Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående delaktighet i
statens pensionsanstalt för överläkare och sjukgymnaster
vid de till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna;
given Stockholms slott den 10 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet K ronprinsen-liege iden i statsrådet å
Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för socialdepartementet fråga om delaktighet i
statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare vid pensionsstyrelsens
kuranstalter och anför därvid:

I skrivelse den 20 december 1938 har pensionsstyrelsen gjort framställning
örn pensionsrätt i statens pensionsanstalt för följande befattningshavare
vid de till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna, nämligen överläkare,
kamrerare, sjukgymnaster, arbetsledare, arbetsledarinnor oell kuratorer.
Till stöd för framställningen har pensionsstyrelsen anfört:

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sand. Nr 195—IDB.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Alltsedan år 1914 bedriver pensionsstyrelsen en omfattande invaliditetsförebyggande
verksamhet. Sålunda äger styrelsen alt i enskilda fall bereda
sjukvård eller yrkesutbildning i syfte att i folkpensioneringens intresse förebygga
eller häva arbetsoförmåga. Styrelsen har bland annat föranstaltat örn
vård av personer, som lida av reumatiska och nervösa åkommor m. m. Denna
vård beredes dels å särskilda avdelningar vid vissa större sjukhus, huvudsakligen
lasarett, dels å vissa privata anstalter och dels å vissa till styrelsen
närmare knutna anstalter. Sistnämnda anstalter äro Åre fjällkuranstalt
Nynäs kuranstalt och Tranås kuranstalt. Fastigheterna för Are fjällkuranstalt
och Nynäs kuranstalt ägas av folkpensioneringsfonden, under det att anstaltsdriften
handhaves av aktiebolaget Ivurortsverksamhet, i vilket bolag praktiskt
taget hela aktiekapitalet äges av folkpensioneringsfonden. Tranås kuranstalt
äges och drives av aktiebolaget Tränäs kuranstalt, i vilket bolag aktiemajoriteten
innehaves av aktiebolaget Ku rorts verk samhet, finansieringen av anstaltsfastigheterna
för Tranås kuranstalt har i huvudsak skett genom lån från såväl
folkpensioneringsfonden som aktiebolaget Kurortsyerksamhet. Vid Are
fjällkuranstalt och Nynäs kuranstalt disponerar pensionsstyrelsen samtliga
vårdplatser, vilka för närvarande uppgå till respektive 120 och 250. Vid
Tranås kuranstalt disponeras 170 platser av pensionsstyrelsen. Dessutom
finnes vid sistnämnda anstalt en förstaklassavdelning (avdelning för sjalvbetalande),
omfattande 80 platser.

Vid de nämnda anstalterna, bortsett fran sistnämnda avdelning vid tranas
kuranstalt, bestridas driftkostnaderna, med undantag för viss avgift, som erlägges
av patienten, av pensionsstyrelsen fran ett a femte huvudtiteln uppfört
reservationsanslag för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.
Omkostnadernas bestridande sker genom erläggande av dagavgifter,
vilka avpassas så, att anstaltsdriften går praktiskt taget utan överskott. Ovannämnda
avgift att erläggas av patienten utgör i regel kronor 2: 30 för dag,
vilket motsvarar ungefär Va av totalkostnaden för patientens uppeliälle, vard
och behandling. Förhöjning av avgiften äger rum, därest så kan anses påkallat
på grund av patientens ekonomiska förhållanden. 1 de fall, då patient
ej själv kan gälda avgiften, plägar densamma erläggas av annan person
eller av institution eller vederbörande kommun.

Från aktiebolaget Kurortsverksamhet och aktiebolaget Tranås kuranstalt
hava nu till pensionsstvrelsen inkommit framställningar av innebörd att styrelsen
måtte hos Kungl. Majit utverka sådan ändring av reglementet for statens
pensionsanstalt, att vissa vid anstalterna inrättade befattningar skulle
bliva förenade med pensionsrätt i pensionsanstalten.

I anledning av dessa framställningar får pensionsstyrelsen anföra följande.

De med framställningarna avsedda befattningarna tillhöra kategorierna
överläkare, kamrerare, sjukgymnaster, arbetsledare, arbetsledarinnor och
kuratorer. Befattningarna äro samtliga erforderliga för anstalternas ändamålsenliga
drift och av sådan stadigvarande natur, att de böra vara förenade
med pensionsrätt. Av vad ovan sagts torde vidare framgå, att en ökning
eller minskning av anstalternas utgifter för exempelvis pensionering av befattningshavare
kommer att påverka dagavgifterna. Enär dessa avgifter bestridas
— förutom genom omförmälda, fixerade bidrag från patienter eller
andra — av medel från ovannämnda riksstatsanslag, kommer uppenbarligen
en ökning eller minskning av kostnaderna för pensioneringen att medföra
praktiskt taget motsvarande ökning eller minskning av statsverkets utgittei

för kurortsvården. , , . . ... „

Med hänsyn till nu nämnda omständigheter synes det styrelsen vara lämpligast
och mest naturligt, att pensioneringsfrågan ordnas genom beredande

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

3

av pensionsrätt i statens pensionsanstalt, till vilken för övrigt sjuksköterskepersonalen
ävensom husmödrarna vid anstalterna redan äro eller inom den
närmaste tiden torde bliva anslutna.

Vid pensionsstyrelsens nu återgivna skrivelse har fogats en uppställning,
utvisande bland annat att den i skrivelsen avsedda personalen utgjorde vid
kuranstalterna i Äre och Nynäs tillhopa 2 överläkare, 1 kamrerare, 5 kvinnliga
sjukgymnaster, 1 arbetsledare, 2 arbetsledarinnor och 1 kvinnlig kurator
samt vid Tranås kuranstalt 1 överläkare, 1 kamrerare, 1 manlig sjukgymnast,
1 kvinnlig sjukgymnast, 1 arbetsledare, 1 arbetsledarinna och 1
kvinnlig kurator.

över framställningen har medicinalstyrelsen avgivit utlåtande den 12 januari
1939, vilket utlåtande är av följande innehåll:

Då överläkare vid här ifrågavarande anstalter i stort sett hava samma
ställning och arbetsförhållanden som lasarettsläkare, vill styrelsen i denna
del tillstyrka framställningen örn beredande av delaktighet i statens pensionsanstalt.
Detsamma är förhållandet beträffande kuratorerna, som ej
sällan rekryteras från sjuksköterskekåren och vilkas arbete delvis sammanfaller
med sjuksköterskornas.

Jämlikt bestämmelser i reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för
statens pensionsanstalt med däri sedermera vidtagna ändringar, Kap. VI.
§ 60 mom. 1 d), e) och i), kunna bland annat sjuksköterskor, husmödrar
samt sjukgymnaster under vissa villkor vinna inträde i pensionsanstalten.
En förutsättning härför är, att vederbörande befattning regleras på sätt i
§ 5 sägs samt att medicinalstyrelsen godkänt regleringsvillkoren i fråga.
Då fråga är örn sjukgymnast skall dylik befattningshavare vara anställd
vid länslasarett eller sådan sjukstuga, sjukvårdsinrättning eller för sjukgymnastik
och massage inrättad poliklinik, vilken äges och helt eller delvis
underhålles av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, eller ock
vid statsunderstödd vanföreanstalt. Vidare skall anställningen utgöra befattningshavarens
huvudsakliga sysselsättning samt befattningshavaren hava
erhållit medicinalstyrelsens tillståndsbrev till sjukgymnastyrkets utövning.
Därest pensionsstyrelsens ifrågavarande anstalter äro att hänföra till ovanstående
slag av sjukhus, synes vid anstalterna anställd sjukgymnast redan
nu kunna erhålla pensionsrätt. Om så icke är fallet, tillstyrker medicinalstyrelsen,
att § 60 mom. 1 i) utökas med en bestämmelse därom, att pensionsrätt
jämväl må tillkomma sjukgymnast, anställd vid pensionsstyrelsens
kuranstalt eller annan statsunderstödd sjukvårdsanstalt.

Kamrerare tillhör visserligen icke sjukvårdspersonal, men styrelsen anser
sig dock beträffande densamme böra framhålla, att han kan anses motsvara
vid lasarett anställd syssloman, vilken sistnämnde icke äger medlemskap i
statens pensionsanstalt. Det kan därför ifrågasättas, örn befattning såsom
kamrerare hör bliva förenad med pensionsrätt i pensionsanstalten så länge
detta ej är förhållandet med motsvarande tjänst å lasarett.

Övriga befattningar, vilka avses i framställningen, kunna icke hänföras
till kategorien sjukvårdspersonal, och styrelsen finner sig därför icke böra
yttra sig i denna del.

Statens pensionsanstalt har den 30 januari 1939 avgivit utlåtande över
pensionsstyrelsens förevarande framställning och därvid tillstyrkt fram -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 195-

ställningen, i vad den avser överläkare och sjukgymnaster, men däremot
avstyrkt beredande av pensionsrätt i pensionsanstalten för övriga i framställningen
omförmälda befattningshavare. Pensionsanstalten har i ärendet
till en början anfört följande:

I avseende å pensionsrätt i statens pensionsanstalt för befattningshavarna
vid statsunderstödda sjukvårds- och därmed jämförliga inrättningar, till
vilka ifrågavarande kuranstalter torde vara att hänföra, gäller i stort sett,
att pensionsanstalten står öppen — förutom för vissa lärare, barnmorskor,
tandläkare och tandsköterskor — för överläkare och med dem likställda läkare,
föreståndare, föreståndarinnor, husmödrar, sjuksköterskor och sjukgymnaster.

Kuranstalterna intaga dock för närvarande så hilvida en särställning jämfört
med övriga sjukvårdsinrättningar, som där anställda överläkare och
sjukgymnaster icke kunna vinna inträde i pensionsanstalten. Nämnda anstalter
äro nämligen icke inbegripna bland de sjukvårdsinrättningar, som
avses i bestämmelserna i § 60 mom. 1 a)-—c) i reglementet för pensionsanstalten
rörande pensionsrätt för vissa läkare, och äro ej heller hänförliga
till sådana anstalter, som omförmälas i de för reglering av pensionsrätt
för sjukgymnaster i § 60 mom. 1 i) meddelade bestämmelserna.

Pensionsanstalten har för sin del i princip intet att erinra mot att befattningshavarna
vid kuranstalterna i avseende å rätt till delaktighet i anstalten
likställas med motsvarande befattningshavare vid övriga statsunderstödda
sjukvårdsinrättningar och finner sig därför kunna tillstyrka bifall till
framställningen i vad den avser delaktighetens utsträckande till att omfatta
kuranstalternas överläkare och sjukgymnasier, vad de sistnämnda beträffar
dock endast under förutsättning att i fråga om minimiavlöning, tjänstgöringsskyldighet
och kompetens de villkor äro uppfyllda, vilka gälla för övriga
sjukgymnaster med pensionsrätt i pensionsanstalten.

Framställningen åsyftar emellertid, att delaktighet i pensionsanstalten
skall beredas även vid kuranstalterna anställda kamrerare, arbetsledare, arbetsledarinnor
och kuratorer. Då motsvarande befattningshavare vid övriga
sjukvårdsinrättningar nu icke kunna vinna inträde i pensionsanstalten,
skulle den sålunda ifrågasatta delaktigheten innebära en utvidgning av de
hittills gällande gränserna för pensionsanstaltens verksamhetsområde beträffande
en enstaka grupp sjukvårdsinrättningar. En dylik partiell utvidgning
av nämnda gränser bör enligt pensionsanstaltens mening icke ske.
Befinnas andra vid sjukvårdsinrättningar anställda befattningshavare än
sådana, som nu kunna vinna inträde i pensionsanstalten, böra ifrågakomma
till delaktighet i densamma, vilket anstalten likväl finner tveksamt med
hänsyn till bland annat de ekonomiska konsekvenserna, synes frågan därom
böra prövas i ett sammanhang för samtliga sjukvårdsinrättningar. För
övrigt vill pensionsanstalten ifrågasätta lämpligheten av att genom beredande
av delaktighet för nya kategorier befattningshavare föregripa den generella
omprövning av spörsmålet om gränsdragning för anstaltens verksamhetsområde,
som synes vara att motse att döma av föredragande departementschefens
uttalanden till statsrådsprotokollet över finansärenden den 17
juni 1938 rörande utredning av pensionsanstaltens fondställning m. m. Pensionsanstalten
finner sig därför icke kunna tillstyrka framställingen i nu
berörda del.

Statens pensionsanstalt har för överläkare och sjukgymnaster vid kuranstalterna
föreslagit följande närmare pensionsvillkor:

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

5

Vad Överläkare beträffar synes det i viss män tveksamt, huruvida de vid
inordnande i pensionsanstalten böra likställas med överläkare, som avses i
§ 60 mom. 1 b) av anstaltens reglemente, d. v. s. med av Konungen utnämnda
överläkare vid vissa statsunderstödda sjukvårdsinrättningar, eller
med i § 60 mom. 1 c) omförmälda överläkare vid sanatorium, som äges
av svenska livförsäkringsbolags sanatorieförening. Pensionsvillkoren skulle
bliva desamma i båda fallen utom beträffande huvudmannaavgiften, vilken
i förra fallet skulle bliva 5 procent och i senare fallet 9 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Då emellertid, vid det förhållande att huvudmannaavgiften
synes kunna förutsättas komma att helt belasta det i framställningen
angivna riksstatsanslaget, kostnaden för pensioneringen, i den mån den
icke täckes av befattningshavaravgifter, i varje fall skulle komma att åvila
staten, torde frågan om huvudmannaavgiftens storlek i detta sammanhang
få anses vara av underordnad betydelse. I betraktande av att kuranstalternas
driftkostnader bestridas huvudsakligen av statsmedel får pensionsanstalten
föreslå, att där anställda överläkare i pensionshänseende likställas
med förenämnda i § 60 mom. 1 b) avsedda överläkare vid statsunderstödda
sjukvårdsinrättningar. Detta skulle innebära

att befattningarna skulle kunna förenas med pensionsrätt utan reglering
enligt § 5 i reglementet,

att tjänstepensionsunderlaget skulle utgöra 6,000 kronor och familjepensionsunderlaget
1,500 kronor,

att pensionsåldern skulle vara 65 år,
att för hel tjänstepension skulle erfordras 30 tjänstår,
att det skulle ankomma på medicinalstyrelsen att lämna medgivande att
kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder, dock icke för längre tid än
två år,

att rätt till försäkringstekniskt beräknad genast börjande tjänstepension
skulle inträda även då befattningshavaren, efter att hava uppnått en ålder,
som med högst 5 år understiger pensionsåldern, i följd av försvagad hälsa
eller minskad arbetsförmåga frivilligt avgår eller av huvudmannen uppsäges,

att befattningshavarens årliga tjänstepensionsavgift skulle utgöra 5 procent
av tjänstepensionsunderlaget och den årliga familjepensionsavgiften 20
procent av familjepensionsunderlaget för manlig befattningshavare och 1
procent av samma underlag för kvinnlig befattningshavare samt

att huvudmannaavgiften skulle utgöra 5 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Enligt vad av pensionsstyrelsen uppgivits är tjänstepension ordnad i
svenska personalpensionskassan (S. P. P.) för samtliga nu vid kuranstalterna
anställda överläkare. Därest i samband med inträde i pensionsanstalten
tjänstepensionsförsäkringen i nämnda kassa avbrytes, torde befattningshavarna
vara berättigade att erhålla fribrev å pension från kassan, motsvarande
värdet av dit gjorda inbetalningar. Vid sådant förhållande synes
anledning icke föreligga ali medgiva lindring i eventuellt i frågakommande
engångsavgift för retroaktiv tjänstårsberäkning.

För kuranstalternas sjukgymnaster får pensionsanstalten föreslå samma
pensionsvillkor, som gälla för övriga sjukgymnaster med pensionsrätt i anstalten.
Därvid skulle pensionsrätt vinnas först efter av medicinalstyrelsen
godkänd reglering enligt 8 5, tjänstepensionsunderlaget skulle utgöra 1,560
kronor och familjepensionsunderlaget 612 kronor, pensionsåldern skulle utgöra
60 år, för hel tjänstepension skulle erfordras 30 tjänstår och för tillstånd
att kvarstå i tjänst efter pensionsåldern (högst 5 år) skulle erfordras
medgivande av medicinalstyrelsen. Vidare skulle i fråga örn rätt till för -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Departements chefen.

säkringstekniskt beräknad, genast börjande tjänstepension vid avgång ur
tjänst före pensionsåldern samt beträffande befattningshavare- och huvudmannaavgifter
gälla samma bestämmelser som för överläkarna. Därjämte
skulle ifrågakommande engångsavgift för sjukgymnastbefattning, som före
viss tid (den 1 januari 1941) efter godkänd reglering anmäles för beredande
av pensionsrätt åt innehavaren, beräknas så, att sedan från den enligt
§ 9 mom. 1 beräknade engångsavgiften dragits det belopp, för vilket huvudmannen
må uttaga ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren, engångsavgiften
är lika med halva återstoden, ökad med nämnda belopp.

Till belysande av statsverkets blivande kostnader för en tjänstepensionering
enligt av statens pensionsanstalt sålunda föreslagna grunder för innehavare
av ifrågavarande överläkare- och sjukgymnastbefattningar har pensionsanstalten
anfört, att — bortsett från kostnaderna för dyrtidstillägg å pensionerna
och för den föreslagna lindringen i engångsavgifter för nuvarande
innehavare av sjukgymnastbefattningar -— för pensioneringen skulle enligt
beräkningar på grundval av 3 procents räntefot och dödlighetstabellen R 32
utöver befattningshavar- och huvudmannaavgifter krävas ett statligt bidrag,
motsvarande ett årligt tillskott av omkring 3,000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande, avgivet den 23 februari 1939, biträtt vad statens
pensionsanstalt i ärendet anfört och föreslagit.

Med hänsyn till den ställning nu ifrågavarande kuranstalter intaga
inom pensionsstyrelsens verksamhet anser jag mig böra tillstyrka sådan
ändring av det för statens pensionsanstalt gällande reglementet, att kuranstalterna
för sina befattningshavare erhålla samma möjlighet till delaktighet
i pensionsanstalten, som tillkommer i reglementet för närvarande
upptagna statsunderstödda sjukvårdsinrättningar. I enlighet med denna
ståndpunkt bör, på sätt pensionsanstalten föreslagit, pensionsrätt medgivas
för överläkare och sjukgymnaster vid kuranstalterna, varemot delaktighet
icke, åtminstone för närvarande, bör ifrågakomma för övriga i pensionsstyrelsens
framställning åsyftade personalkategorier.

Beträffande de närmare bestämmelser, som böra gälla för pensionsrätten i
fråga om överläkare och sjukgymnaster, ansluter jag mig till pensionsanstaltens
förslag.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut
i ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente.
Ändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1939.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående förordade grunder,
utfärda bestämmelser i fråga örn delaktighet i statens pensionsanstalt
för överläkare och sjukgymnaster vid de till
pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

7

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan ^förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
R. Wcerneman.

*