Kungl. Majlis proposition nr 203.

1

Nr 203.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd dt
efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
m. m.; given Stockholms slott den 10 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—6:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn understöd åt efterlevande till i det följande angivna, i statens
tjänst anställda personer m. m. och anför därvid:

l:o.

Ingenjören vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori Otto Einar Kullbergs
dotter. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Kullberg var född den 3 oktober 1891 och avled den 4 december 1937;
att han från den 1 december 1925 intill sin död eller under omkring 12 år
innehade anställning såsom ingenjör vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori
Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 203.

1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

enligt ett mellan styresmannen för gevärsfaktoriet och Kullberg upprättat
kontrakt;

att han i nämnda egenskap åtnjöt arvode, som från och med den 1 november
1930 utgjorde 9,000 kronor för år;

att Kullberg vid sin död efterlämnade änkan Märta Ingegärd Kullberg,
född Asplund, vilken är född den 23 november 1899, och dottern Kerstin
Ingegärd, född den 1 december 1926;

att bouppteckningen efter Kullberg utvisade brist, dock att på grund av
försäkringar, till vilka änkan och dottern insatts såsom förmånstagare, dessa
uppburit ett belopp av omkring 2,100 kronor;

att Kullbergs efterlevande uppbära familjepension från Svenska personalpensionskassan,
vilken pension utgår med för år räknat 510 kronor till änkan
och 374 kronor till dottern eller med tillhopa 884 kronor intill utgången
av den månad, under vilken dottern uppnår 21 års ålder, samt med
680 kronor till änkan för tiden därefter, så länge hon lever och ej ingår nytt
äktenskap;

samt att Kungl. Majit genom beslut den 29 april 1938 medgivit, att till
Kullbergs dödsbo finge såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 400
kronor från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava med gemensamt utlåtande
av den 7 juni 1938 överlämnat en av styresmannen för Karl Gustavs
stads gevärsfaktori gjord framställning om utverkande av pension åt änkefru
Kullberg samt uppfostringsbidrag åt den minderåriga dottern.

Arméförvaltningens civila departement har i förenämnda utlåtande förklarat
sig icke kunna tillstyrka utverkande av pension åt änkefru Kullberg,
enär hennes man varit anställd i statens tjänst under allenast 12 år och
änkefru Kullberg, som endast vore omkring 38 år gammal, för sig och sin
dotter åtnjöte pension från svenska personal-pensionskassan samt, såvitt av
handlingarna framginge, vore fullt frisk och arbetsför. Däremot har civila
departementet hemställt, att makarna Kullbergs dotter — såsom skett i andra
liknande fall — måtte tillerkännas ett årligt uppfostringsbidrag av 384
kronor.

Arméförvaltningens tygdepartement har — under åberopande bland annat
av ett handlingarna bifogat intyg av innehåll att änkefru Kullberg, som före
sitt äktenskap innehaft kontorsanställning, efter mannens död sökt men icke
lyckats erhålla dylik anställning — hemställt om utverkande av pension åt
änkefru Kullberg med 735 kronor för år samt uppfostringsbidrag åt makarna
Kullbergs dotter med 368 kronor för år.

Statskontoret har erinrat om 1937 års riksdags beslut (prop. nr 241, p. 7;
bankoutsk. uti. nr 36, p. 8; riksd. skr. nr 179) i fråga örn uppfostringsbidrag
till belopp av 384 kronor för år åt vart och ett av avlidne vägingenjörsassistenten
K. A. G. Krouthéns två minderåriga barn, och har statskontoret, enär
omständigheterna i berörda ärende syntes statskontoret jämförbara med de
i detta ärende föreliggande, förklarat sig, med hänsyn tillika till vad armé -

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

3

förvaltningens civila departement i ärendet anfort, böra biträda den av civila
departementet gjorda hemställan.

För egen del biträder jag förslaget örn beredande åt makarna Kullbergs minderåriga
dotter av uppfostringsbidrag till belopp av 384 kronor för år. Däremot
finner jag förhållandena åtminstone icke för närvarande motivera utverkande
av pension åt änkefru Kullberg.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ingenjören vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori Otto
Einar Kullbergs och hans efterlämnade änka Märta Ingegärd
Kullbergs, född Asplund, minderåriga dotter Kerstin Ingegärd
må från och med den 1 januari 1938 till och med utgången
av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder, från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.

2:o.

Provinsialläkaren Carl Gustaf Fritzells änka. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Fritzell var född den 9 februari 1863 och avled den 22 november 1937;
att han efter tjänstgöring å olika kommunala och statliga läkarbefattningar
den 19 januari 1924 blev utnämnd till provinsialläkare i Röstånga distrikt, i
vilken befattning han kvarstått till den 17 februari 1928;

att han vid sistnämnda tidpunkt i pensionshänseende kunde åberopa en
anställningstid i statens tjänst av något över 9 år 3 månader och att han därutöver
tjänstgjort såsom extra provinsialläkare under en sammanlagd tid av
nära 3 år;

att 1928 års riksdag efter därom av Kungl. Majit framlagt förslag (prop. nr
78, p. 3; bankoutsk. uti. nr 30, p. 57; riksd. skr. nr 352, p. 41) beviljat Fritzell
en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 3,000 kronor;

att Fritzell, enär han vid utnämningen till ordinarie provinsialläkare redan
uppnått 60 års ålder, jämlikt bestämmelserna i reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa ej kunde vinna delaktighet i denna kassa;

att han vid sin död efterlämnade änkan Maria Kristina Fritzell, född Bergsten,
vilken är född den 26 juli 1869, samt tre till myndig ålder komna barn,
därav en son och två gifta döttrar;

att sonen har kontorsplats i Stockholm och att döttrarna äro gifta, den ena
med en extra hovrättsfiskal i Umeå och den andra med en lärare i Sigtuna;

att bouppteckningen efter Fritzell utvisade en behållning av omkring 300
kronor;

samt att ett belopp av 8,300 kronor tillfallit änkefru Fritzell på grund av en
av mannen under livstiden tagen livförsäkring.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

Änkefru Fritzell har hos Kungl. Maj:t anhållit om vidtagande av åtgärder
för beredande av pension åt henne, därvid hon framhållit bland annat, att
hon icke kunde förvänta något nämnvärt bidrag till sitt uppehälle av barnen.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt pension åt änkefru Fritzell till belopp av
1,200 kronor för år, att utgå från och med den 1 december 1937.

Statskontoret har erinrat, att riksdagen i åtskilliga tidigare fall beviljat pension
åt änkor efter sådana befattningshavare, som på grund av inträdd ålder
antingen icke alls eller ock endast mot erläggande av betungande retroaktivavgifter
kunnat vinna delaktighet i vederbörande änke- och pupillkassa, och
har ämbetsverket med hänsyn härtill förklarat sig icke vilja göra erinran mot
att änkefru Fritzell bereddes en årlig pension genom framställning till riksdagen.
Beträffande pensionens storlek har statskontoret såsom skäligt belopp
föreslagit 804 kronor för år.

Även jag finner mig kunna förorda, att pension utverkas åt änkefru Fritzell.
I fråga om storleken av pensionen ansluter jag mig till statskontorets
förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att provinsialläkaren Carl Gustaf Fritzell änka Maria Kristina
Fritzell, född Bergsten, må från och med den 1 december
1937 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 804 kronor.

3:o.

Intendenten hos statens arbetslöshetskommission, löjtnanten i armén
Ernst Wilhelm Söderströms änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Söderström var född den 7 december 1880 och avled den 31 januari
1936;

att han inträdde i krigstjänst den 7 december 1897, befordrades till sergeant
av 2. klassen vid Hälsinge regemente den 25 juni 1907 och till sergeant
av 1. klassen vid samma regemente den 5 april 1915;

att han den 5 december 1918 övergick från beställning å aktiv stat till reservstat
vid Hälsinge regemente;

att Söderström, som år 1922 utnämnts till fanjunkare å reservstat, efter
den 7 december 1930 uppnådd pensionsålder avgick från beställningen å reservstat
med rätt till reservstatspension samt i samband därmed inträdde i
Hälsinge regementes reserv;

att han den 31 december 1931 utnämndes till löjtnant i armén;

att han under tiden 13 juli 1921—31 mars 1924 var inköpschef vid södra
Sveriges statsarbeten;

att han från och med den 1 april 1924 intill sin död var anställd såsom
intendent vid statens arbetslöshetskommissions kansli;

Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

5

att hans avlöningsförmåner från och med den 1 juli 1933 uppgingo till
10,500 kronor för år;

att han vid sin död efterlämnade änkan Emma Maria Söderström, född
Ellström, vilken är född den 15 december 1878, samt sex barn i ålder mellan
21 och 30 år, därav två söner och fyra döttrar;

att egendomen efter Söderström avträtts till urarva konkurs;
att änkefru Söderström åtnjuter pension efter mannen på grund av dennes
militära anställning, vilken pension grundats på den änkepensionsrätt,
mannen innehade vid övergången å reservstat, och för närvarande utgår
med 480 kronor 60 öre för år jämte dyrtidstillägg;

att änkefru Söderström på grund av sjukdom icke kan försörja sig genom
förvärvsarbete;

samt att barnen icke hava sådan ekonomisk ställning, att de kunna verksamt
bidraga till sin moders uppehälle.

I skrivelse den 21 december 1937 har statens arbetslöshetskommission gjort
framställning om beredande av ett årligt understöd åt änkefru Söderström
utöver den änkepension, hon åtnjuter på grund av mannens förutvarande anställning
såsom underofficer. Till stöd för framställningen har kommissionen
åberopat bland annat, att mannen Söderström på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt handhaft sina stora värden omspännande arbetsuppgifter,
ävensom framhållit, att änkefru Söderströms ekonomiska ställning vore
brydsam.

Statskontoret har tillstyrkt årligt understöd åt änkefru Söderström till belopp
av 320 kronor för år, att utgå från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m., och därvid anfört i huvudsak följande:

Enligt vad handlingarna i ärendet utvisa har Söderströms anställning vid
södra Sveriges statsarbeten och statens arbetslöshetskommission varit av sådan
art, att han i enlighet med vad som i liknande fall tillämpats bort kunna
påräkna pension av statsmedel vid avgång från befattningen efter uppnådd
pensionsålder.

Av handlingarna i ärendet framgår vidare, att boet efter Söderström blivit
avträtt till konkurs samt att änkefru Söderström — vilken, enligt vad
ämbetsverket under hand inhämtat, saknar andra medel till sitt uppehälle
än änkepensionen å 480 kronor årligen -— på grund av sjukdom är urståndsatt
att försörja sig själv.

Vid hänsynstagande till nu angivna förhållanden vill statskontoret — ehuru
Söderströms anställning vid ovanberörda statsarbeten och arbetslöshetskommissionen
uppgått endast till något mer än I4V2 år — icke motsätta sig, att
änkefru Söderström erhåller ett årligt understöd av statsmedel. Detta synes
böra sättas i förhållande till den avlöning mannen åtnjutit hos arbetslöshetskommissionen
och till omfattningen av hans tjänstgöring hos kommissionen,
varjämte hänsyn bör tagas till den änkefru Söderström redan tillerkända änkepensionen.
För sin del vill statskontoret förorda, all understödet bestämmes
lill sådant belopp, att detsamma jämte den författningsenligt utgående
änkepensionen uppgår till omkring 800 kronor. I enlighet härmed torde understödet
böra fastställas till 320 kronor årligen att utgå från och med tidpunkten
för mannens frånfälle den 31 januari 1936.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter anser jag mig kunna förorda,
att änkefru Söderström i anledning av mannens tjänstgöring hos södra Sveriges
statsarbeten och statens arbetslöshetskommission tillerkännes särskild
pension med skäligt belopp, att utgå vid sidan om den pension, som författningsenligt
tillkommer henne på grund av mannens militära anställning Mot
det av statskontoret föreslagna understödsbeloppet, 320 kronor för år, finner
jag icke anledning till annan erinran än att beloppet synes för vinnande av
delbarhet med tolv böra jämkas till 324 kronor. Pensionen, som bör bestridas
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., synes mig skäligen
böra få utgå från och med ingången av år 1938.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att intendenten hos statens arbetslöshetskommission, löjtnanten
i armén Ernst Wilhelm Söderströms änka Emma Maria
Söderström, född Ellström, må från och med den 1 januari
1938 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, uppbära — förutom henne på grund av mannens
militära anställning tillkommande pension — en årlig pension
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
till belopp av 324 kronor.

4:o.

Avlidne landsfiskalen Magnus Köhlers frånskilda hustru. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Köhler var född den 30 september 1875 och avled den 9 december 1937;
att han innehade befattning såsom ordinarie kronolänsman i Södra Möre
härads västra distrikt under tiden från och med den 19 december 1905 intill
den 1 januari 1918, då han tillträdde befattning såsom landsfiskal;

att han i sistnämnda egenskap tjänstgjorde i olika distrikt, senast från
och med den 1 juni 1924 och intill sin död i Kungsäters distrikt;

att han var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa med ett delaktighetsbelopp,
som senast utgjorde 770 kronor, och att han erlagt stadgade avgifter
till kassan;

att Köhler såsom innehavare av befattning med oreglerad avlöning icke
blivit underkastad bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet;

att han den 26 mars 1909 ingick äktenskap med Anna Karolina Petersson,
född den 20 augusti 1881;

att vederbörande häradsrätt genom utslag den 3 juli 1931, vilket utslag
fastställdes av Göta hovrätt den 14 mars 1932, dömde till äktenskapsskillnad
mellan makarna Köhler, därvid mannen Köhler förpliktades att såsom
underhållsbidrag till fru Köhler utgiva 150 kronor i månaden;

att makarna Köhler åter flyttade samman den 4 april 1932 och därefter
allt intill mannens död sammanbodde med varandra;

Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

7

att Köhler vid sin död såsom dödsbodelägare efterlämnade tre bröder;

att bouppteckningen efter Köhler utvisade en behållning av omkring 16,000
kronor;

att enligt ett av Köhler den 27 maj 1934 upprättat testamente all hans
egendom skulle vid hans död med full äganderätt tillfalla fru Köhler jämte
annan person, till lika fördelning dem emellan;

samt att fru Köhler icke ingått nytt äktenskap.

Hos Kungl. Maj :t har fru Köhler — under åberopande att hon såsom frånskild
hustru författningsenligt icke vore berättigad till pension efter mannen
— anhållit att komma i åtnjutande av dylik pension och därvid anfört
bland annat följande:

Köhler hyste själv intill sin död den uppfattningen, att hans frånskilda
hustru skulle erhålla pension efter honom jämlikt bestämmelserna i allmänna
familjepensionsreglementet, och han hade själv kort före sin död gjort
anteckningar rörande detta reglemente att företes för den blivande boutredningsmannen.
Det var hans förvissning därom, som gjort, att makarna icke
ånyo ingått äktenskap med varandra. Detta hade annars legat nära till
hands, då de i alla fall efter skilsmässan flyttat tillsammans och sammanbott
såsom äkta makar under de 5 å 6 sista åren av mannens levnad.

Till stöd för framställningen må tillika framhållas, att Köhler under hela
sin tjänstetid erlagt pensionsavgifter samt att fru Köhler, som i nära 15 års
tid biträtt mannen med förekommande göromål å landsfiskalskontoret, numera
saknar möjlighet att genom eget arbete försörja sig och icke heller har
andra inkomster att tillgå för sitt uppehälle.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt fru Köhler till belopp av 1,128 kronor
för år och därvid anfört följande:

Statskontoret vill erinra, att då i tidigare fall fråga uppkommit örn beredande
av pension åt frånskild hustru till sådan befattningshavare inom allmänna
civilförvaltningen, som icke varit underkastad bestämmelserna i allmänna
familjepensionsreglementet — enligt vilka frånskild hustru under vissa
förutsättningar medgivits rätt till familjepension — ämbetsverket ansett
sig icke kunna tillstyrka pension med hänsyn till de vittomfattande och
svåröverskådliga konsekvenser, som skulle kunna följa därav.

Statskontoret, som alltjämt i princip vidhåller denna sin uppfattning, får
emellertid med avseende å nu förevarande fall fästa uppmärksamheten vid
de alldeles särskilda omständigheter som här föreligga, i det att Anna Karolina
Köhler endast helt kort efter det äktenskapsskillnaden fastställts flyttat
samman med sin frånskilde man, och att denna sammanlevnad fortfarit under
en tid av närmare sex år intill mannens frånfälle. Framhållas må också,
att mannen Köhler i ett efter äktenskapsskillnaden upprättat testamente
förordnat, alt vid hans död hans kvarlåtenskap skulle med full äganderätt
tillfalla Anna Karolina Köhler jämte viss annan person, till lika fördelning
dem emellan.

På grund av nu anförda omständigheter och med beaktande jämväl av
den omständigheten, att landsfiskalen Köhler, sedan han den 19 december
1905 erhållit ordinarie tjänst, under hela sin tjänstetid erlagt avgift för familjepensionering,
synas starka billighetsskäl tala för att Anna Karolina Köhler
hålles skadeslös för den förlorade pensionsrätten på det sätt att genom
framställning till riksdagen ett årligt understöd utverkas åt henne till be -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

lopp, motsvarande den familjepension, som jämlikt bestämmelserna i kungörelsen
den 4 juni 1937 (nr 356) med bestämmelser angående familjepension
m. m. i vissa fall, då allmänna familjepensionsreglementet ej är tillämpligt
inom den civila statsförvaltningen, skulle hava tillkommit henne, därest
hon varit änka efter mannen Köhler. En dylik änkepension skulle för närvarande
uppgå till — inberäknat dyrtidstillägg och övriga tillägg — 1,400
kronor 40 öre för år räknat, vilket belopp närmast synes motsvara en årsl,
ensi°n av — i med tolv jämnt delbart tal — 1,128 kronor jämte dyrtidstillägg
enligt de grunder, som gälla för av riksdagen beviljade änkepensioner.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som i detta ärende visats vara
för handen, finner jag mig kunna tillstyrka, att pension beredes fru Köhler i
enlighet med statskontorets förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne landsfiskalen Magnus Köhlers frånskilda hustru
Anna Karolina Köhler, född Petersson, må från och med den
1 januari 1938 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
ogift, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,128 kronor.

5:o.

Kontrollanten hos byggnadsstyrelsen Anders Bergholms änka. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Bergholm var född den 10 juli 1877 och avled den 11 mars 1938;

att han under tiden 1 juni 1919—21 augusti 1925 var anställd såsom målarmästare
hos arméns kasembyggnadsnämnd;

att han under tiden 22 augusti 1925—3 juni 1929 bedrev egen verksamhet
och därunder på entreprenad utförde målningsarbeten för ett flertal i
Boden förlagda regementen, ävensom för garnisonssjukhuset, flygfältet och
telegrafverket i Boden;

att han från och med den 4 juni 1929 intill sin död innehade anställning
med heltidstjänstgöring såsom kontrollant för målningsarbeten hos byggnadsstyrelsen
;

att han för sin tjänstgöring hos byggnadsstyrelsen uppbar arvode, som
för tiden intill den 24 oktober 1929 utgick med 7,200 kronor för år och under
tiden därefter med 8,400 kronor för år;

att han vid sin död efterlämnade änkan Alma Elise Bergholm, född Lönnberg,
vilken är född den 4 juli 1873, samt 3 söner och 2 döttrar;

att bouppteckningen efter Bergholm utvisade en behållning av omkring
800 kronor;

samt att änkefru Bergholm ej kan påräkna något mera verksamt bidrag
till sitt uppehälle av sina barn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

9

Byggnadsstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt änkefru
Bergholm och därvid anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn såväl till den tid, varunder Bergholm varit anställd i statens
tjänst och varunder han fullgjort sitt arbete med plikttrohet och skicklighet,
som ock till änkefru Borgholms ålder, finner byggnadsstyrelsen det vara behjärtansvärt
och med billigheten överensstämmande, att ett årligt understöd
beredes henne av allmänna medel.

Statskontoret har anfört, att änkefru Bergholms barn enligt ämbetsverkets
uppfattning visserligen borde tillsammans kunna draga försorg örn sin moder
men att ämbetsverket med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter
ej ville motsätta sig, att pension av statsmedel bereddes änkefru Bergholm
genom framställning till riksdagen. Pensionens belopp syntes enligt
statskontorets mening böra bestämmas till 660 kronor för år.

Även jag anser mig kunna förorda, att pension utverkas åt änkefru Bergholm.
I enlighet härmed och då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,
660 kronor för år, synes mig skäligt, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kontrollanten hos byggnadsstyrelsen Anders Bergholms
änka Alma Elise Bergholm, född Lönnberg, må från och
med den 1 april 1938 under sin återstående livstid, så länge
hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 660 kronor.

6:o.

Avlidne brevbäraren Hjalmar Hedenborgs frånskilda hustru. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Hedenborg var född den 27 juni 1874 och avled den 23 februari 1927;

att han konstituerades till ordinarie brevbärare vid postverket från och
med den 1 januari 1909 och erhöll avsked med rätt till sjukpension å 1,248
kronor för år från och med den 1 maj 1925;

att han var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa med ett delaktighetsbelopp,
som vid tidpunkten för hans frånfälle utgjorde 470 kronor;

att han den 7 november 1903 ingick äktenskap med Johanna Axelina Broberg,
född den 31 maj 1878;

att i äktenskapet föddes 2 söner och 2 döttrar, av vilka harn det yngsta föddes
år 1913;

att Stockholms rådhusrätt den 28 maj 1925 dömde till äktenskapsskillnad
mellan makarna, därvid hustrun berättigades att hava vårdnaden om de
omyndiga barnen ävensom att av mannen utbekomma visst bidrag till det
yngsta barnets underhåll;

att icke någon av makarna efter äktenskapsskillnaden ingått nytt äktenskap; Bihang

tilt riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 203. 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

att efter mannen Hedenborgs frånfälle vart och ett av de två yngsta barnen
åtnjutit pension från civilstatens änke- och pupillkassa, till dess barnet
uppnått 21 års ålder, varemot fru Hedenborg såsom frånskild icke ägt utbekomma
någon pension;

samt att fru Hedenborg, som är medellös och numera icke kan genom eget
arbete förtjäna sitt uppehälle, lever under synnerligen bekymmersamma
ekonomiska omständigheter.

Hos Kungl. Majit har fru Hedenborg anhållit att komma i åtnjutande av
pension samt därvid framhållit, att fullmäktige för delägarna i civilstatens
änke- och pupillkassa genom beslut år 1929, som av Kungl. Majit sedermera
godkänts, med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter beviljat
pension åt frånskild hustru som om makarnas äktenskap varit bestående
vid mannens död.

Generalpoststyrelsen har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något
att erinra mot bifall till den gjorda ansökningen och därvid anfört, bland
annat, följande:

Såsom sökanden i sin skrivelse framhållit, lia fullmäktige för civilstatens
änke- och pupillkassa i ett antal fall efter särskild framställning och då särskilt
ömmande omständigheter ansetts föreligga medgivit, att frånskild
hustru till delägare i kassan finge, oaktat vederbörande enligt kassans reglemente
icke vore berättigad till pension, vid delägares död komma i åtnjutande
av pension till enahanda belopp, som skulle tillkommit henne, därest
makarnas äktenskap varit bestående vid mannens död. Senast den 11 oktober
1929 biföllo fullmäktige sålunda med hänsyn till särskilda omständigheter
av ömmande beskaffenhet tvenne ansökningar avseende rätt till pension
för avlidna delägares frånskilda hustrur. I båda fallen tillerkändes vederbörande
pension till enahanda belopp, som skulle hava utgått, därest
äktenskapen varit bestående vid männens död.

Enligt vad generalpoststyrelsen inhämtat har ansökan från fru Hedenborg
om rätt till pension icke ingivits till civilstatens änke- och pupillkassa.

Till belysande av frågan rörande frånskild makes rätt till familjepension
må följande anföras.

Vid statens övertagande av civilstatens änke- och pupillkassa, statens järnvägars
änke- och pupillkassa samt telegrafverkets änke- och pupillkassa
och utfärdandet i samband därmed av allmänna familjepensionsreglementet
var frågan om frånskild makes rätt till familjepension ett mycket omdebatterat
spörsmål. Såsom av det anförda framgår var enligt reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa frånskild make utesluten från rätt till familjepension.
I då gällande reglementen för statens järnvägars och telegrafverkets
änke- och pupillkassor funnos däremot stadganden, enligt vilka
avliden delägares frånskilda hustru, därest ömmande omständigheter förelågo
och så prövades skäligt, kunde medgivas rätt till pension.

Vid framläggandet av proposition (nr 201) till 1936 års riksdag med förslag
till allmänt familjepensionsreglemente m. m. framhöll föredragande
departementschefen bland annat, att det numera knappast förelåge någon
meningsskiljaktighet därom, att det under vissa omständigheter kunde vara
synnerligen befogat, att frånskild make finge åtnjuta familjepension efter
andre makens död, och detta även om efterlevande make funnes. I fråga
örn prövningen av frånskild makes rätt till familjepension intog departe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

11

mentschefen dea ståndpunkten, att familjepensionsrätten vid befattningshavares
död icke borde vara beroende av skälighetsprövning från de pensionsbeviljande
myndigheternas sida utan borde följa på förhand bestämda
regler samt anslöt sig till det förslag, som innebar, att fråga örn sådan rätt
skulle vara beroende av domstols beslut i äktenskapsskillnadsmålet. Vad
som i nu nämnt hänseende föreslogs, vann också riksdagens bifall. Bestämmelser
i nu förevarande hänseende återfinnas i 2 § allmänna familjepensionsreglementet.

Med hänsyn till nyss omnämnda för statens järnvägars och telegrafverkets
änke- och pupillkassor gällande bestämmelser angående frånskild makes
rätt till familjepension intogs i överenskommelserna med respektive kassor
om kassornas överlåtande å staten en bestämmelse om pensionsrätt i
vissa fall för frånskild hustru, från vilken vederbörande kassadelägare erhållit
äktenskapsskillnad före tidpunkten för kassans övertagande. Någon
liknande bestämmelse finnes icke i den med civilstatens änke- och pupillkassa
träffade överenskommelsen, enär såsom förut omnämnts rätt till familjepension
för frånskild make icke förefanns enligt det för kassan vid
övertagandet gällande reglementet.

Vad den nu föreliggande framställningen beträffar, finnas sålunda icke
några stadganden, med stöd av vilka sökanden kan tillerkännas familjepension.
Med hänsyn dels till de ömmande omständigheter, som i förevarande
fall tydligen äro för handen, och dels därtill alt såsom ovan anförts frånskild
make i vissa andra liknande fall kommit i åtnjutande av familjepension
efter delägare i civilstatens änke- och pupillkassa har emellertid generalpoststyrelsen
för sin del intet att erinra mot att sökanden beredes årligt
understöd att utgå förslagsvis från och med den 1 januari 1939.

Därest sökanden av fullmäktige för civilstatens änke- och pupillkassa
skulle hava medgivits pensionsrätt efter sin frånskilde make, hade en dylik
pension jämlikt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 356) numera utgått med
ett grundbelopp av 517 kronor för år jämte 20 procent tillägg ävensom dyrtidstillägg
å grundbeloppet.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt fru Hedenborg till
belopp, motsvarande vad som skulle hava tillkommit henne, därest makarnas
äktenskap varit beståndande vid mannens död, och har statskontoret
härvid anfört, bland annat, följande:

Såsom generalpoststyrelsen i ärendet framhållit, är sökanden såsom frånskild
icke författningsenligt berättigad att erhålla pension efter sin framlidne
make. Med hänsyn till den ställning fullmäktige för civilstatens änkeoch
pupillkassa tidigare intagit i liknande fall —- t. ex. enligt beslut av 1926
års fullmäktige angående pension åt f. d. vaktmästaren J. F. O. Bäckströms
frånskilda hustru och 1929 års fullmäktiges beslut i fråga om pension
åt f. d. brevbäraren K. A. L. Ahlstrands och f. d. postassistenten J. H.
Nyléns frånskilda hustrur — synes emellertid anledning förefinnas för antagandet,
att, därest kassan icke övertagits av statsverket, kassans fullmäktige
på grund av föreliggande omständigheter av ömmande art beviljat sökanden
i nu förevarande ärende pension från kassan lill enahanda belopp,
som skulle hava tillkommit henne, därest makarnas äktenskap varit beståndande
vid mannens död.

Förutom de billighetsskäl, som enligt föreliggande framställning tala lör
ett dylikt medgivande, får statskontoret framhålla, att enligt vad ett till ämbetsverket
ingivet läkarintyg utvisar sökanden på grund av blodkärlssjukdom
och reumatisk muskel- och ledvärk är oförmögen till förvärvsarbete.

12

Kungl. Majlis proposition nr 203.

Enligt statskontorets mening bör sökanden icke i familjepensionshänseende
komma i en sämre ställning genom statsverkets övertagande av änkeoch
pupillkassan. Med hänsyn till de omständigheter av säregen och ömmande
art, som i förevarande fall äro för handen, vill ämbetsverket därför
förorda, att riksdagens medgivande inhämtas därtill, att sökanden måtte
fran och med den 1 januari 1939 komma i åtnjutande av familjepension
till enahanda årliga belopp, som skulle hava tillkommit henne, därest makarnas
äktenskap fortfarit till mannens död.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts till stöd för den föreliggande framställningen
vill jag icke motsätta mig, att förslag förelägges riksdagen i fråga
om pension at fru Hedenborg. Pensionen synes mig böra bestämmas till ett
belopp av 588 kronor för år, vilket belopp jämte därå utgående dyrtidstillägg
ungefärligen motsvarar vad som sammanlagt skulle hava tillkommit fru Hedenborg,
om makarnas äktenskap bestått till mannens död. Beträffande
tidpunkten, varifran pensionen bör utgå, ansluter jag mig till ämbetsverkens
förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne brevbäraren Hjalmar Hedenborgs frånskilda
hustru Johanna Axelina Hedenborg, född Broberg, må från
och med den 1 januari 1939 under sin återstående livstid,
så länge hon förblir ogift, uppbära en årlig pension av 588
kronor, att utgå av postmedel.

Vad departementschefen ovan under punkterna 1 :o—
6:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Wcememan.

897506. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.