Kungl. Majda proposition nr 192.

15

ffr 192.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande
av medel till återuppför ande av ett presshus
vid ammunitionsfabrikens etablissement å Marieberg
; given Stockholms slott den 10 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden
Pehrsson-Bramstokp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:

I skrivelse till Kungl. Majit den 14 februari 1939 hava arméförvaltningens
tygdepartement och fortifikationsstyrélse gjort framställning örn anvisande
av medel för återuppbyggande av ett skadat presshus vid ammunitionsfabrikens
etablissement å Marieberg och därvid anfört följande:

580 99

16

Departements chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 192.

Den 5 december 1938 inträffade vid ammunitionsfabriken å Marieberg
en explosionsolycka, som anställde betydande skador å fabrikens presshus.
Verkställda utredningar hava givit vid handen, att ren olyckshändelse föreligger.
På grund av att nämnda byggnad är nödvändig för fabrikens drift,
hava arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse, vilka
gemensamt handlagt detta ärende, varit nödsakade att vidtaga åtgärder för
skyndsamt återuppförande av densamma. Härför erforderliga arbeten hava,
enligt infordrade anbud, betingat en kostnad av 15,000 kronor, vilket belopp
fortifikationsstyrelsen tills vidare försträckt.

Under åberopande av vad sålunda anförts hava tygdepartementet och
fortifikationsstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte av det i riksstaten
uppförda anslaget för oförutsedda utgifter anvisa ett belopp av 15,000 kronor
för återuppförande av ifrågavarande byggnad.

Statskontoret har i utlåtande i ärendet den 1 mars 1939 anfört, att, därest
ej andra medel för lantförsvaret stöde till förfogande för bestridande av
kostnaderna för återuppförandet av ifrågavarande presshus, hinder ej torde
möta att, efter av riksdagen därtill lämnat medgivande, anvisa det erforderliga
beloppet, 15,000 kronor, från det å riksstaten för innevarande budgetår
uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Av vad arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse i
ämnet anfört framgår, att ett återuppbyggande av det förstörda presshuset
vid ammunitionsfabriken å Marieberg är nödvändigt för fabrikens drift.
Emot det härför beräknade kostnadsbeloppet, 15,000 kronor, lärer icke något
vara att erinra. I betraktande av utgiftens storlek anser jag mig icke böra
ifrågasätta, att densamma skall bestridas av vare sig lantförsvarets byggnadsanslag
eller dess anslag till extra utgifter. Då ej heller något annat anslag
under fjärde huvudtiteln kan disponeras för berörda ändamål, synes utgiften
i fråga böra bestridas från det för innevarande budgetår å riksstaten uppförda
förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Härtill lärer emellertid riksdagens
medgivande böra inhämtas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för bestridande av kostnaderna för återuppförande av
ett förstört presshus vid ammunitionsfabrikens etablissement
å Marieberg må av det för budgetåret 1938/39 anvisade förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter tagas i anspråk ett belopp
av högst 15,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Wikland.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 16 februari 1939, har
riksdagsmannen O. A. Frändén i egenskap av befullmäktigat ombud för
furiren Gärdins änka Asta Evelina Gärdin, född Falk, anhållit,
att änkan Gärdin måtte komma i åtnjutande av understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Gärdin är född den 13 april
1910; att hon från riksförsäkringsanstalten uppbär en årlig livränta av 750
kronor; att Gärdins avlöningsförmåner uppgingo till 4,579 kronor örn året;
samt att behållningen i boet efter Gärdin uppgick till allenast 444 kronor.

Till stöd för sin i ärendet gjorda anhållan har Frändén i förenämnda skrift
den 16 februari 1939 anfört, bland annat, följande:

Starka billighetsskäl, icke minst de förhållanden, som föranledde ambulansplanets
kommendering till den olycksdigra färden, tala för att staten tillerkänner
änkan Gärdin pensionsförmåner, som enligt grunderna för i ämnet
gällande författningar motsvara den avlidnes faktiska tjänstestandard, sedd
ur ekonomisk och social synpunkt samt bedömd med hänsyn till det verkliga,
den avlidne i livstiden åvilande tjänsteansvaret. Så har jämväl i ett antal
föregående, med detta likartade fall skett.

Flygförvaltningen har den 21 februari 1939 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, bland annat, följande:

Av ett av flygvapnets haverikommission den 20 oktober 1938 avgivet utlåtande
rörande det flyghaveri, varunder furiren Gärdin omkom, framgår,
att haveriet tillgått så, att det av Gärdin förda ambulansplanet under framförande
i dimma sammanstött med ett berg. Kommissionen har framhållit, att
Gärdin under flygningen varit utsatt för stora påfrestningar.

Gärdin har såsom furir icke ägt rätt till familjepension för sina efterlevande.
Dylik rätt har av honom kunnat vinnas först genom befordran till sergeant.

Flygförvaltningen får erinra, att i vissa fall efterlevande till beställningshavare
vid flygvapnet, som omkommit vid olycksfall i tjänsten, tillerkänts
understöd utöver dem enligt författningarna tillkommande förmåner (exempelvis
de fall, som upptagits i propositioner nr 59/1927, punkt 2 och 4, och
123/1933).

Slutligen hemställde flygförvaltningen — i överensstämmelse med de
grunder, som av ämbetsverket angivits i dess den 12 mars 1938 till Kungl.
Majit avgivna utredning i fråga örn bestämmande av formen för särskild
ersättning till i flygtjänstgöring sysselsatt militär personal — att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till änkan Gärdin finge, räknat
från och med den 17 oktober 1938 och så länge hon förbleve i sitt nuvarande
änkestånd, utöver den henne av riksförsäkringsanstalten tillerkända livräntan
å 750 kronor, utgå ett årligt understöd av 600 kronor från förslagsanslaget till
diverse pensioner och understöd m. m.

I utlåtande i ärendet den 21 februari 1939 har statskontoret anfört:

Av handlingarna i ärendet framgår, att den vid flygambulanstjänstgöring
den 16 oktober 1938 omkomne furiren S. Gärdins änka icke är berättigad till
någon pension av statsmedel. Däremot har hon från riksförsäkringsanstalten
kommit i åtnjutande av en livränta å 750 kronor enligt bestämmelserna i förordningen
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
I likhet med vad som tidigare tillämpats i ett flertal liknande