Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
1
Nr 172.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
Helgeåns reglering m. m.; given Stockholms slott
den 3 mars 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
I skrivelse den 14 april 1938 har Söderbygdens vattendomstol under åberopande
av bestämmelserna i 2 kap. 3 § tredje stycket och 7 kap. 39 § andra
stycket vattenlagen hemställt, att Kungl. Majit måtte lämna medgivande till
ett företag avseende reglering av Helgeåns nedre lopp. I samband härmed
har domstolen i skrivelsen ifrågasatt dels örn icke — oavsett att kostnaderna
för företaget avsevärt överstege värdet av båtnaden — delägarna i fråga
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 172.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
om statsbidrag m. m. borde tillförsäkras samilia förmåner, som plägade tillkomma
delägare i andra företag, dels ock huruvida icke för ändamålet borde
anvisas ett statsanslag å 400,000 kronor.
I en den 6 september 1938 dagtecknad, till lantbruksstyrelsen ställd skrivelse
har ordföranden i styrelsen för nedre Helgeåns regleringsföretag anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte lämna företaget ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
å nyssnämnda belopp utöver de bidrag, som i vanliga fall
bruka utgå till liknande företag.
Över förstnämnda skrivelse lia yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen
den 28 oktober 1938 och den 6 februari 1939, av medicinalstyrelsen den 28
november 1938 samt av statskontoret den 27 januari och den 24 februari
1939. Vid medicinalstyrelsens yttrande fanns fogat utlåtande av förste provinsialläkaren
i Kristianstads län. Därjämte har från vissa markägare i
de trakter, som beröras av företaget, inkommit en skrift i ärendet.
Genom beslut tidigare denna dag har Kungl. Maj:t lämnat medgivande
till utförande av ifrågavarande regleringsföretag.
Jag torde nu få underställa Kungl. Majit de gjorda framställningarna örn
statsbidrag till företaget.
Innan jag närmare ingår på framställningarna, torde jag emellertid få
erinra, att för utredning och undersökning rörande vattenavledning från
Helgeåns vattenområde beviljats ett anslag av 50,000 kronor (prop. nr 200/
1930, jordbr.utsk. uti. nr 54, R.skr. nr 232). Till den utredning rörande företaget
som då förebragtes tillåter jag mig här hänvisa.
Vattendomstolen har i sin skrivelse — efter att lia erinrat om de översvämningar
som sedan lång tid tillbaka förekommit vid Helgeåns nedre
sträckning i Kristianstadstrakten — vidare härom anfört bland annat:
Dessa översvämningar hade enligt vad erfarenheten givit vid handen blivit
mer och mer svåra. Enligt ett av överdirektören Gustaf Slettenmark i
december 1932 avgivet utlåtande hade sålunda högvattenståndet vid Kristianstad
under tiden från 1900 till 1930 höjts med icke mindre än cirka 25 centimeter.
Enligt vad Slettenmark i utlåtandet framhållit torde höjningen
av förekommande vattenstånd — även om intensiteten av förekommande
flöden torde ha i någon mån ökats på grand av längre upp i vattendraget
utförda torrläggningsföretag — väsentligen vara beroende på igenslamning
och igenväxning av vattendraget. Örn icke några åtgärder vidtoges till förhindrande
härav syntes man således ha anledning befara, att översvämningarna
komme att bliva allt mer och mer svårartade. Att stora olägenheter
uppkomme av översvämningarna vore utan vidare uppenbart och detta ej
allenast beträffande sådan jord, som direkt skadades, utan även i ett flertal
andra hänseenden.
Sedan under hösten 1928 svårartade översvämningar åter förekommit i
Kristianstadstrakten, hade under 1929 av landshövdingen i länet hållits ett
av befolkningen i trakten talrikt besökt möte för dryftande av frågan örn
vilka åtgärder som i förevarande avseende lämpligen borde och kunde vidtagas.
Man hade därvid enats om att framställning borde göras hos Kungl.
Majit örn verkställande av en grundlig utredning i förevarande avseende
och örn anvisande av därför erforderliga medel. En sådan framställning
hade därefter gjorts av länsstyrelsen i Kristianstads län genom skrivelse den
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
3
22 juni 1929. I anledning av denna framställning hade Kungl. Majit till
1930 års riksdag avlåtit proposition om anvisande av ett anslag utav 50,000
kronor för utredning och undersökning rörande vattenavledning från Helgeåns
vattenområde. Denna proposition hade av riksdagen bifallits.
Beträffande den utredning, som verkställts i anledning härav, har vattendomstolen
uppgivit följande.
Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån, som erhållit i uppdrag att verkställa utredningen,
avgav utlåtande i frågan den 27 april 1933. I detta utlåtande
framhöll bolaget efter att lia undersökt olika möjliga åtgärder för vinnande
av förbättrade förhållanden att de enda åtgärder, som syntes ekonomiskt
utförbara, vore måttliga rensningar i Helgeåns sträckning nedströms
om strömfallet vid Torsebro. Angående omfattningen av dessa upprensningar
upprättades olika alternativ. Av dessa alternativ vore numera av
betydelse endast ett alternativ betecknat såsom alternativ II. Enligt detta
alternativ skulle de huvudsakligaste rensningarna utföras i Helgeån från
utloppet av den så kallade Hammarsjön till Yngsjö landsvägsbro samt vid
Helgeåns utlopp i havet. Mindre rensningar skulle utföras vid Helgeåns
inlopp i och utlopp ur Araslövssjön. Vidare skulle för att förebygga försämring
av seglationsdjupet i Härnestads kanal och avrinningsförhållandena
i Åhusgrenen verkställas viss utvidgning och fördjupning av denna
gren. I Araslövssjön och Hammarsjön skulle uppmuddras båtrännor. Slutligen
skulle för att förebygga igensandning vid Helgeåns utlopp i havet
skyddsarmar utföras å ömse sidor om den muddrade kanalsektionen. Enligt
verkställd beräkning skulle utförandet av de i alternativ II föreslagna arbetena
medföra en sänkning av Hammarsjöns vattenstånd vid högsta högvattenföring
i Helgeån av 0.3, vid normal högvattenföring av 0.55 och vid
normal vattenföring av 0.6 meter. Utlåtandet innehöll även preliminär beräkning
angående storleken av uppkommande kostnader och värdet av vunnen
båtnad. Kostnaderna för alternativ II beräknades härvid till 1,080,000
kronor. För detta alternativ beräknades den mera direkta båtnaden till
977,900 kronor, därvid må anmärkas att båtnad beräknades uppkomma ej
allenast genom förbättrad torrläggning av angränsande markområden utan
även genom ökad fallhöjd vid Torsebro vattenkraftanläggning. I utlåtandet
framhölls vidare, att hänsyn även borde tagas till förbättringen i sanitärt
och i trevnadshänseende m. m. för en befolkning av över 15,000 personer.
Förslagsvis uppskattades nyttan härav i vad angår alternativ II till 300,000
kronor. Utredningen gav alltså till resultat att intet av rensningsalternativen
kan anses lönande, om man toge i betraktande endast den båtnad, som
direkt kunde värderas i penningar. Beaktas även de ideella fördelarna och
det förhållandet, att ytterligare försämring måste befaras, ifall ingenting gjordes,
syntes företaget likväl värt att komma till stånd.
Sedan nyss omförmälda utredning blivit avslutad, ingingo ett stort antal
ägare av fastigheter, som äro beroende av vattenstånden i Helgeån å sträckningen
mellan Torsebro och Östersjön, till Söderbygdens vattendomstol med
anhållan örn syneförrättning för reglering av Helgeån å nyssnämnda sträckning.
Genom resolution den 9 maj 1934 förordnade vattenrättsdomaren jämlikt
bestämmelserna i 3 kapitlet 11 § vattenlagen att det anhängiggjorda
målet skulle handläggas vid syneförättning, som avses i 10 kapitlet 32 § vattenlagen,
varvid företagets huvudsakliga ändamål skulle anses vara att vinna
förbättrad torrläggning av mark. Härefter förordnades lanfbraksingonjören i
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
Kristianstads län Lennart Holmström till förrättningsman, varjämte, med
hänsyn därtill att företaget beräknades medföra båtnad för vattenkraftanläggningen
vid Torsebro, civilingenjören Ivar Hanson i Stockholm förordnades
till biträdande förrättningsman. Förrättningsmännen jämte tillkallade godemän
höllö härefter för vidare utredning av föreliggande spörsmål ett flertal
sammanträden. I sammanhang härmed anmälde sig ytterligare ett avsevärt
antal fastighetsägare såsom sökande till företaget. Med inräknande av dessa
under förrättningens gång tillkomna sökande uppgår hela antalet sökande
enligt förättningshandlingarna till icke mindre än 152 stycken och utgör antalet
fastigheter, för vilka de föra talan, sammanlagt 327. Under förrättningen
verkställdes enligt vad vattendomstolen uppgivit noggranna undersökningar
för fastställande av storleken av den båtnad, som kunde beräknas uppkomma
genom det sökta företaget. Vidare verkställdes utredning angående
den skada, som kunde beräknas uppkomma av detsamma.
I fråga örn omfattningen av nyssnämnda skada torde här få återgivas ett
av fiskeriintendenten i södra distriktet avgivet yttrande angående företagets
inverkan å fisket. I yttrandet framhöll fiskeriintendenten, att genom företaget
medelvattenytan i Araslövssjön beräknades bliva sänkt med 0.5 meter
och i Hammarsjön med 0.6 meter samt att i Araslövssjön även lågvattenståndet
måste komma att röna inflytande av föreslagen utgrävning, varemot
i Hammarsjön lågvattenståndet skulle komma att varda mindre berört. Efter
att ha lämnat redogörelse för förekommande fiskarter och för värdet av
fisket i de båda sjöarna har fiskeriintendenten vidare anfört i huvudsak
följande.
Förutom själva arealminskningen i sjöarna skulle sänkningen av vattenstånden
i sjöarna, där vegetationen redan nu starkt inverkade på det fria
vattnet, sannolikt ganska snart efter sänkningen komma att medföra att
sjöarna nästan fullständigt igenväxte, så att fiske däri omöjliggjordes. Vidare
riskerades genom den hastigare avrinningen av högvattnet på våren att
gäddans rom, som alltid »avlades» på mycket grunt vatten och vanligen på
översvämmade områden, icke komme att kläckas, innan vattnet avrunnit.
Även lekplatserna för braxen skulle sannolikt komma att röna inflytande av
de ändrade vattenstånden. Beträffande ål- och laxöringsbeståndet i Helgeån
torde däremot icke någon skadlig inverkan vara att befara sedan muddringen
blivit slutförd. Att i penningar taxera den skada, som komme att bliva en
följd av sänkningsföretaget, läte sig knappast göra. Beträffande Araslövssjön
förelåge emellertid faran att fiskets utövande bleve så försvårat, att det
icke komme att löna sig att bedriva detsamma. Förhållandet torde sannolikt
bliva enahanda inom vissa områden i Hammarsjön. I Araslövssjön bedreves
det legitima fisket av två personer, som dock endast idkade fiske såsom binäring.
I Hammarsjön fiskade sex yrkesfiskare och nio andra, som hade
fiske som binäring. På grund av det anförda ville fiskeriintendenten såsom
sin åsikt uttala, att genom företaget fiskerinäring av betydenhet komme att
lida väsentligt förfång. Örn ersättning lämnades de enskilda fiskerättsinnehavarna
för deras förluster ansåge han emellertid icke att skadan kunde anses
vara av den art, att den kunde utgöra hinder för företagets utförande.
Skulle det visa sig att gäddbeståndet på grund av lekplatsernas torrläggning
bleve lidande, borde detta kunna motverkas genom gäddodling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
5
Sunemännen avgåvo därefter utlåtande den 15 april 1936. Detta innehöll
i huvudsak följande. Företaget skulle genomföras enligt Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyråns
alternativ II. Värdet av uppkommande båtnad angavs i utlåtandet
uppgå till sammanlagt 895,869 kronor 80 öre. Båtnad förmenades
härvid uppkomma i tre olika avseenden, nämligen dels genom direkt jordförbättring,
dels för fem olika invallningsföretag genom minskad pumpningskostnad
m. m. och dels för strömfallet vid Torsebro genom ökad fallhöjd. Den
direkta jordförbättringen, beträffande vilken upprättats särskild värderingslängd
upptagande för varje fastighet värdet av uppkommande båtnad, uppgick
till ett sammanlagt värde av 779,789 kronor 80 öre, därav å sökande till
företaget belöpte 478,077 kronor 20 öre (enligt senare gjort tillägg rätteligen
485,197 kronor). Sammanlagda båtnaden för de olika invallningsföretagen
beräknades till 42,080 kronor, därvid angavs att 37,380 kronor belöpte å invallningsföretag,
som vore att anse såsom sökande till företaget. Båtnaden slutligen
för strömfallet vid Torsebro, vars ägare Sydsvenska Kraftaktiebolaget
icke är sökande till företaget, beräknades till 74,000 kronor, därvid beräknades
att en värdeökning motsvarande 48,000 kronors kapitalvärde skulle kunna
tillgodogöras vid det befintliga kraftverket i dess nuvarande skick, under det
att den återstående värdeökningen skulle kunna tillgodogöras först efter generatorernas
förändring eller kraftverkets ombyggnad. Enligt i utlåtandet gjord
sammanställning skulle av den sammanlagda båtnaden å 895,869 kronor 80
öre ett belopp av 515,457 kronor 20 öre (= 478,077 kronor 20 öre + 37,380
kronor) belöpa å sökande till företaget och framhölls av synemännen att sålunda
av utredningen framgick att sökandena innehade erforderlig majoritet
för påyrkande av tvångsdelaktighet i kostnadernas gäldande. Angående skadan
å fisket hänvisade synemännen allenast i korthet till det av fiskeriintendenten
avgivna utlåtandet under framhållande tillika att någon säker utredning
angående företagets inverkan på fisket ej kunde verkställas på annat sätt
än genom jämförelser med föi-hållandenas gestaltning efter företagets utförande.
Någon skada för annan utom i fråga om fiske ansåge synemännen icke
uppkomma. Vissa åtgärder föreslogos emellertid skola vidtagas för förhindrande
av skada, som eljest kunde beräknas uppkomma. Angående storleken
av uppkommande kostnader gjordes i utlåtandet intet annat uttalande än att
synemännen förklarat sig icke anse det möjligt att förrän genom arbetets
»försäljning» fixera de verkliga kostnaderna. Enligt en av förrättningsmannen
lantbruksingenjören Holmström upprättad särskild kostnadsberäkning,
vilken fogats vid förrättningshandlingarna, skulle kostnaderna uppgå till ett
sammanlagt belopp av 960,000 kronor.
Synemännens utlåtande underställdes Söderbygdens vattendomstols prövning.
Dessutom anfördes av en del sakägare hos vattendomstolen besvär över
utlåtandet. I besvären yrkades dels av en del markägare befrielse från deltagningsskyldighet
i företaget, enär för dem icke kunde beräknas uppkomma någon
båtnad, eller i varje fall nedsättning i beräknad båtnad, dels av arméförvaltningen,
som förde talan för vissa av Norra Skånska Infanteriregementet
och Vendes Artilleriregemente disponerade fastigheter, såväl nedsättning i beräknad
båtnad som även ersättning för åtgärder, som förmenades bliva erforderliga
för säkerställande av vattentillgången vid etl ammunitionsförråd å
Norra Lingenäset invid Helgeån, dels av ett invallningsföretag, benämnt Hedentorps
invallningsföretag av år 1921, nedsättning i för detta företag beräknad
båtnad samt dels av Sydsvenska Kraftaktiebolaget ävenledes nedsättning
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
i fråga om båtnad, som beräknats uppkomma för strömfallet vid Torsebro. I
anledning av underställningen och av de anförda besvären höll vattendomstolen
sammanträde med sakägarna, i sammanhang varmed verkställdes undersökningar
å stället för bedömande av företagets verkningar m. m.
Angående vad som förekommit vid sammanträdet med sakägarna har vattendomstolen
i sin skrivelse uppgivit följande.
Från olika håll hade framhållits den stora betydelsen för ifrågavarande
trakt av förevarande företag, därvid också påpekats att därest icke några åtgärder
bleve vidtagna förhållandena måste beräknas komma att bliva allt
sämre och sämre. Av en del klagande hade däremot uttalats, att för deras
del företaget icke komme att bliva av någon betydelse, enär deras fastigheter
vore lidande icke av vatten från Helgeån utan av från Östersjön i ån uppträngande
vatten. Särskild undersökning hade verkställts angående värdet
och betydelsen utav förefintligt fiske. Likaledes hade verkställts undersökning
angående strömfallet vid Torsebro och den därstädes förefintliga vattenkraftanläggningen,
i vilket avseende sedermera verkställts ytterligare utredning
genom särskilt tillkallade sakkunniga.
Vattendomstolen har därefter såsom eget uttalande anfört, att vattendomstolen
icke i fråga örn själva planläggningen av företaget funnit anledning till
erinran. Enligt vattendomstolens mening vore den föreslagna utvägen för
ernående av förbättrade förhållanden den enda, som inom praktiska och ekonomiska
gränser syntes kunna ifrågakomma.
Angående båtnaden av företaget har vattendomstolen anfört i
huvudsak följande.
Vad anginge den genom direkt jordförbättring vunna båtnaden hade vattendomstolen
funnit att i stort sett icke någon anledning förelåge till anmärkning
mot de grundvärden, som synemännen använt vid sina beräkningar.
Däremot hade vattendomstolen beträffande markområden belägna
vid eller i närheten av Helgeå nedströms om utloppet ur Hammarsjön vid
Kavrö broar funnit dels att en del markområden borde helt uteslutas såsom
icke vinnande någon båtnad av företaget och dels att nedsättning i beräknad
båtnad borde ske. Anledningarna härtill vore väsentligen dels att dessa
markområden ofta äro utsatta för översvämningar av inträngande saltvatten,
dels att jordmånen vore av sådan beskaffenhet att en kraftig sättning måste
beräknas kunna uppkomma och dels att markområdena i och för sig hade
ett ur brukningssynpunkt ofördelaktigt läge m. m. dylikt. Vattendomstolen
hade förty ansett nödigt att en ny värderingslängd bleve upprättad. Sammanlagda
båtnaden uti nu behandlat avseende hade av vattendomstolen
beräknats uppgå till 736,393 kronor 40 öre, därav 471,871 kronor 45 öre belöpte
å sökande till företaget.
Vad härefter anginge den båtnad, som beräknats uppkomma för förefintliga
invallningsföretag, hade vattendomstolen funnit att denna båtnad skäligen
kunde beräknas till av synemännen angivet belopp eller 42,080 kronor.
Vidkommande båtnaden utav företaget för strömfallet vid Torsebro och
den därstädes uppförda vattenkraftanläggningen hade vattendomstolen efter
övervägande av föreliggande förhållanden och under utgående från att det
skulle åligga företaget att låta verkställa erforderlig ombyggnad av förefintliga
sugrör — varför kostnaden beräknats till 6,300 kronor — beräknat båtnaden
för strömfallet med tillhörande vattenkraftanläggning till ett efter 5
% kapitaliserat värde av 61,200 kronor. Av den sålunda beräknade båtna
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
7
den skulle båtnad motsvarande ett kapitaliserat värde av 41,600 kronor kunna
omedelbart tillgodogöras, under det att den återstående båtnaden skulle
kunna tillgodogöras först efter inmontering av nya generatorer.
Beträffande skadan på grund av företaget har vattendomstolen
uttalat:
Då enligt vad vid verkställd undersökning utrönts icke några åtgärder
bleve erforderliga för säkerställande av vattentillförseln till ammunitionsförrådet
å Norra Lingenäset, vore endast fråga om skada å fisket. I detta hänseende
ville vattendomstolen först framhålla, att enligt vad av utredningen
framginge fisket uti nu ifrågavarande sjöar Araslövssjön och Hammarsjön
icke kunde anses vara utav någon större ekonomisk betydelse. Vidare finge
framhållas, att då icke efter företaget någon nämnvärd förändring kunde
beräknas uppkomma ifråga om lågvattenstånden i sagda sjöar man icke syntes
ha någon större anledning antaga att sjöarna skulle komma att helt igenväxa,
något som skulle förhindra eller försvåra bedrivandet av fiske i sjöarna.
Att i allt fall genom uppstående arealminskning vid medelvattenstånd
viss skada å fisket måste beräknas uppkomma syntes dock ofrånkomligt.
Likaledes syntes företaget möjligen kunna medföra menlig inverkan å gäddans
lekplatser och beträffande lekplatserna för braxen, till motverkande av
vilken skada särskilda åtgärder dock torde kunna vidtagas. Vattendomstolen
ansåge således väl att någon ehuru ej mera avsevärd skada å fisket finge
beräknas uppkomma men ansåge sig icke kunna giva sin anslutning till
fiskeriintendentens uttalande att fiskerinäring av betydenhet skulle lida väsentligt
förfång.
I fråga örn kostnaderna för företaget har vattendomstolen framhållit:
Det
vore tydligen riktigt, såsom synemännen framhållit, att det vore vanskligt
att i detta avseende på förhand göra ett mera säkert uttalande. Kostnaderna
vore nämligen i hög grad beorende på huru arbetet anordnades och
därpå att detsamma handhades på ett praktiskt och lämpligt sätt. Vattendomstolen
ansåge emellertid i varje fall att kostnaderna måste beräknas komma
att uppgå till ett avsevärt högre belopp än lantbruksingenjören Holmström
angivit i den av honom upprättade kostnadsberäkningen. Härvid vore
också att märka att under tiden efter upprättandet av denna kostnadsberäkning
en icke obetydlig allmän prisstegring inträffat. Efter övervägande av
för närvarande föreliggande förhållanden hade vattendomstolen ansett att
skäligen följande kostnadsbelopp borde upptagas: 1) muddrings- och rensningsarbeten
950,000 kronor, 2) åtgärder till förebyggande av skada i Kristianstad
och ombyggnad av sugrör vid Torsebro 15,000 kronor, 3) skyddsarmar
vid Helgeåns utlopp i havet 120,000 kronor samt 4) ersättningar,
kostnader för arbetets tillsyn, för oförutsedda fall m. m. 150,000 kronor eller
sammanlagt 1,235,000 kronor. Härifrån skulle avgå det bidrag, som skulle
erhållas från invallningsföretagen eller i runt tal 20,000 kronor, vadan kostnadernas
slutsumma skulle bliva 1,215,000 kronor.
Vattendomstolen har härefter i sin skrivelse framhållit, att, då mer än
hälften av båtnaden för företaget folie å egendom, som tillhörde sökande
lill företaget eller den, som förenat sig med sökandena, skyldighet att taga
del i företaget förelåge jämväl för andra, som vunne båtnad av detsamma.
Med hänsyn till att kostnaderna för företaget, beräknade till 1,215,000 kro
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
lior, tillika nied förlusterna till följd av skadan å fisket, väsentligen överstege
båtnaden, av domstolen uppskattad till 797,593 kronor 40 öre, har vattendomstolen
dock funnit sig icke kunna till följd av stadgandena i 3 kap.
2 § vattenlagen jämförda med bestämmelserna i 2 kap. 3 § och 7 kap. 38 §
samma lag lämna medgivande till företagets genomförande. Emellertid har
vattendomstolen därefter i sin skrivelse erinrat att Kungl. Maj:t kunde —
därest företaget prövades vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller
för orten eller eljest ur allmän synpunkt — lämna medgivande till företaget.
Enligt vattendomstolens uppfattning förelåge sådana särskilda förutsättningar
för att genomföra förslaget. Härom har domstolen
anfört följande.
I förhållande till den båtnad, som beräknades komma att vinnas genom
företaget, vore uppenbarligen den skada, som kunde varda orsakad å fisket,
av mycket ringa betydelse. Detta finge dock icke enbart vara det avgörande,
utan det avgörande vore tydligen att företaget komme att vara av stor betydelse
för hela ifrågavarande trakt. Det komme således att medföra avsevärda
lördelar i sanitärt avseende. Härutinnan kunde nämnas att chefen för
Norra Skånska Infanteriregementet vid vattendomstolens sammanträde såsom
förmån av företaget framhållit bland annat vinnande av förbättrade
hygieniska förhållanden genom minskad dimma och fuktighet, något som
enligt regementschefens mening vore av stor betydelse, då sjukligheten hos
de kasernerade trupperna vore avsevärd. Vidare måste väsentligt ökad trevnad
för befolkningen i trakten komma att vinnas. Ytterligare komme vederbörande
fastighetsägare att förutom den mera direkta jordförbättringen vinna
den fördelen, att de erhölle möjlighet att på ett mera rationellt och säkert sätt
bruka deni tillhörande fastigheter i deras helhet. Man syntes sålunda hava
att räkna med en stegring i det allmänna välståndet. Ytterligare ett förhållande,
vid vilket enligt vattendomstolens uppfattning borde fästas avsevärd
betydelse, vore att vattenstånden i Helgeåns nedre sträckning varit i konstant
stigande, något som torde i alli väsentligt vara beroende på vattendragets tilltagande
igenslamning och igenväxning. Man måste således räkna med, att därest
icke några åtgärder bleve vidtagna till förhindrande därav, förhållandena
komme att bliva allt sämre och sämre, till dess slutligen åtgärders vidtagande
komme att befinnas absolut nödvändigt. Förutom att under mellantiden uppkommande
skador bleve alltmer avsevärda komme tydligen de säkerligen en
gång nödiga kostnaderna att bliva ökade. Att märka vore också att sedan nu
ifrågavarande företag blivit genomfört man finge anses äga säkerhet för att
de upprensade och uppmuddrade sträckorna bleve bibehållna uti det skick,
uti vilket de skulle varda försatta. Det komme nämligen att åligga företagets
styrelse att sörja härför. Detta vore den mycket stora fördel, som vunnes
därigenom att nu ifrågavarande företag bleve genomfört i nu föreslagen ordning.
För vederbörande fastighetsägare vore det naturligen också utav en
utomordentlig vikt att äga säkerhet i detta hänseende. Enligt vad vattendomstolen
utrönt vid sin besiktning, gränsade intill ån å nu ifrågavarande sträckning
vidsträckta markområden, vilka mycket väl skulle lämpa sig för invallning.
En säkerligen i hög grad bidragande orsak till att sådana invallningar
icke kommit till stånd torde vara att osäkerhet varit rådande angående
de vattenstånd i Helgeån, varmed man haft att räkna.
Såsom särskilda skäl för beviljande av anslaget å
4 0 0,000 kronor har vattendomstolen framhållit följande.
Kungl. Majlis proposition nr 172.
9
Såsom framginge av vad förut anförts måste kostnaderna för företaget
beräknas komma att bliva avsevärt mycket större än värdet av vunnen båtnad.
Det måste förty för delägarna i företaget bliva betungande att genomföra
detsamma. Detta gällde särskilt för sådana delägare, vilka ställt sig
såsom sökande till företaget. På grund av vad i 3 kapitlet 5 § vattenlagen
funnes stadgat vore nämligen sådana delägare, vilka icke sökt företaget eller
vore likställda med sökande, icke skyldiga att vidkännas större bidrag till
kostnaderna för företaget än som svarade mot värdet av för dem beräknad
båtnad. I sådana fall, då kostnaderna överstege båtnaden, finge således
sökandena ej allenast själva vidkännas på dem belöpande andel utav
det överskjutande beloppet utan även i förhållande till för en var av dem
beräknad båtnad gälda den på icke-sökande belöpande andelen av överskottet.
I förevarande fall, då fråga vore om ett i hög grad allmännyttigt
företag och då man syntes kunna utgå från att många utav sökandena icke
för att vinna egen fördel utan just med hänsyn till företagets allmännyttiga
karaktär ansett sig böra inträda såsom sökande till detsamma, syntes det
vara hårt om de med anledning härav skulle få vidkännas avsevärda kostnadsbelopp.
Att befara vore tydligen också att sökandena, oaktat att medgivande
lämnades till företaget, dock sedan utrett blivit att företagets genomförande
skulle för dem bliva i så hög grad betungande skulle besluta sig
för att icke genomföra detsamma, något vartill de vore lagligen oförhindrade.
På grund av nu nämnda och i övrigt föreliggande förhållanden ansåge
vattendomstolen, att det från statsmakternas sida borde tagas under övervägande
huruvida icke från det allmännas sida medel borde anvisas för
företagets genomförande. Härvid syntes kunna ifrågakomma ej allenast att
oavsett att kostnaderna avsevärt överstege värdet av beräknad båtnad delägarna
dock ifråga örn statsbidrag m. m. tillförsäkrades samma förmåner,
som pläga tillkomma delägare i andra torrläggningsföretag, utan även att
ett direkt statsanslag beviljades i och för företagets genomförande, vilket
anslag i så fall syntes skäligen böra uppgå till cirka 400,000 kronor. Det
vore i stark känsla av ifrågavarande företags store betydelse ur allmän svnpunkt
som vattendomstolen ansett sig icke böra underlåta att framhålla det
nu sagda.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande den 28 oktober 1938 tillstyrkt vattendomstolens
framställning och därvid anfört:
Till föreliggande av vattendomstolen gjorda hemställan kunde lantbruksstyrelsen
giva sin anslutning. Alltsedan styrelsen på sin tid tillstyrkte, att
statsmedel måtte ställas till förfogande för åstadkommande av en allsidig
utredning i förevarande regleringsfråga, hade styrelsen varit medveten örn
betydelsen av att ur olika synpunkter mera rationella avrinningsförhållanden
tillskapades för ifrågavarande del av Helgeån. Lantbruksstyrelsen ägde
vetskap om att läget i nämnda avseende sedan årtionden tillbaka lämnat
mycket övrigt att önska, och att under senare tid en hastigt fortlöpande ytterligare
försämring därutinnan kommit till synes. Detta tillstånd innebure
enligt styrelsens övertygelse ett hot mot en fortsatt utveckling av näringslivet
i orten, speciellt vad beträffade jordbruket. Lantbruksstyrelsen ansåge därför
en reglering av vattenavrinningen i Helgeån å ifrågavarande sträcka vara
för orten av synnerlig betydelse. Av styrelsen verkställd preliminär granskning
av det föreliggande regleringsförslaget hade givit vid handen, alt i detsamma
angivna arbeten syntes lämpade för det avsedda ändamålet.
I detta sammanhang borde framhållas, att med hänsyn till den relativt
ogynnsamma relationen mellan företagets kostnader och storleken av deri
Bihang lill riksdagens protokoll Hist). 1 sami. Nr 172. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 172-
båtnad, som kunde direkt utnyttjas av de olika intressen, vilka berördes av
regleringen, företaget näppeligen kunde bringas till utförande utan ekonomisk
medverkan från statens sida. Förutsättningarna för en dylik medverkan
och formerna för densamma borde emellertid, därest i övrigt stadgade
betingelser för regleringsarbetets genomförande bleve uppfyllda, bliva föremål
för framtida prövning.
Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot att företaget
genomfördes under statlig medverkan.
Förste provinsialläkaren har uppgivit följande.
Den del av Helgeå, som vore avsedd att regleras, hade inom området för
Kristianstads stad med omnejd varit omgiven av ohälsosamma sumpmarker,
alltifrån stadens anläggning på 1600-talet till mitten av 1800-talet eller något
senare. Bland annat hade trakten varit känd som en malariaort. Vid
den senare tidpunkten hade med mycket stora uppoffringar gjorts en torrläggning
av »Nosabysjön», som nu vore bebodd eller bördig åker av omfattande
storlek, och samtidigt en dränering av staden Kristianstad. Därefter
hade malarian försvunnit på 1880-talet.
Den omtalade torrläggningen vore endast en del av vad som från hygienisk
och sanitär synpunkt vore behövligt. Fortfarande funnes inom nedre delen
av Helgeå, d. v. s. den del, som regleringen avsåge, stora träsk- och sumpmarker,
som medförde sanitär olägenhet. De vore utmärkta utkläckningsplatser
för mygg. Åvattnet, som översvämmade dessa sumpmarker, toge
med sig ruttnande växtbeståndsdelar och humusämnen, varav åvattnet förorenades.
Det användes i Kristianstad till dricksvatten efter utfällande av
humusämnena, men stadens vattenledningsvatten luktade och smakade illa
och vore motbjudande som dricksvatten. Genom utfällningen bleve vattnet
bakteriefritt. Huruvida även ultravisibla virus, t. ex. barnförlamningssmitta,
kvarhölles i fällningen eller medföljde i dricksvattnet vore omöjligt att
för närvarande avgöra.
Genom den fortgående igenslamningen och igenväxningen av Helgeå höjdes
vattennivån med inemot 1 cm. per år, vilket slutligen måste bliva katastrofalt.
Åtgärder för åns reglering måste vidtagas, ju förr desto bättre.
Flera svåra översvämningar hade inträffat, den kanske värsta för cirka 10
år sedan, då vattnet hade gått högt upp på gatorna i Kristianstad och källarna
översvämmats, vilket medförde alla de sanitära olägenheter, som följde
med att få in ett förorenat vatten i lägenheterna, bland annat fukt och
mögel i källare och husväggarna. Faran hade den gången varit mycket stor
för att vattnet skulle bryta igenom vallarna med vattendränkning av den
förra »Nosabysjön» och skador för stora värden. Sedermera hade vallarna
förstärkts och kloakledningarna i Kristianstad delvis omlagts, men örn vattnet
oavbrutet finge stiga, förelåge alltid ett visst osäkerhetsmoment.
På vissa ställen funnes ännu risk för att en översvämning kunde medföra
vattenfyllnad av källare och uppträngande fuktighet i husen, t. ex. i en
del av Vilans municipalsamhälle.
Helgeåvattnet förorenades även, liksom övriga vattendrag, av högre upp
belägna kloakanläggningar. När vattnet efter översvämningarna av lågmarkerna
på våren droge sig tillbaka, uppstode olukt, innan växtligheten
hunne taga fart.
Vidare förelåge den olägenheten, att sumpmarker gynnade uppkomsten
av dimma.
Även örn regleringen av nedre Helgeå inskränktes till viss fördjupning
enligt alternativ II, så vunnes likväl genom det förbättrade avloppet en viss
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
11
sänkning av vattennivån, varjämte högvattenperioden bleve kortare och försumpningen
mindre samt risken för vattnets inträngande i källare och bostäder
försvunne. Den avsedda regleringen ansåges därför ur sanitär synpunkt
synnerligen viktig.
Statskontoret har i sitt yttrande den 27 januari 1939 — under framhållande
bland annat att den utredning, som föreskreves i kungörelsen den 11
juni 1926, nr 257, angående villkoren för statsbidrag till torrläggning av
mark icke företagits — ansett, att frågan icke för det dåvarande kunde avgöras.
Efter förnyad remiss har lantbruksstyrelsen i sitt yttrande den 6 februari
1939 hemställt, att åtgärder vidtoges i syfte, dels att ifrågavarande regleringsföretag
utan hinder av den ogynnsamma relationen mellan kostnad och
båtnad kunde komma i åtnjutande av statsunderstöd från statens avdikningsanslag
och statens avdikningslånefond, dels ock att utöver författningsenliga
bidrag och lån till företaget anvisades ytterligare bidrag utan
återbetalningsskyldighet med 400,000 kronor. Till stöd för denna hemställan
har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Det ifrågasatta regleringsföretaget skulle komma att få en mycket betydande
omfattning. Sålunda vore kostnaderna för detsamma beräknade till
ett belopp av 1,215,000 kronor och antalet fastigheter, som av detsamma
komme att beröras, utgjorde omkring 850. Företaget torde därför icke kunna
förväntas komma till stånd utan ekonomisk medverkan från statens sida
I första hand borde därvid understöd från statens avdikningsanslag
och statens avdikningslånefond komma i fråga.
Emellertid framginge av vattendomstolens hemställan, att företaget i visst
avseende icke uppfyllde villkoren för erhållande av understöd från nämnda
anslag och fond, i det att kostnaderna med ända till omkring 50 procent
överstege värdet av genom företaget uppkommande båtnad, medan på sätt
nämnda villkor hittills tillämpats sagda kvotdel finge utgöra högst 10 procent.
För att ifrågavarande understöd skulle kunna beviljas till företaget,
borde vid sådant förhållande förutsättas, att riksdagen därtill lämnade medgivande.
Därest så skedde, torde företagets kostnader kunna till ett belopp av i runt tal
800.000 kronor täckas av dylikt statsunderstöd i form av dels bidrag å högst
400.000 kronor och dels lån å samma belopp. Lån kunde dock givetvis utgå
endast i den mån företagets delägare vilja begagna sig av denna understödsform.
Därutöver erfordrades ytterligare omkring 400,000 kronor för täckande av
återstående kostnader. Vattendomstolen hade för sin del pa anförda skäl
förordat, att ett särskilt anslag å nämnda belopp anvisades till företaget.
Lantbruksstyrelsen delade denna uppfattning. Företaget borde med hänsyn
till de betydande allmänna intressen, som därav berördes, få anses stå
i en särställning, som till fullo motiverade, att staten genom ett sådant anslag
möjliggjorde dess förverkligande.
I sitt utlåtande den 24 februari 1939 har statskontoret uttalat:
Med hänsyn till den i ärendet förebragla utredningen ville statskontoret
icke motsätta sig bifall till lantbruksstyrelsens hemställan. Då emellertid
kostnaderna för företaget avsevärt överstege båtnaden av detsamma och
Kungl. Majit jämlikt av riksdagen godkända grunder rörande tillämpningen
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 172.
Departementschefen
.
av kungörelserna den 11 juni 1926 (nr 257 och 258) ägde bevilja bidrag och
lån enligt dessa kungörelser endast för den händelse kostnaden motsvarande
högst 110 procent av båtnadsvärdet, erfordrades, såsom lantbruksstyrelsen
framhållit, för beviljandet av understöd enligt dessa kungörelser riksdagens
medverkan. För det extra bidraget å 400,000 kronor syntes i betraktande
av detta bidrags speciella karaktär böra anvisas ett särskilt reservationsanslag
under riksstatens nionde huvudtitel.
I förenämnda skrivelse från vissa markägare lia dessa anhållit att bli befriade
från åsätta båtnadsvärden under framhållande, att deras marker icke
skulle ha någon fördel av regleringsföretaget, då de skadades av vatten, som
vid högvattenstånd strömmade in från Östersjön.
Av den förebragta utredningen torde framgå, att ett genomförande av ifrågavarande
regleringsföretag är av den största betydelse för de trakter, som
beröras därav. För närvarande synas översvämningarna kring Helgeåns nedre
lopp medföra betydande skador och synnerliga svårigheter och obehag
för befolkningen. Med hänsyn till att en fortgående försämring av vattenförhållandena
lärer äga rum, torde berörda skador och obehag framdeles bliva
än större. Såsom framgår av förste provinsialläkarens i Kristianstads län
yttrande synes en betydande förbättring av de hygieniska förhållandena inom
ifrågavarande trakter kunna förväntas bliva en följd av regleringsföretaget.
Ett genomförande av ifrågavarande regleringsföretag torde emellertid icke
kunna förväntas komma till stånd med mindre staten lämnar företaget ekonomiskt
bistånd. Såsom framgår av vattendomstolens utredning i ärendet
beräknas kostnaderna för företaget uppgå till 1,215,000 kronor, under det
att värdet av båtnaden uppskattas till 797,593 kronor 40 öre. I detta värde
ingår båtnaden för den direkta jordförbättringen samt till följd av minskade
pumpningskostnader för fem invallningsföretag och ökning i fallhöjden
för strömfallet vid Torsebro. Övriga mera indirekta fördelar för de områden,
som beröras av företaget, ha icke kunnat medräknas i båtnadsvärdet.
Såsom framgår av vad förut anförts måste fördelarna härav emellertid bliva
avsevärda. Med hänsyn till den stora betydelse och nytta, som företagets
genomförande skulle medföra för befolkningen, anser jag. att staten
bör lämna ett sådant ekonomiskt bistånd att företaget kan förverkligas.
Enligt gällande bestämmelser för statsbidrag från statens avdikningsanslag
kan statsbidrag beviljas i regel endast under förutsättning att lantbruksstyrelsen
finner båtnaden uppväga eller överstiga kostnaderna för torrläggningen.
Då värdet av båtnaden icke uppväger kostnaden, kan statsbidrag
likväl i undantagsfall beviljas, när skäl därtill äro. Enahanda bestämmelser
gälla i fråga om lån från avdikningslånefonden. Jag anser att sådana
förhållanden i fråga om förevarande regleringsföretag äro för handen,
att statsbidrag respektive lån böra kunna lämnas från avdikningsanslaget
och avdikningslånefonden. På sätt framgår av lantbruksstyrelsens yttrande
den 6 februari 1939 skulle emellertid härigenom endast 800,000 kronor kunna
ställas till förfogande. Ytterligare ett belopp av 400,000 kronor är er
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
13
forderlig! för att säkerställa företagets genomförande. Samtliga hörda myndigheter
ha tillstyrkt, att detta belopp anvisas till företaget. Även jag biträder
denna uppfattning. På sätt statskontoret föreslagit synes lämpligast,
att sistberörda belopp anvisas såsom ett särskilt reservationsanslag under
nionde huvudtiteln.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels medgiva, att till nedre Helgeåns regleringsföretag må
lämnas statsbidrag från statens avdikningsanslag intill ett
belopp av 400,000 kronor ävensom lån från statens avdikningslånefond
intill ett belopp av 400,000 kronor,
dels ock till Bidrag till nedre Helgeåns regleringsföretag
för budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av .................. kronor 400,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Sandström.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 172.
3