Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
1
Nr 147.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse au 11 § lagen den 28 maj 1937 (nr
249) örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar; given Stockholms slott den 24 februari
1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av
11 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1930.
1 sami. Nr lil■
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives:
11 §•
Uppgifter och---straffregister sägs.
Utslag eller---Konungen bestämmer.
Vad i andra stycket sägs gäde ock om uppgifter och anteckningar, tillhörande
hos kontrollstyrelsen fört straffregister rörande fylleri och vissa andra
brott, ävensom särskilt register som hos myndighet föres angående straff och
tillrättavisningar som ådömts eller tilldelats underlydande personal.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 24 februari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler, efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet, fråga angående ändrad
lydelse av 11 § lagen den 28 maj 1937 örn inskränkningar i rätten ali utbekomma
allmänna handlingar samt anför:
»Ifrågavarande paragraf reglerar sekretesskyddet för det allmänna sträffregistret
och vissa detta närstående handlingar. Sålunda stadgas att uppgifter
och anteckningar som tillhöra straffregistret ej må utlämnas i annat fall eller
annan ordning än i lagen om straffregister sägs. Vidare gäller att utslag
eller underrättelser, avseende svensk undersåte i utlandet ådömt straff, vilka
enligt överenskommelse med främmande makt överlämnats till svensk myndighet,
så ock därom förda anteckningar, ej må utlämnas i annat fall eller
annan ordning än Konungen bestämmer. Detsamma gäller även beträffande
uppgifter och anteckningar tillhörande särskilt, hos myndighet fört register
angående straff och tillrättavisningar som ådömts eller tilldelats underlydande
personal.
Fråga har nu uppkommit örn viss utsträckning av sekretesskyddet enligt
ifrågavarande paragraf.
Enligt 8 § lagen den 9 april 1937 örn verkställighet av bötesstraff gäller
såsom regel beträffande bötesstraff å lägre belopp, att böterna endast under
vissa angivna förutsättningar skola förvandlas till fängelse vid bristande
betalning. I fråga om böter för fylleri stadgas emellertid att vid bristande
betalning förvandling alltid skall äga rum, därest den bötfällde under de två
senast förflutna åren tre eller flera gånger fällts till ansvar för sådan förseelse.
Vidare meddelas ilig samma lag vissa särskilda föreskrifter rörande
förfarandet vid förvandling i händelse sådan iteration föreligger. Vid tillkomsten
av dessa bestämmelser förutsattes att den för tillämpningen nödvändiga
utredningen angående iterationen skulle kunna erhållas från vissa
befintliga register över personer som sakfällts för fylleri. I den promemoria,
som låg till grund för lagstiftningen och över vilken yttrande avgavs av, bland
andra, kontrollstyrelsen, uttalades alt för ifrågavarande ändamål kunde ut-.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
nyttjas dels vissa förteckningar, som med ledning av uppgifter från domstolarna
fördes hos systembolagen, och dels ett register, som sedan 1929 för
statistiskt ändamål förts hos kontrollstyrelsen. I promemorian anmärktes
att det dock kunde bli erforderligt att meddela vissa nya föreskrifter rörande
ifrågavarande registreringssystem, och vidare omnämndes att stad*
gande erfordrades angående skyldighet för åklagare och domstolar att inhämta
utdrag ur förteckningarna och registret.
Frågan om anordnandet av det hos kontrollstyrelsen förda registret har
därefter även behandlats i en den 25 november 1937 till Kungl. Majit avlåten
framställning av riksdagens justitieombudsman (ämbetsberättelsen till
1938 års riksdag sid. 190 o. f.). Efter erinran att i ett flertal författningar
utanför strafflagen, huvudsakligen inom spritlagstiftningen, funnes iterationsbestämmelser,
enligt vilka återfall i brott skulle bedömas enligt en strängare
straffskala än den som eljest vore tillämplig, framhöll justitieombudsmannen
att tillämpningen av flertalet av dessa bestämmelser i praxis ofta nog bleve
beroende på rena tillfälligheter, enär i många fall tillförlitliga uppgifter om
tidigare begångna, iterationsgrundande brott icke kunde erhållas. Detta missförhållande
ansåge justitieombudsmannen böra avhjälpas genom uppläggande
av fullständiga centrala register över personer, som sakfällts för brott av
ifrågavarande slag mot spritförfattningarna. Denna registrering borde, bortsett
från spritsmuggling och vad därmed ägde samband, inordnas i det hos
kontrollstyrelsen förda fylleriregistret, vilket skulle få karaktär av ett verkligt
straffregister. För uppnående av det med registret avsedda syftet erfordrades
tillika föreskrift om skyldighet för åklagare att i förekommande fall
inhämta uppgifter från registret. Justitieombudsmannen hade i ärendet inhämtat
yttrande av, bland andra, kontrollstyrelsen samt styrelserna för föreningen
Sveriges häradshövdingar och föreningen Sveriges stadsdomare.
På sätt nu omförmälts har i olika sammanhang framkommit förslag om
meddelande av ändrade bestämmelser rörande det hos kontrollstyrelsen sedan
1929 förda registret över personer som sakfällts för fylleri. Dels skulle
registret utvidgas att omfatta även åtskilliga andra brott och dels skulle meddelas
föreskrifter om skyldighet för åklagare och domstolar att i viss utsträckning
inhämta upplysningar från registret. Dessa förslag ha tidigare
varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, därvid vissa förberedande åtgärder
vidtagits för förslagens genomförande.
Sålunda har Kungl. Majit i en, med stöd av 4 kap. 3 § förordningen angående
försäljning av rusdrycker, den 17 juni 1938 utfärdad kungörelse
angående skyldighet för domstolar m. fl. att meddela uppgifter till ledning
för systembolagens verksamhet ålagt domstolarna att till kontrollstyrelsen
insända uppgift örn, bland annat, sakfällanden för fylleri och sådana iterationsgrundande
brott mot rusdryckslagstiftningen som avses med justitieombudsmannens
förutnämnda framställning.
Vidare ha förslagen beaktats av Kungl. Majit i samband med behandlingen
den 4 januari 1939 av statsverkspropositionen beträffande sjunde huvud
-
Departe
rnents
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
5
titeln. I fråga om kontrollstyrelsens avlöningsanslag anfördes därvid i huvudtiteln
att beräkningen av anslaget syntes böra ske under antagande att
ytterligare arbetskraft behövde tillföras styrelsen dels för förande av straffregister
på grundval av de uppgifter som enligt nyssnämnda kungörelse inkomrne
til! styrelsen och dels för tillhandahållande av utdrag ur registret
åt myndigheter som för sin verksamhet vore i behov av dylika utdrag. För
alt detta anslagsbehov skulle kunna provisoriskt tillgodoses för nästa budgetår
föreslogs viss ökning av medelsanvisningen till avlöning av icke-ordinarie
personal.
Efter genomförandet av den sålunda förberedda utvidgningen av det hos
kontrollstyrelsen förda registret, skulle detta komma att omfatta fylleriförseelser
samt följande iterationsgrundande brott mot rusdryckslagstiftningen,
nämligen olovlig försäljning av rusdrycker eller olovligt tillhandagående
med anskaffande av sådana drycker, förseelse som avses i 28, 29 eller 30 §
förordningen angående försäljning av pilsnerdricka, i 9 § förordningen den
1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket
av exportöl och i 8 § kungörelsen den 27 juli 1923 (nr 341) angående
införsel til! och försäljning inom riket av exportöl för särskilda ändamål,
brott mot 30, 31 eller 32 § förordningen angående tillverkning och beskattning
av brännvin, brott mot 22 eller 23 § förordningen angående handel med
skattefri sprit, brott mot 11 § 1 eller 2 mom. förordningen angående vissa
alkoholhaltiga preparat m. m. samt vissa brott mot lagen med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. Möjligen
böra i registret upptagas även vissa andra av de uppgifter, som enligt den
förut nämnda kungörelsen den 17 juni 1938 skola insändas till kontrollstyrelsen,
t. ex. uppgifter om intagning å alkoholistanstalt eller tvångsarbetsanstalt
eller, såvitt gäller omedelbart ådörnda frihetsstraff, intagning å fångvårdsanstalt.
Skyldighet att införskaffa utdrag ur registret synes böra åläggas
åklagare eller domstol i mål örn ansvar för de nämnda iterationsgrundande
brotten samt i viss utsträckning även i mål örn förvandling av böter.
Såsom framgår av vad nu anförts erfordras för genomförandet av ifrågavarande
förslag vissa ytterligare föreskrifter. Innan sådana bestämmelser
meddelas, vilket torde böra ske i administrativ ordning, bör emellertid upptagas
frågan örn sekretesskydd för registret.
Med hänsyn till vad förut anförts rörande registrets innehåll synas starka
skäl tala för att därtill hörande uppgifter och anteckningar undandragas
offentligheten i likhet med motsvarande handlingar i det allmänna straffregistret.
Avsevärda olägenheter skulle nämligen otvivelaktigt vara förenade
med att registret göres tillgängligt för allmänheten. Särskilt bör framhållas
risken av att registret missbrukas för obehörigt eller icke avsett ändamål,
t. ex. i skandaliseringssyfte eller för att erhålla upplysning om arbetssökande.
För att bereda registret, som hittills förts endast för statistiskt
ändamål, erforderligt sekretesskydd sedan det erhållit karaktär av straffregister
bör en uttrycklig bestämmelse i delta syfte införas i 11 § lagen den
28 maj 1937 örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna liand
Bihang
till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 147.
2
6
Kunni. Maj:ts proposition nr 147.
lingar, vilket lagrum avser det allmänna straffregistret och vissa närstående
handlingar. Bestämmelsen lärer böra innehålla alt till registret hörande
uppgifter och anteckningar ej må utlämnas i annat fall eller i annan
ordning än Konungen bestämmer. Inom justitiedepartementet har utarbetats
förslag till sådan ändring av sekretesslagen.»
Föredraganden hemställer, att det inom justitiedepartementet utarbetade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 28 maj 1937 (nr
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar måtte
genom proposition föreläggas riksdagen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Tage Evers.
Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
390920