldighet för
bensinimportörer och bensintillverkare att inköpa motorsprit i en omfattning,
som kvartalsvis av Kungl. Maj:t fastställes till en viss procentuell andel
av importen, respektive tillverkningen av bensin. Till förbrukarna distribueras
spriten ingående i s. k. lättbentyl, vars sammansättning enligt år 1936
utfärdade bestämmelser skall vara 25 procent alkohol och 75 procent bensin.
De av Kungl. Majit fastställda procenttalen och de resulterande årsmedeltalen
för den ålagda inköpsskyldigheten hava varit följande (med kompletteringar
för tiden efter utlåtandets avgivande).

År

lia

K v a
2:a

r t a 1

3:e

4:e

Vagt

medeltal

1934 .............

—

—

—

3.6

3.6

1935 .............

............ 3.6

2.7

2.7

2.9

2.91

1936 .............

............ 2.9

2.9

2.9

3.3

3.00

1937 .............

............ 3.3

3.3

2.2

2.8

2.84

1938 .............

............ 2.8

2.8

2.5

2.2

2.54

1939 .............

............ 2.0

2.0

.

.

Till den 1 oktober 1936 utgjorde den till bensinfirmorna på grundval av
gällande inköpstvång försålda spriten årligen cirka 17 miljoner volymliter
(33.4 miljoner normalliter). Från nämnda dag höjdes emellertid denna
tvångsavsättning av motorsprit till årligen 38.4 miljoner normalliter, vid vilken
kvantitet den alltjämt kvarstår. Trots denna ökning har ovannämnda
procenttal i stort sett visat en sjunkande tendens, vilket givetvis beror på ökning
av bensinimporten.

Utom som motorbränsle beredes sulfitspriten avsättning till hushålls- och
tekniska ändamål, så att totala årliga avsättningen enligt 1934 års reglering
som nämnt till en början blev 40 miljoner normalliter. Avsättningen av
sulfitsprit till nyssnämnda ändamål är ej genom statliga bestämmelser begränsad,
varför den ökar vid ökad efterfrågan, i den mån avsättning för
sprit av annan tillverkning ej måste beredas. Redan 1935 kunde nämnda
årskvantitet ökas till 45 miljoner liter, 1936 till 50 miljoner liter och 1937
till 53 miljoner liter. För försäljningsåret 1/i0 1938—30/9 1939 har avtalats
örn leverans av 58 miljoner normalliter.

Produktionsmöjligheter och avsättningsförhålianden.

De befintliga sulfitspritfabrikernas årskapacitet uppgives nu vara avsevärt
större än vid genomförandet av 1934 års reglering, vilket torde kunna förklaras
med att dels tillgången av lut ökats genom att massatillverkningen
stigit och luten bättre tillvaratages, dels vissa fabriker utbyggts och dels förbättringar
genomförts i fråga om driften. För närvarande lära på flera håll
ytterligare utvidgningar av ett eller annat slag vara planerade eller redan
igångsatta. Dessutom torde flerstädes förberedas anordningar för såväl förbättrad
uttagning av luten som vissa förändringar i massakokningsförfarandet
därhän, att sockerutvinningen ur veden förbättras.

Det är svårt att angiva en exakt siffra för sammanlagda årliga kapaciteten
vid de nu befintliga sulfitspritfabrikerna. En fabriks kapacitet är nämligen
beroende av flera faktorer. Sålunda sätta destillationsapparaternas avdestilleringsförmåga
och absoluteringsanläggningens kapacitet en bestämd
övre gräns för tillverkningens storlek. Liknande är förhållandet med jäs -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

År

Fabrikernas

tillverkning

A v

s ä t t n i

n g

Till hushålls
och tekniska
ändamål

Till renings-verken

Motorsprit

Export

Summa

avsättning

1918

3,380

1,309

1,664

2,973

1919

5,381

1,900

286

497

403

3,086

1920

7,753

586

4,786

—

4,294

9,666

1921

6,978

452

58

—

6,091

6,601

1922

5,945

537

400

32

3,216

4,185

1923

1,666

696

523

87

1,307

2,613

1924

3,230

1,995

859

167

1,169

4,190

1925

6,550

2,083

857

959

1,091

4,988

1926

6,975

2,677

655

2,409

929

6,670

1927

8,400

2,422

598

3,507

1,389

7,916

1928

7,288

2,957

763

2,584

852

7,156

1929

11,314

3,471

1,298

4,828

1,200

10,797

1930

15,782

4,383

1,135

7,661

476

13,655

1931

14,312

4,368

1,787

8,548

93

14,796

1932

11,395

3,829

1,972

3,946

42

9,789

1933

19,004

5,457

1,809

8,626

102

15,994

1934

22,194

5,652

1,644

12,618

44

19,958

1935

25,478

4,986

2,188

14,320

76

21,570

1936

25,348

6,615

2,446

14,394

86

23,541

1937

26,875

8,819

1,786

17,034

81

27,720

karens och övriga behållares rymd, ehuru gränsen kanske härvidlag ej är
lika skarp, som den nyssnämnda. Slutligen är tillgången till lut och dennas
halt av jäsbara sockerarter avgörande, men kunna inom en viss ram påverkas
av sättet för massakokningens bedrivande och lutens mer eller mindre
fullständiga skiljande från cellulosan. Helt naturligt förefinnes dock en
övre gräns för utvinningen av lut per framställd viktsenhet sulfitcellulosa,
ehuru det möter svårighet att angiva en bestämd, allmänt gällande siffra,
överslagsvis lär man för ögonblicket kunna vid full drift räkna med en total
kapacitet hos landets sulfitspritfabriker av åtminstone 60 miljoner normalliter
och kanske ej obetydligt mera. Genom nyssnämnda utvidgningar
och förbättringar vid driften lär man emellertid enligt uppgift inom förhållandevis
kort tid kunna utöka årskapaciteten till över 80 miljoner normalliter.

Detta resultat kan dock uppnås endast vid full drift av cellulosafabrikerna.
Gå dessa med inskränkt drift, såsom för närvarande är fallet, kan givetvis
ej maximikapaciteten hos spritfabrikerna utnyttjas, åtminstone ej i de
fall, då fabrikerna äro inrättade för tillgodogörande av all den vid full drift
erhållna luten. Över huvud taget torde man på längre sikt böra räkna med
att maximikapaciteten genomsnittligt ej fullt uppnås.

Kollegium vill i anslutning till det förut anförda ej underlåta att understryka,
att tillverkningskvantiteten av sulfitsprit är direkt beroende av till -

Kungl. Majis proposition nr 215.

11

verkningen av sulfitcellulosa, som får anses vara i ganska hög grad konjunkturbetonad.
Avsättningen av sulfitsprit synes återigen vara, visserligen icke
helt oberoende av konjunkturerna, men dock betydligt mera stabil. Det
kunde då anses befogat örn vissa utjämningslager av sprit förefunnes, som
helt eller delvis tömdes för att tillfredsställa efterfrågan under tider, då
massatillverkningen är liten, och åter fylldes, då sprittillverkningen kan drivas
i stor omfattning. Såvitt kollegium kunnat finna, räkna emellertid varken
spritfabrikerna eller spritcentralen normalt med lagerhållning av sådan
omfattning, att den kan anses vara av verklig betydelse i nämnda hänseende.

I föregående tabell sammanfattas tillverkningen och avsättningen av sulfitsprit
(således icke annan skattefri sprit, som avsatts till samma ändamål)
åren 1918—1937 i 1,000-tal liter, beräknade till 100 procent alkoholhalt. 1
normalliter räknat rör det sig sålunda om dubbla kvantiteterna.

Utom sulfitsprit försäljas för hushålls- och tekniska ändamål såväl melassoch
jästsprit till en årlig kvantitet av omkring 6 miljoner normalliter som
den sekunda sprit, vilken vid spritcentralens rektifieringsverk erhålles vid
framställning av förtäringssprit. Kvantiteten dylik sekunda sprit har genom
tekniska förbättringar sedan 1934 successivt minskats från omkring 3
miljoner till omkring 0.5 miljon normalliter årligen. Den totala försäljningen
av hushålls- och teknisk sprit har ökat från 17.6 miljoner normalliter
försäljningsåret 1934/35 till 24.7 miljoner liter försäljningsåret 1937/38. För
avsättningen av sulfitsprit har kunnat tillgodoräknas ej blott den ökning av
avsättningen, som inträtt, utan även nämnda minskning av tillgången på sekunda
sprit.

Till vad sålunda anförts rörande den svenska sulfitspritindustriens aktuella
avsättningsförhållanden har kollegiet fogat följande allmänna reflexioner.

Det torde kunna förutses, att för den händelse avsättningen av hushållsoch
teknisk sprit framdeles skulle ökas i samma proportion som under
senare år, och förutsatt att nuvarande avsättningsprinciper bibehållas, den
tidpunkt ej lär vara långt avlägsen, då de existerande sulfitspritfabrikernas
leveranskapacitet, sådan den ovan angivits, är uppnådd, särskilt om man
därvid räknar med en viss säkerhetsmarginal för eventuella inskränkningar
av massaproduktionen. Vidare bör man kanske också taga hänsyn till att
möjligen tillverkningen av melass- och jästsprit av någon anledning kunde
minskas.

För eventuellt inom de närmaste åren genom anläggning av spritfabriker
av högre storleksordning tillkommande leveranskapacitet av sulfitsprit kan
emellertid nyssnämnda marknadsutveckling ej bereda plats, utan andra utvägar
måste sökas. Då på grund av prisläget export i nämnvärd omfattning
knappast kan tänkas och man därjämte lärer få förutsätta, att avsättningen
för förtäringsändamål alltjämt kommer att förbehållas potalisspriten,
återstår bland åtgärder, som inom ramen av nu tillämpat regleringssystem
omedelbart kunna tillgripas för beredande av avsättning för större
mängder sulfitsprit, egentligen endast ökning av tvångsinblandningen av
motoralkohol.

Importen enligt handelsstatistiken och tillverkningen enligt industristatistiken
av bensin från och med år 1934 framgår av följande sammanställning,
vari även till jämförelse upptagits den kvantitet, som på grund av gällande
bestämmelser legat till grund för de ålagda spritinköpen.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Å r

Tillverkning

1,000-tal liter

Import,

netto

1,000-tal liter

Summa
tillverkning
och import

1,000-tal liter

Kvantitet varå sprit-inköpen beräknats

1,000-tal liter

1934 ........................

17,074

477,878

494,952

120,379 (ett kvartal)

1935 ........................

14,273

528,747

543,020

534,510

1936 ........................

16,300

589,394

605,694

592,115

1937 ........................

18,338

661,035

679,373

665,495

1938 jan.—sept. bruttoimport..

(541,359)

Efter en inköpsprocent av 3.6 motsvarar den nuvarande tvångsavsättningen
av omkring 38.4 miljoner normalliter (cirka 19.5 miljoner volymliter) en
bensinkvantitet av cirka 543 miljoner liter, d. v. s. något över 1935 års
kvantitetsgrund för beräkningen av skyldigheten till spritinköp. 1937 års
motsvarande bensinkvantitet skulle vid en inköpsprocent av 3.6 medgivit
avsättning av i det närmaste 24 miljoner volymliter motoralkohol. Den med
ledning av fastställda inköpsprocenter beräknade motsvarande kvantiteten
uppgick till 18,915,000 liter. De verkliga leveranserna utgjorde något mera
eller 19,164,000 liter. Uppgifterna för innevarande års tre första kvartal
tyda på ytterligare ökning av bensinimporten i ungefär samma progression,
som under de ovan redovisade föregående åren.

Örn inköpsprocenten återfördes till samma tal, som ansågs skäligt vid tiden
för genomförande av gällande ordning, skulle sålunda redan nu ganska
avsevärda och framgent troligen ännu större kvantiteter motoralkohol vinna
avsättning.

För närvarande synes i stort sett efterfrågan å lättbentyl visa tendens att
väl motsvara eller kanske t. o. m. överstiga tillgången. Härtill torde främst
bidraga, att lättbentyl visat sig vid nuvarande prisläge i förhållande till den
rena bensinen vara ett lämpligt motorbränsle, vilket vederbörande gärna
fortsättningsvis använda efter att en gång ha inställt sig på drift därmed.
Vidare torde 1936 års föreskrifter om inblandningsprocent av sprit i lättbentyl
hava omöjliggjort avyttring under benämningen lättbentyl av motorbränsle
med allt för låg sprithalt, varigenom en viss kvantitet försåld lättbentyl
kommit att motsvaras av större kvantitet motoralkohol. Förhållandena
synas sålunda ur behovssynpunkt ligga jämförelsevis väl till i fråga örn en
ökning av den för närvarande årligen tvångsavsatta kvantiteten av 38.4
miljoner normalliter.

Denna tvångsavsättning innebär en viss ekonomisk belastning på importörer
och tillverkare av bensin och därmed på motortrafiken.

Det i handelsstatistiken redovisade importvärdet (cif-värdet i svensk hamn)
å bensin har varit följande:

Är 1934 ............................ 6.3 öre per liter

» 1935 ............................ 6.3 d:o

» 1936 ............................ 6.9 d:o

» 1937 ............................ 7.8 d:o

Tillägges till 1937 års importvärde skatt med 12 öre och tull med 0.1 öre
per liter, blir bensinpriset, exklusive lossnings-, frakt- och andra distributionskostnader
samt företagarvinst, närmare 20 öre per liter.

Enligt av statsmakterna givna direktiv, som åsyfta att såvitt möjligt eliminera
fabrikernas vinstintresse av spritfabrikationen, skall vid spritcen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

13

trålens inköp av inhemsk sulfitsprit priset grundas på framställningskostnaden
i ett välskött, medelstort bränneri.

Då nämnda grund för prissättningen första gången år 1934 tillämpades,
torde med begreppet »medelstort bränneri» hava förståtts en fabrik med en
årlig tillverkning av en miljon liter sprit med 95 procent alkoholhalt. Är
1936 torde i stället hava räknats med en fabrik med 1.25 miljon liters tillverkning,
då ju avsättningen stigit vid oförändrat antal fabriker. En fabrik
av denna storlek motsvarar vid nuvarande sätt för sulfitsprittillverkningens
bedrivande en produktion av sulfitmassa av omkring 30,000 ton per år men
spritutbytet per viktsenhet massa torde, såsom redan anförts, i många fall
med relativt små medel kunna ej obetydligt höjas. Med hänsyn till att
självkostnaden — om övriga faktorer äro oförändrade — vid en större
fabrik inom vissa gränser torde i stort sett ställa sig något lägre än vid en
mindre, innebär den successiva ökningen av leveranskvantiteterna utan
ändring av antalet fabriker, att inköpspriserna hava sjunkande tendens.

Vid försäljningen av motorsprit till oljefirmorna tillkomma utöver det pris,
som fabrikerna erhålla, dels kostnader för sulfitspritfabrikernas försäljningsorgan,
aktiebolaget Svensk sprit, och dels spritcentralens kostnader för bland
annat denaturering.

Spritcentralens försäljningspris för motorsprit (vid fabrik) har varit följande
för sprit med 99.5 procent alkoholhalt.

År 1935 .......................... 30.37 öre per liter

Från 1jl 1938 till 14/n 1937.......... 29.97 d:o

Från 15/u 1937 tillsvidare........... 25.64 d:o

På grund av vissa förhållanden är det sistnämnda priset något lägre och
det närmast föregående något högre än som skulle motiveras av det nettopris,
som fabrikerna erhållit under tiden från den 1 oktober 1936. Huruvida
spritcentralens motsvarande försäljningspris i slutet av år 1939 skulle behöva
höjas eller kan kvarstå vid det nu gällande beloppet, lär komma att bero på
det pris, som enligt gällande bestämmelser kan komma att utgå till spritfabrikerna
för det då började tillverkningsåret.

Ovan anförda bensinpris av närmare 20 öre per liter och nyssnämnda spritpris
vid slutet av 1937 torde ej vara fullt jämförbara, vad beträffar beräkningsgrunden.
I själva verket torde bensinpriset böra höjas något för uppnående
av rättvis jämförelse.

På grund av å ena sidan ökad skattebelastning och något högre importvärde
för bensin under senare åren samt å andra sidan sjunkande spritpris
har spänningen mellan prisen minskat, vadan den ekonomiska belastning för
motortrafiken, som tvångsinblandning av motorsprit medför, torde vara relativt
mindre nu än när 1934 års ordning genomfördes. Delvis beror denna
utveckling på att statsmakterna avstått från att belasta motorspriten med
skatt, trots att bensinskatten höjts, men i viss mån får den också som nämnt
tillskrivas den minskning av spritpriset, som i huvudsak föranletts av ökningen
av tillverkningskvantiteterna. Även örn spritpriset genom ytterligare
ökad omsättning och andra omständigheter framdeles skulle kunna sänkas,
torde dock tills vidare böra räknas med att en fortsatt tvångsinblandning
alltjämt kommer att innebära en ekonomisk belastning på motortrafiken, även
om ingen ändring sker av nu tillämpad beskattning av bensin och spint. Det
nuvarande systemet innebär vidare för statens del ett avstående från skatt
å motorsprit.

Kollegium tillåter sig i detta sammanhang erinra örn, att kollegium i sitt
den 21 april 1915 avgivna betänkande med förslag angående åtgärder för
främjande av sulfitsprittillverkningen ansåg sig kunna nied bestämdhet ut -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

tala, att avsättning av större mängder sulfitsprit endast kunde tänkas erhållas
såsom motorbränsle och då i konkurrens med bensin. Med anledning
härav föreslog kollegium en med hänsyn till då rådande prisförhållanden
avpassad tull å bensin av 14 öre per liter.

I gemensamt utlåtande den 6 mars 1924 av kommerskollegium och kontrollstyrelsen
i samråd med ingenjörsvetenskapsakademien hemställde kommerskollegium,
att Kungl. Maj:t täcktes för riksdagen framlägga förslag om
beskattning av bensin avsedd för motordrift med ett belopp av 10 öre för
liter i syfte att bereda sulfitspriten möjligheter till ökad användning såsom
motorbränsle. Som redan nämnts beslöt 1924 års riksdag, att en skatt av 5
öre för liter skulle utgå.

Vid nämnda tillfällen rörde det sig från kollega sida om förslag till åtgärder,
avsedda att beskattningsvägen åstadkomma sådan prisnivå för bensin,
respektive motorsprit, att den senare finge en viss konkurrenskraft i fria
marknaden. En sådan anordning kan vid det praktiska genomförandet hava
vissa fördelar. Å andra sidan kan genom nu praktiserat tvångsförfarande
samma resultat vinnas i fråga om avsättningen av motorsprit, samtidigt som
totalbelastningen å motortrafiken likväl hålles vid en lägre nivå, därför att
bensinskatten, om så finnes lämpligt, kan utgå med ett lägre belopp än som
skulle vara behövligt om avsättningen ej vore tvångsreglerad.

Kollegiet övergår härefter till en diskussion av de skäl som ur allmänna
synpunkter kunna föreligga att stödja sulfitsprittillverkningen.

Såsom framhålles såväl av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
som av ingenjörsvetenskapsakademien är spritens och icke minst motorspritens
betydelse ur försvarsberedskapssynpunkt högst avsevärd. Bland de
motorbränslen, som vid avspärrning skulle kunna tillverkas inom landet av
egna råvaror spelar, även enligt kollegii uppfattning, motoralkoholen tills
vidare den största rollen. Likaså är i fråga om andra beredskapsområden
än transportväsendet spriten av betydelse, särskilt för ammunitionstillverkningen.
Det mest effektiva ur försvarsberedskapssynpunkt vore tvivelsutan,
om det, jämte en viss upplagring av sprit, redan i fredstid funnes en inom
landet driven omfattande spritindustri, som i någon mån motsvarade de mest
trängande behoven eller åtminstone lätt kunde utökas och, därest så ej redan
vore fallet, inriktas på tillverkning av motorbränsle och andra för försvarsberedskapen
lämpliga kvaliteter.

Vid sulfitsprittillverkningen nyttjas en råvara, som för närvarande finner
föga användning för andra ändamål. Ur denna synpunkt vore en ytterligare
utveckling av sulfitspritindustrien att hälsa med tillfredsställelse, även örn
man bortser från hänsyn till försvarsberedskapen. En olägenhet är givetvis,
att sprittillverkningen normalt är direkt beroende av tillverkningen av
sulfitcellulosa. Redan genom nuvarande relativt måttliga inskränkning av
massaproduktionen synes exempelvis någon knapphet i tillgången kunna befaras
inträda. Det är emellertid främst under fredsförhållanden, som denna
olägenhet kan bliva verkligt framträdande. Den borde dock i viss utsträckning
kunna motverkas, till exempel genom uppläggning av utjämningslager,
såsom redan tidigare påpekats. Under omständigheter, då kostnaderna
få anses vara en fråga av sekundär betydelse, t. ex. örn landet befinner sig i
krig, synes det vara möjligt att lägga om tillverkningen i sulfitspritfabrikerna
därhän, att den mera direkt inriktas på sprittillverkning i ökad skala och
mer eller mindre fullständigt avkopplas från sammanhanget med massatillverkningen.
Det föreligger för närvarande två metoder utarbetade för för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

15

sockring av ved med syror, nämligen Schollers och Bergius-Hägglunds metoder.
Det torde ej vara omöjligt att provisoriskt nyttja sulfitfabrikernas
kokare för sådant ändamål. Det så erhållna sockret kan sedan ■— på samma
sätt som sulfitlutens sockerinnehåll — förjäsas till alkohol. En av ingenjörsvetenskapsakadeinien
i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse den 25 juni
1937 tillsatt kommitté för inhemskt motorbränsle har i preliminär rapport
den 5 april 1938 hemställt örn anslag å 25,000 kronor till utprovning av försockringsmetoder.

Problemet att under fredsförhållanden bereda avsättning för ökade kvantiteter
sprit utan att allt för mycket belasta motortrafiken sammanhänger
med möjligheterna att finna nya, tillräckligt omfattande användningsområden
för alkohol. En viss lagring av sprit kunde visserligen ur försvarsberedskapssynpunkt
anses välmotiverad, men på lång sikt kan denna utväg icke
tänkas bereda tillräcklig avsättning.

Kommerskollegium har för närmare klargörande av de nuvarande avsättningsförhållandena
sökt att för kalenderåret 1936 åstadkomma en detaljerad
uppdelning av de av spritcentralen avsatta kvantiteterna skattefri sprit
på olika användningsområden. Underlag saknas för en exakt uppdelning,
varför nedanstående uppgifter få betraktas endast som approximativa.

Av spritcentralens totala omsättning år 1936 av 51,778,606 normalliter
distribuerades 32,206,431 liter som motorsprit, 12,793,328 liter genom allmän
försäljning och 6,778,847 liter till kemisk-tekniska fabriker, sjukhus, laboratorier,
desinfektion m. m. Sistnämnda myckenhet kan uppskattas hava fått
användning till följande ändamål, räknat i tusental normalliter:

Framställning av färger, fernissor, lacker och konsthartsprodukter. . 3,012

Framställning av krut, eter och kollodium........................ 930

Ättikframställning ............................................ 508

Vid sjukhus och för desinfektion i övrigt ........................ 353

Läder- och skinnberedning .................................... 344

Å apotek och vid läkemedelsberedning i övrigt.................... 287

För polering, hattappretering och vid kemigrafiska anstalter........ 186

Inom tvätt- och tvålindustrien .................................. 140

I laboratorier ................................................ 52

Diverse ändamål .............................................. 967

Summa 1,000-tal normalliter 6,779.

Kvantiteterna i fråga torde beträffande ett flertal rubriker få betraktas
som minimisiffror, då till vissa ifrågavarande ändamål troligen gått åtskilligt
av vad som redovisats såsom allmän försäljning, vilken dessutom också
innefattar hushållsförbrukningen m. m.

Det framgår av det anförda, att den tekniska spriten har en mycket differentierad
användning inom folkhushållet. Man kan på grund av denna omständighet
kanske våga räkna med en tämligen säker och förmodligen med
åren något stigande avsättning av teknisk och hushållssprit. Någon så hastig
och stark avsättningsökning, att den ur förevarande synpunkter kunde bliva
av verklig betydelse, lär dock kunna förväntas, endast försåvitt nya moment
tillkomma. Kollegium anser, att det icke saknas utsikter till att nya, på alkohol
som råvara grundade industrier .skulle kunna framväxa, för den händelse
erforderlig medverkan från statsmakternas sida kan påräknas. Det är dock
svårt att kvantitativt bedöma, vad som härvidlag skulle stå att vinna inom
överskådlig tid. En av de sökande. Mo och Domsjö aktiebolag, framställer
„ positiva förslag beträffande vad bolaget önskar genomföra under de närmaste
åren.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Efter en översikt över vissa möjligheter till sådana tillverkningar framhåller
kollegiet:

Själva sulfitsprittillverkningen kan bedrivas med användande av ett minimum
av arbetskraft och har därför ur sysselsättningssynpunkt ej särskilt stor
direkt betydelse. Ehuru den kemiska industrien över huvud taget i förhållande
till produktionsvärdet har rätt liten effekt med avseende på beredande av
arbetstillfällen, jämfört med åtskilliga andra grenar av näringslivet, ligger
det dock i sakens natur, såsom också påpekas av Mo och Domsjö aktiebolag,
att ett uppväxande av en på sulfitsprit grundad kemisk industri skulle vara
av ett visst värde genom de ökade arbetstillfällen, som därigenom kunde tillskapas.

Kollegium anser starka skäl föreligga att från statens sida understödja en
i och för sig naturlig utveckling mot längre gående förädling inom skogsindustrierna.
Ett visst tekniskt-vetenskapligt underlag, som möjliggör en dylik
utveckling över sprittillverkningen såsom ett mellanled, finnes redan, vilket
av det föregående torde framgå. Det synes ej heller saknas utsikter, att forskningsarbete
på de skogliga och träkemiska områdena i närmare eller fjärmare
samband med förefintliga industrier skulle kunna leda till praktiskt
värdefulla uppslag till nya tillverkningar.

Kollegiet ingår slutligen på en granskning av de skäl sökandena
anfört för bifall till framställningarna. Beträffande de av sökandena anförda
synpunkterna på läget av de ifrågasatta fabrikerna hänvisas av kollegiet
till aktiebolaget Vin- & spritcentralens yttrande, i vad angår de föreslagna
fabrikerna i Hylte och Rydö. I fråga om den föreslagna fabriken i Munkedal
erinrar kollegiet, att i Göteborgs och Bohus län visserligen icke finnes någon
sulfitspritfabrik men att dock exempelvis fabriken i Göta har ett gynnsamt
läge för tillgodoseende av Göteborg med omnejd.

Kollegiet anser på anförda skäl, att vad i de remitterade ansökningarna
anförts icke utgör tillräckligt motiv för att nu medgiva, att sulfitspritfabriker
må anläggas i Hylte, Rydö och Munkedal. Däremot anser sig kollegium
kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas därhän, att Mo och Domsjö aktiebolag
beredes möjlighet att igångsätta sulfitsprittillverkning vid Domsjö på villkor,
som i huvudsak skulle innebära, att bolaget tillförsäkrades avsättning av en
årlig kvantitet motorsprit av till en böi-jan omkring 4 miljoner volymliter,
eller eventuellt annan lämplig myckenhet, och sedermera successivt mindre
kvantiteter i sådan proportion, som kan finnas skälig, allt till ett pris för liter,
vilket med ett skäligt belopp understiger det pris, som enligt nu gällande
direktiv skall gälla vid spritcentralens inköp av inhemsk sulfitsprit. Avsättning
för dessa kvantiteter motorsprit anser kollegiet böra beredas genom
att den importörer och tillverkare av bensin åliggande inköpsskyldigheten av
motorsprit fastställes till en årlig kvantitet, som motsvarar nu bestämd årlig
inköpskvantitet motorsprit, ökad med ifrågakommande kvantitet av Mo och
Domsjö aktiebolags tillverkning, och anmärker därtill, att merbelastningen
av motorismen genom den föreslagna anordningen bleve relativt obetydlig,
då motorspriten av detta bolags tillverkning skulle levereras till ett avsevärt
lägre pris än övrig motorsprit.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 215.

17

På min anmodan lia kommerserådet H. Carlborg och verkställande direktören
i aktiebolaget Vin- & spritcentralen E. Lyberg fört preliminära förhandlingar
med Mo och Domsjö aktiebolag om ifrågasatta spritleveranser
till aktiebolaget Vin- & spritcentralen samt verkställt i samband därmed
erforderliga ytterligare utredningar.

Carlborg och Lyberg ha den 10 mars 1939 till mig ingivit en promemoria
i ärendet.

Utredningsmännen anföra i promemorian bland annat följande:

Allmänna synpunkter. Enligt vad som uppgivits har bolaget trätt i förbindelse
med en utländsk firma för förvärvande av vissa licenser för framställning
av produkter, för vilka etylalkohol ensam eller tillsammans med
andra ämnen utgör utgångsmaterial. Veterligen hava dock bolagets planer
ej tagit fullt fast form vad beträffar tillverkningsprogrammet, vars närmare
utformande torde bliva beroende av undersökningar och kalkyler beträffande
de olika möjligheter, som kunna föreligga.

Vad som för Sveriges del härutinnan skulle kunna anses vara aktuellt
bland de hittills närmare utarbetade förfarandena, torde vara följande.

Redan nu är Sveriges tillverkning av ättiksyra till stor del och kanske
huvudsakligen baserad på etylalkohol. Användningsområdet inom landet
för ättiksyra kan utvidgas, exempelvis till framställning av cellulosaacetat
(acetylcellulosa), varur beredes s. k. acetatsilke, d. v. s. den sort konstsilke,
som i egenskaper mest närmar sig natursilke. Även folier av cellulosaacetat
få användning inom betydelsefulla områden. I allmänhet har hittills som
cellulosamaterial vid cellulosaacetattillverkningen använts bomullsavfall, s. k.
linters, men även sulfitcellulosa av bästa kvalitet synes kunna komma i fråga.
Sulfitcellulosans förädling till cellulosaacetatprodukter med hjälp av
bl. a. sulfitsprit torde vara en tillverkning, som för Sveriges del ur råvarusynpunkt
ligger väl till.

Vidare kan ur alkohol framställas aceton. Denna produkt finner alltmera
ökad industriell användning som lösningsmedel i olika sammanhang, exempelvis
vid beredning av cellulosalacker och av röksvagt krut, inom konstsilkeindustrien
samt vid framställning av åtskilliga organiska föreningar.
Även för tillverkning av andra lösningsmedel kan alkohol tjäna som utgångsmaterial.
För närvarande, efter ett avsevärt prisfall å världsmarknaden under
de allra senaste åren, är visserligen allmänna prisnivån för dylika lösningsmedel
så låg, att lönsamheten av tillverkning i Sverige kan vara tvivelaktig,
men förhållandena härutinnan torde måhända ändras. I varje fall
synes man kunna räkna med ett stigande behov av lösningsmedel även i vårt
land.

Nettoimporten beträffande vissa hithörande varugrupper redovisas i nedanstående
sammanställning:

Nettoinförsel.

Ar

Aceton och ace-tonolia m. m.

Lösningsmedel för
lacker m. m.

Cellulosalacker

(stat.

nr 527)

(stat.

nr 531)

(stat.

nr 583)

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

1937 ...........

........... 659

306

296

345

227

700

1936 ...........

........... 608

471

265

319

202

666

1935 ...........

.......... 395

323

210

287

156

607

1934 ...........

.......... 279

211

292

372

137

542

1933 ...........

.......... 265

232

274

374

139

495

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 216

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Vidare kan alkohol i viss utsträckning få användning som ett utgångsmaterial
för konstliartstillverkning. Acetatcellulosa i gelatinerad form utgör
exempelvis konsthartset Trolit W. Även för konstgjord kautschuk kan alkohol
utgöra utgångsmaterial.

Slutligen må nämnas framställning av etylenglykol (vanligen benämnd
endast glykol) ur alkohol. Glykol utgör ett värdefullt ersättningsmedel för
glycerin inom skilda områden, exempelvis sprängämnestillverkningen.

Det synes vara påkallat, att de initiativ till framskapande av på etylalkohol
grundade industrier, som framkomma, beredas möjlighet lill utveckling, i
den mån så från statens sida kan ske utan åsidosättande av andra viktiga synpunkter.
Här föreligger nämligen till synes en av de för närvarande bäst
kända och framkomliga vägarna till nyttiggörande av en del av de stora
substansmängder, vilka nu förfaras genom att sulfitfabrikernas avfallslutar
få bortgå utan användning, ej sällan under vållande av stora olägenheter
genom att vattendrag förorenas.

I detta sammanhang må beträffande etylalkoholens betydelse för försvarsberedskapen
erinras, att i händelse av krig behovet av teknisk sprit säkerligen
kommer att ökas därhän, att de nu existerande tillverkningsmöjligheterna
bliva otillräckliga. Ur denna synpunkt får tillkomsten även av en i
förhållande till behovet så liten fabrik, som den vid Domsjö planerade, få
hälsas som ett värdefullt tillskott till landets tillverkningskapacitet.

Ett problem av betydligt större dimensioner är säkrandet av tillgången av
sprit och produkter därav som motorbränsle vid eventuell avspärrning av
oljetillförseln. Ehuru givetvis av betydelse, kan den nu förevarande anläggningen
i detta hänseende ej anses komma att spela någon mera avgörande roll
vad kvantiteten beträffar.

Ej minst ur allmän social synpunkt synas insatser från såväl statens som
enskildas sida vara påkallade beträffande ökad förädling inom skogsindustrierna.
Mo och Domsjö aktiebolag motiverar sin framställning med bland
annat hänvisning till att bolaget såge sig tvingat alt inom närmaste tiden
nedlägga åtminstone ett av sina sågverk och att det vore avsikten att sysselsätta
arbetskraft, som därigenom bleve ledig, vid de planerade nya fabrikerna.
Inom de norrländska skogsindustridistrikten torde på flera håll
ställningen vara likartad. Genom rationalisering av sågverksdriften har antalet
sågverk under de senaste decennierna stadigt minskats och försågningen
koncentrerats till anläggningar med stor kapacitet. Samtidigt har antalet vid
sågverken sysselsatta arbetare avtagit i ännu starkare proportion. Parallellt
härmed befinner sig tillgången till försågningsbart virke i avtagande inom
ett flertal betydelsefulla områden. Tendensen till minskad sysselsättningseffekt
hos sågverksindustrien är sålunda avhängig av flera samverkande
faktorer och måste antagas bliva verksam ännu avsevärd tid framåt.

Man kan icke våga hoppas, att trämasseindustrierna skola kunna absorbera
den inom sågverksindustrien frigjorda arbetskraften. Dels torde nämligen,
redan med hänsyn till råvarutillgången, några mera avsevärda utökningar
av tillverkningskapaciteten knappast vara att påräkna och dels måste
man även här utgå från att en fortskridande rationalisering minskar behovet
av arbetskraft per tillverkningsenhet.

För folkförsörjningen framstår det därför som angeläget, att inom skogsindustrierna
föreliggande möjligheter till längre gående förädling och tillgodogörande
av hittills ej utnyttjade råvaror tillvaratagas.

Beaktansvärda skäl synas sålunda tala för att Mo och Domsjö aktiebolag
på i huvudsak det av bolaget föreslagna sättet beredes möjlighet att inom
närmaste tiden igångsätta sprittillverkning i sådan omfattning, att tillverkningskostnaderna
kunna hållas på möjligast låga nivå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

19

Nuvarande avsättningsförliållanden. Såsom följd av den alltjämt ökade
avsättningen av sprit för hushålls- och tekniska ändamål har inköpskvantiteten
sulfitsprit för det nu löpande tillverkningsåret 1938/39 satts till 58
miljoner liter av normalstyrka. Härvid har förutsatts, att, liksom under tiden
därförut, skulle jämte sulfitspriten och den vid spritcentralens reningsverk
erhållna sekunda spriten komma att disponeras jäst- och melassprit till en
kvantitet av 6 miljoner liter.

Emellertid har spritcentralen meddelat, att Svenska sockerfabriksaktiebolaget
numera anmält sig förhindrat att under tillverkningsåret leverera den
på bolaget därav tidigare belöpande andelen, 1.5 miljon litel-, medan de svenska
jästfabrikerna, ehuru för dem vissa svårigheter förelegat att anskaffa den erforderliga
melassen, förklarat sig beredda att under tillverkningsåret leverera
i det närmaste hela den på dem belöpande kvantiteten 4.5 miljoner liter. Samtidigt
med att dessa leveranssvårigheter inträtt, har även sulfitspritfabrikernas
produktionsförmåga minskats till följd av inskränkning i sulfitfabrikationen,
vilket medfört, att de, trots vidtagna åtgärder för ett ökat spritutbyte
vid de nuvarande fabrikerna, måste för fullgörande av sitt leveransåtagande
anlita och till större delen under år 1938/39 förbruka det reservlager, som
de under de gångna åren hopbragt. Från spritcentralens sida har därför
gjorts uttalande om lämpligheten av att det medgåves spritcentralen tillstånd
att vid läglig tidpunkt inköpa, förutom den till återförsäljning under tillverkningsåret
i regel avsedda kvantiteten, en myckenhet av högst 7.6 miljoner
volymliter för lagring, därav hälften 95 procent sprit och hälften motorsprit
(minst 99.1 procent alkoholstyrka). Såsom ytterligare skäl till en sådan
åtgärd har anförts bland annat, att, därest den för återförsäljning under året
bestämda kvantiteten konnne att överskridas, antingen därför att inköpsprocenten
för motoralkohol satts för högt eller därför att avsättning av sprit
för tekniska och hushållsändamål blivit högre under året än som beräknats,
den erforderliga tilläggskvantiteten kunde tagas från reservlagret, liksom att.
då inköpsprocenten varit för låg och avsättningen för nyss sagda ändamål
mindre än beräknat, överskottet i den medgivna inköpskvantiteten kunde
tillföras reservlagret.

Innebörden av bolagets erbjudande. Mo och Domsjö aktiebolags ansökning
avser att skapa ökade möjligheter för en kemisk-teknisk tillverkning, i
vilken efter hand skulle komma till användning den kvantitet sprit, som i
den ifrågasatta spritfabriken 1’ramställes. Under första året efter spritfabrikens
färdigställande skulle, enligt vad bolaget meddelat, för sagda tillverkning
tagas i anspråk 500,000 å 600,000 volymliter sprit. Av den årliga produktionskvantiteten
sprit skulle återstoden, 4 miljoner volymliter eller ungefär
8 miljoner Ider av normalstyrka, till en början i sin helhet och därefter
i successivt minskad omfattning försäljas som motorsprit till spritcentralen,
så att efter några års förlopp hela produktionen skulle användas uteslutande
i den planerade nya industrien.

För de 8 miljoner volymliter, som sammanlagt beräknas stå till förfogande
för försäljning under de två första åren, har sökandebolaget betingat
sig ett pris av 20 öre för liter sprit med en alkoholstyrka av 99.1 procent
på basis av ett pris eif Örnsköldsvik av 22 kronor för ton stenkol ä 6,200
värmeenheter. Med hänsyn lill rådande förhållande på sulfitc.ellulosamarknaden
har bolaget förbehållit sig att, därest avtal med spritcentralen komme
lill stånd, kunna utsträcka leveranserna av sagda kvantitet över en tid av tre
år, räknat från ingången av år 1940.

Konklusion. Ansökningen synes på grund av den ökade tillverkning inom
landet av kemisk-tekniska produkter och de ökade arbetsmöjligheter, som
ställas i utsikt, vara förtjänt av statsmakternas stöd, därest sådant utan

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 215

nämnvärd olägenhet kan lämnas inom ramen för det nuvarande systemet
för avsättning av skattefri sprit.

I sist sagda hänseende är läget sådant, att det för upprätthållande av berörda
system är önskvärt, att en ökad kvantitet sprit under de närmaste åren
göres tillgänglig för tillgodoseende av det i viss mån genom regleringen skapade
behovet. I första hand bör detta ske genom att spritcentralen, utöver
vad som regelmässigt uppköpes för att under året återförsäljas, får tillstånd
att inköpa och hålla på lager intill 16 miljoner normalliter skattefri sprit,
därav hälften 95 procent sprit och hälften motorsprit, vilket lager skaij
utgöra en reserv för användning när av mer eller mindre tillfälliga anledning-»
ar tillräcklig kvantitet sprit för året cj står till spritcentralens förfogande.
Ett skäl för bifall till ansökningen är även, att från den av sökandebolaget
planerade fabriken skulle kunna för närvarande levereras motorsprit till ett
pris, som huvudsakligen på grund av den betydande produktionskvantiteten
skulle avsevärt understiga det pris, 24.5 öre för volymliter, som för innevarande
års leveranser av motoralkohol betalas till de nuvarande spritfabrikerna,
representerade av aktiebolaget Svensk sprit.

På grund av föreliggande omständigheter torde hela den kvantitet motorsprit
eller ungefär 16 miljoner liter av normalstyrka, som sökandebolaget
beräknar ha tillgänglig för försäljning under de första tillverkningsåren, kunna
av spritcentralen under de angivna förutsättningarna övertagas. Av sagda
kvantitet skulle spritcentralen lagra ungefär hälften, varigenom ett reservlager
av omkring 8 miljoner liter motorsprit av normalstyrka skulle erhållas.
Återstoden, cirka 8 miljoner normalliter, skulle distribueras till importörer
och svenska tillverkare av bensin enligt de för sådan distribution
fastställda föreskrifterna.

Därvid uppställer sig till besvarande frågan, örn denna senare kvantitet
bör i sin helhet eller till viss del ligga inom eller örn den bör helt läggas
utanför den kvantitet av ungefär 38.4 miljoner liter av normalstyrka, som
med tillämpning av 1936 års direktiv skall användas som motorbränsle. Då
den ifrågasatta tilläggskvantiteten får anses vara av tillfällig natur och då en
översyn av det nu i tillämpning varande systemet synes inom den närmaste
tiden böra äga rum i sammanhang med utredning av frågan örn lagring av
sprit i beredskapssyfte, har det ansetts lämpligt att nu stanna vid det sistnämnda
alternativet. Detta innebär, att den för importörer och svenska tillverkare
av bensin fastställda inköpsprocenten, vilken för närvarande är 2.0.
skulle under i övrigt oförändrade villkor stiga med högst en tiondel, d. v. s.
till ungefär 2.2. Det torde böra erinras, att användningen av motorsprit med
ett produktionsvärde av 20 öre för volymliter numera knappast medför
någon ökad belastning av motortrafiken, så länge spriten är befriad från den
skatt, som åvilar bensinen från och med den 1 juli 1938, eller 12 öre per
volymliter. Däremot torde det sålunda förordade alternativet medföra, att
staten för vart och ett av de två år, på vilka leveranserna i första hand tänkas
fördelade, går förlustig inkomst av bensinskatt till ett belopp av 240,000 kr.
utöver det belopp av c:a 2,300.000 kr., varmed för närvarande till följd av
sprits användning som motorbränsle intäkten av samma skatt minskas.

Det förutsättes, att efter loppet av fem å sex år bolagets hela årsproduktion
av sprit kommer till användning i dess kemisk-tekniska industri. I vilken omfattning
bolaget må genom försäljning till spritcentralen vinna avsättning för
spriten utöver nu omförmälda 16 miljoner liter av normalstyrka, lär senare
böra bli föremål för Kungl. Maj:ts avgörande.

För leverans av den nu till försäljning avsedda kvantiteten skola gälla de
villkor, som finnas angivna i ett promemorian bilagt förslag till avtal mellan
sökandebolaget och spritcentralen. För senare leveranser skall priset be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

21

stämmas på ett motsvarande sätt med beaktande dessutom av eventuellt
ändrade framställningskostnader; och skall, därest överenskommelse örn priset
ej kan träffas, prisfrågan hänskjutas till den prisnämnd, som omförmäles
i 24 § av förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning
av brännvin.

Med avseende slutligen å framtida inköp av jäst- och melassprit böra hittillsvarande
bestämmelser örn priset i detta sammanhang så till vida modifieras,
att spritcentralen icke må utan Kungl. Maj:ts tillstånd inköpa sprit
till högre pris än det, som för motsvarande kvalitet vid samma tid betingas
för sprit, tillverkad av de till aktiebolaget Svensk sprit anslutna sulfitspritfabrikerna.

Det mellan Mo och Domsjö aktiebolag såsom säljare och aktiebolaget
Vin- & spritcentralen såsom köpare uppgjorda förslaget till köpeavtal örn
motoralkohol har följande innehåll.

Köpet skall avse en kvantitet av 8 miljoner volymliter motorsprit med
en alkoholstyrka av minst 99.1 procent, att levereras med hälften successive
i mån av tillverkning och skeppningsmöjligheter under vartdera av åren 1940
och 1941. Örn sådant av säljaren påkallas före utgången av år 1940, skall
tiden för leveransens fullgörande, med oförändrade villkor i övrigt, utsträckas
att omfatta tiden till utgången av 1942.

Priset skall baseras på en beräknad framställningskostnad av 20 öre för
volymliter sprit med en alkoholstyrka av 99.1 procent i enlighet med säljarens
produktionskalkyl, sedan däri beräknad framställningskostnad per liter
sänkts med c:a ett halvt öre. Kolkostnaden har i denna kalkyl beräknats till
4.8 öre per liter, motsvarande i januari 1939 ett pris eif Örnsköldsvik av kr.
22: — per ton skotska småkol å 6,200 värmeenheter. Vid denna tidpunkt utvisade
kommerskollegii officiella kolnotering eif ostkusthamn för motsvarande
kolsort kr. 20: 68 per ton. Därest genomsnittspriset per ton skotska småkol
enligt denna notering för månaderna juli 1938—juni 1939 med mer än 5
procent överstiger resp. understiger kr. 20: 68 per ton, skall det definitiva priset
för år 1940 per liter sprit höjas resp. minskas i motsvarande grad, så att
t. ex., om kolpriset stigit resp. fallit med 25 procent, spritpriset skall ökas
resp. minskas med 1.2 öre per liter. På motsvarande sätt förfares med priset
för återstående års leveranser.

Å det fastställda priset skall göras ett tillägg av 0.05 öre för varje tiondels
volymprocent, varmed den levererade alkoholstyrkan överstiger 99.1 volymprocent.

Priset skall gälla netto vid bolagets spritfabrik.

Likvid skall erläggas den 10 i varje månad för den sprit, som säljaren under
närmast föregående månad levererat till köparen.

För att avtalet skall träda i kraft förutsättes, att detsamma av kontrahenterna
godkänts före utgången av år 1939.

Vid remissbehandlingen av de framställningar örn rätt att anlägga sulfitspritfabriker
i samverkan med pappersmassetillverkning, som inkommit från
vissa företag, lia olika åsikter kommit till uttryck. Å ena sidan har häv -

Departements chefen.

Kungl. RIaj:ts proposition nr 215.

22

dats, att den ifrågasatta utvidgningen av sprittillverkningen ej kan utan
skada för berättigade enskilda intressen komma till stånd inom ramen för
gällande spritreglering, å andra sidan har framhållits, att en sådan utvidgning
är önskvärd för tillgodoseende av viktiga allmänna intressen;
främst har åberopats önskvärdheten av att erhålla ökade sysselsättningsmöjligheter
inom skogsindustrierna och av att förutsättningar skapas för
uppbyggandet av en inhemsk kemisk industri, men vidare har hänvisats
till det intresse som föreligger att i händelse av avspärrning äga företag som
kunna täcka behovet av reservbränslen. Under den fortsatta utredningen
har klarlagts, att hinder ej för närvarande behöva anses föreligga att medgiva
viss ökad spritfabrikation, emedan avsättning för denna kan beredas
utan begränsning i det skydd, som äldre företag åtnjuta genom gällande reglering.
Med hänsyn till vikten av de intressen som åberopats till stöd för
framställningarna har jag därför ansett mig böra förorda, att förslag framlägges
för riksdagen avseende att på antytt sätt möjliggöra en ökad sprittillverkning
i viss mån utom ramen för denna reglering.

Jag hemställer senare denna dag om bemyndigande att tillkalla sakkunniga
för utredning av frågan om en anpassning av gällande spritreglering efter
de förändringar som inträtt i marknadsförhållandena; på behovet av en sådan
anpassning ha icke minst de i anledning av här ifrågavarande framställningar
verkställda utredningarna varit ägnade att rikta uppmärksamheten.
I detta sammanhang kan jag därför förbigå detta spörsmål, vars besvarande
ej är av omedelbar vikt för utformningen av det förslag jag här framlägger.
Inledningsvis torde jag dock få i korthet utveckla de näringspolitiska
skäl som synas mig tala för att frågan om viss utvidgning av sulfilsprittillverkningen
upptages till prövning utan att resultaten av den av mig
förordade utredningen avvaktas.

Mo och Domsjö aktiebolag har som ett av skälen för sin här ifrågavarande
framställning anfört, att bolaget såge sig tvingat att inom den närmaste tiden
nedlägga åtminstone ett av sina sågverk. Det försörjningsproblem, som förorsakas
av sågverksdriftens koncentration till ett fåtal större, modernt utrustade
anläggningar och ibland därjämte av en direkt inskränkning av
dess omfattning, påkallad av hänsyn till minskade råvarutillgångar, är aktuellt
ej endast för Mo och Domsjö aktiebolags del, utan har varit orsak
till allvarliga bekymmer även inom andra skogsindustridistrikt. Betydelsen
härav ökas genom att utbyggnaden av cellulosaindustrien synes hava uppnått
ett stadium, då någon mera omfattande utvidgning knappast är att förvänta.
Under sådan omständigheter är det tydligen angeläget, att tillgängliga, i
Sverige hittills oprövade vägar för utnyttjandet av förefintliga substanstillgångar
bliva beaktade. Vid den sprittillverkning, det nu närmast är fråga
örn, är behovet av arbetskraft mycket begränsat, men inom den kemiska industri,
som det vore sökandebolagets avsikt att igångsätta med alkohol som
ett av utgångsmaterialen, lär ej saknas utsikter att arbete skall kunna beredas
åt en ej obetydlig personal.

På det kemiskt-industriella området försiggår för närvarande en stark ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215

23

vickling och det synes — även oavsett sysselsättningssynpunkten — vara av
vikt att de uppslag på området, vilka kunna framkomma inom landet, tillvaratagas
och stödjas i den mån så kan ske utan åsidosättande av andra
viktiga intressen. Bland möjliga tillverkningsobjekt med sprit som utgångsmaterial
lia under utredningen av förevarande ärende nämnts bland annat
ättiksyra, som i kombination med en annan skogsindustriprodukt, sulfitcellulosa,
kan användas för framställning av en sort konstsilke, acetatsilke. Andra
möjliga produkter äro cellulosaacetatfolier och vissa slag av konsthartser.
Lösningsmedel, använda inom konstsilke- och lackindustrierna m. fl., utgöra
också en sådan grupp av varor, som kunna tillverkas med etylalkohol som
utgångsmaterial och som få allt mera ökad användning, ehuru prisläget för
närvarande ej lär vara särskilt uppmuntrande för upptagande av nya tillverkningar
därav. Vidare kunna nämnas glykol (etylenglykol), konstgjord
kautschuk m. m. Det må i detta sammanhang påpekas, att representanter
för Mo och Domsjö aktiebolag meddelat, att bolaget icke hade för avsikt att
använda sprit för framställning av matättika, som redan tillverkas i tillräckräckliga
kvantiteter på andra håll i landet.

En förutsättning för uppkomsten och utvecklingen av sådana nya industrier,
som på av mig här angivna grunder synas vara förtjänta av det allmännas
stöd, är tydligen tillgång i tillräckliga kvantiteter till billiga utgångsmaterialier,
i förevarande fall närmast etylalkohol.

Mo och Domsjö aktiebolag har i föreliggande ansökningar uppgivit sig
hava för avsikt att, örn statsmakternas stöd erhålles, såsom underlag för en
framtida kemisk industri anlägga en spritfabrik med en begynnelsekapacitet
av minst fyra miljoner liter 99.5-procentig sprit. Bolagets tillgång till sulfitavfallslut
beräknas motsvara en årstillverkning av minst sex miljoner liter sprit
av denna alkoholhalt. Den på spritförädling inriktade industri, som bolaget
har för avsikt att söka upparbeta, beräknas icke kunna under de närmaste
åren förbruka mera än en del av denna myckenhet. För att i trots av sistnämnda
omständighet kunna hålla nere tillverkningskostnaderna för spriten,
vilka i betydande utsträckning äro kapitalkostnader och som det därför är
önskvärt att fördela på en stor tillverkningsvolym, begär bolaget att under
en övergångstid skall åt bolaget beredas avsättning för till en början rätt
avsevärda kvantiteter sprit, vilka bolaget icke självt kan använda. Sammanlagt
beräknas stå till förfogande för försäljning under de två första åren en
kvanlitet av åtta miljoner volymliter sprit av 99.5 procent alkoholhalt, motsvarande
i runt tal sexton miljoner liter av normalstyrka. Det anses, att efter
loppet av överslagsvis fem å sex år hela produktionen av sprit skulle komma
att förbrukas vid bolagets egna anläggningar. Försäljningen av sprit skulle
sålunda under nämnda period successivt minskas för atl slutligen helt upphöra.
Bolaget finner sig av naturliga skäl på nuvarande stadium ej kunna
närmare angiva under huru lång tidsperiod eller på vad sätt i övrigt en dylik
avveckling av försäljningen lämpligen bör ske.

Avgörande för frågan, huruvida önskat stöd kan beredas Mo och Domsjö

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

aktiebolag, är om möjligheter stå till buds att vinna avsättning för ifrågavarande
kvantitet sulfitsprit. I detta avseende föreligga vissa förslag från
spritcentralen och kommerskollegium.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen har för sin del ansett önskvärt att vid
läglig tidpunkt få inköpa, förutom den till återförsäljning i regel avsedda
kvantiteten, en myckenhet av högst 7.6 miljoner volymliter sprit för lagring.
Denna lagring anses erforderlig såsom ersättning för det reservlager av
sprit, som de förefintliga sulfitspritfabrikerna under de gångna åren hopbragt,
men som under löpande leveransår måst anlitas för fullgörande av
fabrikernas leveransåtagande, sedan deras leveransförmåga minskats genom
företagna inskränkningar av tillverkningen av sulfitcellulosa. Reservlagret
skulle enligt spritcentralens mening vara avsett för utjämning av tillgången
inom den normala partihandeln med sprit. För den händelse spritcentralen
bemyndigas att verkställa ifrågavarande lagring, vore det spritcentralens
avsikt att inköpa ungefär halva kvantiteten från Mo och Domsjö aktiebolag
och återstoden från aktiebolaget Svensk sprit. Örn så skedde, skulle inemot
hälften av Mo och Domsjö aktiebolags för de första åren beräknade sammanlagda
tillverkningsmängd vara disponerad.

Enligt de bestämmelser, som gälla rörande avsättningsförhållandena för
skattefri sprit, avsättes på grund av den skyldighet att inköpa motorsprit,
som pålagts bensinimportörer och bensintillverkare jämlikt beslut vid 1934
och 1936 års riksdagar, en årlig kvantitet av 38.4 miljoner liter sprit av
normalstyrka, vilken, inblandad i bensin, distribueras som motorbränsle i
form av lättbentyl. För närvarande, då samma utförsäljningspris tillämpas
för bensin och lättbentyl, synes avsättningen av hela den tillgängliga kvantiteten
av det sistnämnda motorbränslet ej möta svårighet, då lättbentylen
anses i vissa fall hava egenskaper, som göra, att den föredrages framför den
rena bensinen. Dessutom försäljes skattefri sprit för hushålls- och tekniska
ändamål i år från år ökad utsträckning. Den försålda kvantiteten uppgick
till 24.7 miljoner liter av normalstyrka under försäljningsåret 1937/38.

Av kommerskollegium har föreslagits, att Mo och Domsjö aktiebolags forså!
jningskvantitet skulle avsättas till förbrukare såsom motorsprit utöver
den myckenhet motorsprit, som nu tvångsvis avsättes genom bensinfirmorna.
Örn enligt spritcentralens förslag ungefär hälften av Mo och Domsjö
aktiebolags försäljningskvantitet under de första två åren skulle komma alt
lagras, behöver avsättning i den av kommerskollegium ifrågasatta ordningen
övervägas endast för en kvantitet av åtta miljoner normalliter fördelad på
två år.

För andra kalenderkvartalet 1939 är bensinfirmornas inköpsskyldighet av
motorsprit fastställd till 2.0 procent av importen, respektive tillverkningen
av bensin. Då nu gällande reglering av spritavsättningen år 1934 genomfördes,
var motsvarande procenttal till en början 3.6. Talet har sedermera till
följd av kraftigt stigande förbrukning av bensin minskats. För disposition
av de ytterligare fyra miljoner normalliter, som under anförda omständigheter
skidle årligen ifrågakomma för avsättning i enahanda ordning, skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 215. 25

procenttalet behöva höjas nied omkring en tiondel under i övrigt oförändrade
förhållanden.

Vid ett övervägande av de skäl som föreligga för bifall i huvudsak till Mo
och Domsjö aktiebolags framställning och av de möjligheter som finnas att
disponera den kvantitet sulfitsprit, vilken i så fall skulle övertagas av spritcentralen,
har jag funnit tillräckliga motiv föreligga att föranstalta om närmare
förhandlingar i ärendet mellan representanter för spritcentralen och
bolaget. Förhandlingarna lia lett till upprättandet av ett förslag till avtal.

Enligt föreliggande avtalsförslag åtager sig aktiebolaget Vin- & spritcentralen
att inköpa en kvantitet av åtta miljoner volymliter motorsprit under
åren 1940 och 1941. Avtalet är avsett att träda i kraft örn detsamma
av kontrahenterna godkänts före utgången av år 1939. Säljaren tiar betingat
sig rätt att före utgången av år 1940 påkalla leveranstidens utsträckande till
att omfatta tiden till utgången av år 1942.

Priset för denna preliminärt avtalade leverans är baserat på en frainställningskostnad
av 20 öre för volymliter sprit med en alkoholstyika av 99.1
procent under förutsättning av visst pris å stenkol eif Örnsköldsvik. Vid
ändring av stenkolspriset skall spritpriset ändras enligt i avtalet fastslagna
grunder. Liksom i gällande avtal mellan spritcentralen och nu befintliga
sulfitspritfabriker, representerade av aktiebolaget Svensk sprit, skulle priset
grundas på framställningskostnaden med eliminerande såvitt möjligt
av tillverkarens vinstintresse. För senare leveranser än de i avtalet åsyftade
torde priset böra bestämmas på motsvarande sätt med beaktande av eventuellt
ändrade framställningskostnader. Därest överenskommelse ej kan
träffas, skall prisfrågan jämlikt 24 § förordningen den 11 juni 1926 angående
tillverkning och beskattning av brännvin hänskjutas till prisnämnd.

För innevarande års leveranser av motorsprit från aktiebolaget Svensk
sprit betalas ett pris av 24.5 öre för volymliter, liksom även för jäst- och
melassprit. För den av Mo och Domsjö aktiebolag tillverkade spriten är det
sålunda fråga örn ett avsevärt lägre pris än som för närvarande gäller för
annan motorsprit. Såsom även i den i ärendet upprättade promemorian
erinras, torde användningen av motorsprit med det nu ifrågavarande produktionsvärdet
av 20 öre för volymliter knappast medföra någon nämnvärt
ökad belastning av motortrafiken, så länge spriten är befriad från den
skatt, som från och med den 1 juli 1938 åvilar bensin, eller 12 öre för liter
(jämte tull med 0.1 öre för liter). Däremot skulle den ifrågasatta ökningen
av tvångsinblandningen av motorsprit medföra en förlust för statsverket genom
bortfall av bensinskatt till ett belopp av sammanlagt omkring 480,000
kronor under de två år, på vilka leveranserna i första hand tänkas fördelade.

Det preliminära avtalsförslaget synes mig utgöra en godtagbar basis för
åtgärder från det allmännas sida till stöd för den av Mo och Domsjö aktiebolag
planerade verksamheten. Därvid har jag särskilt beaktat, att aktiebolagets
försäljning av sprit från den nu ifrågasatta anläggningen är avsedd
att Idiva av övergående natur och att avsättningen synes kunna ordnas utan

Hiluing till riksdagens protokoll 1939. 1 sand. Nr 215.

3

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

att nu gällande bestämmelser för avsättning av skattefri sprit väsentligt ändras.
Under sådana omständigheter finner jag skäl tala för att Mo och Domsjö
aktiebolags framställning vinner beaktande därhän, att aktiebolaget Vin- &
spritcentralen bemyndigas att med nämnda bolag träffa avtal i huvudsaklig
överensstämmelse med förslaget. Vad angår avsättningen av Mo och
Domsjö aktiebolags sprittillverkning utöver eget behov under åren närmast
efter den leveransperiod avtalet avser — varvid det närmast skulle bliva
fråga örn en successiv nedskärning av den årliga myckenheten — torde detta
spörsmål böra senare bliva föremål för Kungl. Maj:ts avgörande.

För den händelse spritcentralen skulle erhålla det bemyndigande jag här
förordat torde bestämmelserna örn priset vid inköp av jäst- och melassprit
böra så till vida modifieras, att spritcentralen icke må utan Kungl. Maj:ts
tillstånd inköpa sprit till högre pris än det, som för motsvarande kvalitet
vid samma tid betingas för sprit, tillverkad av de till aktiebolaget Svensk
sprit anslutna sulfitspritfabrikerna. Härigenom skulle nu rådande ordning
för bestämmandet av priset å jäst- och melassprit bibehållas.

Under hänvisning till vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels medgiva, att aktiebolaget Vin- & spritcentralen må
träffa avtal med Mo och Domsjö aktiebolag om inköp av viss
mängd av aktiebolaget tillverkad sprit i enlighet med vad jag
i det föregående förordat,

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de åtgärder
för ordnande av avsättningsförhållandena på den svenska
spritmarknaden, som de föreslagna inköpen kunna föranleda,
i huvudsaklig överensstämmelse med av mig angivna riktlinjer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.

397648. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.