Kungl. Majis proposition nr lil.

1

Nr lil,

Kungl. Majis proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § 3 och 5 mom.
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild
skatt å bensin och motorsprit; given Stockholms slott
den 2A februari 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 §
3 och 5 mom. förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

*

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr lil.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 3 § 3 och 5 mom. förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och

motorsprit.

Härigenom förordnas, att 3 § 3 och 5 mom. förordningen den 3 maj 1929
om särskild skatt å bensin och motorsprit1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives:

3 §•

3. Bensin, som---— till kontrollstyrelsen.

Bensin, som av tillverkaren överförts till särskild lagerplats utanför tillverkningsstället
för förvaring å av kontrollstyrelsen godkänd cistern, skall
anses utlämnad från tillverkningsstället först då bensinen uttages från lagerplatsen.

För den--- — kontrollstyrelsens räkning.

Försummar tillverkare--— äger föranstalta.

5. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer
tillgängliga för kontrollstyrelsen eller av styrelsen utsedd kontrollant.
Tillverkaren vare ock skyldig att lämna kontrollanten tillträde till lokal eller
plats, där bensin tillverkas eller lagras, samt att på anmodan kostnadsfritt
tillhandahålla kontrollstyrelsen prov å därstädes befintliga oljor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.

1 Senaste lydelse av 3 § 3 mom. se SFS 1937 :260 oell av 3 § 5 mom. se SFS 1932 : 64.

Kungl. Majlis proposition nr lil.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 februari 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Enligt 3 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motorsprit utövas kontrollen å beskattningen av inom riket tillverkad
bensin av kontrollstyrelsen. Sådan bensin må icke utlämnas från tillverkningsstället
annorledes än medelst fakturering, vid vilken skola användas
särskilda av kontrollstyrelsen tillhandahållna blanketter. Kopior av
samtliga under en månad utställda fakturor skola omedelbart efter månadens
utgång insändas till kontrollstyrelsen. För den under ett kvartal utlämnade
myckenheten bensin skall skatten av tillverkaren inbetalas till statsverket
före utgången av månaden närmast därefter. Tillverkaren skall hålla
sina handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för kontrollstyrelsen
eller av styrelsen utsedd kontrollant. Tillverkaren är vidare skyldig
att lämna kontrollanten tillträde till tillverkningsplatsen och där befintliga
lokaler samt att på anmodan kostnadsfritt tillhandahålla kontrollstyrelsen
prov å oljor, som finnas å tillverkningsstället.

I en den 23 januari 1939 dagtecknad promemoria har översten G. A. Nyqvist,
som inom handelsdepartementet är sakkunnig för frågor rörande lagring
av flytande bränslen, hemställt örn viss ändring i bestämmelserna om
skattskyldighetens inträdande beträffande inom riket tillverkad bensin. I
promemorian anföres i huvudsak följande:

Gällande bestämmelser nödgade inhemsk raffinadör att förlägga huvuddelen
av bensinlagret till själva raffinaderiet, enär lagring av större kvantiteter
å andra platser skulle medföra en väsentligt större kapitalinvestering
i dessa lager än i lager å tillverkningsstället. Att det här rörde sig om förhållandevis
mycket stora summor, framginge därav att den tillverkade bensinen
kunde anses normalt hava ett värde av 6—7 öre per liter, medan skatten
uppginge till 12 öre per liter. Några egentliga olägenheter härav hade
icke uppstått vid det enda nu befintliga raffinaderiet, enär dess tillverkning
av bensin varit av så ringa storleksordning, att lagret kunnat koncentreras
till tillverkningsstället. Väsentligen annorlunda komme förhållandena att
ställa sig för det nya raffinaderi, som vore under anläggning. Då tillverkningen
där beräknades uppgå till minst 130,000 klim bensin per år, vore

4

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

det både ur kommersiell synpunkt och ur trygghetssynpunkt önskvärt att
kunna fördela lagren till olika delar av landet. En sådan åtgärd torde emellertid
icke komma till stånd med mindre än att raffinaderiet bereddes möjlighet
anordna upplagring utan att behöva betala skatt, förrän bensinen uttoges
ur sålunda uppförda större depåer för försäljning till avnämare (förbrukare
eller återförsäljare). En ändring av förordningen om särskild skatt å bensin
och motorsprit i syfte att möjliggöra en sådan anordning vore fördenskull
önskvärd. Minimigränsen för en depås storlek syntes lämpligen böra sättas
till 2,000 kbm.

Kontrollstyrelsen, som hörts över promemorian, har tillstyrkt den ifrågasatta
författningsändringen. Styrelsen anför bland annat följande:

Såsom i promemorian erinras, innebära de i 3 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit meddelade bestämmelserna
angående påföringen av skatt å bensin, som tillverkats inom riket,
att skatten drabbar varan, så snart den lämnar tillverkningsstället. I den
mån tillverkaren utför bensinen från tillverkningsstället för att förvara
densamma i lager å annan plats, medför detta beskattningsförfarande, att
h^n nödgas ligga ute med visst oförräntat kapital, motsvarande det bensinen
paförda skattebeloppet, varjämte han tillskyndas en direkt förlust, vilken
hänför sig till skatten å den bensin, som under lagringen går förlorad genom
svinn. För bensinimportörerna ställa sig förhållandena i detta hänseende
gynnsammare, i det att de äga möjlighet att verkställa lagringen av bensin
å tullnederlag och därvid behöva erlägga bensinskatten allenast i den mån
varan utlämnas från nederlaget.

Hittills har såsom jämväl i promemorian påvisats berörda förhållande i
verkligheten icke åsamkat det företag, som ensamt här i landet för närvarande
tillverkar bensin, nämligen firman A. Johnson & C:o med oljeraffinaderi
i Nynäshamn, någon mera nämnvärd olägenhet, eftersom tillverkningen varit
av relativt begränsad omfattning och den lagring av bensin utanför tillverkningsstället,
som än så länge ifrågakommit, icke avsett större kvantiteter.
Vad angår tillverkningen av inhemsk bensin vid nämnda oljeraffinaderi
har densamma under senare år utgjort:

år 1933
» 1934
» 1935
» 1936
» 1937
» 1938

14.5 milj. liter,

16.3 » » ,

13.2 » » ,

15.6 » » ,

17.4 » » ,

20.3 » »

I anledning av de åtgärder, som statsmakterna genom beslut av 1938 års
riksdag vidtagit för säkerställande av en upplagring av tillräcklig storlek av
flytande bränslen — jfr prop. nr 233 och skrivelse nr 348 —, har frågan om
ovanberörda anordning beträffande påförande av skatt å inhemsk bensin numera
kommit i ett sådant läge, att skäl enligt styrelsens mening tala för en
ändring av skattebestämmelsen i fråga. Enligt förordningen den 10 juni 1938
(nr 367) angående handel med vissa mineraloljor åligger det, bland annat,
tillverkare vid oljeraffinaderi, vilken bedriver försäljning av där raffinerad
olja till förbrukare inom riket, att i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar
hålla ett konstant lager av sådan olja, motsvarande viss procent av den myckenhet,
han under nästföregående kalenderår försålt till förbrukare. I de i
anslutning till nämnda förordning i kungörelsen den 30 juni 1938 (nr 477)
meddelade tillämpningsföreskrifterna har Kungl. Maj:t dels förordnat, att
ovannämnda lagringsskyldighet skolat träda i tillämpning från och med den

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

5

1 januari 1939, dels bestämt lagiängsprocenten till 10 för tiden till och med
den 30 juni 1939 och till 20 för tiden efter sistnämnda dag. Erinras må,
att enligt det i ovannämnda proposition framlagda förslaget avsikten synes
vara, att i den mån erforderliga lagringsutrymmen hunne färdigställas, nå
upp till en lagerhållning av 30 procent. I allt fall kommer tillverkarens
lagerhållning att ökas och olägenheterna av skattebestämmelsema att bliva
mera kännbara. Dessa verkningar bliva i än större grad framträdande genom
det förhållandet, att tillverkningen av bensin vid oljeraffinaderiet i Nynäshamn
kommer att högst avsevärt stegras i jämförelse med nuvarande produktion.
För närvarande är under uppförande en helt ny anläggning för
bearbetning av råolja, vilken är avsedd att tagas i bruk under innevarande
år, varigenom bensintillverkningen därstädes beräknas komma att uppgå till
cirka 100 maij. liter årligen. På grund av den av statsmakterna påbjudna
lagringen av mineraloljor kommer härigenom tillverkarens lagerhållning av
bensin att avse betydligt större kvantiteter än för närvarande, i samband
varmed ökat behov av lagring av bensin även utanför fabriksområdet givetvis
kan väntas inträda.

Vad angår genomförandet av den ifrågasatta författningsändringen får kondol
Istyrelsen förorda, att i 3 § 3 mom. bensinskatteförordningen införes ett
nytt andra stycke av innehåll, att tillverkaren må, utan iakttagande av bestämmelserna
i första stycket om utlämningen medelst fakturering, från tillverkningsstället
utföra bensin för lagring å honom tillhörig, av kontrollstyrelsen
godkänd förvaringscistern. Faktureringen av sådan bensin jämte
därmed följande påföring av skatt avses i stället skola ske först då bensinen
utlämnas från sådan förvaringscistern. Härigenom drabbas alltså dylik
bensin av skatten först då lagringen av varan avslutats, och förhållandena
bliva därigenom för tillverkarens del mera likartade med vad som i detta
hänseende gäller för bensinimportörerna. Vad angår beskattningskontrollen
förutsättes denna böra anordnas på motsvarande sätt som gäller i fråga örn
utlämningen av bensin från tillverkningsstället, d. v. s. i huvudsak grundas
på bokföringsgranskning. Såtillvida kommer kontrollen att medföra ökat
arbete, som tillsyn måste utövas å flera platser än vad nu är fallet, då den i
huvudsak behöver ske allenast vid själva tillverkningsstället. Enligt vad
styrelsen inhämtat, skulle emellertid uppläggande av lager utanför tillverkningsstället
allenast ifrågakomma å ett fåtal platser, förslagsvis tills vidare
hö^st 4.

I promemorian har föreslagits, att en minimigräns av 2,000 kbm fastställes
i fråga örn storleken av de annorstädes än å tillverkningsstället befintliga
förvaringscisternerna. Då det såsom av det ovanstående framgår, skulle ankomma
på kontrollstyrelsen att godkänna förvaringscisternerna, torde det icke
vara påkallat att i förordningen intaga bestämmelse örn viss minimirymd å
dessa, utan torde föreskrifter därom böra meddelas av styrelsen i samband
med cisternernas godkännande för lagringsändamål.

Några särskilda åtgärder för beredande av ytterligare medel för hithörande
kontroll kostn ader synas åtminstone tills vidare icke erforderliga. Dessa
kostnader böra såsom hittills bestridas av det under sjunde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter (jfr k. prop. 249/
1932 oell k. brev till styrelsen den ,3/r, 1937). Då den kostnadsökning, som
i detta sammanhang skulle uppstå, torde bliva jämförelsevis ringa, påkallas
icke någon höjning av detta anslag.

I anslutning till det anförda har kontrollstyrelsen upprättat förslag till
ändrad lydelse av 3 § 3 och 5 mom. förordningen örn särskild skatt å bensin
och motorsprit.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sand. hr lil. ''-

Departements chefen.

6 Kungl. May.ts proposition nr lil.

Det i promemorian framförda förslaget avser att bereda möjlighet för bensintillverkare
här i riket att utföra bensin från tillverkningsstället till lagerplats
å annan ort utan att behöva erlägga skatt förrän bensinen uttages från
lagerplatsen. En dylik förskjutning av skattskyldighetens inträdande synes
mig väl motiverad, icke minst med hänsyn till den skyldighet att hålla lager,
som med stöd av den vid 1938 års riksdag beslutade förordningen angående
handel med vissa mineraloljor ålagts bland annat bensintillverkare. Såsom
kontrollstyrelsen antytt skulle den föreslagna ändringen dessutom medföra
större likställighet mellan tillverkare och importörer i fråga örn möjligheten
att lagra bensin utan skyldighet att betala skatt förrän vid utlämningen från
lagercistern. Jag finner mig fördenskull böra tillstyrka den föreslagna författningsändringen.

Det av kontrollstyrelsen utarbetade författningsförslaget har underkastats
vissa jämkningar av formell art. På sätt kontrollstyrelsen anfört torde det
böra ankomma å styrelsen att godkänna cistern, till vilken bensin överföres
för lagring; i promemorian ifrågasatt föreskrift om minimistorlek för förvaringsrum
skulle i så fall bliva onödig. I övrigt må erinras örn att kontrollstyrelsen
enligt 2 § kungörelsen den 6 juni 1929 (nr 122) med vissa bestämmelser
om särskild skatt å bensin äger utfärda närmare föreskrifter angående
kontrollen å beskattningen av inom riket tillverkad bensin.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att upprättat förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 3 § 3 och 5 mom. förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt d bensin och motorsprit måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.

897368. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.