Kungl. Mårds proposition Nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till
avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska instituttet;
given Stockholms slott den 3 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för försvarsdepartementet,
statsrådet Quensel samt cheferna för social- och finansdepartementen anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg
följande:

Under punkten 77 i 1939 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen, att i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riks Bihang

till riksdagens ''protokoll 1989. 1 sami. Nr 206. 1

2

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

dagen förelagd, till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar för
budgetåret 1939/40 beräkna ett förslagsanslag av 762,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t under punkten 82 i samma huvudtitel föreslagit
riksdagen, att i avbidan på den proposition angående anslag till karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet, som komme att föreläggas riksdagen,
beräkna för budgetåret 1939/40

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag
av 2,700,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1,600,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning ett reservationsanslag
av 500,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Inköp av radium ett
anslag av 411,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1,550,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett
förslagsanslag av 1,290,000 kronor.

Ärendena hava numera färdigberetts, och jag får ånyo anmäla desamma.

Under punkten 82 i åttonde huvudtiteln har jag erinrat, att av karolinska
sjukhuset för närvarande är i verksamhet i huvudsak endast Gustaf V:s
jubileumsklinik. Emellertid beräknas under nästa budgetår flertalet av de
avdelningar i övrigt, som ingå i den nu under arbete varande delen av byggnadsprogrammet,
kunna träda i verksamhet. Ett omfattande förslag beträffande
de därmed sammanhängande personalfrågorna och anslagsbehoven
har, vad gäller såväl karolinska sjukhuset som serafimerlasarettet,
med skrivelse den 26 oktober 1938 framlagts av direktionen
för karolinska sjukhuset, över vilket förslag utlåtanden avgivits den 5 december
1938 av statskontoret, den 7 december 1938 av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, den 10 januari 1939 av medicinalstyrelsen, den 24
januari 1939 av kanslern för rikets universitet, efter hörande av lärarkollegiet
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och tandläkarinstitutets
lärarråd, den 27 januari 1939 av direktionen över gymnastiska centralinstitutet,
den 31 januari 1939 av arméförvaltningen samt den 20 februari 1939
av chefen för armén.

Sedan Kungl. Maj:t den 1 februari 1939 anbefallt direktionen för karolinska
sjukhuset att i anledning av vad i nämnda remissyttranden anförts
beträffande direktionens framställning om anslag till karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet inkomma med utlåtande, innefattande dels förslag
till den reduktion av de av direktionen för ifrågavarande ändamål äskade
anslagen, som kunde befinnas påkallad, dels ock de förslag i övrigt, vartill
omförmälda yttranden kunde giva anledning, har direktionen för karolin -

3

Kungl. Marits ''proposition Nr 206.

ska sjukhuset den 6 februari 1939 avgivit förnyat förslag i ämnet samt den
14 februari 1939 yttrat sig med anledning av vad arméförvaltningen anfört.

Över ett av direktionen avgivet förslag till utrustning för den psykiatriska
kliniken har särskilt yttrande, dagtecknat den 8 november 1938, avgivits
av medicinalstyrelsen.

Föreningen Läkare i underordnad ställning, förordnade av karolinska sjukhusets
direktion, har i en den 21 februari 1939 dagtecknad skrift framfört
vissa synpunkter beträffande staterna för ifrågavarande båda sjukhus m. m.

Vidare hava kanslern för rikets universitet — efter hörande av lärarkollegiet
vid karolinska institutet — och statskontoi-et respektive den 11 oktober
och den 15 november 1938 yttrat sig i anledning av vissa av direktionen
för karolinska sjukhuset i skrivelse den 10 februari 1938 ifrågasatta
jämkningar i gällande överenskommelse angående
driften av forskningsavdelningarna vid Konung
Gustaf V:s jubileumsklinik.

Under punkten 97 av åttonde huvudtiteln har jag anfört, att, enär frågan
örn anslag till avlöningar vid karolinska mediko -kirurgiska
institutet har samband med frågan örn anslag för nästa
budgetår till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, institutets berörda
anslagsfråga borde upptagas till behandling i sammanhang med de
äskanden, som komme att föreläggas riksdagen beträffande anslag till ifrågavarande
sjukhus.

Kanslern för rikets universitet har med skrivelse den 28 oktober 1938
framlagt äskanden om anslag till avlöningar vid karolinska institutet, varefter
direktionen för karolinska sjukhuset den 11 november 1938 yttrat sig
i ärendet.

I. Inledning.

I huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1926 års sjukhuskommission
avgivet förslag avlät Kungl. Maj:t till 1930 års riksdag en den 14 mars 1930
dagtecknad proposition (nr 232) angående uppförande av nytt kliniskt
. sjukhus i Stockholm m. m.

Enligt denna proposition skulle ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska
sjukhuset, samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska
institutioner uppföras å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927
års riksdag upplåtits för berörda ändamål. Byggnadsföretaget skulle utföras
i tre etapper. Med iakttagande härvid av den principen, att de institutioner
och kliniker, vilkas behov av nya lokaler vore störst, i första hand
borde tillgodoses, hänfördes till den första etappen följande kliniker med
polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

oftalmologisk (ögon-), en oto-laryngologisk (öron-, näs- och hals-) och en
obstetrisk-gynekologisk (förlossnings- och kvinno-) klinik ävensom ett röntgendiagnostiskt
institut, vidare vissa för klinikerna gemensamma inrättningar,
nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier,
badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, desinfektionsavdelning, kök
och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder, förrådsoch
verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning samt slutligen en patologisk
institution. I avseende å denna första etapp innefattade propositionen
hemställan, att riksdagen måtte besluta dess utbyggande i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten C. Westman upprättade ritningar
och kostnadsförslag.

Med den radioterapeutiska kliniken skulle enligt propositionen sammanföras
cancerföreningens i Stockholm vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet,
ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med riktlinjer, som en av Hans Majit Konungen tillsatt kommitté i
betänkande av den 23 maj 1929 angivit och som av Honom godkänts, samt
i enlighet med den närmare överenskommelse, som Kungl. Majit kunde
komma att träffa med styrelsen för Konung Gustaf Vis jubileumsfond och
cancerföreningen.

Kungl. Majits förslag innebar vidare, att garnisonssjukhuset i Stockholm
skulle sammanslås med karolinska sjukhuset sålunda, att förstnämnda sjukhus
nedlades och för garnisonens sjuka inrättades särskilda avdelningar för
medicinska och kirurgiska fall å karolinska sjukhuset. För övriga fall skulle
däremot garnisonens sjuka erhålla vård å det nya sjukhusets olika specialkliniker.
Garnisonssjukhusets nuvarande apotek skulle anslutas till karolinska
sjukhuset.

Sammanlagda antalet platser å den första etappens sjukavdelningar
skulle utgöra 900, varav 779 allmänna platser och 121 enskilda. För garnisonsavdelningen
skulle disponeras 100 av de allmänna platserna, därav
50 på medicinska och 50 på kirurgiska kliniken samt 8 av de enskilda platserna.
50 av de till 100 beräknade allmänna platserna å den radioterapeutiska
kliniken samt 7 av de enskilda platserna därstädes skulle bekostas av
medel, som skulle ställas till förfogande av cancerföreningen och Konung
Gustaf Vis jubileumsfond. Av övriga 629 allmänna vårdplatser skulle enligt
preliminärt träffat avtal med Stockholms stad och Stockholms läns
landsting 315 avses för staden, 110 för länet och 204 för landet i övrigt.
De allmänna vårdavdelningarna skulle envar omfatta 25 sängplatser; dock
skulle en vårdavdelning för septiska fall å obstetriska kliniken omfatta endast
20 platser. De enskilda vårdavdelningarna varierade i storlek mellan
6—13 platser.

Såsom en ledande princip vid bestämmandet av de olika klinikernas storlek
hade gällt, att dessa icke borde omfatta större antal platser än som för
bedrivande av undervisningen vore oundgängligen erforderligt.

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Till kostnaden för sjukhusets uppförande skulle staten, Stockholms stad
och Stockholms län bidraga, varjämte medel för de byggnadskostnader,
som folie å de enskilda platserna, skulle anskaffas genom upplåning. Staden
och länet skulle dock icke på grund av sina bidrag erhålla någon del i
äganderätt till byggnader eller tomt.

Kostnaderna för sjukhusets utrustning beräknades till omkring 3,600,000
kronor, som skulle fördelas i vederbörlig proportion mellan staten, Stockholms
stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden.

Vad kostnaderna för sjukhusets drift beträffar, skulle dessa i första rummet
bestridas av inflytande vårdavgifter. För Stockholms stad och Stockholms
län skulle därvid enligt det träffade preliminära avtalet gälla, att, i
den mån vårdkostnaderna icke kunde täckas genom patienternas egna legosängsavgifter,
staden, respektive länet skulle erlägga vad som belöpte å antalet
vårddagar för stadens och länets sjuka; dock att dagskostnaden ej
finge överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat
kostnaden för sjukhusets underhåll m. m., på stadens, respektive länets egna
sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. I fråga om de 204 för patienter
från riket i övrigt avsedda platserna skulle vederbörande patienter själva
gälda hela den fastställda legosängsavgiften; dock att hemlandstinget skulle
lämna vårdbidrag örn 2 kronor 50 öre för patienter, som insjuknat i Stockholm
eller i Stockholms län eller som, på grund av att lämplig vård ej stöde
att få å hemlandstingets sjukvårdsinrättningar, av vederbörande lasarettsläkare
remitterats till karolinska sjukhuset. Den del av kostnaderna för
sjukhusets drift, som icke täcktes medelst legosängsavgifter eller omförmälda
bidrag, skulle bestridas genom statsbidrag.

I propositionen beräknades sjukhusets driftkostnader på följande sätt:

Inkomster:

Patientavgifter..............................kronor 2,156,110

Poliklinikavgifter............................ » 202,000

Ersättning för vissa befattningshavare tillkommande

naturaförmåner............................ » 686,120

Platskostnadsbidrag från Stockholms stad och Stockholms
län ................................ » 409,747

Brist att täckas genom anslag av statsverket...... »_559,922

Summa kronor 4,013,899

Utgifter:

Avlöningar.................................kronor 1,821,000

Läkemedel, förbands- och förbrukningsartiklar, utspisning,
värme, lyse, tvätt m. m................. » 1,430,000

Fastighetens underhåll, mindre reparationer........ » 80,000

Diverse utgifter............................. » 75,000

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Ränta och amortering å lån för anordnande av hel och

halvenskilda rum.......................kronor 198,152

Ränta och amortering å Stockholms stads och Stockholms
läns bidrag till anläggningskostnaderna .... *_409,747

Summa kronor 4,013,899.

Enligt dessa beräkningar skulle statens bidrag för täckandet av den angivna
bristen uppgå till i runt tal 560,000 kronor för år, varav 320,000 kronor
skulle belasta fjärde huvudtiteln och 240,000 kronor åttonde huvudtiteln.

Riksdagen beslöt (skrivelse nr 386/1930) i princip godkänna förslaget om
att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, samt nya lokaler
för karolinska institutets teoretiska institutioner skulle uppföras å det
s. k. Norrbackaområdet ävensom att garnisonssjukhuset i Stockholm skulle
sammanslås med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med
de av föredragande departementschefen i propositionen nr 232/1930 angivna
grunderna. Vad åter beträffade sättet för realiserandet av ifrågavarande
byggnadsföretag, påkallade riksdagen förnyad utredning i två avseenden,
nämligen dels rörande möjligheten att åvägabringa ett sådant avtal
med Stockholms stad, som innebar ett övertagande från stadens sida av
ett större antal vårdplatser å det nya sjukhuset än enligt det föreliggande
preliminära avtalet, dels ock i fråga örn byggnadsförslaget, för vilket kostnaderna
enligt riksdagens mening borde genom en överarbetning väsentligt
nedbringas.

Resultatet av den av riksdagen begärda utredningen framlades av Kungl.
Maj:t i proposition nr 132/193JL Av propositionen inhämtas, dels att genom
överarbetningen av det för 1930 års riksdag framlagda byggnadsförslaget
en ganska avsevärd kostnadsbesparing kunnat vinnas, dels ock att
Stockholms stad vid förda underhandlingar ställt sig avvisande mot ifrågasatt
ianspråktagande av ytterligare platser på karolinska sjukhuset utöver
vad den träffade preliminära överenskommelsen innehölle (för överenskommelsen
har närmare redogjorts å sid. 15 ff. i propositionen nr 132/1931).

I nämnda proposition hemställde Kungl. Maj:t bland annat, att första
byggnadsetappen vid karolinska sjukhuset skulle omfatta de byggnadsföretag,
som redan angivits i propositionen nr 232/1930, att med den radioterapeutiska
kliniken vid sjukhuset skulle sammanföras cancerföreningens
i Stockholm vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar,
allt i huvudsaklig överensstämmelse med vissa närmare
angivna riktlinjer, samt att avtal finge rörande samarbete för sjukhusets
uppförande träffas mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns
landsting i enlighet med av föredragande departementschefen i propositionen
nr 232/1930 förordade samt av staden och landstinget godtagna bestämmelser.

Kungl. May.ts proposition Nr 206. 7

Riksdagen biföll (skrivelse nr 286/1931) Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag.

Den 23 oktober 1931 godkände Kungl. Majit avtal mellan staten, Stockholms
stad och Stockholms läns landsting rörande samarbete för karolinska
sjukhusets uppförande och drift. I anslutning till vad i avtalet angivits
förordnade Kungl. Majit den 15 mars 1935, att driften av karolinska sjukhuset
skulle handhavas av en direktion, bestående av sju ledamöter, varav
Kungl. Majit skulle utse två, karolinska institutets lärarkollegium två,
Stockholms stadsfullmäktige likaledes två och Stockholms läns landsting
en, varjämte generalfältläkaren och en representant för styrelsen för Konung
Gustaf Vis jubileumsfond skulle i vissa fall äga deltaga i direktionens överläggningar
och beslut.

Jämlikt Kungl. Majits därom i propositionen nr 124/1937 framställda
förslag beslöt riksdagen, att i anslutning till karolinska sjukhuset skulle upprättas
en psykiatrisk klinik såsom en avdelning av sjukhuset.

Driften vid jubileumskliniken har igångsatts från och med den 1 oktober
1937.

I enlighet med Kungl. Majits förslag i propositionen nr 171/1936 beslöt
riksdagen (skrivelse nr 214/1936), att serafimerlasarettet skulle
förstatligas från och med den 1 juli 1937 samt att lasarettet och karolinska
sjukhuset skulle från och med nämnda dag stå under gemensam förvaltning
av direktionen för karolinska sjukhuset.

I fråga örn serafimerlasarettets blivande ställning uttalade jag i nämnda
proposition bland annat följande:

Det syntes icke vara ett statens intresse att bibehålla serafimerlasarettet
i annan mån än som betingades av dess ställning såsom undervisningssjukhus.
Örn verksamheten vid lasarettet skulle med statsmedel understödjas,
även sedan lasarettet ej längre erfordrades såsom undervisningssjukhus,
skulle detta innebära, att lasarettet med bidrag av statsmedel ombesörjde
en del av den sjukvård, som finge anses ankomma på — i första hand —
Stockholms stad. Hur länge och i vilken omfattning behov kunde komma
att föreligga av att bibehålla serafimerlasarettet och i vilken takt och på
vad sätt en eventuell avveckling av lasarettet borde äga rum, kunde emellertid
icke avgöras, innan beslut fattats, att den snart avslutade första utbyggnaden
av karolinska sjukhuset skulle efterföljas av ytterligare utbyggnadsetapper,
och vilka institutioner skulle tillgodoses vid en sådan fortsatt
utbyggnad. Om staten övertoge även den sjukvårdande verksamheten vid
serafimerlasarettet och ledningen av serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset
handhades av en gemensam direktion, erhölle staten möjligheter såväl
att tillgodose undervisningens intressen som att på ett bättre sätt än som
med nuvarande organisationsformer vore möjligt öva kontroll över lasarettets
verksamhet och hava hand över den avveckling av lasarettet, som kunde
i en framtid vara tänkbar. Ett sammanförande under statlig ledning
av båda de ifrågavarande sjukhusen, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
öppnade vidare möjligheter till en för det allmänna säkerligen

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 306.

gagnelig samverkan på olika områden mellan nämnda båda sjukhus, exempelvis
i fråga örn vårdavgifter, beträffande vilka enhetliga normer kunde
fastställas, i fråga om personalorganisationen och i förvaltningshänseende.
Mm ståndpunkt i den föreliggande frågan innebure alltså, att det för staten
vore av intresse att handhava ledningen av båda de undervisningssjukhus,
varom här vore fråga, för att därigenom bliva bättre i stånd att på ett ur
allmän synpunkt fördelaktigt sätt samordna sjukhusens verksamhet.

Detta uttalande mötte icke någon gensaga från riksdagens sida.

I proposition nr 272/1937 framlades härefter förslag till lönereglering
för personalen vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset att
träda i kraft för serafimerlasarettets del den 1 juli 1937 och för karolinska
sjukhusets del a dag, som Kungl. Majit ägde bestämma. Löneregleringen
skulle ske i anslutning till det inom den civila statsförvaltningen gällande
lönesystemet för nyreglerade verk, dock med visst förbehåll beträffande en
del av sjukvårds- och ekonomipersonalen. Vad beträffade karolinska sjukhuset
avsåg löneregleringen personalen vid jubileumskliniken, vilken skulle
bestå å ena sidan av en klinisk avdelning, benämnd radiumhemmet, med
tillhörande poliklinik och behandlingsinstitut m. m., å andra sidan av två
forskningsavdelningar. Radiumhemmet skulle drivas av staten, som hade
att gälda driftkostnaderna, i den män dessa icke täcktes av andra inflytande
medel. Kostnaderna för driften av forskningsavdelningarna, vilka
skulle stå till jubileumsfondens förfogande för utförande av arbeten, avsedda
att befrämja det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna, skulle däremot
bäras av fonden till den del dessa kostnader ej belöpte å personal,
som regelmässigt erfordrades för utförande av det löpande arbetet å avdelningarna
åt radiumhemmet och sjukhuset i övrigt, och vissa andra löpande
utgifter. De personalkostnader för sistnämnda avdelningar, som ej
ankomme på fonden, skulle gäldas av staten.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag vann i allt väsentligt riksdagens bifall
(riksdagens skrivelse nr 465/1937).

Den 30 juni 1937 träffades avtal mellan Kungl. Majit och kronan å
ena samt direktionen över serafimerlasarettet såsom företrädare för stiftelsen
serafimerlasarettet å andra sidan rörande statens övertagande från
och med den 1 juli 1937 av driften av lasarettet i dess helhet.

II. Allmänna synpunkter i fråga om sjukhusorganisationen.

Enligt vad direktionen för karolinska sjukhuset upplyst, hava byggnadsarbetena
vid sjukhuset nu framskridit så långt, att karolinska sjukhuset
kan beräknas komma i full drift under budgetåret 1939/40, varvid
sjukhuset komme att omfatta följande kliniker och avdelningar med
nedan angivna vårdplatser;

Kungl. Majlis proposition Nr £06.

9

Kliniker och avdelningar

Antal vårdplatser

Allmänna

Enskilda

Summa

En medicinsk klinik, omfattande,

sex allmänna vårdavdelningar om vardera 25 platser, två

enskilda vårdavdelningar om vardera 12—13 platser . .
två medicinska garnisonsavdelningar om vardera 25 all-

150

25

175

manna och 2 enskilda platser................

centrallaboratorier, behandlingsavdelningar och poliklinik.

En kirurgisk klinik, omfattande,

sex allmänna vårdavdelningar om vardera 25 platser, två

50

4

54

enskilda vårdavdelningar om vardera 12—13 platser . .
två kirurgiska garnisonsavdelningar om vardera 25 allmänna

150

25

175

och 2 enskilda platser....................

operationsavdelning, poliklinik samt olycksfalls- och intag-ningsavdelning.

En kvinnoklinik, omfattande,

två allmänna obstetriska vårdavdelningar örn vardera 25
platser, en allmän septisk vårdavdelning om 20 platser,
en enskild obstetrisk vårdavdelning om 12 platser, en
förlossningsavdelning om 9 platser, två allmänna gyneko-logiska vårdavdelningar om vardera 26 platser, en enskild

50

4

54

gynekologisk vårdavdelning om 13 platser........

operationsavdelning och poliklinik.

En öron-, näs- och halsklinik, omfattande,

tre allmänna vårdavdelningar om vardera 25 platser, en en-

131

25

156

skild vårdavdelning om 14 platser.............

operationsavdelning, behandlingsavdelningar och poliklinik.

En ögonklinik, omfattande,

tre allmänna vårdavdelningar örn vardera 24—25 platser,

75

14

89

en enskild vårdavdelning om 9 platser..........

operationsavdelning och poliklinik.

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, omfattande,

dels radiumhemmet med 5 allmänna vårdavdelningar om
vardera 25 platser, en enskild vårdavdelning om 13

73

9

82

platser .............................

operationsavdelning, behandlingsavdelningar och poliklinik,
dels två forskningsavdelningar, en radiofysisk och en svulst-patologisk.

En psykiatrisk klinik, omfattande,

sex allmänna vårdavdelningar om Vardera 16—17 platser,

125

13

138

en enskild vårdavdelning om 12 platser..........

samt poliklinik.

97

12

109

En isolering sav delning.......................

10

—

10

En sjukavdelning för elever...................

En rönt gendiagnostikavdelning jämte fotografi- och ritavdelning
En gymnastikavdelning

En tandpoliklinik

En patologisk avdelning

14

14

Summa vårdplatser

925

131

1,056

t" tre allmänna vårdavdelningar om vardera 24—25 platser,

Av de allmänna vårdplatserna disponera enligt förenämnda mellan
Kungl. Majit och kronan samt Stockholms stad och Stockholms läns
landsting träffade avtal Stockholms stad 315 och Stockholms län 110
enligt följande fördelning:

10

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

Klinik

Antal vårdplatser

staden

länet

Medicinska kliniken.........................

65

40

Kirurgiska kliniken ..........................

75

15

Kvinnokliniken.............................

90

5

Oron-, näs- och halskliniken.....................

25

35

Ögonkliniken..............................

30

10

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.................

30

5

Summa

315

110

Direktionen har vidare upplyst, att direktionen räknade med att kunna
öppna kirurgiska och medicinska klinikerna med garnisonsavdelningarna
och röntgendiagnostikavdelningen den 1 oktober 1939, kvinnokliniken
den 1 oktober eller den 1 december 1939, ögonkliniken den 1 januari
1940 samt öron-, näs- och halskliniken ävensom psykiatriska kliniken
den 1 februari 1940.

Driften vid ekonomiavdelningarna skulle enligt direktionens beräkningar
i begränsad omfattning igångsättas redan från och med den 1
juli 1939.

Direktionen beräknade, att statens nettoutgift för driften vid karolinska
sjukhuset under budgetåret 1939/40 skulle ställa sig på följ ande sätt:

173,000

1,350,000

Utgifter.

Avlöningar.

Ordinarie tjänstemän kronor 989,000
Arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda
av Kungl.

Majit..........

Avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal
...........

Särskilda löneförmåner
till ordinarie
och icke-ordinarie
tjänstemän......

Rörligt tillägg å avlöning till ordinarie

tjänstemän (3 %)...............

Dyrtidstillägg å avlöning till andra

tjänstemän (15 %)..............

Provisoriskt dyrortstillägg till andra

tjänstemän..............''.....

Kompensation för familjepensionsav drag

till e. o. tjänstemän........

Provisorisk avlöningsförstärkning ....

Pensioner jämte dyrtidstillägg......

Omkostnader....................

1>000 kronor 2,513,000

» 30,000

» 210,000

» 51,000

14.500

47.500 kronor 2,866,000

...... » 2,500

...... » 1,652,000

...... » 50,000

Fastighetens underhåll (fastighetsfonden)..........

Summa beräknade utgifter för driften.............kronor 4,570,500

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Inkomster.

Inkomster vid karolinska sjukhuset...............kronor 2,338,500

Inkomster av hyror för till enskilda upplåtna lokaler

m. m. (fastighetsfonden)...................... »_122,300

Summa beräknade inkomster....................kronor 2,460,800

Statens nettoutgift för driften i avrundat tal....... » 2,110,000.

s

Statskontoret har anfört:

Som framgår av direktionens beräkningar, hade de totala utgifterna för
sjukhuset under budgetåret 1939/40 uppskattats till närmare 4.6 miljoner
kronor. Härvid vore emellertid att märka, att sjukhuset endast successivt
komme att tagas i bruk under detta budgetår. Skulle sjukhuset i sin helhet
vara i verksamhet under hela budgetåret, torde utgifterna kunna beräknas
uppgå till ungefär 5.5 miljoner kronor.

Statskontoret ville i anledning härav erinra örn de beräkningar angående
driftkostnaderna vid sjukhuset, som framlades i proposition nr 232/1930.
De totala driftkostnaderna uppskattades då till omkring 3,5 miljoner kronor,
varför sålunda de årliga driftutgifterna — såvitt nu kunde bedömas —
komme att överstiga de år 1930 beräknade med icke mindre än omkring 2
miljoner kronor.

På grund av gällande avtal med Stockholms stad och län komme huvudparten
av denna ökning av driftutgifterna utöver de tidigare beräknade att
falla på statsverket. Enligt 1930 års beräkningar uppskattades det totala
tillskottet av statsmedel till i runt tal 560,000 kronor om året. Härvid vore
emellertid att märka, att i detta belopp inginge kostnader för den militära
sjukvården med 320,000 kronor, varför det tillskott, som beräknades skola
utgå av anslag under åttonde huvudtiteln, uppginge till endast 240,000 kronor.
Som framginge av direktionens nu framlagda beräkningar hade behovet
av statsmedel för budgetåret 1939/40 beräknats till 2,1 miljoner kronor. Reducerades
detta belopp med ett beräknat tillskott från anslag under femte
huvudtiteln för driften av psykiatriska avdelningen på omkring 0,2 miljoner
kronor, skulle sålunda behovet av statsmedel hava ökats från det beräknade
beloppet av 0,24 miljoner kronor till (2,1 — 0,2=) 1,9 miljoner
kronor eller med omkring 750 procent.

Även örn dessa beräkningar måste betraktas som mycket approximativa
och ställde sig särskilt ogynnsamma för statsverket under första driftåret,
då inkomsterna torde bliva mindre än vad för framtiden kunde beräknas,
visade de dock på ett oförtydbart sätt, att statens årskostnader för lasarettet
skulle bliva mångdubbelt större än de beräknade. Denna kostnadsökning
förklarades i någon mån av de arbetstids- och löneregleringar, som
genomförts under de sista åren för de personalgrupper, örn vilka det här
vore fråga. Den största utgiftsstegringen torde emellertid bero på att sjukhuset
nu föreslagits skola få en personal, som — även örn hänsyn toges till
de av arbetstidsregleringarna betingade personalökningarna — till antalet
betydligt överstege den tidigare beräknade.

Med hänsyn härtill kunde det enligt statskontorets mening sättas i fråga,
örn icke sjukhuset enligt föreliggande förslag skulle beträffande personal
bliva i viss mån överorganiserat, och att således antalet befattningshavare
vid sjukhuset borde kunna reduceras, utan att den sjukvårdande verksamheten
därigenom skulle komma att äventyras. Då statskontoret emellertid

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

icke ägde tillgång till den speciella sakkunskap, som erfordrades för att i
detalj kunna bedöma sjukhusorganisatoriska frågor, ansåge sig ämbetsverket
i regel icke böra närmare ingå på befattningshavarnas antal i de olika
lönegraderna, utan finge ämbetsverket nöja sig med att endast antydningsvis
ifrågasätta reduktioner på sådana punkter i organisationen, där åtminstone
till en början, innan någon erfarenhet vunnits örn sjukhusets verksamhet
och därav betingat personalbehov en minskning ay personalen
syntes möjlig.

Jämväl medicinalstyrelsen har anfört vissa allmänna synpunkter, som
torde böra redan i detta sammanhang återgivas.

Innan ett nytt sjukhus toges i bruk, vore det givetvis förenat med stora
svårigheter att beräkna de personalkostnader och utgifter i övrigt, som
driften av detsamma kunde komma att kräva. I allmänhet kunde man dock
vid dylika beräkningar stödja sig på erfarenheter från andra tidigare i bruk
tagna sjukhus. Karolinska sjukhuset komme emellertid att i vissa avseenden
intaga en särställning i dess egenskap av ett statligt undervisningssjukhus
av avsevärt större dimensioner än det tidigare för dylikt ändamål disponerade
serafimerlasarettet. Fullständig brist på jämförelsematerial förefunnes
dock icke. Viss vägledning beträffande personalbehovet och driftkostnaderna
i övrigt syntes kunna vinnas vid en jämförelse med de övriga
kliniska sjukhusen i riket. Av dessa vore Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund (Lunds lasarett) av samma storleksordning som den, karolinska
sjukhuset under nästkommande budgetår kunde komma att innefatta,
och hade sedan lång tid tillbaka tjänat såsom undervisningssjukhus för
medicinska fakulteten i Lund. Vid en jämförelse mellan ifrågavarande två
sjukhus borde hållas i minnet, att organisationen av desamma företedde
vissa olikheter. Nedanstående tablå gåve en översikt av de två sjukhusens
olika avdelningar och platsantalet å desamma.

Karolinska Lunds
sjukhuset lasarett

Medicinsk klinik......................... 175 174

Garnisonssjukhusets medicinska avdelningar .... 54 —

Kirurgisk klinik.......................... 175 215

Garnisonssjukhusets kirurgiska avdelningar..... 54 —

Kvinnoklinik............................ 156 110

Öron-, näs- och halsklinik.................. 89 57

Ögonklinik.............................. 82 60

Radiologisk avdelning..................... 138 18

Psykiatrisk klinik........................ 109 114

Isoleringsavdelning ....................... 10 —

Sjukavdelning för elever................... 14 —

Ortopedisk avdelning...................... — 136

Avdelning för tuberkulos................... — 48

» » barnsjukdomar............... — 66

» » könssjukdomar............... — 35

» » reumatiska sjukdomar.......... —_56

Summa vårdplatser 1,056 1,089

Av antalet vårdplatser vid karolinska sjukhuset vore 1,042 avsedda för
allmän eller militär sjukvård.

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr £06.

Såsom framginge av nämnda tablå, vöre Lunds lasarett fördelat på flera
kliniker än dem som under nästkommande budgetår komme att öppnas vid
karolinska sjukhuset. En del av sistnämnda sjukhus kliniker bleve större
än motsvarande kliniker vid Lunds lasarett. Därvid borde särskilt beaktas,
att den kostnadskrävande radiologiska kliniken vid karolinska sjukhuset
vore avsevärt större än Lunds lasaretts radiologiska klinik.

Personaluppsättningen vid ifrågavarande två sjukhus framginge av nedanstående
tablå. Därvid borde uppmärksammas, dels att uppgifterna för år
träffande Lunds lasarett vore hämtade ur lasarettets årsberättelse för år
1937, varvid emellertid tillägg gjorts för de personalökningar, som landstinget
sedermera beviljat för genomförande av förkortad arbetstid vid lasarettet,
dels att bland karolinska sjukhusets befattningshavare icke medräknats
styrelseledamöter, personalläkare, predikant, sekreterare och kassakontrollant
samt ej heller oavlönad personal eller befattningshavare vid
garnisonssjukhuset, dels ock att för vinnande av bättre möjligheter till
jämförelser vidtagits omflyttningar av vissa personalgrupper. (Sålunda
hade husmödrar och fotografibiträden vid Lunds lasarett, som där vore
upptagna bland ekonomipersonalen, i stället redovisats bland sjukvårdspersonalen).

K

ar oli n s

ka sju

khuset

Lunds

ord.

e. o.

extra

arv.

S:a

lasarett

Läkarperaonal.

Läkare....................

... 3

2

48

29

82

37

Tandläkare..................

Amanuenser..................

—

—

3

3

13

Summa läkarpersonal 85

50

K ontorspersonal.

Ekonomidirektör................

... 1

—

—

—

1

Syssloman...................

... 1

—

—

1

l:ste bokhållare................

... 1

—

—

—

1

Bokhållare...................

... 1

—

1

—

2

Kassör.....................

... 1

—

—

—

1

10

Kansliskrivare.................

... 4

—

—

—

4

Kanslibiträden.................

... 11

12

—

—

23

Kontorsbiträden................

... 10

11

—

—

21

Kameralbiträden................

... —

2

—

—

2

Summa kontorspersonal

56

10

Sjukvårdspersonal.

a) Uppsyningspersonal:

lista föreståndarinna.............

... 1

—

—

—

1

—

Föreståndarinna................

... 2

—

—

—

2

—

2:dra föreståndarinna.............

... 3

—

—

—

3

—

Kuratorer ...................

... 3

—

—

—

3

—

Husmödrar...................

... —

—

—

—

—

3

9

3

b) Sköterskepersonal:

Sjuksköterskor.................

... 175

—

—

—

175 \

131

Assistentsköterskor..............

... —

129

—

—

129 J

304

131

c) Skötarepersonal:

Sjukvårdare

9

9

11

14

Kungl. Majlis proposition Nr 806.

Karolinska sjukhuset

d) Biträden i sjukvården:

Kontrollbiträden................... 6 3

Tekniska biträden.................. 5 1

Röntgenbiträden................... 7 3

Laborationsbiträde ................. 1 —

Sjukvårdsbiträden.................. — 9

Sköterskebiträden.................. — —

Provsköterskor.................... — —

Tandtekniker..................... — —

Baderskor ....... — —

e) Sköterskeelever (utom provsköterskor) •—

f) Fotografer................. 6 —

g) Barnmorskor................ 2 —

h) Sjukgymnaster.............. 3 3

extra arv. S:a

2 — 11

— — 6

2 — 12

— — 1

3 — 12

12 — 12

— 108 108

1—1
9 — _9_

172

— 119 119

5 — 11

— — 2

— — 6

138

Ekonomipersonal.
a) Maskinavdelningen:

Övermaskinist..............

l:ste maskinist..............

2:dre maskinist.............

Reparatörer...............

Eldare..................

Kollämpare................

b) Kök och servering:

lista köksföreståndarinna.......

2:dra köksföreståndarinna......

Kokerskor...............

Kallskänka...............

lista köks- och serveringsbiträden .
Köks- och serveringsbiträden ....
Kökselever...............

c) Tvättinrättningen:

Tvättföreståndarinna.........

Biträdande tvättföreståndarinna . . .

Tvättmästare.............

Maskintvättare............

Tvättbiträden.............

Sömmerskor..............

Förrådsbiträde.............

d) Städning..........

e) Telefonister........

f) Övrig ekonomipersonal:

Trädgårdsmästare..........

l:ste vaktmästare..........

Vaktmästare.............

Sjukbärare..............

Arbetsföreståndarinna........

Chaufför...............

Portvakter..............

Springpojke.............

Summa sjukvårdspersonal 632

1

1

3

4
4

1

3

2

1

1

1

1

1

6

2

5

1

— — — 3

2 — — 6

4 — — 8

— 1 — _1_

20

— — — 3

2 — — 4

— 6—6

— 46 — 46

— — 5 5

66

1 — — 1

2 — — 3

— 34 — 34

— 6—6

— 1 — _1^

47

— 250 — 250

5 — — 5

18

1

3

1

1

6

2

23

1

1

3

1

38

Lunds

lasarett

267

267

102

2

4

12

120

532

18

18

65

65

53

53

147

7

45

45

Summa ekonomipersonal 426 335

15

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

Såsom av ifrågavarande tablå torde framgå, uppginge personalen vid
Lunds lasarett med dess 1,089 patientplatser till sammanlagt 927, motsvarande
således 0,85 befattningshavare per vårdplats, medan det föreslagna
antalet befattningshavare vid karolinska sjukhuset med dess 1,042 för allmän
eller militär sjukvård avsedda vårdplatser uppginge till 1,199 eller
1,15 befattningshavare per vårdplats. Därvid hade såsom i det föregående
angivits icke medräknats den militära personalen å garnisonssjukhuset och
ej heller oavlönade provelever. Motsvarande jämförelsetal uppginge vid
Sabbatsbergs sjukhus till 0,97, vid S:t Görans sjukhus till 0,57 och vid Allmänna
och Sahlgrenska sjukhuset till 0,96.

Den föreslagna personaluppsättningen vid karolinska sjukhuset syntes
således vara större än vad som kunde anses oundgängligen erforderligt för
sjukhusets drift, under förutsättning att denna skulle följa samma linjer
som tillämpats vid Lunds lasarett. Därvid finge man dock icke bortse från
den omständigheten, att de särskilda sjukavdelningarna och sjuksalarna
vid karolinska sjukhuset i allmänhet vore mindre än vid Lunds lasarett
och att i följd härav större sjukvårdspersonal erfordrades vid det förra
sjukhuset, vilket förhållande kunde till en del förklara det större antalet
sjukvårdspersonal därstädes. Vad anginge det jämförelsevis stora antal
sjuksköterskor och assistentsköterskor, som enligt förslaget skulle anställas
vid karolinska sjukhuset, torde detta bero på att vid förslagets upprättande
syntes hava avsetts, att det huvudsakliga sjukvårdsarbetet på avdelningarna
skulle utföras av skolade sköterskor, medan detta arbete vid Lunds lasarett
skulle liksom vid de flesta andra sjukhus, däribland serafimerlasarettet, i
stor utsträckning utföras av s. k. B-sköterskor eller sköterskebiträden under
tillsyn av skolade sköterskor. Den organisation, som sålunda ifrågasatts
för karolinska sjukhuset, syntes jämväl hava föranlett till att i förslaget
upptagits ett stort antal städerskor för utförande av städningsarbete på
sjukavdelningarna, vilket arbete eljest i allmänhet ankomme på sköterskebiträdena.
Ifrågavarande organisation innebure en i och för sig önskvärd
effektivisering av sjukvårdsarbetet, men torde komma att föranleda avsevärda
merkostnader i förhållande till den organisation, som tillämpades vid
flertalet andra sjukhus. Det kunde sättas i fråga, huruvida det under nuvarande
förhållanden, då en allvarlig brist på utbildade sjuksköterskor förelåge,
vore rätta tidpunkten att börja tillämpa en organisation, som påfordrade
en avsevärt större skolad sköterskepersonal än vad eljest skulle krävas.
Styrelsen ville emellertid betona önskvärdheten av en utveckling i den riktning,
som förslaget anvisade, och funne därför den temporära sköterskebristen,
som om några år torde vara hävd, icke böra utgöra hinder för uppbyggande
av ifrågavarande organisation.

Då fråga vore örn ett undervisningssjukhus, där forskningsarbete skulle
utföras, kunde därjämte forskningsarbetet påfordra större personal än vad
som påkallades enbart av den egentliga sjukhusdriften. Ju mer intensivt
forskningsarbetet bedreves, desto mer ökades personalbehovet. Vid vissa
sjukvårdsanstalter i utlandet, där forskningsarbete påginge, torde sålunda
personalantalet avsevärt överstiga patientantalet. Huru långt man i detta
avseende skulle gå, syntes i sista hand bero på de krav beträffande forskningsarbete,
som sjukhusets huvudman med hänsyn lill tillgängliga ekonomiska
resurser funne sig kunna uppställa. Det borde emellertid härvid
beaktas att även vid Lunds lasarett forskningsarbete av högt värde bedreves.
Vad sålunda sagts örn forskningsarbetets inflytande på personal -

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

arbetet torde i huvudsak allenast gälla läkar- och sjukvårdspersonalen samt
den kontorspersonal, som vore avsedd för tjänstgöring på sjukavdelningarna,
men icke ekonomipersonaleri och den egentliga kontorspersonalen.
Storleken av sistnämnda personalgrupper syntes nämligen icke i större
grad påverkas av de särskilda forskningsuppgifter, som kunde ställas på
sjukhuset. Beträffande denna personals antal å de olika avdelningar, varå
den vore fördelad, syntes man med vissa jämkningar böra utnyttja de erfarenheter,
som vunnits vid Lunds lasarett. I fråga åter örn personalens
löneplacering syntes viss hänsyn böra tagas till förhållandena vid andra
statliga sjukhus. I sådant avseende finge styrelsen hänvisa till det senast
färdigställda statliga sinnessjukhuset av motsvarande storlek nämligen
Ryhovs sjukhus i Jönköping, där patientantalet uppginge till omkring
1,300 och där personalen på följande avdelningar vore placerad i nedan
angivna lönegrader:

Ryhovs sjukhus

a) Kontoret: Lönegrad

1 syssloman ....................................... B 24

1 bokhållare........................................ B 15

1 kassör..............#............................. B 11

1 kameralbiträde..................................... B 8

1 kanslibiträde...................................... B 7

1 extra ordinarie kameralbiträde........................... e. o. 8

b) Maskinavdelningen:

1 maskinmästare..................................... B 14

1 maskinist av lia klass................................ B 10

2 maskinister av 2:a klass............................... B 8

1 reparatör ........................................ B 8

1 elektriker....................................... B 8

2 hantverkare (mekaniska arbetare)......................... B 6

3 eldare........................................... B 5

4 extra ordinarie eldare................................. e. o. 5

c) Köket:

1 köksförestånderska................................... B 7

1 biträdande köksförestånderska........................... B 5

2 manliga ekonomister av 2:a klass........................ e. o. 4

2 kvinnliga » » » » ......................... e. o. 3

12 » » » 4:e » ......................... H 1

d) Tvättinrättningen:

(ombesörjer tvätt även för Smålands arméartilleriregemente)

1 tvättförestånderska................................... B 6

1 biträdande tvättförestånderska . . . ............... B 3

1 manlig ekonomist av l:a klass.......................... e. o. 5

1 kvinnlig » » 3:e » .......................... H 3

12 kvinnliga ekonomister av 4:e klass....................... H 1

e) Städning och servering:

1 kvinnlig ekonomist av 2:a klass.......................... e. o. 3

15 kvinnliga ekonomister av 4:e klass........................ H 1

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr £06.

Styrelsen ville i samband härmed framhålla att, om personalen vid
karolinska sjukhuset tillerkändes en särställning i fråga örn löneplaceringen,
stor utsikt förefunnes, att en dylik löneplacering kunde återverka på avlöningsförhållandena
ej blott vid de övriga statliga sjukhusen utan även vid
sjukvårdsanstalterna i övrigt. Befattningar, till vilka motsvarighet funnes
vid andra liknande anstalter, syntes med hänsyn härtill endast, där alldeles
särskilda förhållanden förelåge, böra upptagas i högre lönegrad än
andra motsvarande befattningar. Sålunda syntes — i överensstämmelse
nied vad som gällde vid statens sinnessjukhus — förste bokhållarbefattningen
kunna reduceras till en bokhållarbefattning i lönegraden A 15, förste
maskinisten placeras i Alf), tvättförestånderska i A 6, tvättmästare
och eldare i A 5 och maskinsättare i den mån sådana erfordrades, såsom
extra ordinarie i 5 lönegraden. Löneplaceringen för övermaskinisten och
första köksförestånderskan syntes vara väl hög och kunna reduceras till
respektive A 15 och AILI fråga om sjuksköterskornas löneplacering syntes
det kunna ifrågasättas, huruvida deras fördelning på lönegraderna A 7 och
e. o. 5, innefattande en jämförelsevis stor löneskillnad, vore tillfredsställande
för de fall där arbetsuppgifterna vore likvärdiga. Det syntes rimligt,
att ett visst antal av assistentsköterskorna, förslagsvis omkring två tredjedelar,
upptoges i den lönegrad å löneskalan för ordinarie befattningshavare,
som svarade mot den av direktionen föreslagna placeringen å löneplanen
för extra ordinarie tjänstemän, eller således A 5. Vid en sådan ordning
kunde också antalet i A 7 upptagna sköterskor minskas och denna lönegrad
reserveras för de sköterskor, som hade ansvaret för sjukavdelningar
(avdelningssköterskor) eller fullgjorde särskilt kvalificerad tjänstgöring såsom
exempelvis operations-, röntgen- och laboratoriesköterskor ävensom
nattsköterskor med motsvarande arbetsuppgifter. De föreslagna kuratorerna
borde för möjliggörande av passagesystem upptagas såsom extra ordinarie
befattningshavare, förslagsvis i 9 lönegraden. Ordinarie befattningar
såsom kokerskor och kallskänka syntes icke vara erforderliga utan kunde
ersättas med extra ordinarie befattningar i motsvarande lönegrad.

I allmänhet syntes det vara tillrådligt, att innan sjukhuset kommit i full
drift och erfarenhet vunnits om den personaluppsättning, som därvid visat
sig erforderlig, ett visst antal av de i förslaget upptagna ordinarie befattningarna
upptoges såsom extra ordinarie eller extra befattningar.

I sjukhusdirektionens förutberörda yttrande i anledning av de i remissutlåtandena
framställda erinringarna yttras bland annat följande:

Direktionen ville till en början framhålla, att det ingalunda undgått den,
att synnerligen betydande kostnadsökningar inträtt i fråga om tidigare beräknade
utgifter för karolinska sjukhuset och de belopp, som direktionen i
sitt statförslag nu måst utgå från. Givetvis sammanhängde detta i icke
ringa mån med att anspråken på sjukhusens utrustning och värd möjligheter
stigit samt att sjukvårdens allmänna standard under den senaste
1 O-årsperioden i vissa hänseenden avsevärt höjts, men den huvudsakliga
anledningen torde kunna hänföras till två omständigheter, vilka icke förelegat,
då år 1930 beräkningar senast gjordes rörande kostnaderna för karolinska
sjukhuset. Den ena av dessa hänförde sig till de av riksdagen beslutade
löneregleringarna för serafimerlasarettet och karolinska sjukhusets
personal av olika grader och den andra till den reglering av arbetstiden för
sjukvårdspersonalen, som direktionen enligt givna direktiv hade att taga

Bihang till riksdagens protokoll 10SD. 1 sami. Nr 200.

2

18

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206. *

hänsyn till. En approximativ beräkning hade givit vid handen, att av nu
beräknat anslag till avlöningar cirka 33 procent hänförde sig till efter år
1930 beslutade löneregleringar, motsvarande för båda sjukhusen ungefär
1,500,000 kronor. Härtill komme emellertid det förhållandet, att i anslutning
till gällande avtal mellan Stockholms stad och Stockholms läns landsting
samt statsverket utgifterna för undervisningen från att hava tidigare
i stor utsträckning betalats av karolinska institutet numera överflyttats
på karolinska sjukhuset, och att den uppfattningen alltmera gjorde sig
gällande, att någon bestämd gräns mellan sjukvårdande samt vetenskaplig
och undervisande verksamhet icke kunde dragas. En sådan gräns uppehölles
visserligen exempelvis vid Lunds lasarett, men hade i praktiken visat
sig medföra åtskilliga olägenheter. Medicinalstyrelsen hade emellertid i sitt
remissyttrande alldeles förbisett detta förhållande, då styrelsen gjort sin
jämförelse mellan karolinska sjukhuset och Lunds lasarett. Det torde emellertid
icke kunna bestridas, att för karolinska sjukhusets del i ekonomiskt
hänseende dess ställning som undervisningssjukhus i ganska hög grad påverkat
kostnaderna i fördyrande riktning. En annan omständighet, som
påverkade verksamheten vid karolinska sjukhuset, vore, att direktionen
hade att besvara ett stort antal remisser från vederbörande myndigheter
samt föra underhandlingar på olika områden med såväl myndigheter och
kommuner som sammanslutningar och enskilda. Direktionen hade också
fått på sig överflyttat ansvaret för ledningen av den psykiatriska kliniken
samt torde få icke ringa ökade arbetsuppgifter i och med organiserandet
av statens sköterskeskola. Härav torde kunna förklaras, att direktionen,
som för övrigt hade att icke blott iakttaga alla skilda löne- och pensionsförfattningar
för ungefär 1,500 befattningshavare utan också med landsting
och kommuner ordna de inbördes angelägenheter, som ett rikssjukhus
och dess organ i motsats till andra sjukhus fått att handhava, måste till
sitt förfogande hava i förvaltningshänseende erfarna krafter i helt annan
omfattning än andra sjukhus. Icke minst bidroge till detta behov de särskilda
spörsmål, som för ett sjukhus med specialiserad vård och undervisning
förelåge och som här tyngde kontorsarbetet genom rekvisitioner och
ersättningar i olika former m. m.

De hörda myndigheterna hade gjort vissa jämförelser icke blott med tidigare
beräkningar utan även med andra sjukvårdsanstalter. Sålunda hade
medicinalstyrelsen, såsom nyss nämnts, jämfört karolinska sjukhuset och
Lunds lasarett samt därvid kommit till det resultatet, att en minskning i
fråga om personalen och även i vissa fall i fråga örn redan av riksdagen
beslutad löneställning för denna borde kunna ske. Medicinalstyrelsen hade
emellertid vid sin jämförelse med Lunds lasarett icke uppmärksammat, att
någon fullständig reglering av arbetstiden ännu icke genomförts där samt
att antalet medicine studerande vid Lunds universitet endast uppginge
till hälften av det vid karolinska institutet (höstterminen 1938 utgjorde det
i Stockholm 940 och i Lund 477; antalet nyinskrivna hade då varit i Stockholm
100 och i Lund 50). Vidare finge erinras örn att den polikliniska verksamheten
i Stockholm vore till sin omfattning av helt annan storleksordning
än den i Lund. Den av medicinalstyrelsen gjorda jämförelsen saknade
alltså även i dessa fall det underlag, som fordrades för en saklig och objektiv
jämförelse. Vad därefter beträffade de jämförelser i fråga örn karolinska
sjukhuset, som av medicinalstyrelsen gjorts med det nya sinnessjukhuset
vid Ryhov i Jönköping, funne direktionen icke anledning att ingå
på denna fråga, då förutsättningar för att överhuvudtaget här göra några
jämförelser helt torde saknas.

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr %06.

Direktionen ville slutligen betona, att, även om direktionen givetvis
mäste tillse, att de direktiv följdes, som förelåge rörande ordnandet av
sjukvård oell undervisning vid det sjukhus, som i första hand skulle betjäna
de studerande vid landets största medicinska undervisningsanstalt,
direktionen redan vid sin statbehandling genom särskilda förhandlingar
med företrädarna för de skilda medicinska läroämnena sökt nedbringa
kostnaderna samt att även i vissa fall detta lyckats, medan åter i andra
fall svårigheter rests mot en sänkning av utgifterna. Då direktionen nu fått
ett direkt åläggande att med ledning av de i remissyttrandena framförda
synpunkterna söka vidtaga ytterligare beskärningar i statförslaget, hade
direktionen därvid velat följa i huvudsak följande linjer.

Då direktionen i stort sett icke ansåge sig kunna frångå sina synpunkter
beträffande sjukhusets allmänna organisation och vad därmed ägde samband,
hade direktionen i stället sökt uppskjuta genomförandet av organisationen
i vissa avseenden mot vad som tidigare planerats även om härigenom
vissa olägenheter skulle uppstå, då sjukhuset öppnades och verksamheten
där måhända ganska snart finge full omfattning. Direktionen
hade redan i sitt statförslag framlagt och ville även i det följande komma
med sådana jämkningar, som läte sig genomföra, utan att sjukvårdens och
undervisningens vitala intressen åsidosattes. Dessa jämkningar komme då
närmast att avse sådana delar av karolinska sjukhusets verksamhet, där
en helt ny organisation ifrågasatts eller där mera betydande av erfarenheten
betingade förändringar befunnits önskvärda. Vidare hade direktionen
velat föreslå någon minskning i fråga örn antalet befattningshavare
och hade då utgått från att man under det första verksamhetsåret icke
kunde påräkna full drift vid poliklinikerna samt att beläggningen å klinikerna
endast successivt ökades, varigenom även för vissa laboratorier till
en början arbete i något reducerad omfattning förutsattes. Att kunna exakt
i förväg bedöma så pass vanskliga faktorer som fördelningen av besöken
å serafimerlasarettets och karolinska sjukhusets polikliniker vore emellertid
icke möjligt, och direktionen ansåge sig icke stå till svars med att ej i viss
utsträckning hava möjligheter att övervinna mötande svårigheter.

Från dessa utgångspunkter hade direktionen velat övergå till en detaljgranskning
av de framlagda förslagen för att där göra nu begärda ytterligare
jämkningar. Att, såsom av vissa myndigheter framhållits, i avsevärt
större utsträckning än direktionen beräknat i anslutning till den av riksdagen
tidigare godkända proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie
befattningshavare vid serafimerlasarettet minska antalet ordinarie befattningshavare,
kunde direktionen icke finna vara tillrådligt framför allt med
hänsyn till de större möjligheter, som erbjöde sig att erhålla fullt kvalificerade
arbetskrafter å de mera ansvarsfyllda befattningarna i ordinarie
tjänste- och löneställning och i betraktande av den mycket kännbara konkurrens
om sjukvårds- och ekonomipersonal, som förefunnes med Stockholms
stad, där motsvarande befattningshavares löneställning lage något
högre än sorn följde av statens lönesystem.

Från serafimerlasarettet komma i och med att motsvarande vårdavdeldelningar
öppnas vid karolinska sjukhuset att överföras den ena medicinska
kliniken, och ögonkliniken. Detta innebär i huvudsak, att vederbörande
professorers verksamhet flyttas och att ett större antal vårdplatser kommer
att bliva tillgängligt för undervisningen.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr W6.

Direktionen har utgått ifrån, att samtliga nu befintliga vårdplatser i medicinska
och kirurgiska klinikernas byggnader skola upprätthållas under
hela budgetåret 1939/40 och att vårdplatserna i ögonklinikens byggnad
skola disponeras av nämnda klinik under första hälften av budgetåret men
därefter temporärt nedläggas under återstående delen av budgetåret för
eventuella ändringsarbeten. Direktionen har vidare beräknat, att den yttre
verksamheten vid poliklinikerna för ögon-, öron-, näs-, hals- och psykiska
sjukdomar skulle nedläggas, då motsvarande polikliniker öppnas vid karolinska
sjukhuset, samt att i motsvarande sammanhang verksamheten vid
medicinska och kirurgiska poliklinikerna skulle minskas. I sina inkomstberäkningar
har direktionen med anledning härav antagit, att inkomsterna
från poliklinikerna skulle minskas med omkring 25 procent.

Vid anslagsberäkningarna har direktionen även tagit hänsyn till att professorns
i röntgendiagnostik verksamhet ävensom sjukgymnastundervisningen
komme att överflyttas till karolinska sjukhuset.

I fråga om ekonomiavdelningarna räknar direktionen med att tvättinrättningen
vid serafimerlasarettet nedlägges och att tvätten från och med
den 1 juli 1939 skall utföras vid karolinska sjukhuset.

Statens nettoutgift för driften vid serafimerlasarettet under budgetåret
1939/40 har direktionen beräknat på följande sätt:

127,500

865,300

Utgifter.

Avlöningar.

Ordinarie tjänstemän. . kronor 393,300
Arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t
Avlöningar till övrig ickeordinarie
personal . .

Särskilda löneförmåner
till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän
Rörligt tillägg å avlöning till ordinarie

tjänstemän (3 %)............. »

Dyrtidstillägg å avlöning till andra

tjänstemän (15%) ............. »

Provisoriskt dyrortstillägg till andra

tjänstemän................... »

Kompensation för familjepensionsavdrag
till extra ordinarie tjänstemän »

Provisorisk avlöningsförstärkning .... »_

Pensioner jämte dyrtidstillägg.............

Omkostnader..........................

Hyror för förhyrda bostäder (fastighetsfonden)
Fastighetens underhåll (fastighetsfonden).....

700 kronor 1,386,800
» 12,000

» 133,200

» 28,600

6,600

22,800 kronor 1,590,000

...... » 29,500

1,357,500

...... » 67,000

...... » '' 83,000

Summa beräknade utgifter för driften kronor 3,127,000

21

Kungl. Maj.ts proposition Nr 206.
Inkomster.

Inkomster vid serafimerlasarettet................kronor 1,935,415

» av hyror för till enskilda upplåtna lokaler
(fastighetsfonden) ............................ »_34,000

Summa beräknade inkomster kronor 1,969,415
Statens nettoutgift för driften i avrundat tal kronor 1,158,000.

I och med att karolinska sjukhuset toges i bruk, komme, framhåller i
anslutning härtill statskontoret, vissa avdelningar vid serafimerlasarettet
att nedläggas och den sjukvårdande verksamheten vid dessa att överflyttas
till karolinska sjukhuset. Oaktat dessa minskningar i avdelningarnas antal
hade direktionen icke ansett, att detta skulle föranleda några inskränkningar
i antalet vårdplatser å nämnda lasarett, enär en utvidgning av antalet
vårdplatser vid de kvarblivande avdelningarna å lasarettet av direktionen
planerats. En dylik utveckling hade också förutsetts vid lasarettets
förstatligande (jfr statens offentliga utredningar 1936: 1, sid. 90 ff.).

Det torde emellertid böra understrykas, att statens intresse att driva
sjukvård vid lasarettet närmast vore motiverat av dettas ställning som undervisningssjukhus.
Ur denna synpunkt borde således de nu föreslagna utvidgningarna
av vissa vårdavdelningar komma till stånd endast örn och i
den mån de vore betingade av undervisningens behov. Vöre detta icke
fallet, syntes det närmast vara ett intresse för Stockholms stad, att —
med nuvarande brist på vårdplatser inom staden — sjukhuset utnyttjades
till hela sin kapacitet för stadens sjuka.

Även om direktionens plan att disponera samtliga nu förefintliga vårdplatser
vid sjukhuset godtoges, torde det enligt statskontorets mening vara
möjligt att efter tillkomsten av karolinska sjukhuset i större omfattning
än direktionen tänkt sig överflytta vissa uppgifter å detta sjukhus. Detta
gällde särskilt sjukgymnastiken, men även vissa andra uppgifter i fråga
om sjukvården, till vilka ämbetsverket återkomme i det följande, syntes
kunna överlämnas till karolinska sjukhuset.

Medicinalstyrelsen har yttrat följande:

I den mån karolinska mediko-kirurgiska institutets undervisningskliniker
överflyttades från serafimerlasarettet till karolinska sjukhuset och sjukavdelningar
i serafimerlasarettets lokaler icke längre bleve oundgängligen erforderliga
såsom underlag för undervisningen vid institutet, syntes böra övervägas,
huruvida anledning förefunnes för statsverket att framdeles å denna
centrala plats i staden driva sjukvård, då intresset för uppehållande av
denna verksamhet rätteligen finge anses ankomma på Stockholms stad. Ett
dylikt övervägande syntes kunna giva anledning till upptagande av underhandlingar
med staden örn ändrad fördelning av kostnaderna för lasarettets
drift eventuellt lasarettets framtida överlåtelse till staden.

I sitt yttrande av den 6 februari 1939 har direktionen framhållit, att den
av statskontoret och medicinalstyrelsen berörda frågan om serafimerlasarettets
fortsatta verksamhet syntes vara något för tidigt viickt, enär nuvarande

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

av staten garanterade avtal med Stockholms stad och Stockholms läns
landsting gällde till och med år 1960.

menbchefen. Säsom av det föregående framgår, kan karolinska sjukhuset under nästa
budgetår träda i verksamhet, såvitt angår de delar av sjukhuset, som ingå
i den nu under arbete varande byggnadsetappen. De beräkningar rörande
de årliga driftkostnaderna, som framlagts av direktionen för karolinska
sjukhuset, innefatta betydande kostnadsökningar i jämförelse med de ursprungligen
beräknade kostnaderna för sjukhuset. Att så blivit förhållandet
har enligt direktionen sin förklaring i ett flertal olika omständigheter.
Sålunda hava anspråken pa sjukhusens utrustning och vårdmöjligheter stigit
samtidigt som sjukvårdens allmänna standard under det senaste decenniet
i vissa avseenden avsevärt höjts. Sedan år 1980 hava vidare löneregleringar
genomförts för bland annat karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets
personal och arbetstiden reglerats för sjukvårdspersonalen.
Av direktionens yttrande framgår även, att numera en bestämd gräns
mellan sjukvårdande samt vetenskaplig och undervisande verksamhet icke
kan dragas, varför vissa utgifter för undervisningen, som tidigare belastat
karolinska institutets stat, överförts till sjukhusets stat, vilket i höjande
riktning påverkat sjukhusets anslagsbehov.

Det synes mig emellertid knappast med ledning av de föreliggande
utredningarna kunna med säkerhet bedömas, huruvida de avsevärda kostnadsökningarna
i förhållande till de ursprungliga, riksdagen förelagda beräkningarna
måste i sin helhet anses såsom nödvändiga. Enligt min mening
hade det därför varit önskvärt, örn frågan rörande personalorganisationen
vid karolinska sjukhuset kunnat underkastas förnyad utredning,
innan förslag i ämnet förelägges riksdagen. Då sjukhuset beräknas komma
i full verksamhet under nästa budgetår, medgiver dock tiden icke sådant
uppskov.

I sakens nuvarande läge förordar jag, att förslag till sjukhusets personalorganisation
framlägges för årets riksdag med utgångspunkt från direktionens
beräkningar och de i anledning därav avgivna yttrandena. Det
torde emellertid få ankomma på Kungl. Majit, att, med iakttagande av
nödig försiktighet, bestämma, i vilken utsträckning och ordning organisationsförslaget
bör genomföras under nästa budgetår. Efter ytterligare utredning
i ämnet och med ledning av vunnen erfarenhet synes frågan örn
personalorganisationen vid ifrågavarande sjukhus böra ånyo i sinom tid
underställas riksdagen.

För ett uppskov med det definitiva ställningstagandet till personalorganisationen
talar även vanskligheten att ställa en säker prognos rörande
patientfrekvensen vid karolinska sjukhuset. Det vill förefalla, som om
sjukhusdirektionen i sina föreliggande kostnadskalkyler utgått från en reia -

23

Kungl. Maf.ts proposition Nr 206.

tivt hög beläggningssiffra. Jag har ingående övervägt lämpligheten av att
med hänsyn till osäkerheten rörande sjukhusverksamhetens blivande omfattning
räkna med ett proportionsvis större antal icke-ordinarie befattningshavare
än som förutsättes skola anställas enligt sjukhusdirektionens
föreliggande anslagsberäkningar. Närmast på grund därav, att ett sådant
förfaringssätt skulle försämra möjligheterna att för karolinska sjukhuset
förvärva den bästa möjliga personalen, har jag ej ansett mig böra tillstyrka
en sådan anordning.

Vad åter angår serafimerlasarettet, finner jag mig i sakens nuvarande
läge kunna i huvudsak godtaga de av direktionen angivna riktlinjerna som
grund för anslagsberäkningarna för nästa budgetår.

lil. Anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset.

1. Nuvarande förhållanden.

I riksstaten för budgetåret 1938/39 är under åttonde huvudtiteln förslagsanslaget
till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar
uppfört med 522,400 kronor. Anslaget disponeras jämlikt av 1938 års riksdag
godkänd personalförteckning och avlöningsstat, vilka jämte därtill
hörande bestämmelser finnas införda å sid. 443 ff i statsliggaren för budgetåret
1938/39.

2. Sjukhusets läkemedelsförsörjning.

Direktionen erinrar, att jämlikt propositionen nr 232/1930 garnisonssjukhusets
apotek skulle anslutas till karolinska sjukhuset. Arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse hade verkställt utredning angående apotekets
organisation och ställning, varvid samråd ägt rum med direktionen. Härav
hade framgått, att apoteket på grund av omfattningen och vikten av dess
militära uppgifter syntes böra förbliva under sjukvårdsstyrelsens förvaltning.

Arméförvaltningen har anfört, att ett ändamålsenligt organiserande av
läkemedelsförsörjningen för försvarsväsendet för såväl freds- som krigsförhållanden
förutsatte ej mindre ett centralt, till sjukvårdsstyrelsen förlagt
förvaltningsorgan utan även ett apotek, som vore ställt till samma
organs förfogande för praktiska arbetsuppgifter ävensom för undervisning
av i specialtjänst uttagna värnpliktiga apotekare. Genom att det sålunda
föreslagna apoteket, vilket i och för sig självt vore erforderligt för
militärt ändamål, i sin fredsverksamliet anslötes till ett stort sjukhus
verksamhetsområden, vunnes ytterligare kontakt med den medicinska
forskningen m. m. Detta skulle i sista hand lända den militära sjukvården

24

Departe mentschefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 806.

och dess terapeutiska utrustning till godo. På grund härav måste ett anslutande
av apoteket till karolinska sjukhuset vara av större värde för försvaret
än en helt fristående militär apoteksinrättning. Arméförvaltningen
föresloge alltså inrättande av ett dylikt apotek, lämpligen benämnt garnisonsapoteket
i Stockholm.

Beträffande personalbehovet vid garnisonsapoteket framlade arméförvaltningen
förslag i nämnda hänseende och hemställde, att kostnaderna
för personalens avlöning finge bestridas av uppkommande besparingar i
staten för garnisonssjukhuset i Stockholm.

Chefen för armén har ställt sig tveksam inför arméförvaltningens förslag
angående det nuvarande garnisonsapotekets anslutning till karolinska
sjukhuset.

Medicinalstyrelsen har icke något att erinra mot att karolinska sjukhusets
läkemedelsförsörjning omhänderhaves av garnisonssjukhusets apotek
och att detta apotek fortfarande står under arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses
förvaltning.

Som nämnts förutsatte 1930 års förslag till organisation av karolinska
sjukhuset, att garnisonssjukhusets apotek skulle anslutas till karolinska
sjukhuset. Förslag har nu framlagts av arméförvaltningen angående apotekets
organisation och personal. Denna fråga torde komma att framdeles
anmälas av chefen för försvarsdepartementet. I detta sammanhang vill jag
endast framhålla, att intet synes vara att erinra mot att sjukhusets läkemedelsförsörjning
omhänderhaves av nämnda apotek och att apoteket
även i fortsättningen kommer att stå under förvaltning av arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse. Jag utgår dock från att samråd härvid kommer
att äga rum med direktionen för karolinska sjukhuset. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att på förslag av vederbörande myndigheter utfärda
närmare bestämmelser i förevarande avseende.

3. Psykiatriska klinikens förläggande till karolinska

sjukhuset.

Vidkommande denna fråga erinrar direktionen, att Kungl. Majit den
6 maj 1938 uppdragit åt medicinalstyrelsen att i samråd med direktionen
verkställa utredning rörande utrustning och personalbehov för psykiatriska
kliniken och polikliniken. Sådant samråd hade ägt rum, och direktionen
hade kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande klinik borde
jämställas med övriga kliniker vid sjukhuset och sålunda ställas direkt
under direktionens förvaltning. Den psykiatriska klinikens förläggande till
karolinska sjukhuset vore nämligen enligt direktionens mening — liksom
frågan om övriga kliniker — ett undervisningsintresse. Under sådana för -

25

Kungl. May.ts proposition Nr 206.

hållanden syntes det direktionen självfallet, att den nya kliniken infogades
i karolinska sjukhusets organisation på samma sätt som övriga specialkliniker.
Erforderliga anslag för klinikens drift borde därför inräknas i
övriga för sjukhuset avsedda, å åttonde huvudtiteln anvisade avlöningsoch
omkostnadsanslag. Något annat förfarande borde enligt direktionens
uppfattning av praktiska skäl icke ifrågakomma. Härav skulle följa, att
inkomster på grund av denna kliniks drift icke skulle särskilt redovisas
utan ingå bland övriga inkomster vid sjukhuset. Av anförda skäl syntes
anslag till psykiatriska klinikens utrustning jämväl böra ställas till direktionens
förfogande och anvisas å åttonde huvudtiteln. I enlighet härmed
hade direktionen i det följande vid beräknandet av sjukhusets personal-
och anslagsbehov medtagit jämväl psykiatriska kliniken.

Ledamoten av direktionen, statskommissarien H. K. H. Tottie har med
avseende å psykiatriska klinikens ställning m. m. anfört skiljaktig mening
och yttrat följande:

Direktionens uppfattning om önskvärdheten av att så mycket som möjligt
förenkla det administrativa och budgetmässiga förfarandet vid anvisandet
av medel å riksstaten för psykiatriska kliniken, vilken genom sin
ställning kommit att bliva en med övriga kliniker i åtskilliga avseenden
icke fullt jämförbar del av karolinska sjukhuset, samt om nödvändigheten
av att enhetlig ledning av alla till sjukhuset hörande delar måste giva till
resultat, att direktionen ägde full bestämmanderätt i fråga örn även denna
klinik. Det syntes emellertid kunna ifrågasättas, örn icke kostnaderna för
åtminstone den egentliga vården vid kliniken — liksom kostnaderna för
sinnessjukvården i allmänhet — borde upptagas under femte huvudtiteln
och i så fall lämpligen på sådant sätt, att — ehuru avlönings- och omkostnadsstater
för psykiatriska kliniken inginge i karolinska sjukhusets allmänna
stat — särskilda ersättningsanslag, i så fall ett för avlöningar och
ett för kostnader i övrigt, redovisades under femte huvudtiteln att direkt
tillgodoföras direktionen efter vissa genom överenskommelse närmare angivna
summariska grunder. Förutom vad sålunda kunde anföras beträffande
lämpligheten av att kostnaderna för sinnessjuk vården — den egentliga
sinnessjukvården med undantag av vad som kunde anses belöpa på
undervisningen — belastade femte huvudtiteln med hänsyn till vissa praktiska
och statistiska synpunkter, kunde i detta fall åberopas vad som gällde
i fråga örn utgifterna för motsvarande klinik i Lund, för vilken utgifterna
enligt särskilda avtalsmässigt angivna grunder bestredes av medel under
femte huvudtiteln.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har anslutit sig till direktionens
förslag, att den psykiatriska kliniken skulle jämställas med sjukhusets
övriga kliniker och ställas omedelbart under direktionens förvaltning.

Efter samråd med chefen för socialdepartementet har jag kommit till
den uppfattningen, att det av organisatoriska och praktiska skäl synes
lämpligast, att kliniken, på sätt direktionen förordat, infogas som en spe -

Departa mantschefan.

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

cialklinik i karolinska sjukhuset och att å åttonde huvudtiteln anvisas
medel till avlöningar och omkostnader m. m. för ifrågavarande klinik.
Härvid förutsätter jag, att åttonde huvudtiteln icke erhåller ersättning från
femte huvudtiteln för ifrågavarande utgifter för sinnessjukvården. Denna
ståndpunkt överensstämmer för övrigt med det förslag, som av mig i
det följande framlägges rörande redovisning å riksstaten av vissa utgifter
för garnisonssjukvården. Jag får här erinra, att chefen för socialdepartementet
i 1939 års femte huvudtitel under punkten 101 räknat med en
minskning med 65,000 kronor av anslaget till avlöningar vid statens sinnessjukhus,
föranledd av att kostnaderna för personal vid psykiatriska
sjukhuset överföras till anslag under åttonde huvudtiteln.

4. Central ledning av karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet.

Sjukhusdirektionen. De uti gällande reglemente för serafimerlasarettet
och karolinska sjukhuset meddelade bestämmelserna örn direktionens arbetsformer
hade visat sig synnerligen betungande för direktionens ledamöter,
och det kunde förväntas, att denna olägenhet bleve ännu mera framträdande,
då karolinska sjukhuset kommit i full drift. Direktionen hade funnit sig
böra föreslå en ändrad organisation av sjukhusens centrala ledning.

För att söka skapa en arbetsduglig delegation, som under direktionen
skulle kunna handlägga smärre ärenden av löpande beskaffenhet och även
vissa andra frågor, vilka krävde skyndsam behandling, hade direktionen
ansett önskvärt, att en tjänstemannaorganisation — ett arbetsutskott —
bildades, som lämpligen skulle bestå av en läkare, vilken borde vara styresman
för båda sjukhusen, en ekonomidirektör, vilken till huvudsaklig
uppgift skulle hava handläggningen av vissa till direktionen hörande ärenden
av administrativ och ekonomisk art, ävensom sysslomannen vid vederbörande
sjukhus, den senare såsom föredragande av ärenden, som berörde
sjukhuset i fråga. Möjligen kunde man tänka sig, att denna tjänstemannaorganisation
vid mera betydelsefulla ärendens behandling skulle förstärkas
med direktionens ordförande eller någon ledamot av direktionen.

Styresmannens huvudsakliga uppgift borde vara att såsom chef för de
bägge samordnade sjukhusen där leda arbetet samt ansvara för de sjukvårdande
uppgifterna ävensom att i regel vara ordförande i arbetsutskottet.
Ekonomidirektören skulle i samråd med styresmannen och i vissa fall
jämte honom efter direktionens uppdrag företräda densamma vid underhandlingar
av olika slag, särskilt när det gällde samarbetet med statliga
och kommunala myndigheter, samt vara direktionens speciellt sakkunnige
vid handläggningen av för sjukhusen gemensamma administrativa
och lönetekniska spörsmål, som vore av natur att kräva utfärdande av allmänna
föreskrifter eller erfordra underställning av statliga myndigheter.

Vederbörande syssloman å de två skilda sjukhusen skulle förutom föredragning
av till sjukhusen hörande ekonomiska och administrativa ärenden
samt personalfrågor ävensom övriga frågor, som sysslomannen i egenskap
av föreståndare för vederbörande sjukhuskontor hade att handlägga,
utöva chefskapet över kontorspersonalen ävensom ekonomipersonal samt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206. 27

handlägga alla sådana löpande ärenden, vilka i regel numera tillkomme
syssloman vid länslasarett.

Direktionens sekreterare och ombudsman borde såsom ledamot inträda
i nämnda arbetsutskott vid behandlingen av ärenden, som krävde juridisk
sakkunskap eller där eljest hans biträde med hänsyn till ärendets
natur kunde påkallas av arbetsutskottet.

Genom en dylik organisation, till vars förfogande borde ställas ett mindre
kansli och där registrering av alla till direktionen inkommande handlingar
enhetligt skulle ske, skulle enligt direktionens uppfattning skapas
en arbetsduglig enhet, som kunde ständigt finnas till förfogande för prövning
av särskilt sådana ärenden, vilka icke tålde uppskov och vilka icke
vore av natur att behöva direkt underställas den samlade direktionen.
Arbetsutskottets sammanträden skulle kunna vissa dagar förläggas till de
skilda sjukhusen.

Ett viktigt led i styresmannens och ekonomidirektörens uppgifter i övrigt
skulle vara handläggningen av vissa remisser och en del förfrågningar
närmast från statliga myndigheter samt verkställandet av utredningar
för direktionen, varvid samråd dem emellan borde äga rum, innan ärendet
föredroges i direktionen. Arbetsfördelningen även i detta avseende dem
emellan syntes kunna ordnas i stort sett så, att styresmannen-läkaren ansvarade
för ärenden av huvudsakligen allmän sjukvårdskaraktär, medan
ekonomidirektören finge på sin lott ärenden av mera administrativ och
löneteknisk art. Genom en dylik organisation skulle dessutom från direktionen
och dess beredningsutskott (nuvarande arbetsutskott) kunna avlyftas
ett icke ringa antal ärenden samt för direktionen skapas större möjligheter
att ägna sin tid åt sjukhusets allmänna, organisatoriska och ekonomiska
frågor utan att, såsom nu vore fallet, alltför mycket behöva upptagas
av löpande mindre ärenden.

Det torde i detta sammanhang böra erinras örn att ifrågavarande organisation
också vore avsedd att stå till direktionens förfogande för en mångfald
uppgifter av skilda slag, för vilka för närvarande varje arbetskraft
saknades, samt att den dagliga ledningen av de samordnade sjukhusen härigenom
skulle kunna erhålla en enhetlig prägel. Sysslomännens självständiga
arbetsuppgifter såsom chefer på var sitt kontor skulle icke i någon
mån härigenom påverkas.

Beträffande avlöningsförmåner m. m. till styresmannen, ekonomidirektören
och sekreteraren-ombudsmannen ville direktionen framhålla följande.
Det vore av den största vikt, att styresmannen-läkaren med hänsyn till
karolinska sjukhusets omfattning och dess ställning såsom undervisningssjukhus
vid landets största utbildningsanstalt för läkare finge sina avlöningsförmåner
tillmätta på sådant sätt, att till befattningen kunde förvärvas
en verkligt dugande kraft med fallenhet för handläggning av organisatoriska
frågor. Ömkligt vore också, att styresmannen helt kunde ägna
sig åt sina arbetsuppgifter vid sjukhuset och icke —- såsom nu vore fallet
vid serafimerlasarettet — samtidigt måste tjänstgöra såsom klinikchef. De
uppgifter, som tillkomme ledaren vid ett statligt sjukhus av denna omfattning,
samt de speciella funktioner utöver den allmänna vården av kroppssjuka,
som tid efter annan ålades direktionen och sjukhusets ledning,
gjorde det sannolikt, att någon tid för praktik i allmänhet icke komme
att stå en blivande styresman till buds. Måhända kunde det vara möjligt
att lämna styresmannen till uppgift att svara för någon mindre väsentlig

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

detalj inom sjukvården vid karolinska sjukhuset, för vilket arbete särskilt
arvode måste beräknas i staten, men i övrigt syntes hans arbetskraft helt
vara erforderlig för ledningen av sjukhusets sjukvårdande uppgifter. Ur
dessa utgångspunkter torde det vara nödvändigt, att styresmannen tillerkändes
ett arvode av minst 20,000 kronor för år, varvid direktionen ansåge
sig därjämte kunna räkna med att för någon uppgift inom sjukhusförvaltningen,
för vilken eljest särskilt arvode skulle utgå, styresmannen
därutöver skulle uppbära 4,000 kronor, varigenom hans sammanlagda inkomster
skulle kunna beräknas till 24,000 kronor jämte rörligt tillägg.

Vidkommande ekonomidirektören ansåge direktionen med hänsyn till
de synnerligen viktiga funktioner, denne komme att få, och med det huvudsakligen
på det ekonomiska området liggande ansvar för sjukhusdriften
i allmänhet, som skulle åvila honom, nödvändigt, att hans avlöning
bestämdes att utgå enligt lönegraden A 30 samt att han erhölle ställning
såsom ordinarie befattningshavare.

I fråga örn pension, semester m. m. åt styresmannen ansåge direktionen
sig böra föreslå, att i stort sett samma bestämmelser finge gälla som för
på viss tid förordnad verkschef.

Vad beträffade fullgörandet av de ombudsmannagöromål, vilka måste
utföras vid sjukhusen, syntes göromålens omfattning icke behöva giva
anledning till inrättandet för ändamålet av en särskild befattning nied
heltidstjänstgöring. När sjukhusen kommit i drift i nya former, torde ombudsmannagöromålen
visserligen taga åtskillig tid i anspråk, men det torde
knappast möta hinder att förvärva en fullt kvalificerad kraft, därest ett
skäligt arvode utmättes. Praktiska skäl talade för att ombudsmannen samtidigt
borde tjänstgöra som sekreterare hos direktionen och beredningsutskottet.
Erfarenheterna gåve även stöd åt ett fullföljande av vad som
hittills tillämpats. Till ombudsmannen skulle, då så erfordrades, av styresmannen,
ekonomidirektören och sysslomannen kunna för prövning hänskjuta^
frågor av allmän juridisk och formell natur. Ombudsmannen borde
tillförbindas att vid förekommande behov stå till förfogande för meddelande
av upplysningar i vad berörde hans kompetensområde. Till arvode åt
sekreteraren funnes nu anvisade 2,400 kronor å karolinska sjukhusets stat
och 1,200 kronor å serafimerlasarettets stat. Då sjukhusdriften under nästa
budgetår komme i gång vid karolinska sjukhuset, inträdde en avsevärd
ökning i sekreterarens arbete särskilt med ombudsmannauppdrag. Arvodet
borde därför höjas med 600 kronor till 3,000 kronor å karolinska sjukhusets
stat och med 300 kronor till 1,500 kronor å serafimerlasarettets stat.
Sammanlagt skulle således sekreterarens arvode utgöra 4,500 kronor.

Direktionens kansli, vilket jämväl syntes böra stå till förfogande för
sekreteraren-ombudsmannen, torde kunna inskränkas till en kansliskrivare
i lönegraden All såsom registrator och biträde vid diverse åt styresmannen
och ekonomidirektören samt ombudsmannen anförtrodda utredningar
ävensom ett kanslibiträde i lönegrad e. o. 7 för det löpande arbetet, protokollsanteckningar,
diarier m. m. samt ett kontorsbiträde i lönegrad e. o. 4
huvudsakligen för de egentliga maskinskrivningsuppgifterna.

I avseende å den ekonomiska förvaltningen, som direktionen hade att
handhava, vore i gällande reglemente för sjukhusen på förslag av riksriikenskapsverket
intagna föreskrifter om skyldighet för direktionen att
genom någon av sina ledamöter utöva särskild kontroll över räkenskaper
och verifikationer samt bestyrka riktigheten av meddelade kassa- och in -

29

Kungl. Marits ''proposition Nr 206.

venteringsbesked. För framtiden torde anledning föreligga att bibehålla
i någon form en kassakontrollant inom direktionen i huvudsaklig anslutning
till de allmänna synpunkter, som föranlett den nuvarande reglementsföreskriften.
På ekonomidirektören torde emellertid framdeles kunna överflyttas
huvuddelen av de uppgifter, som enligt reglementets bestämmelser
skulle åvila en därtill utsedd ledamot av direktionen. Detta arbete borde
då utan större olägenheter kunna samordnas med de kontrolluppgifter beträffande
kontoren, som i allt fall borde tillkomma ekonomidirektören i hans
egenskap av chef för den egentliga ekonomiska förvaltningen vid de båda
sjukhusen. Till kassakontrollanten syntes böra utgå ett arvode av 2,400
kronor, varav 1,500 kronor på karolinska sjukhusets stat och 900 kronor
på serafimerlasarettets stat. För närvarande funnes på lasarettets stat
upptaget ett arvode å 1,200 kronor till kassakontrollanten.

Myndigheterna m. fl. Statskontoret har anfört följande:

De årliga kostnaderna för den föreslagna ledningen av sjukhusen skulle

— örn hänsyn icke toges till arvoden åt direktionens ledamöter, sysslomännen
och sekreteraren — uppgå till omkring 50,000 kronor. Statskontoret
ville ifrågasätta, om icke spörsmålet örn ledningen av sjukhusen skulle erhålla
en ur både organisatorisk och ekonomisk synpunkt lyckligare lösning,
om som chef för de båda sjukhusen förordnades en sjukhusdirektör

— vilken icke behövde vara läkare — med uppgift i främsta rummet att
handlägga ekonomiska frågor och administrativa spörsmål rörande sjukhusen.
Denne administrative chef syntes böra erhålla ställning som ordinarie
tjänsteman med förordnande på viss tid och förslagsvis placeras i lönegraden
C 8. Det närmaste ansvaret över lasarettens sjukvårdande uppgifter
skulle tillkomma en vid vartdera sjukhuset till styresman för detsamma
förordnad överläkare, vilkens arvode — då hans åligganden i avsevärd grad
skulle inskränkas i förhållande till de uppgifter, som för närvarande ankomme
på serafimerlasarettets direktör — skulle kunna sättas lägre än det,
som utginge till denne direktör, förslagsvis till styresmannen för karolinska
sjukhuset 4,000 kronor och till motsvarande tjänsteman vid serafimerlasarettet
3,000 kronor, för år räknat.

Enligt statskontorets mening behövde särskilda medel icke beräknas till
arvode åt kassakontrollant, utan torde — i betraktande av den personal,
som skulle ställas till sjukhusens förfogande — dylik kontroll böra såsom
tjänståliggande utövas av därför lämpade befattningshavare utan särskild
ersättning härför. Ej heller ansåge statskontoret tillräckliga skäl föreligga
att för direktionen inrätta ett särskilt kansli. I stället torde antalet befattningshavare
å karolinska, sjukhusets sysslomanskontor så avvägas, att
denna personal vid behov kunde biträda direktionen. Vad därefter anginge
sekreterarens arvode, syntes det nu utgående beloppet, 3,600 kronor för år,
lämpligt avvägt vid jämförelse med andra liknande arvoden, varför enligt
ämbetsverkets mening någon höjning av detta arvode icke kunde anses
erforderlig.

Allmänna civiljörvaltningens lönenämnd har anfört följande:

Enligt lönenämndens mening borde inrättandet av särskilda befattningar
såsom styresman och ekonomidirektör medföra betydande fördelar vid
handhavandet av de omfattande förvaltningsuppgifterna vid de båda sjuk -

30

Kungl. Marits ''proposition Nr 206.

husen, varför lönenämnden tillstyrkte direktionens förslag härom. I fråga
om löneställningen för styresmannen ansåge lönenämnden den föreslagna anordningen
med ett särskilt arvode å 4,000 kronor för någon detalj inom sjukvården
mindre tillfredsställande. Enligt lönenämndens mening borde avlöningen
bestämmas med utgångspunkt från löneställningen för andra
chefstjänster inom förvaltningen, varvid en placering i någon av lönegraderna
C 13 eller C 14 närmast syntes kunna ifrågakomma. Lönenämnden
förutsatte, att vid en dylik löneställning befattningshavaren i fråga icke
skulle äga rätt att bedriva enskild praktik. Mot direktionens förslag, att
ekonomidirektören skulle tillhöra lönegraden A 30, hade lönenämnden icke
något att erinra.

I fråga örn de föreslagna arvodeshöjningarna ville lönenämnden till en
början framhålla, att en del av ombudsmannens nuvarande arbetsuppgifter
borde kunna överflyttas på den blivande ekonomidirektören. Med hänsyn
härtill och då en viss minskning av ombudsmansgöromålen torde komma
att inträda, när verksamheten vid båda sjukhusen pågått någon tid, ansåge
lönenämnden tillräcklig anledning icke föreligga att vidtaga någon höjning
av det redan för närvarande jämförelsevis höga sekreterararvodet.

Med den betydande förstärkning av den administrativa personalen, som
tillkomsten av de särskilda befattningarna som styresman och ekonomidirektör
skulle innebära, ansåge lönenämnden det kunna ifrågasättas, huruvida
någon särskild kassakontrollant kunde vara erforderlig. I varje fall
kunde lönenämnden icke tillstyrka någon höjning av det nu utgående kontrollantarvodet.

Medicinalstyrelsen anser sjukhusledningen överorganiserad och kostnaden
för densamma avsevärt större än vad som kunde anses erforderlig.

Karolinska institutets lärarkollegium har framhållit, att det vore av
grundläggande betydelse, att den medicinska undervisningens intressen väl
tillgodosåges vid förvaltningen av de bägge undervisningssjukhusen.

Kollegiet måste därför kräva ett betydande medinflytande på deras förvaltning.
Detta inflytande måste omfatta icke blott sjukvården i trängre
mening, utan ock den med sjukvården och den medicinska undervisningen
intimt sammanhängande administrationen och ekonomiska förvaltningen.
En dualism mellan undervisning och sjukvård å ena sidan och den ekonomiska
förvaltningen å den andra måste befaras högst menligt inverka på de
intressen, kollegiet hade att hävda.

Enligt den tidigare å serafimerlasarettet rådande ordningen hade de
akademiska intressena tillvaratagits därigenom, att två medlemmar av
lärarkollegiet varit bisittare i direktionen, att en av kollegiets medlemmar
varit direktör och att läkartjänsterna till största delen tillsatts av de akademiska
myndigheterna. Allt detta hade utgjort en god garanti för att den
medicinska undervisningens krav blivit tillgodosedda. Numera hade läkarutnämningarna
fråntagits de akademiska myndigheterna; och i det föreliggande
förslaget hade professorn-direktören ersatts med en utanför kollegiet
stående läkare samt direktionens göromål i stor utsträckning överflyttats
till ett arbetsutskott, som kunde antagas få ett betydande inflytande på
ärendenas behandling — det förutsattes, att t. o. m. »mera betydelsefulla
ärenden» skulle kunna avgöras av detsamma — men i vilket kollegiet
ej vore företrätt. Intet annat inflytande tillmättes kollegiet än det, som de

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr W6.

två i direktionen sittande professorerna kunde utöva. Detta måste kollegiet
beteckna som ett uppenbart missförhållande. Ehuru sjukhusen vore
statens, komme institutet enligt förslaget att få långt mindre inflytande på
deras ledning än universitetet i Lund hade över Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund.

Ur dessa synpunkter funne kollegiet förslaget om tillsättandet av en
utanför lärarkollegiet stående läkardirektör, styresman, mycket betänkligt.
I all synnerhet funne kollegiet det olämpligt, att denne skulle hava »att
ansvara för de sjukvårdande uppgifterna» och »leda» arbetet vid de båda
sjukhusen. Ansvaret för de sjukvårdande uppgifterna på vilade och borde
påvila klinikcheferna, och varje intrång på deras rätt och plikt att leda arbetet
å klinikerna måste på det bestämdaste avböjas. Frånsett detta syntes
det kollegiet vara föga lämpligt, att den person, som skulle stå i spetsen
för dessa, de viktigaste av alla institutets vetenskapliga inrättningar, skulle
stå helt utanför kollegiet och arbetet inom detsamma. Utlämnandet av
denna nyckelställning med avseende på främjandet av undervisningen och
forskningen vid institutet till en person, som stöde mer eller mindre främmande
för institutets strävanden och intressen och på vars tillsättning
kollegiet icke hade något nämnvärt inflytande, kunde medföra mycket beklagliga
följder. Då härtill komme, att anställandet av en dylik styresman
skulle medföra högst betydande kostnader — hans arvode föresloges utgå
med 20,000 till 24,000 kronor — ville kollegiet bestämt avstyrka inrättandet
av denna tjänst.

Lika litet lyckat syntes kollegiet förslaget att inrätta en särskild ekonomidirektörsbefattning.
De arbetsuppgifter, vilka enligt förslaget skulle påläggas
densamma, vore angivna i mycket svävande ordalag och förefölle till
stor del vara av sådant slag, att de av hänsyn till sjukvårds- och undervisningsintressen
borde handläggas av en läkare. »Ärenden av administrativ
och ekonomisk art», »underhandlingar, som gälla samarbetet med statliga
och kommunala myndigheter», »handläggning av spörsmål, vilka vore av
natur att kräva utfärdande av allmänna föreskrifter eller erfordra underställning
av statliga myndigheter» innefattade utomordentligt ofta frågor,
som kunde hava det största intresse för sjukvård och undervisning, utan
att den icke medicinskt sakkunnige ekonomidirektören kunde uppfatta
detta. De folie inom läkaren-styresmannens naturliga arbetsområde, och det
vore över huvud taget mycket svårt att uppdraga en klar gräns mellan
ekonomidirektörens och styresmannens uppgifter. Denna sistnämnda omständighet
kunde tänkas lätt giva anledning till konflikter dem emellan.
De arbetsuppgifter, vilka man kunde tänka lagda på en ekonomidirektör,
torde för övrigt knappast vara tillräckligt omfattande för att kunna sysselsätta
en så väl avlönad tjänsteman. Slutligen skulle hans anställande betydligt
öka kostnaderna för sjukhusets ledning. Ej minst på grund av den
skadliga dualism i ärendenas behandling, som därav kunde väntas, ville
kollegiet bestämt avstyrka även denna tjänst.

I stället för den föreslagna organisationen ville kollegiet för sin del föreslå,
att någon gemensam styresman för de bägge sjukhusen ej tillsattes,
utan att en klinikchef, som vore professor, å vardera sjukhuset tjänstgjorde
som styresman (direktör). Härigenom skulle önskade garantier för undervisningens
intressen och för tillbörligt inflytande från kollegiets sida vinnas.
Därest styresmannens (direktörens) arbete vid karolinska sjukhuset
skulle komma att bliva alltför betungande, ansåge kollegiet, att han på

32

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 206.

samma sätt som fallet redan nu vore med den professor, som vore rektor
vid karolinska institutet, borde kunna befrias från vissa sjukvårds- och undervisningsuppgifter.
De mångahanda administrativa och ekonomiska frågor,
vilka måste handläggas i samband med sjukhusets igångsättande, påkallade
dock, att den expert, som hittills stått till direktionens förfogande,
borde kvarstå en tid framåt. Styresmannen (direktören) borde tillerkännas
ett arvode om 4,000 kronor vid serafimerlasarettet och 7,000 kronor
vid karolinska sjukhuset.

Den hjälp med de ekonomiska ärendenas behandling, som man önskat
giva ledningen genom anställandet av en ekonomidirektör, syntes kollegiet
— om den vore behövlig — enklare och utan intrång på styresmannens
(direktörens) ställning kunna åstadkommas genom anställandet av en direktörsassistent.
Denne borde i så fall biträda vardera av styresmännen
(direktörerna) i vad anginge det av dem ledda sjukhuset, och till honom
skulle direktionen kunna lämna vissa bestämda uppdrag. Han borde ock få
till uppgift att verka för den önskade ekonomiska likformigheten i de bägge
sjukhusens förvaltning. Han borde uppföras i en lönegrad mellan sysslomännen
A 26 och den föreslagne ekonomidirektören A 30.

De av kollegiet sålunda föreslagna förändringarna i sjukhusets ledning
skulle komma att medföra en besparing på omkring 15,000 kronor för år.

Skulle emellertid, trots ovan anförda synpunkter, förslagen örn en utom
kollegiet stående, för de båda sjukhusen gemensam styresman och en ekonomidirektör
vinna gillande, ville kollegiet framhålla nödvändigheten av
att kanslerns för rikets universitet och kollegiets yttranden över direktionens
förslag för tillsättandet alltid inhämtades. Kollegiet funne det ock
erforderligt, att i sådant fall en kollegieledamot och klinikchef från vartdera
sjukhuset insattes i arbetsutskottet som vice läkardirektör för att företräda
de akademiska intressena och förstärka den medicinska sakkpnskapen. En
av dem borde då lämpligen vara den gemensamme styresmannens ställföreträdare.
Till vardera av dem borde utgå ett arvode örn 2,500 kronor.

Särskilda yttranden hava i förevarande fråga anförts dels av professorn
J. W. Nordenson, dels av professorn C. G. A. Forssell, dels ock av professorerna
Nanna Svartz, E. G. E. Berven och N. G. Söderlund.

Professorn Nordenson har påtalat den föreslagna dyrbara organisationen
av sjukhusens centrala ledning och ifrågasatt, om icke vissa besparingar i
densamma skulle kunna ernås.

Professorn Forssell anför:

Direktionens förslag förutsatte, att de båda under en direktion förenade
undervisningssjukhusen stöde under en gemensam direkt ledning och tillgodosåge
kravet på administrativ, ekonomisk och sjukvårdsteknisk sakkunskap
hos denna ledning, men uteslöte den medicinska högskolan från
inflytande på den omedelbara ledningen av dess undervisningssjukhus.

Det av lärarkollegiet framställda förslaget ginge till en annan ytterlighet.
Det erkände icke behovet av en gemensam direkt ledning för de
båda sjukhusen, utan tilldelade vardera sjukhuset en egen styresman. Det
avsåge att i första rummet tillgodose undervisningens och forskningens
krav genom att besätta vardera av dessa platser med en professor vid karolinska
institutet och klinikchef vid respektive sjukhus. De ekonomiska
intressena och upprätthållandet av likformigheten i de båda sjukhusens

33

Kungl. Marits proposition Nr 806.

förvaltning ville detta förslag tillgodose genom en för båda styresmännen
gemensam och dem underordnad direktörsassistent.

Efter den erfarenhet Forssell hade av arbetet i den för karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet gemensamma direktionen, ansåge Forssell, att
de båda sjukhusen hade så många viktiga gemensamma uppgifter av olika
slag och vore i så stort behov av en ständigt sammanhållande kraft, att
den högsta direkta ledningen för dem med nödvändighet borde anförtros
åt en för båda gemensam styresman eller direktör. Däremot ansåge Forssell
icke, att direktionen funnit en lämplig form för sjukhusens gemensamma
ledning genom att anställa två med varandra jämnställda ledare: en styresman,
som vore läkare, men icke klinikchef, samt en ekonomidirektör. En
sådan dualism i den direkta ledningen komme med säkerhet att medföra
oupphörliga slitningar, såväl mellan ledarna själva som mellan dem och
de dem underordnade klinikcheferna.

Huru än ledningen i övrigt kunde vara organiserad, ansåge Forssell, att
det borde finnas endast en direktör, vilken vore överordnad samtliga vid
de båda sjukhusen anställda.

Frågan bleve då närmast, om denna högsta ledning borde anförtros åt
en representant för medicinen eller åt en representant för ekonomisk och
administrativ sakkunskap.

Många och stora olägenheter uppstode, örn ledningen för ett universitetssjukhus
lädes i handen på en, örn än så duglig läkare, som icke själv
vore klinikchef och medlem av den medicinska högskolans lärarkår. Förutom
att han icke kunde äga tillräcklig auktoritet i medicinska frågor
gentemot klinikcheferna, som representerade den förnämsta medicinska
sakkunskapen, kunde man icke heller förvänta, att han i direktionen skulle
kunna vinna tillräcklig respekt för sin mening, då det gällde att taga
ståndpunkt i undervisnings- eller sjukvårdsfrågor, och sannolikt i många
fall ej heller, då det gällde juridiska eller ekonomiska frågor. Trots att
direktören vore läkare, måste i detta fall likväl särskild sakkunskap på den
kliniska forskningens och undervisningens område anlitas vid förberedande
av ärendenas behandling i direktionen.

Det syntes alltså icke vara rådligt att lägga universitetssjukhusens ledning
i handen på en läkare, som icke vore klinikchef och medlem av den
medicinska fakulteten.

Å andra sidan visade erfarenheten både här och annorstädes, att det
icke vore möjligt för en professor och klinikchef att samtidigt på ett tillfredsställande
sätt sköta sin lärarbefattning, sin forskning och de många
och betungande göromål, som måste vara förenade med direktörsskapet
för ett stort undervisningssjukhus.

Den utvägen, att en klinikchef under några få år toge tjänstledighet från
sin befattning som lärare och klinikchef för att kunna sköta direktörstjänsten,
vore ej lämplig, ty det vore ett viktigt önskemål, att en sjukhusdirektör
för att förvärva stor erfarenhet, kunskap och inflytande under
läng tid och icke endast under korta perioder uppehölle sin tjänst. En
partiell tjänstledighet från lärarbefattningen under längre tid vore säkerligen
ej heller tillräcklig för att sätta en klinikchef i stånd att på ett tillfredsställande
sätt sköta dir ektörst jönsten vid dessa stora sjukhus och vore
utan tvivel i längden för undervisningen skadlig.

Huru önskvärt det än vore, att cn klinikchef innehade direktörsbefatt Bihang

till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 206. 3

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

ningen vid sjukhuset, torde sålunda en sådan anordning icke vara möjlig
att på ett tillfredsställande sätt förverkliga.

Däremot syntes det väl möjligt, att en icke-läkare, en jurist, som besutte
erkänd skicklighet inom administration och ekonomi och som hade
sådana personliga egenskaper, att han kunde vinna auktoritet, med framgång
kunde tjänstgöra som en opartisk, sammanhållande och ledande kraft
i en sjukhusorganisation av ifrågavarande slag, örn samtidigt den medicinska
högskolan erhölle tillräckligt inflytande vid ärendenas beredning i ett
arbetsutskott och vid ärendenas behandling och avgörande i direktionen.

Erfarenheten från Rigshospitalet i Köpenhamn, som vore den medicinska
fakultetens undervisningssjukhus, bekräftade riktigheten av detta antagande.
Den nuvarande direktören där vore jurist och förutvarande tjänsteman
i socialdepartementet. Vid hans sida bildade klinikcheferna ett råd.
Denna organisation hade fungerat till belåtenhet för alla parter.

Forssell hyste den uppfattningen, att den lyckligaste lösningen vore att
upprätta en för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet gemensam
direktörsbefattning och bekläda denna befattning med en jurist, som ägde
erkänd skicklighet inom administration och ekonomisk förvaltning. Universitetskanslerns
och lärarkollegiets yttranden borde inhämtas över direktionens
förslag till besättande av direktörsposten.

Örn en icke-läkare beklädde befattningen såsom sjukhusdirektör, vore
det emellertid ett oavvisligt krav att därjämte representanter för sjukvården
och den medicinska undervisningen finge ett betryggande inflytande
på sjukhusets ledning. Detta mål syntes kunna vinnas, om, såsom kollegiet
alternativt föresloge, för den händelse direktionens förslag örn tillsättande
av en styresman, som icke tillhörde lärarkollegiet, skulle vinna
bifall, nämligen på så sätt, att en kollegieledamot och klinikchef från vardera
sjukhuset insattes i utskottet såsom vice-direktörer och att en av
dem vid förfall för direktören tjänstgjorde som hans ställföreträdare.

Vid bedömande av det inflytande, klinikcheferna genom denna organisation
skulle erhålla vid sjukvårdens ledning och utövande, måste man beakta,
att det ålåge varje klinikchef att leda och ansvara för såväl sjukvården som
undervisningen och det vetenskapliga arbetet på sin klinik samt att såväl
i direktionen som i karolinska institutets lärarkollegium yttra sig och
väcka förslag i ärenden, som rörde hans klinik. Därigenom att vardera
sjukhuset genom vice-direktören skulle i arbetsutskottet erhålla en representant
för sina klinikchefer, bleve dessa i tillfälle att redan vid ärendenas
förberedande behandling göra sin mening hörd. Genom de två representanter,
lärarkollegiet hade rättighet att insätta i direktionen, bleve karolinska
institutets lärarkollegium i tillfälle att följa samtliga ärenden även under
deras slutliga behandling i direktionen.

Så länge inredning av nya kliniker vid karolinska sjukhuset påginge och
under den första tiden av sjukhusets upporganisation ansåge Forssell, i likhet
med direktionen och kollegiet, att direktionen fortfarande till sitt förfogande
borde hava den expert i organisation och drift av sjukhus, som
nu vore anställd hos densamma.

Professorerna Nanna Svartz, Berven och Söderlund hava yttrat:

Lärarkollegiets förslag, att en klinikchef på respektive karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet skulle förordnas som styresman, en för vardera
av dessa sjukhus, kunde icke under några omständigheter förordas.

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Denne styresmans uppgift skulle komma att omfatta ej blott uppsikt över
och ansvar för de sjukvårdande uppgifterna utan även de administrativa
och ekonomiska. Det vore emellertid icke möjligt för någon å sjukhusen
arbetande klinikchef att på ett tillfredsställande sätt sköta sistnämnda
stora arbetsuppgifter och samtidigt även på ett tillfredsställande sätt vårda
sig om sin egen sjukavdelning samt leda undervisningen och det vetenskapliga
arbetet. Härtill komme, att någon av de på dessa sjukhus arbetande
klinikcheferna näppeligen torde äga den utbildning och de kunskaper
i administrativa ting och ekonomiska frågor, som krävdes för så
omfattande företag som dessa bägge stora sjukvårdsinrättningar.

Därest emellertid ett förbilligande av den av direktionen föreslagna
topporganisationen syntes ofrånkomlig, syntes följande förslag böra tagas
i beaktande.

Som direktör eller chef för bägge sjukhusen tillsattes en i juridiska, administrativa
och ekonomiska ting väl kvalificerad person. Därest till denna
befattning funnes person tillgänglig, som tillika vore läkare, innebure detta
en fördel. Viktigare vore dock, att han ägde fullgoda kvalifikationer i fråga
om administration och ekonomi. Som underdirektörer eller vice direktörer,
en för vardera sjukhuset, förordnades en på respektive sjukhus arbetande
klinikchef, som då finge till uteslutande uppgift att tillvarataga sjukvårdens
och undervisningens intressen. Under sådana förhållanden, med den
inskränkning i arbetsuppgifterna, som det sistnämnda förslaget för dessa
bägge vicedirektörer innebure, syntes det möjligt, att tvenne klinikchefer
skulle kunna åtaga sig dessa befattningar. Genom denna organisation skulle
dels vinnas, att avlöningen till respektive befattningshavare skulle kunna
sättas lägre; för respektive vicedirektörer torde under nämnda förhållanden
en avlöning ej överstigande 4,000 kronor per år kunna anses rimligt.
Vidare skulle genom denna organisation det av kollegiet särskilt starkt
betonade önskemålet kunna tillgodoses, att tvenne till karolinska institutet
knutna personer skulle få ett mera direkt inflytande på sjukhusets
ledning just i de frågor, som måste ligga institutet närmast örn hjärtat,
nämligen sjukvården och undervisningen och det vetenskapliga arbetet.

Kanslern har inledningsvis framhållit, att det icke torde tillkomma
kanslern att avgiva yttrande över hela den omfattande sjukhusorganisation,
varom förslag nu förelåge. Kanslerns yttrande begränsades fördenskull
till att avse vissa spörsmål, som kunde anses vara av mera direkt
betydelse för den medicinska undervisningen och de under kanslern stående
medicinska läroanstalterna. Härvid förbisåge kanslern emellertid ingalunda,
att sambandet mellan den undervisande och den sjukvårdande verksamheten
i många hänseenden vore så intimt, att det sätt, varpå sjukvården
organiserades, kunde komma att i olika hänseenden indirekt öva
inflytande på betingelserna för undervisning.

Ett av de mest betydelsefulla av de spörsmål, som avhandlades i direktionens
förslag, vore frågan örn den centrala ledningen för de båda
sjukhusen.

Enligt kanslerns mening talade alldeles övervägande skäl för att de båda
sjukhusen erhölle en gemensam chef. Då varje klinikföreståndare givetvis
måste hava den direkta ledningen av och ansvaret för själva sjukvårds -

36

Kungl. Majda ''proposition Nr 206.

arbetet och undervisningen på sin avdelning, bomme sjukhuschefens arbete
huvudsakligen att vara av administrativ, organisatorisk och ekonomisk
natur. Med all sanolikhet bomme detta arbete att ställa stora krav
på hans organisatoriska förmåga och lägga beslag på praktiskt taget hela
hans tid. Under sådana omständigheter torde det knappast vara möjligt
att till befattningen i fråga utse någon akademisk lärare.

Örn sjukhuschefen bleve en i administrativa och ekonomiska frågor förfaren
man med organisatorisk förmåga, syntes det ej nödvändigt att inrätta
den av direktionen föreslagna, för båda sjukhusen gemensamma ekonomidirektörsbefattningen.

Eftersom en mångfald av de frågor, varmed sjukhuschefen skulle taga
befattning, vore av betydelse — låt vara ofta på ett mera indirekt sätt

— för sjukvård och undervisning, behövde han vid sin sida hava representanter
för klinikcheferna, en från vartdera sjukhuset. Dessa vicedirektörer
bleve således sakkunniga målsmän för undervisnings- och sjukvårdssynpunkterna.
Deras ansvar bleve betydande, och arbetet säkerligen ganska
omfattande, men posterna syntes dock kunna utan olägenhet förenas med
klinikchefsbefattning.

Såsom framginge av det sagda, sammanfölle kanslerns uppfattning i
huvudsak med den, åt vilken de fyra reservanterna inom lärarkollegiet

— professorerna Forssell, Nanna Svartz, Berven och Söderlund — givit
uttryck. Kanslern ville i detta sammanhang framhålla, att den av lärarkollegiets
ledamöter, som hade den största erfarenheten rörande de krav,
som ställdes på en sjukhuschef, nämligen nuvarande direktören för serafimerlasarettet,
professorn Söderlund tillhörde nämnda reservanter.

Kanslern ansåge icke nödigt att söka i detalj utforma »topporganisationen»
och precisera de befogenheter, som borde anförtros åt varje särskild
befattningshavare eller organ, utan inskränkte sig till följande antydningar.

Den för båda sjukhusen gemensamme direktören borde förordnas av
Kungl. Maj:t och vara självskriven ledamot av direktionen för karolinska
sjukhuset. De två vicedirektörerna, som skulle tillhöra karolinska institutets
lärarkollegium och vara klinikchefer, en från vartdera sjukhuset,
torde böra utses av direktionen och därefter äga säte och stämma i direktionen.
Vissa jämkningar i reglerna angående direktionens sammansättning
i övrigt torde erfordras i anledning av här ifrågasatta bestämmelser.

Direktionen skulle befrias från att taga befattning med löpande ärenden
och även en del andra frågor av mindre vikt. Befogenheten att handlägga
dessa skulle anförtros åt ett inom direktionen bildat arbetsutskott.
De närmare föreskrifterna rörande omfattningen av arbetsutskottets befogenheter
skulle meddelas av direktionen. Det borde även ankomma på
arbetsutskottet att förbereda de ärenden, som skulle avgöras av direktionen.

Arbetsutskottet borde bestå av sjukhusdirektören och de båda bland
lärarkollegiets medlemmar utsedda direktionsledamöterna. En var av dessa
sistnämnda borde, såsom redan nämnts, tjänstgöra som vicedirektör för
det sjukhus, där han vore anställd. För att minska arbetet för de båda vicedirektörerna,
borde enligt direktionens närmare bestämmande sjukhusdirektören
få rätt att ensam avgöra vissa frågor. Föredragande i arbetsutskottet
vore, allt efter frågans natur, direktören, någon av vicedirektörerna eller
vederbörande syssloman. I ärenden, som föredragits av syssloman, borde

37

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

denne äga rätt att få sin mening antecknad till protokollet. Direktionens
fungerande ordförande borde hava rätt att deltaga i arbetsutskottets sammanträden
och då föra ordet. Vid andra tillfällen skulle sjukhusdirektören
tjänstgöra såsom ordförande.

Direktören skulle tillsättas för viss tid, lämpligen fem år i sänder, och
befattningen syntes, åtminstone tills vidare, böra hava karaktären av
arvodestjänst. Arvodet borde sättas till ett belopp, ej understigande avlöningen
i lönegraden C 8 enligt 1939 års civila anlöningsreglemente. Arvodet
till vicedirektörerna borde förslagsvis bestämmas till 4,000 kronor vid
karolinska sjukhuset och 3,000 kronor vid serafimerlasarettet.

Föreningen läkare i underordnad stallning, jörordnade av karolinska sjukhusets
direktion, har anhållit, att karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
måtte ställas under gemensam ledning i enlighet med vad av kanslern
i ärendet yttrats.

Arméförvaltningen har — under erinran, att direktionen i sitt förslag
icke angivit, att någon tjänsteman skulle ingå i arbetsutskottet med uppgift
att tillvarataga garnisonssjukvårdens intressen — förutsatt att generalfältläkaren
skulle erhålla tillfälle att deltaga i behandlingen inom nämnda
delegation av garnisonssjukvården berörande ärenden.

Chefen för armén har anfört följande:

Enligt nu gällande reglemente för serafimerlasarettet och karolinska
sjukhuset inträdde generalfältläkaren vid behandling av frågor rörande
garnisonssjukvården såsom ledamot av direktionen för nämnda sjukhus.
Vid handläggning av övriga på direktionen ankommande ärenden, ägde
generalfältläkaren deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Direktionen
föresloge med avseende på sjukhusens centrala ledning viss organisationsändring,
åsyftande förenklade arbetsformer. Sålunda borde ett arbetsutskott
tillsättas för handläggning av löpande ärenden ävensom av vissa
frågor, vilka krävde skyndsam behandling. Nämnda arbetsutskott skulle
bestå av en läkare (styresmannen för de båda sjukhusen), en ekonomidirektör
samt av sysslomannen vid vederbörande sjukhus. Någon representant
för tillvaratagande av garnisonssjukvårdens intressen förutsattes
icke ingå i berörda utskott.

Vid garnisonssjukhusets sammanslagning med karolinska sjukhuset komme
militära patienter bland annat att vårdas å de civila specialavdelningarna.
Då den militära sjukvården sålunda torde bliva intimt förbunden
med den civila, funne chefen för armén det ur militär synpunkt vara
ett bestämt krav, att sådan revidering av gällande sjukhusreglemente komme
till stånd, att generalfältläkaren tillförsäkrades en ställning såsom ordinarie
ledamot av sjukhusdirektionen och att inga frågor, som direkt eller
indirekt berörde garnisonssjukvården, finge avgöras utan hans samtycke.
Emot direktionens förslag att tillsätta ett arbetsutskott hade chefen för
armén intet att erinra under förutsättning, att det militära inflytandet
beträffande frågor rörande garnisonssjukvården säkerställdes.

Sjukhusdirektionens yttrande i anledning av remissvaren. Direktionen
för karolinska sjukhuset har i anledning av de framställda erinringarna anfört
följande:

38

Kungl. Marits proposition Nr 206.

Den föreslagna centrala ledningen finge anses vara tilltagen i minsta
laget, om man toge hänsyn till de erfarenheter beträffande arbetsuppgifternas
omfattning och skiftande art, som vunnits under den tid, direktionen
varit i verksamhet. Direktionen ansåge det icke möjligt att låta en jurist
såsom sjukhuschef i överdirektörs ställning utan hjälp av en heltidsanställd
sekreterare utföra alla dessa arbetsuppgifter. Den beräknade besparingen
komme härigenom att i hög grad minskas. Därjämte finge särskilt betonas,
att, därest vederbörande klinikchefer såsom nu vore fallet vid serafimerlasarettet
skulle kunna framdeles med de ökade arbetsuppgifterna tagas i
anspråk för sjukhusens förvaltning, detta givetvis måste innebära, att de i
motsvarande mån avkopplades från sina egentliga arbetsuppgifter i undervisningens
och sjukvårdens tjänst. Detta kunde direktionen icke finna ur
ekonomisk och praktisk synpunkt vara en tillfredsställande anordning.
Emellertid torde åtskilliga av de framförda förslagen om klinikchefernas
medverkan i förvaltningen låta sig genomföras utan ändring i gällande avtal
med Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Då staten jämte
nämnda kommunala organisationer hade det ekonomiska ansvaret för sjukhusdriften,
torde en ny avvägning av de intressen, som skulle vara representerade
inom direktionen, icke utan vidare kunna genomföras. Karolinska
institutets lärarkollegium hade för övrigt i nuvarande stund samma representation
inom direktionen som staten, vilken hade att betala största anparten
av kostnaderna för sjukhusen. Emellertid ville direktionen såsom en
möjlighet att tillvarataga de av universitetskanslern med stöd av lärarkollegiets
yttranden framförda synpunkterna och närmast i anslutning till
vad professor Forssell i sitt särskilda yttrande anfört ifrågasätta den utvägen,
att vid vartdera av sjukhusen en av klinikcheferna förordnades
såsom vicedirektör för att vid viktigare avgöranden inom arbetsutskottet
närvara och där representera vederbörande sjukhus klinikchefer med rätt
att få avvikande mening antecknad i protokollet. I reglementet torde i så
fall av Kungl. Majit böra införas bestämmelser, som närmare reglerade
vicedirektörens ställning och i vilka ärenden han under alla förhållanden
borde deltaga. Måhända torde det därvid vara lämpligt att, om särskild erinring
av honom framfördes, låta arbetsutskottets beslut före verkställigheten
underställas direktionens prövning. Genom en sådan anordning torde
åtskilliga av de önskemål, som framförts, kunna tillgodoses, utan att vicedirektörerna
behövde betungas med den mångfald av smärre och löpande
ärenden, som det närmast skulle tillkomma arbetsutskottet att handlägga,
och den enhetliga organisationen för båda de statliga sjukhusen i Stockholm,
som direktionen ansett vara en av de väsentligaste fördelarna med
sitt förslag, komme icke att äventyras. Statens inflytande på sjukhusens
förvaltning bibehölles också härigenom utan att de inskränkningar däri
skulle behöva göras, som i åtskilliga av de inom lärarkollegiet framförda
meningarna blivit ifrågasatta. Någon ändring i gällande avtal torde icke
heller behöva följa av denna form för ett tillgodoseende av ovan angivna
önskemål. Ifrågasättas kunde huruvida icke det finge anses skäligt, att vicedirektörerna
erhölle ett arvode å exempelvis 1,000 kronor för år.

Direktionen anslöte sig till arméförvaltningens förslag att generalfältläkaren
borde beredas tillfälle att deltaga i behandlingen inom arbetsutskottet
av garnisonssjukvården berörande ärenden.

39

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

I fråga om den centrala ledningen av karolinska sjukhuset och serafi- Departemerlasarettet
hava som synes meningarna starkt gått i sär. Jag har icke m8ntsch8f8nblivit
övertygad örn att direktionens förslag i nämnda avseende, vilket i
remissyttrandena framkallat starka invändningar, innebär en lycklig och
ändamålsenlig lösning av ifrågavarande, för sjukhusets organisation och
verksamhet betydelsefulla fråga.

Jag är med direktionen och flertalet myndigheter ense därom, att karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet böra erhålla en gemensam chef. Däremot
anser jag icke, att löneställningen för sjukhusdirektören bör bestämmas
från den utgångspunkten, att denne bör vara läkare. Starka skäl tala för att
för ändamålet bör kunna tagas i anspråk en icke-läkare. Vad i detta avseende
yttrats av statskontoret, av vissa reservanter inom karolinska institutets
lärarkollegium — bland vilka befinna sig serafimerlasarettets nuvarande
direktör och direktören för den redan i verksamhet varande delen av karolinska
sjukhuset — samt av kanslern för rikets universitet synes mig i hög grad
befogat. De frågor, som komma att åvila sjukhuschefen torde till övervägande
del bliva av administrativ, organisatorisk och ekonomisk art. Detta
arbete kommer att taga sjukhuschefens tid helt i anspråk, varför det redan
av denna anledning icke synes möjligt att besätta ifrågavarande post med
en läkare, som tillika är akademisk lärare eller skall vara verksam jämväl
som läkare. Med hänsyn härtill synes det lämpligast, att nämnda befattning
rekryteras med en inom det administrativa och ekonomiska området utbildad
och hemmastadd person. Ehuru jag alltså närmast utgår ifrån, att en
icke-läkare avses för ifrågavarande befattning, anser jag det dock icke böra
vara uteslutet, att även en läkare, som besitter särskilda för denna chefstjänst
erforderliga egenskaper och insikter i administrativa och ekonomiska
frågor, bör kunna ifrågakomma till densamma.

Sjukhusdirektören torde böra av Kungl. Maj:t tillsättas medelst förordnande
på viss tid. Med hänsyn till de krävande och ansvarsfulla arbetsuppgifter,
som kunna beräknas komma att åvila sjukhusdirektören, och då
det är angeläget, att för uppdraget förvärvas en högt kvalificerad person,
föreslår jag, att sjukhusdirektören placeras i lönegraden C 10. Skulle en
läkare komma att bekläda sjukhusdirektörsbefattningen, synes det villkoret
böra uppställas, att han icke skall äga rätt att utöva enskild praktik.

Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
angående tillsättning av ifrågavarande befattning och rörande sjukhusdirektörens
arbetsuppgifter. Därvid bör föreskrivas, att han skall deltaga
i direktionens sammanträden men ej i dess beslut, dock med rätt för honom
att få avvikande mening antecknad till protokollet.

Vid bifall till mitt sålunda framställda förslag, torde den av direktionen
föreslagna ekonomidirektörst jönsten icke bliva erforderlig. De uppgifter,
vilka direktionen avsett att lägga på ekonomidirektören, torde i stället böra
fördelas mellan sjukhusdirektören, de båda sjukhusens sysslomän och sek -

40

Kungl. Martts proposition Nr 206.

reteraren. Sysslomannen på serafimerlasarettet är ordinarie tjänsteman i
lönegraden B 24 (A 24), medan sysslomannen på karolinska sjukhuset är
uppförd på extra stat i motsvarande lönegrad. Emot att sistnämnda befattning
uppföres på ordinarie stat i lönegraden A 24 har jag intet att
erinra.

Till arvode åt sekreteraren utgå nu 2,400 kronor å karolinska sjukhusets
stat och 1,200 kronor å serafimerlasarettets stat, eller alltså tillhopa
3,600 kronor. Direktionen har föreslagit en förhöjning av arvodet med sammanlagt
900 kronor till 4,500 kronor. Någon tids erfarenhet torde emellertid
böra avvaktas, och jag anser mig därför icke kunna nu biträda direktionens
förslag örn höjning av sekreterararvodet.

I likhet med universitetskanslern anser jag det önskvärt, att sjukhusdirektören
vid sin sida erhåller sakkunniga målsmän för sjukvårds- och undervisningssynpunkterna.
I sådant avseende har förslag av kanslern framställts
om att en klinikchef vid vardera sjukhuset skulle förordnas såsom
vicedirektör. Detta förslag har biträtts av direktionen. Även jag ger detsamma
min anslutning, varvid jag dock utgår från att vicedirektörernas
verksamhet närmast inriktas på frågor av sjukvårdskaraktär och huvudsakligen
blir av rådgivande natur. Jag anser det skäligt, att vicedirektörerna
erhålla visst arvode och får i sådant avseende föreslå ett belopp av
1,800 kronor vid vardera sjukhuset. Å dessa arvoden torde dyrtidstillägg
icke böra utgå. Vicedirektörerna böra utses för en tid av förslagsvis tre år.
Under nästa budgetår, då den nuvarande direktörsbefattningen vid serafimerlasarettet
synes mig övergångsvis böra bibehållas, bör dock vicedirektör
vid serafimerlasarettet icke tillsättas.

Enligt gällande reglemente för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset
äger generalfältläkaren vid behandlingen av frågor rörande garnisonssjukvården
inträda såsom ledamot i direktionen. Vid behandlingen av övriga
på direktionen ankommande ärenden äger han deltaga i överläggningarna,
men ej i besluten, med rätt att få avvikande mening antecknad
till direktionens protokoll. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet
har jag funnit skäl icke föreligga att härutinnan, på sätt chefen för
armén ifrågasatt, vidtaga ändring. Enligt nämnda reglemente äger direktionen
inom sig utse två ledamöter, däribland ordföranden, att jämte direktören
utgöra direktionens arbetsutskott. Arbetsutskottet eller efter dess
bestämmande direktören eller vederbörande syssloman åligger att till behandling
förbereda alla på direktionens prövning ankommande ärenden.
Förslag föreligger från direktionens sida rörande i vissa hänseenden ändrade
bestämmelser i fråga örn direktionens och arbetsutskottets befattning
med löpande ärenden och andra frågor i syfte att från direktionen avlasta
en del betungande arbetsuppgifter. Till detaljerna i de i berörda hänseende
framställda förslagen torde ställning i detta sammanhang dock icke böra tagas.
Jag förutsätter emellertid, att sjukhusdirektören i de bestämmelser, som

41

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

Kungl. Maj:t torde böra framdeles utfärda, tillerkännes ett starkt inflytande
på handläggningen av de frågor, som kunna befinnas icke böra i fortsättningen
handläggas av direktionen. Anledning synes mig icke föreligga
att i högre grad än mitt förslag innebär tillerkänna karolinska institutet
medinflytande på sjukhusets verksamhet.

Till en ledamot av direktionen, som utövar särskild kontroll över
räkenskaper och verifikationer samt bestyrker riktigheten av meddelade
kassa- och inventeringsbesked, utgår å serafimerlasarettets stat
ett kassakontrollantarvode av 1,200 kronor. Direktionen anser, att en dylik
kassakontrollant alltjämt bör bibehållas, och har föreslagit, att arvodet
bestämmes till 2,400 kronor, därav 1,500 kronor på karolinska sjukhusets
stat och 900 kronor på serafimerlasarettets stat. Statskontoret åter har
funnit befattningen i fråga obehövlig och ifrågasatt, om icke berörda kontroll
skulle kunna såsom tjänståliggande utövas av därför lämpade befattningshavare
vid sjukhusen utan särskild ersättning för detta arbete. Allmänna
civilförvaltningens lönenämnd har ställt sig tveksam till förslaget
om att kassakontrollanten skulle bibehållas vid bifall till direktionens förslag
om inrättande av befattningar som sjukhuschef och ekonomidirektör.

Med hänsyn till att jag icke funnit mig böra tillstyrka förslaget örn inrättande
av en ekonomidirektörsbefattning, anser jag det befogat, att en
av direktionens ledamöter tills vidare fungerar såsom kassakontrollant och
härför uppbär särskilt arvode. På grund av det ökade arbete och ansvar,
som måste följa med igångsättandet av driften vid ett flertal kliniker vid
karolinska sjukhuset, torde arvodet till kontrollanten böra i någon mån
höjas. Jag föreslår i sådant hänseende en förhöjning med 600 kronor till
1,800 kronor, varav 1,200 kronor böra belasta karolinska sjukhusets stat
och 600 kronor serafimerlasarettets stat. Å detta arvode bör dyrtidstillägg
icke utgå.

I direktionens kansli skulle enligt direktionens förslag anställas en ordinarie
kansliskrivare i lönegraden All, ett extra ordinarie kanslibiträde i
7 lönegraden och ett extra ordinarie kontorsbiträde i 4 lönegraden. Jag har
intet att erinra mot att särskild kanslipersonal ställes till direktionens och
sjukhusdirektörens förfogande. En uppdelning, såsom statskontoret ifrågasatt,
av kansliets uppgifter på de båda sysslomanskontoren synes icke
lämplig. Dock torde det för närvarande, i avvaktan på närmare erfarenheter
rörande arbetsuppgifternas omfattning, vara tillräckligt, om endast de två
sistnämnda befattningarna inrättas.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag anser det i innevarande
budgetårs stat upptagna arvodet till en expert hos direktionen kunna utgå
ur staten för nästa budgetår.

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr £06.

5. Ändrad lönegradsplacering för viss personal.

Direktionen Ilar yttrat, att direktionen vid uppgörandet av förslag till
personalstater utgått från den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen
för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. På grund av särskilda förhållanden
hade direktionen emellertid funnit sig böra föreslå jämkningar i
lönegradsplaceringarna för vissa befattningar ävensom föreslå inrättande
av en del nya tjänster.

Representanter för serafimerlasarettets personal hade inför representanter
för direktionen hemställt örn förbättrad löneställning för åtskilliga befattningar.
Direktionen hade funnit sig böra i sitt förslag — såväl vad beträffade
karolinska sjukhuset som serafimerlasarettet — tillmötesgå vissa av
de sålunda framställda yrkandena. Sålunda ville direktionen föreslå, att
samtliga eldare skulle placeras i 6 lönegraden. I samband därmed borde benämningen
för samtliga bliva eldare. Eldarnas arbete vore av icke ringa
betydelse för driftekonomien i värmecentralen, och då de dessutom finge
biträda vid förekommande reparationsarbeten, hade direktionen funnit
ifrågavarande förhöjning rimlig.

Vidare hade direktionen, med hänsyn till att manliga befattningshavare i
statens tjänst icke i allmänhet vore placerade i lägre lönegrad än 5 lönegraden,
funnit en uppflyttning av sjukbärare och gårdskarlar från 4 till 5
lönegraden motiverad. Benämningen i personalstaten på förevarande befattningshavare
hade ansetts böra fullständigas med benämningarna förråds-
och transportmän.

I detta sammanhang ansåge sig direktionen böra nämna, att direktionen
väl ansett — såsom tidigare i samband med statens övertagande av driften
vid serafimerlasarettet framhållits — att vaktmästarna vid sjukhusen
borde placeras högre än i 5 lönegraden, men att förnyad prövning av denna
fråga borde ske i samband med den allmänna översynen av personalförteckningarna
vid civilförvaltningen. Direktionen hade även övervägt att
placera de för tvättinrättningen vid karolinska sjukhuset föreslagna maskintvättarna
i 6 lönegraden, men av nu anförda skäl beträffande vaktmästarna
hade direktionen icke funnit sig för närvarande kunna föreslå
högre lönegradsplacering än i 5 lönegraden.

Direktionen hade jämväl ansett skäligt, att kokerskebefattningarna, på
vilkas innehavare allt större fordringar ställdes, borde erhålla uppflyttning
från 1 till 2 lönegraden.

Vid granskning av lönegradsplaceringarna i övrigt hade direktionen
funnit, att badpersonalen vid den föregående löneregleringen fått en något
för låg placering, särskilt då den baderska, som vid serafimerlasarettet
förestode badavdelningen. Direktionen hade räknat med att denna befattningshavare
under benämningen första baderska skulle placeras såsom extra
ordinarie i 2 lönegraden. De nuvarande badbiträdena hade direktionen ansett
böra uppflyttas en lönegrad över städerskor och sköterskebiträden
(eller till e. U. 5 å den av direktionen fastställda särskilda löneplanen U),
och i samband därmed borde benämningen ändras till baderskor. Denna
lönegradsuppflyttning torde ej behöva utförligare motiveras. Direktionen
ansåge jämväl motiverat, att den person, som i respektive köksavdelning
förestode kallskänken, erhölle en något högre löneställning än som första
biträde och benämndes kallskänka. Direktionen räknade här med en place -

43

Kungl. Maj.ts proposition Nr 206.

ring i 1 lönegraden (vid karolinska sjukhuset ordinarie och vid serafimerlasarettet
extra ordinarie).

Vid överläggningen med representanterna för personalen vid serafimerlasarettet
hade fråga örn kollektivavtal även berörts. Direktionen ville
härutinnan endast erinra örn att departementschefen i proposition nr
272/1937 (sid. 78) ansett denna fråga böra prövas i ett vidare sammanhang.

Mot vad direktionen förordat med avseende å lönegradsplaceringen för
viss för de båda sjukhusen gemensam personal hade statskontoret icke annat
att erinra än att enligt ämbetsverkets mening frågan örn ändrad lönegradsplacering
för eldarna tills vidare syntes böra anstå och upptagas till
prövning i samband med den allmänna översynen av personalförteckningarna
vid civilförvaltningen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser för sin del, att en viss
differentiering av eldartjänsterna borde bibehållas, i likhet med vad som
vore fallet vid statens sinnessjukhus, där eldarbefattningarna vore uppdelade
i två olika klasser, nämligen eldare av l:a klass i 6 lönegraden och
eldare av 2:a klass i 5 lönegraden. Genom en dylik anordning vunnes jämväl
den fördelen, att en viss befordringsmöjlighet åstadkommes för eldarpersonalen.
Mot de föreslagna lönegradsuppflyftningarna i övrigt hade
lönenämnden icke något annat att erinra än att det syntes lönenämnden
tveksamt, huruvida ordinarie tjänster i högre lönegrad för närvarande
borde inrättas för sådana grupper av befattningshavare, för vilka anställning
genom kollektivavtal vore ifrågasatt.

En av nämndens ledamöter har på anförda skäl tillstyrkt direktionens
förslag beträffande eldarnas löneställning.

I fråga om medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

I likhet med statskontoret anser jag den ifrågasatta uppf lyftningen av
eldarna från 5 till 6 lönegraden böra tills vidare anstå och upptagas till m9n
prövning i samband med den allmänna översynen av personalförteckningarna
inom civilförvaltningen. Liksom nu är fallet vid serafimerlasarettet,
böra förste eldare placeras i 6 och andre eldare i 5 lönegraden.

I övrigt har jag icke funnit anledning till erinran mot direktionens förevarande
förslag.

6. överflyttning av personal från garnisonssjukhuset m. m.

Direktionen har anfört följande:

I och med garnisonssjukhusets avveckling i nuvarande form och garnisonsavdelningarnas
öppnande vid karolinska sjukhuset skulle den nuvarande
personalen vid garnisonssjukhuset komma i en ofördelaktig ställning,
såvida den ej kunde erhålla företräde vid anställning av personal i första
hand vid garnisonsavdelningarna och i andra hand vid sjukhuset i övrigt.
Direktionen utginge ifrån att sådant företräde skulle beredas fullt arbetsför
och lämplig personal till platser vid karolinska sjukhuset och serafimer -

44

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

lasarettet. Direktionen finge därför anhålla om medgivande att, därest
direktionen funne sådant lämpligt och möjligt, utan ledigförklarande besätta
tjänster med personal från garnisonssjukhuset, i den mån denna personal
under någon längre tid där haft anställning.

I brev den 30 juni 1937 angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet
och karolinska sjukhuset m. m. hade Kungl. Maj:t meddelat
vissa övergångsbestämmelser för personal, som övergått från tjänst
hos stiftelsen serafimerlasarettet till statsanställning. Vad i nämnda brev
tillförsäkrats berörda personal i fråga örn rätt att tillgodoräkna föregående
tjänstetid för placering i löneklass samt rätt att icke behöva vidkännas
minskning i den lön och förmån av semester, han åtnjöte före övergången,
syntes böra gälla även om sådan befattningshavare överflyttades till karolinska
sjukhuset. Direktionen hemställde, att motsvarande förmåner tillförsäkrades
jämväl den personal vid garnisonssjukhuset, som överflyttades
till karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet.

Statskontoret har intet att erinra mot att sådana befattningshavare
vid garnisonssjukhuset, vilka icke förflyttades till garnisonsavdelningarna
vid karolinska sjukhuset, erhölle företräde vid anställandet av personal
vid övriga avdelningar å sistnämnda sjukhus. Ämbetsverket förutsatte därvid,
att befattningshavare, som sålunda kunde komma att överflyttas, icke
skulle vidkännas minskning i sina avlöningsförmåner. Några särskilda övergångsbestämmelser
av liknande innebörd som de, vilka meddelades vid
överförandet i statstjänst av personalen vid serafimerlasarettet och radiumhemmet,
syntes emellertid icke i detta fall bliva erforderliga, då garnisonssjukhusets
personal vore statsanställd, och det sålunda här vore fråga
örn övergång från en statstjänst till en annan sådan.

Arméförvaltningen har biträtt vad direktionen i förevarande avseende
föreslagit.

Jag ansluter mig till den uppfattning, som uttalats av statskontoret.

7. Behovet av läkarpersonal m. m.

Sjukhusdirektionen. Överläkarna vid karolinska sjukhusets kliniker
och avdelningar komme, yttrar direktionen, att innehava sina befattningar
i egenskap av professorer vid karolinska institutet såsom tidigare
varit fallet med överläkarna vid serafimerlasarettet. Undantag härifrån
utgjorde överläkaren vid radiumhemmets gynekologiska avdelning,
vilken vore placerad som ordinarie tjänsteman å sjukhusets stat, samt
överläkaren vid gymnastikavdelningen. Sistnämnda befattning, förutsatte
direktionen, skulle komma att innehavas av läraren i sjukgymnastik med
sjukdomslära vid gymnastiska centralinstitutet i likhet med vad som jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 31 maj 1935 varit fallet vid serafimerlasarettet.

Vid serafimerlasarettet hade till överläkarna med undantag av överläkaren
vid gymnastikavdelningen utgått särskilt arvode. Direktionen ansåge,

45

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

att så borde bliva förhållandet även vid karolinska sjukhuset och att arvode
måtte bestämmas till 1,500 kronor såsom redan skett för överläkaren
vid radiumhemmets allmänna avdelning.

Något arvode till överläkaren vid gymnastikavdelningen hade direktionen
icke ansett sig kunna föreslå, då en år 1936 gjord framställning örn
sådant arvode icke bifallits.

Till föreståndaren för den_ patologiska avdelningen, vilken föreståndare
vore"professor vid karolinska institutet, JiädF.ejTBef2Énäts. sarskiir arvode
i egenskap av avdelningsföreståndare. Däremot avsåges, att han skulle
uppbära särskild ersättning med 6,000 kronor för år för vissa ur sjukvårdssynpunkt
erforderliga undersökningar, vartill anslag beräknats i omkostnadsstaten.

Direktionen hade funnit, att en särskild biträdande överläkartjänst
behövde inrättas vid envar av medicinska och kirurgiska
klinikerna, kvinnokliniken, öron-, näs- och halskliniken, ögonkliniken och
röntgendiagnostikavdelningen. Härutöver beräknade direktionen en biträdande
överläkare vid den under medicinska kliniken hörande avdelningen
för fysikalisk terapi och ytterligare en biträdande överläkare (narkosöverläkare)
vid kirurgiska kliniken. Beträffande behovet av biträdande överläkare
vid klinikerna finge direktionen anföra följande allmänna synpunkter.

I samband med vissa klinikers förflyttning till karolinska sjukhuset bomme
arbetet vid dessa kliniker liksom även vid de å serafimerlasarettet
kvarvarande att få en betydligt större omfattning än tidigare. Detta berodde
till största delen på att klinikerna såväl å karolinska sjukhuset som
å serafimerlasarettet bomme att få ett avsevärt större sängantal än motsvarande
kliniker tidigare haft. De medicinska och kirurgiska klinikerna
bomme t. ex. att erhålla platser för 175 patienter mot nuvarande omkring
100.

Även ett annat förhållande bidroge i hög grad till klinikchefernas ökade
arbetsbörda, nämligen det hastigt stegrade behovet av att vid klinikerna
införa nya laboratoriemetoder och att pröva nya terapeutiska hjälpmedel.
I samband med den inom ett år skeende stora omflyttningen hade välbehövliga
möjligheter öppnats för klinikerna att utvidga laboratoriearbetet
m. m. Det vore ytterst önskvärt, att ledarna för de olika klinikerna ej
bleve i så hög grad upptagna av det löpande arbetet, att de icke hunne
igångsätta och övervaka dessa delvis nya arbetsfält.

För att de nya resurserna skulle kunna tillvaratagas och sjukvårdsarbetet
ej samtidigt bliva lidande, vore det enligt direktionens mening nödvändigt,
att en biträdande överläkartjänst inrättades vid de olika klinikerna, och
direktionen hade därför på förslaget till personalstat uppfört ett antal
av åtta biträdande överläkare å karolinska sjukhuset. Ifrågavarande läkare
skulle enligt direktionens förslag placeras på följande sätt: två vid medicinska
kliniken, därav den ene vid klinikens fysikaliska avdelning, två vid
kirurgiska kliniken, därav den ene tillika narkosöverläkare, samt en vid
var och en av kvinnokliniken, öron-, näs- och halskliniken samt ögonkliniken
ävensom en vid röntgendiagnostikavdelningen.

Beträffande behovet av en särskild biträdande överläkare, tillika nar -

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

kosöverläkare, ville direktionen framhålla, att under senare år metoderna
för allmän och lokal bedövning kraftigt utvecklats och förbättrats samt
nya former tillkommit. Vad den allmänna narkosen beträffade, vore det
största framsteget införandet av kväveoxidulnarkos eventuellt kombinerad
med eternarkos. Härigenom hade faran vid allmännarkos högst väsentligt
minskats. Givandet av kväveoxidulnarkos vore dock en svår sak och
fordrade en ganska invecklad apparat, som helst borde skötas av en på
området erfaren läkare. För vissa fall kunde allmännarkos genom ingjutning
av avertin per rectum eller genom att inspruta evipan eller liknande
medel intravenöst innebära stora fördelar. Det fordrades dock en mycket
noggrann dosering av dessa narkosmedel och en noggrann övervakning av
den med dessa medel sövda patienten. Det vore därför nödvändigt, att en
läkare gåve dessa narkoser. För anläggande av lokalanästesi i dess olika
former fordrades likaledes en läkare.

Vid de båda kirurgiska undervisningsklinikerna i Stockholm hade sedan
flera år de yngsta amanuenserna tjänstgjort som narkosläkare. En stor
olägenhet med detta system vore svårigheten att bibehålla en betryggande
kontinuitet, enär amanuenserna i regel tjänstgjorde en relativt kort tid.
Narkosgivning och anläggande av lokalanästesi hade utvecklats till en
specialitet, som krävde sin man. Även för forskningen inom detta område
av kirurgien och utvecklingen samt förbättrandet av de nuvarande bedövningsmetoderna
krävdes särskild narkosläkare. I Amerikas förenta stater
och i England hade man vid de stora sjukhusen sedan länge anställda
särskilda narkosläkare, som helt ägnade sig åt denna specialitet. Direktionen
ansåge det därför nödvändigt, att vid den kirurgiska kliniken å
karolinska sjukhuset anställdes en särskild narkosläkare. Till hans uppgift
skulle även höra att instruera den s. k. narkosunderläkaren och att
giva kurser i allmännarkos och lokalanästesi.

Avdelningen för fysikalisk terapi skulle i organisatoriskt avseende tillhöra
medicinska kliniken och vara underställd denna kliniks överläkare.
Vid avdelningen vore särskild läkarpersonal erforderlig. Den fysikaliska
terapien vore nämligen stadd i kraftig utveckling. Önskvärdheten av att
tillgång till en noggrant övervakad elektrisk värmeterapi, rörelsebehandling
i bassänger m. m. funnes i anslutning till sjukavdelningar och polikliniker
hade särskilt under senare år framhållits. Vid karolinska sjukhuset
komme en förstklassigt utrustad fysikaliskt-terapeutisk avdelning att finnas.
Det vore av största vikt, att arbetet därstädes redan från början ordnades
på ett rationellt sätt och att detsamma lades under en kvalificerad
persons ledning.

Direktionen finge därför föreslå, att en biträdande överläkare anställdes
vid den fysikaliska avdelningen. Han skulle såsom konsulterande även
stå till förfogande för serafimerlasarettets överläkare.

Direktionen föresloge, att de biträdande överläkartjänsterna uppfördes
som arvodestjänster och att innehavarna för varje gång förordnades av
direktionen på en tid av högst tre år.

Direktionen utginge från att biträdande överläkarna skulle kunna
med sina arvodestjänster förena anställning som biträdande lärare vid karolinska
institutet samt äga rätt till enskild praktik utom sjukhuset.

För envar av ovannämnda biträdande överläkare föresloge direktionen
ett arvode av 7,500 kronor jämte dyrtidstillägg (rörligt tillägg).

Förste läkaren vid den psykiatriska kliniken intoge en särställning, i det

47

Kungl. Marits ''proposition Nr 206.

att han i anslutning till förhållandena vid sinnessjukhusen placerats som
ordinarie tjänsteman i lönegrad A 28. Jämväl de två biträdande överläkarna
vid garnisonsavdelning arna, som vore uppförda på fältläkarkårens
stat, intoge en särskild ställning inom organisationen enligt 1936 års försvarsbeslut.

I likhet med förhållandet vid serafimerlasarettet hade direktionen räknat
med särskilda biträdande läkare vid poliklinikerna och gymnastikavdelningen.

Vid sex polikliniker skulle de dock benämnas poliklinikföreståndare. Sålunda
beräknades en vid vardera av medicinska och kirurgiska poliklinikerna
med ett arvode av 7,500 kronor, en vid vardera av kvinnopolikliniken
och ögonpolikliniken samt två vid öron-, näs- och halspolikliniken,
varav en för poliklinikens phoniatriska avdelning, var och en med ett
arvode av 6,500 kronor.

För oron-, näs- och halsklinikens avdelning för endoskopi hade beräknats
en biträdande läkare med ett arvode av 6,500 kronor.

Direktionen förutsatte, att de biträdande läkarna vid gymnastikavdelningen,
för vilka i staten uppförts arvoden med 4,800 kronor, såsom för
närvarande vore fallet vid serafimerlasarettet, även skulle tjänstgöra såsom
biträdande lärare vid gymnastiska centralinstitutet och härför uppbära
särskilda arvoden.

För tandpolikliniken beräknades en föreståndare med ett arvode av
3,500 kronor och en biträdande föreståndare med ett arvode av 3,000 kronor.
Med beaktande av vad medicinalstyrelsen i yttrande över 1926 års
sjukhuskommissions förslag år 1930 i detta ämne anfört, hade direktionen
vid avvägande av dessa arvoden tänkt sig, att med vissa lärartjänster vid
tandläkarinstitutet skulle kunna förenas förevarande befattningar. Direktionen
ville understryka, att ett sådant samarbete med tandläkarinstitutet
skulle vara till synnerligen stor fördel för sjukvården, då sjukhuset
därigenom skulle få tillgång till tvenne framstående specialister, en för
kirurgiska käksjukdomar och en för tandfyllnadsarbeten m. m. Ifrågavarande
arvoden torde emellertid kunna röna inflytande av genomförandet
av ifrågasatt lönereglering vid tandläkarinstitutet. Vidare räknade direktionen
med behovet för tandpolikliniken av en tandläkare med ett arvode
av 4,500 kronor för år.

På sjukhusets stat hade vidare upptagits två laboratorstjänster
med arvoden å 6,000 kronor för år, varav en för patologiska avdelningen
och en för jubileumsklinikens svulstpatologiska forskningsavdelning.
Sistnämnda befattning vore avsedd att ersätta den nuvarande assistentbefattningen
vid samma avdelning, vid vilken utginge ett arvode av
5,400 kronor för år. Vid avdelningen bleve dock fortfarande en assistentamanuens-)
befattning erforderlig. För denna befattningshavare föresloge
direktionen ett årligt arvode av 1,800 kronor.

Direktionen har linder åberopande av ett av professorn Nanna Svartz
till direktionen avgivet yttrande ansett önskvärt, att en laborator anställdes
å vart och ett av de kliniskt-bakteriologiska, fysiologiska och
kemiska centrallaboratorier, som knutits till medicinska kliniken vid ka -

48

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

rolinska sjukhuset. Dessa nya befattningar syntes emellertid böra upptagas
å karolinska institutets stat. I och för jämförelse kunde nämnas,
att å serafimerlasarettet för närvarande funnes tvenne laboratorier av
motsvarande kategori, som de laboratorier varom här vore fråga, nämligen
ett kliniskt laboratorium samt ett elektrocardiografiskt (fysiologiskt) laboratorium.
På det kliniska laboratoriet funnes en laborator med arvode
å karolinska institutets stat och en andre underläkare, varjämte en underläkare
på egen begäran där tjänstgjorde för erhållande av ytterligare utbildning.

På samtliga de laboratorier, varom här vore fråga, komine vissa specialprov
att utföras för alla sjukhusets kliniker, respektive polikliniker.
Att en sakkunnig föreståndare (laborator) måste finnas på det fysiologiska
laboratoriet, speciellt för tolkningen av elektrocardiogram, torde utan
vidare vara klart. Likaså fordrades å det kliniskt-bakteriologiska laboratoriet
specialkunskap för ett tillförlitligt utförande av t. ex. pneumokokkidentifiering,
Wassermanns reaktion etc. Det vore möjligt, att, vad gällde
detta laboratorium, arbetet inom en snar framtid kunde komma att visa
en så kraftig ökning, att ytterligare fördelning av arbetet samt specialisering
kunde bliva önskvärd. Vad gällde laborator på det kemiska laboratoriet,
krävde ett stort kliniskt sjukhus numera oundgängligen en i kemi
specialsakkunnig person, vilken dels kunde taga upp till prövning de talrika
nya reaktioner, som framkomme, och dels kunde giva råd åt sjukhusets
läkare vid utförandet av sådana vetenskapliga arbeten, i vilka kemisk
metodik inginge.

Beträffande underläkare hade direktionen räknat med tre kategorier
såsom vid serafimerlasarettet och i samma lönegrad som där eller
23, 22 och 15 lönegraden för extra tjänstemän. Benämningarna föresloges
emellertid ändrade till förste, andre och tredje underläkare i stället för
såsom för närvarande förste underläkare, underläkare och andre underläkare.

Rörande antalet underläkare finge direktionen hänvisa till efterföljande
sammanställning över läkarpersonalen vid de olika klinikerna och avdelningarna.
Direktionen hade i möjligaste mån sökt begränsa antalet underläkare
särskilt med hänsyn till att tillströmningen till poliklinikerna från
början icke kunde förväntas motsvara poliklinikernas fulla kapacitet. De
befattningar, som i samråd med de blivande klinikcheferna kunnat uteslutas
vid anslagsberäkningarna för nästa budgetår, torde likväl inom en
näraliggande framtid bliva erforderliga.

Beträffande semester för överläkare vore bestämmelser givna i gällande
reglemente för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset med undantag
för överläkaren vid röntgendiagnostikavdelningen. Denne borde i
likhet nied överläkaren å röntgenavdelningen vid serafimerlasarettet åtnjuta
semester under högst 90 dagar årligen.

Biträdande överläkarna, poliklinikföreståndarna, biträdande läkarna
samt laboratorerna borde med undantag av poliklinikföreståndaren och

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

biträdande poliklinikföreståndaren vid tandpolikliniken årligen åtnjuta semester
under 30 dagar, biträdande överläkaren vid röntgendiagnostikavdelningen
dock under 60 dagar. Vid annan tjänstledighet syntes vad i
gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid
nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen vore föreskrivet i fråga
örn extra ordinarie tjänstemän böra äga motsvarande tillämpning. I sådant
avseende och för bestämmande av vikariatsersättning i det fall, att sådan
tjänst uppehölles av annan underordnad läkare vid sjukhuset, samt för
tillämpning i övrigt å dem av det statliga lönesystemets allmänna grunder
syntes i tillämpliga delar böra gälla de i nådiga brevet av den 30 juni
1937 meddelade bestämmelserna för biträdande läkare vid serafimerlasarettet.

Direktionen har sammanfattat sitt förslag med avseende å läkarpersonalen
vid karolinska sjukhuset och denna personals
fördelning på olika kliniker och avdelningar på
sätt följande tablå utvisar:

Kliniker och avdelningar

Lön eller
arvode
pH sjukhusets

stat

Kliniker och avdelningar

Lön eller
arvode
pft sjukhusets

stat

Medicinska kliniken.

Kirurgiska kliniken.

1 överläkare-professor........

1 biträdande överläkare.......

1 poliklinikföreståndare.......

2 förste underläkare.........

4 andre underläkare, därav två på

polikliniken.............

2 tredje underläkare (en av dessa
avses skola tillsvidare biträda på
medicinskt-fysiologiska laboratoriet)

1.500

7.500
7,500
e. 23

e. 22

e. 15

Medicinska garnisonsavdelningarna:

1 biträdande överläkare på fältläkarkårens
stat.........

1 andre underläkare (avses skola
tillsvidare biträda på medicinskt kemiska

laboratoriet)......

1 assistent (amanuens) på fältläkarkårens
stat.........

e. 22

Centrallaboratorierna:

Medicinskt-kemiska laboratoriet:

1 laborator på karolinska institutets
stat...........

Medicinskt-fysiologiska laboratoriet
:

1 laborator på karolinska institutets
stat...........

1 överläkare-professor.......

1 biträdande överläkare......

1 poliklinikföreståndare......

1 narkosöverläkare.........

2 förste underläkare........

1 andre underläkare........

1 tredje underläkare........

Kirurgiska garnisonsavdelningarna:
1 biträdande överläkare på fältläkarkårens
stat........

1 assistent (amanuens) på fältläkarkårens
stat.......

1.500

7.500
7,500
7,500
e. 23
e. 22
e. 15

Kvinnokliniken.

1 överläkare-professor........

1 biträdande överläkare.......

1 poliklinikföreståndare .......

2 förste underläkare.........

3 andre underläkare, därav en på

polikliniken.............

2 tredje underläkare.........

1.500

7.500

6.500
e. 23

e. 22
e. 15

Oron-, näs- och halskliniken.

Medicinskt-bakteriologiska laboratoriet
:

1 laborator på karolinska institutets
stat...........

1 tredje underläkare......

e. 15

1 överläkare-professor.....

1 biträdande överläkare ....
1 poliklinikföreståndare ....
1 föreståndare för poliklinikens
phoniatriska avdelning ....

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 206.

1.500

7.500

6.500

6,500

4

50

Kungl. Majlis proposition Nr 806.

Kliniker och avdelningar

Lön eller
arvode
på sjuk-husets
stat

Kliniker och avdelningar

Lön eller
arvode
p& sjuk-husets
stat

1 föreståndare för avdelningen för

Röntgendiagnostiska avdelningen.

endoskopi .............

6,500

1 förste underläkare.........

e. 23

1 överläkare-professor........

1,500

3 andre underläkare.........

e. 22

1 biträdande överläkare.......

7,500

3 förste underläkare.........

e. 23

Ögonkliniken.

3 andre underläkare.........

e. 22

1 överläkare-professor........

1,500

1 biträdande överläkare.......

7,500

Fysikaliska avdelningen.

1 poliklinikföreståndare .......

6,500

1 förste underläkare.........

e. 23

1 biträdande överläkare.......

7,500

3 andre underläkare.........

e. 22

1 andre underläkare.........

e. 22

1 militärläkare på fältläkarkårens stat

—

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

Gymnastikav delningen.

1 överläkare-professor........

1,500

1 överläkare-lärare i sjukgymnastik på

gymnastiska centralinstitutets stat

—

a) radiumhemmet:

2 biträdande läkare i sjukgymnastik .

4,800

1 överläkare vid gynekologiska av-

1 tredje underläkare.........

e. 15

delningen..............

A 26

2 biträdande läkare..........

e. o. 23

4 förste underläkare.........

e. 23

T andpolikliniken.

4 andre underläkare.........

e. 22

1 föreståndare.............

3,500

b) forskningsavdelningarna

1 biträdande föreståndare......

s’ooo

1 laborator i radiofysik.......

A 26

1 tandläkare..............

4,500

1 laborator å svulstpatologiska forsk-

ningsavdelningen..........

6,000

1 assistent (amanuens) å svulstpato-

Patologiska avdelningen.

logiska forskningsavdelningen . . .

1,800

1 föreståndare-professor på karolin-

Psykiatriska kliniken.

ska institutets stat.........

—

1 prosektor på karolinska institutets

1 överläkare-professor........

1,500

stat........

—

1 förste läkare............

A 28

1 laborator.......

6,000

1 förste underläkare.........

e. 23

1 amanuens på karolinska institutets

2 andre underläkare.........

e. 22

stat .................

—

Emot direktionens förslag beträffande organisationen av avdelningen för
fysikalisk terapi har professorn E. G. E. Berven anfört skiljaktig mening
och framhållit bland annat följande:

Det syntes såväl ur forskningens som undervisningens och sjukvårdens
synpunkt för närvarande vara lämpligast, att den stora heterogena avdelningen
för fysikalisk terapi uppdelades i två mindre avdelningar, en avdelning
för ljusterapi och en avdelning för bad och elektroterapi, vilka
ställdes under ledning av redan å sjukhuset anställda sakkunniga, den förra
under professorn i radioterapi, den andra under ledning av överläkaren å
den medicinska gymnastikavdelningen. Till den sistnämnde torde för detta
arbete böra utgå ett extra arvode av tills vidare 3,000 kronor. Vid avdelningen
för bad- och elektroterapi borde dessutom vara anställd en extra
underläkare i 22 lönegraden.

Genom denna anordning skulle även en viss besparing kunna åstadkommas.
Särskild avlöning behövde icke beräknas för skötseln av ljusavdel -

51

Kungl. Maj:ts -proposition Nr %06.

ningen, då denna sköttes som en del av den radio terapeutiska kliniken. I
stället för ett arvode till en självständig biträdande överläkare å den odelade
fysikaliska terapiavdelningen å 7,500 kronor skulle endast utgå ett
arvode av 3,000 kronor, varigenom en besparing av 4,500 kronor skulle
göras.

Myndigheterna. Statskontoret har yttrat följande: ——

Vad först anginge överläkarnas lönestiillning hade statskontoret intet att
erinra mot att dessa — såsom direktionen förordat — tillerkändes årsarvoden
på 1,500 kronor. Beträffande föreståndaren för den patologiska avdelningen
hade direktionen icke föreslagit, att denne skulle tillerkännas något
överläkararvode, utan hade till denne ansetts böra utgå särskild ersättning
med 6,000 kronor för år från omkostnadsanslaget för vissa ur sjukvårdssynpunkt
erforderliga undersökningar. Av förslaget till omkostnadsstat
framginge, att till arvoden och ersättningar för dylika undersökningar beräknats
ett belopp av tillhopa 10,500 kronor. Enligt statskontorets förmenande
borde dylika tilläggsersättningar till statsanställda befattningshavare
icke utgå från omkostnadsanslaget. Ämbetsverket ville för övrigt ifrågasätta,
om icke dessa undersökningar vore att hänföra till föreståndarens
för patologiska avdelningen tjänståligganden, och att därför denne endast
— i likhet med de övriga avdelningsföreståndarna — borde tillerkännas ett
arvode å 1,500 kronor. _

Direktionen hade vidare förordat inrättande av åtta befattningar som
biträdande överläkare — däribland en narkosläkare och en läkare å avdelningen
för fysikalisk terapi — med arvoden å 7,500 kronor.

Vad först anginge behovet av biträdande överläkare å vårdavdelningarna,
hade detta främst motiverats med avdelningarnas stora antal vårdplatser.
Statskontoret måste ifrågasätta, om tillräcklig anledning förelåge att redan
nu, innan någon erfarenhet vunnits angående sjukhusets drift, inrätta dylika
befattningar, särskilt som de olika avdelningarna enligt förslaget syntes
bliva väl tillgodosedda med underläkare. Likaledes syntes försiktigheten
bjuda att tills vidare låta anstå med anställandet av en särskild narkosöverläkare
vid sjukhuset. Övervägande skäl hade vidare synts ämbetsverket
tala för att — på sätt en reservant inom direktionen förordat — avdelningen
för fysikalisk terapi ställdes under ledning av professorn i radioterapi
och överläkaren å den medicinska gymnastikavdelningen, varigenom
behovet av en särskild befattningshavare som biträdande överläkare vid
denna avdelning skulle bortfalla.

På psykiatriska avdelningen hade direktionen föreslagit skola anställas
en förste läkare i lönegraden A 28. Statskontoret ville ifrågasätta, örn icke
med hänsyn till avdelningens ringa storlek och det förhållandet, att en
överläkare funnes vid avdelningen, det kunde anses tillräckligt att anställa
en läkare med avlöningsförmåner motsvarande andre läkares vid sinnessjukhusen
(A 26). Vidare förefölle det ämbetsverket tyeksamt, örn icke
denne läkare i likhet med övriga läkare i motsvarande tjänsteställning vid
sjukhuset borde erhålla anställning som arvodist, enär löneställningen för
den övriga personalen vid psykiatriska kliniken utformats mera efter mönster
av avlöningsförhållandena å andra avdelningar inom karolinska sjukhuset
än vid sinnessjukhusen.

Statskontoret hade icke något att erinra mot lönesättningen för polikhnikföreståndarna.
Beträffande tandkliniken hade föreslagits inrättandet av

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

befattningar både som föreståndare och biträdande föreståndare. Enligt
statskontorets mening borde tills vidare anstå med inrättandet av befattningen
som biträdande föreståndare. Vidare hyste ämbetsverket tvekan, om
det redan under nästa budgetår kunde anses erforderligt att inrätta de två
av direktionen föreslagna laboratorstjänsterna, en för patologiska avdelningen
och en för svulstpatologiska forskningsavdelningen. Däremot hade
statskontoret intet att erinra mot den föreslagna lönesättningen för underläkarna,
vilken direkt anslöte sig till lönegradsplaceringen för dessa läkare
vid serafimerlasarettet.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför:

Till föreståndaren för den patologiska avdelningen, vilken föreståndare
skulle vara professor vid karolinska institutet, hade ej beräknats särskilt
arvode i egenskap av avdelningsföreståndare. Däremot hade avsetts, att
han skulle uppbära särskild ersättning med 6,000 kronor för år för vissa ur
sjukvårdssynpunkt erforderliga undersökningar. Genom en dylik anordning
skulle sålunda befattningshavaren i fråga erhålla en sammanlagd avlöning
av omkring 20,000 kronor. Huruvida en dylik löneställning kunde anses
skälig, undandroge sig i viss mån lönenämndens bedömande. Emellertid
förutsatte nämnden, att vid ett bifall till förslaget i förevarande del befattningshavaren
icke skulle äga att av allmänheten betinga sig ersättning
för undersökningar av ovannämnda slag.

Till de biträdande överläkarna skulle enligt förslaget utgå arvode å
7,500 kronor ävensom, enligt vad lönenämnden inhämtat, dyrtidstillägg.
Därvid hade förutsatts, att de biträdande överläkarna skulle kunna med
sina tjänster förena anställning som biträdande lärare vid karolinska institutet
samt äga rätt till enskild praktik utom sjukhuset. Med hänsyn till
sistnämnda förhållanden förefölle det föreslagna arvodesbeloppet jämförelsevis
högt, särskilt som vid vikariat för avdelningsföreståndaren vikariatsersättning
avsåges skola utgå.

De av direktionen föreslagna arvodena till befattningshavarna å den
blivande tandpolikliniken förefölle jämförelsevis låga, men då några närmare
uppgifter rörande tjänstgöringsskyldighetens omfattning för de olika
befattningshavarna icke lämnats, hade lönenämnden icke kunnat bilda sig
någon bestämd uppfattning örn arvodesbeloppens skälighet.

Beträffande medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har anfört:

Vid uppgörandet av lönestaterna hade direktionen i allmänhet tillämpat
likalönsprincipen för befattningshavare av samma slag. Ett undantag hade
gjorts för poliklinikföreståndama, av vilka de å medicinska och kirurgiska
poliklinikerna hade fått ett arvode om 7,500 kronor, de övriga endast 6,500
kronor. I betraktande av den stora arbetsbörda, som ålåge jämväl dessa övriga
poliklinikföreståndare ej minst med avseende på undervisning och
handledning av de tjänstgörande medicine kandidaterna, ville kollegiet
framhålla det skäliga i att likalönsprincipen utsträcktes jämväl till att omfatta
dessa tjänster.

Enär psykiatriska kliniken icke beräknades bliva tagen i bruk tidigare
under budgetåret än den 1 februari 1940, hade i förslaget motsvarande avdrag
gjorts för de före detta datum fallande driftskostnaderna. Då emellertid
enligt kanslerns förslag nuvarande innehavaren av de förenade tjäns -

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 806.

terna såsom professor i psykiatri vid institutet och överläkare vid psykiatriska
sjukhuset, vilken nu avlönades från femte huvudtiteln med tillägg
av ett arvode från åttonde huvudtiteln, redan den 1 juli 1939 skulle överflyttas
till ordinarie tjänst på åttonde huvudtiteln och då klinikens iordningställande
och utrustning långt före öppnandet krävde ett avsevärt arbete
av professorn-överläkaren, borde överläkararvodet vid psykiatriska
kliniken utgå redan från och med den 1 juli 1939. För utrustningsarbetet
erfordras jämväl, att psykiatriska klinikens förestånderska, uppförd i
lönegrupp A 8, vore disponibel redan den 1 oktober 1939.

Kollegiet ville vidare erinra örn att det vore nödvändigt att vid karolinska
sjukhuset hava möjlighet för vissa konsultationer med läkare inom
där icke företrädda grenar av medicinen i de fall, där den sjuke ej kunde
förås till annan specialklinik. Detta behov vore endast delvis tillgodosett,
i det ett anslag örn 1,800 kronor av direktionen upptagits för en konsulterande
pediatriker.1 Då emellertid behov av konsultationer även med företrädare
för andra grenar av medicinen kunde förekomma, ville kollegiet
föreslå, att ett anslag om 1,800 kronor för andra konsultationer måtte uppföras.

Direktionen hade vidare föreslagit, att å karolinska institutets stat skulle
uppföras tre laboratorer vid de under den medicinska kliniken sorterande
centrallaboratorierna, nämligen en å det medicinskt-kemiska laboratoriet,
en å det medicinskt-fysiologiska och en å det medicinskt-bakteriologiska.

Beträffande detta förslag finge till en början framhållas, att hög fackmässig
kompetens måste krävas av tjänsternas innehavare och att tjänsterna
borde i största möjliga mån vara avsedda till egentligt vetenskapligt,
självständigt arbete. Det vore därför önskvärt, örn befattningshavarna
kunde beredas en mera självständig ställning och placeras omedelbart under
sjukhusdirektionen. Härigenom skulle större möjlighet beredas jämväl för
uppfyllande av ett annat viktigt önskemål, som kollegiet i detta sammanhang"
ville framhålla, nämligen ett centrallaboratorium, tjänande hela sjukhusets
behov.

På alla områden av nutida kliniskt arbete begagnades laboratoriemetoder
i allt större utsträckning. Detta gällde alltså.ingalunda^endast den interna
medicinen, varför det icke vore en riktig princip att låta laboratorieverksamheten
i yttre avseenden sortera under den medicinska kliniken. Visserligen
kunde en fullständig centralisering av allt laboratoriearbete å ett större
sjukhus icke komma i fråga, tvärtom måste det mesta rutinarbetet decentraliseras.
Därför krävdes lokaler, utrustning och personal på alla kliniker,
såsom också här planerats. Men en hel del laborationsmetoder, som antingen
förekomme mera sällan eller krävde särskild kompetens, borde centraliseras.
Centraliseringsprincipen borde i första hand tillämpas beträffande
åtskilliga kemiska metoder, elektrokardiografi och andra, efter experhnental-fysiologisk
princip utarbetade metoder samt alla bakterio-serologiska arbetsmetoder.
Laboratorierna kunde antingen ställas under medicinska kliniken
me<l instruktion att betjäna liela sjukhuset eller ock bliva självständiga
centrallaboratorier. Kollegiet ansåge utan tvekan sistnämnda alternativ
vara att föredraga, därest det med hänsyn till lokalförhållandena
kunde genomföras. Kollegiet ville förorda, att laboratorerna vid medicinsktbakteriologiska
och medicinskt-fysiologiska laboratorierna ställdes direkt
under sjukhusets direktion. Det medicinskt-kemiska laboratoriet ater, vil 1

Jfr Bilaga B vid denna proposition.

54

Kuncjl. Majlis ''proposition Nr 206.

ket vöre planlagt även för att betjäna det löpande arbetet å den medicinska
kliniken, kunde icke nu göras självständigt i förhållande till denna
klinik, vilken i så fall skulle bliva utan egna laboratorier med undantag
av det för de tjänstgörande avsedda, varför detta laboratorium borde sortera
under kliniken. Genom särskild instruktion för laboratorn borde sjukhusets
samtliga kliniker tillförsäkras rätt att få vissa metoder för sitt behov
utförda å sistnämnda laboratorium. Denna instruktion, som borde i detalj
angiva ifrågakonunande metoder och tid efter annan revideras, borde utfärdas
av sjukhusdirektionen efter samtliga klinikchefers hörande.

Ifrågavarande tre laboratorer vore erforderliga för ombesörjande av verksamhet,
som vore nödvändig för sjukvården. Därjämte torde till en början
två av dem (å bakteriologiska och kemiska laboratorierna) komma att få
fullgöra uppgifter i den medicinska undervisningens tjänst. Denna omständighet
kunde emellertid ej motivera laboratorernas uppförande å institutets
stat. Någon parallell med serafimerlasarettets extra kliniske laborator, vilken
vore uppförd å institutets stat, kunde ej dragas, enär sättet för bestridande
för dennes avlöning betingades av historiska hänsyn. För karolinska
sjukhuset hade i övrigt tillämpats den principen, att all sjukhusets personal,
även örn den hade en uppgift i undervisningens tjänst, upptagits å
sjukhusets stat. Något skäl för frångående i förevarande fall av denna
princip torde ej vara för handen. Kollegiet finge därför avstyrka befattningarnas
uppförande å institutets stat och i stället förorda deras inordnande
bland sjukhusets övriga personal.

Kollegiet ansåge sig emellertid böra framhålla, att de höga kvalifikationer,
som måste krävas av befattningshavarna, den vetenskapliga karaktären
av deras verksamhet och deras ställning till undervisningen gjorde det
ömkligt, att de tillsattes på samma sätt som överläkar- och laboratorstjänsterna
vid Konung Gustaf V: s jubileumsklinik.

Vad anginge avlöningen till de tre laboratorerna, finge kollegiet med avseende
å den kompetens, som fordrades av dem, och deras ansvarsfulla arbete
föreslå ett belopp av 9,000 kronor.

_ed avseende å den patologiska avdelningen ville kollegiet påpeka, att
i förslaget upptagna labora torst jänsten redan funnes upptagen å karola
institutets stat, varför den kunde uteslutas ur karolinska sjukhusets

t id fastställandet av löneförmånerna för narkosläkaren och tandläkarna
å karolinska sjukhuset borde fästas villkoret, att dessa skulle äga skyldighet
att stå till förfogande för konsultationer å serafimerlasarettet.

Enligt förslaget skulle gymnastikavdelningen å serafimerlasarettet fortsätta
att för behandling mottaga sjuka utifrån. Med hänsyn till nödvändigheten
att hålla patientantalet å karolinska sjukhuset högt borde den emellertid
i likhet med öron-, ögon-, kvinno- och psykiatriska poliklinikerna inskränkas
till enbart inre verksamhet. Härvid torde även en personalminskning
kunna äga rum.

Professorn E. Berven hade i särskilt yttrande föreslagit, att avdelningen
för fysikalisk terapi borde delas i en avdelning för ljusbehandling och en
avdelning för bad- och elektricitetsbehandling. Av dessa borde avdelningen
för ljusbehandling ställas under professorn i radioterapi och avdelningen
för bad- och elektricitetsbehandling ställas under överläkaren å gymnastikavdelningen
med biträde av en extra underläkare i 22 lönegraden. På av professorn
Berven anförda grunder anslöte sig kollegiet för sin del till detta för -

55

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

slag i var det gällde avdelningen för ljusbehandling. Ehuru kollegiet funne
förslaget i vad det gällde bad- och elektricitetsavdelningen mycket beaktansvärt,
ville kollegiet, som hade under behandling ett inom detsamma väckt
förslag till omläggning av gymnastikens ställning vid institutet, föreslå, att
ifrågavarande avdelning i avvaktan pa slutbehandlingen av detta förslag
provisoriskt ställdes under ledning av professorn i medicin, som till biträde
erhölle en extra läkare med ett efter förhållandena avvägt arvode.

Professorn J. TL. Nordenson Ilar i särskilt yttrande till protokollet velat
anteckna, att enligt hans mening den gymnastiska avdelningen vore i
avsevärd grad överorganiserad.

Så sent som år 1932 hade kollegiet ansett daglig läkartillsyn å denna
avdelning vara överflödig och infört varannandags tjänstgöring för läkaren
därstädes. Nu begärdes för avdelningen å karolinska sjukhuset fyra
läkare. Läkarbehovet där syntes emellertid vara täckt med tre läkare. Däremot
borde med hänsyn till nödvändigheten att utbilda yngre läkare 1
gymnastik den ena av de bägge nuvarande befattningarna som biträdande
läkare, vilka vore besatta sedan många år med fullt utbildade läkare, ändras
till en underläkarbefattning i 22 lönegraden. Den föreslagna nya underlakarbefattingen
i 15 lönegraden kunde därför bortfalla.

Vidare ansåge Nordenson, att anställandet av en underläkare vid badoch
elektricitetsavdelningen — i avvaktan på slutbehandlingen av det inom
kollegiet väckta förslaget örn en omläggning av gymnastikens ställning vid
institutet — syntes onödigt. I betraktande av att arbetsbördan a karolinska
sjukhuset under det första året ej torde komma att nå full omfattning,
syntes biträde vid tillsyn ay denna avdelning kunna lämnas av någon
underläkare vid medicinska kliniken.

Professorn N. R. E. Antoni har i särskilt yttrande till protokollet anfört,
att enligt hans mening den fysikaliska terapien ej borde splittras upp på
radioterapiens, respektive gymnastikens representanter.

Att anförtro bad- och elektricitetsbehandling åt gymnastikavdelningen
ansåge professorn Antoni olämpligt, da ingen kompetens härtill vöre att förvänta
på detta håll. En stor fördel vore, att den fysikaliska terapien kvarhölles
under en representant, som kunde förväntas ägna ämnets olika delar
ett aktivt vetenskapligt intresse, som ej vore att påräkna, örn områdets
olika delar skingrades och Indes som bisaker till andra ämnen. Ljus-, elektrisk
och badbehandling borde därför samlas under en representant, med
ställning eventuellt som biträdande överläkare under medicinska kliniken.

Tandläkarinstitutets lärarråd har anfört bland annat följande:

Lärarrådet finge framhålla, att under mera än tre årtionden ett samarbete
vid behandlingen av patienter med sjukdomar och skador inom
käkarna ägt rum mellan den kirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet
och tandläkarinstitutets protésavdelning. Detta samarbete hade under det
senaste årtiondet vidgats till fördel för saväl lasarettet som institutet och
därmed för dessas klientel. För lasarettet hade fran tandläkarinstitutets sida -ställts till förfogande en på området väl skolad fackman med lång erfarenhet
och förtrogenhet med verksamheten i fråga, hör institutet hade samarbetet
varit gagneligt, då även dess studerande haft tillfälle att medverka

5G

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

vid fallens behandling såväl å lasarettet som å institutet. Härigenom hade
de erhållit mera levande inblick i dessa falls behandling, som ej blott vore
önskligt utan nödvändigt för deras verksamhet å de centralpolikliniker för
tandvård, som upprättades vid våra lasarett, samt för tandläkarnas eventuella
placering under krig. Genom den nu föreslagna anordningen skulle
nämnda samarbete erhålla större stadga till förmån för samtliga intresserade
parter, då det bleve möjligt att vidga och fördjupa studierna under
de föreliggande fallens behandling.

Det vore jämväl önskligt att praktisk samverkan komme till stånd i de
fall, där tändernas sjukliga tillstånd relaterade till allmänna lidanden, vare
sig primärorsaken läge hos tänderna, något som ej vore sällsynt, eller
tvärtom. Mycket stöde utan tvivel här att vinna genom den föreslagna
anordningen, och vad som ovan sagts i berörda hänseende gällde givetvis
även här. Det kunde enbart bliva till stort gagn för såväl undervisning som
klientel.

I och för realiserandet av direktionens förslag ansåge lärarrådet att, såsom
förhållandena nu läge till, föreståndaren för tandläkarinstitutets protésavdelning
och därjämte antingen föreståndaren för tandkirurgiska eller
föreståndaren för tandfyllningsavdelningen borde knytas till karolinska
sjukhusets tandpoliklinik, den förstnämnde i hans egenskap av ortoped på
käkområdet och någon av de senare på grund av den förmedlande ställning,
de intoge till odontologien och den inre medicinen. För närvarande torde
enligt lärarrådets mening föreståndaren för tandfyllningsavdelningen böra
äga företräde såsom biträdande föreståndare å karolinska sjukhusets tandpoliklinik.
I övrigt hade lärarrådet icke något att erinra mot den av direktionen
i föreliggande framställning föreslagna organisationen av dess tandpoliklinik.

Kanslern har yttrat följande:

Det torde icke tillkomma kanslern att bedöma, huruvida de av direktionen
föreslagna biträdande överläkartjänsterna vore med hänsyn till sjukvården
oundgängligen nödvändiga. Däremot ville kanslern understryka, att
inrättandet av dylika befattningar vid flertalet kliniker skulle lända till
betydande fördel för undervisningen. I de flesta kliniska ämnena funnes
nämligen anställda biträdande lärare, vilka fått övertaga en del av den
obligatoriska undervisningen i respektiva ämnen och vilka vid behov vikarierade
för professorerna. Dessa biträdande lärare borde av naturliga skäl
helst vara anställda vid de olika klinikerna, och det skulle säkerligen vara
till stort gagn, örn uppdraget som regel kunde lämnas åt en biträdande
överläkare, vilken kunde förutsättas komma att behålla detsamma under
en längre följd av år.

Kanslern ville fästa uppmärksamheten på att jämväl vissa andra vid
sjukhusen anställda befattningshavare än de biträdande överläkarna kunde
behöva anlitas för meddelande av undervisning. Detta vore t. ex. fallet
med prosektorn vid den patologiska avdelningen å serafimerlasarettet och
laboratorerna vid karolinska sjukhusets laboratorier. Till den del det här
bleve fråga örn verklig undervisning och icke endast om en viss handledning.
och övervakning i samband med vederbörande befattninghavares
ordinarie arbete, torde särskilt arvode för undervisningen böra lämnas. I
dessa.fall syntes även skäligt, att de akademiska myndigheterna finge ett
visst inflytande vid tillsättningen av tjänsterna.

I övrigt hänvisade kanslern till de yttranden, som avgivits av karolinska

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206. 57

institutets lärarkollegium och tandläkarinstitutets lärarråd, i vilka yttranden
kanslern i huvudsakliga delar kunde instämma.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har anfört huvudsakligen
följande:

Vad anginge gymnastikavdelningen vid karolinska sjukhuset, anslöte
sig direktionen i princip till den av professorn Berven från majoriteten
framförda skiljaktiga meningen, att den föreslagna avdelningen för fysikalisk
terapi borde uppdelas i en avdelning för ljusterapi samt en för
bad och elektroterapi, vilken senare skulle ställas under ledning av överläkaren
och den ene biträdande läkaren å gymnastikavdelningen. Direktionen,
som särskilt ville understryka den betydelse sistnämnda anordning
skulle erhålla för undervisningen av sjukgymnaster och som även önskade
framhålla, att det länge varit ett önskemål, att en dylik undervisning skulle
komma till stånd, kunde ej heller underlåta att påpeka de möjligheter till
besparingar, vilka därigenom syntes kunna genomföras och som närmare
utvecklats av professorn Berven.

Den vid gymnastikavdelningen å karolinska sjukhuset anställda läkarpersonalen
skulle enligt sjukhusdirektionens förslag utgöras av den på centralinstitutets
stat uppförde överläkaren, två biträdande läkare samt en
tredje underläkare i lönegraden e. 15. Direktionen hade i annat sammanhang
tidigare framhållit betydelsen av att vid gymnastikavdelningen inrättades
utbildningsplatser för gymnastikläkare. Den föreslagna underläkaren
syntes i viss mån komma att fylla en dylik uppgift, och direktionen vidhölle
sin tidigare uttalade mening, att behovet av en dylik utbildningsplats
vore stort. Underläkarens placering i e. 15 syntes direktionen dock alltför
låg, för att man skulle helt kunna vinna det avsedda syftet och på denna
plats kunna förvärva och under ett par år bibehålla en lämplig yngre
läkare. Direktionen finge därför föreslå, att underläkaren placerades i lönegraden
e. 22 i likhet med andre underläkare vid sjukhuset. Direktionen hade
i annat sammanhang anfört, att den nu på serafimerlasarettets stat uppförde
sjukgymnasten och assistenten, som åtnjöte ett arvode av 3,300 kronor,
icke vore erforderlig. Denna befattning, som ej heller krävdes på karolinska
sjukhusets gymnastikavdelning, borde sålunda indragas.

Arméförvaltningen har anfört:

Enligt propositionen nr 232/1930 angående uppförande av nytt kliniskt
sjukhus i Stockholm m. m. hade avsetts, att å vardera medicinska och
kirurgiska garnisonsavdelningarna vid det blivande karolinska sjukhuset
skulle finnas en biträdande överläkare, vilka skulle vara militärläkare, en
underläkare såsom biträde till vederbörande professor och biträdande överläkaren
med avlöning å karolinska sjukhusets stat samt en amanuens med
avlöning från anslag under fjärde huvudtiteln.

Direktionens föreliggande förslag innebure, att läkarpersonalen vid den
medicinska garnisonsavdelningen skulle utgöras av en biträdande överläkare
på fältläkarkårens stat, en andre underläkare i 22 lönegraden för
extra tjänstemän på karolinska sjukhusets stat och en assistent (amanuens)
på fältläkarkårens stat, medan för den kirurgiska garnisonsavdelningen avsåges,
förutom en biträdande överläkare, allenast en assistent (amanuens),
båda på fältläkarkårens stat.

I olikhet mot vad som förutsattes i nämnda proposition, hade således i
förslaget icke upptagits någon underläkartjänst å den kirurgiska avdelningen.
Motivet härtill torde vara, att klientelet på den kirurgiska garni -

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

sonsavdelningen beräknats kunna förväntas icke bliva fullt så arbetskrävande
som å sjukhusets övriga avdelningar.

Arméförvaltningen ansåge för sin del förutsättningar för närvarande saknas
för ett bedömande av frågan om den blivande arbetsbelastningen på
sjukhusets olika avdelningar. Det finge för övrigt framhållas, att under de
senare åren vid de civila sjukhusen på grund av sjukvårdens utveckling
krav framträtt på ökat antal underläkare vid oförändrat patientantal eller
med andra ord en minskning av antalet sjukvårdsplatser per läkare. Härtill
komme, att, i likhet med vad som förutsattes beträffande den medicinska
garnisonsavdelningen, viss undervisning måste förläggas till den
kirurgiska garnisonsavdelningen, och att korrespondens med truppförbanden
komme att åvila även dess läkare. Vidare vore att märka, att överläkaren
å denna liksom å den medicinska avdelningen borde hava till sitt
förfogande såsom ställföreträdare en läkare med fullgod kompetens. Av nu
anförda skäl ansåge arméförvaltningen anledning saknas att med avvikelse
från vad härutinnan förutsattes vid statsmakternas behandling av frågan
år 1930 minska antalet läkartjänster å den kirurgiska garnisonsavdelningen.

Beträffande underläkare såväl vid karolinska sjukhusets övriga sjukavdelningar
som vid serafimerlasarettet hade direktionen räknat med tre
kategorier, avlönade efter respektive 23, 22 och 15 lönegraden för extra
tjänstemän. För dessa befattningar hade direktionen föreslagit beteckningarna
förste, respektive andre och tredje underläkare, medan direktionen för
motsvarande befattningar med avlöning från fjärde huvudtiteln föreslagit
benämningen assistentläkare (amanuenser).

Enligt arméförvaltningens uppfattning borde garnisonsavdelningarnas
underordnade läkarkrafter hava samma kompetens som motsvarande läkare
på de kliniska avdelningarna inom sjukhuset i (ivrigt och samma benämningar
som övriga underordnade läkare vid samma avdelningar. Då dessa
läkare vore avsedda att utgöra ständig arbetsförstärkning till avdelningarnas
ordinarie läkare, måste det anses rimligt, att de erhölle skälig ersättning
för sitt arbete. Arméförvaltningen föresloge därför, att för vardera
medicinska och kirurgiska garnisonsavdelningen måtte avses följande antal
läkare, nämligen:

1 biträdande överläkare med ett arvode av 7,500 kronor samt

2 andre underläkare med lön enligt 22 lönegraden av löneplanen för
extra tjänstemän.

Av dessa borde enligt uttalandena i propositionen nr 232/1930 de båda
biträdande överläkarna samt en underläkare å vardera avdelningen avlönas
av medel under fjärde huvudtiteln, medan de båda ytterligare underläkarna
borde uppföras å staten för karolinska sjukhuset.

Av karolinska sjukhusets polikliniker ansåge arméförvaltningen ögonpolikliniken
vara ur militär synpunkt av särskilt intresse. Ögonundersökningarna
vore numera av stor betydelse för försvarsberedskapen på grund
av de fordringar, som måste ställas på viss personal särskilt vid luftvärnet,
marinen och flygvapnet. För närvarande hade samtliga försvarsgrenarna
förvärvat specialutbildade ögonläkare. Vid lantlorsvaret hade sålunda vissa
truppförbandsläkare erhållit specialutbildning såsom ögonläkare, och inom
de skilda arméfördelningarna hade specialvården av ögonsjuka och de särskilda
ögonundersökningarna vid artilleriet, då så varit möjligt, handhafts
av militärläkare. Vid marinen funnes anställda särskilda ögonspecialister,
och vid flygvapnet hade särskilda medel anvisats för speciella ögonundersökningar.
Enligt arméförvaltningens åsikt vore det ett försvarsintresse

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

av icke ringa betydelse, att försvarsväsendet — förutom de sålunda redan
anlitade ögonspecialisterna — kunde liksom hittills förfoga över en central
ögonpoliklinik.

För vinnande av erforderlig kontinuitet vore det önskvärt, att ögonundersökningarna
under en följd av år komme att utföras av en och samma
läkare, vilket i allmänhet icke skulle bliva fallet, därest undersökningarna
skulle verkställas av de vid ögonpolikliniken vid karolinska sjukhuset tjänstgörande
underläkarna. Då dessas tjänstgöring å nämnda poliklinik närmast
torde vara att betrakta som ett led i läkarutbildningen, torde de
nämligen i regel icke kvarstanna i tjänst längre än ett eller annat år.

Arméförvaltningen biträdde alltså förslaget att från medel under fjärde
huvudtiteln skulle avlönas en särskild, i ögonsjukdomar specialutbildad
läkare, vilken med förfoganderätt över karolinska sjukhusets polikliniska
instrumentutrustning skulle hava sin tjänstgöring förlagd till sjukhusets
ögonpoliklinik. Ersättning till denna borde liksom för motsvarande å staten
för garnisonssjukhuset i Stockholm nu uppförd befattning utgå med ett till
2,340 kronor bestämt arvode.

Chefen för armén har erinrat, att i propositionen nr 232/1930 angående
uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm förutsattes bland
annat, att å vardera medicinska och kirurgiska garnisonsavdelningen skulle
anställas en underläkare på karolinska institutets stat. Direktionen upptoge
emellertid i sina anslagsäskanden icke någon sådan underläkare för
den kirurgiska avdelningen under förebärande att arbetsbördan å nämnda
avdelning ej torde bliva så krävande som å sjukhusets övriga avdelningar.
Då avgörande skäl för ett dylikt antagande icke syntes hava blivit framlagda
och då viss undervisning borde förläggas jämväl till den kirurgiska
garnisonsavdelningen, ansåge chefen för armén sig böra avstyrka ifrågavarande
reducering av läkarpersonalen.

Sjukhusdirektionens yttrande i anledning av remissvaren. Vad beträffade
läkarpersonalen, ville direktionen framhålla, att direktionen i anledning
av remissyttrandena ansett sig böra taga under ytterligare övervägande,
huru verksamheten vid och ledningen av gymnastikavdelningarna
framdeles borde ordnas samt även huru den patologiska avdelningen, som
nu hade sin verksamhet förlagd till karolinska institutets lokaler, borde
organiseras efter en överflyttning till serafimerlasarettet.

De på karolinska sjukhusets stat upptagna åtta biträdande överläkartjänsterna
torde kunna reduceras till sju. Direktionen ansåge, att till en
början befattningen som biträdande överläkare vid fysikaliska avdelningen
kunde utgå. Benämningen biträdande överläkare torde i anslutning
till vad som nu gällde böra ändras till biträdande läkare. Befattningen
som föreståndare för avdelningen för endoskopi torde tillsvidare kunna
utgå ur staten. I fråga örn poliklinikerna torde en andre underläkare i
lönegraden e. 22 (medicinska polikliniken) tills vidare få utgå ur staten.
Beträffande jubileumskliniken (radiumhemmet) syntes tills vidare nuvarande
assistenttjänst med ett arvode av 5,400 kronor för år kunna bibehållas
i stället för den i staten upptagna laboratorstjänsten. Vidare kunde

60

Kungl. Marits proposition Nr 806.

den på karolinska sjukhusets stat upptagna laboratorstjänsten vid patologiska
avdelningen utgå. I anslutning till väckt förslag om förste läkarens
vid psykiatriska kliniken ersättande med en arvodesbefattning föresloge
direktionen, att en befattning som förste läkare (A 28) ersattes med en
befattning som andre läkare (A 26) med skyldighet för denne att utan
särskilt arvode vara konsulterande vid serafimerlasarettet. Där upptaget
arvode 3,600 kronor för år för detta ändamål kunde i så fall besparas.

Arméförvaltningen hade föreslagit, att medel skulle anvisas till avlöning
åt ytterligare en underläkare på sjukhusets stat för garnisonsavdelningarna
utöver vad direktionen upptagit. Direktionen ansåge, att därmed
kunde anstå tills någon erfarenhet vunnits rörande behovet av ifrågavarande
tjänst.

eTsVhefe Överläkarna vid sjukhusets kliniker och avdelningar skola enligt direk''
tionens förslag innehava dessa befattningar i egenskap av professorer vid
karolinska institutet på samma sätt som hittills varit fallet vid serafimerlasarettet.
Till överläkarna skulle utgå särskilt arvode med 1,500 per år.
Vissa undantag härifrån hava dock föreslagits. Sålunda skulle överläkaren
vid radiumhemmets gyriekologiska avdelning'' alltjämt bibehållas såsom
ordinarie tjänsteman med avlöning på karolinska sjukhusets stat i
lönegraden B 26 (A 26) och överläkarbefattningen vid gymnastikavdelningen
innehavas av läraren i sjukgymnastik och sjukdomslära vid gymnastiska
centralinstitutet. Till sistnämnda två överläkare har något särskilt
arvode icke beräknats och ej heller till föreståndaren för patologiska avdelningen,
vilken är professor vid karolinska institutetnOäremoTTkuTle
nämnde Töreståndare äga från sjukhusets omkostnadsanslag uppLanT^rsättning
för vissa undersökningar.

Jag har icke funnit annan anledning till erinran mot direktionens nu berörda
förslag än att jag i likhet med statskontoret ställer mig tveksam mot
förslaget att tillerkänn a föreståndaren, lörountologisk;) avdelningen .särskild
ersättning från omkostnadsanslaget. I avvaktan på närmare utredning i
detta Hänseende genom direktionens försorg anser jag mig böra som en tillfällig
anordning för nästa budgetår godtaga nämnda förslag. Frågan om
storleken av den ersättning, som bör utgå från omkostnadsanslaget för
ifrågavarande undersökningar, upptager jag i samband med omkostnadsanslaget
i övrigt. Jag förutsätter i likhet med direktionen, att överläkararvodet
vid psykiatriska kliniken utgår först från och med den 1 februari
1940.

Direktionen har vidare ansett erforderligt, att ett antal biträdande
läkartjänster, däribland en narkosläkarbefattning, inrättas. De biträdande
läkarna skulle uppbära arvode med 7,500 kronor för år. I sitt senast framställda
förslag har direktionen begränsat antalet biträdande läkare vid
karolinska sjukhuset till sju. Direktionen har härvid uteslutit den tidigare
föreslagne biträdande läkaren vid fysikaliska avdelningen. Till stöd för

61

Kungl. Marits proposition Nr 206.

förslaget om inrättande av befattningar som biträdande läkare har åberopats,
att klinikerna skulle få ett avsevärt större sängantal än motsvarande
kliniker tidigare haft samt att behovet av att vid kliniken införa nya laboratoriemetoder
och pröva nya terapeutiska hjälpmedel vore i hastigt stigande,
allt förhållanden, som bidroge till att öka klinikchefernas arbetsbörda.
Dessa chefer borde enligt direktionens mening icke i sådan utsträckning
tagas i anspråk för de löpande göromålen, att de icke skulle hinna
ägna sina krafter åt arbetet på ifrågavarande delvis nya arbetsfält.

Det torde icke kunna förnekas, att direktionen anfört goda skäl för behövligheten
av de föreslagna biträdande läkarbefattningarna, vilkas inrättande
med säkerhet även skulle lända till fördel för undervisningen. Jag
är därför beredd att i princip tillstyrka direktionens förslag på denna punkt.
Dock har jag icke blivit övertygad om behovet av biträdande läkare vid
öron-, näs- och halskliniken samt vid ögonkliniken, där antalet vårdplatser
komma att utgöra endast 89 respektive 82. Jag tillstyrker alltså, att inalles
fem befattningar av denna art inrättas. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd
har ansett det föreslagna arvodet å 7,500 kronor till biträdande
läkarna jämförelsevis högt med hänsyn till att de med sina tjänster skulle
kunna förena anställning som biträdande lärare vid karolinska institutet
och äga rätt till enskild praktik utom sjukhuset samt få uppbära vikariatsersättning
vid vikariat för vederbörande avdelningsföreståndare. Då det ligger
i det allmännas intresse att till dessa befattningar förvärva personer,
väl kvalificerade både för den sjukvårdande och för den undervisande verksamheten,
anser jag mig emellertid böra biträda direktionens förslag, att
ifrågavarande arvoden bestämmas till 7,500 kronor för år. Jag har intet
att erinra mot att de biträdande läkarna förordnas av direktionen för
en tid av högst tre år. Befattningarna torde böra tillsättas först sedan
patientantalet å vederbörande vårdavdelningar uppgår till förslagsvis 90.

Jag kan icke biträda direktionens förslag, att en befattning som andre
läkare vid psykiatriska kliniken i lönegraden A 26 inrättas utan anser i
likhet med statskontoret, att denne befattningshavare bör avlönas medelst
arvode. Arvodet torde lämpligen kunna bestämmas till 7,500 kronor. Det
bör åligga denne befattningshavare att utan särskild ersättning vara konsulterande
vid serafimerlasarettet.

Till en konsulterande pediatriker har direktionen enligt Bilaga B beräknat
ett årsarvode av 1,800 kronor. Lärarkollegiet vid karolinska institutet
har ansett ett belopp av ytterligare 1,800 kronor vara erforderligt för konsultationer
även med företrädare för andra medicinska grenar. Jag kan icke
för närvarande tillstyrka sistnämnda förslag, utan biträder allenast vad
direktionen i nu förevarande avseende föreslagit.

Emot lönesättningen för poliklinikföreståndarna har jag icke något att
erinra, ej heller mot att två biträdande läkare vid gymnastikavdelningen
med arvoden å 4,800 kronor för år uppföras å sjukhusets stat.

Då jag i det föregående utgått från att en befattning som biträdande

62

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 206.

läkare icke inrättas vid öron-, näs- och halskliniken, vill jag icke motsätta
mig direktionens ursprungliga förslag, att medel anvisas till arvode åt en
föreståndare för avdelningen för endoskopi vid denna klinik. Arvodet synes
böra bestämmas till 6,500 kronor. Jämväl den av direktionen ifrågasatta
föreståndarbefattningen för phoniatriska avdelningen torde böra inrättas
med ett årsarvode av 6,500 kronor.

I likhet med statskontoret anser jag, att med tillsättandet av befattningen
som biträdande föreståndare vid tandpolikliniken bör kunna tills
vidare anstå.

Direktionen har upptagit tre laboratorstjänster för centrallaboratorierna
vid sjukhuset, vilka befattningar skulle uppföras på karolinska institutets
stat. Häremot hava invändningar rests från lärarkollegiet vid karolinska
institutet. Då jag i likhet med lärarkollegiet funnit, att ifrågavarande befattningar
äro nödvändiga för sjukvården, föreslår jag, att befattningarna
uppföras på sjukhusets stat. Till laboratorerna torde böra utgå årsarvoden
med 6,000 kronor. Laboratorst jönsten vid patologiska avdelningen, som nu
återfinnes å institutets stat, bör kvarbliva å denna stat och alltså icke upptagas
å karolinska sjukhusets stat. Vidare bör i enlighet med vad direktionen
numera förordat den vid jubileumskliniken föreslagna befattningen
som laborator å svulstpatologiska forskningsavdelningen icke nu inrättas,
utan den hittillsvarande assistentbefattningen å avdelningen med ett arvode
av 5,400 kronor bibehållas. Den för avdelningen föreslagna assistentbefattningen
med arvode av 1,800 kronor torde böra utgå ur staten.

Vad angår underläkarna, har lönesättningen för dem anslutits till lönegradsplaceringen
för dessa läkare vid serafimerlasarettet. Häremot synes
för närvarande intet vara att erinra. En av föreningen Läkare i underordnad
ställning, förordnade av karolinska sjukhusets direktion, väckt fråga
rörande förbättrade löneförmåner för tredje underläkarna synes böra beaktas
i samband med pågående utredning rörande löneställningen för läkarpersonal.
Med avseende å antalet underläkartjänster ansluter jag mig till
direktionens senaste förslag om uteslutande av en andre underläkarbefattning
å den medicinska polikliniken. I likhet med direktionen anser jag
ytterligare erfarenhet böra vinnas med avseende å arbetet vid garnisonsavdelningarna,
innan ståndpunkt tages till den av arméförvaltningen berörda
frågan om inrättande av ytterligare en underläkartjänst. Antalet underläkare
vid dessa avdelningar bör alltså nu fixeras på sätt av direktionen
föreslagits.

Jag tillstyrker, att avdelningen för fysikalisk terapi i anslutning till professorn
Bervens reservation uppdelas i en avdelning för ljusbehandling och
en avdelning för bad- och elektricitetsbehandling. Förstnämnda avdelning
bör underställas professorn i radioterapi. Med hänsyn till vad lärarkollegiet
vid karolinska institutet anfört angående eventuell omläggning av
gymnastikens ställning vid institutet, synes mig i avvaktan på förslag i
ämnet avdelningen för bad- och elektricitetsbehandling provisoriskt böra

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206. 63

ställas under ledning av professorn i medicin, som till sitt biträde bör
erhålla en andre underläkare i 22 lönegraden för extra tjänstemän.

Vad angår de läkare, som skola avses för garnisonsavdelningarna och
ögonkliniken men upptagas å vederbörliga stater under fjärde huvudtiteln,
torde chefen för försvarsdepartementet komma att framdeles avgiva förslag.

Emot direktionens framställning angående förmån av semester för överläkare
m. fl. har jag i huvudsak intet att erinra. Det torde böra ankomma
på Kungl. Maj:t att i sinom tid utfärda bestämmelser i ämnet. I övrigt
synes direktionens förslag beträffande läkarpersonalens antal och löneförmåner
kunna biträdas. På frågan om den kompetens, som bör gälla för
innehavarna av de olika befattningarna, örn tillsättningsproceduren, om befattningshavarnas
fördelning på de särskilda avdelningarna m. m. och örn
deras arbetsuppgifter synes i detta sammanhang icke vara erforderligt
att i vidare mån än redan skett ingå.

Till frågorna örn gymnastikavdelningen vid serafimerlasarettet och örn
rätt för vissa arvodestagare att uppbära dyrtidstillägg å arvoden återkommer
jag i det följande.

8. Behovet av övrig personal för sjukhusets kliniker och avdelningar.

Sjukhusdirektionen. Direktionen har rörande personalbehovet i övrigt
vid sjukhuset verkställt ingående utredningar. Därvid har direktionen beaktat
medicinalstyrelsens anvisningar i cirkulär den 30 maj 1936 om sjukvårdspersonalens
arbetstid. För ekonomipersonalen räknade direktionen
med en genomsnittlig arbetstid av 192 timmar för fyraveckorsperiod. Enligt
direktionens utredningar skulle vid de olika klinikerna och avdelningarna
personalbehovet, beträffande vilket en mera specificerad
fördelning finnes intagen såsom Bilaga A till denna proposition, bliva följande: -

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad1

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad1

Medicinska kliniken.

6 allmänna och 2 enskilda vårdavdel-ningar, laboratorier, poliklinik, bad-avdelning och avdelning för fysikalisk

4 sköterskebiträden.........

34 städerskor.............

3 sjukbärare.............

1 kanslibiträde............

e. U. 4
e. U. 4
e. o. 5
e. o. 7

A 4

terapi.

52 sköterskor.............

A 7 eller

4 kontorsbiträden..........

2 förste ''vaktmästare........

e. o. 4

A 7

2 tekniska biträden.........

1 laboratoriebiträde.........

17 provsköl erskor ..........

24 elever...............

A 7

A 4

Kirurgiska kliniken.

6 allmänna och 2 enskilda vårdavdel-ningar, operationsavdelning, polikli-nik samt olycksfalls- och intagnings-avdelning.

6 baderskor.............

e. U. 5

1 Viss personal har hänförts*till en särskild, i samband med år 1937 beslutad lönereglering för
personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet angiven löneplan U för personal med
lägre löneförmåner än de, som utgå till icke-ordinarie befattningshavare i lägsta lönegraden av
den statliga löneplanen (jfr prop. 272/1937, sid. 71 fl.)

64

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

Kliniker och avdelningar

Löne grad -

Kliniker och avdelningar

Löne grad -

52 sköterskor . .

21 provsköterskor

27 elever.....

2 provelever . .
29 städerskor . .
4 sjukbärare . .
1 kontorsbiträde

Medicinska och kirurgiska klinikernas
expeditioner, journalarkiv,
bibliotek och museum

2 kanslibiträden.....

1 kanslibiträde......

2 kontorsbiträden ....

1 kontorsbiträde.....

2 städerskor.......

Medicinska och kirurgiska klinikernas
garnisonsavdelningar.

4 garnisonsavdelningar om var och en
25 allmänna och 2 enskilda vårdplatser,
mottagningsavdelning, laboratorium
och intagningsbad.

18 sköterskor.............

5 provsköterskor ....
11 militära sjukvårdare

11 städerskor......

1 baderska.......

Kvinno kliniken.

2 allmänna obstetriska vårdavdelningar
örn 25 platser, en allmän septisk
vårdavdelning om 20 platser, en
enskild obstetrisk vårdavdelning om
12 platser, en förlossningsavdelning
örn 9 platser, 2 allmänna gyhekologiska
vårdavdelningar om 26 platser,
en enskild gynekologisk vårdavdelning
om 13 platser, operationsavdelning,
laboratorium, expedition, arkiv,
bibliotek och poliklinik.

43 sköterskor.............

2 barnmorskor . .
15 provsköterskor

19 elever......

2 provelever . .
27 städerskor . .

1 sjukbärare . .

1 kanslibiträde .

1 kanslibiträde .

Öron-, näs- och halskliniken.

3 allmänna och en enskild vårdavdelning,
operationsavdelning, poliklinik,
bågljusavdelning, expedition, arkiv
och bibliotek.

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4
e. o. 5
A 4

A 7
e. o. 7
A 4
e. o. 4
e. U. 4

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4
e. U. 5

A 7 eller
e. o. 5
A 7

e. U. 4
e. o. 5
A 7
e. o. 7

30 sköterskor . . .

10 provsköterskor .

20 elever......

20 städerskor . . .
1 sjukbärare . . .
1 kanslibiträde
1 kanslibiträde . .
1 kontorsbiträde .

Ögonkliniken.

3 allmänna vårdavdelningar om 24
platser och en enskild vårdavdelning
om 9 platser, operationsavdelning,
laboratorium, expedition, arkiv och
poliklinik.

21 sköterskor.............

8 provsköterskor...........

13 elever................

17 städerskor.............

1 kanslibiträde............

1 kanslibiträde............

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

5 allmänna vårdavdelningar cm vardera
25 platser, en enskild vårdavdelning
om 13 platser, operationsavdelning,
behandlingsavdelningar och
poliklinik samt radiofysisk forskningsavdelning
och svulstpatologisk forskningsavdelning.

1 föreståndarinna för vårdavdel -

ningar ...............

1 föreståndarinna för övervaknings och

kontrollavdelning.......

1 social kurator...........

45 sköterskor .............

6 kontrollbiträden.........

1 tekniskt biträde för fysiska mät -

ningar ...............

1 tekniskt biträde för mikroskopiska

preparationer.........

kanslibiträde..........

röntgenbiträden........

fotograf ............

förste vaktmästare......

sjukbärare...........

kanslibiträde(vid svulstpatologiska

avdelningen)..........

kontrollbiträden........

tekniskt biträde för mikroskopiska
preparationer

3 röntgenbiträijen........

9 sjukvårdsbiträden.......

1 sjukbärare...........

1 kanslibiträde..........

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4
e. o. 5
A 7
e. o. 7
e. o. 4

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4
A 7
e. o. 7

A 11

A 11
A 11
A 7 eller
e. o. 5
A 7

A 7

A 7
A 7
A 6
A 5
A 7
A 5

A 7
e. o. 7

e. o. 7
e. o. 6
e. o. 2
e. o. 5
e. o. 7

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

65

Kliniker och avdelningar

Löne grad -

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

i poliklinisk diagnostik samt ex-dition och arkiv.

kansliskrivare...........

A 11

röntgensköterskor.........

A 7

kanslibiträde!!...........

A 7

sköterskor.............

A 7 eller
e. o. 5

kanslibiträden...........

e. o. 7

kontorsbiträde...........

e. o. 4

provsköterskor...........

—

sköterskebiträden.........

e.U. 4

fotografer .............

A 5

fotografibiträden .........

e.U. 5

städerskor .............

e.U. 4

sjukbärare.............

e. o. 5

Fotografi- och ritavdelning.

fotograf ..............

A 5

städerska..............

e.U. 4

Gymnastikavdelningen.

sjukgymnaster...........

A 9

sjukgymnaster...........

e. o. 9

kontorsbiträde...........

A 4

städerskor.............

e.U. 4

T andpolikliniken.

sköterska..............

A 7

sköterskor.............

A 7 eller
e. o. 5

elev.............

—

fotografibiträde..........

e.U. 5

tandtekniker......

e. 7

städerska ........

e.U. 4

kanslibiträde ...........

e. o. 7

Patologiska avdelningen.
tekniskt biträde för mikroskopiska

preparationer...........

A 7

kanslibiträde .........

e. o. 7

förste vaktmästare ...

A 7

städerskor.............

e.U. 4

Sociala hjälpbyrån.

social kurator...........

A 11

kanslibiträde ...........

e. o. 7

kontorsbiträde...........

A 4

2 kontorsbiträden (därav en vid
övervaknings- och kontrollavdelningen)
......

2 kontrollbiträden .

2 röntgenbiträden .

3 sjukvårdsbiträden

2 baderskor..........

26 städerskor och garderobiärer

8 provsköterskor........

10 elever.............

4 provelever..........

Psykiatriska kliniken.

6 allmänna vårdavdelningar om 16-17
platser, en enskild vårdavdelning örn

12 platser, laboratorier, verkstäder,
inskrivningsexpedition och poliklinik.

1 social kurator...........

1 andra föreståndarinna......

26 sköterskor.............

9 sjukvårdare............

21 provsköterskor eller elever . . . .
1 arbetsföreståndarinna.......

13 städerskor.............

1 kameralbiträde...........

1 kanslibiträde............

1 kontorsbiträde...........

Isolering savdelningen.

10 vårdplatser.

1 avdelningssköterska........

2 sköterskor.............

1 elev.................

1 städerska..............

Sjukavdelning för elever.

1 sköterska..............

1 sköterska..............

1 städerska..............

Röntgendiagnostikavdelningen,
omfattande avdelningar för klinisk

e. o. 4
e. 7
e. 6
e. 2
e. U. 5
e. U. 4

A 11
A 8

A 7 eller
e. o. 5
A 6

A 6
e. U. 4
e. o. 8
A 7
A 4

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e.U. 4

A 7

A 7 eller
e. o. 5
e. U. 4

Direktionen har framhållit, att direktionen beräknat 6 personer för sjukvårdsarbetet
i dagtjänst på en allmän vårdavdelning om 25 platser. På
garnisonsavdelningarna skulle militära sjukvårdare i viss utsträckning användas,
varför antalet av annan sjukvårdspersonal hade kunnat minskas
till 3 för dagtjänst. För kvinnoklinikens septiska avdelning örn 20 vårdplatser
erfordrades 5 personer för sjukvårdsarbetet i dagtjänst, och isoleringsavdelningen
örn 10 vårdplatser krävde 4 personer. Av sjukvårdsper Bihang

till riksdagens -protokoll 1939. 1 sami. Nr 206.

5

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

sonal i dagtjänst för de enskilda vårdavdelningarna (om 12—14 vårdplatser)
beräknades 7 personer för medicinska och kirurgiska avdelningar,
6 för obstetriska och otolaryngologiska samt 5 för gynekologiska och oftalmiatriska
vårdavdelningar.

Nattjänsten på vårdavdelningarna bestredes genom en sköterska per avdelning
samt genom ambulerande sjuksköterskor, som dels övervakade nattvakternas
arbete, dels ock stöde till tjänst, varhelst någon hjälp behövdes
under natten.

I sammanställningen hade beträffande vissa sköterskors lönegradsplacering
angivits A 7 eller e. o. 5. Till förklaring härför finge direktionen anföra,
att befordringsmöjligheterna för assistentsköterskorna skulle bliva
ytterst ogynnsamma, varjämte kunde befaras, att rekryteringen skulle försvåras
och i varje fall omsättningen kunde bliva så stor, att den inverkade
menligt för sjukvården. Dessutom syntes det direktionen obilligt, att personer
med här ifrågavarande utbildning (mer än treårig sköterskeutbildning)
skulle behöva vänta 15—20 år, innan de kunde erhålla löneställning
såsom sköterska vid sjukhuset. Direktionen hade därför räknat med viss
skälig proportion mellan ordinarie och assistentsköterskebefattningar. Vid
avvägande av detta antal hade direktionen utgått från, att proportionen
mellan antalet ordinarie i 7 lönegraden och extra ordinarie i 5 lönegraden
skulle bliva densamma som nu vore fallet vid serafimerlasarettet eller ungefär
3 till 2. Uppmärksammas borde, att vid genomförandet av löneregleringen
för serafimerlasarettets personal proportionen enligt departementschefens
av riksdagen utan erinran lämnade förslag utgjorde 2 ordinarie
sköterskor mot 1 extra ordinarie sköterska. Denna proportion hade emellertid
sedermera förskjutits.

För varje vårdavdelning hade beräknats 2 städerskor med undantag för
isoleringsavdelningen, där endast 1 städerska vore behövlig. Städerskorna
skulle ombesörja städning samt allt handräckningsarbete och erforderlig
passning inom avdelningen. Arbetet organiserades i möjligaste mån sä,
att sjukvårdspersonalen helt finge ägna sig åt arbetet med skötseln av de
sjuka och städerskorna svara för andra sysslor.

Det torde under ovan angivna förutsättningar icke vara möjligt att
bedriva sjukvård av den art, varom här vore fråga, med mindre personal
å vårdavdelningarna än den i sammanställningen upptagna. En jämförelse
med serafimerlasarettet visade ock, att antalet vårdplatser per befattningshavare
å en sjukvårdsavdelning av samma art och med samma platsantal
ganska nära sammanfölle med motsvarande siffra vid karolinska
sjukhuset. De allmänna vårdavdelningarna vid karolinska sjukhuset vore
emellertid byggda med ett större antal mindre rum än vid serafimerlasarettet
och ett mindre antal platser per avdelning (25—cirka 40). Detta loide
sjuka bättre förhållande krävde dock självfallet mera personal. Sålunda
utgjorde antalet befattningshavare vid en 25-sängsavdelning å karolinska
sjukhuset 9 mot 10 å en 40-sängsavdelning å serafimerlasarettet, vilket
motsvarande 2,78 respektive 4 vårdplatser per befattningshavare.

Poliklinikpersonalen hade beräknats med hänsyn till lokala anordningar
och emotsedd besöksfrekvens på olika polikliniker. Det vore avsett, att
varje poliklinik skulle hava sin kassa, som handhades av ett kansli- eller
kontorsbiträde. Vid kassan erlades behandlingsavgifterna samt omhändertoges
och prövades ansvarsförbindelser och medellöshetsintyg. Där utskreves
räkningar å behandlingsavgifter för patienter, som hade avlämnat an -

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

svarsförbindelse. Genom denna anordning med lokala kassor vunnes bland
annat den fördelen, att vederbörande biträde, respektive sköterska lärde
känna klientelet och hade lätt att ordna det ekonomiska mellanhavandet
med patienterna.

Utöver ovan upptagen sjukvårdspersonal beräknades 6 befattningar som
provelever, vilka avsåges till användning på de olika klinikerna efter samråd
med ledningen för Sophiahemmet.

För patologiska avdelningen erfordrades följande personal, nämligen: 3
tekniska biträden för mikroskopiska preparationer, varav 2 på karolinska
institutets stat, 1 kanslibiträde, 3 förste vaktmästare, varav 2 å karolinska
institutets stat (institutionsvaktmästare) och 2 städerskor.

Att den på sjukhusets stat uppförda förste vaktmästaren i likhet med
de å karolinska institutets stat uppförda placerats i lönegrad A 7 betingades
av arbetets speciella karaktär.

Sociala hjälpbyrån, för vilken avsåges den i sammanställningen angivna
personalen, skulle hava bland annat följande arbetsuppgifter: att lämna
råd och hjälp åt behövande patienter och i förekommande fall hänvisa
dem till kommunala och enskilda hjälporgan i samråd med de på det sociala
området verksamma myndigheterna i patienternas hemorter ävensom att
vid behov hjälpa patienterna tillrätta med deras privata angelägenheter
jämväl i andra avseenden, att i förekommande fall upprätta förhörsprotokoll
och lämna inskrivningsexpeditionen hjälp i frågor, som rörde intagna
patienter, att handlägga frågor om befrielse från avgift för poliklinisk behandling
på sjukhuset samt att på anmodan av sjukhusets ledning och
vederbörande överläkare verkställa utredningar rörande intagna patienter
och avlämna behövliga utlåtanden.

Direktionen, som härefter till behandling upptagit frågan om behovet
av för sjukhusets olika kliniker och avdelningar
gemensam personal, har härom anfört huvudsakligen följande.

I gällande avlöningsstat funnes nu uppförd en befattning som första
föreståndarinna i lönegraden B 12. Direktionen, som redan tidigare framhållit,
att denna befattningshavare med hänsyn till åvilande ansvarsfulla
arbetsuppgifter borde placeras i högre lönegrad, hade därför nu ansett
befogat att tjänsten hänfördes till lönegraden A 14.

Som hjälp åt första föreståndarinnan erfordrades två andra föreståndarinnor,
en för handhavandet av den kvinnliga sjukvårdspersonalens placering
i arbetet, ordnandet av ledigheter, anskaffandet av vikarier och
extra arbetskraft samt för ledning och tillsyn av städerskors och viss annan
personals arbete utanför klinikerna samt såsom ställföreträdare för första
föreståndarinnan, och en för handhavandet av sjukhusets centralförråd
av linne, förbands-, förbruknings- och rengöringsartiklar m. m. samt för
inventering av avdelningarnas förråd m. m.

Med hänsyn till psykiatriska klinikens speciella karaktär erfordrades vidare
för denna klinik en befattning som andra föreståndarinna.

Befattningarna som andra föreståndarinna syntes direktionen böra placeras
i lönegraden A 8.

I detta sammanhang ville direktionen framhålla, att en sjuksköterska i
lönegraden A 7 måste avses att förestå sjukhusets elevhem och hava den
närmare tillsynen av de elever, som vid sjukhuset erhölle sin praktiska utbildning.

Såsom biträde åt andra föreståndarinnan för sjukhusets centralförråd

68

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

av linne borde anställas en befattningshavare med löneställning motsvarande
första biträde och benämnd förrådsbiträde med placering i lönegrad
e.U.5.

För underhåll och komplettering av sjukhusets linneuppsättning borde
inrättas en sömnadsverkstad i anslutning till centralförråd och tvättinrättning.
Verkstaden skulle utföra lagning av persedlar, sömnad av förband,
gardiner, draperier m. m. Vidare borde verkstaden i den mån så medhunnes
verkställa nytillverkning av persedlar. Då serafimerlasarettets tvätt
komme att utföras vid karolinska sjukhuset, syntes även förekommande
lagning av denna tvätt böra ske vid karolinska sjukhuset. För verkstadens
behov av arbetskraft beräknade direktionen 6 sömmerskor erforderliga med
placering i lönegrad e. U. 5.

Vid sjukhusets färdigställande borde en gemensam telefonväxel för hela
sjukhuset anordnas. Apparatantalet beräknades till en början uppgå till
cirka 550. För betjäning av en växel av sådan storlek såväl dag som natt
syntes 5 telefonister erforderliga med placering i 2 lönegraden.

För bevakning av sjukhusets huvudentré, där även en del upplysningar
och hänvisningar till besökande måste lämnas, hade beräknats 3 kvimiliga
portvakter med placering i 2 lönegraden.

Till omhändertagande av ytterkläder för besökande å polikliniker och
andra lokaler inom huvudkomplexet erfordrades särskild personal, och
hade direktionen beräknat, att härför erfordrades 4 garderobiärer med placering
i lönegrad e. U. 4. Vid tiderna för besök hos inneliggande patienter
kunde tillströmningen från allmänheten beräknas bliva så stor, att dessa
garderobiärer ej kunde medhinna arbetet, utan måste särskild personal avdelas
vid besökstiderna, vartill skulle användas vaktmästare, transportmän
och städerskor.

Utöver de städerskor, som funnes upptagna under kliniker och laboratorier
m. fl. avdelningar, erfordrades städerskor för bostäder och diverse
lokaler. Sålunda skulle 492 bostadsrum städas, och varje städerska beräknades
medhinna 15 rum med tillhörande biutrymmen, vilket motsvarade 33
städerskor. För samtliga lokaler i kontorsbyggnadens bottenvåning åtginge

I städerska, för entréhuset 1 städerska och för gravkapell, kulvertar och
vissa förvaringslokaler 3 städerskor. Vidare behövdes inom huvudkomplexet
för entréhall med expeditioner och aula 2 städerskor, besökshallar med kapprum
2 städerskor, trappor och hissar samt korridorer utanför avdelningarna

II städerskor samt för balkonger och terrasser en städerska eller sammanlagt
54 städerskor.

Antalet städerskor kunde synas stort, men med hänsyn till de väldiga
golvytor och mängden av lokaler, det här vore fråga om, och de anspråk
på renlighet, som måste ställas på ett sjukhus, torde det beräknade antalet
i verkligheten vara knappt tillmätt.

Skiljaktig mening har i fråga örn förslaget att uppföra en social kurator
i lönegraden All vid psykiatriska kliniken anförts av direktionens ordförande
generaldirektören Örne och ledamoten av direktionen, statskommissarien
Tottie, vilka anfört:

Under framhållande av att hela frågan om social kuratorsverksamhet
ännu icke blivit i någon mån prövad vid flertalet sjukvårdsinrättningar
samt att den hjälpverksamhet, som enligt riksdagens beslut ägde rum vid
sinnessjukhusen, under läkarens överinseende utövades av en förestånderska

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

med ställning såsom extra ordinarie i 7 lönegraden samt att en liknande anordning
redan nu funnes vid psykiatriska sjukhuset, syntes alla skäl för närvarande
tala för att icke nu uppföra en särskild ordinarie befattning i 11 lönegraden
såsom social kurator utan att i avvaktan på frågan örn ordnandet
av nyssberörda frågor överflytta ifrågavarande befattningshavare med i
stort sett oförändrad tjänstgöring och tills vidare även oförändrad lönegradsplacering
till psykiatriska kliniken. Det förtjänade omnämnas, att
vid motsvarande lika stora universitetsklinik i Lund icke ens funnes någon
särskild befattningshavare för handhavandet av de uppgifter, varom nu
vöre fråga. Även denna omständighet talade för att icke vidtaga av direktionens
majoritet nu föreslagen åtgärd, som dessutom av dess arbetsutskott
avstyrkts och som skulle med den ställning i lönehänseende, som
blivit ifrågasatt, innefatta ett med hänsyn till blivande utredning och
prövning betänkligt föregripande. Befattningshavaren i fråga avsåges för
övrigt att vara sjuksköterska.

Uppmärksammas borde att den vid karolinska sjukhuset (radiumhemmet)
redan befintliga kuratorn och nu såsom chef för hela den sociala
verksamheten vid ett sjukhus av den omfattning, karolinska sjukhuset
finge, ifrågasatta kuratorn hade helt andra och mera kvalificerade och
självständigt betonade arbetsuppgifter, som motsvarade en helt annan
ställning. Ett fullständigande av organisationen hade av direktionen i sistnämnda
hänseende uppskjuta i avvaktan på närmare utredning och erfarenhet.
Att här beträffande ett platsantal av endast något över 100
framgå efter andra linjer torde knappast vara lämpligt, i all synnerhet
som riksdagen betecknat hela den nyligen anordnade sociala hjälpverksamheten
vid sinnessjukvården som en försöksorganisation. Direktionsmajoritetens
förevarande förslag syntes emellertid icke blott stå i dålig
samklang med vad statsmakterna i fråga örn sinnessjukvården uttalat
utan även för karolinska sjukhusets del vara ägnat att skapa motsatsförhållanden
och mindre god ordning i organisatoriskt och praktiskt avseende,
något som direktionen på andra områden varit angelägen om att
med hänsyn till därav föranledda konsekvenser söka undvika.

Myndigheterna. Statskontoret har anfört, att direktionens förslag
till löner för övrig sjukvårdspersonal icke föranledde annan erinran
från statskontorets sida än vad anginge löneklassplaceringen för första
föreståndarinnan, till vilken statskontoret återkomme i det följande. Ämbetsverket
ville endast understryka vikten av att, innan någon erfarenhet
vunnits angående sjukhusets drift, en viss försiktighet iakttoges vid anställandet
av ordinarie personal.

Vad därefter anginge personalens storlek å de olika avdelningarna, ansåge
sig ämbetsverket icke kunna närmare bedöma på vilka punkter personalminskningar
kunde tänkas ifrågakomma utan att den sjukvårdande
verksamheten förrycktes. Emellertid förefölle det, som örn sjukvårdspersonalen
å laboratorier och polikliniker kunde något inskränkas. Vidare
kunde det ifrågasättas, om icke både expeditionspersonalen å medicinska
kliniken — enligt förslaget ett kanslibiträde och fem kontorsbiträden —
och den för medicinska och kirurgiska klinikernas expeditioner, personalarkiv,
bibliotek och museum gemensamma personalen, vilken enligt förslaget
skulle bestå av icke mindre iin tre kanslibiträden och tre kontorsbiträden,
borde kunna undergå minskning.

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 306.

I likhet med reservanter inom direktionen ansåge statskontoret det
icke erforderligt att inrätta någon särskild social kuratorstjänst vid psykiatriska
kliniken. Vidare f dref olle det, som örn å den för sjukhuset gemensamma
sociala hjälpbyrån — åtminstone till en början — endast borde anställas
en social kurator och ett kontorsbiträde.

Lönegradsplaceringen för första föreståndarinnan hade förslagits skola
höjas från 12 till 14 lönegraden. Statskontoret finge i anledning härav
erinra, att ämbetsverket i utlåtande den 10 januari 1938 anförde, att högre
placering än i 12 lönegraden av ifrågavarande befattning icke borde förekomma,
innan närmare utredning förebragts angående denna befattningshavares
arbetsuppgifter (jfr prop. nr 103 till 1938 års riksdag, sid. 5 och 7).
Någon sådan utredning hade emellertid icke verkställts, varför ämbetsverket
— med hänsyn till att motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen
vore hänförda till 12 lönegraden — icke kunde tillstyrka en placering
i 14 lönegraden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför:

Beträffande den föreslagna personalen i övrigt vid karolinska sjukhuset
ville lönenämnden först något beröra frågan om löneställningen för befattningshavarna
vid den psykiatriska kliniken. Enligt direktionens förslag
skulle sköterskorna erhålla samma löneställning som vid sjukhusets övriga
kliniker eller sålunda placering i 7 lönegraden för de ordinarie och i 5 lönegraden
för de extra ordinarie sköterskorna. Samtidigt hade skötarna föreslagits
uppförda å ordinarie stat i 6 lönegraden. Lönenämnden ville framhålla,
att den för sköterskorna föreslagna lönegradsplaceringen avveke från
vad som gällde vid statens sinnessjukhus, där sköterskorna — såväl ordinarie
som extra ordinarie — tillhörde 3 lönegraden, under det att översköterskorna
uppförts i 6 lönegraden och förestånderskor av 2:a klass i 7 lönegraden.
Ett godtagande av direktionens förslag till löneställning för sköterskorna
vid psykiatriska avdelningen syntes fördenskull kunna medföra betydande
konsekvenser för de statliga sinnessjukhusens vidkommande. I
betraktande härav kunde lönenämnden icke undgå att hysa starka betänkligheter
mot förslaget, i vad detsamma avsåge annan sköterskepersonal
än avdelningssköterskorna. Lönenämnden ville emellertid icke förneka,
att vissa skäl kunde anföras till stöd för en något högre lönegradsplacering
för sköterskorna vid psykiatriska kliniken än vid sinnessjukhusen.
Därvid tänkte lönenämnden i första hand på den omständigheten, att
tjänstgöringen vid psykiatriska kliniken måhända finge anses mera krävande
än vid de vanliga sinnessjukhusen, på grund av att patienterna
till följd av karolinska sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus icke
kvarstannade där någon längre tid. Med hänsyn till berörda förhållande
syntes lönenämnden förtjäna övervägas, huruvida icke sköterskebefattningarna
— såväl ordinarie som extra ordinarie — skulle kunna placeras i 5
lönegraden. Därest det emellertid ur organisatorisk synpunkt ansåges erforderligt,
att sköterskorna i överensstämmelse med direktionsförslaget
erhölle samma löneställning som sköterskorna vid karolinska sjukhusets
övriga kliniker, syntes lönenämnden skäl jämväl tala för att de manliga
skötarna erhölle en förmånligare ställning i lönehänseende än som föreslagits.
Enligt lönenämndens mening borde i dylikt fall en placering av skötarna
i 7 lönegraden i första hand komma i fråga, varigenom sagda befattningshavare
skulle bliva uppförda i lönegraden närmast över den för

71

Kuncjl. May.ts proposition Nr 206.

skötarpersonalen vid statens sinnessjukhus gällande. Samtliga sjukvårdartjiinster
borde dock icke uppföras på ordinarie stat, utan syntes åtminstone
några kunna inrättas såsom extra ordinarie tjänster. Slutligen ville lönenämnden
i detta sammanhang framhålla, att nämnden förutsatte, att vid
ett genomförande av direktionens förslag i fråga örn sköterskornas löneställning
de blivande befattningarna skulle tillsättas efter vederbörligt kungörelseförfarande,
så att ej den nuvarande personalen vid psykiatriska
sjukhuset i Stockholm utan vidare överfördes till de nya, högre befattningarna.

Vad anginge den föreslagna sociala kuratorsbefattningen å psykiatriska
kliniken, ansåge lönenämnden, att den ifrågavarande hjälpverksamheten
tills vidare borde anordnas på samma sätt som för närvarande vore fallet
vid statens sinnessjukhus. Att för denna kliniks vidkommande inrätta en
särskild befattning med samma löneställning som motsvarande befattning
för hela sjukhuset i övrigt med undantag av jubileumskliniken syntes lönenämnden
icke böra ifrågakomma.

Beträffande medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har yttrat följande:

I fråga om den sociala hjälpbyrån innehölle förslaget, att denna hade
att fullgöra de uppgifter, som »sjukhusets ledning» ålade densamma
utan att angiva, huruvida därvid avsåges den medicinska eller ekonomiska
ledningen. I anledning härav ville kollegiet betona, att denna byrå borde
fungera såsom ett medicinskt organ med huvuduppgift dels att uppdaga
sådana sociala och personliga missförhållanden, som medverkat till patienternas
sjukdom eller ogynnsamt påverkat densamma, dels genom samarbete
med anhöriga, arbetsgivare, myndigheter, välgörenhetsinstitutioner
m. fl. verka för utjämning av sådana missförhållanden, så att förnyad sjukhusvård
undvekes. Till dessa uppgifter kunde lämpligen, såsom föreslagits,
läggas uppgiften att hos de sjuka själva verkställa de utredningar rörande
deras personliga och sociala förhållanden, som vore erforderliga för sjukhuskontorets
verksamhet, men det vore synnerligen viktigt, att dessa ekonomiska
utredningar icke finge störande inkräkta på det för sjukvården
betydelsefulla hjälparbetet. Uppgifterna borde därför så begränsas, att
alla rent kamerala och sjukvården ovidkommande arbetsuppgifter avlägsnades
från hjälpbyrån. För ett arbete av detta slag måste hjälpbyrån vara
direkt och uteslutande underordnad sjukhusets sjukvårdande organ; då den
skulle tjäna flera sjukavdelningar, borde den närmast subordinera under
sjukhusdirektören.

Generaldirektören Örne och statskommissarien Tottie hade i särskilt
yttrande uttalat den meningen, att kuratorn vid psykiatriska kliniken hade
mindre kvalificerade och självständigt betonade arbetsuppgifter än sjukhusets
övriga kuratorer och att denna befattningshavare därför borde
sättas i lägre lönegrupp jin de övriga kuratorerna. Denna mening kunde
kollegiet ej dela. Den individuella och samhälleliga vinsten av social hjälpverksamhet
vore särskilt framträdande i fråga örn psykiskt sjuka. På en
psykiatrisk undervisningsanstalt för blivande läkare läge det synnerligen
vikt på att de sociala förhållandena kring sjukvårdsf allen bleve fullständigt
beaktade. Sådan social verksamhet påkallade hos sin utövare en särskild
utbildning och erfarenhet, som motiverade icke blott att den psykiatriska
kliniken liksom radiumhemmet disponerade sin egen kurator, utan

72

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

även att denna befattningshavare i lönehänseende likställdes nied sjukhusets
andra kuratorer.

Kollegiet ville vidare erinra, att professorn F. Henschen i skrivelse till
karolinska institutets rektor framhållit, att enligt direktionens förslag å
patologiska avdelningen vore upptaget endast ett tekniskt biträde. Enligt
kollegiets uppfattning bleve på den stora nya patologiska institutionen
säkerligen två tekniska biträden fullt sysselsatta med det löpande, för
sjukhuset och sjukvården nödvändiga arbetet, den ena huvudsakligen för
de histopatologiska diagnostiska undersökningarna, den andra huvudsakligen
för bearbetandet av obduktionsmaterialet. För professorns, prosektor^
och laboratorns vetenskapliga arbete och för undervisningsändamål
bleve under sådana förhållanden ingen som helst teknisk assistens tillövers.
Tre preparatriser och ett kanslibiträde representerade i själva verket ett
minimum, som icke kunde underskridas.

Kollegiet ville för egen del helt understödja Henschens önskemål, att
förutom det å karolinska institutets stat upptagna tekniska biträdet tvenne
sådana uppfördes å sjukhusets stat i stället för det föreslagna enda.

Sjukhusdirektionens yttrande i anledning av remissvaren. Direktionen
har ansett sig böra taga bestämt avstånd från medicinalstyrelsens förslag
att vidtaga en sänkning av sjuksköterskornas avlöning och en ändring i
den löneställning, som tillerkänts deni genom beslut av 1937 och 1938 års
riksdagar.

Direktionen ville upplysa örn att det i allt fall varit omöjligt att till
alla befattningar erhålla kompetenta sköterskor samt att direktionen fortfarande
hade inemot ett tiotal vakanser vid radiumhemmet. Huruvida
ett genomförande av lönenämndens ursprungliga förslag beträffande personalen
vid psykiatriska kliniken läte siglora, torde ur organisatorisk synpunkt
vara tveksamt. I anledning av vad lönenämnden yttrat angående
de manliga skötarnas löneställning ville direktionen framhålla, att den icke
funnit anledning att frångå sitt ursprungliga förslag. För sköterskepersonalen
vid psykiatriska kliniken vore avsikten att kräva samma utbildning
som för sköterskorna vid övriga kliniker och borde de därför hava samma
avlöning som dessa. Då sådan utbildning ej komme att krävas beträffande
de manliga skötarna, funnes ej anledning att placera dessa i 7 lönegraden.
Av de manliga skötarna borde en tredjedel erhålla icke-ordinarie
ställning. Ett bibehållande av nuvarande förhållanden beträffande den sociala
hjälpverksamheten med en förestånderska i lönegraden e. o. 7 vid
denna klinik syntes efter de erinringar, som framställts av såväl medicinalstyrelsen
som lönenämnden och statskontoret, få anses vara den för
närvarande lämpligaste lösningen.

Vad därefter anginge sjukvårdspersonalen i övrigt, föresloge direktionen,
att på vardera av kirurgiska och psykiatriska samt kvinno- och öronpoliklinikerna
en assistentsköterska utginge ur staten (e. o. 5). För de medicinska
laboratorierna torde tills vidare kunna uteslutas ett tekniskt biträde
i A 7 (bakteriologiska laboratoriet). Vidare syntes för fysiologiska
laboratoriets del kunna tills vidare uteslutas ett laboratoriebiträde (A 4)
samt för de centrala laboratorierna tills vidare kunna beräknas en gemensam
förste vaktmästare. I stället torde för vissa handräckningsgöromål det
i staten upptagna beloppet 25,000 kronor för extra personal för vakning

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

och rengöring m. m. böra ökas med 1,000 kronor. Den för röntgendiagnostikavdelningen
avsedda kansliskrivaren i lönegraden All syntes tills
vidare kunna uteslutas ur staten. Av den här upptagna gemensamma personalen
borde tills vidare endast ett kontorsbiträde i stället för tre kunna
upptagas i staten (e. o. 4). För ett behandlingsrum (medicinska kliniken)
borde antalet sköterskor kunna minskas från två till en (A 7), varjämte
för avdelningen för bad- och fysikalisk terapi tills vidare borde tillsättas
allenast en befattningshavare i lönegraden e. o. 4 men anstå med tillsättandet
av en befattningshavare i lönegraden e. o. 7. För radiumhemmets
vidkommande syntes ett för biträde åt föreståndarinnan avsett kontorsbiträde
i e. o. 4 kunna utgå. Dock borde under tiden den 1 juli—den 30
september den nuvarande befattningen som biträdande föreståndarinna
bibehållas. Slutligen borde av den för journalexpedition, bibliotek och museum
avsedda personalen, tillhopa sex befattningshavare, därav fyra ordinarie,
kunna tills vidare uteslutas ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde
i A 4. Därjämte borde kunna tills vidare utgå ur staten avlöning
till två sköterskebiträde!!, avsedda för ljusbehandlingsavdelningen och elektroterapiavdelningen.

Någon anledning att rubba på de principer för lönesättningen, som av
riksdagen i fråga om sjuksköterskepersonalen redan godtagits för serafimerlasarettets
och karolinska sjukhusets del, synes mig ej föreligga. Då för
sköterskepersonalen vid psykiatriska kliniken kommer att krävas samma
utbildning som för sköterskorna vid övriga kliniker, anser jag i likhet med
direktionen motiverat, att denna personal erhåller samma löneställning som
sköterskorna i (ivrigt, vid sjukhuset. Vad de manliga skötarna beträffar,
delar jag direktionens uppfattning att, med hänsyn till att sådan utbildning
icke kommer att krävas av dem, skäl saknas att såsom allmänna
civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatt uppföra de manliga skötarna i
högre lönegrad än den 6:e.

Statskontoret har fäst uppmärksamheten på att, innan någon erfarenhet
vunnits angående sjukhusets drift, en viss försiktighet borde iakttagas
vid anställandet av ordinarie personal. Ehuru jag i princip delar denna
uppfattning — jag hänvisar till vad av mig i detta hänseende i det föregående
yttrats — synes mig den av direktionen angivna proportionen, ungefär
3 till 2, mellan ordinarie och icke-ordinarie sköterskebefattningar, vilken
i stort sett ansluter sig till förhållandena vid serafimerlasarettet, vara
riktigt avvägd. I anslutning härtill bör — såsom direktionen också i sitt
senaste yttrande förordat — en tredjedel av de manliga skötarna vid psykiatriska
kliniken erhålla icke-ordinarie anställning.

De av direktionen i nyssnämnda yttrande förordade ändringarna i förhållande
till det ursprungliga förslaget synas mig böra biträdas. Härutöver anser
jag mig emellertid, bland annat med hänsyn till ovissheten örn sjukhusverksamhetens
blivande omfattning, böra föreslå en ytterligare reduktion
av antalet sköterskor. Jag förordar, att antalet sköterskor — utöver vad av
direktionen i sistberörda yttrande ifrågasatts — nedbringas med 5 sköterskor
i lönegraden A 7 och 4 i lönegraden e. o. 5. Vidare föreslår jag, att be -

Departe mentsohefen.

74

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr ‘206.

fattningen som andra föreståndarinna i lönegraden A 8 vid psykiatriska
kliniken, för vars inrättande inga särskilda skäl anförts, uteslutes. I stället
bör ytterligare en sköterskebefattning inrättas vid denna klinik. Jag kan
icke nu tillstyrka lärarkollegiets förslag om inrättandet av ytterligare en
befattning såsom tekniskt biträde vid patologiska avdelningen.

Vad beträffar den för de olika klinikerna och avdelningarna föreslagna
gemensamma personalen, synes mig intet annat vara att erinra mot direktionens
nn föreliggande förslag än att jag i likhet med statskontoret icke
anser tillräckliga skäl hava blivit anförda för uppfattning av första föreståndarinnan
från lönegraden A 12 till lönegraden A 14.

9. Centralköket.

Beträffande behovet av personal vid centralköket har direktionen anfört:

Såsom chef för köket och de matsalar, som vore förlagda inom köksbyggnaden
och huvudkomplexet, upptoge direktionen en järsta köksföreståndarinna.
Denna befattningshavare bomme att få en synnerligen ansvarsfull
post. Sålunda vore de ekonomiska värden, som hon skulle förvalta,
mycket betydande. Varuomsättningen komme att uppgå till omkring
600,000 kronor per år. Vidare komme det att åligga kökschefen att meddela
undervisning såväl till medicine kandidater som till ett antal kökselever.
Första köksföreståndarinnan borde därför beredas en mot hennes
kvalifikationer och arbete svarande avlöning, som ej borde sättas lägre
än lönegrad A 14.

Såsom närmaste medhjälpare åt första köksföreståndarinnan inom köksavdelningen
erfordrades 2 andra köksföreståndarinnor, varav den ena huvudsakligen
skulle ägna sig åt dietköket och den andra biträda första köksföreståndarinnan
med arbetsledning och kontroll i kökets övriga avdelningar.
Andra köksföreståndarinnorna borde avlönas enligt lönegrad A 7.

För närmaste skötseln av matsalsrörelsen erfordrades en befattningshavare
med köksföreståndarinneutbildning. Ilon skulle sålunda få till uppgift att
leda och övervaka arbetet i matsalarna och handhava matens behöriga
fördelning, svara för redovisning och kontroll, handhava kökets linneförråd
samt vid behov tjänstgöra som ställföreträdare för övriga föreståndarinnor.
Hon borde även erhålla ställning som andra köksföreståndarinna.

I fråga örn övrig personal för köket erfordrades 4 kokerskor i 2 lönegraden,
därav 2 ordinarie och 2 extra ordinarie; 1 kallskänka i lönegraden
Al;5 första köksbiträden i lönegraden e. U. 5; 1 första serveringsbiträde
likaledes i lönegraden e. U. 5; 31 köksbiträden i lönegraden e. U. 4; 15 servering
sbiträden i lönegraden e. U. 4; 2 förrådsmän i lönegraden e. o. 5 samt
5 kökselever.

Till avlöning åt kökseleverna beräknades ett årligt arvode åt var och
en av 600 kronor jämte fri kost. Elevtiden skulle utgöra ett år, och eleverna
skulle tjänstgöra första halvåret utan kontant lön och andra halvåret
med en avlöning av 100 kronor per månad.

Kökets arbetspersonal skulle fördelas sålunda: i källarvåningen: 2 förrådsmän
och 1 köksbiträde; i kallskänken: 1 kallskänka, 2 biträden och 1
elev; i enskilda rums- och personalköket: 1 kokerska, 2 första köksbiträden
(spisbiträden), 3 köksbiträden och 1 elev; i allmänna patientköket: 1 kokerska,
1 första köksbiträde (spisbiträde), 3 köksbiträden och 1 elev; i dietköket:
1 kokerska, 2 första köksbiträden, 2 köksbiträden och 1 elev; i cen -

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr £06.

traldisken: 8 köksbiträden; i renseriet: 2 köksbiträden, avsedda att även biträda
med arbetet i centraldisken på kvällarna, enär detta arbete delvis
måste utföras efter ordinarie arbetstid; i köksvåningen: 2 köksbiträden för
städning; samt i matsalarna: 1 första serveringsbiträde och 13 serveringsbiträden.

Härutöver skulle 1 elev avses som biträde åt första köksföreståndarinnan
samt 1 kokerska, 8 köksbiträden och 2 serveringsbiträden avses såsom
avlösande personal vid ledigheter.

Statskontoret har yttrat:

Direktionen hade föreslagit, att första köksföreståndarinnan skulle placeras
i lönegraden A 14. Motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet
vore för närvarande hänförd till lönegraden All. Som framginge
av proposition nr 272 (sid. 88—89) till 1937 års riksdag, ansåge statskontoret
det för sin del synnerligen tveksamt, örn icke den då föreslagna
placeringen i 11 lönegraden av denna befattningshavare vore väl hög. Departementschefen
uttalade emellertid, att placeringen vore välmotiverad
med hänsyn till de krävande arbetsuppgifter, som på ett undervisningssjukhus
ankomme på denna befattningshavare. Såvitt statskontoret kunde
finna, måste en första köksföreståndarinnas arbetsuppgifter vid karolinska
sjukhuset till arten bliva i huvudsak desamma, som nu tillkomme motsvarande
befattningshavare vid serafimerlasarettet. Vid sådant förhållande
syntes enbart den omständigheten, att karolinska sjukhusets verksamhet
komme att få större omfattning än verksamheten vid serafimerlasarettet,
icke motivera en placering i högre lönegrad av denna befattningshavare
vid karolinska sjukhuset än den, som fastställts för första köksföreståndarinnan
vid serafimerlasarettet, eller 11 lönegraden.

Lönenämnden har icke ansett sig kunna biträda förslaget örn uppförande
av befattningen som första köksföreståndarinna i lönegraden A 14 utan
ansett en placering av tjänsten i 12 lönegraden tillfyllest.

Beträffande medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

Sjukhusdirektionen har i sitt utlåtande i anledning av remissvaren anslutit
sig till lönenämndens förslag, att första köksföreståndarinnan skulle
uppföras i lönegraden A 12.

Jag biträder direktionens nu föreliggande förslag och utgår alltså från att
första köksföreståndarinnan hänföres till lönegraden A 12.

10. Tvättinrättningen.

Direktionen har erinrat, att avsikten vore, att sjukhusets tvättinrättning
jämväl skulle ombesörja tvätten för serafimerlasarettet. Direktionen beräknade
att följande personal erfordrades: 1 tvättföreståndarinna, 1 biträdande
tvättföreståndarinna, 1 tvättmästare, 3 maskintvättare (1 avsedd för serafimerlasarettets
tvätt) och 34 tvättbiträden (12 avsedda för serafimerlasarettets
tvätt).

Tvättföreståndarinnan skulle fungera som tvättinrättningens chef och
arbetsledare samt handhava förekommande expeditionsarbeten, såsom personalrapporter,
arbetsrapporter, statistik m. m. Med hänsyn till tvättinrättningens
storlek borde tvättföreståndarinnan placeras i lönegraden A 7.

Departe mentschefen.

76

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Biträdande tvättjörestandarinnan skulle biträda föreståndarinnan i arbetet
och vara hennes ställföreträdare. Vidare hade hon att svara för utlämmngen
av rena kläder m. m. Hon borde hänföras till lönegraden e. o. 4.

Tvättmästaren hade till uppgift att med biträde av tvättavdelningens
personal verkställa tvättningen och vara arbetsledare å denna avdelning.
Dessutom skulle han övervaka sortering av smutskläder, handhava tillredning
och tillsättning av tvättmedel, verkställa erforderliga enkla analyser
för kontroll av tvättning och sköljning. Tvättmästaren borde placeras i
lönegraden A 7.

För utförandet av tvättning och centrifugering erfordrades förutom tvättmästaren
3 maskintvättare. Arbetet vid maskinerna vore tungt och påfrestande,
varför manlig arbetskraft beräknades härför. Vid tvättmaskinerna
erfordrades jämte tvättmästaren en maskintvättare, och för centrifugeringen
behövdes 2 maskintvättare. I lönehänseende syntes en maskintvättare
böra placeras i lönegraden A 5 och de båda övriga i lönegraden e. o. 5.

För kräkning och sortering samt utförande av förekommande handtvätt
atginge 3 tvättbiträden. Därvid hade förutsatts, att avdelningarnas tvätt
ej räknades förrän den vore avlämnad i tvättinrättningen.

För betjäning av en ångmangel erfordrades 10 tvättbiträden, därav 4 för
utslagning och uppläggning av kläderna, i medeltal 3 för inmatning samt
3 för mottagning och vikning. För tvenne ångmanglar behövdes alltså 20
tvättbiträden.

Till maskinstrykning vid 3 par pressar erfordrades 3 biträden och till
handstrykning åtginge 6 eller sammanlagt för strykningsarbetet 9 tvättbiträden.

Samtliga tvättbiträden borde placeras i lönegraden e. U. 4.

För transporter inom mangelavdelningen och räkning av rena kläder åtginge
2 tvättbiträden.

Tvättmängden beräknades uppgå till 600,000 kg. för karolinska sjukhuset
och 350,000 kg. för serafimerlasarettet, eller sammanlagt 950,000 kg.
per år. Uträknad per arbetsdag uppginge tvättmängden till 3,167 kg. Fördelad
på 41 personer utgjorde arbetskapaciteten 77 kg. tvätt per dag och
person, vilket torde utvisa en ganska hög effektivitet.

Statskontoret har intet att erinra mot den föreslagna placeringen av
tvättföreståndarinnan i 7 lönegraden. Däremot kunde det enligt ämbetsverkets
mening ifrågasättas, örn icke tvättmästaren, som i tjänstehänseende
skulle vara underställd tvättföreståndarinnan, borde hänföras till något
lägre lönegrad än denna, nämligen 6 lönegraden.

Beträffande medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

I likhet med statskontoret anser jag skäl tala för att tvättmästaren placeras
i 6 lönegraden, och jag anser mig böra framställa förslag i denna riktning.
I övrigt har jag intet att erinra mot vad av direktionen föreslagits. 11

11. Maskin- och verkstadsavdelningen samt övrig ekonomipersonal.

Vid sjukhuset borde enligt direktionen en särskild maski n-ochverkstadsavdelning
upprättas. Sjukhusets tekniska utrustning vore mycket
omfattande och dyrbar. Moderna maskiner för mekanisk verkstad,

77

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

smedja och plåtslageri m. m. hade anskaffats, för att reparationer av olika
slag skulle kunna utföras vid sjukhuset.

Y^Såsom chef för maskin- och verkstadsavdelningen skulle fungera en övermaskinist.
Han hade att leda och ansvara för driften av ångcentral, elektricitetsverk
och transformatorstationer, hydroforanläggning, ventilationsoch
värmeledningssystem med tillhörande anordningar och ledningar samt
öva tillsyn över sjukhusets hissar, sanitets- och signalanläggningar, tvättoch
köksmaskiner m. m. Han skulle vidare vara förman för vissa hantverkare
och leda olika slag av reparationsarbeten, tillhandahålla sjukhusförvaltningen
kontroll- och statistiska uppgifter samt biträda med utredningar,
yttranden, förslag och kostnadsberäkningar.

På den som skulle fullgöra dessa för sjukhusdriften så betydelsefulla
uppgifter måste ställas stora krav. Han borde minst hava avlagt övermaskinistexamen,
hava god verkstadsutbildning, innehava av kommerskollegium
meddelat behörighetsbevis som elektrisk installatör samt vara god arbetsledare.
Tjänsten syntes böra placeras i lönegraden A 20. Som jämförelse
kunde nämnas, att övermaskinistbefattningarna vid statens järnvägars ångfärjor
vore hänförda till denna lönegrad.

Såsom övermaskinistens medhjälpare vid driftledningen samt vid tillsyn
och underhåll av sjukhusets tekniska anläggningar och såsom ställföreträdare
erfordrades en förste maskinist med placering i lönegraden A 12.

För vakttjänstgöring i maskinavdelningen beräknades 3 andre maskinister
med placering i lönegraden A 8. Vakttjänstgöringen omfattade hela
dygnet under största delen av året. \

För utförandet av förekommande reparationer å sjukhusets elektriska
starkströms- och svagströmsanläggningar, tillsyn och skötsel av hissar och
för erforderliga mindre utökningar och nyanläggningar beräknades 2 elektriska
montörer bliva behövliga. Vidare måste yrkeskunnig personal anställas
för rör- och mekaniska reparationer och arbeten av olika slag, vartill
beräknades 3 reparatörer. Härtill komme den redan för närvarande anställda
röntgenreparatören. Sammanlagt hade alltså upptagits 6 reparatörer med
placering i 7 lönegraden, därav 4 såsom ordinarie och 2 såsom extra ordi- I

I Till eldning och passning av pannorna, renhållning i maskinavdelningen,
transformator- och fläktrum m. fl. lokaler samt för tillsyn och smörjning
av maskiner, fläktar och pumpar inom maskinavdelningen, arbetsmaskiner
i kök och tvättinrättningen m. m. erfordrades 8 eldare, av vilka 4 borde
placeras i lönegraden A 6 och 4 i lönegraden e. o. 6. \

För kollämpning, rengöringsarbeten, rensning av avloppsbrunnar m. m.
beräknades 1 kollämpare bliva behövlig, vilken direktionen föresloge placerad
i lönegraden e. 5.

Direktionen ville i detta sammanhang meddela, att det uttryckts farhågor
för att den föreslagna personalstyrkan vid maskinavdelningen skulle
vara för liten, men direktionen hade emellertid icke ansett sig utan vunnen
erfarenhet kunna föreslå en ökning, utan räknade med att vid behov extra
arbetskraft skulle kunna anlitas. Anslag härför hade upptagits och inginge
i det belopp på 35,000 kronor, som beräknats för oförutsett behov av arbetskraft.

För skötseln av sjukhusets p a r k o in rå d e med de anläggningar, som
där komme att utföras, erfordrades 1 trädgårdsmästare och 2 gårdskarlar,

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

varjämte någon extra arbetskraft måste tillhandahållas en tid under vårarbetet,
då området skulle ställas i ordning.

I trädgårdspersonalens åligganden skulle jämväl ingå skötseln av yttre
renhållning, alltså städning och löpande underhåll av vägar, städning av
inbyggda gårdar m. m. Trädgårdsmästaren skulle vara väl utbildad i sitt
yrke. Han borde lämpligen avlönas enligt lönegraden A 10 och gårdskarlarna
i 5 lönegraden, 1 ordinarie och 1 extra-ordinarie.

För v akttjänstgöring m. lii. samt för verkställande av tran sporter
erfordrades särskild personal.

Direktionen räknade i sådant avseende med behovet av 4 vaktmästare,
därav en kontorsvaktmästare med uppgift att även uträtta förekommande
uppdrag utom sjukhuset såsom bank- och postärenden m. m., en vaktmästare
med uppgift att vara förman för sjukbärare och transportmän samt
två vaktmästare för tjänstgöring i huvudkomplexets vestibul, en under
dagen och en under natten. Av vaktmästarna borde 2 erhålla ställning som
förste vaktmästare i lönegraden A 7 och 2 som vaktmästare i lönegraden
A 5.

Till verkställande av förekommande varutransporter av olika slag, såsom
hämtning av gods vid tåg och båtar, transporter för trädgårdens behov samt
transporter av tvättgods till och från serafimerlasarettet, hade sjukhuset
för avsikt att anskaffa en lastbil. Sjukhuset hade därför behov av en chaufför,
vilken lämpligen borde placeras i lönegraden e. o. 6.

För utförandet av transporter inom sjukhuset, till avlösare åt sjukbärarna
under lediga dagar och till biträde åt chauffören hade beräknats 6
transportmän. Transporterna omfattade transport av mat från och till centralköket
till de olika avdelningarna och utanför köksbyggnaden belägna
matsalar, hämtning och returtransport av tvättgods för de olika avdelningarna,
matsalarna och bostadshusen, distribution av rengörings- och förbrukningsartiklar
från centralförrådet till de olika avdelningarna, transport
av medicinlådor mellan apotek och avdelningarna, hämtning av sopor och
avfall från de olika avdelningarna till sopförbränningsugnen m. m. Transportmännen
skulle även svara för bemanningen av vissa hissar i huvudkomplexet
under besökstiden. Transportmännens avlöning beräknades utgå
enligt 5 lönegraden, därav 2 som ordinarie och 4 som extra ordinarie.

För budskickningar av olika slag inom sjukhuset hade beräknats en
springpojke med arvode av 960 kronor per år jämte beklädnad.

Statskontoret har anfört följande:

Övermaskinisten hade av direktionen föreslagits skola placeras i 20
lönegraden. Motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet vore
för närvarande inordnad bland befattningshavarna i 14 lönegraden,
men hade av direktionen föreslagits skola uppflyttas i 17 lönegraden.
Statskontoret ville erinra, att, då denne befattningshavare inplacerades
i 14 lönegraden, som motiv härför anfördes, att motsvarande befattningshavare
vid sinnessjukhusen åtnjöte lön enligt denna lönegrad.
Enligt ämbetsverkets mening vore den av direktionen nu föreslagna
20 lönegraden för övermaskinisten vid karolinska sjukhuset uppenbarligen
för hög. Den gjorda jämförelsen med motsvarande befattningshavare
vid statens järnvägars ångfärjor syntes icke bärande. Statskontoret
ville ifrågasätta, om tillräcklig anledning överhuvudtaget förelåge att placera
denne befattningshavare i högre lönegrad än den 14:e, vilken så sent

79

Kungl. May.ts ''proposition Nr 806.

som år 1937 fastställdes för innehavaren av motsvarande befattning vid
serafimerlasarettet, med vilken förevarande tjänst vore jämförlig. I anslutning
härtill förmenade ämbetsverket, att förste maskinisten borde jämställas
med motsvarande befattningshavare vid nämnda lasarett och således
placeras i 10 lönegraden. Mot den föreslagna löneställningen för andre maskinisterna
hade statskontoret ingen erinran att framställa.

Ej heller lönenämnden har kunnat tillstyrka direktionens förslag om
inrättande av en övermaskinistbefattning i 20 lönegraden.

Lönenämnden ville erinra örn, att maskinmästarna av l:a klass vid statens
sinnessjukhus, vilka hade närmaste ansvaret för skötseln av omfattande
anläggningar av olika slag, vore placerade i 14 lönegraden. Även
finge framhållas, att underinspektörerna vid yrkesinspektionen tillhörde 16
lönegraden. Med hänsyn till de anförda omständigheterna kunde lönenämnden
icke tillstyrka en högre placering av den nu ifrågavarande befattningshavaren
än i sistnämnda lönegrad.

De föreslagna befattningarna som förste och andre maskinister ansåge
lönenämnden böra, i likhet med vad som gällde vid statens sinnessjukhus,
benämnas maskinister av l:a respektive 2:a klass och placeras i 10 respektive
8 lönegraden.

I anledning av lönenämndens förslag har ledamoten K. Magnusson anfört
avvikande mening, i vilken yttrats:

För skötseln av sjukhusets stora parkområde med de anläggningar, som
där komme att utföras, erfordrades enligt direktionens förslag 1 trädgårdsmästare
och 2 gårdskarlar, varjämte förutsåges, att någon extra arbetskraft
måste tillhandahållas. Området i sin helhet omfattade omkring 60 har.
Även om detta till stor del upptoges av byggnader m. m., komme likväl
mycket stora arealer att utgöra parkområde. Uppenbarligen hade direktionen
felbedömt vad för detta område komme att krävas såväl i fråga örn
tillsyn som i arbetskrafter, därest detsamma skulle hållas i vårdat skick.
Det syntes under sådana förhållanden innebära en allt för låg löneställning
att placera trädgårdsmästaren i lönegraden A 10, utan borde befattningen
minst likställas med trädgårdsmästarna hos statens järnvägar, som
vore placerade i A 12. Därjämte måste räknas med en mycket väsentlig
ökning av arbetskrafterna för parkområdets skötsel.

Beträffande medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har erinrat, att för verksamheten
vid sjukhuset torde bliva erforderligt att dagligen hava bud till karolinska
institutets bibliotek och serafimerlasarettets journalarkiv, vadan ytterligare
en springpojke behövde ställas till klinikernas förfogande.

I sitt utlåtande i anledning av myndigheternas yttranden har sjukhusdirektionen
anslutit sig till lönenämndens ^förslag, att av maskinpersonalen
övermaskinisten placerades i lönegraden A 16 (tidigare A 20). Däremot
funné direktionen det önskvärt, att maskinisten av första klass, som av
lönenämnden föreslagits placerad i A 10, bibehölles med placering i A 12
med hänsyn til! de mycket kvalificerade göromål, som avsåges för denne
befattningshavare och som skulle möjliggöra vissa besparingar i fråga örn
underhålls- och reparationsutgifter. ’*

Departe mentschefen.

8£L—- Kungl. Marits proposition Nr 206.

Beträffande den för maskin- och verkstadsavdelningen upptagna personalen
hava från statskontorets och lönenämndens sida erinringar framställts
med avseende å den av direktionen ursprungligen föreslagna placeringen
av övermaskinisten i lönegraden A 20. Direktionen har med anledning härav
i sitt senare yttrande föreslagit, att befattningen hänföres till lönegraden
A 16. Jag biträder detta förslag och föreslår, att denne befattningshavare
benämnes maskinmästare liksom nu är fallet vid serafimerlasarettet.
Däremot finner jag ej skäl föreligga att tillstyrka lönenämndens förslag, att
förste och andre maskinisterna skulle benämnas maskinister av l:a, respektive
av 2:a klass. En nedflyttning av förstnämnda befattning till lönegraden
A 10, vilket ifrågasatts av statskontoret och lönenämnden, anser jag
mig på av direktionen anförda skäl icke böra förorda. Emot direktionens
förslag i fråga örn antalet befattningshavare vid omförmälda avdelning och
deras löneställning i övrigt har jag intet annat att erinra än att jag i anslutning
till vad i det föregående yttrats utgår från att vissa av eldarna placeras
i 5 lönegraden. Jag föreslår, att de ordinarie eldarna såsom förste eldare
hänföras till 6 lönegraden och de icke-ordinarie till 5 lönegraden.A

Vad angår övrig ekonomipersonal, får jag framhålla, att inoffnönenämnden
av en reservant framställts förslag örn trädgårdsmästarens placering
i lönegraden A 12 i stället för i A 10. Jag finner mig icke hava anledning
att nu i detta hänseende frångå direktionens förslag. Ej heller kan jag biträda
karolinska institutets lärarkollegiums förslag örn viss utökning av
ifrågavarande personal. Jag tillstyrker direktionens förslag beträffande nu
förevarande personals antal och löneplacering.

12. Övrig administrations- och kontorspersonal.

Direktionen har framhållit, att förutom de för den centrala ledningen
av sjukhuset upptagna befattningarna som styresman och ekonomidirektör
samt ombudsman och personal vid direktionens kansli skulle vid sjukhuset
vara anställda en syssloman och erforderlig kontorspersonal.

Vad beträffade befattningen som syssloman, ville direktionen erinra, att
densamma för närvarande vore uppförd på extra stat i 24 lönegraden. Från
och med budgetåret 1939/40 syntes sysslomanstjänsten böra uppföras på
ordinarie stat i lönegraden A 24.

Sysslomanskontoret vore avsett att erhålla i huvudsak samma organisation
som serafimerlasarettets nuvarande sysslomanskontor, dock med den
förändringen att en särskild central för intagningen av patienter vid klinikerna
skulle anordnas, vid vilken central jämväl rullföringsarbetet skulle
utföras. Följande personal å sysslomanskontoret beräknades bliva erforderlig: 1)

En förste bokhållare i lönegraden A 20, som skulle vara sysslomannens
ställföreträdare samt arbetsledare på kontoret, så att sysslomannens
direkta kontorsarbete i möjligaste mån kunde inskränkas. Han skulle därjämte
under sysslomannens överinseende ansvara för huvudbokföringen
och ombesörja en mängd på ett stort sjukhus dagligen förekommande enk -

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

lare ombudsmannagöromål, sorn inte behövde uppdragas åt direktionens
ombudsman, komplettera och sammanställa de sociala kuratorernas m. fl.
utredningar i fattigvårdsärenden, handlägga sådana mera invecklade avgiftsärenden,
som icke kunde avgöras av inskrivningsexpeditionens personal,
upprätta förslag till skrivelser och yttranden i sådana ärenden och,
då så visade sig erforderligt, svara för att lagsökningsåtgärder bleve vidtagna.

2) En bokhållare i lönegraden A 15 (befattningen uppförd på stat fr. o. m.
budgetåret 1938/39), som skulle handhava den löpande kontrollen över avgiftsdebiteringarna
(som beräknades uppgå till sammanlagt över 2,000,000
kronor per år) på inskrivnings- och poliklinikexpeditionerna, handhava kontrollen
över de olika ekonomiavdelningarnas inventarie- och förrådsredovisningar,
kritiskt bearbeta och sammanställa från ekonomiavdelningar och
kliniker inkommande driftrapporter och statistiska uppgifter samt biträda
sysslomannen vid olika utredningsarbeten.

3) En bokhållare i lönegraden e. 15, som skulle handhava inköps- och
rekvisitionsärenden. Befattningen vore samtidigt avsedd att utgöra en rekryteringstjänst
för aspiranter till bokhållar- och sysslomansbefattningar
vid de båda statliga kroppssjukhusen. Med de fordringar, man måste ställa
på ifrågavarande befattningshavare beträffande den grundläggande utbildningen
(enligt av Kungl. Majit den 30 september 1937 fastställda behörighetsvillkor:
real- eller studentexamen och godkänd avgångsexamen från
av staten understött handelsgymnasium eller motsvarande utbildning) torde
ifrågavarande tjänst icke böra med hänsyn till vad som i allmänhet tilllämpades
inom civilförvaltningen placeras lägre än i 15 lönegraden. Att direktionen
icke föresloge befattningen såsom ordinarie eller extra-ordinarie,
vilket skulle varit motiverat av arbetsuppgifterna, berodde på dess avsedda
användning som rekryteringstjänst.

4) En kassör i lönegraden All, som skulle handhava sjukhusets huvudkassa.
Kassören borde erhålla felräkningspenningar, beräknade till 300 kronor
per år, i likhet med kassören vid serafimerlasarettet.

5) En kansliskrivare i lönegraden All, som skulle upprätta avlöningslistor
för sjukhusets befattningshavare, föra tjänstematrikel, lämna upplysningar
i löne- och pensionsärenden m. m.

6) Ett kameralbiträde i lönegraden e. o. 8 för karolinska sjukhusets och
serafimerlasarettets gemensamma maskinbokföring.

7) Ett kontorsbiträde i lönegraden A 4 för diarieföring, renskrivning
m. m.

För inskrivningsexpeditionens arbete med in- och utskrivning av patienter,
mottagning och redovisning av avgifter, införskaffande av erforderliga
intagningshandlingar, utskrivning av räkningar till myndigheter och enskilda
personer, utskrivning av rapporter över beläggningen, utförande av
hemortsrättsutredningar m. m. erfordrades följande personal: en kansliskrivare
i lönegraden A 11, ett kanslibiträde i lönegraden A 7 och ett kontorsbiträde
i lönegraden A 4.

För koksexpeditionen erfordrades ett kontorsbiträde i lönegraden A 4 och
ett kontorsbiträde i lönegraden e. o. 4. Ett av dessa biträden skulle jämväl
hjälpa till med arbetet på inskrivningsexpeditionen.

För bestridandet av prästerliga göromål vid sjukhuset såsom förrättandet
av gudstjänster, barndop och jordfästningar, förandet av födelse- och
dopbok, död- och begravningsbok samt verkställandet av föreskrivna avisc Bihang

lill riksdagens protokoll JUSI). 1 sami. Nr 206. (i

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

ringar till pastorsämbeten bomme en prästman att behövas med ungefär
halvtidstjänstgöring, för vilket ändamål direktionen beräknade ett arvode
av 4,800 kronor för år. Till arvode åt en organist, som skulle medverka vid
gudstjänsterna, borde upptagas ett årligt arvode av 480 kronor.

Statskontoret har yttrat följande:

Vad först anginge sysslomannen ville statskontoret icke motsätta sig,
att dennes befattning överfördes å ordinarie stat. Direktionen hade
vidare föreslagit inrättandet av en förste bokhållarbefattning i 20 lönegraden.
Enligt ämbetsverkets mening syntes denna befattning knappast
böra inplaceras i högre lönegrad än den, som fastställts för en
förste bokhållare hos statens järnvägar eller 18 lönegraden. Mot bokhållarens
lönegradsplacering ville statskontoret icke göra någon erinran.
Vad anginge den extra bokhållaren, ansåge sig ämbetsverket böra ifrågasätta,
om icke under det första driftsåret medel endast borde beräknas till
avlönande av en extra tjänsteman i 12 lönegraden. Statskontoret hade intet
att erinra mot att kassören placerades ill lönegraden och att han tillerkändes
rätt till felräkningspenningar med 300 kronor för år i likhet med vad
fallet vore beträffande kassören vid serafimerlasarettet. Ej heller hade statskontoret
någon erinran att framställa mot att sysslomansexpeditionen erhölle
den personal, som föreslagits i övrigt, under förutsättning, att — som
tidigare framhållits — åt denna expedition uppdroges att fullgöra expeditionsgöromål
för direktionen. Vad slutligen anginge det föreslagna arvodet
å 4,800 kronor till en prästman, ville ämbetsverket erinra, att motsvarande
befattningshavare vid serafimerlasarettet uppbure ett årligt arvode å 1,410
kronor. Det föreslagna arvodet till här ifrågavarande prästman syntes med
hänsyn härtill kunna väsentligen nedsättas.

Allmänna civilförvalt7iingens lönenämnd har yttrat:

Enligt direktionens förslag skulle två ordinarie sysslomanstjänster i 24
lönegraden finnas, en vid vartdera av de båda sjukhusen. Lönenämnden
hade funnit i någon mån tveksamt, huruvida båda sysslomännen borde hänföras
till nämnda lönegrad, särskilt med hänsyn till att ekonomidirektören
torde komma att fullgöra vissa av de hittillsvarande sysslomansgöromålen.
Emellertid hade lönenämnden icke ansett sig böra framställa någon erinran
mot förslaget i förevarande avseende.

Enligt lönenämndens mening borde en viss jämkning vidtagas i fråga örn
de föreslagna lönegraderna för administrations- och kontorspersonalen i
övrigt. Sålunda syntes förste bokhållaren lämpligen böra placeras i 18 lönegraden
eller samma grad, som vid affärsverken plägade förekomma för förste
bokhållartjänster. Förslaget om inrättande av en rekryteringstjänst såsom
bokhållare med avlöning som extra tjänsteman i 15 lönegraden kunde
lönenämnden icke tillstyrka. Lönenämnden ville i stället föreslå, att för
ändamålet avsåges en extra ordinarie befattning i 12 lönegraden.

Enligt direktionens förslag skulle kassören vid karolinska sjukhuset erhålla
felräkningspenningar till belopp av 300 kronor för år. Vid bifall härtill
syntes beloppet av felräkningspenningarna till kassören vid serafimerlasarettet,
vilket belopp för närvarande likaledes uppginge till 300 kronor,
böra något nedsättas, med hänsyn till att kassarörelsen därstädes torde
bliva ej oväsentligt mindre än vid karolinska sjukhuset.

För upprättandet av avlöningslistor m. m. hade direktionen avsett en

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

kansliskrivartjänst ill lönegraden. Såvitt lönenämnden kunde finna, borde
det för ifrågavarande arbetsuppgifter vara tillräckligt med en kontorist i
9 lönegraden.

I stället för den föreslagna extra ordinarie kameralbiträdestjönsten i 8
lönegraden för sjukhusens maskinbokföring ville lönenämnden förorda en
extra ordinarie kanslibiträdesbefattning (7 lönegraden).

I sitt yttrande i anledning av remissvaren har sjukhusdirektionen ansett
sig böra ansluta sig till lönenämndens förslag om förste bokhållarens placering
i A 18 samt jämväl till nämndens förslag rörande kontorspersonalen
i övrigt, dock att det på grund av praktiska skäl och tjänstens karaktär
av rekryteringstjänst vore önskvärt att framför allt med hänsyn till vikariat
bibehålla extra bokhållaren i 15 lönegraden. Vidare har direktionen
föreslagit, att förste vaktmästaren vid radiumhemmet skulle överflyttas
till sjukhuskontoret, varigenom nyanställning av en dylik icke skulle behöva
ske.

Jag har i det föregående tillstyrkt förslaget, att sysslomansbefattningen
vid karolinska sjukhuset skulle uppföras på ordinarie stat. I enlighet med
statskontorets och lönenämndens uppfattning torde förste bokhållaren böra
placeras i lönegraden Alsi stället för i lönegraden A 20 samt extra bokhållaren
i 12 i stället för i 15 lönegraden. Vidare torde en kansliskrivartjänst
i lönegraden All böra utbytas mot en kontoristbefattning i lönegraden
A 9. Direktionen har enligt bilaga B ifrågasatt, att 6 förste vaktmästare
skulle anställas. I det föregående har jag utgått från att en av dessa befattningshavare
skulle uteslutas. Med hänsyn till vad av direktionen yttrats
rörande förflyttning av förste vaktmästaren vid radiumhemmet föreslår
jag, att endast 4 ordinarie förste vaktmästare uppföras å personalförteckningen
för sjukhuset.

Jag delar statskontorets uppfattning örn att det till en prästman vid
karolinska sjukhuset föreslagna arvodet å 4,800 kronor är väl högt tilltaget.
Vid serafimerlasarettet utgör arvodet för närvarande till den därstädes
tjänstgörande predikanten 1,410 kronor. I anslutning härtill synes mig arvodet
för motsvarande arbetsuppgifter vid karolinska sjukhuset skäligen
böra bestämmas till 2,400 kronor.

Jag har icke något att erinra mot att kassören, i likhet med vad nu är
förhållandet beträffande kassören vid serafimerlasarettet, tillerkännes rätt
till felräkningspenningar. Beloppet torde böra fastställas till 300 kronor
per år. Någon reduktion av det till motsvarande befattningshavare vid
serafimerlasarettet utgående beloppet anser jag mig ej böra tillstyrka.

I övrigt föranleder direktionens förslag på denna punkt icke någon annan
erinran från min sida än att jag anser, att kanslibiträdet och kontorsbiträdet
å inskrivningsexpeditionen tills vidare böra erhålla extra ordinarie anställning.

Departe mentschefen.

84

Kungl. Majlis ''proposition Nr 206.

13. Anslagsberäkningar.

Vid bifall till direktionens förslag av den 26 oktober 1938 skulle personalen
vid karolinska sjukhuset under budgetåret 1939/40 komma att bestå
av 294 ordinarie, 213 extra ordinarie och 427 extra tjänstemän, d. v. s. inalles
934 tjänstemän. Härtill skulle emellertid komma ett mycket betydande
antal befattningshavare, vilkas lön skulle utgå i form av arvoden.

Den närmare sammansättningen av personalen enligt detta förslag framgår
av vid denna proposition fogad Bilaga B.

Direktionen har framhållit, att direktionen vid anslagsberäkningarna utgått
ifrån att sjukhuset till huvudsaklig del komme att öppnas omkring
den 1 oktober 1939. Driften vid ekonomiavdelningarna måste dock igångsättas
tidigare. För att så skulle kunna ske måste tjänsterna ledigförklaras
i god tid. Direktionen förutsatte därför, att direktionen kunde, så snart
riksdagens beslut örn anslag till sjukhuset fattats, ledigförklara tjänster under
förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande av avlöningsförmåner m. m.
Direktionen räknade med att i begränsad omfattning igångsätta driften vid
maskinavdelningen, centralköket och tvättinrättningen redan den 1 juli
1939. Under den tid, Konung Gustaf V:s jubileumsklinik varit i drift, hade
maten levererats från serafimerlasarettet, som från och med den 4 mars
1938 även ombesörjt tvätten för jubileumsklinikens del. Från och med
den 1 juli 1939 skulle karolinska sjukhuset kunna övertaga mathållningen
åt jubileumskliniken och igångsätta inläggnings- och konserveringsarbeten
för vinterbehovet.

Enligt direktionens beräkningar — varvid hänsyn tagits till den av
1938 års riksdag beslutade löneregleringen för ordinarie tjänstemän vid
civilförvaltningen — skulle avlöningsstaten för karolinska sjukhuset för
budgetåret 1939/40 erhålla följande utseende:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
.................................. kronor 989,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit:

a. Grundbelopp..............kronor 143,300

Anm.: Ur förestående anslagspost må för helt
budgetår räknat till forskningsavdelningarna
vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik utgå
högst 7,800 kronor.

b. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis
.................. .»_29,700 » 173,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis
......................kronor 1,290,000

Amri.: Ur förestående delpost må för helt budgetår
räknat till sagda forskningsavdelningar
utgå allenast lön till 1 tekniskt biträde och
2 städerskor.

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis................ > 60,000 kronor 1,350,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordi narie

tjänstemän, förslagsvis .................. >_1,000

Summa förslagsanslag kronor 2,513,000.

Anslag för kompensation för familjepensionsavdrag och provisoriskt
dyrortstillägg till icke-ordinarie befattningshavare hava ej upptagits i
staten. Om så gjorts, skulle härför hava beräknats 14,500 kronor, respektive
51,000 kronor.

Direktionen har i övrigt yttrat bland annat följande:

Enligt vad direktionen i det föregående föreslagit, skulle från och med
nästa budgetår inrättas en styresmansbefattning med ett arvode av

20.000 kronor. Då denna befattning lämpligen borde besättas redan från
och med den 1 juli 1939, torde det å innevarande budgetårs stat med

12.000 kronor upptagna arvodet åt en expert hos direktionen icke vidare
behöva utgå.

De arbetsuppgifter med organisationens genomförande å karolinska
sjukhuset, som komme att åvila styresmannen, torde bliva så krävande, att
han under åtminstone ett och ett halvt år framåt måste ägna hela sin arbetstid
åt karolinska sjukhuset. Direktionen funne sig därför böra räkna
med att under denna övergångstid hava kvar direktörsbefattningen för
serafimerlasarettet.

Under innevarande budgetår utginge ett arvode av 500 kronor till personalläkare.
Med hänsyn till det ökade arbetet, då driften vid sjukhuset
helt komme i gång, föresloges en höjning till 1,500 kronor för år.

Vad i nådigt brev den 30 juni 1937 föreskrivits angående bestämmande
av vikariatsersättning, tjänstledighetsavdrag m. m. för första instruktionsgymnast
och instruktionsgymnast vid serafimerlasarettet (se statsliggaren
för budgetåret 1938/39, sid. 449) torde enligt direktionens mening i tillämpliga
delar böra gälla även efter dessa tjänsters överflyttning till karolinska
sjukhuset.

Ersättning till vikarie för styresmannen under 45 dagars semester hade
beräknats till ett belopp, motsvarande arvodet för tjänsten eller 2,500
kronor.

Genom Kungl. Maj:ts särskilda beslut den 30 juni 1937 och den 17 juni
1938 hade föreskrifter meddelats angående ersättning till vikarier under
semester för överläkare, biträdande läkare m. fl. vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet. Till vikariatsersättning under semester för följande
överläkare vid karolinska sjukhuset, nämligen vid medicinska och kirurgiska
klinikerna, kvinnokliniken, öron-, näs- och halskliniken, ögonkliniken,
radiumhemmets allmänna avdelning, psykiatriska kliniken samt röntgendiagnostikavdelningen
hade beräknats 240 kronor för semesterperiod örn
00 dagar och 300 kronor för semesterperiod örn 90 dagar (överläkaren vid
radiumhemmets allmänna avdelning och överläkaren vid röntgendia gnostikavdelningen).

86

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Jag anser det befogat, att arvodet till personalläkare, på sätt direktionen
förordat, höjes från nu 500 kronor till 1,500 kronor för år, sedan driften vid
karolinska sjukhuset helt kommit i gång.

Direktionens förslag med avseende å bestämmande av vikariatsersättning,
tjänstledighetsavdrag m. m. för vissa befattningshavare giver mig
icke anledning till annan erinran än att de jämkningar däri böra vidtagas,
som föranledas av mina tidigare framställda förslag. I det föregående har
jag beträffande arvode åt en expert hos direktionen och i fråga örn direktörsbefattningen
vid serafimerlasarettet uttryckt samma uppfattning, som
enligt den nyss lämnade redogörelsen uttalats av direktionen. Jag vill emellertid
här framhålla, att de sjukhusadministrationen åvilande arbetsuppgifterna
under nästa budgetår torde bliva av särskilt krävande beskaffenhet. Därest
det skulle visa sig erforderligt att av denna anledning under nämnda tid
ställa särskild hjälp till sjukhusets förfogande, lärer det ankomma på Kungl.
Majit att för ändamålet anvisa medel, lämpligen ur posten till grundavlöningar
m. m. till övrig icke-ordinarie personal.

I personalförteckningen för karolinska sjukhuset böra vidtagas icke blott
de ändringar, som bliva en följd av mina här framställda förslag, utan även
de ändringar, som betingas av den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen
för civilförvaltningen.

Innan jag ingår på anslagsberäkningarna för nästa budgetår vill jag
erinra, att direktionen i sina anslagskalkyler vid beräkningen av anslagsposten
till tjänstemän å ordinarie stat tagit hänsyn till ifrågavarande lönereglering
men däremot icke beräknat kostnaderna för icke-ordinarie personal
med utgångspunkt från nämnda lönereglering. Skulle direktionen
i sina anslagsberäkningar hava iakttagit sistnämnda förhållande, hade de
ursprungliga kostnadskalkylerna uppvisat en slutsumma för karolinska
sjukhusets avlöningsanslag av omkring 2,945,000 kronor i stället för

2,513,000 kronor.

Vad jag i det föregående föreslagit innebär sammanfattningsvis för nästa
budgetår följande ändringar i nämnda å ett belopp av 2,945,000 kronor slutande
anslagskalkyler, varvid hänsyn tagits till tidpunkterna för de olika
klinikernas och avdelningarnas öppnande:

Minskningar

Ökningar

kronor

kronor

X. En sjukhusdirektör i lönegraden C 10 i stället för en styresman

med arvode å 20,000 kronor ..............................

3,000

2. En ekonomidirektörsbefattning utgår .......................

12,669

3. En vice-direktörsbefattning tillkommer .....................

1,800

4. Sekreterararvodet bibehålies vid nuvarande belopp, 2,400 kro-

nor i stället för 3,000 kronor ..............................

600

5. Arvodet till kassakontrollanten bestämmes till 1,200 kronor i

stället för 1,500 kronor ....................................

300

6. En kansliskrivartjänst i lönegraden A11, avsedd för sjukhus-

chefens kansli, bortfaller ..................................

5,127

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

87

Minskningar

Ökningar

kronor

kronor

7. Biträdande läkarbefattningen vid avdelningen för fysikalisk
terapi utgår ..............................................

5,625

8. Andre (förste) läkaren vid psykiatriska kliniken erhåller arvode
med 7,500 kronor i stället för lön enligt lönegraden A 28 ....

2,000

9. Biträdande läkarbefattningarna vid öron-, näs- och hals- samt
vid ögonkliniken utgå .....................................

6,875

10. Biträdande föreståndarbefattningen vid tandpolikliniken ut-

2,250

11. Tre laboratorstjänster för centrallaboratorierna uppföras på
sjukhusets i stället för å karolinska institutets stat ..........

13,500

12. En laboratorstjänst vid patologiska avdelningen utgår ........

4,500

13. En laboratorstjänst vid svulstpatologiska forskningsavdelnin-gen utgår, men i stället bibehålies en assistentbefattning vid
samma avdelning ........................................

600

14. En amanuens(assistent-)befattning vid nyssnämnda avdelning

1,800

5,112

15. En andre underläkartjänst å medicinska polikliniken utgår ....

16. Befattningen såsom första föreståndarinna uppföres i lönegraden
A 12 i stället för i lönegraden A 14 och befattningen i lönegraden
A 8 som andra föreståndarinna vid psykiatriska kliniken ersät-tes med sköterskebefattning i lönegraden A 7 ..............

950

17. En social kuratorstjänst i lönegraden All vid psykiatriska kli-niken utbytes mot en befattning som förestånderska i lönegra-

753

18. Sex sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 utgå..........

20,000

19. En tjänst såsom tekniskt biträde i lönegraden A 7 vid bakterio-logiska laboratoriet utgår ..................................

3,179

20. Av de manliga sjukvårdama vid psykiatriska kliniken upp-tagas tre såsom extra ordinarie i 6 lönegraden i stället för
samtliga nio såsom ordinarie i lönegraden A 6 ..............

1,148

21. En laboratoriebiträdestjänst i lönegraden A 4 vid fysiologiska
laboratoriet utgår .......................................

2,784

22. Åtta assistentskötersketjänster i lönegraden e. o. 5 utgå ......

14,000

23. Två befattningar såsom sköterskebiträden i lönegraden e. U. 4,
avsedda för ljusbehandlings- och elektroterapiavdelningama,

2,781

3,846

5,963

2,491

24. En kansliskrivartjänst i lönegraden All vid röntgenavdelnin-

25. En kanslibiträdestjänst i lönegraden A 7 och en kontorsbiträ-destjänst i lönegraden A 4 för journalexpedition, bibliotek m. m.

26. En kanslibiträdestjänst i lönegraden e. o. 7 vid fysikaliska av-delningens expedition utgår ...............................

27. Två kontorsbiträdesbefattningar i lönegraden e. o. 4 vid medi-cinska klinikens laboratorier utgå ........................

4,203

28. En kontorsbiträdestjänst i lönegraden e. o. 4 vid radiumhem-met utgår; den nuvarande befattningen som biträdande före-ståndarinna bibehålies under tiden den 1 juli—den 30 septem-ber 1939 (2.802 — 830—) ................................

1,972

29. Två förste vaktmästarbefattningar i lönegraden A 7, den ena
vid centrallaboratorierna, den andra vid radiumhemmet, utgå,
medan i stället för handräckningsgöromål upptagas ytterli-gare 1,000 kronor (7,419 —1,000=) ......................

6,419

30. Första köksföreståndarinnebefattningen placeras i lönegraden
A 12 i stället för i lönegraden A 14 ........................

750

31. Tvättmästartjänsten placeras i lönegraden A 6 i stället för
lönegraden A 7............................................

174

32. Övermaskinist-(maskinmästar-)befattningen placeras i lönegra-den A 16 i stället för i lönegraden A 20 ....................

1,218

88 Kungl. Majlis ''proposition Nr 206.

Minskningar

Ökningar

kronor

kronor

33. Fyra extra ordinarie eldare placeras i lönegraden e. o. 5 i stället
för i lönegraden e. o. 6 ........................

600

34. Förste bokhållartjänsten placeras i lönegraden A18 i stället
för i lönegraden A 20 ...............................

417

35. Extra bokhållarebefattningen placeras i lönegraden e. 12 i stället
för i lönegraden e. 15 .........................

567

36. En kansliskrivartjänst vid sysslomanskontoret i lönegraden
All utbytes mot en kontoristbefattning i lönegraden A 9 ....

483

37. En kameralbiträdestjänst i lönegraden e. o. 8 vid nämnda kon-tor utbytes mot en kanslibiträdestjänst i lönegraden e. o. 7 ....

174

38. En kanslibiträdes- och en kontorsbiträdestjänst i lönegraderna
A 7, respektive A 4 vid inskrivningsexpeditionen utbytas mot
extra ordinarie befattningar i lönegraderna e. o. 7 och e. o. 4

1,371

39. Arvodet till en prästman upptages med 2,400 kronor för år i
stället för 4,800 kronor .........................

1,800

Summa kronor

129,301

15,300

De av mig sålunda nu förordade minskningarna i direktionens ursprungliga
förslag uppgå alltså för nästa budgetår till (129,301 — 15,300 =) i runt
tal 114,000 kronor, varvid hänsyn dock ej tagits till rörligt tillägg.

På grund av vad jag sålunda föreslagit och med hänsyn till löneregleringen
för civilförvaltningen torde de i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset
ingående anslagsposterna böra beräknas på följande sätt:

Anslagsposten till tjänstemän å ordinarie stat bör bestämmas till summan
av de löner i högsta löneklass, som enligt det från och med nästa budgetår
gällande civila avlöningsreglementet skola utgå till ordinarie tjänstemän,
minskad med summan av tjänste- och familjepensionsavdrag, d. v. s.
för helt år räknat till i avrundat tal 1,215,000 kronor i stället för enligt
direktionens ursprungliga kalkyler (jfr Bilaga B) 1,284,747 kronor.
Med hänsyn till att sjukhuset icke kommer att vara i drift under hela nästa
budgetår, bör nämnda belopp minskas med 200,000 kronor till 989,000 kronor.
Sistnämnda belopp torde i anslutning till vad av direktionen ifrågasatts
(jfr Bilaga B) kunna ytterligare minskas till förslagsvis 900,000 kronor
bland annat på grund därav, att ett stort antal befattningshavare ej torde
komma att under de närmaste åren åtnjuta lön i den högsta löneklassen
i vederbörande lönegrader.

Delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit: Grundbelopp beräknar jag till 117,300 kronor. Den under samma
anslagspost upptagna delposten till vikariatsersättningar m. m. torde böra
uppföras med i avrundat tal 27,700 kronor. I det föregående har i vissa
fall särskilt angivits, att dyrtidstillägg ej bör utgå å ersättningar, som skola
gäldas ur denna post. I de återstående fallen — särskilt vad beträffar vissa
läkar- och likartade arvoden — torde i fråga om rätt till dyrtidstilllägg
böra under nästa budgetår i tillämpliga delar gälla samma grunder,
som nu tillämpas vid serafimerlasarettet. Vad under punkten 69 i årets
åttonde huvudtitel yttrats rörande behovet av närmare utredning av frågan

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr W6.

rörande ombildning av vissa vid universiteten och karolinska institutet utgående
arvoden med hänsyn till bortfallande dyrtidstillägg har avseende
jämväl å de vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset utgående eller
ifrågasatta arvodena.

Anslagsbehovet under delposten till grundavlöningar m. m. till övrig ickeordinarie
personal beräknar jag till 1,990,000 kronor för helt budgetår och
på grund av att sjukhuset icke kommer att vara i drift under hela nästa
budgetår till 1,540,000 kronor för budgetåret 1939/40. Denna post bör, såsom
nu är fallet, betecknas förslagsvis. Därvid har förutsatts, att dyrtidstillägg
icke skall utgå till personal, som avlönas ur denna post.

Delposten till avlöning sför höjning ar m. m. åt nyssnämnda personal torde
kunna upptagas med 60,000 kronor.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, som nu innefattar provisoriskt dyrortstillägg och provisoriskt
lönetillägg åt extra ordinarie befattningshavare, bortfaller på grund av
löneregleringen för allmänna civilförvaltningen. Eventuellt uppstående
kostnader för personliga lönetillägg till viss personal, som överflyttas till
karolinska sjukhuset (jfr avdelning 6 i det föregående), torde få bestridas
av de anslagsposter, varifrån avlöning i övrigt utgår till ifrågavarande personal.

Den nya anslagspost till rörligt tillägg, som bör uppföras å avlöningsstaten,
torde kunna beräknas till 140,000 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med
(900,000 + 117,300 + 27,700 + 1,540,000 + 60,000 + 140,000=) 2,785,000
kronor.

Det sålunda av mig förordade anslaget överstiger det i 1939 års åttonde
huvudtitel beräknade med (2,785,000 — 2,700,000 =) 85,000 kronor. Anmärkas
bör emellertid, att mitt under punkten 11 i nyss anförda sammanställning
omnämnda förslag medför en minskning med 13,500 kronor av
det anslag till avlöningar, som i statsverkspropositionen för nästa budgetår
beräknats för karolinska institutet.

IV. Anslag till omkostnader vid karolinska sjukhuset.

1. Nuvarande förhållanden.

Det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Universitetssjukhus:
Karolinska sjukhuset: Omkostnader utgår nu med 365,000
kronor, fördelat med 3,000 kronor till direktionen och 362,000 kronor till
Konung Gustaf V:s jubileumsklinik. Anslaget disponeras jämlikt en å sid.
446 i statsliggaren för budgetåret 1938/39 införd omkostnadsstat.

2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1939/40.

Direktionen för karolinska sjukhuset har ansett den i gällande omkostnadsstat
gjorda fördelningen mellan direktionen och jubileumskliniken ej

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 806.

längre böra ifrågakomma, varför direktionen upptagit en för hela sjukhuset
gemensam omkostnadsstat, som beräknats med ledning i tillämpliga delar
av utgifterna för serafimerlasarettet, jubileumskliniken och psykiatriska
sjukhuset.

Direktionen har beräknat de olika i omkostnadsstaten för nästa budgetår
ingående posterna på följande sätt:

Reseersättningar, förslagsvis

kronor

Expenser:

a) Värme, lyse, vatten:

Värme, förslagsvis . . . kronor 100,000
Lyse (även elektrisk
energi i allmänhet),

förslagsvis....... » 50,000

Vatten, förslagsvis . » 42,000

Övriga, förslagsvis . . . » 4,000 kronor 196,000

b) Övriga expenser:

Skrivmaterialier, trycknings-
och annonskostnader
........kronor 30,000

Telefon- och telegramavgifter
......... » 53,000

Övriga............ » 3,000 kronor 86,000 kronor

Övriga utgifter:

a) Inventariers underhåll

och komplettering:

Röntgeninstrument . . kronor 10,000
Övriga instrument för
den egentliga sjukvården
..........

Möbler och dylikt. . .

Linne, gång- och sängkläder,
förslagsvis . .

Övriga, förslagsvis . . .

b) Tvätt och renhållning:

Tvätt, förslagsvis. . kronor 13,000
Renhållning, förslagsvis
......... » 18,000

Övriga, förslagsvis . . »_8,000 »

c) Kosthåll, förslagsvis............. »

d) Läkemedel, förslagsvis............ »

» 25,000

» 10,000

» 20,000

20,000 kronor

85,000

39,000

600,000

180,000

2,000

282,000

91

Kungl. Mårds proposition Nr 806.

e)

F förbrukningsartiklar
m. m. för sj ukvården:
Förbandsartiklar, förslagsvis
......... kronor

Röntgen- och ljusbehandlingsmateriel,

förslagsvis....... »

Laboratorieundersökningar,
förslagsvis . »

Övriga, förslagsvis ... »

Förbrukningsartiklar
för radio-patologiska
forskningsavdelningen,
förslagsvis .... »

Förbrukningsartiklar
för radio-fysiska
forskningsavdelningen,
förslagsvis . . kronor

85,500

255,500

46,50g1)

40.000

12.000

4>000 kronor 443,500 kronor 1,347,500

Diverse utgifter:

Skatter, försäkringsavgifter m. m., för-slagsvis .......................

kronor 4,450

Medicinsk och annan facklitteratur, för-slagsvis ........................

» 6,500

Patienters förströelse och sysselsättning,
förslagsvis.....................

» 7,000s)

Övriga..........................

» 1,850

Hjälpverksamhet (bil- och spårvagnsresor
m. m.), förslagsvis...............

» 400

Understöd till mindre bemedlade patien-ter enligt sjukhusstadgan § 86......

» 300 »

20,500

Summa kronor 1,652,000.

I detta sammanhang bör nämnas, att direktionen för budgetåret 1939/40
räknat med ett sammanlagt inkomstbelopp av 2,338,500 kronor att upptagas
å riksstatens inkomstsida, varav 240,000 kronor såsom ersättning från
fjärde huvudtiteln för garnisonsavdelningarnas 108 vårdplatser och 66,500
kronor såsom ersättning från serafimerlasarettet för vid karolinska sjukhuset
utförd tvätt. Med avseende å nämnda ersättning med 240,000 kronor
har direktionen anfört huvudsakligen följande:

I propositionen nr 232/1930 hade förutsatts, att för de å garnisonsavdelningarna
intagna sjuka skulle erläggas ersättning för den verkliga vård- 1 2

1 j Därav 10,500 kronor för övervakning och kontroll av patologiska undersökningar.

2) Därav 2,100 kronor för psykiatriska kliniken för tiden ''/*—''% 1040.

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

kostnaden. Härvid syntes man hava utgått ifrån att vårdkostnaden vid
karolinska sjukhuset skulle nära överensstämma med vårdkostnaden å garnisonssjukhuset.
Sistnämnda vårdkostnad hade för budgetåret 1928/29
uppgått till 9 kronor 13 öre per dag. Enligt den i propositionen gjorda beräkningen
uppskattades vårdkostnaden vid karolinska sjukhuset till 9 kronor
20 öre per dag eller ungefär 1 krona högre än vid Stockholms stads
sjukhus och övriga större specialuppdelade sjukvårdsinrättningar.

Nu framlagda anslagsberäkningar gåve emellertid vid handen, att dagkostnaden
vid karolinska sjukhuset komme att bliva väsentligt högre än
den i propositionen beräknade.

En del av dagkostnaden för garnisonsavdelningarnas platser torde emellertid
böra utgå från åttonde huvudtiteln, enär givetvis en del av kostnaden,
liksom för övriga platser vid sjukhuset, belöpte sig på den medicinska
undervisningen.

Enligt vad direktionen inhämtat, hade medelkostnaden vid garnisonssjukhuset
i Stockholm under budgetåret 1937/38 uppgått till 10 kronor 23
öre för dag. Örn härifrån avdroges den beräknande dagkostnaden för avlöning
åt de läkare vid garnisonsavdelningarna, som förutsattes skola avlönas
från medel under fjärde huvudtiteln, skulle vårdkostnaden kunna uppskattas
till ett belopp, ungefärligen motsvarande den till 8 kronor 70 öre
beräknade medelkostnaden för dag under år 1937 vid Stockholms stads
sjukhus.

På grund härav och då det torde kunna förutsättas, att de utgifter, som
komme att belasta fjärde huvudtiteln, därest ett för försvarsväsendet avsett,
specialuppdelat sjukhus skulle drivas i fortsättningen, i varje fall icke
komme att understiga den genomsnittliga vårdkostnaden vid Stockholms
stads. sjukhus, syntes en lämplig utväg vara, att vårdkostnaden bestämdes
till samma belopp per militär patient och dag, som enligt det med staden
träffade avtalet skulle av staden erläggas för vård av dess patienter vid
karolinska sjukhuset eller för budgetåret 1939/40 9 kronor för vårddag.

Möjligen skulle det kunna ifrågasättas, att från nämnda avgift skulle
avdragas ett belopp motsvarande ovannämnda avlöningskostnader till de
läkare, vilka förutsattes i fortsättningen skola uppföras under fjärde huvudtiteln.
Med hänsyn till att de militära poliklinikpatienterna icke komme
att erlägga särskild avgift samt viss undervisning vid karolinska sjukhuset
komme att bedrivas även för försvarsväsendets räkning, ansåge direktionen
någon reducering av vårdkostnaden icke böra ifrågakomma.

Ersättningen för garnisonsavdelningarnas 108 platser borde alltså vid en
genomsnittlig beläggning av desamma under 330 dagar beräknas till
(108 X 330 X 9 =) 320,760 kronor för helt år och för 9 månader 240,570
kronor eller i avrundat tal 240,000 kronor.

3. Myndigheternas yttranden.

Statskontoret har anfört, att beräkningarna av omkostnadsanslaget för
karolinska sjukhuset undandroge sig i huvudsak statskontorets bedömande.
Ämbetsverket ville endast framhålla, att omkostnadsstaten för sjukhuset
borde uppställas efter samma principer som motsvarande stat för
serafimerlasarettet, vilket bland annat innebure, att den under övriga
utgifter uppförda delposten till diverse utgifter icke borde — som direktionen
förordat — betecknas förslagsvis.

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Bland de uppbördsmedel, som skulle redovisas under den å inkomstsidan
i riksstaten uppförda särskilda inkomsttiteln för sjukhuset, hade
upptagits dels bland vårdavgifter för intagna patienter ett belopp av

240,000 kronor som ersättning för 108 vårdplatser på garnisonsavdelningarna,
dels ock ersättning från serafimerlasarettet för tvätt med 06,500 kronor.
Intet av dessa belopp kunde emellertid sägas utgöra statsinkomster i
egentlig mening, enär omhandlade vård- och tvättkostnader skulle bestridas
med anlitande av andra statsmedel, i det förra fallet från anslag under
fjärde huvudtiteln och i det senare fallet från serafimerlasarettets omkostnadsanslag.
Vidare komrne ett dylikt redovisningssätt att innebära, att
dessa kostnader komme att dubbelbelasta riksstatens utgiftssida. Sålunda
skulle exempelvis serafimerlasarettets tvättkostnader komma att avföras å
dels karolinska sjukhusets avlönings- och omkostnadsanslag, dels ock serafimerlasarettets
omkostnadsanslag. En dylik dubbelföring på utgiftssidan i
riksstaten av dessa utgifter ansåge sig statskontoret icke böra förorda.
Därest i enlighet med det nu föreliggande förslaget karolinska sjukhuset
ansåges böra beredas tillskott från anslag under fjärde huvudtiteln för
garnisonsvården och från serafimerlasarettets omkostnadsanslag för tvätten
för detta sjukhus, syntes dessa tillskott icke böra redovisas å den särskilda
inkomsttiteln för sjukhuset, utan tagas till uppbörd å sjukhusets omkostnadsanslag.
Endast härigenom kunde nämligen undvikas den påtalade
dubbelföringen av dessa utgifter å riksstatens utgiftssida.

Ett liknande redovisningssätt borde även komma till användning, därest
i enlighet med en reservants inom direktionen uppfattning sjukhuset ansåges
böra beredas ersättning från anslag under femte huvudtiteln för kostnaderna
för vården å den psykiatriska kliniken. I sådant fall syntes detta
enklast kunna ske på ungefär enahanda sätt som i fråga om garnisonsvården,
d. v. s. att sjukhusets omkostnadsanslag från ett särskilt ersättningsanslag
under femte huvudtiteln tillgodofördes visst belopp för varje vårddag
å den psykiatriska kliniken.

Arméförvaltningen har yttrat:

I framställning den 8 september 1938 hade arméförvaltningen erinrat
om att i propositionen nr 232/1930 förutsatts, att för de å det blivande
sjukhusets garnisonsavdelning intagna sjuka skulle erläggas ersättning för
den verkliga vårdkostnaden, vilken med utgångspunkt från vårdkostnaden
vid garnisonssjukhuset i Stockholm under budgetåret 1938/39 beräknades
till 9 kronor 13 öre för dag. Därest för försvarsväsendets personal ersättning
skulle erläggas efter dessa grunder, borde enligt arméförvaltningens
mening härför erforderliga medel — utöver legosängsavgiften, vilken förutsattes
skola bestridas av vederbörande underhållsanslag — uppföras under
särskilt riksstatsanslag. Det syntes ligga närmast till hands, att dylikt
anslag uppfördes under samma huvudtitel som övriga för karolinska sjukhuset
avsedda anslag. Att redan nu fastställa en total avgift motsvarande
den uträknade vårdkostnaden på garnisonssjukhuset i Stockholm syntes
ej böra ifrågakomma, då kostnaden ännu ej kunnat beräknas. Med fastställande
av erforderligt belopp borde därför tills vidare anstå, intill dess
man hade åtminstone något års erfarenhet att bygga pä. I avräkning pä
ersättning för den fulla vårdkostnaden — därest denna skulle komma att
åvila fjärde huvudtiteln — borde under liden erläggas ersättning av truppförbanden,
motsvarande legosängsavgiften.

I 1939 års fjärde huvudtitel hade chefen för försvarsdepartementet härom
anfört, att det i samband med framläggande av proposition lill 1939

94

Kungl. Marits proposition Nr 206.

års riksdag angående anslag till karolinska sjukhuset torde bliva tillfälle
att pröva, huruvida sjukhuset i enlighet med direktionens förslag borde
beredas tillskott för vårdkostnaderna å garnisonsavdelningen från anslag
under fjärde huvudtiteln. På grund härav hade chefen för försvarsdepartementet
icke ansett sig böra för närvarande under fjärde huvudtiteln
beräkna några särskilda medel för vårdkostnader utöver legosängsavgiften.

Vidare framginge av 1939 års statsverksproposition, att chefen för finansdepartementet
på av statskontoret angivna skäl ansett ifrågasatt ersättning
från fjärde huvudtiteln för militära patienter icke borde beräknas
såsom uppbörd under den särskilda inkomsttiteln.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit, syntes å ifrågavarande inkomsttitel
annan inkomst för de militära patienterna icke böra beräknas
än den legosängsavgift till samma belopp, 2 kronor 50 öre, som — enligt
vad som inhämtats — av i Stockholm bosatta patienter för närvarande
skulle erläggas till karolinska sjukhuset, vilken avgift förutsattes skola
bestridas av vederbörande truppförband med anlitande av till deras förfogande
stående underhållsanslag. I anledning av vad statskontoret framhållit
därom, att eventuellt tillskott från fjärde huvudtiteln skulle tagas
till uppbörd å karolinska sjukhusets omkostnadsanslag, finge arméförvaltningen
framhålla, att en sådan åtgärd, vilken knappast syntes stå i överensstämmelse
med numera i allmänhet tillämpade budgetprinciper, vore
så mycket mindre erforderlig, som det av direktionen äskade omkostnadsanslaget,
så vitt arméförvaltningen kunnat finna, beräknats till sådant belopp,
att det skulle lämna tillgång till bestridande av samtliga med sjukhusdriften
förenade kostnader, häri inräknade jämväl kostnaderna för
militära patienter.

På grund av det anförda och med hänvisning till i det föregående återgivna
uttalanden i årets statsverksproposition ansåge arméförvaltningen
sig sakna anledning göra framställning örn anvisande av särskilda medel
för bestridande av ifrågavarande vårdkostnader.

Beträffande frågan om de vårdkostnader, vilka enligt direktionens förslag
skulle åvila fjärde huvudtiteln, har chefen för armén i huvudsak anslutit
sig till vad arméförvaltningen i sitt utlåtande i ämnet anfört. För
de militära patienterna borde sålunda ur nämnda huvudtitel endast utgå
ersättning, motsvarande vederbörlig legosängsavgift till det belopp, som
av i Stockholm bosatta patienter för närvarande skulle erläggas till karolinska
sjukhuset. Angående officerares och underofficerares rätt till kostnadsfri
sjukvård syntes särskilt stadgande i enlighet med gällande bestämmelser
(nr 504/1926) böra intagas i vederbörligt sjukhusreglemente.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att stora svårigheter förelåge att på
förhand beräkna sjukhusets omkostnadsstat. I avbidan på att närmare
erfarenhet vunnes angående driftkostnaderna vid sjukhuset, syntes intet
vara att erinra mot att ifrågavarande kostnader beräknades på i förslaget
angivet sätt.

4. Direktionens yttrande i anledning av myndigheternas
erinringar m. m.

Beträffande omkostnadsstaten för karolinska sjukhuset ville direktionen
erinra örn de osäkra prisförhållandena samt såsom ett exempel

95

Kungl. Marits proposition Nr £06.

anföra, att allenast fullständig övergång till användning av smör vid båda
sjukhusen krävt en kostnadsökning av åtminstone 00,000 kronor. Direktionen
ansåge sig icke beträffande denna stat kunna föreslå annan sänkning
än med 6,000 kronor. För patologiska undersökningar torde icke mera
än sistnämnda belopp framdeles böra utbetalas från karolinska sjukhuset,
varvid direktionen borde fördela beloppet mellan de befattningshavare,
som skulle bära ansvaret för undersökningarna.

I anledning av direktionens förslag örn upptagandet i omkostnadsstaten
av ett till 6,000 kronor reducerat belopp för patologiska undersökningar
hava föreståndarna för dels karolinska institutets patologiska institution
professorn F. Henschen, dels ock för jubileumsklinikens svulstpatologiska
institution O. Reuterwall i särskilda promemorior framhållit, att det hittills
utbetalta arvodet av 8.000 kronor till den förre och 6,000 kronor till
den senare endast utgjorde skälig ersättning för ifrågavarande undersökningar.
Skulle allenast 6,000 kronor ställas till förfogande för ändamålet,
bleve resultatet, att de för närvarande vid båda institutionerna till ett
antal av 5,000 beräknade undersökningarna, icke. skulle .betalas med mera
än omkring 1 krona 20 öre per fall, en ersättning, som vore orimligt låg
i förhållande till det krävande arbete, varom här vore fråga. Vidare betonades,
att ifrågavarande obduktioner och diagnostiska undersökningar
vore absolut nödvändiga för sjukvårdens bedrivande och icke kunde utföras
annat än av personer med mångårig erfarenhet.

Det möter givetvis betydande svårigheter att beräkna omkostnaderna
vid karolinska sjukhuset för nästa budgetår, då de nuvarande förhållandena
vid sjukhuset icke giva några hållbara utgångspunkter härför. I huvudsak
synes direktionens förslag kunna godtagas. En sänkning av anslagsmedlen
till inventariers underhåll och komplettering synes emellertid
med hänsyn till att sjukhuset vid igångsättandet förfogar över helt ny utrustning
försvarlig, och jag föreslår att för detta ändamål anvisas 60,000
kronor av föreslagna 85,000 kronor. Anslagsminskningen utgör alltså 25,000
kronor.

Beträffande frågan örn ersättning för verkställda patologiska undersökningar
till föreståndaren för karolinska institutets patologiska institution
hänvisar jag till vad jag i det föregående anfört (sid. 60). Vad i sådant
avseende yttrats gäller jämväl motvarande ersättning till föreståndaren
för jubileumsklinikens svulstpatologiska avdelning. Ersättningsbeloppet
torde för nästa budgetår böra fastställas till 6,000 kronor, att fördelas på
sätt direktionen ifrågasatt.

Enligt det föregående har statskontoret framhållit, att, därest tillskott
från anslag under fjärde huvudtiteln för garnisonssjukvården och från serafimerlasarettet
för tvättkostnader för lasarettet borde beredas karolinska
sjukhuset, dessa tillskott icke syntes böra redovisas å den särskilda inkomsttiteln
för sjukhuset utan tagas till uppbörd å sjukhusets omkostnads -

Departe mentschefan.

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr "206.

anslag, varigenom dubbelföring av dessa utgifter å riksstatens utgiftssida
kunde undvikas. I årets statsverksproposition har chefen för finansdepartementet
vid sin beräkning av inkomsterna å driftsbudgeten för budgetåret
1939/40 framhållit, att vid anmälan för riksdagen av anslagsäskandena för
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet borde prövas, huruvida karolinska
sjukhuset borde erhålla omförmälda tillskott. Oavsett den ståndpunkt,
som kunde komma att intagas till detta spörsmål, borde enligt chefens
för finansdepartementet mening den ifrågasatta ersättningen på av
statskontoret angivna skäl icke beräknas såsom uppbörd under inkomsttiteln
Inkomster vid karolinska sjukhuset.

Det av direktionen angivna beloppet å 66,500 kronor, utgörande ersättning
från serafimerlasarettet för vid karolinska sjukhuset utförd tvätt, bör
enligt min mening tagas till uppbörd å karolinska sjukhusets omkostnadsanslag.
Däremot synes det ej erforderligt, att karolinska sjukhuset erhåller
tillskott från anslag under fjärde huvudtiteln för garnisonssjukvården eller
att från fjärde huvudtitelns vederbörande underhållsanslag till karolinska
sjukhusets omkostnadsstat omföres ett mot de beräknade legosängsavgifterna
vid garnisonsavdelningarna svarande belopp. Den omständigheten,
att nettoresultatet av karolinska sjukhusets verksamhet härigenom kommer
att te sig ogynnsammare än om sjukhuset bokföringsmässigt erhållit viss
ersättning för den militära sjukvården, synes ej böra tillmätas avgörande
betydelse.

Vid bifall till direktionens förslag skulle förevarande anslag till omkostnader
upptagas med (1,652,000 — 6,000 =) 1,646,000 kronor. Då jag i det
föregående ifrågasatt en reduktion av omkostnaderna med 25,000 kronor
och om förin g till anslaget av vissa uppbördsmedel å 66,500 kronor, skulle
alltså anslaget uppföras med 1,554,500 kronor, vilket belopp lärer böra
avjämnas till 1,555,000 kronor. Sistnämnda belopp understiger med

45,000 kronor det i årets åttonde huvudtitel beräknade.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har direktionen framlagt vissa
förslag beträffande vårdavgifterna vid karolinska sjukhuset, speciellt vid
psykiatriska kliniken. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i detta
hänseende i sinom tid meddela erforderliga bestämmelser.

V. Anslag till utrustning vid karolinska sjukhuset.

1. Tidigare utredningar m. m.

I sin framställning örn anslag till karolinska sjukhuset för innevarande
budgetår meddelade direktionen, att verkställd utredning givit vid handen,
att utrustningskostnaderna — frånsett radiumhemmet — kunde beräknas
till 5,957,000 kronor. Härav skulle statens bidrag utgöra 3,776,900
kronor. Då av sistnämnda belopp för budgetåret 1937/38 anvisats 2,299,000
kronor, uppginge anslagsbehovet för budgetåret 1938/39 till 1,477,900 kronor.

I propositionen nr 103/1938 föreslog jag en minskning av det begärda
beloppet med 302,900 kronor till 1,175,000 kronor.

97

Kungl. Majda ''proposition Nr 206.

I skrivelse nr 174/1938 anförde riksdagen bland annat följande:

Riksdagen ville fästa uppmärksamheten på att utrustningskostnaderna
beräknades till 2,900,000 kronor, då riksdagen år 1930 fattade beslut örn
karolinska sjukhusets uppförande, men numera uppskattades till icke mindre
än 5,957,000 kronor. Även om hänsyn toges till de på senare tiden inträdda
prisstegringarna, tedde sig kostnadsökningen anmärkningsvärd. Det förefölle
vara ett rimligt krav, att de myndigheter, som hade att verkställa
beräkningar rörande kostnaderna för företag, för vilka staten engagerat
sig, bemödade sig om att göra dessa kalkyler så pass tillförlitliga, att en
felkalkyl icke skulle behöva inträffa. Den av departementschefen förordade
sänkningen med 302,900 kronor av det av sjukhusdirektionen för budgetåret
1938/39 äskade utrustningsanslaget funne sig riksdagen böra godkänna.
Riksdagen utginge från att det skulle visa sig möjligt för direktionen
att med hjälp av de fackmän, som för ändamålet ställts till direktionens
förfogande, hålla utrustningskostnaderna inom den av departementschefen
angivna anslagsramen. Det torde sålunda vara möjligt att ej oväsentligt
reducera kostnaderna för den för undervisningen och forskningen
avsedda utrustningen. Med hänsyn till vad av riksdagen sålunda anförts
anvisade riksdagen för ändamålet i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för
budgetåret 1938/39 ett reservationsanslag av 1,175,000 kronor.

2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1939/40.

Direktionen har erinrat, att Kungl. Majit, i samband med att det för innevarande
budgetår anvisade anslaget å 1,175,000 kronor till utrustning
vid karolinska sjukhuset ställdes till direktionens förfogande, fäste direktionens
uppmärksamhet på riksdagens nyss återgivna uttalande. I anledning
härav ville direktionen framhålla, att med hänsyn till att en stor
del av utrustningen komme att inköpas först under senare hälften av innevarande
budgetår, kunde direktionen för närvarande ej bedöma, i vilken
mån det kunde bliva möjligt att reducera kostnaderna för utrustningen.

Direktionen räknade med att under budgetåret 1939/40 även kunna
öppna den psylciatnska kliniken. Tidigare gjorda kostnadsberäkningar över
sjukhusets utrustning hade ej innefattat denna klinik. Efter samråd mellan
representanter för direktionen och medicinalstyrelsen hade utredning rörande
dessa kostnader verkställts och kostnadsförslag uppgjorts. Utrustningsförslaget
hade ursprungligen omfattat en kostnadssumma av 528,000 kronor.
Genom förenklingar och nedskärningar i vissa fall av de beräknade
kvantiteterna hade det visat sig möjligt att nedbringa totalkostnaden till

510,000 kronor. Att nedpressa kostnaden under denna nivå ansåge direktionen
icke lämpligt, då ytterligare besparingar skulle vinnas huvudsakligen
på bekostnad av utrustningens kvalitet. Direktionen funne det angeläget
att hålla någorlunda samma standard på psykiatriska klinikens utrustning
som för sjukhuset i övrigt. Ansåges en ytterligare nedskärning
av kostnadssumman vara oundgängligen erforderlig, syntes en utväg vara,
att karolinska sjukhuset kostnadsfritt finge övertaga viss utrustning, förslagsvis
för 25,000 kronor från psykiatriska sjukhuset.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 samlx Nr %06.

7

98

Kungl. May.ts ''proposition Nr 206.

Utrustningskostnaderna för psykiatriska kliniken borde enligt direktionens
mening i likhet med utrustningskostnaderna för övriga kliniker vid
sjukhuset anvisas under åttonde huvudtiteln.

Ifrågavarande kostnader skulle enligt direktionens förslag fördelas på
sätt framginge av följande sammanställning.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.
21.
22.

23.

24.

25.

26.

Möbler:

a. sjukavdelningarna .

b. personalrummen . .

c. polikliniken......

Järnsängar .........

Sängutredning:

a. sjukavdelningarna .

b. personalrummen. . .

Möbeltyg.........

Gardiner...........

Belysningsarmatur . .
Snickeriinredning . . .
Läkarinstrument:

kronor 78,278: —
» 62,149: —

» 11,881: —

kronor 15,107: 50
» 4,064:50

kronor

»

»

»

152,308: —
12,425: —

19,172: —
6,000: —
14,117: —
16,625: -6,000: —

a. operationsrummet....... kronor 7,611:36

b. poliklinik och vårdavdelnin gar

................. * 13,313:10

c. röntgenlaboratoriet....... » 36,000: —

d. kemiska och serologiska la boratorierna

.......... » 12,612:95

e. polikliniklaboratoriet m. m. » 2,112: 85

f. ämnesomsättningslaborato riet.

................ * 495: —

g. elektro-encefalografilabora toriet.

.............. » 500: —

Diverse projektionsapparater...............

Diverse sjukvårdsinventarier...............

Trädgårdsmöbler och mindre inventarier......

Fordon och transportvagnar...............

Brandredskap...........................

Verktyg och redskap.....................

Porslin................................

Glas............................;.....

Servisutrustning för matsalar och avdelningar. .

Renhållningsartiklar......................

Linne, gång- och sängkläder ...............

Elektriska väggur........................

Telefon................................

Sökareanläggning........................

Effekter för patienternas förströelse..........

Diverse inventarier.......................

»

72,645: 26

»

25,000: —

»

3,537: 55

»

3,000: —

»

4,220: —

»

800: —

»

4,171: 10

»

3,157:14

»

500: —

»

22,289: 50

»

3,053: 25

»

36,733: 90

»

2,500: —

»

10,000: —

»

6,000: —

»

9,850: —

»

33,159: 75

Ritnings-, entreprenad-, kontroll-, besiktnings administrationskostnader

m. m..........

Oförutsedda utgifter . ............... • • ■

och

Summa kronor

20,000: —

22,735: 55

510,000: —

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

99

3. Medicinalstyrelsens yttrande.

Vid uppgörandet av förslag till utrustning för den psykiatriska kliniken
hade, yttrar medicinalstyrelsen, styrelsen utgått ifrån att så långt möjligt
varit, söka begränsa kostnaderna härför. Den standard med avseende å utrustningen,
som de anslagsbeviljande myndigheterna genom sina beslut
redan fastslagit för sjukhuset i övrigt, hade styrelsen ansett böra i huvudsak
upprätthållas inom nu ifrågavarande klinik, även om kostnaderna för
inventarieutrustningen därigenom avsevärt komme att överskrida motsvarande
kostnader vid andra statliga sinnessjukhus. Det ursprungliga förslaget
till utrustning slutade å ett belopp örn 528,000 kronor. Direktionen
hade dock genom vissa nedsättningar och förenklingar ansett sig kunna
nedsätta detsamma till 510,000 kronor. Skulle ytterligare beskärning av
kostnaderna anses erforderlig, föresloge direktionen, att en sådan måtte
uppnås därigenom att karolinska sjukhuset kostnadsfritt finge övertaga
viss utrustning (för förslagsvis 25,000 kronor) från psykiatriska sjukhuset.

Medicinalstyrelsen anslöte sig till det förslag, som direktionen sålunda
framfört, men holle före, att ett sådant kostnadsfritt övertagande måtte
medgivas för högst 35,000 kronor. Det belopp, som sålunda skulle bliva för
nu ifrågavarande ändamål erforderligt, kunde därigenom nedskäras till

475,000 kronor. Enligt de numera föreliggande slutliga ritningarna komme
kliniken att rymma sammanlagt 109 vårdplatser. Utrustningskostnaderna
komme sålunda enligt förslaget att uppgå till i avrundat tal 4,360 kronor
per säng.

I likhet med direktionen anser jag, att anslag till utrustningskostnader för
psykiatriska kliniken bör anvisas under åttonde huvudtiteln. Emot de verkställda
kostnadsberäkningarna har jag i och för sig intet att erinra. Jag biträder
emellertid medicinalstyrelsens förslag om att psykiatriska kliniken
vid karolinska sjukhuset tillföres viss utrustning från psykiatriska sjukhuset
för ett uppskattat värde av 35,000 kronor, varigenom medelsbehovet
för ifrågavarande ändamål kan begränsas till 475,000 kronor. Anslaget bör
alltså uppföras med sistnämnda belopp, vilket med 25,000 kronor understiger
det i 1939 års åttonde huvudtitel beräknade. VI.

VI. Anslag till inköp av radium för karolinska sjukhuset.

I skrivelse den 28 oktober 1938 till direktionen för karolinska sjukhuset
hava ordjöranden i styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond, ordföranden
för cancerföreningen i Stockholm samt överläkaren vid jubileumskliniken
gjort framställning om anvisande av medel för inköp av 5,028,14
milligram radium. Av nämnda skrivelse inhämtas huvudsakligen följande:

Erfarenheten i Sverige liksom utomlands hade visat, att radioterapien
vid kräfta endast under särskilda betingelser kunde uppnå full effektivitet.
Endast vid väl utrustade specialkliniker hade det lyckats att utveckla
denna behandlingsmetod så, att resultat uppnåtts, vilka verksamt kompletterade
kirurgien och på vissa områden sträckte sig utöver dess räckvidd.

Radium, som jämte röntgenstrålningen utgjorde det förnämsta behand -

Departe mentschefen.

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

lingsmedlet vid radioterapien vid kräfta, vore ett synnerligen dyrbart ämne.
För en effektiv svulstterapi fordrades kvantiteter, som betingade stora penningssummor.
Dagspriset uppginge för närvarande till 20 å 22 dollar per
milligram, enligt nuvarande kurs motsvarande 80,000—88,000 kronor per
gram. Det vore nödvändigt, att detta läkemedel vore tillgängligt i tillräckliga
mängder för de olika behandlingsformer, som kunde komma i fråga.

Radiumbehandlingen kunde för närvarande utföras på tre olika sätt,
nämligen i form av:

1) Ytkontaktapplikation;

2) Intra- och peritumoral radiumimplantation;

3) Applikation av radiumpreparat på viss längre distans från tumören,
teleradiumbehandling.

För sistnämnda teknik fordrades mycket stora radiummängder, och den
hade därför endast kunnat komma till användning huvudsakligen på de
största klinikerna.

Under radiumhemmets första verksamhetsår 1910 inköptes för av enskilda
personer donerade medel 120 milligram radiumelement, fördelade på
11 preparat. Med denna obetydliga radiumkvantitet kunde emellertid endast
ett fåtal patienter behandlas, och behovet av betydligt ökade mängder
radium framträdde mer och mer. Genom uppoffrande gåvor av enskilda
donatorer kunde emellertid nästan årligen under de följande åren smärre
radiuminköp göras. Under år 1913 förvärvades sålunda cirka 5 milligram
radiumelement, under år 1914 35 milligram och under år 1915 ånyo 30
milligram radiumelement. År 1916 förfogade radiumhemmet över en sammanlagd
kvantitet av 190 milligram radiumelement, fördelade på 44 preparat.
Under krigsåren visade det sig omöjligt att erhålla gåvor från enskilda
personer för inköp av radium. Då antalet patienter emellertid hastigt ökade
(1,046 behandlade patienter år 1916 mot 777 behandlade patienter år 1915),
blev det alldeles omöjligt att tillfredsställande behandla alla de kräftsjuka,
som sökte vård på radiumhemmet.

Statsmakterna behjärtade då det föreliggande stora behovet av radium
och 1917 års riksdag beviljade 200,000 kronor till inköp av radium. Av detta
statsanslag inköptes 483 milligram radiumelement.

År 1925 lyckades radiumhemmet erhålla en utökning av sitt radiumförråd.
Karolinska institutets lärarkollegium anslog nämligen detta år 30,000
kronor från fonden Therese och Johan Anderssons minne till inköp av
radium. För denna summa köptes 334 milligram radiumelement. Sedan
dessa preparat tagits i bruk under senare delen av år 1925, stegrades hastigt
antalet radiumbehandlingar från 1,748 år 1925 till 2,432 år 1926. Antalet
radiumbehandlingar hade sedermera ökat och hade år 1937 uppgått till i
det närmaste 9,000.

Genom testamente av grosshandlaren Axel Johansson hade styrelsen för
cancerföreningen år 1927 erhållit en donation, ur vilken styrelsen för cancerföreningen
beslöt att anslå 100,000 kronor samt härutöver av disponibla
räntemedel 55,000 kronor till inköp av radium, för vilket belopp inköptes
sammanlagt 900 milligram radiumelement, vilka togos i bruk under år
1928. Ett ytterligare tillskott till radiumförrådet erhöll radiumhemmet år
1928, då grosshandlaren Hjalmar Josephson överlämnade en gåva av

50,000 kronor för inköp av radium. Nämnda år utgjorde radiumhemmets
hela radiumförråd cirka 2,200 milligram radiumelement.

År 1928 utgjorde för kräftforskningen och kräftbehandlingen ett viktigt
utvecklingsår, då de genom nationalinsamlingen till hugfästande av Konung

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Gustaf V:s 70-årsdag hopbragta medlen av Konungen överlämnades till
Konung Gustaf V:s jubileumsfond för bekämpande av kraftsjukdomarna
samt till befrämjande av det vetenskapliga studiet av dessa sjukdomar.
Härigenom inleddes det samarbete mellan staten, jubileumsfonden och cancerföreningen
samt de olika kommunerna i Sverige, som resulterat i upprättandet
av de tre centrala jubileumsklinikerna i Stockholm, Göteborg
och Lund.

Av jubileumsfondens medel inköptes från firman Radium Beige i Brussel
6 gram radiumelement för en summa av 1,132,000 kronor. Sedan denna
kvantitet monterats, överlämnades till radiumhemmet 3 gram och V/> gram
till vardera av jubileumsklinikerna i Lund och Göteborg.

Försöken med teleradiumbehandling under de föregående åren hade visat
så goda resultat, särskilt med hänsyn till behandlingen av tumörer i munhålan
och svalget samt behandlingen av körtelmetastaser, att hela den
kvantitet av 3 gram, som ställdes till radiumhemmets förfogande, uteslutande
togs i anspråk för teleradiumbehandling.

De betydligt förbättrade behandlingsresultat, som vunnos med teleradiumbehandling
vid de tre jubileumsklinikerna, föranledde styrelsen för jubileumsfonden
att i mars 1932 ställa till förfogande ytterligare 500,000 kronor
till inköp av radium. Jubileumsfonden inköpte härför ytterligare 1,513
milligram radiumelement, som lika fördelades mellan jubileumsklinikerna i
Lund och Göteborg.

Radium Beige, som under de gångna förhandlingarna visat ett mycket
starkt intresse för ytterligare utarbetande av teleradiumterapien vid radiumhemmet,
erbjöd sig samtidigt med köpet att som gåva till jubileumsfonden
överlämna 378 milligram radiumelement samt att till användning vid radiumhemmet
till cancerföreningen utlåna en kvantitet av cirka 5 gram radiumelement
under en tid av 5 år räntefritt och utan andra kostnader än
för transport och försäkring. Denna kvantitet monterades på Radium
Relge’s bekostnad i 50 tuber, vardera innehållande cirka 100 milligram
radiumelement. Radiet anlände till Stockholm den 14 december 1933 och
sedan en för denna stora radiummängd nykonstruerad apparat blivit färdig
i februari 1934, hade denna teleradiumapparat varit i bruk praktiskt
taget dag och natt.

Den radiumkvantitet, som radiumhemmet för närvarande disponerade
över och som delvis ställts till förfogande av Konung Gustaf V:s jubileumsfond
och cancerföreningen, uppginge till en sammanlagd kvantitet av 10,533
milligram. Denna kvantitet bestode dels av radium, som inköpts av medel,
ställda till förfogande av 1) enskilda donatorer, 2) jubileumsfonden, 3)
karolinska institutets lärarkollegium, 4) riksdagen, dels av radium, som av
Radium Beige som lån ställts till förfogande, denna sistnämnda radiumkvantitet
utgörande 5.028,11 milligram.

Det till cancerföreningen för användning vid radiumhemmet utlånade
radiet hade, sedan radiumhemmet den 1 oktober 1937 övergått i statens
ägo, av cancerföreningen ställts till statens förfogande för att användas till
fortsatt teleradiumbehandling vid radiumhemmet. Under de snart gångna
5 åren hade detta radium varit i kontinuerligt bruk dag och natt. Med teleradiumtekniken
behandlades numera samtliga elakartade tumörer i munhålan
och svalget (tunga, kind, över- och underkäke, tonsiller), vidare de
maligna tumörerna i struphuvudet, samtliga biandsvulster samt dessutom
körtelmetastaser vid bröstkräfta och vid kräfta i genitalorganen. Teleradiumbehandlingen
spelade sålunda en så betydelsefull roll i radiumhem -

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

mets verksamhet för behandlingen av kräftsjuka, att den ej kunde ersättas
med några andra medel.

Den 14 december 1938 utlöpte den tid av 5 år, då cancerföreningen i enlighet
med kontraktet hade rättighet att vid radiumhemmet kostnadsfritt
använda den utlånade kvantiteten av 5 gram radium. I kontraktet med
Radium Beige tillförsäkrades emellertid cancerföreningen rättighet att under
hela utlåningstiden inköpa hela eller en del av den utlånade radiumkvantiteten
och detta till det lägsta pris, som Radium Beige vid tiden för
inköpet medgåve vid köp av liknande kvantiteter.

Ordföranden i styrelsen för cancerföreningen, professorn Gösta Forssell,
underrättade i maj 1938 Radium Beige, att radiumhemmet jämte sina båda
forskningsavdelningar övergått i Konung Gustaf V:s jubileumsklinik samt
att driften av radiumhemmet från den 1 oktober 1937 övertagits av svenska
staten. Samtidigt framförde professorn Forssell en förfrågan, huruvida
bolaget vore villigt att på svenska staten överföra cancerföreningens rätt
att inköpa hela eller en del av den lånade radiumkvantiteten till lägsta
pris, som vid tiden för inköpet noterades för en sådan radiummängd. Ett
eventuellt inköp kunde emellertid äga rum först efter beslut av 1939 års
riksdag och den därför nödvändiga summan kunde i händelse av riksdagens
bifall disponeras tidigast den 1 juli 1939. Forssell hade därför anhållit, att
Radium Beige ville förlänga radiumlånet till den 1 december 1939 på oförändrade
villkor.

Den 1 juli 1938 meddelade Radium Beige, att det lägsta priset då utgjorde
20 dollar per milligram radiumelement. Detta pris kunde emellertid
endast gälla 30 dagar från anbudets avgivande, och man vågade icke med
säkerhet fastställa priset för ett inköp av radium efter den 30 juni 1939
utan reserverade sig för eventuella prisstegringar. Den 9 juli 1938 meddelade
Radium Beige vidare, att dess styrelse i avvaktan på ett blivande inköp
beslutat att på oförändrade villkor utsträcka lånetiden för 5 gram
radium till slutet av år 1939.

Jubileumskliniken och cancerföreningen saknade numera medel att efter
lånetidens utgång inköpa den lånade radiumkvantiteten, då jubileumsfondens
och cancerföreningens tillgängliga medel redan fördelats för olika
ändamål för bekämpande och vetenskapligt utforskande av kräftsjukdomarna
i Sverige.

På grund av vad sålunda anförts hemställdes, att direktionen för karolinska
sjukhuset, som numera ansvarade för radiumhemmets drift, måtte
anhålla, att Kungl. Majit ville till riksdagen avlåta proposition om inköp
av den till radiumhemmet av Radium Beige utlånade kvantiteten av
5,028,14 milligram till ett pris av 20 dollar per milligram.

Direktionen, som funnit det angeläget att ifrågavarande köp kommer till
stånd, har för ändamålet beräknat ett anslagsbelopp av 411,000 kronor.

Departementschef
en.

Jag har undersökt möjligheterna att på andra vägar än genom statsanslag
finansiera det ifrågasatta köpet. Dessa undersökningar hava emellertid
givit negativt resultat. Då jag i likhet med direktionen finner det i hög grad
angeläget, att köpet kommer till stånd, tillstyrker jag därför, att ett anslag
av angivna storlek, 411,000 kronor, för ändamålet äskas av riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

103

VII. Anslag till avlöningar vid serafimerlasarettet.

1. Nuvarande förhållanden.

I riksstaten för budgetåret 1938/39 är under åttonde huvudtiteln förslagsanslaget
till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar uppfört
med 1,224,300 kronor. Anslaget disponeras jämlikt av 1938 års riksdag
godkänd personalförteckning och avlöningsstat, vilka jämte därtill hörande
bestämmelser finnas införda å sid. 447 ff. i statsliggaren för budgetåret
1938/39.

2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1939/40.

Direktionen har beräknat anslaget för budgetåret 1939/40 till 1,386,800
kronor och har härutinnan anfört huvudsakligen följande:

Av kostnaderna för de å karolinska sjukhusets stat upptagna avlöningarna
till en ekonomidirektör samt till direktionens kunslipersoned ansage
direktionen 6,000 kronor böra påföras serafimerlasarettets avlöningsanslag.

För budgetåret 1938/39 hade direktionen funnit erforderligt att föreslå
en ökning av antalet sjuksköterskor med fyra, nämligen en laboratoriesköterska
å medicinska polikliniken, en sköterska vid elektrokardiografiska
laboratoriet, en operationssköterska vid oftalmologiska kliniken samt en
sköterska som biträde åt inspektionssköterskan. Av propositionen nr 103/
1938 framginge, att departementschefen funnit behov föreligga av de begärda
befattningarna, men att han ansett det icke oomtvistligt att befattningarna
i fråga omedelbart borde placeras a ordinarie stat. Medel anvisades
sedermera till lön åt fyra e. o. assistentsköterskor i 5 lönegraden. Direktionen
hade funnit sig böra i sitt förslag för nästa budgetår beräkna två
av ifrågavarande befattningar, nämligen befattningen som laboratorieskoterska
vid medicinska polikliniken och befattningen som biträde åt inspektionssköterskan,
såsom ordinarie befattningar i lönegraden A 7. Direkta)-nen ville härvid erinra om den allmänt bekanta bristen pa sjuksköterskor.

De här nämnda två befattningarna hade visserligen kunnat besättas med
assistentsköterskor, men vad beträffade biträdet åt inspektionssköterskan
kunde en ung relativt nybliven sjuksköterska icke helt fylla den uppgift,
för vilken hon anställts. Det vore visserligen ovisst om kompetent person
kunde erhållas med befattningens placering i lönegrad A 7, men utsikterna
vore givetvis större än vid nuvarande lönegradsplacering; Vad beträffade
laboratoriesköterskan ville direktionen hänvisa till föregående år anförd
motivering, varav torde framgå vikten av att på denna post kunna fa och
behålla en dugande kraft. Det sistnämnda läte sig näppeligen tänkas med
nu utgående avlöning. Att direktionen icke föresloge även de båda andra
befattningarna uppförda i lönegrad A 7 berodde vad ögonkliniken beträffade
på klinikens förestående flyttning till karolinska sjukhuset, vilken beräknades
kunna ske under nästa budgetår. Vad åter anginge befattningen
vid elektrokardiografiska laboratoriet hade direktionen funnit det kunna
tills vidare anstå med befattningens placering å ordinarie stat.

De sålunda föreslagna två sjuksköterskebefattningarna i lönegraden A 7
skulle öka anslagsbehovet för ordinarie personal med 8,478 kronor.

104

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr ‘206.

Serafimerlasarettet hade hittills för obduktioner och patologiska undersökningar
disponerat personal och lokaler vid karolinska institutets patologiska
institution utan ersättning för annat än histo-patologiska undersökningar,
för vilka i omkostnadsstaten beräknats 8,000 kronor. Häruti bleve
ändring nödvändig, då professorn i ämnet med sin personal komme att
överflyttas till karolinska sjukhuset. Direktionen hade därför funnit sig
böra räkna med anställande redan från och med budgetåret 1939/40 av
personal för en patologisk avdelning, som dock tills vidare tills lokaler kunde
beredas å lasarettet, skulle huvudsakligen arbeta i lokaler vid karolinska
institutet. Överläggning örn personalbehovet hade ägt rum mellan representanter
för direktionen och för karolinska institutets lärarkollegium.

Chefen för avdelningen skulle benämnas prosektor och åtnjuta ett
arvode av 9,000 kronor för år, vartill skulle komma dyrtidstillägg. Arvodet
motsvarade den lön, som utginge till prosektor vid patologisk-anatomiska
institutionen vid karolinska institutet. För sistnämnda befattning kunde
lönen efter fem år höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare
500 kronor, varjämte befattningen vore förenad med pensionsrätt (pensionsunderlaget
6,000 kronor). Direktionen vore icke beredd att för närvarande
föreslå prosektorsbefattningen uppförd på ordinarie stat. Vad beträffade
övriga förmåner för ifrågavarande befattningshavare, torde han
böra likställas med de biträdande läkarna vid serafimerlasarettet, för vilka
särskilda bestämmelser i detta avseende utfärdats i nådigt brev den 30
juni 1937 (jfr statsliggaren för budgetåret 1938/39 sid. 448). I likhet med
de biträdande läkarna torde prosektorn böra förordnas på viss tid. Såsom
närmaste biträde åt prosektorn avsåges skola tjänstgöra en assistent
(amanuens). Direktionen föresloge för denne befattningshavare ett arvode
lika med det till motsvarande befattningshavare å karolinska institutets
patologisk-anatomiska institution utgående eller 1,800 kronor för år.
Även till detta arvode skulle komma dyrtidstillägg. Tjänsterna beräknades
från den 1 oktober 1939. Kostnadsökningen för budgetåret 1939/40 belöpte
sig till 8,100 kronor.

För ifrågavarande avdelning erfordrades vidare en förste vaktmästare
och ett tekniskt biträde, båda i lönegraden A 7, vilket
medförde en kostnad av 8,478 kronor.

Vid behandlingen av karolinska sjukhusets anslagsbehov hade direktionen
föreslagit en uppfattning av samtliga eldare vid nämnda sjukhus och
vid serafimerlasarettet till 6 lönegraden. Vad serafimerlasarettet beträffade,
ville direktionen föreslå, att ytterligare en av de sammanlagt åtta eldarna
placerades som ordinarie tjänsteman. Vid bifall till direktionens förslagskulle
fördelningen av eldartjänsterna bliva tre ordinarie, fyra extra ordinarie
och en extra. Vad sålunda föreslagits skulle medföra en anslagsökning
med 4,065 kronor.

Den av direktionen i det föregående föreslagna uppflyttningen från 4 till
5 lönegraden av sjukbärare, förråds- och transportmän samt gårdskarlar
medförde, då tre sådana befattningar vid serafimerlasarettet vore uppförda
å ordinarie stat, en anslagsökning av 531 kronor.

Den av direktionen likaledes ifrågasatta lönegradsuppflyttningen för
kokerskor från 1 till 2 lönegraden medförde beträffande en å ordinarie stat
uppförd kokerska vid serafimerlasarettet en anslagsökning av 177 kronor.

Direktionen hade beträffande föreståndaren för karolinska sjukhusets maskinavdelning
m. m. — övermaskinisten — framhållit den utomordentliga

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

vikt sagda befattning hade och föreslagit densamma placerad i lönegrad
A 20. De göromål, som åvilade motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet
— maskinmästaren — vore i stort sett av lika mångskiftande
natur och ställde likaledes stora krav på befattningshavarens kompetens
och duglighet, ehuru arbetsområdet och den honom underställda personalen
vöre avsevärt mindre än vid karolinska sjukhuset. De ifrågavarande
befattningarna kunde väl därför icke jämställas, men direktionen funne
å andra sidan att maskinmästaren vid serafimerlasarettet borde sättas högre
än i 14 lönegraden, där befattningen nu vöre placerad, och föresloge därför
en uppf lyftning till 17 lönegraden. Skillnaden i lönegradsplaeering mellan
övermaskinisten vid karolinska sjukhuset och maskinmästaren vid serafimerlasarettet
skulle då bliva tre lönegrader, vilket enligt direktionens förslag
skulle bliva fallet jämväl mellan första föreståndarinnan, respektive
första köksföreståndarinnan vid karolinska sjukhuset och motsvarande befattningar
vid serafimerlasarettet. Ändring i lönegradsplaeering för maskinmästaren
medförde en anslagsökning av 1,182 kronor.

Direktionen hade utgått från att lasarettets tvättinrättning skulle nedläggas
med utgången av innevarande budgetår och personalen överflyttas
till karolinska sjukhuset. Detta medförde en minskning med en tvättföreståndarinna
i lönegraden A 5 med 3,888 kronor.

Vidare hade beräknats en minskning motsvarande två sjuksköterskebefattningar
under ett halvt år på grund av ögonklinikens flyttning till karolinska
sjukhuset med 4,239 kronor.

Personalförteckningen skulle vid bifall till direktionens förslag
ökas med:

2 sjuksköterskor i lönegrad A 7

1 tekniskt biträde i lönegrad A 7

1 förste vaktmästare i lönegrad A 7

1 eldare i lönegrad A 6,
ändras i fråga om följande befattningar:

1 maskinmästare från lönegrad A 14 till lönegrad A 17

3 sjukbärare från lönegrad A 4 till lönegrad A 5

1 kokerska (diet-) från lönegrad A 1 till lönegrad A 2
samt minskas med:

1 tvättföreståndarinna i lönegrad A 5.

Direktionen föresloge icke minskning av personalförteckningen på grund
av ögonklinikens flyttning till karolinska sjukhuset, emedan de ledigblivande
avdelningarna, enligt vad i det föregående angivits avsåges skola
komma till fortsatt användning för annan kategori sjuka, vilket torde medföra
behov av minst lika stor personal som den nuvarande. Såsom av det
förut anförda framginge, hade direktionen vid anslagsberäkningen likväl
tagit hänsyn till den tillfälliga personalindragningen, som följde av att avdelningarna
komme att undergå ändringsarbeten sedan ögonkliniken flyttat.
Någon minskning av personalförteckningen med anledning av den ena
medicinska klinikens flyttning till karolinska sjukhuset torde ej heller böra
ske, emedan de ledigbiivande vårdplatserna avsåges att fördelas mellan den
kvarvarande medicinska kliniken och neurologiska kliniken. Personalbehovet
bleve därför icke reducerat.

För vinnande av likformighet mellan sjukhusens personalstater föresloges,
att en inspektionssköterska i lönegraden All benämndes föreståndarinna
och att förste elda me benämndes eldare.

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Direktionen finge föreslå, att överläkaren vid röntgenavdelningen skulle
erhålla ett arvode å 9,000 kronor jämte dyrtidstillägg därå. Överläkare vid
röntgenavdelningen vöre för närvarande professorn i röntgendiagnostik vid
karolinska institutet. Utöver lön såsom professor utginge till honom ett
arvode å 1,000 kronor från serafimerlasarettets stat. I och med öppnandet
av karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning förlädes professorns
verksamhet dit. Då röntgenavdelningen vid serafimerlasarettet ej kunde
undvara särskild överläkare, mäste arvodet till överläkaren regleras med
hänsyn till att tjänsten ej kunde förenas med professuren vid karolinska institutet.
I fråga örn semester vöre föreskrifter givna i gällande reglemente
för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. I övrigt vore bestämmelser
angående överläkarnas löneförmåner angivna i omförmälda nådiga brev
den 30 juni 1937, vilka bestämmelser emellertid vore avpassade efter de
mindre arvodesbelopp, som utginge jämte professorslön. Då överläkartjansten
vid röntgenavdelningen skulle få en annan karaktär, torde dess innehavare
böra tillerkännas särskilda förmåner. Direktionen föresloge, att vad
i nyssnämnda nådiga brev i sådant avseende föreskrivits beträffande biträdande
läkare vid serafimerlasarettet måtte få gälla jämväl överläkaren vid
röntgenavdelningen (jfr statsliggaren för budgetåret 1938/39 sid. 448).
Då det för ifrågavarande överläkare nyreglerade arvodet skulle utgå först
när professorns verksamhet flyttats, vilket beräknades ske den 1 oktober
1939, kunde den av direktionens förevarande förslag betingade kostnadsökningen
för budgetåret 1939/40 begränsas till 6,000 kronor.

Direktionen hade föreslagit inrättandet av biträdande överläkartjänster
vid klinikerna å karolinska sjukhuset. Ett motsvarande behov förelåge vid
serafimerlasarettet. Med hänsyn till den förestående flyttningen av ögonkliniken
och att kliniken för närvarande hade väsentligt mindre vårdplatsantal
än den finge vid karolinska sjukhuset föresloges dock ej sådan tjänst
å denna klinik vid serafimerlasarettet. Då den neurokirurgiska avdelningen
först efter ombyggnad av nuvarande ögonkliniken eller eventuell nybyggnad
kunde få ett lika stort antal vårdplatser som specialklinikerna vid
karolinska sjukhuset, föresloge direktionen icke heller för närvarande inrättande
av biträdande överläkartjänst vid denna avdelning. Däremot föresloge
direktionen sådana tjänster vid kirurgiska kliniken, den kvarblivande
medicinska kliniken ävensom den neurologiska kliniken. För dessa biträdande
överläkare föresloges samma löneförmåner — 7,500 kronor för år —
som för motsvarande befattningshavare vid karolinska sjukhuset. Anslag
för sistberörda tre nya tjänster vore beräknade från och med den 1 oktober
1939. Härav föranledd anslagsökning för nästa budgetår uppginge till
16,875 kronor (för helt år 22,500 kronor).

I likhet med vad som föreslagits beträffande karolinska sjukhuset torde
överläkararvodet vid den å lasarettet kvarblivande medicinska kliniken
samt nervkliniken, vilka båda finge ökat vårdplatsantal, få höjas till 1,500
kronor för år, räknat från den dag sådan utökning skett, vilket direktionen
beräknade bliva den 1 oktober 1939. Detta skulle för budgetåret 1939/40
medföra en kostnadsökning av 750 kronor.

En minskning av serafimerlasarettets kostnader kunde för nästa budgetår
beräknas uppstå med arvoden till dels en överläkare vid medicinska kliniken
— 1,125 kronor (1,500 kronor för år) ■— räknat från och med den
1 oktober 1939, dels en överläkare vid ögonkliniken — 500 kronor (1,000
kronor för år) — räknat från och med den 1 januari 1940, dels ock en biträ -

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

dande läkare vid gymnastikavdelningen — 3,600 kronor (4,800 kronor för
år) — räknat från och med den 1 oktober 1939. Sistnämnda tjänst hade
ansetts motiverad av den vid serafimerlasarettet provisoriskt ordnade sjukgymnastundervisningen,
vilken avsetts skola förläggas till karolinska sjukhuset.

Härjämte uppkomme en minskning av 850 kronor, motsvarande å innevarande
budgetårs stat upptagen inkomstkompensation åt biträdande läkaren
vid kirurgiska polikliniken J. P. Strömbeck.

Till vinnande av likformighet med karolinska sjukhuset föresloge direktionen,
att de biträdande läkarna vid serafimerlasarettets polikliniker skulle
benämnas poliklinikföreståndare.

Såsom i det föregående anförts, hade direktionen räknat med inställande
av den yttre verksamheten vid vissa polikliniker, då verksamhet vid motsvarande
polikliniker vid karolinska sjukhuset började. Detta gällde ögonpolikliniken,
öron-, näs- och halspolikliniken, kvinnopolikliniken och psykiatriska
polikliniken. Då den inre verksamheten skulle fortgå oförändrad
och väl kvalificerade läkare i dessa specialiteter därjämte vore oundgängligen
nödvändiga för undersökning och eventuell behandling av å lasarettets
kliniker och avdelningar vårdade patienter, hade direktionen ej ansett
sig böra nu föreslå ändring i arvodena till föreståndarna vid berörda polikliniker.

För vikariatsersättningar beräknade direktionen 19,590 kronor. Då för
innevarande budgetår anslagits 7,900 kronor utgjorde ökningen 11,690 kronor.
Väsentlig del av ökningen eller 7,560 kronor vore beroende på att utöver
tidigare utgående arvode under överläkarnas semester uppförts avlöning
för de förste underläkare, som under berörda tider skulle vikariera för
överläkare, biträdande överläkare eller biträdande läkare, som uppehölle
överläkartjänst; i sistnämnda båda fall tillkomme även vikariatsersättning
till underläkaren, vilket ökade kostnaderna med 810 kronor. Dessa underläkare
hade tidigare antingen jämte egen tjänst uppehållit överläkartjänsten
eller hade fått avstå sin underläkarlön örn vikarie förordnats för dem.
Detta förhållande ansåge direktionen böra upphöra.

De utgående arvodena till vikarie under överläkarnas semester vore av
Kungl. Majit bestämda till 240 kronor för semesterperioden, vilken med
undantag för överläkaren vid röntgenavdelningen utgjorde 60 dagar. Då
semesterperioden för överläkaren vid röntgenavdelningen enligt gällande
reglemente omfattade 90 dagar, föresloge direktionen den ändring, att vikariatsersättningen
för ifrågavarande överläkartjänst bestämdes till 360 kronor
för 90 dagar, vilket medförde en ökning av 120 kronor å nu utgående
vikariatsersättning.

Vid gymnastikavdelningen hade, så länge två biträdande läkare funnits,
semestervikarie för dem ej anställts. Då direktionen nu avsåge, att den ena
tjänsten såsom motiverad av undervisning av sjukgymnastelever från gymnastiska
centralinstitutet, vid denna undervisnings överflyttande till karolinska
sjukhuset skulle avföras från serafimerlasarettets stat, torde det bliva
nödvändigt att förordna vikarie under den kvarvarande biträdande läkarens
semester. Direktionen beräknade att ersättning till denna vikarie skulle
utgå med högst 400 kronor för månad, vartill skulle komma dyrtidstillägg.

Vidare tillkomme ersättning till vikarie under semester för de biträdande
överläkare, som enligt direktionens förslag skulle anställas. Såsom vikarie

108

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

beräknades förste underläkare i lönegraden e. 23. Härför hade beräknats ett
belopp av 1,782 kronor.

Ytterligare tillkomme ersättning till vikarie under 30 dagars semester fölen
prosektor vid patologiska avdelningen. Härför beräknades månadsarvode
lika med det för tjänsten utgående eller 750 kronor.

^Återstående del av nettoökningen eller 268 kronor berodde i huvudsak
på att som vikarier beräknats förste i stället för andre underläkare.

Vad beträffade övrig icke-ordinarie personal, räknade direktionen med förändrad
förställning för vissa befattningar. Den mest betydande av dessa
avsåge gruppen provsköterskor och elever. Sophiahemmet hade uppsagt det
för serafimerlasarettet gällande avtalet, vilket på grund därav upphörde
att gälla med ingången av nästa budgetår. Vare sig sophiahemmet eller en
blivande statens sjuksköterskeskola komme att i fortsättningen förse lasarettet
med här ifrågavarande personal, ansåge sig direktionen böra räkna
med de ersättningsbelopp, som vore bestämda i motsvarande avtal för
karolinska sjukhuset, nämligen för provsköterska 600 kronor och för elev
300 kronor för år. Detta medförde en kostnadsökning av 17,900 kronor.
Berörda avtalsuppsägning torde även vara föranledd av svårigheten för
sophiahemmet att tillhandahålla erforderligt antal provsköterskor och elever
för både serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. Betydande svårigheter
kunde även förutses för en statens sjuksköterskeskola att omedelbart
fylla serafimerlasarettets behov av sådan personal. Direktionen hade
därför ansett sig icke kunna underlåta att räkna med ökat anslagsbehov.
Örn provsköterskor och elever helt skulle ersättas av sköterskebiträden
skulle detta, med beaktande av en arbetstidsreglering, innebärande arbetstidens
begränsning till 192 timmar per fyraveckorsperiod, medföra en kostnadsökning
utöver den ovan angivna av omkring 124,000 kronor, dyrtidstillägg
oberäknat. Emellertid torde avvecklingen kunna ske successivt. Direktionen
hade med hänsyn därtill beräknat anslagsökningen för berörda
ändamål under budgetåret 1939/40 till 100,000 kronor, dyrtidstillägg oberäknat.

De övriga förändringar i löneställning, med vilka direktionen räknat, vore
följande. För fyra extra ordinarie och en extra eldare samt för nio extra
ordinarie och en extra sjukbärare, förråds- och transportmän samt gårdskarlar
medförde den tidigare angivna lönegradsuppflyttningen en kostnadsökning
av respektive 744 kronor och 1,506 kronor. För lönegradsuppflyttning
för tre extra ordinarie kokerskor bleve ökningen 162 kronor.

Första baderska och kallskänka borde i enlighet med vad direktionen i
det föregående föreslagit uppflyttas till respektive 2 och 1 lönegraden. Lönegradsuppflyttning
från e. U. 4 till e. U. 5 för två badbiträden (ny benämning
baderskor) medförde en kostnadsökning av 162 kronor.

Direktionen hade föreslagit inrättande vid karolinska sjukhuset av en
social hjälpbyrå, avsedd för hela sjukhuset med undantag av radiumhemmet
och psykiatriska kliniken. Till en början skulle personalen å denna avdelning
bestå av en social kurator i 11 lönegraden, ett kanslibiträde och ett
kontorsbiträde. Beträffande serafimerlasarettet, där uppgifterna på det
sociala området handlades av en såsom e. o. i 10 lönegraden placerad befattningshavare
(socialt biträde), hade direktionen icke tänkt sig, att en
sådan anordning skulle genomföras, särskilt med utgångspunkt från arbetsuppgifternas
omfattning och i avvaktan på verksamhetens framtida organisation
vid de två samordnade sjukhusen, men att dock ersättning skulle

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

anvisas till ett kontorsbiträde för att till en början såsom extra befattningshavare
lämna det sociala biträdet vid lasarettet mera stadigvarande hjälp
med vissa arbetsuppgifters fullgörande. Kostnaden för detta kontorsbiträde
i lönegraden e. 4 uppginge till 1,896 kronor.

Utom röntgenfotografering hade även annan fotografering efter hand
kommit till allt större användning som ett hjälpmedel i sjukvården. Sistnämnda
slag av fotografering hade hittills vid serafimerlasarettet skötts
mera amatörmässigt av laboratorie- och behandlingspersonal. Erfarenheten
hade givit vid handen, att detta ej längre kunde fortgå, enär berörda arbete
dels givit ganska ojämna resultat,dels kommit att inkräkta påvederbörandes
— laboratoriebiträdes, behandlingssköterskas o. s. v. — huvuduppgifter, vilka
också ökats. Det hade på grund av anförda omständigheter funnits nödvändigt
att vid serafimerlasarettet (liksom det komme att ske vid karolinska
sjukhuset) anförtro här berörda fotograferingsarbete åt särskild personal,
en extra ordinarie fotograf i 5 lönegraden. Denna befattningshavare
skulle till en början vara underställd överläkaren vid röntgenavdelningen,
vilket av praktiska skäl syntes lämpligast. Härav föranledd anslagsökning
uppginge till 2,082 kronor.

Personalen vid serafimerlasarettets sysslomanskontor utgjordes av

1 syssloman

i

lönegrad . . .

A 24,

1 bokhållare

»

A 15,

1 kassör

»

»

A 11,

1 kameralbiträde

»

»

A 8,

1 »

»

e. o. 8,

1 kontorsbiträde

» . . . .

A 4,

1 »

»

» . . . .

e. o. 4,

1

»

» ...

e. 4.

Härutöver hade direktionen sett sig föranlåten att som ett provisorium
anställa ett extra kameralbiträde. Med hänsyn till att behovet gällde mera
kvalificerat arbete och även tillgång till vikarier vid sjukdomsfall och semestrar
för mera kvalificerad personal, hade direktionen räknat med att
den behövliga nya tjänsten skulle uppföras som extra ordinarie i 15 lönegraden
under benämningen bokhållare. Detta medförde en anslagsökning
av 3,612 kronor.

Direktionen hade på grund av sjukvårdens krav nödgats anställa och
behövde även framdeles ytterligare extra tjänstemän, nämligen ett sköterskebiträde,
en provsköterska och en städerska samt i ökad ersättning till
tre kökselever utbetala 180 kronor, vilket medförde anslagsbehovets ökning
med 4,488 kronor.

Arbetet vid röntgenavdelningen hade ökats i sådan grad, att en ökning
av arkivpersonalen icke kunnat undgås. Antalet undersökningar hade stigit
från 11,274 år 1929 till 25,452 år 1937 och hade tenderat att ytterligare
stiga. Det registreringsarbete m. m., som härav betingades, hade självfallet
ökats i motsvarande grad. Direktionen hade därför anställt ett extra
kontorsbiträde för ändamålet och begärde nu, att befattningen skulle placeras
som extra ordinarie i 4 lönegraden. Anslagsbehovet ökades härigenom
med 1,932 kronor.

Direktionen hade slutligen räknat med ett ökat anslagsbehov av 37,122
kronor för ytterligare reglering av arbetstiden, så att all ekonomipersonal
och även sköterskebiträden, vilka i avsevärd utsträckning utförde städningsarbete,
måtte kunna få arbetstiden begränsad till 192 timmar per

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

fvra-veckorsperiod. Härför beräknade direktionen erforderligt nyanställa
1 sjukbärare i lönegrad e. 5, 18 sköterskebitraden, 3 köksbiträden och 8
städerskor samtliga i lönegrad e. U. 4.

Genom den beräknade flyttningen av ögonkliniken den 1 januari 1940
samt inskränkning av verksamheten vid vissa polikliniker beräknades
kunna ernås en anslagsminskning för icke-ordinarie personal under budgetåret
1939/40 av 32,137 kronor.

Genom nedläggande av serafimerlasarettets tvättinrättning minskades
anslagsbehovet för icke-ordinarie personal med 28,134 kronor och genom
överföring av tvenne sköterskebefattningar och en eldarbefattning till ordinarie
stat med 6,393 kronor.

Delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal
skulle vid bifall till direktionens här ovan gjorda förslag ökas med
171,606 kronor men minskas med 67,132 kronor, medförande sålunda en
nettoökning av 104,474 kronor. Emellertid uppginge nettoökningen å delposten
till 85,700 kronor. Skillnaden eller 18,774 kronor motsvarade
minskning uti de i staten för innevarande budgetår beräknade beloppen till
arbetstidsreglering, vikariatsersättning under semester samt extra personal
för vakning m. m. Det hade lyckats att avsevärt reducera kostnaderna för
arbetstidsreglering, men däremot icke kostnaderna för vikarier och extra
personal. Arbetstiden för sjukvårdspersonalen vore nu i huvudsak reglerad
enligt medicinalstyrelsens anvisningar.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. vore i avlöningsstaten för
innevarande budgetår uppförd med 35,000 kronor, vilket motsvarade ungefär
4,7 procent av slutsumman å delposten grundavlöningar m. m. Efter
samma procentsats skulle förevarande delpost för budgetåret 1939/40 beräknas
till 38,800 kronor.

Vid bifall till direktionens i det föregående framställda förslag skulle personalen
vid serafimerlasarettet erhålla den sammansättning, som framginge
av vid denna proposition fogade Bilaga C.

Avlöningsstaten för serafimerlasarettet för budgetåret 1939/40 skulle
enligt direktionens förslag erhålla följande utseende (direktionen har endast
beträffande ordinarie befattningshavare tagit hänsyn till den av 1938
års riksdag beslutade löneregleringen för civilförvaltningen):

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, för slagsvis
..................................... kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit:

a. Grundbelopp...............kronor 107,910

b. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis
................... » 19,590 »

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis
.......................kronor 826,500

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
................... » 38,800 »

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis................. »

393,300

127,500

865,300

700

Summa kronor 1,386,800.

lil

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 206.

Ledamoten av direktionen, professorn K. J. H. Bergstrand har anfört
skiljaktig mening och yttrat, att han utöver den av direktionen föreslagna
personalen vid patologiska avdelningen vid serafimerlasarettet ansåge behov
föreligga av ytterligare en underläkare och ett tekniskt biträde.

3. Myndigheternas yttranden.

Statskontoret har anfört följande:

Direktionen hade föreslagit, att ytterligare två ordinarie sjuksköterskebefattningar
skulle inrättas. Statskontoret ville i anledning härav erinra,
att endast två ordinarie sköterskebefattningar föreslagits skola överflyttas
till karolinska sjukhuset, oaktat verksamheten vid ett flertal kliniska avdelningar
och polikliniker komme att nedläggas vid lasarettet. Med hänsyn
härtill och då enligt ämbetsverkets mening en viss försiktighet borde
iakttagas vid anställandet av ordinarie personal vid sjukhusen, innan Haidy
erblick erhållits över de sjukvårdande uppgifternas fördelning mellan de
båda sjukhusen, ansåge sig statskontoret icke kunna tillstyrka framställningen
i denna del.

För patologiska undersökningar och obduktioner hade direktionen föreslagit,
att fyra befattningshavare skulle nyanställas med avlöning från
serafimerlasarettets stat, nämligen en prosektor med arvode av 9,000 kronor,
en assistent med arvode av 1,800 kronor samt ett tekniskt biträde och
en förste vaktmästare, båda i lönegraden A 7. Statskontoret finge i anledning
härav erinra, att — vilket också direktionen framhållit — för dessa
undersökningar hittills disponerats personal och lokaler vid karolinska institutet.
Dessa undersökningar verkställdes sålunda för närvarande utanför
lasarettet. Den omständigheten, att patologiska institutionen vid karolinska
institutet flyttades från sina nuvarande lokaler i närheten av serafimerlasarettet
till Norrbackaområdet, syntes — såvitt ämbetsverket kunde finna
— icke i och för sig utgöra hinder mot att dessa undersökningar för de båda
sjukhusen centraliserades till den nya patologiska institutionen å Norrbacka.
Ämbetsverket finge emellertid erinra, att i avgivet betänkande angående
serafimerlasarettets ekonomi m. m. (jfr statens offentliga utredningar
1936: 1 sid. 93) uttalats nödvändigheten av att en självständig institution
för patologi inrättades vid serafimerlasarettet utan att, enligt statskontorets
mening, det tillfullo klargjorts, vilka orsaker kunde anses hindra
en centralisering av dessa undersökningar. Därest emellertid en dylik centralisering
funnes icke böra ske, hade statskontoret intet att erinra mot
den föreslagna lönesättningen för personalen vid den patologiska avdelningen.

En annan fråga, som statskontoret tidigare antydningsvis berört, vore
spörsmålet örn centraliseringen av sjukgymnastiken till karolinska sjukhuset.
Efter omorganisationen komme sjukgymnastikundervisningen att förflyttas
från serafimerlasarettet till karolinska sjukhuset. Såvitt ämbetsverket
kunde finna, måste det ur undervisningens synpunkt anses angeläget,
att ett så stort patientantal som möjligt erhölles vid karolinska sjukhuset,
varför en centralisering av sjukgymnastiken syntes böra ske till detta sjukhus.
För närvarande vore vid serafimerlasarettet på ifrågavarande avdelning
sysselsatta -—- förutom överläkaren och en biträdande läkare, vilka av
direktionen föreslagits skola förflyttas till karolinska sjukhuset — ytter -

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

ligare en biträdande läkare samt två ordinarie och fyra icke-ordinarie sjukgymnaster.
Härförutom vore uppförda särskilda arvoden till en biträdande
sjukgymnast och assistenten vid gymnastikavdelningen å 3,300 kronor.
Ingen av dessa befattningar hade föreslagits skola överflyttas till karolinska
sjukhuset.

Av de skäl, statskontoret ovan anfört, ifrågasatte ämbetsverket, om ej
hela denna avdelning vid serafimerlasarettet skulle kunna avvecklas och de
patienter, vilka icke vore intagna på lasarettet för vård, remitteras till
karolinska sjukhuset för att där få erforderlig behandling. Huru många sjukgymnaster,
som efter en dylik omorganisation borde bibehållas å serafimerlasarettet
för att giva behandling å för vård å lasarettet intagna sjuka, ansåge
sig statskontoret, i avsaknad av erforderlig utredning i sådant hänseende,
icke kunna bedöma. I vart fall torde ingen särskild läkare härför
behöva anställas, utan torde, örn så skulle befinnas erforderligt — i likhet
med vad som skett å vissa av stadens sjukhus med större antal vårdplatser
än serafimerlasarettet — kunna uppdragas åt någon underläkare att
vid sidan av sina egentliga arbetsuppgifter hava överinseendet över den
eller de kvarvarande sjukgymnasternas arbete.

Den ändring av lönesättningen för eldarna å och föreståndaren för maskinavdelningen,
som direktionen förordat, kunde statskontoret på tidigare angivna
skäl icke för närvarande tillstyrka. Ej heller borde — som tidigare
framhållits — enligt ämbetsverkets mening för närvarande anställas några
biträdande överläkare. Däremot ville statskontoret icke motsätta sig, att
en särskild överläkare anställdes å röntgenavdelningen med ett årsarvode av

9,000 kronor.

Direktionen hade vidare föreslagit, att för »den inre verksamheten» vid
de polikliniker, vilkas »yttre verksamhet» nedlades, skulle bibehållas poliklinikföreståndare
med oförändrade arvoden. Enligt ämbetsverkets mening
hade det varit av intresse, örn omfattningen av denna »inre verksamhet»
under de senaste åren siffermässigt belysts. Statskontoret kunde icke
frigöra sig från det intrycket, att denna inre verksamhet måste bliva av
obetydlig omfattning, och ansåge sig ämbetsverket böra ifrågasätta, om
icke hela detta spörsmål enklast och bäst skulle erhålla sin lösning, ifall för
dessa uppgifter lämpade läkare vid karolinska sjukhuset ålades att i tjänsten
vid behov verkställa undersökning av för vård å serafimerlasarettet
intagna patienter.

Vad direktionen föreslagit i fråga örn vikariatsersättning till underordnad
läkare, som vikarierade för läkare med arvode, föranledde ingen erinran
från statskontorets sida.

Direktionen hade vidare meddelat, att sophiahemmet uppsagt det med
lasarettet ingångna avtalet angående tillhandahållande av sjukvårdspersonal
för sjukhuset. Anledningen härtill syntes enligt direktionens mening
vara, att svårighet yppat sig för sophiahemmet att tillhandahålla erforderligt
antal provsköterskor och elever för både serafimerlasarettet och karolinska
sjukhuset. Betydande svårigheter kunde även enligt direktionens
förmenande förutses för en statens sjuksköterskeskola att omedelbart fylla
serafimerlasarettets behov av sådan personal.

Statskontoret finge i anledning härav erinra, att sophiahemmet så sent
som år 1935 träffat avtal med staten örn att hemmet skulle förse karolinska
sjukhuset med sjukvårdspersonal, medan motsvarande avtal med serafimerlasarettet
ingåtts redan år 1932. Såvitt ämbetsverket kunde finna,

113

Kungl. Marits proposition A7r 206.

måste det vid avtalsförhandlingarna år 1935 hava förutsatts, att sophiahemmet
framgent skulle förse båda sjukhusen med sjukvårdspersonal, och
att hemmet i anledning härav skulle företaga erforderliga utvidgningar i
sin utbildningsverksamhet för sjuksköterskor. Med hänsyn härtill syntes
det ämbetsverket anmärkningsvärt, att sophiahemmet nu sett sig föranlåtet
att uppsäga avtalet med serafimerlasarettet.

I nuvarande läge hade direktionen ansett sig böra beräkna medel med
omkring 120,000 kronor för att eventuellt kunna utbyta provsköterskor
och elever mot sköterskebiträden. Statskontoret kunde icke tillstyrka, att
ett dylikt belopp anvisades utan att en mera ingående undersökning företoges
rörande de möjligheter, som kunde förefinnas för serafimerlasarettet
att täcka sitt behov av provsköterskor och elever från — i första hand —
statens sjuksköterskeskola, eller, om denna utväg icke visade sig framkomlig,
från andra institutioner, som bedreve dylik utbildning.

Såvitt ämbetsverket kunde finna, borde tills vidare anstå med anställandet
av något kontorsbiträde till hjälp åt den sociala kuratorn vid sjukhuset.
Då i och med att karolinska sjukhuset började sin verksamhet vissa
lättnader borde inträda i sysslomanskontorets arbetsbörda dels därigenom,
att serafimerlasarettet icke längre behövde sörja för kosthållet å radiumhemmet,
dels ock genom att serafimerlasarettets befattning med lasarettets
tvätt komme att upphöra, syntes det ämbetsverket för närvarande knappast
motiverat, att någon ytterligare bokhållarbefattning inrättades å
detta kontor.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har beträffande förslaget rörande
personaluppsättning för serafimerlasarettet icke ansett sig kunna tillstyrka
uppfattning till högre lönegrad av maskinmästaren, varjämte lönenämnden
föreslagit, att i stället för den upptagna extra ordinarie bokhållartjänsten
i 15 lönegraden skulle inrättas en extra ordinarie befattning i 12
lönegraden.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har anfört:

Direktionen för karolinska sjukhuset ansåge, att ett antal polikliniker
vid serafimerlasarettet skulle nedläggas samt att den yttre verksamheten
vid de medicinska och kirurgiska poliklinikerna därstädes skulle minskas.
Direktionen räknade vidare med att verksamheten vid den sjukgymnastiska
polikliniken skulle upprätthållas utan annan inskränkning än som
möjligen kunde följa av den minskade tillströmningen till medicin- och
kirurgpoliklinikerna.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet ville härtill framhålla, att
om en sjukgymnastik poliklinik i nuvarande eller något minskad omfattning
skulle finnas kvar vid serafimerlasarettet, kunde detta komma att
äventyra undervisningen av sjukgymnaster. Redan under nuvarande förhållanden
vore patientmaterialet ej så stort, som ur undervisningens synpunkt
vore önskvärt. Direktionen måste därför på det bestämdaste motsätta
sig åtgärder ägnade att minska patienttillströmningen till gymnastikavdelningen
vid karolinska sjukhuset. Direktionen förbisåge givetvis icke,
att det förefunnes ett behov av alt erhålla sjukgymnastik behandling för
patienterna på serafimerlasarettet ävensom för de å dess kvarvarande polikliniker
vårdade, men ville framhålla, att de senare för erhållande av sjukgymnastik
vård borde hänvisas till karolinska sjukhuset, där detta utan

Bihang till riksdagens protokoll 1981). 1 sami. Nr 206. 8

114

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

oskälig omgång eller kostnad för patienten kunde ske och icke av medicinska
skäl vore olämpligt. Direktionen föresloge därför, att gymnastikavdelningen
vid serafimerlasarettet, sedan motsvarande avdelning vid karolinska
sjukhuset öppnats den 1 oktober 1939, avsevärt beskures.

Enligt sjukhusdirektionens förslag skulle personalen vid serafimerlasarettets
gymnastikavdelning komma att bestå av en biträdande läkare, 2
ordinarie, 2 extra ordinarie samt 2 extra sjukgymnaster jämte en biträdande
sjukgymnast och assistent. För närvarande funnes på serafimerlasarettets
stat uppförda samma antal sjukgymnaster. Innan samarbetet mellan serafimerlasarettet
och gymnastiska centralinstitutet kommit till stånd funnos
på lasarettet anställda 4 sjukgymnaster. Då sjukhusdirektionen förutsatte,
att verksamheten å de kvarvarande poliklinikerna skulle minskas med omkring
25 procent, ansåge direktionen, att vid oförändrad tilldelning av
patienter till gymnastikavdelningen lasarettet kunde reda sig med 75 procent
av de ursprungligen fyra sjukgymnasterna, d. v. s. 3 i stället för av
lasarettsdirektionen föreslagna 6. Då polikliniska patienter, som vore i
behov av sjukgymnastik behandling, som redan nämnts, i största möjliga
utsträckning borde hänvisas till karolinska sjukhuset, torde antalet sjukgymnaster
å serafimerlasarettet kunna möjligen minskas till 2, av vilka
åtminstone 1 borde vara extra.

Direktionen hade intet att erinra mot att en biträdande läkare fortfarande
anställdes vid serafimerlasarettets gymnastikavdelning. Då undervisningen
där nedlades, kunde det dock icke finnas något skäl för att den
biträdande sjukgymnasten och assistenten skulle kvarbliva vid avdelningen.
Detta kunde varken krävas med hänsyn till sjukvårdens uppgifter i anseende
till det avsevärt minskade patientantalet eller till undervisningen
för medicine kandidater, då den senare uppenbarligen borde förläggas till
karolinska sjukhusets större och bättre utrustade avdelning.

Medicinalstyrelsen har anfört, att av vad medicinalstyrelsen anfört angående
löneställningen för vissa befattningar vid karolinska sjukhuset framginge,
att styrelsen icke ansåge sig hava anledning att tillstyrka de förslag
till förhöjd löneplacering för motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet,
som framlagts i samband med förslag till stat för sistnämnda
sjukhus.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har ansett den av professorn Bergstrand
föreslagna ökningen av personalen å serafimerlasarettets patologiska
avdelning ofrånkomlig.

Med avseende å prosektorsbefattningen vid nämnda avdelning funné
kollegiet det skäligt, att innehavaren finge åtnjuta ersättning för histologiska
undersökningar enligt för karolinska sjukhuset gällande grunder med

4,000 kronor.

I särskilt yttrande till kollegiets protokoll har professorn J. W. Nordenson
med avseende å den föreslagna prosektorstjänsten erinrat, att av karolinska
institutets bägge professorer i patologi den ene vore obducent vid
Sabbatsbergs sjukhus. Då nu institutet behövde tvenne undervisande obducenter
vid sina egna sjukhus, syntes det Nordenson riktigast och mest

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

ekonomiskt, att den vid Sabbatsbergs sjukhus verksamme återbördades till
institutet och flyttades till karolinska sjukhuset. En sådan förflyttning
vore i god överensstämmelse med grundtanken för hela nybygget, nämligen
strävandet att på en plats sammanföra alla institutets olika inrättningar.
Härigenom skulle prosektorslönen inbesparas. Den av professorn Bergstrand
krävda personalökningen borde då komma på karolinska sjukhuset.

Professorn F. Henschen har i särskilt yttrande anfört, att den för prosektorn
föreslagna avlöningen vore otillräcklig med hänsyn till de arbetsuppgifter,
som komme att åvila honom.

4. Sjukhusdirektionens yttrande i anledning av myndigheternas

erinringar m. m.

Direktionen har i sitt ifrågavarande yttrande anfört följande:

Direktionen ville betona, att statskontorets tanke att låta alla obduktioner
förrättas för båda sjukhusen vid karolinska sjukhuset icke av praktiska
skäl kunde genomföras, då läkarna vid serafimerlasarettet ofta borde
vara närvarande vid dylika obduktioner. Personaluppsättningen för den
patologiska avdelningen vid serafimerlasarettet vore emellertid ganska liten.

De tre i direktionens skrivelse av den 26 oktober 1938 upptagna biträdande
överläkartjänsterna torde kunna utgå.

I anledning av vad direktionen över gymnastiska centralinstitutet anfört
syntes befattningen såsom biträdande sjukgymnast-assistent samt två
extra sjukgymnasttjänster å serafimerlasarettet kunna indragas från den
tidpunkt, då gymnastikavdelningen vid karolinska sjukhuset komme i verksamhet.

För merutgifter, som förorsakades av att elever och provsköterskor vid
serafimerlasarettet skulle under nästa budgetår behöva utbytas mot sköterskebiträden,
hade direktionen beräknat ett anslagsbehov av 100,000 kronor.
Direktionen föresloge, att ifrågavarande anslag minskades med 10,000
kronor, varvid viss hänsyn tagits till att eleverna vid statens sjuksköterskeskola
skulle kunna tagas i anspråk i sjukvårdsarbetet. För oförutsett
personalbehov vid serafimerlasarettet torde vidare få beräknas ett anslag
av 5,000 kronor.

I anledning av statskontorets erinringar beträffande verksamheten vid
serafimerlasarettets polikliniker har jag från direktionen införskaffat följande
kompletterande uppgifter beträffande direktionens i ämnet framställda
förslag.

Den yttre verksamhetens nedläggande vid vissa polikliniker innebure,
att inga direkt sökande patienter där skulle mottagas. Den inre verksamhetens
fortgående betydde, att personal fortfarande stöde till förfogande
i berörda polikliniker för undersökning och eventuell behandling av patienter,
som söht läkare å någon av kirurgiska, medicinska eller nervpoliklinikerna
vid lasarettet eller som remitterats från någon av lasarettets
kliniker.

116

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

Den kvarvarande personalen å följande polikliniker skulle bliva:
Ögonpolikliniken.

1 poliklinikföreståndare, arvode 6,500 kronor (för närvarande benämndes
dessa i staten biträdande läkare),

1 sjuksköterska i A 7.

Öron-, näs- och halspolikliniken.

1 poliklinikföreståndare, arvode 6,500 kronor,

1 andre underläkare, e. 22 (för närvarande i stat benämnd underläkare),
1 sjuksköterska i A 7,

1 sköterskebiträde.

Kvinnopolikliniken.

1 poliklinikföreståndare, arvode 4,800 kronor. (Nödig assistens lämnades
av nervpoliklinikens sjukvårdspersonal.)

Att läkarna behövde assisterande sjukvårdspersonal torde ej behöva
närmare utvecklas.

Att direktionen icke tänkt sig någon beskärning av arvodena torde förklaras
av önskemålet att på dessa viktiga poster erhålla väl kvalificerade
läkare.

Av direktionens skrivelse framginge, att en minskning av patientantalet
vid medicinska och kirurgiska poliklinikerna kunde väntas, ehuru dess
omfattning givetvis ej kunde på förhand beräknas. Direktionen hade emellertid
räknat med en minskning av 25 procent i fråga örn poliklinikinkomsterna.
Någon indragning av personal hade direktionen emellertid icke
ansett sig böra räkna med å dessa polikliniker. Förklaringen därtill vore dels
ovissheten örn huru stor minskningen i patientantalet kunde bliva, dels att
personalen för närvarande vore knappt tillmätt. Vad kirurgiska polikliniken
beträffade, vore denna organiserad så, att två läkare skulle samtidigt arbeta,
den ene på manliga och den andre på kvinnliga avdelningen. Medicinska
polikliniken hade redan år 1933 ett så stort antal patienter, att
ytterligare en läkare utöver de förutvarande tre behövdes, ehuru lön ej
erhölles förr än i början av år 1934. Antalet patienter och läkare vid medicinska
och kiurgiska poliklinikerna utgjorde

medicinska polikliniken

patienter........

läkare ..........

kirurgiska polikliniken

patienter........

läkare ..........

år 1933 år 1934 år 1937

9,936 11,504 12,212

3 4 4

17,527 18,185 21,207

2 2 2

5. Särskild ersättning till läkare vid serafimerlasarettet
för vissa intyg och utlåtanden.

På sätt framgår av propositionen nr 272/1937, sid. 63, förklarade sig allmänna
civilförvaltningens lönenämnd icke hava något att erinra mot vissa
av karolinska sjukhusets direktion föreslagna höjningar av arvodena för

117

Kungl. May.ts proposition Nr 206.

de biträdande läkarna vid serafimerlasarettet, dock endast under förutsättning,
att rätten till ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande
sådana poliklinikpatienter, å vilka bestämmelserna i lagen om
olycksfall i arbete ägde tillämpning, upphävdes. Å sid. 67 i propositionen
anförde jag, att Kungl. Majit framdeles torde böra taga frågan under omprövning.
I skrivelse nr 465/1937 uttalade riksdagen sin anslutning i princip
till lönenämndens förslag och förklarade sig förvänta, att frågan gjordes
till föremål för närmare utredning och förelädes 1938 års riksdag.

Genom beslut den 30 juni 1937 anbefallde Kungl. Majit direktionen att,
med beaktande av vad i ämnet sålunda anförts, till Kungl. Majit inkomma
med utredning om upphävande av rätten till ersättning för utfärdande av
ovanberörda intyg och utlåtanden.

I sin skrivelse den 25 november 1937 rörande anslagsäskandena för budgetåret
1938/39 inkom direktionen med den anbefallda utredningen.

De intyg, som jämlikt olycksfallsförsäkringslagen utfärdades å serafimerlasarettets
kirurgiska poliklinik, vore, yttrade direktionen, av följande fyra
slag:

1) Anmälning sintyg (Intyg I), vilka utfärdades i samtliga fall, då arbetsoförmågan
varit eller kunde väntas bliva nedsatt. I fallen utan nedsättning
av arbetsförmågan utfärdades oftast intet intyg, även om den
skadade underginge behandling.

2) Fortsättning sintyg (Intyg II), vilka utfärdades mindre ofta, exempelvis
örn patienten uppgåve sig omedelbart vara i behov av fortsatt understöd
från försäkringsanstalten eller vid mer utdraget sjukdomstillstånd.

3) Slutintyg (Intyg III), vilka efter behandlingens avslutande utfärdades,
örn något inträffat, som ej funnes angivet å intyg I (exempelvis örn
tiden för arbetsoförmåga blivit längre än vad som där angivits). Dessutom
utfärdades intyg III på särskild begäran av arbetsgivaren eller försäkringsbolaget
.

4) Invalidiietsintyg (med en ingående beskrivning av den skadades bestående
och objektiva symptom samt ibland med ett utlåtande örn besvärens
samband med olycksfallet), vilka utfärdades dels i samband med intyg
III i händelse kvarstående men förelåge, dels på särskild begäran av försäkringsbolag,
då ändring i arbetsförmågans nedsättning efter viss tid (efter
1—2—3 år) kunde beräknas hava inträtt.

Direktionen hade berett riksförsäkringanstalten och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens
förening tillfälle att yttra sig i ämnet. Såväl riksförsäkringsanstalten
som nämnda förening avstyrkte ett slopande av förevarande
ersättning. Beträffande motiveringen härför torde få hänvisas till
den i propositionen nr 103/1938 intagna redogörelsen, sid. 22 ff.

I anslutning till och med instämmande i huvudsak i vad riksförsäkringsanstalten
och de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens förening anfört
framhöll direktionen för sin del såsom skäligt och önskvärt, alt behörig
hänsyn toges till läkarnas i vårt land hittills sanktionerade rättighet att för
avgivande av intyg av förevarande slag erhålla viss ersättning. En föränd -

118

Kungl. Marits ''proposition Nr 306.

ring härutinnan för serafimerlasarettets och karolinska sjukhusets läkare
skulle försätta dessa i en ogynnsam särställning i förhållande till läkarna vid
andra sjukhus i landet, vilka senare enligt sjukhusstadgan ägde rätt till
sådan ersättning. Frågan torde böra ses i ett vidare sammanhang och gälla
rättigheten i allmänhet för läkare vid landets sjukvårdsinrättningar att
uppbära ersättning för olika slag av intyg. Direktionen ville vidare erinra
om att såväl de särskilda sakkunniga som direktionen vid den senaste löneregleringen
för serafimerlasarettets läkare utgått ifrån att rätten till ersättning
för intyg skulle kvarstå.

Direktionen hade sålunda vid övervägande av frågan icke funnit skäl
föreligga för upphävande av rätten till ersättning.

Ledamoten av direktionen, statskommissarien Tottie hade vid direktionens
sistnämnda förslag anmält skiljaktig mening och anfört:

Då ersättningen för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande poliklinikpatienter
i allmänhet borde ingå i den gottgörelse, som av vederbörande
sjukhus uttoges och icke ersattes i annan ordning, måste reservanten
ansluta sig till ett av allmänna civilförvaltningens lönenämnd framställt
förslag beträffande ersättning för intyg eller utlåtanden av nu ifrågavarande
slag. Enligt reservantens mening borde lasarettet äga uppbära ersättning
för ifrågavarande intyg eller utlåtanden och vederbörande läkare i stället
erhålla den ökning i arvodet, som kunde anses motiverad med hänsyn
till det arbete, som kunde anses åvila honom med utfärdande av intyg
och utlåtanden av detta slag. Direktionen torde i så fall böra fastställa
en taxa för dessa intyg och utlåtanden. Ett särskilt skäl att icke vid den
lönereglering, varom nu vore fråga, bibehålla denna rätt till ersättning läge
dessutom i den omständigheten, att ersättningar av ifrågavarande slag nu
utginge synnerligen ojämnt och föranledde, att en läkare, som handhade
utfärdandet av dylika intyg, ofta komme i en ur ekonomisk synpunkt
väsentligt gynnsammare ställning än den, som icke sysslade med dylikt arbete,
men hade en ur sjukvårdens synpunkt minst lika värdefull uppgift
att fylla. Tidigare vunna erfarenheter utvisade även, att lasarettet måste
genom lämnande av personligt lönetillägg kompensera mistningen av sportelinkomster
av likartat slag. Härtill komme, att, enligt vad som framginge
av den till direktionen lämnade utredningen, vid lasarettet anställd personal
brukade tagas i anspråk för arbete i samband med intygens utfärdande. Det
syntes lämpligare, att denna personal utförde sådant arbete i tjänsten och
mot ersättning enligt för personalens avlöning fastställda allmänna grunder
och icke vid sidan av tjänsten efter avtal med vederbörande läkare.

Den anordningen syntes kunna i detta fall vidtagas, att direktionen, för
den händelse rätten till ersättning nu upphävdes, erhölle bemyndigande att
i samråd med vederbörande försäkringsinrättningar på lämpligt sätt ordna
denna angelägenhet och av dem uppbära den gottgörelse, som kunde anses
skälig för arbetet i fråga. Emellertid syntes det nu behandlade spörsmålet
äga en vidare betydelse och i viss mån beröra frågan örn ersättning för intyg
i allmänhet.

Statskontoret anslöt sig till den av reservanten uttalade meningen.

T omförmälda proposition nr 103/1938, sid. 29, anförde jag bland annat:

119

Kungl. May.ts proposition Nr 206.

För egen del hade jag kommit till den uppfattningen, att de övervägande
skälen talade för ett avskaffande av nämnda ersättningar i deras
nuvarande form. Jag anslöte mig alltså till den ståndpunkt, som kommit
till synes i 1937 års riksdags förutnämnda uttalande i ämnet. Det vore
visserligen sant, att genom en sådan åtgärd läkarna vid ifrågavarande
statliga sjukvårdsinrättningar — min uppfattning att dylika ersättningar
till de enskilda läkarna icke borde utgå gällde även karolinska sjukhuset
— skulle försättas i en annan ställning än läkarna vid andra sjukhus i landet,
men det syntes mig riktigt, att staten vid sina sjukhus även i fråga
örn läkarpersonalen tillämpade ersättningsprinciper, som anslöte sig till vad
som gällde inom andra statliga verksamhetsområden och som kunde tjäna
de övriga sjukhusen i vårt land till förebild.

Enligt min mening borde emellertid de vid sjukhuset nu anställda läkare,
som uppbure ifrågavarande ersättningar, komma i åtnjutande av
dem efter oförändrade grunder, så länge de innehade sina nuvarande befattningar.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av
sjukhusdirektionen meddela de bestämmelser i övrigt rörande avvecklingen
av ifrågavarande ersättningssystem, som kunde befinnas erforderliga.
De förslag, som framlagts av reservanten inom direktionen, torde
härvid kunna tagas till utgångspunkt. Vid den fortsatta utredningen av
detta spörsmål syntes jämväl böra tagas under övervägande, huruvida icke
motsvarande åtgärder borde vidtagas i fråga om ersättning för likartade
intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen.
Därest så befunnes påkallat, torde Kungl. Majit
böra meddela erforderliga bestämmelser jämväl i sistberörda hänseenden.

I skrivelse nr 174/1938 uttalade riksdagen, bland annat, att riksdagen
delade min uppfattning, att den vissa av lasarettets läkare nu tillkommande
rätten till särskild ersättning för utfärdande av ifrågavarande intyg och
utlåtanden borde avskaffas i sin nuvarande form, dock med rätt för de
läkare, som nu uppbure sådan ersättning, att komma i åtnjutande därav
enligt oförändrade grunder, så länge de innehade sina nuvarande befattningar.
Vidare framhöll riksdagen, att det vore önskvärt, att den fortsatta
utredningen i ämnet toge sikte jämväl på spörsmålet, huruvida icke motsvarande
åtgärder borde vidtagas i fråga örn ersättning för likartade intyg
och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsf
örordningen.

I utlåtande den 1 juli 1938 över en av Sveriges yngre läkares förening
gjord anhållan örn anstånd tills vidare med avgörandet av frågan örn avskaffande
av förevarande slag av ersättningar, vidhöll lönenämnden sin i
det föregående uttalade mening, att rätten till sagda ersättningar borde
upphävas.

Lönenämnden uttalade sig emellertid för den uppfattningen, att vid
riksdagsbehandlingen av ifrågavarande spörsmål avsetts, att kompensation
i någon form skulle tillkomma den berörda läkarpersonalen, för den händelse
den nuvarande rätten till ersättning upphävdes. Lönenämnden fann
det emellertid erforderligt, att en närmare utredning komme till stånd rörande
den lämpligaste formen för cn dylik ersättning, varvid särskilt syn -

120

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

tes böra undersökas vilka ersättningsbelopp, som enligt dittillsvarande ersättningsgrunder
utgått till de berörda läkarna. Utredningen syntes även
böra avse försäkringsinrättningarnas gottgörelse till sjukhuset för avgivna
intyg och utlåtanden. I överensstämmelse med vad som förutsatts av
statsmakterna vid frågans behandling, syntes jämväl böra övervägas, vilka
åtgärder som borde vidtagas i fråga om ersättningar för likartade intyg
och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 15 juli 1938 anbefallt direktionen
att verkställa utredning av frågan örn avveckling av ovanberörda ersättningssystem,
varvid särskilt borde beaktas vad lönenämnden i nyssnämnda
yttrande anfört, har direktionen i skrivelse den 11 november 1938 framlagt
utredning och förslag i ämnet.

Direktionen har inledningsvis framhållit, att ifrågavarande intyg äro
dels sådana, som utfärdades beträffande poliklinikpatienter, skadade under
sådana omständigheter att lagen örn försäkring för olycksfall i arbete ägde
tillämpning (olycksfallsintyg), dels ock likartade intyg och utlåtanden inom
övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen.

_ Olycksfallsintyg en. Till en början ville direktionen framhålla, att rätten
till nu ifrågavarande ersättningar gällde ej blott de läkare vid poliklinikerna
och röntgenavdelningen, som i avlöningsstaterna benämndes biträdande
läkare, utan även underläkarna.

Av vad som förekommit vid frågans behandling syntes direktionen
kunna dragas den slutsatsen, att statsmakterna icke ställt sig avvisande
till tanken på en kompensation i form av höjd avlöning för vissa läkartjänster,
men att denna finge avvägas med hänsyn till vad som vore motiverat
av det arbete, som kunde anses åvila vederbörande med utfärdande
av intygena och utlåtandena av ifrågavarande slag, varvid ock finge göras
en jämförelse med andra läkare vid lasarettet, som icke sysslade med dylikt
arbete, men hade en ur sjukvårdens synpunkt lika värdefull uppgift att
fylla.

Direktionen hade i sin omförmälda skrivelse den 25 november 1937 anfört
vissa siffror, beräknade på grundval av anteckningar å journalkorten,
angående antalet vid kirurgiska polikliniken och ögonpolikliniken utfärdade
intyg för år 1936. Direktionen återgåve nedan samma siffror, kompletterade
med beräknat ersättningsbelopp för invaliditetsintyg samt siffror
rörande ersättning till röntgenavdelningens läkare. Därutöver angåves motsvarande
siffror för år 1937.

Kungl. Majlis proposition Nr 206. 121

År 1936

År 1937

Avdelning och intygsslag

Antal
intyg och
utlåtanden

å kr.

Summa

kr.

Antal
intyg och;
utlåtanden

å kr.

Summa

kr.

Kirurgiska poliklinikens manliga
avdelning.

Intyg I ................

1,972

4

7,888

2,405

4

9,620

1,522

53

3

4,566

530

1,968

36

3

5,904

360

Invaliditetsintyg...........

10

10

Summa

3,547

12,984

4,409

15,884

Kirurgiska poliklinikens kvinnliga
avdelning.

Intyg I ................

715

4

2,860

924

4

3,696

Intyg II och III ..........

634

3

1,902

723

3

2,169

Invaliditetsintyg...........

7

10

70

15

10

150

Summa

1,356

4,832

1,662

6,015

Ögonpolikliniken.

Intyg I ................

127

4

508

329

4

1,316

Intyg II och III ..........

33

3

99

31

3

. 93

Invaliditetsintyg...........

7

10

70

5

10

50

Summa

167

677

365

1,459

Röntgenavdelningen..........

960

10

9,600

970

10

9,700

Ersättningen för invaliditetsintygen vore en medelsiffra.

Frågan rörande vilka ersättningsbelopp, som enligt hittillsvarande ersättningsgrunder
utgått till vederbörande läkare, vore, åtminstone vad
kirurgiska polikliniken beträffade, vansklig att besvara, emedan anteckningar
i sådant avseende ej funnes. Kirurgiska polikliniken vore såsom ovan
syntes delad på en manlig och en kvinnlig avdelning. Under normala förhållanden
kunde beräknas, att den biträdande läkaren under sex månader
skötte den manliga avdelningen och under tre månader den kvinnliga.
Under återstående tre månader skulle han som regel vara tjänstledig dels
för uppehållande av överläkartjänst, dels för åtnjutande av semester (30
dagar). Vid ett sådant förhållande och under antagande, att ersättningen
fördelade sig jämnt under året, skulle på den biträdande läkaren vid kirurgiska
polikliniken efter medeltalet för ovan angivna tvenne år kunna
beräknas komma ett ersättningsbelopp för olycksfallsintyg av 8,560 kronor
under ett år eller i genomsnitt per tjänstgöringsmånad 950 kronor.
På underläkaren-amanuensen skulle under anförda förhållanden och under
förutsättning dels att han erhölle förordnande som vikarie under biträdande
läkarens ledighet, dels ock åtnjöte en månads semester, komma ett

122

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 206.

ersättningsbelopp för olycksfallsintyg av 9,456 kronor eller 860 kronor
per tjänstgöringsmånad. Vad här i fråga om ersättningsbeloppens fördelning
på läkarna vid kirurgiska polikliniken anförts, skulle således gälla
personen och såsom normala beräknade förhållanden. Fördelades åter ersättningsbeloppen
på tjänsterna, vilket i detta sammanhang syntes riktigast,
och lika för båda gjorde detta, beräknat efter medeltalet för de båda
angivna åren, för vardera tjänsten cirka 9,900 kronor för år eller 825 kronor
för månad.

Beträffande ögonpolikliniken hade biträdande läkaren därstädes upplyst,
att han under senaste året endast undantagsvis utfärdat olycksfallsintyg.
Ersättningsbeloppet skulle sålunda kunna fördelas lika på de båda underläkartjänsterna
och gjorde detta efter medeltalet av ovan för åren 1936 och
1937 angivna siffror cirka 500 kronor för år eller cirka 45 kronor per
månad för vardera av de två underläkartjänsterna.

I fråga om röntgenavdelningen utfärdade som regel den biträdande läkaren
olycksfallsintygen. Medelinkomsten för dylika intyg (utlåtanden) de
ovan angivna två åren uppginge sålunda för berörda tjänst till 9,650 kronor
eller cirka 800 kronor per månad.

Sammanfattat skulle alltså fördelningen av ersättningsbeloppen för
olycksfallsintygen under ovan angivna tvenne år kunna beräknas vara i

medeltal för år:

på biträdande läkartjänsten vid kirurgiska polikliniken . kronor 9,900

» » » » ögonpolikliniken...... » —

» » » » röntgenavdelningen.... » 9,650

» en underläkare-amanuenstjänst vid kirurgiska polikliniken
..................................... » 9,900

» en underläkartjänst vid ögonpolikliniken.......... » 534

» » underläkare-amanuenstjänst vid ögonpolikliniken. . » 534

Härtill borde anmärkas, att underläkare-amanuenstjänsten vid kirurgiska
polikliniken i regel innehades endast ett år av samma person.

Beträffande försäkringsinrättningarnas gottgörelse till sjukhuset för avgivna
intyg och utlåtanden funne direktionen med hänsyn till att antalet
intyg beträffande här ifrågavarande patienter varierade från ett till två
eller flera för person, och med hänsyn till förhållandena vid andra sjukhus
lämpligast, att ingen ändring i nuvarande av medicinalstyrelsen fastställda
taxa gjordes i förevarande sammanhang.

Direktionen finge i detta sammanhang påpeka, att det i riksdagens
skrivelse 174/1938 använda uttrycket »dock med rätt för de läkare,
som nu uppbära sådan ersättning, att komma i åtnjutande därav enligt
oförändrade grunder, så länge de innehava sina nuvarande befattningar»
givit anledning till tvekan örn huru vitt det skulle tolkas. Lasarettets underordnade
läkare förordnades enligt gällande reglemente på viss tid, som ej
utan Kungl. Maj:ts medgivande finge överstiga tre år i sänder. I praktiken
hade detta i allmänhet tillämpats så, att underläkare förordnats på ett
år i sänder och biträdande läkare på tre år i sänder. Den biträdande läkarens
vid röntgenavdelningen förordnanden — han förordnades av kanslern
för rikets universitet såsom biträdande lärare och vore i sådan egenskap
skyldig tjänstgöra som biträdande läkare vid serafimerlasarettet —
gällde emellertid endast ett år i sänder. En formell tolkning av berörda
uttryck syntes innebära, att nuvarande befattning gåves betydelsen nu -

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

varande förordnande. Direktionen ansåge emellertid, att uttrycket borde
kunna tolkas efter sin ordalydelse och sålunda gälla även vid ett förnyat
förordnande å samma befattning.

Direktionen hade jämväl att avgiva de förslag, vartill utredningen ansåges
böra föranleda. Beträffande olycksfallsintygen skulle direktionen genom
det ovan anförda kunna sägas hava intagit den ståndpunkten, att
någon kompensation utöver den av statsmakterna direkt utsagda vid borttagande
av rätten för vissa underordnade läkare att uppbära ersättning
för utfärdande av olycksfallsintyg eller därmed jämställda utlåtanden icke
vore motiverad. Härtill ville direktionen tillägga, att vad direktionen ovan
anfört och de slutsatser, som därav skulle kunna dragas, grundade sig på
en strängt formell tolkning av innebörden i riksdagens beslut. Direktionen
ansåge det emellertid icke oberättigat att på grund av vad som förekommit
vid frågans behandling draga den slutsatsen, att riksdagen icke avsett
att helt borttaga den inkomst, läkarna haft genom utfärdande av här
ifrågavarande intyg. Att nu på grundval av siffror från endast två år, dessutom
från en högkonjunktursperiod, vidtaga en höjning av de fasta arvodena
för vissa biträdande läkare och några få underläkare och samtidigt
ålägga dem att utan särskild ersättning utfärda intyg, varom här vore
fråga, funne direktionen icke lämpligt. Härvid syntes hänsyn böra tagas dels
till karolinska sjukhusets förestående öppnande och de konsekvenser, som
därav kunde uppstå i fråga örn besöksfrekvensen vid serafimerlasarettet
m. m. — statsmakternas beslut skulle ju ock få tillämpning å karolinska
sjukhuset — dels ock till att frågan örn ersättning för intyg av här berörda
och annan art torde bliva föremål för utredning i ett vidare sammanhang
genom 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. Däremot skulle kunna
tänkas, att lasarettet skulle inkassera ifrågavarande ersättningar och sedan
till vederbörande läkare utbetala, vad på dem ankomme. Så skedde nu
beträffande ersättningen för de utlåtanden, som av vederbörande läkare
utfärdades i anslutning till verkställd röntgenundersökning. En motsvarande
anordning beträffande de intyg, som utfärdades av läkarna vid poliklinikerna,
skulle visserligen vålla ett ej oväsentligt merarbete i redovisningsoch
administrativt hänseende, men å andra sidan skulle härigenom markeras,
att intygen utfärdades genom lasarettet och vinnas samma kontroll,
som redan nu tillämpades beträffande avgifterna för verkställda röntgenundersökningar.
Ej heller kunde bortses från att sjukhusets personal —
sjuksköterskor och kanslipersonal — i viss utsträckning toges i anspråk
för arbete i samband med ifrågavarande intygs utfärdande samt att lasarettet
avlönade nämnda personal, varjämte lasarettet nu gäldade vissa
expenskostnader. Med hänsyn till dessa förhållanden syntes det vara skäligt,
att av den gottgörelse, som härflöte från intygen, viss del tillf olle lasarettet
såsom ersättning flir dess kostnader. Under sådana förhållanden
syntes intet heller vara att erinra emot att ifrågavarande personal toge
befattning med intygen i fråga, något som eljest syntes kunna ifrågasättas.
Visserligen hade en av läkarna meddelat, att viss gottgörelse lämnades
personalen vid lasarettet för dess arbete med de av läkarna utfärdade intyg,
för vilka de ensamma hittills uppburit ersättningen. Då detta förfarande
kunde göras till föremål för vissa erinringar, syntes det direktionen som
örn två utvägar här stöde till buds, nämligen antingen att utfärda förbud
för lasarettets personal att taga någon som helst befattning med dessa
läkarintyg, eller oek alt lala läkarna få tillstånd att, (lii så erfordrades,

124

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

anlita personalen jämväl härför. Den sistnämnda anordningen torde för
patienterna vid poliklinikerna vara av praktiska skäl att föredraga, och ur
lasarettets synpunkt syntes intet vara att häremot erinra för den händelse
lasarettets kostnader i huvudsak ersatts. Detsamma borde gälla i fråga
om utlåtandena i samband med röntgenundersökningarna. Ehuru otvivelaktigt
ett ökat arbete uppstode för lasarettet, ifrågasatte dock direktionen,
huruvida det icke ur såväl praktiska som sakliga synpunkter i övrigt måste
anses vara att förorda att införa en sådan fördelning av enligt fastställd
taxa utgående intygsersättning, att läkaren själv erhölle av lasarettet 90
procent, medan lasarettet för sina omkostnader behölle återstående 10
procent.

Direktionen ansåge sig därutöver icke böra föreslå annan ändring i nuvarande
former för ifrågavarande ersättning till de underordnade läkarna
vid poliklinikerna och röntgenavdelningen än att för utfärdande av intyg
och utlåtanden rörande sådana poliklinikpatienter, å vilka lagen om försäkring
för olycksfall i arbete skulle äga tillämpning, framdeles borde iakttagas
att. i den mån så lämpligen läte sig göra, de underordnade läkarnas
tjänstgöring av vederbörande överläkare så ordnades, att av dylika intyg
och utlåtanden härflytande inkomster kunde fördelas mellan de underordnade
läkarna något jämnare än vad hittills varit fallet.

Intyg och utlåtanden inom övriga socialför säkring sgrenar och enligt militärer
sättnings]örordningen. Direktionen saknade i fråga örn dylika intyg
möjlighet att prestera några på anteckningar i journaler grundade siffror
om ersättningsbeloppens storlek för de olika läkarna. Dessa intygsersättningar,
bland vilka ersättningar för intyg till sjukkassor sannolikt utgjorde
huvuddelen, torde fördela sig mera jämnt än olycksfallsintygen på de underordnade
läkarna vid sjukhuset. De underordnade läkarnas förening hade
beretts tillfälle att framlägga sina synpunkter på föreliggande fråga och
hade därvid anfört vissa inkomstsiffror för olika befattningar, grundade
på medlemmarnas individuella deklarationer. Direktionen hade icke funnit
anledning att nu anföra ifrågavarande siffror, vilka varierade mellan
lägst 10 kronor och högst 160 kronor per månad.

Frågan om huru ersättningen för intyg och utlåtanden inom socialförsäkringen
i allmänhet samt enligt militärersättningsförordningen borde
betalas syntes böra lösas i samband med den utredning, som anförtrotts
1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga, vilka erhållit sitt uppdrag efter
det 1938 års riksdag uttalat sig i här berörda fråga. Dock syntes det vara
önskvärt att det, i avvaktan på nämnda utredning och vad därav kunde
följa, fastställdes, att patient, som på grund av medellöshet befriats från poliklinikavgift,
icke skulle behöva betala avgift för intyg. Givetvis gällde
detta icke exempelvis i fråga om sjukkasseintyg, som betalades av vederbörande
kassa. Liksom hittills borde den av medicinalstyrelsen för intyg av i
denna avdelning berört slag fastställda taxan vinna tillämpning.

För den händelse intyg av senast omnämnda art utfärdades genom lasarettets
försorg av där anställda underläkare eller biträdande läkare torde
intet vara att erinra mot att i stort sett samma grunder framdeles vunne
tillämpning, som nu ifrågasatts beträffande ersättandet av olycksfallsintygen.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 29 november 1938 förklarat sig
i princip kunna ansluta sig till de synpunkter, som av direktionen framförts
i dess ovanberörda utlåtande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206. 125

Sveriges yngre läkares förening har i skrivelse den 29 november 1938
anfört bland annat:

För närvarande gällde på serafimerlasarettet beträffande intygsersättningarna
överhuvudtaget samma normer som tillämpades på de anstalter,
å vilka sjukhuslagen ägde tillämpning. Sålunda ersattes olycksfallsintyg och
med dem sammanhängande röntgenutlåtanden i full utsträckning till läkarna,
olycksfallsintygen direkt och utan mellanhänder, röntgenutlåtandena
däremot via sjukhusets kontor. Direktionens förslag till förändring
av det rådande systemet innebure, att ersättning för olycksfallsintyg och
röntgenutlåtanden fortfarande borde utgå till läkarna, att dessa skulle
gottgöras icke med fast löneförhöjning utan per prestation, men att sjukhuset
själv skulle uttaga ersättningarna från försäkringsgivarna genom
därtill särskilt avdelad administrativ personal, behålla 10 procent av de
influtna beloppen för täckande av expenser, uppkomna i samband med
inkasseringarna, och avstå resten, d. v. s. 90 procent till vederbörande
läkare.

Beträffande sjukhusets nuvarande utgifter för intygsutfärdande, visade
en undersökning, att vissa, om ock tämligen obetydliga materialkostnader
kunde anses uppkomma i samband med röntgenutlåtandenas tillkomst.
Dessa utlåtanden utskreves sålunda på sjukhusets blanketter, i viss utsträckning
av den ordinarie personalen efter diktamen i sjukhusets diktafoner.
Till dessa förhållanden måste emellertid anmärkas, att medan ifrågavarande
intyg år 1937 utfärdades till ett antal av 970, uppginge övriga utlåtanden
till 25,000. Ett bortfallande av de förra skulle sålunda knappast minska
papperskostnaderna, icke nämnvärt lätta personalens arbetsbörda och ej
i avsevärd grad skona diktafonerna. Inkasseringsarbetet torde ej medföra
kostnader, enär det skedde i samband med uttagandet av sjukhusets egen
gottgörelse. Teoretiskt kunde sjukhuset sålunda möjligen anses få vidkännas
vissa mindre expenser i samband med utfärdandet av ifrågavarande
röntgenutlåtanden.

Vad däremot de på poliklinikerna utfärdade olycksfallsintygen beträffade,
förhölle det sig annorlunda. Direktionen framhölle, att även här utgifter
förefunnes och att sjukvårds- och kanslipersonal i viss utsträckning
toges i anspråk för arbete i samband med dessa intygs utfärdande. En
närmare granskning av förhållandena visade att så icke vore fallet. Det
för närvarande tillämpade systemet medförde för sjukhuset inga som helst
utgifter. Materialkostnaden inskränkte sig till värdet av det bläck, varmed
patienternas namn och adress samt tre eller fyra andra korta data av rutinkaraktär
infördes på blanketterna. Detta skedde med tillhjälp av en kanslist,
som emellertid utförde arbetet på övertid, och härför ersattes av läkarna
själva. Någon arbetskraft toges sålunda icke från sjukhuset. Det egentliga
arbetet med blanketterna skedde vanligen i respektive läkares bostäder
efter sjukhusarbetets slut, enär endast på detta sätt en något så när snabb
expedition läte sig genomföra. Direktionens skrivelse lämnade sålunda en
felaktig framställning av de med ifrågavarande intygs utfärdande förknippade
förhållandena på kirurgiska polikliniken.

De på ögonpolikliniken utfärdade intygen utfärdades utan ens en kanslists
biträde. Samtliga blanketter, som läkarna på poliklinikerna använde
i samband med olycksfall, tillhandahölles gratis av försäkringsinstitutionerna
i behövlig utsträckning.

126

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

Direktionens förslag utmynnade i ett belastande av den administrativa
personalen med redovisnings- och inkasseringsarbete — däremot vore det
icke säkert, att också verkliga nya utgifter komrne att följa. Men även
om så bleve fallet, syntes därmed knappast något väsentligt gott vara
vunnet. Markerandet av intygens utfärdande »genom sjukhuset» innebure
ingenting av värde, för vilket en mer eller mindre inkrånglad administrativ
apparat behövde igångsättas. Det citerade uttrycket vore visserligen
till sin innebörd alldeles oklart; reellt torde det sakna en sådan innebörd,
men det kunde ge ett intryck av att sjukhuset övertoge ansvaret för intygens
fullgodhet eller deras eventuella konsekvenser för läkarna, varför en ersättning
vöre motiverad. Något sjukhusets åtagande av förpliktelse i nämnd
riktning syntes dock ej vara åsyftat. Däremot tangerades i detta sammanhang
frågan om läkarens juridiska ansvarighet för det av honom utfärdade
intyget — en fråga av svårbedömd art, som borde utredas, innan
intygen åsattes en principiellt ny ursprungsbeteckning.

Vad den av direktionen omnämnda kontrollen anginge, vore även denna
till sitt väsen dunkel. En kontroll av intygsersättningarnas utgående bleve
icke ett sjukhusets intresse — försåvitt icke taxeringsmyndigheternas synpunkter
skulle anläggas — förrän sjukhuset självt skulle tillgodogöra sig
samma ersättningar i viss utsträckning-. Kontrollen bleve sålunda en nödvändig
och kameralt sett besvärlig följd av det föreslagna systemet, men
ingalunda ett motiv för dess införande eller en vinst per se.

Föreningen kunde sålunda icke finna, att direktionens förslag innebure
några teoretiska eller praktiska fördelar framför dem, som nuvarande system
erbjöde. Motiven för en förändring av den bestående ordningen syntes
sakna klarhet och delvis stödja sig på fiktiva förhållanden. Innebörden av
förslaget bleve, att sjukhuset skulle skapa sig administrativa utgifter, för
att, under hänvisning till samma utgifter, kunna tillgodogöra sig medel,
som enligt allmän praxis och rådande för riket gällande bestämmelser tillfolle
läkarna.

Beträffande de underordnade läkarnas inkomster från intyg enligt övriga
socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen anfördes
av direktionen, att de per tjänst och månad varierade mellan 10 och 100
kronor. På grund av det starkt förkortade återgivandet av de av de underordnade
läkarna lämnade uppgifterna, bleve nämnda siffror lätt missvisande.
Sålunda saknade åtskilliga läkare inkomst av intyg; den undre gränsen
bleve sålunda 0. Medeltalet per tjänst bleve icke, som man skulle kunna
tro, 85 kronor per månad utan något under 25, beroende på att endast två
läkare komme upp i en månatlig inkomst över 100 kronor.

Föreningen hade, likaväl som de underordnade läkarna vid serafimerlasarettet,
alltsedan intygsfrågan blivit aktuell, konsekvent hävdat den uppfattningen,
att förändringar av det nu rådande systemet endast borde ske,
försåvitt de gjordes generellt giltiga, och att sålunda med lokala åtgärder
vid de direktionen underställda anstalterna borde anstå, tills en allmän
utredning verkställts. Föreningen hade, med anledning av de ytterst divergerande
uppfattningar, som framkommit i frågan om reformerandet
av intygsersättningssystemet, och med hänsyn till de i riksdagen uttalade
önskemålen örn fortsatt utredning i ärendet, tyckt sig finna goda skäl
för den ståndpunkten, att ett hänskjutande av ifrågavarande spörsmål i
sin helhet till 1938 års hälso- och sjuk vårdssakkunniga vore att så nära
som möjligt ansluta sig till riksdagens uppfattning.

127

Kungl. Maj:ts proposition ATr 6206.

Med anledning av ovan anförda synpunkter hemställde föreningen, att
Kungl. Majit måtte besluta, att med förändring av nuvarande former för
ersättande av på serafimerlasarettet utfärdade läkarintyg måtte anstå tills
förenämnda sakkunniga verkställt utredning av frågan örn läkares rätt
till ersättning för av honom avgivet intyg eller utlåtande samt att de
resultat, vartill de sakkunniga kunde komma, måtte bliva för karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet gällande på samma sätt och i samma
utsträckning som för övriga sjukvårdsanstalter av analog beskaffenhet.

I utlåtande den 5 december 1938 i anledning av nyssnämnda framställning
från Sveriges yngre läkares förening har medicinalstyrelsen anfört,
att sagda framställning icke föranledde någon ändring i styrelsens
tidigare i ärendet avgivna utlåtande. Styrelsen hade härigenom icke motsatt
sig den ytterligare utredning, som av föreningen förklarats behövlig.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i utlåtande den 19 december
1938 anfört i huvudsak följande:

Den av direktionen nu verkställda utredningen rörande de ersättningsbelopp,
som enligt hittillsvarande beräkningsgrunder utgått till de ifrågavarande
läkarna, lämnade icke fullständiga upplysningar rörande läkarnas
inkomster av nu förevarande slag av intyg och utlåtanden. I fråga
om olycksfallsintygen hade allenast angivits ersättningsbeloppen för åren
1936 och 1937, vilka belopp emellertid med hänsyn till rådande konjunkturförhållanden
icke ansetts ägnade att tjäna som grundval för en höjning
av läkarnas fasta arvoden. Vidare framhölles, att i fråga om intyg
och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen
direktionen icke haft möjlighet att prestera några
på anteckningar i journaler grundade siffror om ersättningsbeloppens
storlek. Direktionen hade i stället omnämnt vissa av de underordnade läkarnas
förening anförda inkomstuppgifter, av vilka en avskrift bifogades
lönenämndens skrivelse. Av den ifrågavarande översikten framginge, att
uppgifter rörande läkarnas inkomster i åtskilliga fall icke kunnat erhållas.
Lönenämnden ville i detta sammanhang erinra om att det sammanlagda
beloppet av ersättningar för olika slag av olycksfallsintyg, som under
år 1937 gäldades ur riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond,
uppgått till ej mindre än 619,000 kronor.

Enligt lönenämndens mening vore det icke möjligt att på grundval av
den föreliggande utredningen bilda sig en bestämd uppfattning rörande
den lämpligaste formen för en kompensation till den berörda läkarpersonalen
vid ett upphävande av den nuvarande rätten till ersättning för de
ifrågavarande intygen och utlåtandena. Lönenämnden ville fördenskull
förorda, att samtliga hithörande ersättningsfrågor gjordes till föremål
för övervägande av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. I avvaktan
på dessa frågors definitiva lösning borde enligt lönenämndens förmenande
som ett provisorium kunna godtagas det av direktionen nu framlagda
förslaget. Lönenämnden vore visserligen tveksam, huruvida den av direktionen
föreslagna fördelningen mellan läkarna och sjukhuset av inflytande
ersättningsbelopp vore lämpligt avvägd, men med hänsyn till att anordningarna
skulle erhålla allenast provisorisk karaktär, ansåge sig löne -

128 Kungl. Martts proposition Nr 206.

nämnden icke böra förorda någon ändring av direktionsförslaget härutinnan.

I utlåtande den 19 januari 1939 har statskontoret yttrat bland annat:

Vid serafimerlasarettet funnes för närvarande anställda ett fyrtiotal
underordnade läkare. Av dessa läkare vore det — enligt vad som framginge
av den föreliggande utredningen — endast fyra, för vilka utfärdandet
av olycksfallsintyg ägde någon ekonomisk betydelse. För två av dessa
läkare uppginge den årliga inkomsten av intygen till allenast omkring
500 kronor, medan var och en av de två återstående, vilka båda tjänstgjorde
å polikliniken för olycksfall, härav hade en årlig inkomst av icke
mindre än omkring 10,000 kronor per år. En biträdande läkare uppbure
inkomster av röntgenutlåtanden med omkring 10,000 kronor årligen.

Vid bedömandet av spörsmålet örn lämpligheten att avveckla rätten för
läkarna att uppbära dessa ersättningar vid lasarettet syntes i detta sammanhang
kunna bortses från de två läkare, för vilka ifrågavarande ersättningsbelopp
endast uppginge till omkring 500 kronor årligen, och för
vilka sålunda förevarande spörsmål vore av mera begränsad ekonomisk
betydelse. För de tre återstående överstege ifrågavarande ersättningar
de löneförmåner, de uppbure vid lasarettet och karolinska institutet; ersättningarna
och löneförmånerna tillsammantagna syntes för deras vidkommande
kunna beräknas belöpa sig till mellan 18,000 och 20,000 kronor
årligen.

Av det sagda framginge, att avvecklingen av dessa ersättningar icke
vore ett spörsmål, som direkt sammanhängde med lönesättningen för
samtliga underordnade läkare vid lasarettet, utan syntes frågan fastmera
gälla, huruvida tre av serafimerlasarettets över fyrtio underordnade läkare
hade sådana särskilda kvalifikationer, så betungande arbetsbörda eller
arbetade under så speciella förhållanden, att det kunde anses berättigat,
att dessa tre i utövningen av sina tjänstebefattningar vid lasarettet sattes
i tillfälle att uppbära inkomster, som vore mer än dubbelt så stora som de
övriga.

Någon utredning i sådant hänseende hade icke förebragts av direktionen.
I stället hade denna understrukit svårigheterna att — i syfte att avveckla
ifrågavarande ersättningar — på grundval av siffror från endast
två högkonjunkturår vidtaga en höjning av de fasta arvodena för dessa
läkare och samtidigt ålägga dem att i tjänsten utfärda intygen. Enligt
statskontorets mening hade det varit av värde för berörda spörsmåls bedömande,
om direktionen närmare angivit de motiv, som kunde förefinnas
för att bereda ifrågavarande tre läkare en i ekonomiskt hänseende
betydligt förmånligare ställning än övriga underordnade läkare vid lasarettet.
Ämbetsverket föreställde sig nämligen, att enbart den omständigheten,
att dessa läkare i sin tjänsteutövning vid lasarettet på grund av
hittills tillämpad praxis haft rätt att uppbära dylika ersättningar — vilka
syntes kunna betraktas som ett slags sportler — icke utgjorde tillräckligt
skäl för att denna rätt bibehölles.

Direktionen hade i sitt förslag icke tagit slutlig ståndpunkt till förevarande
spörsmål utan ansett frågan böra bliva föremål för utredning i
ett vidare sammanhang av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga.
Enligt statskontorets mening hade det emellertid varit synnerligen önskvärt,
om frågan kunnat lösas redan nu, detta särskilt av den anledningen,

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

att karolinska sjukhuset under nästkommande budgetår komme att öppnas
för allmänheten, och att sålunda den reglering, som genomfördes i
förevarande hänseende vid serafimerlasarettet, kunde förutsättas komma
att bliva normerande även för karolinska sjukhuset. Ansåges emellertid
icke den slutliga lösningen av denna ersättningsfråga kunna ske i förevarande
sammanhang, hade statskontoret icke något att erinra mot att
den av direktionen föreslagna provisoriska anordningen vidtoges för de
biträdande läkare, vilkas förordnanden vid lasarettet icke utlöpte vid ingången
av nästkommande budgetår. Dessa skulle sålunda, så länge de
innehade sina då löpande förordnanden, vara berättigade att uppbära 90
procent av ifrågavarande ersättningar. För tiden därefter syntes det däremot
ämbetsverket, som örn de biträdande läkarnas andel i sagda ersättningar
i avvaktan på den slutliga lösningen av spörsmålet borde kunna
begränsas till 50 procent och sålunda ersättningsbeloppet delas lika
mellan lasarettet och läkaren. Samma fördelning av ersättningarna syntes
även böra genomföras för underläkarnas vidkommande från den 1 juli
1939. Ämbetsverket föreställde sig, att, om läkarnas andel i dessa ersättningar
begränsades på ovan angivet sätt, anledning icke förefunnes att
befara, att de härav berörda läkarna — även med beaktande av de speciella
kvalifikationer eller den tunga arbetsbörda, de kunde hava — skulle
erhålla proportionsvis mindre ersättning för sitt arbete vid lasarettet än
övriga underordnade läkare. Ej heller torde avlöningsförmånerna vid en
dylik ordning kunna förutses komma att understiga vad som framdeles,
vid den omprövning av lönesatserna, som statskontoret förutsatte komma
till stånd, kunde bliva bestämt.

Vad slutligen anginge frågan om ersättning för intyg och utlåtanden
inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen,
hade statskontoret, då någon utredning icke för närvarande förebragts
till detta spörsmåls bedömande, icke något att erinra mot att frågan
härom hänskötes till 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga för
utredning. Dock syntes den inskränkningen böra från den 1 juli 1939 vidtagas,
att medellösa poliklinikpatienter befriades från avgift för intyg, för
vilket de själva hade att bära kostnaden.

1038 års hälso- och sjukvårdssakkunniga hava i utlåtande den 17 februari
1939 anfört:

Inledningsvis erinrades, att av de sakkunniga inhämtade uppgifter, avsedda
att bilda grundvalen för en närmare prövning av frågan örn de avlöningsförmåner,
som skäligen borde utgå till den underordnade läkarpersonalen
vid olika sjukhus, ännu icke hunnit bearbetas. De sakkunniga
hade icke heller varit i tillfälle att i övrigt ingå på ett övervägande av
hithörande spörsmål och kunde fördenskull icke bedöma det föreliggande
ärendet mot bakgrunden av de förslag, som av de sakkunniga kunde
komma att framläggas. De sakkunniga hade därför måst begränsa sin
prövning av ärendet till att avse mera allmänna synpunkter.

T sådant hänseende syntes till en början böra betonas, att det utredningsuppdrag
i anslutning till 1938 års riksdagsskrivelse, som jämlikt
statsrådsprotokollet över socialärenden den 31 augusti 1938 anförtrotts
de sakkunniga, finge anses avse såväl de kommunala som de statliga sjukhusens
underordnade läkare. Härvid förefölle det de sakkunniga ogörligt

Bihang till riksdagens protokoll 193!). 1 sami. Nr 206.

9

130 Kungl. Maj.ts proposition Nr 206.

att bortse från de inkomster å vederbörande tjänster, som hade karaktär
av sportler.

Såväl direktionen som lönenämnden och statskontoret hade ock, ehuru
i olika utsträckning och med skiljaktig motivering, föreslagit en interimistisk
reglering av de nu utgående ersättningarna för vissa intyg och utlåtanden
till underordnade läkare vid serafimerlasarettet och karolinska
sjukhuset. Beträffande behovet av en sådan omedelbar reglering ansåge
sig de sakkunniga böra framhålla, att, på sätt statskontoret erinrat, den
omständigheten, att karolinska sjukhuset under nästkommande budgetår
öppnades för allmänheten, finge anses utgöra ett vägande skäl för att de
nuvarande förhållandena på området icke oförändrade överfördes på detta
nya sjukhus. Uppenbarligen hade det varit i hög grad önskvärt, om den
nuvarande ordningen omedelbart kunnat avvecklas. Då en förutsättning
härför otvivelaktigt finge anses vara, att för underordnade läkare med
mera ansvarsfulla uppgifter fastställdes en annan och gynnsammare ställning
än den nu bestämda, och de sakkunniga, såsom inledningsvis erinrats,
icke nu vore beredda att härutinnan taga ståndpunkt, syntes det
emellertid uteslutet att uppnå en definitiv ordning redan under nästa budgetår.
Ett provisorium tedde sig sålunda såsom den praktiskt enda framkomliga
vägen.

Då de sakkunniga från nu angivna utgångspunkt ginge att bedöma de
föreliggande båda huvudförslagen, nödgades de sakkunniga framhålla, att
avgörandet vore förbundet med vissa svårigheter redan med hänsyn därtill,
att de sakkunniga — såsom redan framhållits — icke kunnat bilda
sig en uppfattning örn den löneställning, som kunde befinnas rimlig för
de underordnade läkarbefattn ingar, vilkas verksamhet vore av beskaffenhet
att nu för innehavaren medföra mera betydande sportelinkomster av
här förevarande natur. I betraktande av den löneställning, som av statsmakterna
bestämts såväl för andra maktpåliggande läkarbefattningar
som ock för statens befattningshavare i allmänhet med motsvarande utbildning
och uppgifter, ville det dock synas, att vid en framtida regleringavlöningsförmånerna
för här avsedda underordnade läkare icke kunde
tänkas erhålla en storleksordning, som motsvarade de nuvarande löneförmånerna
och ersättningarna tillsammantagna för de i berörda hänseende
gynnsammast ställda befattningshavarna (18,000 å 20,000 kronor årligen).
Under dessa omständigheter funne de sakkunniga, såsom redan erinrats
främst med tanke på karolinska sjukhuset, påkallat, att en provisorisk
begränsning av rätten till ifrågavarande sportelinkomster omedelbart vidtoges.

Lika med direktionen och statskontoret holle de sakkunniga jämväl före,
att omedelbara åtgärder borde vidtagas för att inkasserandet av ersättningarna
omhänderhades av sjukhuset.

I avseende å den begränsning av rätten till ersättning för intyg enligt
lagen örn försäkring för olycksfall i arbete och för röntgenutlåtanden, som
ifrågasatts, funné de sakkunniga, i likhet med statskontoret, den av direktionen
föreslagna begränsningen med 10 procent icke ägnad att på ett skäligt
och lämpligt sätt förmedla övergången till en ny ordning. Med hänsyn
till de vid utredningen konstaterade relativt betydande inkomsterna
vid de läkarbefattningar, varom här vore fråga, kunde de sakkunniga i
denna del giva sin anslutning till det av statskontoret framlagda förslaget.

Vidkommande frågan om ersättning för intyg och utlåtanden inom öv -

131

Kungl. Maj.ts -proposition Nr 206.

riga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen, förelåge
i denna del för närvarande ingen tillfredsställande utredning rörande
sportelinkomsternas omfattning och fördelning å olika befattningar.
Då det emellertid torde få anses framgå av de meddelade uppgifterna,
att dessa ersättningar icke tillnärmelsevis uppnådde samma storlek
som i förut berörda fall, borde några allvarligare betänkligheter icke möta
mot att vederbörande befattningshavare jämväl under nästa budgetår
finge uppbära sådana ersättningar, ehuru med den av statskontoret förordade
inskränkningen, att medellösa patienter befriades från avgift för
intyg, för vilket de själva hade att bära kostnaden.

Jämväl dessa ersättningar torde dock lämpligen böra inkasseras genom
sjukhusets försorg, varigenom ock säkrare utgångspunkter för en reglering
skulle vinnas. Beträffande fördelningen mellan läkare och sjukhus torde
direktionsförslaget i denna del böra lämnas utan erinran.

Ledamoten av de sakkunniga P. Rousthöi har anmält avvikande mening
från de sakkunnigas ovannämnda förslag och yttrat:

Statskontoret liksom de sakkunnigas utlåtande syntes ganska klart utsäga
vad det här numera tycktes hava blivit frågan örn, nämligen en
konfiskering av viss inkomst för vissa extra arbeten, som utfördes av vissa
befattningshavare vid serafimerlasarettet och vilka i allmänhet bekostades
av vissa försäkringsinrättningar. Någon utredning beträffande detta
extra arbetes art och karaktär förelåge ej. Man torde emellertid lätt
kunna fastställa, att arbetet i fråga ej vore sjukvårdande utan att hänföra
till utredningsarbete, där vederbörande läkare vore att betrakta som en
expert, vilken erhållit ett sakkunniguppdrag, som visserligen berörde
hans egentliga verksamhetsfält men ingalunda folie inom detsamma. De
vittgående konsekvenser, som torde följa av att sjukhuset skulle övertaga
och ansvara för detta utredningsarbete, hade ej utretts. Ej minst besynnerligt
tedde sig förslaget om 50 procent ur ansvarighetssynpunkt; man
måste nämligen fråga sig, om sjukhuset övertoge hela eller halva ansvaret
eller om läkaren alltjämt ensam skulle ansvara för det arbete, han helt
och hållet utfört själv, kanske ensam i sitt hem på aftonen, medan sjukhuset
dock skulle uppbära hälften av betalningen för detta arbete? Härom
sades intet. Man hade i huvudsak endast på ett enkelriktat sätt framhållit
den ekonomiska sidan, nämligen att här förefunnes på vissa händer
en inkomst, som sjukhuset helt eller delvis utan vidare och utan motprestation
skulle kunna tillgodogöra sig.

De sakkunnigas argumentering syntes fota sig på tvenne motiv. För
det första skulle det här vara fråga örn ett slags sportelinkomster. För det
andra skulle vissa av här ifrågavarande befattningshavare lia råkat få
för stor inkomst, om man nämligen som jämförelse betraktade den löneställning,
som av statsmakterna fastställts såväl för andra läkarbefattningar
av maktpåliggande natur sorn ock för statens befattningshavare i
allmänhet med motsvarande utbildning och uppgifter.

Beträffande inkomsternas eventuella karaktär av sportler förelåge ingen
sorn helst utredning. Beteckningen ”sportel” syntes vara cn godtyckligt
påsatt etikett. Utfärdandet av ifrågavarande intyg vore ofta förenat med
speciella undersökningar, kunde tarva särskild kunskap och fordrade ej
sällan in casa vidlyftiga litteraturstudier. Beträffande inkomsternas storleksordning
kunde reservanten med den personliga kännedom han ägde

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

om vederbörande läkares kvalifikationer samt örn arten, kvantiteten och
kvaliteten av det arbete, de utförde, ej finna den omotiverad. Vidare
måste emellertid tagas i betänkande de upprörande dåliga inkomstförhållanden,
som varit och alltjämt vore förknippade med så gott som alla
övriga underordnade läkarbefattningar vid serafimerlasarettet. Då de läkare,
som innehade här behandlade befattningar, i regel torde lia mångå års
tjänstgöring bakom sig, varav åtskilliga just i dylika särskilt dåligt avlönade
befattningar, kunde man ej bortse från detta. Man torde därjämte
i någon mån böra beakta även det för sjukhuset ej ringa rent pekuniära
värdet av det arbete, nämnda läkare utförde i här ifrågavarande sammanhang.

Beträffande storleksordningen av de inkomster serafimerlasarettet torde
kunna tillgodogöra sig med avseende på olycksfallen i arbete förelåge
inga direkt användbara siffror. Man kunde emellertid mycket väl göra en
approximativ beräkning beträffande t. ex. kirurgiska polikliniken. Under
år 1938 behandlades där 3,925 nya olycksfall i arbete. Enligt gängse taxa
torde dessas första behandlingar kunna sättas till genomsnittligt 10 kr.
per fall, vilket gjorde 39,250 kronor. Man kunde vidare räkna cirka 75 omläggningar
o. i. a. per dag ä minst 3 kronor, vilket efter 300 dagar på året
gjorde minst 67,500 kronor. Den beräknade totala inkomsten torde bli lågt
räknat cirka 106,000 kronor. ^

Sjukhuset skulle sålunda per läkare, som handhade den kirurg-polikliniska
vården av olycksfall i arbete, kunna göra sig en inkomst på omkring

53,000 kronor. Av läkarens lön kunde för denna del av hans arbete beräknas
cirka 3,000 kronor. Sjukhuset tjänade sålunda 50,000 kronor på
läkarens arbete och läkaren 3,000 kronor.

Men härtill komme nu, att läkaren alltså genom det extra icke sjukvårdande
arbete, som han utförde, skulle enligt uppgift kunna intjäna
cirka 10,000 kronor. Läkarens inkomst bleve sålunda 13,000 kronor. Skulle
nu 50 procent av inkomsten på det extra arbetet indragas till sjukhuset,
skulle läkaren i fråga göra sig en bruttoinkomst på cirka 8,000 kronor,
medan sjukhuset på hans arbete skulle få en vinst på cirka 55,000 kronor.
— Nu måste emellertid framhållas, att serafimerlasarettet ingalunda toge
in det nämnda beloppet. Men detta torde bland annat bero därpå, att lasarettet
tillämpade en särskilt låg, »standardiserad» taxa, vilket i sin tur torde
innebära, att lasarettet bedreve illojal konkurrens och dumpade marknaden,
enligt uppgift för att få patienter till den handledande undervisning,
som på grund av patienttillströmningens intensitet i regel ej syntes kunna
meddelas.

Att den av statskontoret och de sakkunniga framhållna omständigheten,
att karolinska sjukhuset under nästkommande budgetår komme att öppnas
för allmänheten skulle få anses utgöra ett vägande skäl för omedelbar
reglering av här ifrågavarande ersättningar, kunde reservanten icke inse
hava något fog för sig. Då de sakkunniga emellertid själva som en förutsättning
för ovan berörda s. k. reglering synes förutsätta, att en annan
och gynnsammare ställning skulle beredas för underordnade läkare, förefölle
förslaget ej ens ur de sakkunnigas egen synpunkt vara konsekvent.

Det vore ju också i själva verket orimligt att börja med att skära ned
eventuellt rimliga inkomster för just dem, som efter många års umbäranden
och kanske belastade med avsevärda studie- och utbildningsskulder
komme fram till dessa befattningar. Det skulle kunna te sig som intet mindre
än en ekonomisk arkebusering av oförvitliga, väl förtjänta svenska

133

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

läkare. Beträffande karolinska sjukhusets öppnande vore det av vikt, ingalunda
hur ersättningarna för vissa intyg reglerades, utan att de underordnade
läkarna i första hand bereddes inkomster, som ej vore uppenbart
oskäligt låga, så att ej karolinska sjukhuset vid starten komme i samma
predikament, vari serafimerlasarettet alltid torde ha befunnit sig, nämligen
att vara ett hart när oöverkomligt hinder för den icke kapitalstarke men
begåvade läkaren och i sagda hänseende till skam och skada för landet.

Med stöd av det anförda hemställde reservanten, att med eventuell
förändring av rätten för vissa läkare vid serafimerlasarettet att uppbära
ersättning för utfärdande av vissa intyg och utlåtanden måtte anstå, till
dess att en verkligt positiv lönereglering därstädes blivit för de underordnade
läkarna genomförd.

I skrivelse den 21 februari 1939 har föreningen Läkare i underordnad
ställning, förordnade av karolinska sjukhusets direktion, hemställt, att
med frågan om förändring av det nuvarande systemet för ersättning för
ifrågavarande å serafimerlasarettets polikliniker utfärdade olycksfallsintyg
måtte få anstå, till dess generell översyn av intygsersättningsfrågorna
verkställts.

Några skäl för en förändring av det nuvarande systemet hade icke förebragts.
Försåvitt icke ett ökande av statens inkomster vore ett mål, som
helgade alla medel, kunde föreningen icke se, hur intygsersättningarna
skulle kunna tilläggas karaktären av en »gottgörelse» till sjukhuset. Den
»utredning», som av direktionen i frågan hade framlagts, vore som Sveriges
yngre läkares förening påpekat, direkt missvisande beträffande uppgifterna
på de expenser, som sjukhuset skulle haft för att möjliggöra intygsinkomsterna
för läkarna. Endast genom en upptaxering av dessa »expenser»
med åtskilliga 100 procent kunde man motivera ett sjukhusets upptagande
av 10 procents skatt på intygsersättningarna.

Det nuvarande ersättningssystemet verkade rättvist i det att den, som
utfört prestationen och toge ansvaret, också finge åtnjuta de mot skyldigheterna
svarande rättigheterna. För övrigt kunde det ifrågasättas, huruvida
icke de fasta lönerna plus intygsinkomsterna utgjorde en ganska skälig
ersättning för det arbete, som på kirurgiska polikliniken läge bakom 45,000
årliga besök.

Den sistberörda frågan om rätt för vissa av lasarettets läkare till ersättning
för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande sådana poliklinikpatienter,
å vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning och
vad därmed står i samband, har som nämnts tidigare underställts riksdagen
och föreligger nu i det skick, att ärendet till huvudsaklig del skulle
kunna av Kungl. Majit utan riksdagens förnyade hörande avgöras. Med
hänsyn till vissa vid ärendets behandling år 1938 i riksdagens kamrar
framställda önskemål synes emellertid ärendet jämte den utredning, som
efter den senaste riksdagsbehandlingen verkställts, böra ånyo föreläggas
riksdagen.

För egen del vill jag i korthet framhålla, att skäl skulle kunna anföras
för lämpligheten av att hänskjuta hela ärendet till övervägande i samband

Departe mentschefen.

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

med det utredningsarbete, som omhänderhaves av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga
och vilket igångsatts efter det riksdagen år 1938 förehade
ärendet till behandling. Med hänsyn till den ståndpunkt, som av riksdagen
intagits i skrivelsen nr 174/1938, anser jag mig emellertid icke
kunna nu tillstyrka en sådan åtgärd utan finner mig böra tillråda en lösning
av frågan i anslutning till de riktlinjer, som angivits av statskontoret
i dess yttrande av den 19 januari 1939 och av nämnda sakkunniga.

Jag övergår härefter till direktionens för karolinska sjukhuset beräkningar
av serafimerlasarettets avlöningsanslag för nästa budgetår.

Såsom jag redan i det föregående antytt, synes det nödvändigt att under
en övergångstid bibehålla den nuvarande direktörsbefattningen vid serafimerlasarettet.
Från och med budgetåret 1940/41 torde, så vitt nu kan bedömas,
denna befattning emellertid böra avvecklas. Den av mig föreslagne för
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet gemensamme sjukhusdirektören
synes liksom direktionens kanslipersonal lämpligen böra upptagas å avlöningsstaten
för det förra sjukhuset. Jag har intet att erinra emot direktionens
förslag, att viss del av avlöningarna för sjukhuschefen och för
nämnda kanslipersonal påföres serafimerlasarettets avlöningsanslag. Trots
den reduktion av dessa lönekostnader, som av mig i det föregående förordats,
torde ifrågavarande kvotdel böra bestämmas till det av direktionen
föreslagna beloppet, 6,000 kronor.

Med hänsyn till vad av direktionen i ämnet anförts vill jag icke motsätta
mig direktionens begäran, att två sjukskötersketjänster i lönegraden A 7
uppföras på ordinarie stat.

Vad beträffar den patologiska avdelningen, har statskontoret ifrågasatt,
om icke en centralisering av de patologiska undersökningarna till den nya
patologiska institutionen vid karolinska sjukhuset kunde äga rum, varigenom
en självständig avdelning för patologi icke skulle erfordras vid serafimerlasarettet.
En dylik centralisering torde i praktiken komma att stöta
på icke oväsentliga svårigheter. Med hänsyn härtill förefalla skäl tala för
att en särskild patologisk avdelning inrättas vid serafimerlasarettet. Vad
vid ärendets behandling inom lärarkollegiet vid karolinska institutet förekommit
synes mig emellertid utesluta tanken på att på detta område nu
vidtaga några definitiva anordningar. Den föreliggande organisationsfrågan
bör enligt min mening närmare utredas med särskilt aktgivande på den
uppfattning, som till kollegiets protokoll uttalats av professorn Nordenson.
Som en provisorisk anordning för nästa budgetår tillstyrker jag i huvudsak
direktionens nu föreliggande förslag. Jag har intet att erinra mot att
en icke-ordinarie prosektor anställes, men dennes arvode synes böra
begränsas till 8,500 kronor utan rätt för innehavaren att uppbära dyrtidstillägg.
Till assistenten torde böra med samma förbehåll utgå ett arvode
av 2,000 kronor. Det tekniska biträdet synes mig icke böra erhålla ordinarie
anställning utan avlönas som extra befattningshavare i 7 lönegraden. Från

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr £06.

karolinska institutets stat torde böra för ändamålet överföras en ordinarie
vaktmästare i lönegraden A 7. Prosektorn bör ej åtnjuta särskild ersättning
för histologiska undersökningar.

För gymnastikavdelningen vid lasarettet har direktionen enligt sitt
första förslag beräknat en biträdande läkarbefattning med arvode av 4,800
kronor samt två ordinarie, två extra ordinarie och två extra sjukgymnasttjänster,
förutom en biträdande sjukgymnast och assistent med ett årsarvode
av 3,300 kronor. I det senare förslaget har direktionen uteslutit sistnämnda
arvode samt de två extra tjänsterna. Statskontoret har ifrågasatt
en avveckling av hela denna avdelning. Jag kan icke biträda statskontorets
förslag, men vill i anslutning till vad direktionen över gymnastiska centralinstitutet
enligt det föregående anfört anse det tillfyllest, om avdelningen
utrustas med den biträdande läkaren samt tre sjukgymnaster, av
vilka en ordinarie, en extra ordinarie och en extra. Anmärkas bör dock, att
den nuvarande personalorganisationen bör bibehållas till den 1 oktober 1939,
vadan personalförteckningen för nästa budgetår måste upptaga 2 ordinarie
sjukgymnaster.

Maskinmästaren torde i enlighet med statskontorets och lönenämndens
uppfattning böra bibehållas vid sin nuvarande lönegradsplacering B 14
(A 14). Emot att en extra ordinarie eldare (förste eldare) överföres på ordinarie
stat har jag icke något att erinra. Däremot kan jag i överensstämmelse
med vad jag i det föregående yttrat icke nu förorda, att samtliga
eldare placeras i 6 lönegraden. Vad angår de av direktionen i detta sammanhang
i övrigt berörda frågorna örn uppfattning av vissa tjänster i
högre lönegrad, hänvisar jag till vad jag därom anfört i samband med
karolinska sjukhusets avlöningsanslag.

Den föreslagna ökningen av arvodet till överläkaren vid röntgenavdelningen
synes vara av förhållandena motiverad. Jag har icke något att erinra
mot att arvodesbeloppet fastställes till 9,000 kronor för år. Likaledes biträder
jag förslaget, att arvodena till överläkarna vid medicinska kliniken
och nervkliniken fastställas till 1,500 kronor för år, att utgå från och med
den tidpunkt, direktionen angivit. I enlighet med den ståndpunkt, som av
direktionen i dess senare yttrande intagits, avstyrker jag förslaget om inrättande
av tre nya biträdande läkarbefattningar och förutsätter, att arvode
med 3,600 kronor icke upptages till biträdande läkare (poliklinikföreståndare)
vid psykiatriska polikliniken. I likhet med statskontoret anser
jag det tveksamt, örn icke ett nedläggande av den yttre verksamheten vid
vissa av lasarettets polikliniker bör föranleda mer genomgripande förändringar
i fråga örn personalorganisationen vid dessa polikliniker än sjukhusdirektionen
tänkt sig. Jag är emellertid icke beredd att nu taga definitiv
ställning till denna fråga men vill framhålla nödvändigheten av att sjukhusdirektionen
i sina anslagsäskanden för budgetåret 1940/41 upptager till
övervägande, huruvida icke det av statskontoret i ämnet framställda
förslaget bör kunna genomföras från och med sistnämnda budgetår.

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

På grund av att Sophiahemmet från och med nästa budgetår uppsagt det
för serafimerlasarettet gällande avtalet angående tillhandahållande av sjukvårdspersonal
för lasarettet, har direktionen i sin första skrivelse räknat
med ett belopp av 100,000 kronor och i sin senare med ett belopp av 90,000
kronor för att bland annat ersätta provsköterskor och elever med sköterskebiträden.
Härvid har direktionen även tagit hänsyn till att eleverna vid
statens sjuksköterskeskola i viss utsträckning skola kunna tagas i anspråk
i sjukvårdsarbetet. För oförutsett personalbehov har direktionen upptagit

5,000 kronor. Mot dessa förslag har statskontoret anfört vissa enligt min
mening befogade erinringar. I det läge, vari frågan nu befinner sig, anser
jag mig emellertid nödsakad att såtillvida tillmötesgå direktionens förslag,
att jag tillstyrker, att för de nu angivna ändamålen avses ett sammanlagt
belopp av förslagsvis 60,000 kronor. Det bör vara direktionen angeläget
att söka hålla ifrågavarande kostnader inom ramen av detta belopp.

Med inrättande av en extra kontorsbiträdestjänst för den sociala hjälpbyrån
synes tills vidare kunna anstå. Däremot är jag beredd tillstyrka, att
vid röntgenavdelningen anställes ett extra ordinarie kontorsbiträde i 4 lönegraden.
Den föreslagna befattningen som fotograf har synts mig väl motiverad,
varför jag tillstyrker, att en befattning i 5 lönegraden inrättas
för ändamålet.

I avvaktan på närmare erfarenhet beträffande tjänstens behövlighet
synes med inrättandet av den föreslagna befattningen som extra ordinarie
bokhållare vid sysslomanskontoret kunna anstå.

I övrigt anser jag mig kunna i det väsentliga biträda de av sjukhusdirektionen
i dess första skrivelse framställda förslagen. Det torde ankomma
på Kungl. Majit att meddela bestämmelser beträffande vikariatsersättningar
för läkarpersonal.

Frånsett den ändring i personalförteckningen, som betingas av här
framställda förslag, böra i förteckningen vidtagas de ändringar, som påkallas
av det av 1938 års riksdag godkända civila avlöningsreglementet.

Jag får i detta sammanhang erinra, att direktionen i sina anslagskalkyler
beräknat anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän med hänsyn
till ifrågavarande lönereglering men icke upptagit kostnaderna för den
icke-ordinarie personalen med utgångspunkt från denna lönereglering. Hade
hänsyn tagits till alla av ifrågavarande lönereglering föranledda merkostnader,
skulle den av direktionen beräknade slutsumman för avlöningar
vid serafimerlasarettet hava uppgått till omkring 1,640,000 kronor i stället
för 1,386,800 kronor.

Vad jag enligt det föregående föreslagit innebär sammanfattningsvis följande
minskningar i berörda belopp å 1,640,000 kronor, varvid hänsyn tagits
till tidpunkterna för vissa klinikers överflyttning till karolinska sjukhuset.

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

137

Minskningar

Ökningar

1. Sekreterararvodet bibehålies vid nuvarande belopp, 1,200 kro-nor, i stället för 1,500 kronor ............................

kronor

kronor

300

2. Arvodet till kassakontrollanten bestämmes till 600 kronor i
stället för 900 kronor ....................................

300

3. Tre biträdande läkarbefattningar utgå ....................

16,875

4. Arvode till en biträdande läkare vid psykiatriska polikliniken

1,500

2,475

5. Arvode till biträdande sjukgymnast och assistent vid gym-nastikavdelningen utgår ..................................

6. En prosektorsbefattning vid patologiska avdelningen inrättas
med arvode av 8,500 kronor i stället för arvode av 9,000 kronor

375

7. Arvodet till en assistent vid patologiska avdelningen bestäm-mes till 2,000 kronor i stället för 1,800 kronor ..............

150

8. En befattning som tekniskt biträde i lönegraden A 7 vid pato-logiska avdelningen utbytes mot en motsvarande tjänst i löne-

853

9. En ordinarie, en extra ordinarie och en extra sjukgymnast-tjänst i respektive lönegraderna A 9, e. o. 9 och e. 9 utgå ....

8,832

10. Maskinmästaren bibehålies i lönegraden B 14 (A 14) ........

1,182

11. Av fem eldarbefattningar placeras fyra i lönegraden e. o. 5 i stäl-let för i lönegraden e. o. 6 och en i lönegraden e. 5 i stället
för i lönegraden e. 6 ....................................

864

12. En bokhållartjänst i lönegraden e. o. 15 utgår ..............

3,612

13. En kontorsbiträdesbefattning i lönegraden e. 4 utgår ........

2,562

14. För ersättande av provsköterskor och elever med sköterskebi-träden m. m. upptagas 60,000 kronor i stället för 100,000
kronor ..................................................

40,000

Summa kronor

79,730

150

De av mig sålunda nu förordade minskningarna i direktionens förslag
uppgå till (79,730 — 150 =) i runt tal 79,600 kronor.

I avlöningsstaten böra vidtagas följande ändringar:

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat beräknar
jag för nästa budgetår till 383,800 kronor.

Delposterna till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit: Grundbelopp och Vikariatsersättning ar m. m. torde böra uppföras
med respektive 86400 kronor och 18,000 kronor. Beträffande fråga örn rätt
för vederbörande befattningshavare att under nästa budgetår uppbära
dyrtidstillägg å dessa arvoden hänvisar jag till vad i det föregående yttrats
rörande karolinska sjukhuset.

Vad beträffar delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie
personal m. m., beräknar jag densamma till 930,000 kronor. Denna
post bör även i fortsättningen betecknas förslagsvis. Vid beräkningen har
förutsatts, att dyrtidstillägg ej kommer att utgå till personal, som avlönas
ur posten. Anslagsbehovet till avlöning sförhöjningar m. m. för nyssnämnda
personal uppskattar jag till 40,000 kronor.

På grund av löneregleringen för civilförvaltningen bör anslagsposten till
särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie personal bortfalla.
Jag får emellertid erinra, att från nämnda anslagspost nu bestridas kostnader
för personliga lönetillägg åt vissa befattningshavare vid serafimer -

138

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr £06.

lasarettet. I den mån dylika tillägg i fortsättningen komma att utgå, förutsätter
jag, att de få bestridas av vederbörande anslagsposter, från vilka
avlöningar till sagda personal i övrigt gäldas.

En ny anslagspost till rörligt tillägg bör uppföras å avlöningsstaten med

75,000 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår upptagas med
(383,300 + 86,400 + 18,000 + 930,000 + 40,000 + 75,000 =) 1,532,700
kronor.

Det av mig för nästa budgetår förordade anslaget understiger det i 1939
års åttonde huvudtitel beräknade med (1,550,000 —1,532,700 =) 17,300
kronor.

VIII. Anslag till omkostnader vid serafimerlasarettet.

1. Nuvarande förhållanden.

Till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader har för budgetåret
1938/39 anvisats ett förslagsanslag av 1,400,000 kronor. Beträffande
anslagsdispositionen hänvisas till den i statsliggaren för nämnda budgetår
(sid. 451 ff.) införda omkostnadsstaten och till det följande.

2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för hudgetåret 1939/40.

Direktionen har hemställt, att anslaget måtte för sistnämnda budgetår
upptagas med ett belopp av 1,357,500 kronor, innebärande en anslagsminskning
med 42,500 kronor. Bland handlingarna i ärendet återfinnes
följande specifikation rörande de särskilda posterna i omkostnadsstaten:

Beräknat

I stat ansia-

Verkliga utgif-

för 1939/40

get för 1938/39

ter 1937/38

Reseersättningar.................

500

500

193: 05

Expenser:

Värme, lyse, vatten:

Värme.......................

50,000

66,500

56,137: 40

Lyse.........................

33,000

33,000

35,140: 89

Vatten.......................

16,000

23,300

20,838: 51

Övriga.......................

2,000

2,300

2,229: 33

Summa

101,000

125,100

114,346: 13

Övriga expenser:

Skrivmateriel, trycknings- och annons-

kostnader ...................

20,000

18,500

15,449: 52

Telefon- och telegramavgifter.....

17,000

17,000

13,877: 33

Övriga.......................

2,500

2,500

2,690: 70

Summa

39,500

38,000

32,017: 55

Övriga utgifter:

Inventariers underhåll och komplettering: Röntgeninstrument.

............. 9,500 9,500 3,381:05

139

Kungl. Marits proposition Nr 206.

Beräknat I stat ansia- Verkliga utgif -

Övriga instrument för den egentliga

för 1939/40 get för 1938/39

ter 1937/38

sjukvården..................

31,000

31,500

28,352: 54

Möbler och dylikt..............

25,000

25,000

20,697: 85

Linne-, gång- och sängkläder......

37,000

31,000

33,978: 01

Övriga.......................

24,000

24,000

21,507: 89

För särskilda behov.............

20,000

20,000

9,036: 70

Utgifter av engångskaraktär......

100,000

21,500

42,285: 36

Summa

246,500

162,500

159,239: 40

Tvätt och renhållning:

Tvätt........................

66,500

4,500

3,784: 12

Renhållning...................

9,000

7,000

7,810: 04

Övriga.......................

4,000

6,000

3,840: 28

Summa

79,500

17,500

15,434: 44

Kosthåll....................

335,000

480,000

397,670: 40

Läkemedel..................

110,000

110,000

102,574: 66

Förbrukningsartiklar m. m. för sjuk-

vården:

Förbandsartiklar...............

45,000

53,000

40,500: 27

Röntgen- och ljusbehandlingsmateriel

150,000

150,000

142,649: 34

Laboratorieundersökningar........

17,000

19,000

21,364: 85

Övriga.......................

25,000

25,100

22,858: 97

Summa

237,000

247,100

227,373: 43

Särskild verksamhet:

Sjukgymnastutbildning...........

1,700

12,500

6,739: 18

Annuitet å lån hos pensionsstyrelsen

198,800

198,800

198,770: 51

Diverse utgijter:

Skatter och försäkringsavgifter ....

2,000

2,000

1,578: 54

Medicinsk och annan facklitteratur. .

500

500

196: 94

Tandvård.....................

3,500

3,500

2,708: 81

Patienters förströelse och sysselsätt-

ning.......................

1,000

1,000

445: 11

Övriga.......................

1,000

1,000

1,099: 37

Summa 8,000

8,000

6,028: 77

Summa summarum 1,357,500

1,400,000

1,260,387: 52

Direktionen har i övrigt yttrat bland annat följande:

Direktionen hade vid uppgörande av sitt förslag till omkostnadsstat utgått
från i stort sett oförändrade konjunkturförhållanden. Den beräknade
inskränkningen av driften vid vissa polikliniker ävensom ögonkliniken
skulle ej inträda förrän vid budgetårets mitt. Den kunde ej heller föranleda
en motsvarande minskning i utgifterna å alla omkostnadsstatens

140

Kungl. Maj.ts proposition Nr 206.

titlar. Så skulle exempelvis de berörda poliklinikernas lokaler fortfarande
användas för den inre verksamheten (konsultationer och behandlingar för
klinikernas och för övriga poliklinikers patienter), varför t. ex. utgifterna
för uppvärmning, belysning, renhållning o. s. v. icke nämnvärt minskades.
De tre första delposterna å titeln expenser upptoges i förslaget något lägre
än de verkliga utgifterna för 1937/38 med hänsyn till att tvättinrättningen
komme att nedläggas. Att utgifterna för värme för innevarande budgetår
uppfördes med ett avsevärt högre belopp än vad de verkliga utgifterna
för budgetåret 1937/38 kommit att uppgå till berodde huvudsakligen på
att direktionen vid tiden för anslagsbehovets bedömande räknade med en
förhöjning av kolpriset, som emellertid uteblivit.

Vad beträffade övriga expenser, borde utgifterna för skrivmateriel, trycknings-
och annonskostnader med hänsyn till den prisstegring, som torde
vara att vänta, ett något högre anslag beräknas än för budgetåret 1938/39.
Utgifterna för telefon- och telegramavgifter upptoges lika som i staten
för 1938/39. De nya abonnemang, lasarettet tecknat, hade ej gällt under
hela budgetåret 1937/38.

Beträffande inventarier hade direktionen — bortsett från utgifter av
engångskaraktär — endast räknat med en mindre ökning för linne-, gångoch
sängkläder. Förråden torde nämligen få ökas med anledning av att
tvätten skulle utföras vid karolinska sjukhuset, vilket innebure, att lasarettets
förråd av rena kläder ej kunde, såsom nu skedde, dagligen erhålla
ersättning för vad som inlämnades orent.

På titeln tvätt och renhållning måste nu beräknas en ersättning till karolinska
sjukhuset för utförande av tvätt åt lasarettet. Av praktiska skäl hade
denna ersättning i sin helhet förts på titeln tvätt och renhållning, oaktat
den innefattade ersättning för tvättproceduren i dess helhet, således även
för personal, vatten, ånga m. m. Kostnaden hade beräknats till 19 öre per
kg. för en kvantitet av 350,000 kg.

På titeln kosthåll inträdde ett motsatt förhållande i det att kosten till
radiumhemmet å karolinska sjukhuset, som för närvarande levererades
från serafimerlasarettets kök, från och med nästa budgetår skulle ombesörjas
av karolinska sjukhusets kök. På radiumhemmet belöpande del av
de verkliga kosthållsutgif terna för budgetåret 1937/38 och de beräknade
för budgetåret 1938/39 vore respektive 62,689 kronor 85 öre och 85,000
kronor. Fråndroges dessa från i specifikationen angivna siffror, kvarstode
på lasarettet belöpande kostnader med 334,980, respektive 395,000 kronor
(direktionen hade för innevarande budgetår räknat med en starkare prisstegring
än den som sedermera inträffat).

De^ verkliga utgifterna för läkemedel under budgetåret 1937/38 hade
uppgått till omkring 109,000 kronor. För innevarande budgetår vore de
uppförda med 110,000 kronor. Direktionen räknade nu med samma anslagsbelopp
som för innevarande budgetår. Den minskning, som kunde föranledas
av förut omnämnd planerad inskränkning av driften å vissa avdelningar
torde uppvägas av ökade kostnader för blodgivning och jämlikt 6 §
kungörelsen den 8 april 1938 (nr 126) angående läkemedelsförsörjningen å
sjukvårdsinrättningarna i riket m. m. föranledda kostnader för tillsyn å de
olika vård- och behandlingsavdelningarnas läkemedelsförråd.

Beträffande utgifter för förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården motiverades
den föreslagna minskningen i huvudsak av de förut omnämnda

141

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 306.

planerade driftinskränkningarna. Detsamma gällde delposten särskild verksamhet:
sjukgymnastutbildning, vilken komme att flyttas till karolinska
sjukhuset.

Beträffande utgifter av engångskaraktär framhölle direktionen, att telefonförbindelserna
till och från lasarettet hade under lång tid givit anledning
till klagomål. Den förbättring, som kunnat ske genom anläggningav
flera telefonlinjer till växeln hade visserligen medfört någon lättnad,
men alltjämt kvar stöde klagomål över väntan på expedition. I många
fall berodde väntan på att den tjänstgörande telefonisten vore upptagen
med att i telefon söka olika läkare inom sjukhuset, med vilka man ville
tala. Detta sätt att söka reda på läkarna vore i och för sig otillfredsställande
samt dessutom synnerligen påfrestande för telefonisten. Det torde
därför bliva nödvändigt att vid serafimerlasarettet ordna ett sökarsystem
efter ljussignalprincip, avsett i främsta rummet för läkare. Ett sådant system
vore infört vid radiumhemmet å karolinska sjukhuset och komme
att införas å övriga delar av sjukhusanläggningen. Direktionen hade upptagit
ett belopp av 35,000 kronor för ifrågavarande ändamål.

I samband med en vid serafimerlasarettet genom särskilda kommitterade
pågående utredning om vårdplatsernas utnyttjande, sedan vissa kliniker
flyttats till karolinska sjukhuset, hade professorn Gösta Forssell bland annat
framfört behov av dels ersättning av viss försliten apparatur, dels ock
komplettering av utrustningen för röntgenavdelningen och beräknat kostnaden
härför till 64,000 kronor, varav 24,600 kronor avsåge kompletteringen.
Direktionen hade ansett sig böra upptaga detta belopp.

Till oförutsedda utgifter beräknades under posten till utgifter av engångskaraktär
1,000 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts hade direktionen uppgjort följande
förslag till omkostnadsstat för serafimerlasarettet för budgetåret 1939/40:

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis..................kronor

2. Expenser, förslagsvis........................ »

3. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering:

löpande utgifter. . kronor 146,500
utgifter av engångskaraktär
. . » 100,000 kronor 246,500

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis » 79,500

c. Kosthåll, förslagsvis.......... » 335,000

d. Läkemedel, förslagsvis........ » 110,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för

sjukvården, förslagsvis....... » 237,000

f. Särskild verksamhet:

sjukgymnastutbildning........ » 1,700

g. Ränta och amortering å lån hos

pensionsstyrelsen............. » 198,800

h. Diverse utgifter............. _»__8,000

500

140,500

1,216,500

Summa kronor 1,357,500.

Departe mentschefen.

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

I sitt yttrande den 6 februari 1939 har direktionen sedermera anfört, att
med anordnandet av sökaranläggning vid serafimerlasarettet syntes kunna
anstå ytterligare ett år.

Med hänsyn till de i nyssnämnda yttrande föreslagna sänkningarna i
avlönings- och omkostnadsstaterna m. m. ansåge direktionen emellertid
erforderligt, att för nästa budgetår beräknades ett belopp av 20,000 kronor
för successivt utbyte och komplettering av bristfällig utrustning vid serafimerlasarettet.
Ett särskilt skäl härför vore, att direktionen vid inkomstberäkningarna
utgått från att samma avgifter skulle utgå vid de båda sjukhusen,
något som knappast kunde anses skäligt, om icke vid dem hölles
en något så när likartad standard med avseende på utrustningen.

I likhet med direktionen anser jag, att medel till anordnande av sökaranläggningen,
vilken i och för sig synes önskvärd, icke böra anvisas för
nästa budgetår. Till bestridande av utgifter för successivt utbyte och komplettering
av bristfällig utrustning i allmänhet och till komplettering av
utrustningen för röntgenavdelningen m. m. kan jag icke för nästa budgetår
tillstyrka ett högre anslagsbelopp än 45,000 kronor i stället för av direktionen
äskade (64,000 -f- 20,000 =) 84,000 kronor. Av beloppet å 45,000
kronor torde 25,000 kronor böra reserveras för röntgenavdelningen. Särskilt
anslag till oförutsedda utgifter av engångskaraktär synes mig ej erforderligt.
Jag tillstyrker alltså, att posten till Inventariers underhåll och komplettering:
Utgifter av engångskaraktär minskas från det ursprungligen
äskade beloppet av 100,000 kronor till 45,000 kronor, alltså med 55,000
kronor. Då vissa andra utgiftsposter synts mig väl högt beräknade i förhållande
till de verkliga utgifterna under budgetåret 1937/38, föreslår jag,
att anslaget ytterligare reduceras med 26,000 kronor och följaktligen bestämmes
till (1,357,500 — 55,000 — 26,000 =) i runt tal 1,276,000 kronor.
1 jämförelse med innevarande budgetår utgör anslagsminskningen
(1,400,000 — 1,276,000 =) 124,000 kronor och i jämförelse med det i årets
statsverksproposition beräknade beloppet 14,000 kronor.

Avslutningsvis må framhållas, att sjukhusdirektionen enligt handlingarna
i ärendet — i syfte att vinna största möjliga likformighet med karolinska
sjukhuset och för att förtydliga vederbörande bestämmelser med hänsyn
till dels gällande avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting,
dels förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från vissa
landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna
för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
— framlagt förslag rörande vissa ändringar i de nu gällande föreskrifterna
örn avgifter för vård å serafimerlasarettet i enskilt och halvenskilt
rum m. m. Dessa förslag innebära bland annat, att vissa nu utgående
särskilda avgifter till förräntning och amortering av upptaget lån till inrät -

143

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

tande av enskilda rum vid kirurgiska kliniken skulle upphävas och att vad
som för nämnda ändamål erfordrades i stället skulle utgå av de fastställda
avgifterna för vården. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i sinom
tid, efter närmare prövning av de sålunda framställda förslagen, meddela
de bestämmelser i ämnet, som kunna befinnas påkallade.

IX. Anslag till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet.

I riksstaten för budgetåret 1938/39 är förslagsanslaget till Karolinska
mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar uppfört med 715,500 kronor. Anslaget
disponeras jämlikt av 1938 års riksdag godkänd personalförteckning
och avlöningsstat, vilka jämte därtill hörande bestämmelser finnas
införda å sid. 434 ff i statsliggaren för budgetåret 1938/39.

Kanslern för rikets universitet har — med överlämnande av utav lärar -

kollegiet vid institutet gjorda framställningar — hemställt örn anslag till
förevarande ändamål under nästa budgetår. Kanslern har därvid förordat
följande ökningar av anslaget:

1) Professor i psykiatri (13,000 — 3,000 =)..........kronor 10,000

2) Lärare vid rådgivningsbyrån i uppfostringsfrågor vid

pediatriska kliniken.......................... » 2,000

3) Lärare vid två årliga kurser i röntgendiagnostik och

röntgenteknik.............................. » 2,000

4) Amanuens vid rättsmedicinska institutionen....... » 1,800

5) Amanuens vid ortopediska kliniken............. » 3,000

6) Preparator i lönegraden A 10 vid histologiska institutionen
.................................. 1 4,869

7) Tekniskt biträde i lönegraden A 7 vid rättsmedicinska

institutionen............................... » 4,239

8) Uppfattning av två tekniska biträden vid serafimerlasarettets
kliniska laboratorium från lönegraden A 4

till lönegraden A 7.......................... » 1,056

9) Höjning av anslaget till bestridande av vaktmästar göromål

vid rättsmedicinska institutionen........ » 600

10) Arvode till handräckningsbiträde vid bakteriologiska

laboratoriet................................ » 1,800

11) Omorganisation av bibliotekets personal (9,000 —

— 7,500 =)................................ » 1,500

12) Avlöningsförhöjningar till e. o. befattningshavare ... » 2,000

Summa kronor 34,864.

Detta belopp borde emellertid å ena sidan minskas med 4,239 kronor på
grund av överflyttning av en vaktmästare i lönegraden A 7 till serafimerlasarettets
stat, å andra sidan höjas med 20,375 kronor till följd av den
av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för ordinarie befattningshavare
vid allmänna civilförvaltningen.

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Anslagsökningen skulle alltså uppgå till (34,864 — 4,239 -f- 20,375 =)

51,000 kronor och anslaget uppföras med (715,500 + 51,000 =) 766,500
kronor.

Av handlingarna framgår följande beträffande de av ifrågavarande anslagsäskanden,
som jag ansett mig böra upptaga. I fråga om de återstående
anslagsäskandena hänvisar jag till nämnda handlingar.

Professor i psykiatri. Kanslern har erinrat, att professorn i
psykiatri vid karolinska institutet tillika vore överläkare vid psykiatriska
sjukhuset i Stockholm, till vilket sjukhus institutets psykiatriska klinik
vore förlagd. I egenskap av överläkare åtnjöte professorn lön enligt lönegraden
B 29. Såsom professor uppbure han ett arvode av 3,000 kronor.
Rörande tillsättning av de förenade tjänsterna som överläkare och professor
hade meddelats särskilda föreskrifter. Nuvarande befattningshavaren
vore skyldig att, om och när Kungl. Majit kunde finna sådant lämpligt,
frånträda endera befattningen.

Enligt statsmakternas beslut skulle den psykiatriska kliniken flyttas till
karolinska sjukhuset, där en klinikbyggnad för närvarande vore under
uppförande och beräknades kunna tagas i bruk under budgetåret 1939/40,
troligen vid tiden omkring kalenderårsskiftet. Såsom en konsekvens av
klinikens flyttning måste professorsbefattningen i psykiatri skiljas från
överläkartjänsten och professorslönen upptagas i karolinska institutets
stat för budgetåret 1939/40. I samband härmed kunde det särskilda arvodet
å 3,000 kronor indragas.

Sedan ändringarna i staten beslutits, torde Kungl. Majit böra föreskriva,
att innehavaren av här ifrågavarande kombinerade befattningar, professorn
V. Wigert, skulle frånträda överläkartjänsten med utgången av juni 1939,
dock med skyldighet för Wigert att jämväl efter den 30 juni 1939, så länge
den kliniska undervisningen i psykiatri vore förlagd till psykiatriska sjukhuset,
utan särskild ersättning svara för de med överläkarbefattningen vid
nämnda sjukhus förenade göromålen samt med rätt för Wigert att under
tiden på hittills gällande villkor kvarbo i den till sjukhuset hörande överläkarbostaden.

I detta sammanhang ville kanslern erinra om att den i § 39 mom. 3 av
stadgarna för karolinska institutet intagna hänvisningen till de särskilda
föreskrifter, som gällde för tillsättningen av här ifrågavarande professorsbefattning,
borde utgå ur stadgan, örn professorstjänsten skildes från överläkartjänsten
vid psykiatriska sjukhuset.

Tekniskt biträde vid rättsmedicinska institutionen.
Institutionsföreståndaren, professorn W. Bosaeus har yttrat:

För undervisningens och den vetenskapliga forskningens rationella bedrivande
vid institutionen krävdes oundgängligen tillgång till skolat tekniskt
biträde. Sedan numera genom 1938 års riksdags beslut den hygieniska
institutionen erhållit tekniskt biträde, funnes sådant biträde eller ock preparator
vid samtliga karolinska institutets teoretiska institutioner med undantag
av den rättsmedicinska. Denna institution hade i sagda hänseende
blivit helt missgynnad. Visserligen hade såväl lärarkollegiet som universitetskanslern
bland sina äskanden för karolinska institutet till 1938 års riksdag
ett tekniskt biträde för den rättsmedicinska institutionen, men denna
hemställan hade icke vunnit statsmakternas bifall.

145

Kungl. Maj:ts proposition Nr W6.

Den rättsmedicinska institutionen kunde emellertid icke längre undvara
tekniskt biträde. Under största delen av terminerna meddelades rättsmedicinsk
obduktionsundervisning, och för denna verksamhet krävdes omfattande
mikroskopiskt preparationsarbete. Sådant preparationsarbete liksom
ock fotografiskt arbete krävdes vidare i stor utsträckning för den vetenskapliga
forskning, som å institutionen bedreves dels av dess tjänstemän
och dels av andra forskare. Dessutom vore sedan gammalt professorn i
rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet rättsläkare i medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd, en anordning, som ansåges ur olika synpunkter
nödvändig. Såsom sådan rättsläkare hade professorn att för medicinalstyrelsens
räkning å institutionen verkställa en mängd undersökningar och utredningar
m. m., för vilka krävdes ett betydande såväl preparations- som
skrivarbete. Det kunde icke begäras, att professorn skulle använda en stor
del av sin dyrbara tid på vanliga preparatris- och skrivbiträdesgöromål,
ej heller att han med egna medel skulle hålla institutionen med för detta
arbete nödig personal. Kunde det begärda tekniska biträdet icke erhållas,
stöde ingen annan utväg till buds än att väsentligt inskränka den rättsmedicinska
institutionens nuvarande verksamhet, en nödfallsåtgärd, som
givetvis ur många synpunkter skulle vara högst beklaglig.

Lärarkollegiet och kanslern hava biträtt framställningen och hemställt
om inrättande av en befattning såsom tekniskt biträde i lönegraden A 7.

Vaktmästargöromål vid rättsmedicinska institutionen.
Institutionsföreståndaren, professorn W. Bosaeus har anfört
följande:

I olikhet mot de allra flesta av karolinska institutets (ivriga teoretiska
institutioner hade den rättsmedicinska institutionen ännu ingen egen vaktmästare.
För de nödvändiga vaktmästargöromålens bestridande erhölle institutionen
ett årligt anslag av 1,200 kronor. Av dessa användes 400 kronor
till ersättning åt en städerska, 000 kronor åt ett vaktmästarbiträde och 200
kronor till ersättningar för tillfällig hjälp av olika slag. Dessutom ägde institutionen
rättighet att i viss utsträckning anlita en av vaktmästarne vid
den patologiska institutionen. I denne vaktmästares åligganden inginge
nämligen att vid sidan örn sin tjänst vid nyssnämnda institution även stå
till förfogande för den rättsmedicinska institutionen. Arbetet för den rättsmedicinska
institutionens räkning vore bland de omtalade tre personerna så
uppdelat, att städerskan och vaktmästarbiträdet tjänstgjorde inom själva
institutionsbyggnaden, medan den patologiska institutionens vaktmästare
biträdde vid de till denna institution förlagda rättsmedicinska obduktionsövningarna.

Den vakt mästarhjälp, som sålunda stöde till den rättsmedicinska institutionens
förfogande, vore emellertid fullständigt otillräcklig. Under senare
tid hade arbetet å institutionen alltmera ökats. För vaktmästaren på
patologiska institutionen utgjorde tjänstgöringen åt bägge institutionerna
en alltför stor arbetsbörda, och ej heller kunde det anses rimligt, att det
inom den rättsmedicinska institutionsbyggnaden tjänstgörande vaktmästarbiträdet
för en ersättning av blott 600 kronor om året skulle utföra allt, en
vaktmästare därstädes tillkommande arbete. Det vore därför i hög grad av
behovet påkallat, att den rättsmedicinska institutionen erhölle sin egen
vaktmästare.

''Jäll de nyss anförda skälen för anställandet av en dylik vaktmästare fogade
sig ännu ett mycket viktigt sådant. Inom en nära framtid komme karo Bihang

till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 206.

10

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

linska institutets patologiska institution att flytta från sina nuvarande lokaler
vid Hantverkargatan till de nya lokalerna å Norrbackaområdet. Härvid
måste den av dess vaktmästare, som biträdde vid de rättsmedicinska obduktionsövningarna,
antingen medfölja till Norrbacka eller också kvarstanna i
de gamla lokalerna, där, enligt uppgift, obduktions- och annan för serafimerlasarettet
nödig patologisk-anatomisk verksamhet åtminstone tills vidare
komme att bedrivas. Om nämnde vaktmästare flyttades till Norrbacka,
kunde han givetvis icke längre biträda vid de rättsmedicinska obduktionsövningarna
i lokalerna vid Hantverkargatan. Men även om så icke skedde,
utan han kvarstannade i de gamla lokalerna, så torde hans arbetsbörda på
grund av den genom patologiska institutionens flyttning inträdda personalminskningen
därstädes bliva så stor, att han icke hunne med någon tjänstgöring
för den rättsmedicinska institutionens räkning, varför denna institution
även i sådant fall sannolikt ginge miste om hans arbetskraft. När
den patologiska institutionen avflyttade från sina nuvarande lokaler, måste
därför den rättsmedicinska institutionen givas en ersättning för sagde vaktmästare.

Det ur alla synpunkter mest ändamålsenliga torde då bliva, att den
rättsmedicinska institutionen erhölle en egen vaktmästare. Under sådana
förhållanden bleve det tidigare omtalade vaktmästarbiträdet överflödigt,
och det årliga anslaget å 1,200 kronor kunde minskas med 600 kronor, motsvarande
den till detta vaktmästarbiträde utgående ersättningen.

Lärarkollegiet har biträtt framställningen och ansett den nya befattningen
i lönehänseende böra erhålla samma placering som övriga institutionsvaktmästarbefattningar,
nämligen i lönegraden B 7 (A 7).

Kanslern har framhållit, att det vore möjligt, att patologiska institutionens
nuvarande lokaler efter denna institutions avflyttning till Norrbackaområdet
komme att användas för obduktioner och andra patologiska undersökningar
för serafimerlasarettets räkning. Bleve detta fallet, måste en
vaktmästare tjänstgöra därstädes även efter patologiska institutionens bortflyttning.
Det borde då låta sig göra att genom överenskommelse med serafimerlasarettet
få taga denne vaktmästare i anspråk för att biträda även
vid de rättsmedicinska obduktionerna. Under sådana omständigheter syntes
ej lämpligt att nu anställa en ordinarie vaktmästare vid rättsmedicinska
institutionen. Däremot ville kanslern förorda en höjning av förutnämnda
anslag till vaktmästar!^alp vid rättsmedicinska institutionen med 600 kronor
till 1,800 kronor.

Handräckningsbiträde vid bakteriologiska laboratoriet
m. m. Lärarkollegiet har gjort framställning om inrättande
av en extra ordinarie befattning som handräckningsbiträde i 4 lönegraden
vid bakteriologiska laboratoriet. Vidare har kollegiet hemställt om
uteslutande ur institutets personalförteckning av en vaktmästarbefattning
i lönegraden B 7 (A 7) vid bakteriologiska institutionen. Av kollegiets skrivelse
inhämtas bland annat:

Vid patologisk-anatomiska institutionen funnes två ordinarie vaktmästare
i lönegraden B 7 (J. Ekman och E. E. Strömberg). Den ene av vaktmästarna
(E. E. Strömberg) biträdde vid de i samband med obduktionerna
förekommande göromålen och stöde dessutom till förfogande vid de rättsmedicinska
obduktionerna, som vore förlagda till patologisk-anatomiska
institutionen.

Vid bakteriologiska laboratoriet, som i organisatoriskt avseende utgjorde
en del av den patologisk-anatomiska institutionen, funnes en ordinarie

147

Kungl. Marits ''proposition Nr 206.

vaktmästare i lönegraden B 7. I tjänsteförteckningen vore vaktmästaren
upptagen såsom anställd vid bakteriologiska »institutionen». Vaktmästaren
(J. J. Wallerman; biträdde i arbetet vid laboratoriet samt handhade därjämte
skötseln av den för patologisk-anatomiska institutionen och bakteriologiska
laboratoriet gemensamma djuravdelningen.

Under budgetåret 1939/40 beräknades den under uppförande varande
institutionen för patologisk anatomi vid karolinska sjukhuset kunna tagas i
bruk för sitt ändamål. Därvid borde enligt kollegiets mening bland andra —
förutom den ene ordinarie vaktmästaren å patologiska institutionen (J.
Ekman) — den ordinarie vaktmästaren vid bakteriologiska laboratoriet
(J. J. Wallerman), vilken torde vara särskilt lämpad att tjänstgöra på den
nya stora djur avdelningen vid karolinska sjukhuset och det serobakteriologiska
laboratoriet därstädes överflyttas till patologiska institutionen.

För utförande av obduktioner och histopatologiska undersökningar för
serafimerlasarettet — de senare hade hittills utförts mot särskilt arvode,
varvid arvodestagaren svarat för alla omkostnader — skulle inrättas en särskild
patologisk avdelning under chefskap av en å lasarettets stat anställd
prosektor, vars arbetsbiträden likaledes skulle avlönas från lasarettet. I
samband härmed skulle den andre vid institutets patologisk-anatomiska institution
anställde ordinarie vaktmästaren (E. E. Strömberg), som huvudsakligen
tjänstgjort vid obduktionerna, förflyttas till lasarettets patologiska
avdelning och uppföras å lasarettets stat.

Då det bakteriologiska laboratoriet, vars drift måste uppehållas i nuvarande
utsträckning till dess en professur i bakteriologi inrättades, skulle få
sin vaktmästare (J. J. Wallerman) överförd till den nya patologiska institutionen,
erfordrades för djuravdelningens skötsel och som biträde åt laboratorn
en ny befattning. Denna skulle på grund av sin mera tillfälliga karaktär
lämpligen kunna få karaktären av handräckningsbiträde och borde
givetvis uppföras på institutets stat. Detta biträde borde vara extra ordinarie
tjänsteman och lämpligen placeras i lönegraden 4.

Vaktmästarna Strömberg och Wallerman hade förklarat sig villiga att
underkasta sig de föreslagna förflyttningarna.

Kanslern har tillstyrkt den föreslagna överflyttningen av dels vaktmästaren
å bakteriologiska laboratoriet till patologisk-anatomiska institutionen,
dels ock en av de nuvarande vaktmästarna å nämnda institution till serafimerlasarettets
stat. Beträffande det föreslagna handräckningsbiträdet vid
bakteriologiska laboratoriet hade kanslern icke blivit övertygad om nödvändigheten
av tjänstens uppförande som extra ordinarie befattning utan
ansåge det lämpligare, att biträdet erhölle ett arvode å förslagsvis 1,800
kronor.

Biblioteket. Lärarkollegiet har hemställt om inrättande vid biblioteket
av en amanuens i 18 lönegraden, ett extra ordinarie kanslibiträde i 7
lönegraden och en extra ordinarie vaktmästare likaledes i 7 lönegraden. Av
kollegiets skrivelse inhämtas:

Sedan den 1 juli 1937 bestode bibliotekets personal av — förutom bibliotekarien,
vilken innehade sin befattning såsom bisyssla — ett ordinarie
kanslibiträde i lönegraden B 7 och två extra biträden, de sistnämnda avlönade
med vardera 2,250 kronor för år räknat. Antalet i biblioteket tjänstgörande
personer vöre ii ven efter denna utökning föga mer än hälften så
stort som antalet i andra specialbibliotek med motsvarande besöks- och utlåningsfrekvens,
bytesförbindelser och årlig tillviixt, vilket framginge av
omstående jämförande tablå.

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Karolinska

Tekniska hög-

Vetenskapsaka-

Riksdags-

institutet

skolan

demien

biblioteket

Antalvolymer

78,000

75,800

160,000

135,000

» smärre

skrifter

115,000

42,000

256,000

—

Senaste årets

tillväxt . . .

71 hyllmeter

c:a 105 hyll-

84 hyllmeter

c:all0hyllme-

15,000 band
och häften

meter

14,500 band
och häften

ter, 4,271 verk

Inköpsanslag

24,800 kronor

35,000 kronor

42,300 kronor

28,000 kronor

Antal besök

senaste år .

12,864

c:a 22,000

3,500

—

Antal hemlån

senaste år .

12,991

9,300

6,310

13,460

Antal i läse-salarna an-vända voly-

mer.....

24,255

68,000

3,850

49,241

Personal:

1 bibliotekarie
(bisyssla)

1 bibliotekarie
(B 22)

1 bibliotekarie

1 överbiblio-tekarie^ 30)

1 kanslibi-

1 amanuens

1 förste arna-

1 förste biblio-

träde (B 7)

(B 18) (6 tim-mar)

nuens (årslön
kr. 4,070 och
fri bostad)

tekarie(B24)

2 biträden

1 amanuens

1 andre d:o

2 andre biblio-

(vardera 7

(B 16) (5 tim-

(årslön 3,540

tekarier

timmar)

inar)

2 e.o. kanslibi-träden (B 7)

1 e. o. kontors-biträde (B 4)

1 assistent 11
(halvtjänst)

kr.)

1 biträde (års-lön 2,860 kr.)

2biträden (års-lön 2,640 kr.)

Samtliga med

6 timmars ar-

(B 21)

2 amanuenser
(B 16)

1 exp.-amanu-ens (halv-tjänst)

(B 13)

betsdag

I vart och ett av de ovan angivna biblioteken funnes — utom bibliotekarien
— minst två befattningshavare i bibliotekarie- eller amanuensställning,
medan institutsbiblioteket för samma slags arbete endast hade personer
i biträdesställning till sitt förfogande. Kollegiets förslag avsåge också
endast att tillgodose bibliotekets mest trängande behov under de närmaste
åren i avvaktan på den definitiva organisation, som ansåges böra
komma till stånd i samband med de teoretiska institutionernas överflyttning
till Norrbaclcaområdet. Oaktat de avlöningsbelopp, som stått till förfogande,
alltid varit mycket låga i förhållande till de krav, som måst ställas
på vederbörande befattningshavare, hade tidigare icke saknats dugliga
aspiranter, och tidvis hade personalen kunnat förstärkas med oavlönade elever
eller med från annat håll avlönade arbetslösa kontorister. Under de
båda senaste åren hade emellertid förut okända rekryteringssvårigheter
uppstått dels på grund av den allmänna konjunkturförbättringen, dels —
och icke minst — på grund av förbättrade löner och befordringsmöjligheter
i Stockholms stadsbibliotek, där lägsta assistentgraden numera vore unge -

Kungl. Maj:ts proposition Nr £06. 149

får likställd med kanslibiträdesgraden i lönehänseende. Oundgängliga krav
pa institutets hela bibliotekspersonal vore goda språkkunskaper åtminstone
i engelska, franska och tyska, god kännedom såväl örn bibliotekets kataloger
och uppställning som om de talrika bibliografiska och andra uppslagsverk,
vilka komme till användning både vid expeditionstjänsten och katalogiseringsarbetet,
förtrogenhet med medicinsk terminologi samt förmåga att
arbeta snabbt utan att dock brista i noggrannhet. Personer med dylika
kvalifikationer, som måste hava akademisk examen eller på annat sätt
styrkt teoretisk underbyggnad, kunde numera, såsom de senaste årens erfarenhet
utvisade, icke påräknas för de löner, vilka vore anslagna till de
båda extra biträdesbefattningarna, och om några tilläventyrs toge anställning
på dessa lönevillkor och med de rådande dåliga befordringsutsikterna,
funnes all anledning att befara, att de snarast sökte sig över till andra verk,
där bättre villkor bjödes. Därtill komme, att dessa anställningar särskilt
under vissa tider av året med anhopning av expeditionsgöromål vore hårt
pressande, alldenstund hela expeditionsarbetet, däri inräknat två timmars
kvällstjänstgöring under fem veckodagar, åvilade dessa tre befattningshavare,
vilka dessutom hade att ombesörja all katalogisering, granskning av
byteslistor, behandling av donationer, biträde med den av bibliotekarien
förda korrespondensen m. m.

I betraktande av de många och krävande arbetsuppgifterna skulle en
framställning örn förstärkning av personalen med ytterligare minst en befattningshavare
vara väl motiverad, men kollegiet ville örn möjligt uppskjuta
en dylik framställning till en tidpunkt, som läge närmare den planerade
flyttningen till Norrbacka. Den enda förutsättningen för att med nuvarande
antal befattningshavare åtminstone nödtorftigt kunna avverka de
ofrånkomliga arbetsuppgifterna vore dock, att biblioteket finge dugliga och
fullt kompetenta arbetskrafter till sitt förfogande, och kollegiet hade kommit
till den övertygelsen, att dylika ej kunde påräknas, därest icke avlöningsförhållandena
ordnades i större överensstämmelse med motsvarande
vid andra vetenskapliga specialbibliotek. Alldenstund alla de jämförda biblioteken
hade minst två amanuenser och minst två befattningshavare avlönade
som extra ordinarie kanslibiträden eller högre, syntes en framställning,
att karolinska institutets bibliotek måtte få en av vardera kategorien
till sitt förfogande i utbyte mot de båda för svagt avlönade biträdesbefattningarna,
icke vara obillig. Aven efter en anslagsökning i sådant syfte
skulle bibliotekets sammanlagda personalutgifter dock icke nå upp ens till
hälften av motsvarande i tekniska högskolans, respektive vetenskapsakademiens
bibliotek och uppgå till föga mer än tredjedelen av riksdagsbibliotekets.

Aven i fråga örn vaktmästarkrafter vore biblioteket betydligt sämre lottat
än de tre nämnda specialbiblioteken. Dessa hade nämligen vardera två befattningshavare
i denna ställning, under det att institutsbiblioteket endast
hade en. Kollegiet gjorde i skrivelse den 27 maj 1937 framställning, att han
måtte erhålla extra ordinarie anställning i 7 lönegraden. Denna framställning
hade dock ej vunnit kanslerns understöd. Lärarkollegiet ville nu framhålla,
att det till stor del tack vare den omständigheten, att denne befattningshavare
befunnits vara synnerligen dugande och med största flit och
plikttrohet fullgjort sina åligganden, som en framställning örn ytterligare
anslag för vaktmästarebiträde ej behövt göras. Oaktat han varit i institutets
tjänst under 12 år, hade han likväl icke erhållit fast anställning; sedan

150

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

1937 åtnjöte han ett arvode av 3,000 kronor. På grund av sin arbetsförmåga
och sin kända duglighet vore han väl värd att erhålla åtminstone extra
ordinarie anställning med därav följande förmåner och med placering i
likhet med institutets övriga vaktmästare i 7 lönegraden, och då därtill
komme, att det vore av stor vikt, att biblioteket finge behålla en så värdefull
kraft, som eljest måhända sökte sig en anställning på annat håll, syntes
det önskvärt, att en sådan befattning med det snaraste måtte inrättas.

Vid bifall till kollegiets förevarande framställning kunde de nu utgående
arvodena till två arbetsbiträden vid biblioteket, vartdera å 2,250 kronor,
samt till vaktmästare därstädes med 3,000 kronor indragas.

Kanslern har ansett lärarkollegiets framställning väl motiverad och tillstyrkt
densamma. Kanslern har tillika framhållit, att det syntes böra ankomma
på kanslern att efter förslag av kollegiet meddela bestämmelser rörande
de fordringar, som borde ställas på biblioteksamanuensens kompetens.

Kanslern har vidare överlämnat en inom karolinska institutet upprättad
promemoria angående vid institutet inträdande anslagsminskningar, föranledda
av vissa befattningars överförande till karolinska sjukhusets stat.
Av promemorian inhämtas följande:

I sin skrivelse den 26 oktober 1938 angående anslag till karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet för budgetåret 1939/40 hade direktionen för
karolinska sjukhuset räknat med att kunna öppna de nya avdelningarna å
sjukhuset vid följande tider, nämligen kirurgiska och medicinska klinikerna
med garnisonsavdelningarna och röntgendiagnostikavdelningen den 1 oktober
1939, kvinnokliniken den 1 oktober eller 1 december 1939, ögonkliniken
den 1 januari 1940 samt öron-, näs- och halskliniken ävensom psykiatriska
kliniken den 1 februari 1940.

Direktionens förslag innefattade, att all för karolinska sjukhuset erforderlig
underordnad läkarpersonal skulle helt avlönas från sjukhusets avlöningsanslag.

I och med att de nya klinikerna å sjukhuset toges i bruk, skulle de amanuenser
och underläkare vid de nuvarande klinikerna, som för närvarande
helt eller delvis avlönades med arvoden, utgående från karolinska institutets
avlöningsanslag, få sin lön från sjukhusets avlöningsanslag. Detta medförde,
att medel för arvoden till dessa underläkare och amanuenser därefter
icke vidare behövde beräknas å institutets avlöningsanslag. Å detta, skulle
alltså endast beräknas medel för deras avlöning, intill dess respektive kliniker
å karolinska sjukhuset öppnades.

Följande förändringar borde med anledning härav vidtagas i gällande
avlöningsstat för karolinska institutets assistenter och amanuenser:

Medicinska kliniken

1 amanuens (å den klinik vid serafimerlasarettet, som
skulle flyttas till karolinska sjukhuset) i/t—3% 1939

Kirurgiska kliniken

1 amanuens (å den till Maria sjukhus förlagda kliniken)
''A—8% 1939..........................

Arvode

Besparing

Kronor

Kronor

750

2,250

750

2,250

Kungl. Majlis -proposition Nr 206.

151

Arvode Besparing
Kronor Kronor

Gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus

1 underläkare 1/i—3% 1939 ................... 900 2,700

1 amanuens » » » 750 2,250

Oftalmiatriska kliniken

(nu å serafimerlasarettet)

1 amanuens V?—31/i2 1939 .................... 1,500 1,500

Oftalmiatriska polikliniken

(nu å serafimerlasarettet)

1 amanuens V7—S1/12 1939..................... 1,200 1,200

Klmiken för oron-, näs- och halssjukdomar

(nu å Sabbatsbergs sjukhus)

1 amanuens Vt 1939—31/i 1940 ................. 1,750 1,250

2 amanuenser» » » » ................. 3,500 2,500

Polikliniken för öron-, näs- och halssjukdomar

(nu å serafimerlasarettet)

1 amanuens l/i 1939—31/i 1940 ................. 1,400 1,000

Psykiatriska kliniken

(nu å psykiatriska sjukhuset)

1 amanuens Vt 1939—S1/i 1940 ................. 1,750 1,250

Summa kronor 14,250 18,150

Avlöningsstatens slutsumma skulle sålunda kunna minskas med 18,150
kronor.

Med hänsyn till svårigheten att exakt kunna angiva, när respektive kliniker
å karolinska sjukhuset öppnades och arvoden för ifrågavarande befattningshavare
icke längre behövde utgå från institutets avlöningsanslag,
kunde ifrågasättas, örn ej den i institutets avlöningsstat under avdelningen

I. Professorer och lärare m. fl. ingående delposten till arvoden till assistenter
och amanuenser borde beräknas förslagsvis.

I detta sammanhang torde böra upptagas väckt fråga örn vidtagandet
av vissa jämkningar i gällande överenskommelse angående driften av forskning
sav delning arna vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

I den mellan Kungl. Majit och kronan, å ena sidan, samt styrelsen för
jubileumsfonden och cancerföreningen, å den andra, den 8 juni 1934 ingångna
överenskommelsen angående jubileumskliniken har föreskrivits, att
den personal, som regelmässigt erfordras för utförande av forskningsavdelningarnas
löpande arbete åt radiumhemmet och karolinska sjukhuset i övrigt,
skall avlönas av staten. All annan personal vid forskningsavdelningarna
skall erhålla sin avlöning från jubileumsfonden, från vilken för driften
av dessa avdelningar avsatts ett belopp av 1,500,000 kronor.

I enlighet härmed bestrider jubileumsfonden hela kostnaden för avlöning
åt föreståndarna för omförmälda avdelningar.

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

I skrivelse den 10 februari 1938 har direktionen för karolinska sjukhuset
meddelat, att direktionen den 26 oktober 1937 uppdragit åt två av sina
ledamöter att med styrelserna för Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och
för cancerföreningen i Stockholm upptaga förhandlingar angående förnyad
prövning av överenskommelsen den 8 juni 1934, i vad den avsåge föreståndarbefattningarna
vid klinikens forskningsavdelningar. Resultatet av dessa
förhandlingar hade sammanfattats i en promemoria, vilken överlämnats till
direktionen, varefter nämnda styrelser i särskild skrivelse den 1 februari
1938 förklarat sig godkänna det i promemorian framställda förslaget. Jämlikt
detsamma skulle ifrågavarande föreståndarbefattningar ombildas till
två professorsbefattningar, vilkas innehavare helt skulle avlönas av statsmedel.
I gengäld härför skulle staten erhålla ett kontant belopp av 500,000
kronor. Vidare skulle jubileumsfonden och cancerföreningen överlämna till
Kungl. Majit och kronan utan ersättning förutom forskningsavdelningarnas
byggnader även deras utrustning, varjämte de båda stiftelserna skulle,
utöver vad som enligt 1934 års överenskommelse ålåge dem att erlägga i
bidrag till radiumhemmets byggnad och utrustning, bidraga med inventarier
till radiumhemmet samt inredning av en evakuationsavdelning i
radiumhemmet med sammanlagt cirka 122,500 kronor.

Direktionen tillstyrkte för sin del bifall till det i promemorian framställda
förslaget.

Lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet har i yttrande
till kanslern för rikets universitet anfört, att kollegiet i princip icke hade
något att erinra mot ifrågavarande förslag.

Kanslern har i utlåtande den 11 oktober 1938 anfört huvudsakligen följande: I

likhet med utredningsmännen ansåge kanslern goda skäl tala för att
föreståndarbefattningarna vid de bägge forskningsavdelningarna ombildades
till professurer, uppförda å karolinska institutets stat. Vad anginge
värdet av de prestationer, som jubileumsfonden och cancerföreningen skulle
erlägga såsom kompensation för statsverkets ökade utgifter, i förhållande
till vad i 1934 års avtal överenskommits, så kunde däremot göras bland
annat den invändningen, att statens förvärv av äganderätt till forskningsavdelningarnas
inventarier icke utgjorde någon reell ekonomisk förmån.
Enligt kanslerns mening funnes emellertid icke anledning att lägga strikt
finansiella synpunkter på denna fråga, enär forskningsavdelningarnas tillkomst
och upprätthållande i varje fall vore ett betydande allmänt intresse.
Kanslern tillstyrkte därför i huvudsak den föreslagna uppgörelsen. I

I särskild skrivelse samma dag har kanslern erinrat, att karolinska institutet
icke disponerade över tillgångar, motsvarande universitetens reservfondsmedel.
Då detta vore en betydande olägenhet hemställde kanslern —
under förutsättning att omförmälda uppgörelse komme till stånd och i samband
därmed ett kapitalbelopp av 500,000 kronor överlämnades till statsverket
— att detta kapital måtte ställas till karolinska institutets förfogan -

153

Kungl. Majda proposition Nr 206.

de och dess avkastning användas för ändamål av det slag, för vilka reservfondsmedlen
vid universiteten anlitades.

Statskontoret har i yttrande den 15 november 1938 anfört bland annat
följande:

En uppgörelse av föreslagen innebörd måste — såvitt statskontoret kunde
finna — för statsverket bliva i ekonomiskt hänseende ofördelaktig, enär
kapitalvärdet av de genom densamma av staten övertagna löneförpliktelserna
med nu gällande räntesatser torde kunna uppskattas till ungefär en
miljon kronor, medan staten i motprestation från jubileumsfonden skulle
erhålla endast en halv miljon kronor. I likhet med universitetskanslern ansåge
statskontoret nämligen överlåtelsen av forskningsavdelningarnas utrustning
icke ur statsverkets synpunkt kunna tillmätas något direkt värde.
Dessutom kunde enligt ämbetsverkets mening lämpligheten av en dylik
överlåtelse ifrågasättas, enär jubileumsfonden därefter skulle komma att
svara för underhåll och förnyelse av statsegendom.

Som motiv för en överlastning på statsverket av omhandlade lönekostnader
hade endast åberopats skäl av organisatorisk art, nämligen att den
vid forskningsavdelningarna redan statsanställda personalen icke lämpligen
borde underställas privatanställda föreståndare. Enligt statskontorets mening
borde det icke bereda några större svårigheter att i praktiken på ett
smidigt sätt lösa denna fråga, och i vart fall kunde de svårigheter, som i
sådant avseende möjligen kunde uppstå, icke utgöra tillräckligt skäl för
att staten skulle ikläda sig ekonomiska förpliktelser av den storleksordning,
varom här vore fråga.

Statskontoret ville för övrigt erinra, att den nuvarande organisatoriska
utformningen av forskningsavdelningarna beslutades så sent som av 1937
års riksdag. Därvid hade ungefär 40 procent av den totala kostnaden för
avlöningar vid forskningsavdelningarna kommit att falla på statsverket,
oaktat det vid principbeslutet vid 1930 års riksdag om statens övertagande
av radiumhemmet hade framhållits, att jubileumsfonden och cancerföreningen
i stort sett skulle svara för driften vid forskningsavdelningarna
(proposition nr 232, sid. 112). Vunne det nu föreliggande förslaget bifall,
skulle staten komma att nära nog ensam svara för dessa kostnader.

Statskontoret ansåge sig alltså av statsfinansiella skäl icke kunna förorda
bifall till den föreliggande framställningen.

Den ifrågasatta ombildningen av föreståndarbefattningarna vid jubileumsklinikens
forskningsavdelningar till två helt av statsmedel avlönade
professurer kan av mig icke på grundval av den nu föreliggande utredningen
biträdas. Jag ansluter mig i detta avseende i huvudsak till vad av statskontoret
yttrats.

Såsom kanslern erinrat, skall den psykiatriska kliniken vid karolinska
institutet flyttas till karolinska sjukhuset. Den nya kliniken beräknas av
direktionen för karolinska sjukhuset kunna öppnas omkring den 1 februari
1940. För närvarande är professorn i psykiatri vid karolinska institutet
tillika överläkare vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm och uppbär i
denna egenskap enligt av riksdagen fastställd stat för sinnessjukhusen av -

Departe mentschefen.

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 806.

löning enligt lönegraden B 29 (A 29). Härjämte åtnjuter han ett arvode
av 3,000 kronor å karolinska institutets stat. Såsom en konsekvens av klinikens
flyttning bör professorsbefattningen i psykiatri skiljas från omförmälda
överläkartjänst och å institutets stat upptagas medel till en professur
i ämnet. Ehuru kliniken beräknas bliva färdigställd först i början av första
halvåret 1940, bör dock den blivande klinikchefen redan dessförinnan taga
befattning med klinikens utrustning och vad därmed står i samband. Jag
tillstyrker därför, att medel till ifrågavarande professorsbefattning anvisas
å institutets stat redan från och med ingången av budgetåret 1939/40. I
samband härmed kan det nu till professorn utgående särskilda arvodet å

3,000 kronor indragas. Jämväl i övrigt biträder jag kanslerns i ämnet framställda
förslag.

Behov synes föreligga av ett tekniskt biträde vid rättsmedicinska institutionen.
Då de arbetsuppgifter, som skola handhavas av ifrågavarande biträde,
synas motivera samma löneställning, som tillkommer motsvarande
befattningshavare vid andra institutioner, har jag icke något att erinra
mot den av kanslern föreslagna lönegradsplaceringen.

Jag delar kanslerns uppfattning, att önskvärdheten av ökad vaktmästarhjälp
vid rättsmedicinska institutionen bör kunna tillgodoses genom ökning
av de nu utgående anslagsmedlen till bestridande av vaktmästargöromål
vid institutionen. Nämnda anslagsmedel torde böra ökas med det av kanslern
föreslagna beloppet, 600 kronor.

Jag anser mig ävenledes böra tillstyrka förslaget om anställande av ett
handräckningsbiträde vid bakteriologiska laboratoriet. För ändamålet beräknar
jag, på sätt kanslern förordat, ett arvode av 1,800 kronor.

Emot den föreslagna överflyttningen av vissa vaktmästare, vilken fråga
jag delvis redan i det föregående berört, har jag i huvudsak intet att erinra.
Ur karolinska institutets stat bör alltså uteslutas en vaktmästarbefattning
i lönegraden B 7 (A 7), vilken i stället bör uppföras å serafimerlasarettets
stat.

Vid institutets bibliotek finnas för närvarande följande arbetskrafter:
en bibliotekarie, ett ordinarie kanslibiträde i lönegraden B 7 (A 7), två
arbetsbiträden och en vaktmästare. Bibliotekarien, arbetsbiträdena och
vaktmästaren äro avlönade med arvoden. Arbetsbiträdena uppbära vart
och ett 2,250 kronor och vaktmästaren 3,000 kronor. Den föreliggande utredningen
synes mig utvisa, att den nu till arbetsbiträdena utgående ersättningen
är för låg i förhållande till de fordringar, som måste ställas på
befattningarnas innehavare, och de arbetsprestationer, som utkrävas av
dem. Jag kan emellertid icke för närvarande tillstyrka det av kanslern
framställda förslaget i annan mån än att jag föreslår, att arvodena till
arbetsbiträdena höjas med 750 kronor till 3,000 kronor. Däremot vill jag
icke resa erinran mot att den nuvarande vaktmästaren vid biblioteket, som
varit i institutets tjänst under en tid av 12 år, erhåller extra ordinarie anställning
i 7 lönegraden.

155

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

Utöver de ändringar i personalförteckningen, som bliva en följd av här
framställda förslag med avseende å den ordinarie personalen, böra i förteckningen
vidtagas de ändringar, som påkallas av det av 1938 års riksdag
godkända civila avlöningsreglementet. Såsom jag förut i 1939 års åttonde
huvudtitel under punkten 70 angående anslag till avlöningar vid universitetet
i Uppsala haft anledning framhålla, äro vissa av de i personalförteckningarna
vid universiteten och karolinska institutet upptagna befattningshavarna
— bland andra de tekniska biträdena och vaktmästarna — fördelade
mellan de särskilda institutionerna. Under åberopande av vad jag
under nämnda punkt anfört, föreslår jag, att i den personalförteckning
för karolinska institutet, som nu är avsedd att fastställas av riksdagen,
allenast angives det sammanlagda antalet tjänster av olika slag. Det torde
sedermera få ankomma på Kungl. Majit att meddela bestämmelser örn fördelningen
av respektive tjänster mellan de särskilda institutionerna.

I avlöning sstaten böra vidtagas följande ändringar:

I den särskilda avlöningsstat för professorer och lärare m. fl., som är
införd under avdelning I. Professorer och lärare m. fl., bör uppföras
ytterligare en professor (i psykiatri). Med hänsyn härtill böra delposterna
till lön och tjänstgöringspenningar Samt till ålderstillägg ökas med respektive
12,000 kronor till 318,100 kronor och 1,000 kronor till 18,500 kronor.
Den under nämnda rubrik uppförda anmärkningen 3 bör erhålla den ändrade
lydelse, som föranledes av att å institutets stat uppföres en professur
i psykiatri. Av samma skäl bör anmärkningen 4 utgå och anmärkningarna
5 och 6 erhålla beteckningarna 4 och 5.

Den under nämnda avdelning uppförda anslagsposten å 3,000 kronor till
arvode till en professor i psykiatri bör jämte vid posten fogad anmärkning
uteslutas ur staten. De nuvarande anslagsposterna 3 och 4 böra på grund
härav betecknas 2 och 3.

Ur sistnämnda anslagspost, betecknad arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, utgå nu arvoden, vilka i allmänhet äro förenade
med rätt till dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare vid statens nyreglerade
verk gällande grunder. Frågan angående ombildning av dessa
arvoden med hänsyn till bortfallande dyrtidstillägg har av skäl, som under
punkten 69 i 1939 års åttonde huvudtitel anförts, ansetts böra bliva föremål
för ytterligare omprövning. Jag anser mig därför icke böra nu framlägga
förslag rörande omreglering av nämnda arvoden. Däremot föreslår
jag — i analogi med vad av 1938 års riksdag redan beslutats beträffande
universiteten — att den under ifrågavarande anslagspost uppförda delposten
till Grundbelopp hädanefter icke i den av riksdagen godkända
avlöningsstaten fördelas mellan olika anslagsändamål. Nämnda delpost,
som nu är uppförd med 224,400 kronor, bör med hänsyn till vad i förutnämnda
promemoria anförts, minskas med hänsyn till bortfallande amanuensarvoden.
För beredande av viss säkerhetsmarginal torde minskning

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

dock böra nu ske med endast 16,100 kronor. Posten bör alltså bestämmas till
208,300 kronor. Jag anser mig däremot icke kunna tillstyrka, att posten
i fråga upptages förslagsvis.

Summan av de under berörda avdelning I upptagna löneförmånerna,
nu 575,000 kronor, bör alltså å ena sidan höjas med (12,000 + 1,000 =)

13,000 kronor, å andra sidan minskas med (3,000 + 16,100 =) 19,100 kronor
och uppföras med 568,900 kronor, innebärande en anslagsminskning
med 6,100 kronor.

Den under avdelning II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess
institutioner m. m. uppförda anslagsposten till avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat, nu 102,100 kronor, skulle med hänsyn till dels att en vaktmästarbefattning
i lönegraden B 7 (A 7) överföres till serafimerlasarettets
stat, dels ock att en ny befattning såsom tekniskt biträde inrättas i motsvarande
lönegrad, vid i övrigt oförändrade förhållanden utgå med samma
belopp som hittills. På grund av 1938 års lönereglering för civilförvaltningen
påkallas emellertid en omräkning av anslagsposten. Posten bör med anledning
härav höjas med i runt tal 26,600 kronor till 128,700 kronor.

Den under samma avdelning uppförda anslagsposten till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, som nu utgör 16,400
kronor, bör å ena sidan höjas med (2 X 750 =) 1,500 kronor på grund av
förslag om höjd ersättning till arbetsbiträdena vid biblioteket, å andra
sidan minskas med arvodet å 3,000 kronor till biblioteksvaktmästaren, som
enligt mitt förslag skall erhålla extra ordinarie anställning. Posten bör alltså
minskas med (3,000 — 1,500 =) 1,500 kronor till 14,900 kronor.

Till följd av de ifrågasatta ändrade lönebestämmelserna för ickeordinarie
personal bör delposten till grundavlöningar m. m. till övrig ickeordinarie
personal, nu 12,500 kronor, höjas med i runt tal 3,500 kronor.
Posten bör vidare höjas med dels 600 kronor, dels ock 1,800 kronor vid
bifall till förslagen om vaktmästarhjälp vid den rättsmedicinska institutionen
och handräckningsbiträde vid bakteriologiska laboratoriet. I delposten
bör härjämte inräknas den med tjänste- och familjepensionsavdrag
reducerade grundlönen för en extra ordinarie biblioteksvaktmästare i 7
lönegraden. Nämnda delpost bör i anledning härav höjas med ytterligare
i runt tal 3,300 kronor och alltså uppföras med (12,500 + 3,500 + 600 +
-j- 1,800 -f- 3,300 =) 21,700 kronor. Anslagshöjningen utgör (21,700 —
— 12,500 =) 9,200 kronor.

Delposten till avlöning sförhöjning ar m. m. till övrig icke-ordinarie personal
torde kunna upptagas med 2,800 kronor, innebärande en anslagshöjning
med 1,800 kronor.

Beträffande dyrtidstillägg å vissa arvoden, som bestridas ur de berörda
båda posterna å nu 16,400 kronor och 12,500 kronor, hänvisar jag till vad
jag nyss anfört rörande vissa andra ur avlöningsstaten utgående arvoden.

Anslagsposten å 8,500 kronor till särskilda löneförmåner till ordinarie

157

Kungl. Maj.ts proposition Nr W6.

och icke-ordinarie tjänstemän bortfaller på grund av löneregleringen för
dessa tjänstemän. Under förevarande avdelning av avlöningsstaten bör i
stället uppföras en ny anslagspost till rörligt tillägg, som kan beräknas till
förslagsvis 8,400 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår höjas med (— 6,100 -f+
26,600 — 1,500 + 9,200 + 1,800 — 8,500 + 8,400 =) 29,900 kronor och
bestämmas till (715,500 + 29,900 =) 745,400 kronor.

Det sålunda av mig för nästa budgetår förordade anslaget understiger
det i 1939 års åttonde huvudtitel beräknade med (762,000 — 745,400 =)
16,600 kronor.

X. Hemställan.

Vad jag nu föreslagit innebär i förhållande till de för ifrågavarande ändamål
i årets statsverksproposition beräknade anslagen en minskning med
32,900 kronor. Erinras må, att i statsverkspropositionen bland inkomsterna
å driftbudgeten upptagits inkomster vid karolinska sjukhuset med 2,050,000
kronor och inkomster vid serafimerlasarettet med 1,900,000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, hemställer jag
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna följande personalförteckning för karolinska
sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.
Läkarpersonal m. m.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen av

Konung Gustaf Vis jubileumsklinik...... A 26

1 laborator vid radiofysiska forskningsavdelningen
av Konung Gustaf Vis jubileumsklinik
............................. A 26

Sjukvårdspersonal.

1 första föreståndarinna................. A12

2 föreståndarinnor..................... All

2 sociala kuratorer..................... All

3 sjukgymnaster....................... A 9

2 andra föreståndarinnor................ A 8

170 sjuksköterskor...................... A 7

2 barnmorskor........................ A 7

6 kontrollbiträden.................... A 7

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 806.

4 tekniska biträden ................... A 7

7 röntgenbiträden...................... A 6

6 sjukvårdare......................... A 6

6 fotografer.......................... A 5

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare ...................... A16

1 förste maskinist..................... A12

1 första köksföreståndarinna............. A 12

1 trädgårdsmästare .................... A 10

3 andre maskinister.................... A 8

1 tvättföreståndarinna.................. A 7

3 andra köksföreståndarinnor ............ A 7

4 reparatörer......................... A 7

4 förste vaktmästare................... A 7

1 arbetsföreståndarinna................. A 6

1 tvättmästare........................ A 6

4 förste eldare........................ A 6

2 vaktmästare........................ A 5

1 maskintvättare...................... A 5

5 sjukbärare, transport- och förrådsmän samt

gårdskarlar......................... A 5

2 kokerskor.......................... A 2

1 kallskänka......................... A 1

Administrations- och kontorspersonal.

1 sjukhusdirektör...................... C 10

1 syssloman.......................... A 24

1 förste bokhållare............. A18

1 bokhållare.......................... A 15

1 kassör............................. All

1 kansliskrivare....................... All

1 kontorist........................... A 9

9 kanslibiträden....................... A 7

8 kontorsbiträden...................... A 4

Extra-ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den W:e.

2 biträdande läkare vid Konung Gustaf V:s
jubileumsklinik.....................Eo 23;

2. godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,
att tillämpas under budgetåret 1939/40:

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

A vlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis................kronor 900,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp . . . kronor 117,300

b. Vikariatsersättningar
m. m.,

förslagsvis..... » 27,700 » 145,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis kronor 1,540,000

b. Avlöningsförhöj ningar

m. m., förslagsvis
......._»_60,000 » 1,600,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis....... »_140,000

Summa förslagsanslag kronor 2,785,000;

3. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Av löningar

för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av............................kronor 2,785,000;

4. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Om kostnader

för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av........................kronor 1,555,000;

5. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Ut rustning

för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av .......................kronor 475,000;

6. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: In köp

av radium för budgetåret 1939/40 anvisa ett anslag
av.............................kronor 411,000;

7. godkänna följande personalförteckning för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med bud -

getåret 1939/40:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.
Sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna....................... All

2 sjukgymnaster........................ A 9

56 sjuksköterskor........................ A 7

1 fotograf............................. A 5

1 handräckningsbiträde .................. A 2

160

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare....................... A 14

1 första köksföreståndarinna.............. All

1 maskinist............................ A10

1 husmoder........................... A 7

1 andra köksföreståndarinna.............. A 7

4 förste vaktmästare.................... A 7

1 trädgårdsmästare...................... A 7

1 snickare............................. A 7

2 reparatörer.......................... A 7

3 förste eldare......................... A 6

3 vaktmästare......................... A 5

3 sjukbärare, transport- och förrådsmän samt

gårdskarlar.......................... A 5

1 kokerska, diet-....................... A 2

Administrations- och kontorspersonal.

1 syssloman........................... A 24

1 bokhållare........................... A15

1 kassör.............................. All

1 kameralbiträde....................... A 8

1 kontorsbiträde........................ A 4;

8. godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis...........

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp .... kronor 86,400

b. Vikariatsersättnin gar

m. m., förslagsvis
............ » 18,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar
m. m., förslagsvis kronor 930,000

b. Avlöningsförhöj ningar

m. m., förslagsvis
........ » 40,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......

Summa förslagsanslag kronor 1,532,700;

kronor 383,300

104,400

970,000

75,000

161

Kungl. Maj:ts proposition Nr "206.

9. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlö ningar

för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av............................ kronor 1,532,700;

10. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Om kostnader

för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av........................kronor 1,276,000;

11. godkänna följande personalförteckning för vissa

tjänstemän vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

och dess institutioner m. m., att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1939/40:

Personalförteckning för vissa tjänstemän
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
och dess institutioner m. m.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning. Lönegrad.

Vetenskapliga institutioner och inrättningar.

1 preparator............................A 10

1 kanslibiträde..........................A 7

12 tekniska biträden......................A 7

8 vaktmästare ..........................A 7

2 tekniska biträden......................A 4

Kansliet.

1 kansliskrivare.........................All

1 maskinist ............................A 8

1 vaktmästare...........................A 7

1 kanslibiträde..........................A 7

Kamrerarexpeditionen.

1 kamrerare............................A 24

1 kontorsbiträde.........................A 4;

12. godkänna följande avlöningsstat för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1939/40:

Avlöningsstat.

I. Professorer och lärare m. fl.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar. . . kronor 318,100

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 206.

11

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Avlöning sstat.

Tjänstgö-

Lön

ringspen-

ningar

Summa

1 professor ..............................

8,000

4,000

12,000

21 professorer .............................

168,000

84,000

252,000

1 professor i nervsjukdomar.....................

3,100

4,000

7,100

1 professor i ortopedi........................

Anm.: 1. Professorn i nervsjukdomar, innehavare av Per
Henrik Malmstens professur, uppbär dessutom såsom lön 4,900
kronor från Malmstenska donationsfonden.

2. Professorn i ortopedi, innehavare av Oscar Ekmans pro-fessur, uppbär dessutom från Ekmanska donationsfonden 10,000
kronor, varav 8,000 kronor skola anses utgöra lön och 2,000
kronor tjänstgöringspenningar.

3. Av de 22 professorsbefattningar, för vilka ämnen ej ovan
angivits, omfatta 2 vardera medicin, 2 vardera pediatrik, 2
vardera kirurgi och 2 vardera obstetrik och gynekologi. Envar
av de återstående 13 professorsbefattningarna omfattar ett av
följande ämnesområden: 1) anatomi, särskilt makroskopisk ana-tomi, 2) anatomi, särskilt histologi, 3) allmän patologi och
patologisk anatomi, 4) patologisk anatomi, 5) fysiologi, 6) kemi,
7) farmakodynamik och farmakognosi, 8) oftalmiatrik, 9) oron-,
näs- och halssjukdomar, 10) dermatologi och syfilidologi, 11)
rätts- och statsmedicin, 12) hälsovårdslära, 13) röntgendiag-nostik, 14) psykiatri.

4. Ang. personlig professur i neurokirurgi, se här nedan
under 2. Avlöning till tjänsteman å indragningsstat.

5. Utom ovannämnda professorsbefattningar finnes »Mimi
Althainz professur i radioterapi», vars innehavare avlönas från
en för ändamålet donerad fond.

2,000

2,000

1 prosektor vid anatomiska institutionen.............

6,000

3,000

9,000

1 prosektor vid patologisk-anatomiska institutionen.......

6,000

3,000

9,000

1 laborator i bakteriologi vid patologisk-anatomiska institutionen

6,000

3,000

9,000

1 laborator i fysiologi........................

6,000

3,000

9,000

1 laborator i kemi och farmaci...................

.‘.NI ‘

Anmärkningar till staten.

1. För professor kan lönen efter 5 år höjas med 1,000 kronor.

2. För laborator och prosektor kan lönen efter 5 år höjas med
500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

3. För professor utgör pensionsunderlaget 7,500 kronor och
pensionsavgiften 450 kronor. För laborator och prosektor utgör
pensionsunderlaget 6,000 kronor.

6,000

3,000

9,000

Summa kronor

—

318,100

b. Ålderstillägg, förslagsvis
.........kronor 18,500

c. Ersättningar till vi karierande

akademiska
lärare, förslagsvis
........ » 5,000 kronor 841,600

2. Avlöning till tjänsteman
å indragningsstat:

163

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Olivecrona, A. H., professor
i neuro-kirurgi,
personligen:

Lön .............kronor 8,000

Ålderstillägg....... » 1,000

Tjänstgöringspenningar > 4,000 kronor 13,000

Ann.: 1. Innehavare av personlig professur äger
att efter 5 års tjänstgöring uppbära ålderstillägg å
lönen med 1,000 kronor.

2. Innehavare av personlig professur är i pensionshänseende
likställd med annan professor vid institutet
och följaktligen underkastad bestämmelserna i 1907 års
lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp.....kronor 208,300

b. Vikariatsersättning ar

m. m., förslagsvis » 6,000 » 214,300

Summa kronor 568,900

II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess
institutioner m. m.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis ................kronor 128,700

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit....... » 14,900

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar

m. m............kronor 21,700

b. Avlöningsförhöjning ar

m. m., förslagsvis » 2,800 » 24,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ....... »_8,400

Summa kronor 176,500

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl.......kronor 568,900

II. Vissa tjänstemän vid institutet och

dess institutioner m. m........... » 176,500

Summa kronor 745,400;

164

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

13. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar
för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av..............................kronor 745,400.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 806.

165

Bilaga A.

Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag till personal (ej läkarpersonal)
vid karolinska sjukhusets kliniker och avdelningar
för budgetåret 1939/40.

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

Medicinska kliniken.

Kliniken omfattar 6 allmänna och 2
enskilda vårdavdelningar, poliklinik, be-handlingsavdelningar och laboratorier.

Medicinskt-bakteriologiska central-laboratoriet:

A 7

A 7

A 7 eller

För en allmän vårdavdelning om 25
platser erfordras följande personal:

e. o. 5

A 7

2 sköterskor, varav en för nattjänst

A 7

Polikliniken:

e. U. 4

A 7

För en enskild vårdavdelning om 12
—13 platser:

e. o. 5

1 avdelningssköterska .............

A 7

3 sköterskor, varav en för nattjänst

A 7 eller

e. o. 5

e. o. 5

_

_

_

A 7

A 4

A 7

2 städerskor .....................

e. U. 4

Dessutom erfordras följande för vård-avdelningarna gemensam personal:

Poliklinikens laboratorium:

2 sköterskor för nattjänst ........

A 7

e. U. 4

A 7

6 sköterskor för avlösning, därav 3
för dagtjänst och 3 för nattjänst ..

A 7 eller
e. o. 5

Behandlingsavdelningen:

e. U. 4

3 städerskor för avlösning ........

e. U. 4
e. o. 5

Studentlaboratoriet:

För medicinskt-kemiska centrallabora-

A 7

e. U. 4

toriet erfordras:

A 7

För badavdelningen och avdelningen

A 7

för fysilcalisk terapi erfordras:

1 sköterska ......................

A 7 eller
e. o. 5

Badavdelningen:

A 7
e. U. 5

—

e. U. 4

e. U. 4

A 7

Fysikaliska avdelningens mottag-ning och expedition:

Medicinskt-jysiologiska central-laboratoriet:

A 7

A 7

e. o. 4

e. o. 5

A 4

Ljusbehandlingsavdelningen:

e. U. 4
e. o. 4

A 7

1 kontorsbiträde ..................

2 sköterskebiträden .............

e. U. 4

166

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Kliniker och avdelningar

Löne grad -

Kliniker och avdelningar

Löne- j

grad

Elektroterapiavdelningen:

1 sköterska ..................

2 sköterskebiträden ..........

1 städerska ..................

För hela medicinska kliniken skulle
personalen sålunda utgöras av:

52 sköterskor ...................

2 tekniska biträden .............

1 laboratoriebiträde.............

17 provsköterskor ...............

24 elever .......................

2 provelever....................

6 baderskor ....................

4 sköterskebiträden ............

34 städerskor ...................

3 sjukbärare ...................

1 kanslibiträde .................

1 kontorsbiträde ...............

4 kontorsbiträden...............

2 förste vaktmästare ...........

Kirurgiska kliniken.

Kliniken omfattar 6 allmänna och 2
enskilda vårdavdelningar, operationsavdelning,
poliklinik samt olycksfallsoch
intagningsavdelning.

För en allmän vårdavdelning om 25
platser erfordras följande personal:

1 avdelningssköterska ...........

2 sköterskor, varav en för nattjänst

2 provsköterskor ...............

2 elever .......................

2 städerskor ...................

För en enskild vårdavdelning örn 12—
13 platser:

1 avdelningssköterska...........

3 sköterskor, varav en för nattjänst

1 provsköterska.................

2 elever .......................

1 provelev .....................

2 städerskor ...................

Dessutom erfordras följande för vårdavdelningarna
gemensam personal:

2 sköterskor för nattjänst ......

8 sköterskor för avlösning, därav 4

för dagtjänst och 4 för nattjänst

5 elever för avlösning ..........

3 städerskor för avlösning........

2 sjukbärare ...................

Operationsavdelningen:

3 operationssköterskor ..........

4 sköterskor ...................

A 7
e. U. 4
e. TJ. 4

A 7 eller
e. o. 5
A 7
A 4

e. U. 5
e. U. 4
e. U. 4
e. o. 5
e. o. 7
A 4
e. o. 4
A 7

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4
e. o. 5

A 7

A 7 eller
e. o. 5

4 provsköterskor ................

4 elever ........................

4 städerskor ....................

Operationsavdelningens laboratorium:

1 laboratoriesköterska ............

1 städerska .....................

Polikliniken:

2 sköterskor ....................

2 sköterskor ....................

2 provsköterskor.................

2 elever ........................

3 städerskor ....................

2 sjukbärare ....................

Poliklinikens expedition:

1 sköterska .....................

1 kontorsbiträde .................

Poliklinikens laboratorium:

1 laboratoriesköterska ............

1 städerska .....................

Olycksfalls- och intagning savdelning en:

1 sköterska ......................

1 sköterska ......................

1 provsköterska ..................

1 städerska ......................

För hela kliniken skulle personalen
sålunda utgöras av:

52 sköterskor........ ... ............

21 provsköterskor .................

27 elever..........................

2 provelever .....................

29 städerskor......................

4 sjukbärare .....................

1 kontorsbiträde ..................

För medicinska och kirurgiska
klinikernas expeditioner, journalarkiv,
bibliotek och museum.

2 kanslibiträden ..................

1 kanslibiträde ...................

2 kontorsbiträden ................

1 kontorsbiträde ..................

2 städerskor......................

Medicinska och kirurgiska klinikernas
garnisonsavdelningar:
De fyra garnisonsavdelningarna omfatta
vardera 25 allmänna och 2 enskilda
vårdplatser. Härtill komma mottagningsavdelning,
laboratorium och
intagningsbad.

För en vårdavdelning erfordras följande
personal:

1 avdelningssköterska .............

e. U. 4

A 7
e. U. 4

A 7
A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4
e. o. 5

A 7
A 4

A 7
e. U. 4

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4
e. o. 5
A 4

A 7
e. o. 7
A 4
e. o. 4
e. U. 4

A 7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 206.

167

Kliniker och avdelningar

Löne grad -

Kliniker och avdelningar

2 sköterskor, varav en för nattjänst

1 provsköterska ..............■. . ..

2 militära sjukvårdare............

2 städerskor .....................

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

1 provsköterska ..................

2 elever .........................

2 städerskor .....................

För en enskild obstetrisk avdelning erfordras: -

Gemensamt för vårdavdelningarna erfordras
följande personal:

1 sköterska för nattjänst..........

3 sköterskor för avlösning ........

X provsköterska för avlösning......

1 städerska för avlösning ..........

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

Mottagningsavdelning, expedition och
journalarkiv:

1 sköterska ......................

3 militära sjukvårdare ............

1 städerska ......................

Laboratoriet:

1 laboratoriesköterska .............

1 städerska ......................

A 7
e. U. 4

A 7
e. U. 4

1 avdelningssköterska .............

3 sköterskor, varav en för nattjänst

1 provsköterska ..................

2 elever .........................

2 städerskor .....................

För en allmän gynekologisk avdelning
erfordras:

1 avdelningssköterska .............

2 sköterskor, varav en för nattjänst

2 provsköterskor..................

1 elev ...........................

1 provelev .......................

2 städerskor......................

Intagningsbadet:
1 baderska

e. U. 5

För gamisonsavdelningarna kommer
personalen sålunda att utgöras av:

18 sköterskor .....................

5 provsköterskor .................

11 militära sjukvårdare ............

11 städerskor .....................

1 baderska.......................

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4
e. U. 5

Kvinnokliniken.

För en enskild gynekologisk avdelning
erfordras:

1 avdelningssköterska .............

2 sköterskor, varav en för nattjänst

1 provsköterska ..................

2 elever .........................

2 städerskor .....................

För samtliga vårdavdelningar gemensamt
erfordras följande personal:

2 sköterskor för nattjänst..........

3 sköterskor för avlösning i dagtjänst

Kliniken omfattar 2 allmänna obstetriska
vårdavdelningar om 25 platser,
en allmän septisk vårdavdelning örn 20
platser, en enskild obstetrisk vårdavdelning
örn 12 platser, en förlossningsavdelning
om 9 platser, 2 allmänna
gynekologiska vårdavdelningar örn 26
platser, en enskild gynekologisk vårdavdelning
örn 13 platser, operationsavdelning
och poliklinik.

4 sköterskor för avlösning i nattjänst

4 elever för avlösning.............

3 städerskor för avlösning .........

1 sjukbärare .....................

För operationsavdelningen erfordras:

1 operationssköterska .............

1 narkossköterska.................

1 sköterska ......................

För en allmän obstetrisk vårdavdelning
erfordras följande personal:

1 avdelningssköterska .............

2 sköterskor, varav en för nattjänst

2 provsköterskor .................

2 elever .........................

2 städerskor .....................

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

För en allmän septisk avdelning er|
fordras:

1 avdelningssköterska ............

2 sköterskor, varav en för nattjänst

A 7

A 7 eller
e. o. 5

1 provsköterska ..................

1 elev ...........................

3 städerskor......................

Förlossningsavdelningen:

1 avdelningssköterska .............

2 barnmorskor, varav en för nattjänst

4 sköterskor, varav en för nattjänst

och en för avlösning ............

3 provsköterskor, varav 2 för natttjänst
.........................

2 elever..........................

3 städerskor .....................

Löne grad -

e. U. 4

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

A 7

A 7 eller
e. o. 5
A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4
e. o. 5

A 7
A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

A 7
A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

168

Kungl. Majlis proposition Nr W6.

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

Klinikens laboratorium:

A 7

För operationsavdelningen erfordras:

A 7

e. U. 4

A 7

Klinikens expedition, journalarkiv och
bibliotek:

A 7 eller

e. o. 5

A 7

Polikliniken:

e. U. 4

A 7

Polikliniken:

2 sköterskor......................

A 7 eller

A 7

e. o. 5

e. U. 4

e. o. 5

Poliklinikens expedition och arkiv:

_

1 kanslibiträde ...................

e. o. 7

För hela kliniken skulle personalen så-lunda utgöras av:

Poliklinikens expedition:

e. o. 7

A 7 eller

e. o. 5

A 7

Poliklinikens laboratorium:

1 laboratoriesköterska .............

A 7

1 städerska ......................

e. U. 4

__

Phoniatriska polikliniken:

_

A 7

e. U. 4

1 städerska ......................

e. U. 4

e. o. 5

A 7

Bågljtisavdelningen:

e. o. 7

A 7
e. U. 4

A 7

Öron-, näs- och halskliniken.

Kliniken omfattar 3 allmänna och en
enskild vårdavdelning, operationsav-delning, behandlingsavdelning och po-liklinik.

För en allmän vårdavdelning erfordras:

Klinikens expedition, arkiv och biblio-tek:

e. o. 4
e. U. 4

A 7

A 7 eller
e. o. 5

För hela kliniken skulle personalen så-lunda utgöras av:

2 sköterskor, varav en för nattjänst

A 7 eller
e. o. 5

10 provsköterskor .................

20 elever .........................

—

e. U. 4

20 städerskor .....................

e. U. 4

Får en enskild vårdavdelning erfordras:

1 sjukbärare ....................

1 kanslibiträde ...................

e. o. 5

A 7

A 7

A 7 eller

1 kanslibiträde ...................

3 sköterskor, varav en för nattjänst

Ögonkliniken.

Kliniken omfattar 3 allmänna vårdav-delningar om 24 platser och en en-skild vårdavdelning om 9 platser,
operationsavdelning och poliklinik.

För en allmän vårdavdelning erfordras:

_

För samtliga vårdavdelningar gemen-samt erfordras:

A 7

3 sköterskor för avlösning för dag-

A 7

2 sköterskor, varav en för nattjänst

A 7 eller

e. o. 5

e. o. 5

_

1 sjukbärare .....................

e. o. 5

2 städerskor .....................

e. U. 4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

169

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

För en enskild avdelning erfordras:

A 7

Kliniken kom med undantag av en all-män vårdavdelning (evakueringsavdel-

2 sköterskor, varav en för nattjänst

A 7 eller
e. o. 5

ning) i drift redan under föregående
budgetår. Då bostadshusen för perso-nal vid karolinska sjukhuset kunna ta-

_

gas i bruk, skall den del av klinikens

personal, som nu är inrymd i evaku-

Dessutom erfordras följande för vård-avdelningarna gemensam personal:

A 7

eringsavdelningen, överflyttas till bo-stadshusen. Samtidigt kommer evaku-eringsavdelningen att kunna beläggas
med patienter, varigenom vårdplatsan-

3 sköterskor för avlösning, varav 2

talet utökas med 25. För denna avdel-ning erfordras följande personal, näm-

3 elever för avlösning ............

e. o. 5

ligen:

A 7

A 7 eller
e. o. 5

2 städerskor för avlösning .........

För operationsavdelningen erfordras:

e. U. 4

2 sköterskor, varav en för nattjänst

A 7

1 sjukvårdsbiträde ................

A 7 eller

e. o. 2
e. U. 4

e. o. 5

I och med att driften vid sjukhuset
i dess helhet kommer igång, blir den
tidigare projekterade för sjukhusets
övriga kliniker avsedda röntgenterapi-avdelningen i behov av att iordning-ställas. Personalen för denna avdel-ning beräknas till

_

e. U. 4

Klinikens laboratorium:

A 7

e. U. 4

Klinikens expedition och arkiv:

A 7

A 7

A 6

Polikliniken:

A 7

1 städerska ......................

e. U. 4

e. o. 5

Med anledning av professorn Bervens
ovan under rubriken läkarpersonal in-

tagna skrivelse angående arbetet vid

Poliklinikens expedition:

svulstpatologiska avdelningen har di-rektionen upptagit ytterligare 1 tek-niskt biträde för mikroskopiska prepa-rationer i lönegrad e. o. 7. Vidare räk-nar direktionen med att kunna utbyta
i innevarande års stat upptagna be-fattningarna som kassör och biträdan-de föreståndarinna mot ett kanslibi-träde i lönegrad A 7 respektive kon-torsbiträde i lönegrad e. o. 4.

Vid bifall till ovanstående skulle per-sonalen vid jubileumskliniken under
nästkommande budgetår utgöras av:

1 föreståndarinna för vårdavdelningar

1 föreståndarinna för övervaknings-och kontrollavdelning ...........

1 kurator ........................

45 sköterskor .....................

6 kontrollbiträden

1 tekniskt biträde för fysiska mät-ningar .........................

För hela kliniken skulle personalen så-lunda utgöras av:

e. o. 5

13 elever .........................

17 städerskor .....................

1 kanslibiträde ...................

1 kanslibiträde ...................

Konung Gustaf V:s jubileums-klinik.

Kliniken är avsedd att omfatta 5 all-männa vårdavdelningar om vardera 25
platser, en enskild vårdavdelning om
13 platser, operationsavdelning, be-handlingsavdelningar och poliklinik
samt radiofysisk forskningsavdelning
och svulstpatologisk forskningsavdel-ning.

e. U. 4

A 7
e. o. 7

A 11

A 11

A 11

A 7 eller
e. o. 5

A 7

A 7

170

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

Löne-

grad

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

A 7

Halvoroliga mansavdelningen:

A 7

A 7

A 6

A 5

e. o. 5

A 7

A 6

A 5

e. U. 4

A 7
e. o. 7

Lugna kvinnoavdelningen:

A 7

e. o. 7
e. o. 6

e. o. 5

e. o. 2

e. o. 5

e. U. 4

e. o. 7

Lugna mansavdelningen:

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. o. 4

e. 7
e. 6

e. 2
e. U. 5
e. U. 4

A 7 eller
e. o. 5
e U 4

—

Enskilda avdelningen:

1 föreståndarinna för kliniken, som
tillika tjänstgör på enskilda av-

A 8

1 avdelningssköterska .............

A 7

e. TJ. 4

A 7

A 7

Laboratorierna:

A 7 eller
e. o. 5

A 7 eller

Verkstäderna:

A 6

e. o. 5

A 6

1 städerska ......................

e. U. 4

För kliniken gemensam ''personal:

A 7

A 7

A 7 eller

1 städerska för städning av diverse
lokaler samt såsom vakt i entrén

e. U. 4
A 11

e. o. 5

1 kanslibiträde ...................

A 7

A 6

A 6
e. U. 4

Polikliniken:

1 sköterska......................

A 7

A 7 eller
e. o. 5

A 4
e. U. 4

1 sköterska ......................

A 7

A 7 eller

e. o. 5

För tjänstgöring vid inskrivningsexpe-

e. U. 4

1 kameralbiträde .................

e. o. 8

Kliniker och avdelningar

1 tekniskt biträde för mikroskopiska

preparationer.................

1 kanslibiträde .................

7 röntgenbiträden ..............

1 fotograf .....................

1 förste vaktmästare............

1 sjukbärare ...................

1 kanslibiträde (vid svulstpatologiska

avdelningen) .................

3 kontrollbiträden ..............

1 tekniskt biträde för mikroskopiska

preparationer ................

3 röntgenbiträden ..............

9 sjukvårdsbiträden ___:........

1 sjukbärare ...................

1 kanslibiträde .................

2 kontorsbiträden (därav en vid

övervaknings- och kontrollavdelningen)
......................

2 kontrollbiträden ..............

2 röntgenbiträden ...............

3 sjukvårdsbiträden ............

2 baderskor ...................

26 städerskor och garderobier ...

8 provsköterskor ...............

10 elever .......................

4 provelever ...................

Psykiatriska kliniken.

Kliniken omfattar 6 allmänna vårdavdelningar
om 16—17 platser, en
enskild vårdavdelning örn 12 platser
och poliklinik.

Oroliga kvinnoavdelningen:

1 avdelningssköterska ...........

1 sköterska för dagtjänst........

1 sköterska för nattjänst........

3 elever för dagtjänst ..........

1 elev för nattjänst ............

1 städerska ....................

Oroliga mansavdelningen:

1 avdelningssköterska ...........

1 sköterska ....................

3 sjukvårdare för dagtjänst......

2 sjukvårdare för nattjänst......

1 städerska ....................

Halvoroliga kvinnoavdelningen:

1 avdelningssköterska ...........

1 sköterska ....................

2 elever för dagtjänst ...........

1 elev för nattjänst ............

1 städerska ....................

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

171

Kliniker och avdelningar

Löne grad -

Kliniker och avdelningar

Löne grad -

Personal för avlösning:
6 sköterskor ........

4 elever ............

2 sjukvårdare .......

2 städerskor ........

A 7 eller
e. o. 5

A 6
e. U. 4

1 provsköterska ..
3 sköterskebiträden

1 fotograf .......

2 fotografibiträden

1 städerska ......

1 sjukbärare .....

e. U. 4
A 5
e. U. 5
e. U. 4
e. o. 5

För hela kliniken skulle personalen sålunda
utgöras av:

1 social kurator ..................

1 föreståndarinna .................

26 sköterskor .....................

9 sjukvårdare ....................

21 provsköterskor eller elever ......

1 arbetsföreståndarinna ...........

13 städerskor .....................

1 kameralbiträde .................

1 kanslibiträde ...................

1 kontorsbiträde ..................

A 11
A 8

A 7 eller
e. o. 5
A 6

A 6
e. U. 4
e. o. 8
A 7
A 4

Isoleringsavdelningen.

Isoleringsavdelningen omfattar 10
vårdplatser, vartill erfordras följande
personal:

1 avdelningssköterska .............

2 sköterskor .....................

1 elev ...........................

1 städerska ......................

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4

Sjnkavdelning för elever.

1 sköterska ..................

1 sköterska ..................

1 städerska ..................

A 7

A 7 eller
e. o. 5
e. U. 4

Röntgendiagnostikavdelningen.

Klinisk diagnostik A:

1 röntgensköterska...............

2 sköterskor ....................

1 provsköterska .................

3 sköterskebiträden ..............

2 fotografer .....................

1 fotografibiträde ...............

1 städerska .....................

j 1 sjukbärare ....................

j Klinisk diagnostik B:

1 röntgensköterska...............

2 sköterskor.....................

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4
A 5
e. U. 5
e. U. 4
e. o. 5

A 7

A 7 eller
e. o. 5

Poliklinisk diagnostik:
1 röntgensköterska ..
1 sköterska ........

1 provsköterska

2 sköterskebiträden .

1 fotograf ..........

1 fotografibiträde ...

Expedition och arkiv:

1 kansliskrivare

2 kanslibiträden

2 kanslibiträden ....
1 kontorsbiträde
1 städerska ........

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 4
A 5
e. U. 5

A 11
A 7
e. o. 7
e. o. 4
e. U. 4

Fotografi- och ritavdelning.

1 fotograf ....................

1 städerska ...................

A 5
e. U. 4

blym nastikavd el n i ogen.

3 sjukgymnaster .............

3 sjukgymnaster .............

1 kontorsbiträde .............

4 städerskor ................

Tandpolikliniken.

1 sköterska .................

2 sköterskor ...............

1 elev .....................

1 fotografibiträde ............

1 tandtekniker ..............

1 städerska ................

1 kanslibiträde .............

A 9
e. o. 9
A 4
e. U. 4

A 7

A 7 eller
e. o. 5

e. U. 5
e. 7
e. U. 4
e. o. 7

Patologiska avdelningen.

1 tekniskt biträde för mikroskopiska

preparationer ...................

1 kanslibiträde ...................

1 förste vaktmästare..............

2 städerskor......................

A 7
e. o. 7
A 7
e. U.4

Sociala hjälpbyrån.

1 social kurator ...........

1 kanslibiträde ............

1 kontorsbiträde ...........

A 11
e. o. 7
A 4

172

Kungl. Majlis ''proposition Nr 206.

Bilaga B.

Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag
till personal vid karolinska sjukhuset
under budgetåret 1939/40.

Lönegrad

Antal

Befattningshavare

Avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat.

nettolön

summa för an-givet ant. bef.

Ordinarie tjänstemän.

Läkarp er sonal:

A

28

1

förste läkare vid psykiatriska kliniken.....

11,748

11,748

A

26

1

överläkare vid radiumhemmets gynekologiska

avdelning....................

10,848

10,848

A

26

1

laborator i radiofysik...............

10,848

10,848

Sjukvårdspersonal:

A

14

1

första föreståndarinna..............

6,138

6,138

A

11

2

föreståndarinnor..................

5,127

10,254

A

11

3

sociala kuratorer.................

5,127

15,381

A

9

3

sjukgymnaster...................

4,644

13,932

A

8

3

andra föreståndarinnor..............

4,419

13,257

A

7

175

sjuksköterskor...................

4,239

741,825

A

7

2

barnmorskor....................

4,239

8,478

A

7

6

kontrollbiträden..................

4,239

25,434

A

7

5

tekniska biträden.................

4,239

21,195

A

6

7

röntgenbiträden..................

4,065

28,455

A

6

9

sjukvårdare....................

4,065

36,585

A

5

6

fotografer .....................

3,888

23,328

A

4

1

laboratoriebiträde.................

3,711

3,711

Ekonomipersonal:

A

20

1

övermaskinist...................

8,139

8,139

A

14

1

första köksföreståndarinna............

6,138

6,138

A

12

1

förste maskinist..................

5,388

5,388

A

10

1

trädgårdsmästare.................

4,869

4,869

A

8

3

andre maskinister.................

4,419

13,257

A

7

1

tvättföreståndarinna...............

4,239

4,239

A

7

3

andra köksföreståndarinnor...........

4,239

12,717

A

7

4

reparatörer.....................

4,239

16,956

A

7

1

tvättmästare....................

4,239

4,239

A

7

6

förste vaktmästare................

4,239

25,434

A

6

1

arbetsföreståndarinna........*......

4,065

4,065

A

6

4

eldare........................

4,065

16,260

A

5

2

vaktmästare....................

3,888

7,776

A

5

1

maskintvättare..................

3,888

3,888

A

5

5

sjukbärare, transport- och förrådsmän samt . .

gårdskarlar...................

3,888

19,440

A

2

2

kokerskor.....................

3,351

6,702

A

1

1

kallskänka.....................

3,174

3,174

Kungl. Majlis ''proposition Nr 206.

173

Lönegrad

Antal

Befattningshavare

Avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat

nettolön

summa för an-givet ant. bef.

A 30

1

Administrations- och kontorspersonal:
ekonomidirektör..................

12,669

12,669

A 24

1

syssloman.....................

9,951

9,951

A 20

1

förste bokhållare.................

8,139

8,139

A 15

1

bokhållare.....................

6,516

6,516

A 11

1

kassör.......................

5,127

5,127

Ä 11

4

kansliskrivare...................

5,127

20,508

A 7

11

kanslibiträden...................

4,239

46,629

A 4

10

kontorsbiträden..................

3,711

37,110

294

Summa

223,530

1,290,747

Avgår bidrag från serafimerlasarettet till avlöning åt ekonomidirektör och

6,000

För 9 1/s månader under budgetåret 1939/40 beräknas..............

Tillkommer för 2 */9 månader för personal, som erfordras under hela budgetåret

1,284,747

999.000

150.000

Avgår för personal vid ögon- och öronklinikerna samt psykiatriska kliniken,

1,149,000

vilka kliniker komma att öppnas senare under budgetåret. .

. . . 85,000

Avgår å

ålderstillägg.........................

. . . 75,000

160,000

Summa kronor

989,000

174

Kungl. Majlis proposition Nr 806.

Arvode på karolinska

Antal

Befattningshavare

sjukhusets stat

beräknat för

för år

budgetåret

1939/40.

Arvodister:

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit: a. Grundbelopp:

Arvoden åt ordförande, vice ordförande samt ledamöter
och suppleanter i direktionen,
ordföranden...........................

3,000

1,500

3,000

1,500

vice ordföranden........................

ledamot, som utsetts av karolinska mediko-kirurgiska in-

stitutets lärarkollegium, Stockholms stadsfullmäktige eller
Stockholms läns landsting, 5 å 480: —..........

2,400

2,400

och dessutom 6 kronor för varje sammanträde, i vilket

ledamoten deltager; till suppleant för sådan ledamot ut-går arvode med 6 kronor för varje sammanträde, i vil-ket han deltager i ordinarie ledamots ställe; till leda-möter och suppleanter utgå högst 250 sammanträdes-arvoden för år räknat...................

1,500

1,500

1

styresman............................

20,000

20,000

1

Överläkare vid medicinska kliniken (fr. o. m. Vio 1939) . .

1,500

1,125

1

överläkare vid kirurgiska kliniken (fr. o. m. 3/io 1939) . .

1,500

1.125

1

överläkare vid kvinnokliniken (fr. o. m. */io 1939) ....

1,500

1,125

1

överläkare vid oron-, näs- och halskliniken (fr. o. m. 72

1940).............................

1,500

625

1

överläkare vid ögonkliniken (fr. o. m. x/i 1940)......

1,500

750

1

överläkare vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik ....

1,500

1,500

1

överläkare vid psykiatriska kliniken (fr. o. m. 72 1940) .

1,500

625

1

överläkare vid röntgendiagnostikavdelningen (fr. o. m. ''/io

1939).............................

1,500

1,125

1

biträdande överläkare vid medicinska kliniken (fr. o. m.

7io 1939)...........................

7,500

5,625

1

biträdande överläkare vid medicinska klinikens fysikaliska

avdelning (fr. o. m. ''/io 1939)..............

7,500

5,625

1

biträdande överläkare vid kirurgiska kliniken (fr. o. m.

7io 1939)..................

7,500

1

biträdande överläkare vid kirurgiska kliniken (narkosöver-

läkare) (fr. o. m. l/io 1939)..........

7,500

5,625

1

biträdande överläkare vid kvinnokliniken (fr. o. m. 3/io

1939)...................

7,500

5,625

1

biträdande överläkare vid oron-, näs- och halskliniken (fr.

o. m. V''2 1940)................

7,500

3,125

1

biträdande överläkare vid ögonkliniken (fr. o. m. ''/i 1940)

7,500

3,750

1

biträdande överläkare vid röntgendiagnostikavdelningen

(fr. o. m. 1/to 1939^...........

7,500

7,500

5,625

5,625

1

föreståndare för medicinska polikliniken (fr. o. m. 3/io 1939)

1

föreståndare för kirurgiska polikliniken (fr. o. m. 3/io 1939)

7,500

5,625

1

föreståndare för kvinnopolikliniken (fr. o. m. ‘/io 1939). .

6,500

4,875

1

föreståndare för öron-, näs- och halspolikliniken (fr. o. m.

7* 1940)...........................

6,500

2,709

1

föreståndare för öron-, näs- och halspoliklinikens phoni-

atriska avdelning (fr. o. m. 7s 1940).........

6,500

2,709

1

föreståndare för ögonpolikliniken (fr. o. m. ‘/t 1940) . . .

6,500

3,250

1

föreståndare för tandpolikliniken (fr. o. m. 1/io 1939) . . .

3,500

2,625

1

biträdande föreståndare för tandpolikliniken (fr. o. m. ''litt

1939 .......................

3,000

2,250

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

175

Arvode på karolinska
sjukhusets stat

Antal

Befattningshavare

för år

beräknat för
budgetåret
1939/40.

1

biträdande läkare vid öron-, näs- och halsklinikens avdel-ning för endoskopi (fr. o. m. ''/* 1940)..........

6,500

2,709

2

biträdande läkare vid gymnastikavdelningen ä 4,800 (fr.
o. m. Vio 1939).......................

9,600

7,200

1

laborator vid patologiska avdelningen (fr. o. m. Vio 1939)

6,000

4,500

1

laborator vid svulstpatologiska forskningsavdelningen . . .

6,000

6,000

1

tandläkare (fr. o. m. 1/io 1939)................

4,500

3,375

1

assistent (amanuens) vid svulstpatologiska forskningsavdel-ningen ............................

1,800

1,800

Arvode till konsulterande pediatriker (fr. o. m. V10 1939
tills pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset upp-

1,800

1,500

1,350

1,500

Arvode till personalläkare............... . . . .

Arvode till predikant (fr.’ o. m. 1/io 1939).........

4,800

3,600

Arvode till sekreterare.....................

3,000

3,000

Arvode till kassakontrollant.................

1.500

1,500

32

Summa kronor

194,900

143,227

Avrundat till

143,300

176

Kungl. Majlis ''proposition Nr 206.

Lönegrad

Antal

Befattningshavare

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. grundavlöningar m. m.

nettolön

summa för
angivet antal
befattningar

e. o. 23

2

Extra ordinarie tjänstemän.

Läkarpersonal:

biträdande läkare.................

5,937

11,874

e. o. 9

3

Sjukvårdspersonal:

sjukgymnaster...................

2,661

7,983

e. o. 7

3

kontrollbiträden..................

2,376

7,128

e. o. 7

1

tekniskt biträde..................

2,376

2,376

e. o. 6

3

röntgenbiträden..................

2,229

6,687

e. o. 5

129

assistentsköterskor.................

2,082

268,578

e. o. 2

9

sjukvårdsbiträden.................

1,728

15,552

e. o. 7

2

Ekonomipersonal:

reparatörer.....................

2,376

4,752

e. o. 6

1

chaufför......................

2,229

2,229

e. o. 6

4

eldare .......................

2,229

8,916

e. o. 5

2

maskintvättare..................

2,082

4,164

e. o. 5

e. o. 4

18

1

sjukbärare, transport- och förrådsman samt

gårdskarlar...................

biträdande tvättföreståndarinna.........

2,082

1,932

37,476

1,932

e. o. 2

2

kokerskor.....................

1,728

3,456

e. o. 2

5

telefonister.....................

1,728

8,640

e. o. 2

3

portvakter.....................

1,728

5,184

e. o. 8

2

Administrations- och kontorspersonal:
kameralbiträden..................

2,520

5,040

e. o. 7

12

kanslibiträden...................

2,376

28,512

e. o. 4

11

kontorsbiträden..................

1,932

21,252

e. 23

16

Extra tjänstemän.

Läkarpersonal:

förste underläkare ................

6,048

96,768

e. 22

25

andre underläkare ................

5,676

141,900

e. 15

7

tredje underläkare ................

3,672

25,704

e. 7

1

Sjukvårdspersonal:

tandtekniker....................

2,364

2,364

e. 7

2

kontrollbiträden..................

2,364

4,728

e. 6

2

röntgenbiträden..................

2,208

4,416

e. 2

3

sjukvårdsbiträden.................

1,776

5,328

e. U. 5

5

fotografibiträden 1542 + 177 + 216 ........

1,935

9,675

e. U. 5

9

baderskor.....................

1,935

17,415

e. U. 4

12

sköterskebiträden 1464 + 174+216 .......

1,854

22,248

e. 5

1

Ekonomipersonal:

kollämpare.....................

2,052

2,052

e. U. 5

6

sömmerskor....................

1,935

11,610

e. U. 5

1

förrådsbiträde...................

1,935

1,935

e. U. 5

6

första köks- och serveringsbiträden.......

1,935

11,610

e. U. 4

46

köks- och serveringsbiträden...........

1,854

85,284

e. U. 4

34

tvättbiträden...................

1,854

63,036

e. U. 4

250

städerskor (inkl. garderobier).........

1,854

403,500

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

177

Lönegrad

Befattningshavare

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. grundavlöningar m. m.

nettolön

summa för
angivet antal
befattningar

Administrations- och kontorspersonal:

e. 15

i

bokhållare.....................

3,672

3,672

Arvodister.

Arvoden, jastställda av direktionen:

108

provsköterskor...................

600

64,800

119

sköterskeelever ..................

300

35,700

12

provelever.....................

—

—

5

kökselever.....................

600

3,000

i

springpojke....................

960

960

arvode till talpedagog..............

3,500

3,500

arvode till ritare.................

2,000

2,000

arvode till organist................

480

480

vikarier under semester.............

50,000

50,000

extra personal för vakning, rengöring m. m. . .

25,000

25,000

oförutsett behov av arbetskraft.........

35,000

35,000

885

Summa

209,694

1,645,416

För 9 1/s månader under budgetåret beräknas .

1,280,000

Tillkommer för 2 !/s månader för personal, som

erfordras un-

der hela budgetåret ..............

90,000

1,370,000

Avgår för personal vid ögon- och öronklinikerna samt psykia-

triska kliniken, vilka kliniker komma att öppnas senare

under budgetåret................

80,000

Summa kronor

1,290,000

Bihang till riksdagens protokoll l!)3!i. 1 sami.

A’r Utun.

12

178

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

Bilaga C.

Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag
till personal vid serafimerlasarettet
under budgetåret 1939/40.

Lönegrad

Antal

Befattning

Avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat

nettolön

summa för
angivet antal
befattningar

A 11

1

Ordinarie tjänstemän.

Sjukvårdspersonal.

föreståndarinna..................

5,127

5,127

A 9

A 7

2

56

sjukgymnaster...................

sjuksköterskor...................

4,644
4,239

9,288

237,384

A 7

i

tekniskt biträde vid patologiska avdelningen .

4,239

4,239

A 5

i

fotograf ......................

3,888

3,888

A 2

i

handräckningsbiträde...............

3,351

3,351

A 17

i

Ekonomipersonal.

maskinmästare...................

7,320

7,320

A 11

i

första köksföreståndarinna............

5,127

5,127

A 10

i

maskinist......................

4,869

4,869

A 7

i

husmoder......................

4,239

4,239

A 7

i

andra köksföreståndarinna............

4,239

4,239

A 7

3

förste vaktmästare................

4,239

12,717

A 7

1

förste vaktmästare vid patologiska avdelningen

4.239

4,239

A 7

1

trädgårdsmästare.................

4,239

4.239

A 7

1

snickare.....................

4.239

4,239

A 7

2

reparatör ......................

4,239

8,478

A 6

3

eldare .......................

4,065

12,195

A 5

3

vaktmästare....................

3.888

11.664

A 5

A 2

3

1

sjukbärare, förrådsmän, transportmän och gårds-karlar ......................

kokerska, diet- ..................

3,888

3,351

11,664

3,351

A 24

1

Administrations- och kontorspersonal.

Bidrag till avlöning till en för karolinska sjuk-huset och serafimerlasarettet gemensam eko-nomidirektör och kanslipersonal.......

syssloman .....................

9,951

6,000

9,951

A 15

1

bokhållare.....................

6,516

6,516

A 11

1

kassör.......................

5,127

5,127

A 8

1

kameralbiträde ..................

4,419

4,419

A 4

1

kontorsbiträde...................

3,711

3,711

(2)

Avgår: ögonkliniken beräknas flytta till
karolinska sjukhuset ''/i 1940.
sjuksköterskor...................

4,239

397,581

4,239

90

Återstår kronor

393,342

Avrundat till »

393,300

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206. 179

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

A. Grundbelopp.

Lasarettets direktör, arvode.............................. 1,800

ersättning, därest han ej åtnjuter fri bostad.................. 6,000 7,800

1 överläkare vid medicinska kliniken t. o. m. 9% 1939 å 1,500 ............. 375

1» » » >»»» so/» > > 1,000 ............. 250

1 > » > » fr. o. m. Vid » » 1,500 ............. 1,125

1 » » kirurgiska » 1,500

1 j » nervkirurgiska avdelningen......................... 1,000

1 » » ögonkliniken t. o. m. sl/n 1939 ä 1,000 ................. 500

1 » > nervkliniken > > > 3% » » 1,000 ................. 250

1 j > > fr. o. m. ’/><> * * 1,500 ................. 1,125

1 » » röntgenavdelningen t. o. m. *% 1939 ä 1,000 250

1 » > > fr. o. m. V10 * 9 9,000 .............. 6,750

1 biträdande överläkare vid medicinska kliniken fr. o. m. 1 /1 o 1939 ä 7,500 ...... 5,625

1 > i » kirurgiska kliniken fr. o. m. ''/io 1939 å 7,500 ....... 5,625

1 » » > nervkliniken fr. o. m. V10 1939 å 7,500........... 5,625

1 » läkare vid röntgenavdelningen.......................... 3,000

1 » > t gymnastikavdelningen........................ 4,800

1 » > > > t. o. m. s% 1939 ii 4,800 ......... 1,200

1 poliklinikföreståndare vid medicinska polikliniken............. ....... 7,500

1 > » kirurgiska » ...................... 7,500

1 » > ögonpolikliniken.......................... 6,500

1 » > öron-, näs- och halspolikliniken................ 6,500

1 » » nervpolikliniken......................... 6,500

1 » » kvinnopolikliniken........................ 4,800

1 » > psykiatriska polikliniken.................... 3,600

1 prosektor vid patologiska avdelningen fr. o. m. ''/io 1939 å 9,000 ........... 6,750

1 amanuens » Ä s »»>*/io>» 1,800 ........... I,3o0

Arvode för utförande av elektrokardiografiska m. fl. undersökningar...........* 2,000

» till personalläkare....................................* 1,00°

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid gymnastikavdelningen ............* 3,300

Del av arvode till direktionens sekreterare..........................* 1,500

tili i kassakontrollant....................... * 600

1 predikant............................................* L410

Summa kronor 107,910

B. Vikariatser sättning ar m. m. (beräkning enligt bilagd specifikation)

förslagsvis............................................. 19,590

Summa för hela anslagsposten kronor 127,500

Dyrtidstillägg må icke utgå å de med * förtecknade arvodena.

180

Kungl. Majlis proposition Nr W6.

Lönegrad

Antal

Befattning

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
a. grundavlöningar m. m.

nettolön

summa för
angivet antal
befattningar

e. o. 9

2

Extra ordinarie tjäll steman.

Sjukvårdspersonal.

sjukgymnaster...................

2,661

5,322

e. o. 5

46

assistentsköterskor ..........

2,082

95,772

e. o. 5

1

fotograf ................

2,082

2,082

e. o. 2

1

första baderska..................

1,728

1,728

e. o. 6

4

Ekonomipersonal.

eldare........................

2.229

8,916

e. o. 5

9

sjukbärare, förrådsman och gårdskarlar ....

2,082

18,738

e. o. 2

2

telefonister....................

1,728

3,456

e. o. 2

3

kokerskor.....................

1,728

5,184

e. o. 1

1

tvättföreståndarinnans närmaste biträde ....

1.674

1,674

e. o. 1

1

kallskänka....................

1,674

1,674

e. o. 15

1

Administrations- och kontorspersonal.
bokhållare ..................

3,612

3,612

e. o. 10

1

socialt biträde...................

2,802

2,802

e. o. 8

1

kameralbiträde................

2,520

2,520

e. o. 7

6

kanslibiträden (samtliga å läkarexpeditionen) .

2,376

14,256

e. o. 4

2

kontorsbiträden (varav 1 å läkarexpeditionen) .

1,932

3,864

e. 23

9

Extra tjänstemän.

Läkarpersonal.

förste underläkare.................

6,048

54,432

e. 23

2

förste underläkare, tillika amanuens......

6,048

12,096

e. 22

7

andre underläkare.................

5,676

39,732

e. 22

10

andre underläkare, tillika amanuens .

5,676

56,760

e. 15

6

tredje underläkare................

3,672

22,032

e. 9

2

Sjukvårdspersonal.

sjukgymnaster...................

2,676

5,352

e. U. 5

1

fotografibiträde 1,542 + 177 + 216 .......

1,935

1,935

e. U. 5

2

baderskor....................

1,935

3,870

e. U. 4

113

sköterskebiträden 1,464 + 174 + 216 .....

1,854

209,502

e. 6

1

Ekonomipersonal.

eldare........................

2,208

2,208

e. 5

1

sjukbärare.....................

2,052

2,052

e. U. 5

1

förrådsbiträde (förut sömmerska)........

1,935

1,935

e. U. 5

3

första köks- och serveringsbiträde!!.......

1.935

5,805

e. U. 5

1

första tvättbiträde................

1,935

1,935

e. U. 4

23

köksbiträden....................

1,854

42,642

e. U. 4

33

städerskor.....................

1,854

61,182

e. 4

2

Administrations- och kontorspersonal.

kontorsbiträden..................

1,896

3,792

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

181

Lönegrad

Antal

Befattning

Avlöningar till övrig icke- ■
ordinarie personal
a. grundavlöningar m. m.

nettolön

summa för
angivet antal
befattningar

21

Arvodister, arvoden fastställda av direktionen.
provsköterskor...................

G001)

12,600

49

sjuksköterskeelever................

300'')

14,700

3

kökselever.....................

3001)

900

1

springpojke....................

960!)

960 ,

1

organist ......................

400

400 i

e. o. 5

373

9

(5)

Tillkommer, örn ovanstående provsköterskor ock
elever måste ersättas med sköterskebiträde
mellan avlöning till 70 sköterskebiträ-

den (e. U. 4 å 1,854)..........kr. 12

och arvodena till provsköterskor och

elever enligt ovan........... » 2

= kr. 10

samt för arbetstidsreglering åt dessa

70 sköterskebiträden 9 personer ...» 1

vikarier under semester 79 X 12 dagar »
vilket med hänsyn tagen till att avvecklinge
ske successivt, avrundas nedåt till......

Härifrån avgår

a) på grund av att ögonkliniken beräknas
flytta till karolinska sjukhuset den 1 januari
1940.

assistentsköterskor ''/* ..............

sjuksköterske-n, skillnaden

9,780

7,300

2,480

6,686

1,882 124,048,
n torde kunna

nettolön

2,082

728,422 ;

!

100,000

— 5,205

e. 23

a)

förste underläkare ’/s...............

6,048

— 3,024

e. 22

a)

andre underläkare, tillika amanuens ''/> ....

5,676

— 2,838

e. U. 4

(u)

sköterskebiträden ''/i...............

1,854

— 10,197

arvoden

a)

provsköterska ''/a.................

600

— 300

(2)

sjuksköterskeelev V*...............

300

— 300

e. 22

(1)

b) på grund av att ögonpoliklinikens yttre
verksamhet beräknas bliva nedlagd från den
1 januari 1940.

andre underläkare ''/s...............

5,676

— 2,838

e. 22

(1)

andre underläkare tillika amanuens */s ....

5,676

— 2,838

e. U. 4

(1)

sköterskebiträde */»................

1,854

— 927

arvoden

(1)

provsköterska l/a.................

600

— 300

e. 22

(1)

c) på grund av att den yttre verksamheten
vid polikliniken för öron-, näs- och halssjuk-domar beräknas bliva nedlagd från den 1
januari 1940.

andre underläkare ''/a ..............

5,676

— 2,838

e. 22

(1)

andre underläkare, tillika amanuens ''/t ....

5,676

— 2,838

e. U. 4

(2)

sköterskebiträden ''/a...............

1,854

— 1,854

arvoden

(2)

provsköterskor ''/a.................

600

— 600

e. U. 4

(1)

d) på grund av att undervisningen av sjuk-gymnastelever beräknas bliva flyttad till karo-linska sjukhuset från den 1 oktober 19S9.
städerska s/<....................

1,854

— 1,390

'') Härtill kommer fritt vivre. ’) Härtill kommer fri uniform.

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Lönegrad

Antal

Befattning

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
a. grundavlöningar m. m.

nettolön

summa för
angivet antal
befattningar

e) amanuensarvoden från karolinska insti-

tutets stat.

en amanuens tillika underläkare vid medicinska

kliniken..............

3,600

— 3,600

» » tillika underkirurg vid kirurgiska

kliniken........... . .

3,600

— 3,600

» > vid medicinska kliniken.....

3,000

— 3,000

» » » » » t. o. m.

3%, beräknas flyttad till karolin-

ska sjukhuset från ''/io 1939 . .

3,000

— 750

» » vid kirurgiska kliniken......

3,000

— 3,000

» > » ögonkliniken t. o. m. sl/12

1939 ..............

3,000

— 1,500

5 » » nervkliniken .........

3,000

— 3,000

> » » röntgeninstitutet.......

2,400

— 2,400

» » » medicinska polikliniken . . .

2,400

— 2,400

» » » kirurgiska » ...

2,400

— 2,400

» » » ögon- » t. 0. m.

31/ia 1939 .........

2,400

— 1,200

» » » polikliniken för öron-, näs-

och halssjukdomar t. 0. m.

31/n 1939 ..........

2,400

— 1,200

Återstår

762,085

Vikarier under semester.............

41,000

Extra personal för vakning, rengöring m. m. .

22,815

''

Arvode till sjukgymnaster för biträde vid undervisningskurs

för medicine kandidater............

600

Summa

826.500

b) Avlöningsförhöjningar m. m.

4,7 % ä 826,500 = 38,845: 50 avrundat till

38,800

Kungl. Majlis ''proposition Nr 206.

183

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning........................................ 3

II. Allmänna synpunkter i fråga om sjukhusorganisationen .... 8

III. Anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset........... 23

1. Nuvarande förhållanden s. 23. — 2. Sjukhusets läkemedelsförsörjning
s. 23. — 3. Psykiatriska klinikens förläggande till karolinska sjukhuset
s. 24. — 4. Central ledning av karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
s. 26. — 5. Ändrad lönegradsplacering för viss personal s. 42. — 6. Överflyttning
av personal från garnisonssjukhuset m. m. s. 43. — 7. Behovet

av läkarpersonal m. m. s. 44. — 8. Behovet av övrig personal för
sjukhusets kliniker och avdelningar s. 63. — 9. Centralköket s. 74. —

10. Tvättinrättningen s. 75. — 11. Maskin- och verkstadsavdelningen
samt övrig ekonomipersonal s. 76. — 12. Övrig administrations- och
kontorspersonal s. 80. — 13. Anslagsberäkningar s. 84.

IV7. Anslag till omkostnader vid karolinska sjukhuset......... 89

l. Nuvarande förhållanden s. 89. — 2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar
för budgetåret 1939/40 s. 89. — 3. Myndigheternas yttranden s. 92.

— 4. Direktionens yttrande i anledning av myndigheternas erinringar

m. m. s. 94.

V. Anslag till utrustning vid karolinska sjukhuset........... 96

1. Tidigare utredningar m. m. s. 96. — 2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar
för budgetåret 1939/40 s. 97. — 3. Medicinalstyrelsens yttrande
s. 99.

VI. Anslag till inköp av radium för karolinska sjukhuset...... 99

VII. Anslag till avlöningar vid serafimerlasarettet.............103

1. Nuvarande förhållanden s. 103. — 2. Sjukhusdirektionens anslagsbe -

räkningar för budgetåret 1939/40 s. 103. — 3. Myndigheternas yttranden
s. lil. — 4. Sjukhusdirektionens yttrande i anledning av myndigheternas
erinringar m. m. s. 115. — 5. Särskild ersättning till läkare vid serafimerlasarettet
för vissa intyg och utlåtanden s. 116.

VIII. Anslag till omkostnader vid serafimerlasarettet...........138

1. Nuvarande förhållanden s. 138. — 2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar
för budgetåret 1939/40 s. 138.

IX. Anslag till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 143

X. Hemställan.......................................157

Bilagor.

Bilaga A. Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag till personal
(ej läkarpersonal) vid karolinska sjukhusets kliniker

och avdelningar för budgetåret 1939/40 .............. 165

» B. Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag till personal
vid karolinska sjukhuset under budgetåret 1939/40 172
» C. Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag till personal
vid serafimerlasarettet under budgetåret 1939/40 .178