Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

1

Nr 131.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension dt
vissa i statens tjänst anställda personer; given Stockholms
slott den 24 februari 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—S:o hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärcnden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

PEHRSSON-B RAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, MÖLLER, ENGBERG, SKÖLD,
Quensel, Forslund, Eriksson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn pension åt i det följande angivna, i statens tjänst anställda personer
och anför därvid:

l:o.

Skrivbiträdet vid svenska beskickningen i Haag, vicekonsuln Gustaf Oison
Björlin. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Björlin är född den 12 augusti 1873 och således 65 år gammal;
att han under tiden april—november 1917 varit anställd såsom biträde vid
svenska beskickningens i retrograd B-avdelning (för tillvaratagande av tyska
och österrikiska intressen i Ryssland under kriget), varunder han någon tid
tjänstgjort såsom t. f. vicekonsul i Astrakan;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 131.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

att han under tiden 15 maj 1918—31 maj 1919 innehaft anställning hos
statens industrikommission;

att han under tiden 25 november 1919—17 januari 1920 tjänstgjort i utrikesdepartementets
arkiv samt därefter intill utgången av september månad

1920 stått till utrikesdepartementets förfogande för tjänstgöring därstädes;

att han sedan den 1 oktober 1920 varit och fortfarande är anställd vid

svenska beskickningen i Haag såsom skrivbiträde, dock att han under år

1921 varit förordnad att uppehålla en befattning såsom extra kanslist vid
beskickningen, vilken befattning indragits från och med den 1 januari 1922;

att han den 25 maj 1929 av ministern för utrikes ärendena förordnats att
vara olönad kanslist vid sistnämnda beskickning samt genom Kungl. Maj:ts
beslut den 9 september 1938 tillagts vicekonsuls namn;

samt att han sedan den 1 juli 1924 uppburit årligt arvode, varå några tillläggsförmåner
ej utgått, till belopp av 3,600 floriner för år, motsvarande i
svenskt mynt i medeltal omkring 5,360 kronor för år under åren 1924-—1930
och omkring 8,600 kronor för år under tiden därefter.

Med skrivelse den 22 november 1938 har utrikesdepartementet till finansdepartementet
översänt en från Björlin till ministern för utrikes ärendena
inkommen ansökning örn pension från och med den 1 juli 1939, därvid utrikesdepartementet
bland annat framhållit, att Björlin under sin anställning
vid beskickningen i Haag haft arbetsuppgifter och tjänståligganden motsvarande
vad som vid beskickningar åvilade befattningshavare i kanslists lönegrad
(B 12) samt att Björlin åtnjöte avlöningsförmåner ungefär motsvarande
vad som tillkomme dylik befattningshavare.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Björlin till belopp av
1,452 kronor för år och därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet
anfört, bland annat, följande:

Med hänsyn till arten av Björlin åliggande arbetsuppgifter anser statskontoret
honom närmast vara att jämställa med icke-ordinarie befattningshavare
i 12 lönegraden vid allmänna civilförvaltningen. Med utgångspunkt från
pensionsunderlaget för manlig icke-ordinarie tjänsteman i berörda lönegrad,
2,304 kronor, vilket belopp — på sätt i tidigare liknande fall plägat ske —
torde böra reduceras med 10 procent, motsvarande icke erlagda pensionsavgifter,
skulle den årliga pensionen för Björlin, vilken vid beräknad avgång
ur tjänst synes kunna åberopa en anställningstid i statens tjänst av 21 år,
kunna bestämmas till 21/3o av sålunda uppkommet belopp eller till 1,452
kronor.

Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Majd
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrivbiträdet vid svenska beskickningen i Haag, vicekonsuln
Gustaf G:son Björlin må från och med månaden näst
efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,452 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131. 3

2:o.

Kamreraren vid arméns centrala beklädnadsverkstad, majoren i armén
Carl Samuel Andreas Sandberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sandberg är född den 29 oktober 1871 och således 67 år gammal;
att han från och med den 1 juli 1923 tjänstgjort och alltjämt tjänstgör såsom
kamrerare vid arméns centrala beklädnadsverkstad, därvid han under
tiden intill den 14 juni 1924 i egenskap av kapten å aktiv stat vid Hälsinge
regemente varit kommenderad att tjänstgöra å nämnda befattning;

att han sistnämnda dag avgått från kaptensbeställningen å aktiv stat med
rätt till pension, i samband varmed han inträtt i Hälsinge regementes reserv
samt utnämnts till major i armén;

att han beräknas komma att lämna sin befattning vid beklädnadsverkstaden
med utgången av september månad 1939;

att han under tiden 1 mars 1928—12 oktober 1932 jämsides med kamrerarbefattningen
uppehållit befattningen såsom verkstadsintendent vid beklädnadsverkstaden; att

Sandberg, som under sin tjänstgöring vid beklädnadsverkstaden till och
med den 13 juni 1924 åtnjutit kaptens å aktiv stat avlöningsförmåner, under
tiden därefter —- förutom kaptenspensionen, 4,512 kronor för år jämte
dyrtidstillägg — i egenskap av kamrerare åtnjutit arvode, varå dyrtidstillägg
ej utgått, med 4,200 kronor för år under tiden till och med den 31 december
1935 och med 4,500 kronor för år från och med ingången av år 1936;

samt att han härförutom under förenämnda tid 1 mars 1928—12 oktober
1932, varunder han tillika tjänstgjort såsom verkstadsintendent, åtnjutit dagarvode
med 4 kronor för dag jämte dyrtidstillägg.

Arméförvaltningens intendentur- och civila departement hava hemställt
örn utverkande åt Sandberg, utöver honom såsom kapten tillkommande pension,
av tilläggspension såsom kamrerare vid arméns centrala beklädnadsverkstad
med 504 kronor för år och därvid anfört följande:

Officerare och underofficerare, vilka avgått från aktiv stat med pension
och fyllnadspension samt tillträtt arvodesbefattning, avsedd att bestridas av
pensionerad personal, hava, såvitt departementen hava sig bekant, icke
tillerkänts särskild pension på grund av tjänstgöring i arvodesbefattning.

Här ifrågavarande kamrerarbefatlning har emellertid icke varit avsedd
att bestridas av pensionär utan torde få anses vara jämställd med vissa ickeordinarie
befattningar inom den civila förvaltningen.

Vid sådant förhållande och då Sandberg den 30 september 1939, då han
lämnar kamrerarbefattningen, kommer att hava innehaft densamma i mer
än 16 år, synes det skäligt, att Sandberg, utöver honom på grund av hans förutvarande
militära anställning tillkommande pensionsförmåner, kommer i
åtnjutande av viss årlig tilläggspension.

Vad angår beloppet av en dylik tilläggspension vilja departementen föreslå,
att detsamma bestämmes till 504 kronor eller samma belopp, varmed
tilläggspension av 1931 års riksdag tilldelats förre domänofficeren i östra
arméfördelningens stab, översten i armén friherre G. D. Leuhusen (prop.
nr 51, p. 1; bankoutsk. lill. nr 27, p. 41; riksd. skr. nr 202, p. 36). Visserli -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 131-

gen kunde Leuhusen åberopa en tjänstgöringstid i arvodesbefattning av omkring
21 år, men å andra sidan uppgick hans arvode till allenast 3,480 kronor
för år jämte dyrtidstillägg.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke vilja göra erinran
mot arméförvaltningens intendentur- och civila departements förslag.

Med biträdande av det föreliggande förslaget hemställer jag, att Kungl..
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kamreraren vid arméns centrala beklädnadsverkstad,
majoren i armén Carl Samuel Andreas Sandberg må från
och med månaden näst efter den, varunder han lämnar kamrerarbefattningen,
under sin återstående livstid uppbära —
utöver honom författningsenligt tillkommande pension —
tilläggspension från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. till belopp av 504 kronor för år.

3:o.

Förre daglönaren vid Karlskrona örlogsvarv Johan Otto Olsson. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Olsson är född den 6 december 1880 och alltså 58 år gammal;
att han innehaft anställning såsom daglönare vid ingenjördepartementet
vid Karlskrona örlogsvarv under omkring 25 år 10 månader eller under tiden
28 mars 1903—5 april 1913 och 2 september 1913—30 juni 1929, vid vilken
sistnämnda tidpunkt han entledigats från sin anställning såsom övertalig
till följd av de i samband med 1925 års försvarsorganisation vidtagna
personalindragningama;

att han vid avgången ur tjänst erhållit avskedsersättning med 6,000 kronor
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10}
angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare
vid armén och marinen;

att han jämlikt ett den 19 oktober 1936 utfärdat läkarintyg lider av kroniskt
eksem å båda händerna och att hans arbetsförmåga i följd härav blivit
så nedsatt, att han icke är i stånd att försörja sig genom arbete;

samt att Olsson, vilken har försörjningsplikt gentemot hustru och en minderårig
dotter, saknar annan nämnvärd tillgång än en mindre jordbruksfastighet,
som år 1936 taxeringsvärderats till 4,000 kronor samt är behäftad
med inteckningsskuld å 3,000 kronor, och att han befinner sig i bekymmersamma
ekonomiska omständigheter.

Då för erhållande av förtidspension enligt förenämnda kungörelse den 15
januari 1926 (nr 10) för den personalgrupp, Olsson tillhört, erfordras att
vid avgången ur tjänst hava uppnått en levnadsålder av 50 år samt en sammanlagd
anställningstid i statens tjänst av 15 år, har Olsson, som vid av -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

fången den 30 juni 1929 uppnått en levnadsålder av omkring 48 a/a år och
innehade en sammanlagd anställningstid av omkring 25 år 10 månader,
uppfyllt villkoren för förtidspension med avseende å tjänstetidens längd
men däremot icke i fråga om uppnådd levnadsålder.

Med anledning av en till 1937 års riksdag avlåten motion (I: 122) örn beviljande
av en årlig pension åt Olsson anförde bankoutskottet (bankoutsk.
uti. nr 23, p. 5) följande:

I de enstaka undantagsfall, då riksdagen tidigare medgivit pension åt anställningshavare
vid försvarsväsendet, som avskedats på grund av 1925 års
försvarsbeslut och i samband därmed tillerkänts avskedsersättning, bär vederbörande
redan vid avskedstillfället lidit av sjukdom, som i och för sig
bort föranleda beviljande av sjukpension. I sådana fall då angivna förutsättning
icke förelegat har riksdagen däremot ställt sig avvisande mot beviljande
av pension. Denna restriktiva ståndpunkt har föranletts av faran för
de vittgående konsekvenser, som eljest skulle kunna uppkomma.

Av utredningen i förevarande ärende framgår, att Olsson vid avgången ur
tjänst år 1929 tillerkänts avskedsersättning med 6,000 kronor samt att den
sjukdom, varav han nu lider, icke yppats under hans tjänstgöring. Med hänsyn
härtill och under åberopande av det ovan anförda finner utskottet sig
icke kunna förorda, att åtgärd vidtages i motionens syfte. Utskottet har därmed
icke velat bestrida, att starka billighetsskäl tala för att Olsson, som efter
en lång anställningstid i statens tjänst vid jämförelsevis hög ålder avskedats
på grund av organisationsförändring, beredes någon pension av statsmedel,
då han nu på grund av sjukdom icke längre kan försörja sig. Denna
fråga synes emellertid enligt utskottets mening med hänsyn till dess principiella
betydelse i första hand böra upptagas till prövning av Kungl. Maj :t.

I enlighet med bankoutskottets hemställan fann riksdagen (riksd. skr. nr
438) motionen icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en till Kungl. Majit ställd skrift har Olsson därefter anhållit att komma
i åtnjutande av pension till högsta möjliga belopp och därvid, i anledning av
vad bankoutskottet anfört, överlämnat ett av tolv förutvarande arbetskamrater
vid örlogsvarvet i juli månad 1937 utfärdat intyg, av vilket inhämtas,
att Olsson redan under sin anställning vid varvet och även vid tidpunkten för
entledigandet lidit av kroniskt eksem å båda händerna.

I utlåtande över nu nämnda ansökning har marinförvaltningen — med
överlämnande av yttrande från tjänst förrättande chefen för Karlskrona örlogsvarv,
däri vitsordats, att Olsson redan under sin tjänstetid vid örlogsvarvet
besvärats av förenämnda sjukdom —- anfört i huvudsak följande:

I ärendet kan icke anses tillförlitligen styrkt, att Olsson vid sitt avsked
lidit av sådan sjukdom, som i och för sig bort föranleda beviljande av sjukpension.
I likhet med utskottet finner marinförvaltningen emellertid starka
billighetsskäl tala för att sökanden, som efter en lång anställningstid i statens
tjänst vid jämförelsevis hög ålder avskedats på grund av organisationsförändring,
beredes någon pension av statsmedel, då han, såsom av läkarintyg
framgår, på grund av sjukdom numera ej är i stånd att försörja sig.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Marinförvaltningen anser, att, i händelse av bifall till sökandens framställning,
pensionen bör bestämmas till ett belopp av 900 kronor för år, att utgå
från och med den 1 juli 1938 utan avdrag för uppburen avskedsersättning.

Statskontoret har anfört följande:

Beträffande tidigare fall, då pension av riksdagen medgivits anställningshavare
vid försvarsväsendet, som avskedats på grund av 1925 års försvarsbeslut
och i samband därmed tillerkänts avskedsersättning enligt kungörelsen
elen 15 januari 1926, nr 10, må nämnas, att 1932 års riksdag tillerkänt vardera
av förra daglönarna vid flottan N. I. Landgren (prop. nr 242; bankoutsk.
uti. nr 30, p. 41; riksd. skr. nr 227, p. 37) och K. T. Håkansson (motion
I: 94; bankoutsk. uti. nr 30, p. 42; riksd. skr. nr 227, p. 38) årlig pension å
444 kronor. Vidare har förre daglönaren A. Hj. Gustafsson genom beslut av
1933 års riksdag beviljats en pension av 600 kronor för år (motion II: 228;
bankoutsk. uti. nr 34, p. 53; riksd. skr. nr 271) saint förre timlönaren S.
Svensson av 1934 års riksdag tillerkänts en årlig pension av 444 kronor (motion
II: 442; bankoutsk. uti. nr 12, p. 26; riksd. skr. nr 138). I de tre förstnämnda
fallen har antingen förutsättning för sjukpension ansetts vara för
handen eller ock sjukdom konstaterats i tjänsten. I det sistnämnda fallet
har, förutom ömmande omständigheter, såsom skäl åberopats, att vederbörande
vid sitt entledigande uppnått en levnadsålder, som med allenast omkring
2 månader understigit den ålder, vid vilken han skulle varit berättigad
till förtidspension.

Under erinran härom vill statskontoret beträffande nu föreliggande fall uttala,
att enligt ämbetsverkets mening omständigheterna icke kunna anses sådana,
att tillräckliga skäl för pension äro för handen. Statskontoret finner
sig förty och med hänsyn jämväl till de av bankoutskottet i ärendet framhållna
konsekvenserna förhindrat att tillstyrka bifall till den förevarande
framställningen.

Enär billighetsskäl måste anses tala för, att Olsson kommer i åtnjutande av
pension för återstående livstiden, och då ett medgivande härutinnan med
hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda förhållanden — Olssons långa
tjänstetid, hans ålder vid entledigandet, tidpunkten för uppkomsten av den
sjukdom, varav han lider, jämte ömmande omständigheter av ekonomisk
art — icke torde kunna medföra några nämnvärda konsekvenser, förordar
jag, att förslag förelägges riksdagen örn beredande åt Olsson av pension.
Denna torde skäligen böra bestämmas till 600 kronor för år, att utgå från
och med den 1 juli 1939 och utan avdrag för uppburen avskedsersättning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre daglönaren vid Karlskrona örlogsvarv Johan
Otto Olsson må från och med den 1 juli 1939 under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

7

4:o.

Lärarinnan vid dövstumundervisningsväsendet Agnes Fredrika Matilda
Broman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Broman är född den 15 februari 1875 och således 64 år gammal;

att hon från sommaren 1898 till augusti månad 1910 varit slöjdlärarinna
vid Hallands läns folkhögskola;

att hon varit anställd såsom handarbetslärarinna vid förutvarande andra
dövstumskoldistriktets skola i Växjö från och med den 1 oktober 1910 till
och med den 30 juni 1938, då i samband med statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet
nämnda skola ombildats till statens fortsättningsskola
i Växjö för dövstumma;

att Broman, som efter den 30 juni 1938 på grund av sin ålder ej kunnat
erhålla ordinarie anställning vid statens läroanstalter för dövstumma, av
skolöverstyrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande förordnats att
från och med den 1 juli 1938 tills vidare intill utgången av juni månad 1939
uppehålla en befattning såsom arbetslärare vid den nyss omförmälda nyinrättade
fortsättningsskolan i Växjö för dövstumma;

att arbetstiden för Broman vid dövstumskoldistriktets skola, där hon vid
sidan av tjänstgöringen såsom lärarinna tillika biträtt med sömnad för skolans
räkning, uppgått till i medeltal 40 timmar i veckan;

samt att hennes avlöningsförmåner under de senare åren av anställningen
vid sistnämnda skola utgjort -—■ inberäknat vissa naturaförmåner — omkring
2,750 kronor för år.

I samband med statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet
från och med den 1 juli 1938 medgav 1938 års riksdag, att anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. finge tagas i anspråk för bestridande av
kostnader för pensioner och tilläggspensioner till vissa förutvarande befattningshavare
vid dövstumundervisningsväsendet och deras efterlevande.
Enär Broman av vederbörande dövstumskoldistrikt icke pensionerats före
den 1 juli 1938 och icke är pensionsberättigad på grund av anställningen i
statens tjänst under tiden 1 juli 1938—30 juni 1939, är erfoxderligt, att frågan
om pension åt Broman upptages i särskild ordning.

Statskontoret och skolöverstyrelsen, som enligt därom av Kungl. Majit
erhållet uppdrag gemensamt avgivit infordrat förslag i fråga om pension åt
Broman, hava därvid hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Broman finge från och med den 1 juli 1939 komma i åtnjutande
av en årlig pension till belopp av 1,500 kronor jämte dyrtidstillägg.
Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet hava ämbetsverken anfört,
bland annat, följande:

Vid bestämmandet av det pensionsbelopp, som hör tillkomma Broman,
torde det naturligaste vara att utgå från de pensioneringsgrunder, som skulle
hava tillämpats av det ifrågavarande dövstumskoldistriktet, därest detsam -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

ma haft att besluta i fråga om Bromans pensionering. Enligt vad införskaffad
utredning utvisar torde man kunna antaga, att Broman skulle av distriktet
hava tilldelats en pension, som till beloppet motsvarar 60 procent av
hennes avlöningsförmåner. Då dessa uppgått till 2,743 kronor för år, skulle
pensionen med angivna beräkningsgrund komma att utgöra 1,646 kronor.
Emellertid synes det ämbetsverken lämpligt och skäligt, att dyrtidstillägg
medgives utgå å hennes pension i enlighet med vad som gäller för f. d. befattningshavare
i statens tjänst. Enligt gängse beräkningsgrunder torde
pensionsbeloppet i anledning härav böra reduceras med 10 procent eller sålunda
efter lämplig avrundning till 1,500 kronor för år''.

Med biträdande av ämbetsverkens förslag hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lärarinnan vid dövstumundervisningsväsendet Agnes
Fredrika Matilda Broman må från och med månaden näst
efter den, varunder hon avgår ur tjänst, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,500 kronor.

5:o.

Städerskan vid tekniska gymnasiet i Örebro Ida Lovisa Jansson, född
Fredberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jansson, som är änka sedan år 1923, är född den 3 augusti 1863 och
således 75 år gammal;

att hon sedan år 1904 eller alltså under mer än 34 år varit anställd såsom
städerska vid tekniska gymnasiet i örebro;

att Janssons dagliga arbetstid utgjort 3 å 4 timmar;

att hennes ersättning för städningsarbetet under åren 1933—-1937 utgjort i
medeltal omkring 800 kronor för år;

samt att Jansson, sedan hon blivit änka, haft sin försörjning uteslutande av
inkomsten av nyssnämnda städningsarbete ävensom av en pension å 350 kronor
för år jämte dyrtidstillägg, vilken pension hon åtnjuter från Örebro
stad på grund av mannens anställning såsom kommunalarbetare hos staden.

Styrelsen för tekniska gymnasiet i örebro har — med förmälan att Jansson
ansetts icke kunna tillerkännas pension enligt gällande bestämmelser
rörande pensionering av arbetare i statens tjänst — hemställt, att pension till
skäligt belopp måtte utverkas åt Jansson genom framställning till riksdagen.

Skolöverstyrelsen har hemställt örn beredande av pension åt Jansson till
belopp av 528 kronor för år.

Statskontoret har -— under hänvisning till 1938 års riksdags beslut angående
pension åt fyra vid riksförsäkringsanstalten anställda städerskor (prop.
nr 244, p. 7; bankoutsk. uti. nr 31, p. 9; riksd. skr. nr 194) — tillstyrkt utverkande
av pension åt Jansson. Med hänsyn till Janssons löneförmåner ävensom
till hennes dagliga arbetstid har ämbetsverket ansett, att pensionen icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 131. 9

borde bestämmas till högre belopp än som skett i nyssnämnda fall eller till
360 kronor.

Även jag finner skäligt, att pension utverkas åt Jansson. Med hänsyn till
Janssons långa anställningstid vill jag förorda, att pensionen bestämmes till
något högre belopp än statskontoret ifrågasatt, förslagsvis 408 kronor. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan vid tekniska gymnasiet i örebro Ida Lovisa
Jansson, född Fredberg, må från och med månaden näst efter
den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 408 kronor.

6:o.

Förre lotslärlingen vid Öregrunds lotsplats Leonard Konstantin Höijer.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Höijer är född den 28 maj 1878 och således 60 år gammal;
att han den 5 oktober 1907 inträtt i lotsverkets tjänst såsom lotslärling vid
örskärs lotsplats;

att han varit extralols vid samma lotsplats från och med år 1915 intill
utgången av år 1931, då lotsplatsen indragits;

att han från och med den 1 januari 1932 till och med den 31 augusti
1938, då han på grund av ohälsa avgått ur tjänst, varit lotslärling vid Öregrunds
lotsplats och därunder huvudsakligen tjänstgjort såsom extra biträde
å fyrskepp och vid fyrplatser, senast vid Djurstens fyrplats;

att han under sin anställningstid vid lotsverket under kortare tider jämväl
innehaft förordnanden såsom lotsförman vid Örskärs lotsplats, fyrbiträde
vid Örskärs fyrplats och fyrvaktare vid Djurstens fyrplats;

att Höijer under största delen av sin tjänstgöring såsom extralots — i varje
fall från och med år 1919 — åtnjutit avlöning jämlikt av lotsstyrelsen
fastställd stat, s. k. extralotsarvode, ävensom, då han varit intagen i lotsningstur,
andel i lotspenningar;

att hans sammanlagda avlöningsförmåner under åren 1919—1937 varierat
mellan omkring 3,400 kronor och 1,500 kronor för år samt under åren
1933—1937 utgjort i medeltal omkring 1,640 kronor för år;

samt att Höijer utöver sin anställning i lotsverkets tjänst icke innehaft
någon statsanställning och att anställningen vid lotsverket utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla.

Höijer har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Lotsstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört, att enär Höijer utfört ett väl
vitsordat arbete i lotsverkets tjänst under den långa tiden av omkring 31 år
och då han på grund av sin höga ålder och ohälsa icke torde kunna erhålla
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 131. 3

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

annan sysselsättning, det syntes styrelsen skäligt, att han erhölle pension av
statsverket, att utgå från och med den 1 september 1938. Tillika har lotsstyrelsen
föreslagit, att pensionen åt Höijer måtte bestämmas till 1,092 kronor
för år, motsvarande två tredjedelar av medelinkomsten för Höijer under

åren 1933—1937.

Jämväl statskontoret har tillstyrkt pension åt Höijer. Beträffande pensionsbeloppets
storlek har statskontoret anfört, att med hänsyn därtill att
Höijer å de inkomstbelopp, som lagts till grund för beräkningen av pensionen,
icke uppburit dyrtidstillägg ävensom till att viss reducering av löneförmånerna
torde böra ske med hänsyn till dyrortsförhallandena det av lotsstyrelsen
föreslagna pensionsbeloppet syntes böra något reduceras. I betraktande
jämväl av att Höijer under sin tjänstetid icke erlagt pensionsavgiftei
funne statskontoret pensionen skäligen böra beräknas till 840 kronor för år.

I likhet med ämbetsverken finner jag mig böra förorda, att pension utverkas
åt Höijer. Pensionen synes mig skäligen böra bestämmas till det
av statskontoret föreslagna beloppet, 840 kronor. Jag hemställer alitsa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre lotslärlingen vid Öregrunds lotsplats Leonard
Konstantin Höijer må, räknat från och med den 1 september
1938, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
840 kronor.

7:o.

Förra vägvakten vid statens järnvägar Märta Selina Jonsson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Jonsson är född den 25 februari 1872 och således den 25 februari 1939
uppnår 67 års ålder;

att hon varit anställd såsom vägvakt vid statens järnvägar (Ånge) under en
tid av omkring 17 år eller från och med den 1 september 1921 till och med
den 14 oktober 1938, då hon på grund av ändrade tekniska anordningar entledigats
från sin anställning;

att hennes dagliga tjänstgöringstid uppgått till 8 timmar;

att hennes inkomst såsom vägvakt under de senaste fem åren av anställningstiden
uppgått till i medeltal omkring 725 kronor för år;

samt att hon på grund av skada till följd av olycksfall i arbete uppbär en
livränta av 88 kronor för år men för övrigt är medellös.

Jonsson, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

11

hon vid den tidpunkt, då hon uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt
15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla.

Järnvägsstyrelsen har gjort framställning om utverkande av pension åt
Jonsson till belopp av 408 kronor för år.

Statskontoret har anslutit sig till järnvägsstyrelsens förslag.

Med biträdande av ämbetsverkens förslag hemställer jag, att Kungl. Maj t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra vägvakten vid statens järnvägar Märta Selina
Jonsson må, räknat från och med den 1 november 1938, under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 408
kronor, att utgå av trafikmedel.

8:o.

Förre stenarbetaren vid statens vattenfallsverk Erland Petterson. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Petterson är född den 1 januari 1872 och således 67 år gammal;

att han varit anställd såsom stenarbetare vid följande statens vattenfallsverks
byggnadsföretag, nämligen under tiden 25 oktober 1911—21 september
1918 vid Älvkarleby kraftverksbyggnad, under tiden 5 oktober 1918—
22 januari 1923 vid Motala kraftverksbyggnad, vid vilket sistnämnda arbetsföretag
han slutat på grund av kraftanläggningens fullbordan, samt under
tiden 18 april 1933—12 juli 1938 vid Motalaströmsarbetena, varifrån
han erhållit avsked på grund av arbetsbrist;

att hans sammanlagda anställningstid i vattenfallsverkets tjänst sålunda
uppgått till sammanlagt omkring 16 år 5 månader, därav omkring 11 år 2
månader före 60 års ålder;

samt att Pettersons inkomster under de fem senaste åren av anställningstiden
vid vattenfallsverket uppgått till i medeltal omkring 2,650 kronor för
år räknat.

Petterson, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär han
vid den tidpunkt, då han uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt 15
år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla.

Petterson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Vattenfallsstyrelsen har tillstyrkt den av Petterson gjorda ansökningen.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Statskontoret har föreslagit, att pension måtte utverkas åt Petterson till
belopp av 504 kronor för år.

I överensstämmelse med statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre stenarbetaren vid statens vattenfalls verk Erland
Petterson må, räknat från och nied den 1 augusti 1938, under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 504
kronor, att utgå av statens vattenfallsverks medel.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
8:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.

397311. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.