Kungl. Alaj.ts proposition nr 110-

1

Nr 110.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension dt vissa
i statens tjänst anställda personer m. fl.; given
Stockholms slott den 11 februari 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—15:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 17 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn pension åt i det följande angivna, i statens tjänst anställda personer
m. fl. och anför därvid:

l:o.

Biträdet hos justitiekanslersämbctet Elin Beate Lagercrantz. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Lagercrantz är född den 28 juli 1869 och således 69 år gammal;
att hon sedan november månad 1906 eller under mer än 32 år varit anställd
såsom biträde hos justitiekanslersämbctet;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr Ilo.

1

2

Kungl. Majlis proposition nr Ilo.

att hon under denna sin anställning ombesörjt förekommande renskrivningsarbete
samt även uppsatt enklare expeditioner, varjämte hon anlitats
för en del arbete tillhörande registratorns befattning såsom redogörare hos
ämbetet;

att hon dessutom under tiden 1 januari 1921—31 mars 1922 innehaft uppdrag
att under registratorns ledning utföra diarieföring och sådan granskning
av arbetsredogörelser, som icke erfordrade juridisk utbildning;

att den för henne fastställda dagliga arbetstiden -— med undantag för
förenämnda tid 1 januari 1921—31 mars 1922, under vilken hon innehaft
heltidstjänst — uppgått till 2 timmar under åren 1906—1912 och 3 timmar
under tiden därefter, vartill särskilt under senare år kommit arbete å övertid; att

Lagercrantz’ avlöning, bortsett från dyrtidstillägg och ersättning för
övertidsarbete, utgjort 1,600 kronor för år under tiden 1 januari 1921—31
mars 1922, 1,200 kronor för år under tiden 1 april 1922—30 september 1937
samt 1,500 kronor för år under tiden därefter;

samt att hon dels före sin anställning hos justitiekanslersämbetet och dels
vid sidan om denna vid skilda tillfällen utfört skrivarbete åt statliga myndigheter,
nämligen justitiedepartementet, Svea hovrätt och Dalautredningen, för
vilket arbete hon uppburit ersättning med sammanlagt något över 3,000
kronor.

Justitiekanslersämbetet har hemställt om utverkande av pension åt Lagercrantz
till belopp av 1,200 kronor för år och därvid anfört, bland annat, följande: Ämbetet

kan icke underlåta att framhålla såsom beklagligt, att under den
avsevärda tid Lagercrantz varit anställd hos ämbetet en lämplig utväg icke
kunnat utfinnas att genom en fast anställning bereda henne bättre avlöning
än nu varit fallet samt en någorlunda tryggad ålderdom. Vissa framställningar
i sådant syfte avlätos åren 1921 och 1922 till Kungl. Majit, men de
biföllos icke, och sedan dess har någon åtgärd ej vidtagits för att förbättra
hennes ställning, ehuru möjlighet funnits att tilldela henne icke blott skrivarbete
i ökad omfattning utan också mera kvalificerade arbetsuppgifter,
vilka Lagercrantz varit väl skickad att fullgöra. Framhållas bör, att —
såsom ämbetet i tidigare framställning till Kungl. Maj :t uttalat —- det endast
varit på grund av Lagercrantz’ stora arbetsintensitet som den för renskrivningsgöromålen
erforderliga tiden kunnat begränsas i den omfattning som
skett, samt att hon under de 32 år hennes anställningstid hittills varat icke
—- bortsett från semester och kortare ledighet vid ett tillfälle på egen bekostnad
— varit frånvarande från arbetet mer än två dagar, då sjukdom hindrade
inställelse.

Beträffande frågan örn det pensionsbelopp, som kan anses skäligt, får
justitiekanslersämbetet anföra, att enligt ämbetets uppfattning Lagercrantz’
arbetsuppgifter varit något mer kvalificerade än vad som normalt åligger ett
kontorsbiträde samt att henne knappast göres rättvisa, om icke hennes arbetstid
uppskattas åtminstone något över halv tid. Ämbetet vill med hänsyn
till vad sålunda anförts om Lagercrantz’ tjänsteuppgifter samt arbets- och
anställningstid ifrågasätta, att pensionen beräknas till 2/3 av det för c. o.
kvinnligt kontorsbiträde i 4 lönegraden stadgade pensionsunderlaget med

Kungl. Alaj.ts proposition nr 110•

3

viss jämkning uppåt. Dylikt pensionsunderlag utgör 1,404 kronor och 2/3
därav utgör 936 kronor. Möjligen böra principiella skäl föranleda ytterligare
avdrag såsom för ej erlagda pensionsavgifter. Den jämkning uppåt, som
enligt vad ämbetet nyss antydde föranledes av hennes arbetsuppgifter, påkallas
i än högre grad av att Lagercrantz i möjligaste mån torde böra gottgöras
den missgynnade ställning hon intagit såsom arbetstagare i statens
tjänst. Denna ställning synes hava varit desto mer oförtjänt som Lagercrantz
fullgjort praktiskt taget allt skrivarbete hos justitiekanslersämbetet
under mer än 30 års tid. Justitiekanslersämbetet vill framföra en vädjan till
Kungl. Maj:t, att pensionsfrågan måtte, såvitt möjligt, lösas så, att pensionen
för Lagercrantz icke sättes lägre än 1,200 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Lagercrantz till belopp av 1,008
kronor för år och därvid anfört i huvudsak följande:

Då Lagercrantz under mer än 30 år innehaft stadigvarande anställning i
statens tjänst och därunder fullgjort praktiskt taget allt skrivarbete hos
justitiekanslersämbetet, hade det varit naturligt, örn hennes anställningsförhållanden
blivit ordnade så att hon vid avgången varit berättigad till pension.
Att märka är att — enligt vad som blivit upplyst — förutsättningarna för
åtgärder i sådan riktning förefunnits i betraktande av behovet av biträdeshjälp
å justitiekanslersexpeditionen.

Framhållas må därjämte, att efter tillkomsten av kungörelsen den 15 juni
1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare
vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen möjlighet finnes
att bereda extra ordinarie anställning även åt personal i biträdesgraderna
med halvtidstjänstgöring. På grund av sin ålder hade Lagercrantz dock
icke kunnat erhålla anställning enligt dessa bestämmelser.

I betraktande av i detta fall föreliggande särskilda omständigheter anser
sig statskontoret böra förorda framställning till riksdagen om en årlig pension
åt Lagercrantz från och med dagen näst efter den, då hon lämnar
sin anställning hos kanslersämbetet.

Därest — på sätt justitiekanslersämbetet ifrågasatt — pensionen bestämdes
med utgångspunkt från 2/3 av pensionsunderlaget, 1,404 kronor, för kvinnlig
extra ordinarie befattningshavare i 4 lönegraden, skulle det årliga pensionsbeloppet
utgöra 936 kronor. Även om förhållandena i detta fall kunna
motivera någon höjning av sagda belopp, kan statskontoret — i betraktande
jämväl av den omständigheten att Lagercrantz ej erlagt några pensionsav
gifter — icke tillstyrka, att pensionen fastställes till högre belopp än 1,000
kronor eller — efter avrundning till närmast högre med 12 jämnt delbara tal
— 1,008 kronor.

Även jag anser mig kunna förorda, att pension beredes Lagercrantz. Pensionen
synes mig böra bestämmas i enlighet med statskontorets förslag. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att biträdet hos justitiekanslersämbetet Elin Beate Lagercrantz
må från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
från anslaget lill diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 1,008 kronor.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr lid.

2:o.

Förste kanslivaktmästaren vid svenska beskickningen i Rom Umberto
Crescini. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Crescini, som är italiensk medborgare, är född den 20 augusti 1866
och alltså 72 år gammal;

att han sedan den 1 november 1919 varit anställd såsom förste kanslivaktmästare
vid svenska beskickningen i Rom;

samt att han under de senaste fyra åren åtnjutit en årlig avlöning av 2,350
kronor, varå ej utgått dyrtidstillägg.

Sändebudet i Rom har gjort framställning om beredande av pension åt
Crescini.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra
mot att, i likhet med vad som skett i tidigare fall av likartad beskaffenhet,
pension utverkades åt Crescini genom framställning till riksdagen.
Beträffande storleken av pensionen har statskontoret ifrågasatt ett belopp
av 1,008 kronor för år, varå dyrtidstillägg icke borde utgå.

I överensstämmelse med statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste kanslivaktmästaren vid svenska beskickningen
i Rom Umberto Crescini må från och med månaden näst
efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,008 kronor,
varå dyrtidstillägg ej skall utgå.

3:o.

Konstruktören å marinförvaltningens ingenjöravdelning Axel Ludvig
Theodor Nilson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nilson är född den 3 april 1872 och således 66 år gammal;
att han varit anställd vid ingenjördepartementet å Karlskrona örlogsvarv
under tiden 1 oktober 1887—30 november 1902, därav intill utgången av
februari månad 1901 såsom daglönare och under tiden därefter såsom ritare
med månadslön;

att han från och med den 1 december 1902 varit anställd å marinförvaltningens
ingenjöravdelning med tjänstgöring till en början såsom ritare och
senare såsom konstruktör;

samt att Nilsons avlöning sedan den 1 juni 1932 utgjort 6,672 kronor för
år jämte dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid nyreglerade verk
gällande grunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

5

Marinförvaltningen har gjort framställning om utverkande av pension åt
Nilson till belopp av 3,444 kronor för år och därvid anfört i huvudsak följande: Genom

beslut den 30 juni 1936 förklarade Kungl. Majit hinder ej möta
för marinförvaltningen att meddela viss vid ämbetsverkets tekniska avdelningar
anställd civil icke-ordinarie personal anställning såsom extra ordinarie
tjänsteman enligt kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser
för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet. Enär Nilson vid tidpunkten för detta Kungl. Maj :ts beslut
redan uppnått den levnadsålder av 63 år, då enligt kungörelsen den 31 januari
1936 (nr 25) angående pensionsålder för vissa icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet pensionsåldern för konstruktör inträder, har han
ej — såsom eljest skulle hava skett — kunnat anställas såsom sådan befattningshavare,
som avses i förstnämnda kungörelse den 22 juni 1928 (nr 215).
Vid sådant förhållande är Nilson vid sin avgång ur tjänst icke berättigad till
pension enligt gällande pensionsbestännnelser. Med hänsyn till Nilsons långa
anställning i statens tjänst och hans därunder visade stora arbetsskicklighet,
nit och intresse anser marinförvaltningen, att Nilson bör komma i åtnjutande
av pension till samma belopp, vartill han skulle varit berättigad, örn han blivit
anställd såsom konstruktör i 18 lönegraden enligt nyssnämnda kungörelse
den 22 juni 1928 (nr 215), eller 3,444 kronor för år. Pensionsavgifter hava visserligen
ej erlagts av Nilson, men med hänsyn till anställningstidens längd och
den omständigheten att han icke kunnat erhålla anställning såsom extra ordinarie
tjänsteman, finner sig marinförvaltningen böra föreslå, att sedvanligt
avdrag med 10 procent icke göres.

Statskontoret har — under hänvisning till 1936 års riksdags beslut i fråga
örn pension åt förre konstruktören vid arméförvaltningens fortifikationsde
partement, ingenjören N. Sjunnesson (prop. nr 92, p. 1.; bankoutsk. uti. nr
20, p. 4; riksd. skr. nr 364) —- tillstyrkt, att Nilson, som syntes kunna åberopa
en anställningstid i statens tjänst av omkring 45 år efter 21 års ålder,
finge komma i åtnjutande av årlig pension med det av marinförvaltningen
föreslagna beloppet, 3,444 kronor.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension beredes Nilson. Då
det icke synes böra ifrågakomma, att Nilson —- ehuru icke författningsenligt
berättigad till pension och ehuru han icke haft att vidkännas kostnad
för sin pensionering — skulle komma i åtnjutande av pension, fullt motsvarande
vad som tillkommer jämförlig befattningshavare, å vilken veder
börligt pensionsreglemente äger tillämpning, vill jag emellertid förorda någon
minskning av det av myndigheterna föreslagna beloppet, förslagsvis till
3,108 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att konstruktören å marinförvaltningens ingenjöravdelning
Axel Ludvig Theodor Nilson må från och med månaden näst
efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget lill diverse pensioner och understöd
m. in. uppbära en årlig pension av 3,108 kronor.

.6

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

4:o.

Förre indelte soldaten vid Jämtlands fältjägarregemente, furiren Johan
Gottfrid Forsberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Forsberg är född den 24 juli 1875 och alltså 63 år gammal;

att han varit anställd såsom indelt soldat vid Jämtlands fältjägarregemente
under tiden 23 februari 1900—1 november 1937;

att han förordnats till furir i regementet;

att han åtnjuter underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med, förutom
dyrtidstillägg, 100 kronor för år;

att han under åren 1914—1937 varit inkallad till ständig tjänstgöring
vid regementet i egenskap av dagkorpral eller vedgårdsförman under en
tid av sammanlagt omkring 15 år 6 månader, därvid frånräknats den tid
om 30 dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt soldat
åliggande repetitionsövningar;

att Forsbergs avlöning under de senaste 5 åren uppgått till i medeltal omkring
1,200 kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;

samt att Forsberg befinner sig i stort behov av understöd.

Sedan Forsberg — under åberopande av kungörelsen den 7 december 1934
(nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal

1 statens tjänst, jämförd med kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 449) angående
tillämpning å viss indelt personal vid armén av förstnämnda kungörelse
— hos statens pensionsanstalt gjort framställning om pension, har
pensionsanstalten genom beslut den 4 april 1938, enär Forsberg icke före
uppnådda 60 levnadsår varit under en tid av sammanlagt minst 15 år inkallad
till ständig tjänstgöring, funnit sig på grund av bestämmelserna i

2 § omförmälda kungörelse den 7 december 1934 (nr 585) förhindrad att
tilldela honom pension.

Forsberg har sedermera hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande
av pension.

Chefen för Jämtlands fältjägarregemente har tillstyrkt ansökningen.

Arméförvaltningens civila departement har — under erinran att 1938
års riksdag (prop. nr 244, p. 3 och 4; bankoutsk. uti. nr 31, p. 4 och 5; riksd.
skr. nr 194) beviljat pension till belopp av 468 kronor åt envar av förre
indelte soldaten vid Dalregementet, furiren A. Falk och indelte furiren vid
Västerbottens regemente, sergeanten S. E. Widmark, vilka varit inkallade
till ständig tjänstgöring under respektive 18 år 8 månader och 16 år 6 månader
men i likhet med Forsberg icke haft dylik tjänstgöring under en
tid av minst 15 år före 60 års ålder — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen bevilja Forsberg en årlig pension till belopp av 468 kronor,
att utgå från och med den 1 januari 1939.

Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement
sålunda föreslagit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

7

Då i förevarande ärende föreligga i huvudsak enahanda förhållanden
som i de av arméförvaltningens civila departement åberopade ärendena, vill
jag förorda, att pension utverkas åt Forsberg i enlighet med myndigheternas
förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att förre indelte soldaten vid Jämtlands fältjägarregemente,
furiren Johan Gottfrid Forsberg må, räknat från
och med den 1 januari 1939, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 468 kronor.

5:o.

Förre indelte korpralen vid Dalregementet, furiren Johan Törn. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Törn är född den 21 januari 1870 och således 69 år gammal;

att han varit anställd såsom indelt soldat (korpral) vid dalregementet under
tiden 22 mars 1889—30 juni 1938.

att han förordnats till furir i regementet;

att han åtnjuter underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med, förutom
dyrtidstillägg, 250 kronor för år ävensom korpralstillägg med 60 kronor
för år;

att han under åren 1915 och 1916 samt 1921—1938 varit inkallad till ständig
tjänstgöring vid regementet i egenskap av dagkorpral, tvättmästare eller
biträde hos regementsväbeln under en tid av sammanlagt omkring 17 år 3
månader, därvid frånräknats den tid av omkring 30 dagar årligen, varunder
han fullgjort honom såsom indelt soldat åliggande repetitionsövningar;

att hans avlöning utgjort 1,385 kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner; samt

att Törn lever i knappa ekonomiska omständigheter.

Enär Törn före uppnådda 60 levnadsår icke varit under en tid av sammanlagt
minst 15 år inkallad till ständig tjänstgöring, är han ej berättigad till
pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, jämförd med
kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 449) angående tillämpning å viss indelt
personal vid armén av förstnämnda kungörelse.

Törn har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Chefen för Dalregementet och chefen för andra arméfördelningen hava
tillstyrkt ansökningen.

Arméförvaltningens civila departement har — under erinran om de i nästföregående
punkt omförmälda ärendena angående pension åt förre indelte
soldaten vid Dalregementet, furiren A. Falk och indelte furiren vid Väster -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

bottens regemente, sergeanten S. E. Widmark — hemställt, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen bevilja Törn en årlig pension till belopp av 468 kronor,
att utgå från och med den 1 januari 1939.

Statskontoret har anslutit sig till arméförvaltningens civila departements
förslag.

Under åberopande av vad jag i det under nästföregående punkt upptagna
ärendet hemställt, tillstyrker jag, att förslag framlägges för riksdagen om pension
åt Törn, att utgå med av myndigheterna föreslaget belopp. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre indelte korpralen vid Dalregementet, furiren Johan
Törn må, räknat från och med den 1 januari 1939, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 468 kronor.

6 :o.

Städerskan hos pensionsstyrelsen Emma Sofia Karlberg, född Eriksson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlberg är född den 23 april 1877 och således 61 år gammal;

att hon sedan den 5 februari 1920 eller under omkring 19 år varit anställd
såsom städerska hos pensionsstyrelsen;

att Karlbergs dagliga arbetstid utgjort 3 å 4 timmar;

samt att hennes ersättning för städningsarbetet under de senaste 10 åren
utgjort i medeltal något över 700 kronor för år.

Pensionsstyrelsen har — med förmälan att Karlberg ansetts icke kunna
tillerkännas pension enligt gällande bestämmelser rörande pensionering av
arbetare i statens tjänst — hemställt, att pension måtte utverkas åt Karlberg
genom framställning till riksdagen.

Statskontoret har erinrat, att 1938 års riksdag (prop. nr 244, p. 7; bankoutsk.
uti. nr 31, p. 9; riksd. skr. nr 194) beviljat pension till belopp av 360
kronor för år åt en var av fyra vid riksförsäkringsanstalten anställda städerskor,
för vilka den dagliga arbetstiden uppgått till i medeltal 3 V2 timmar,
och har statskontoret, då omständigheterna i nu föreliggande ärende
syntes i huvudsak likartade med förhållandena i nyss åberopade fall, förklarat
sig icke vilja göra erinran mot att framställning avlätes till riksdagen örn
pension åt Karlberg till belopp av 360 kronor för år.

I likhet med myndigheterna finner jag omständigheterna i ärendet sådana,
att det kan anses skäligt, att pension beredes Karlberg. Beträffande
pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till statskontorets förslag. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo. J

att städerskan lios pensionsstyrelsen Emma Sofia Karlberg,
född Eriksson, må från och med månaden näst efter
den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.

7 :o.

Platsledarna hos statens arbetslöshetskominission Petter Olof Sandell
och Carl Magnus Johansson Ström. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Sandell,

att han är född den 26 juli 1873 och således 65 år gammal;
att han genomgått folkskola och tekniskt läroverk ävensom polisbefälsskola; att

han under tiden 1 januari 1903—28 februari 1904 eller under 1 år 2
månader tjänstgjort såsom avdelningsingenjör bos statens järnvägar vid
ombyggnaden av bangården i Alvesta;

att han sedan den 31 oktober 1921 under en tid av sammanlagt omkring
16 V2 år varit anställd vid södra Sveriges statsarbeten och statens arbetslöshetskommission; att

han under sin anställning hos södra Sveriges statsarbeten och arbetslöshetskommissionen
tjänstgjort såsom arbetsledare, platsledare och redogörare
eller ledare för komplex av statliga reservarbeten;

att Sandells kontanta avlöning, varå dyrtidstillägg icke utgått, uppgått till
6,600 kronor för år under tiden 1 november 1928—31 december 1930, 7,200
kronor för år under tiden 1 januari 1931—30 juni 1933 och 7,800 kronor
för år under tiden därefter, varjämte Sandell åtnjutit förmån av fri bostad
jämte vedbrand;

samt att Sandell kommer att frånträda sin anställning hos arbetslöshetskommissionen
med utgången av februari månad 1939;
beträffande Ström,

att han är född den 6 februari 1872 och således 67 år gammal;
att han under tiden 12 augusti 1889—23 april 1895 varit anställd såsom
artillerist vid Svea artilleriregemente;

att han under tiden 1 augusti 1919—31 december 1938 eller under sammanlagt
19 år 5 månader innehaft anställning vid skogssällskapets statsarbeten,
södra Sveriges statsarbeten eller statens arbetslöshetskominission
och därunder tjänstgjort såsom biträdande arbetsledare, platsledare eller
platsledare och redogörare;

samt alt Ströms kontanta avlöningsförmåner, å vilka han icke ägt uppbära
dyrtidstillägg, utgjort under tiden 1 april 1924—31 december 1931
4,800 kronor för år samt under tiden därefter 5,100 kronor för år, varjämte
han åtnjutit fri bostad och vedbrand eller kontant ersättning därför.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

Statens arbetslöshetskommission har hemställt om utverkande av pension
åt Sandell och Ström och därvid beträffande arten av dessas arbetsuppgifter
anfört i huvudsak följande:

Platsledare vid statligt reservarbete har att med biträde av honom underställd
personal ombesörja och leda utförandet av alla å arbetsplatsen förekommande
arbeten samt att svara för de med arbetsplatsens skötsel förbundna
göromålen. I de fall, då platsledare tillika är förordnad som redogörare,
åligger det honom att under uppbördsmannaansvar omhänderhava
arbetsplatsens kassa och förråd samt räkenskaper och redovisningar därför.
För en platsledare, vilken, såsom Sandell, varit ledare för ett helt komplex
av arbetsplatser, eller, såsom fallet varit beträffande Ström, anförtrotts att
samtidigt leda flera arbetsplatser, har med hänsyn till det ökade ansvar och
den ökade arbetsbörda dylika förordnanden ansetts medföra lönen fastställts
till högre belopp än för vanlig platsledare.

Statskontoret har i avgivet utlåtande tillstyrkt pension åt Sandell till belopp
av 1,308 kronor för år och åt Ström till belopp av 1,008 kronor för år
och därvid anfört bland annat följande:

I proposition till 1936 års riksdag (nr 196, p. 15) angående pension åt
förre schaktmästaren hos statens arbetslöshetskommission E. P. Nestor uttalade
departementschefen, att det syntes skäligt, att sådana arbetare, å vilka
visserligen på grund av arbetets natur tjänstepensionsreglementet för arbetare
icke vore tillämpligt men vilka personligen haft en längre tids fortlöpande
anställning i statstjänst samt vilka — i likhet med Nestor -— haft mera
krävande arbetsuppgifter och högre avlöningsförmåner än vad vanligen
vore fallet beträffande arbetsförmän, korame i åtnjutande av något högre
pension än som följde av en tillämpning av kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst. Departementschefen ansåg det böra ifrågasättas, att i
de sannolikt relativt få fall, där ur nu angivna synpunkter dylik högre pension
kunde vara motiverad, till vederbörande finge — i stället för pension
enligt nämnda kungörelse — utgå en enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens
bestämmande i varje särskilt fall efter omständigheterna avvägd förhöjd
pension.

I anslutning till den ståndpunkt, Kungl. Maj:t och riksdagen i enlighet
härmed intagit till förenämnda pensionéringsfall, vill statskontoret tillstyrka,
att hos statens arbetslöshetskommission anställda Sandell och Ström genom
framställning till riksdagen komma i åtnjutande av pension av statsmedel.
Med hänsyn till de avlöningsförmåner, nämnda anställningshavare
åtnjutit hos kommissionen, ävensom till de anställningstider, de kunnat
åberopa i statstjänst, synas pensionsbeloppen, med anpassning efter den i
ovanberörda fall beviljade pensionen, skäligen böra bestämmas till för Sandell
1,308 kronor och för Ström 1,008 kronor för år.

Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört har statens arbetslöshetskommission
inkommit nied en ytterligare skrivelse i ärendet, däri kommissionen
anhållit, att pensionerna åt Sandell och Ström måtte bestämmas
till högre belopp än vad statskontoret ifrågasatt, och därvid anfört i huvudsak
följande:

Av statskontorets utlåtande synes framgå, att statskontoret ansett Sandell
och Ström i fråga om tjänsteställning vara i huvudsak jämförbara med arbetsförmän.
Detta är emellertid icke fallet. Vederbörande äro tjänstemän, vil -

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

ket framgår bl. a. av att enligt av kommissionen utfärdat avlöningsreglemente
nu ifrågavarande befattningshavare hava att fullgöra sin tjänst under
ämbetsmannaansvar. En platsledare har jämlikt gällande instruktion att
ansvara för arbetsplatsens tekniska och ekonomiska skötsel och att P|iinlägga
arbetets bedrivande i detalj, övervakningen av platsledarens arbete
sker genom i Stockholm stationerade inspekterande ingenjörer. Titeln platsledare
är en av kommissionen sedan länge brukad benämning på den högste
av de vid en arbetsplats stationerade tjänstemännen och har tillkommit tor
att i en och samma instruktion kunna reglera samtliga platsledares tjänsteåligganden.
Givet är emellertid, att, då arbetsuppgifterna på kommissionens
arbetsplatser i hög grad växla med hänsyn till arbetsplatsernas större eller
mindre omfattning och ur teknisk synpunkt mer eller mindre krävande natur,
platsledarens kvalifikationer, uppgifter och ansvar kunna vara väsentligt
olika på olika platser. I vissa fall förekommer, att en platsledare sa
gott som ensam kan sköta en arbetsplats, under det att han i andra fall har
ett stort antal personer i befälsställning till sin hjälp, vilka personer i hkhet
med platsledaren även äro att hänföra till gruppen tjänstemän. I vissa lall
måste därför kommissionens platsledare vara högt kvalificerade personer,
enär de inneha arbetsuppgifter fullt jämförliga med dem som tillkomma
exempelvis arbetschef vid de större av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
arbeten eller sektionsingenjör vid statens järnvägsbyggnader.

Att lönerna till nu ifrågavarande tjänstemän liksom i allmänhet lönerna
till kommissionens ledningspersonal hållits förhållandevis låga har sin grund
i de starka fluktuationerna i kommissionens verksamhet. Kommissionen
har nämligen ansett sig böra utmäta personalens löner med hänsyn till de
uppgifter, som tillkomma densamma vid mindre omfattande verksamhet.

Sandell har under sin tjänstgöring haft att leda såväl enstaka större arbetsplatser
(bl. a. Hällefors järnväg) som — och vanligen — grupper av
arbetsplatser, s. k. komplex. Tidvis har honom underställd personal i
tjänstemannaställning uppgått till ett 30-tal personer och den under hans
befäl stående arbetsstyrkan till 1,000 ä 1,200 arbetare och forman.

Ström som visserligen haft något mindre omfattande arbetsuppgifter an
Sandell, har dock tidvis haft att leda komplex, bestående av fyra arbetsplatser
och den honom underställda ledningspersonalen i tjanstemannastallning
har uppgått till ett 10-tal personer samt under hans befäl stående arbetare
och förmän till omkring 350.

I likhet med myndigheterna anser jag Sandell och Ström böra komma i
åtnjutande av pension. Med hänsyn till vad i ärendet delvis efter det
statskontoret avgivit sitt utlåtande — blivit upplyst rörande arten av de arbetsuppgifter.
som åvilat Sandell och Ström, samt föreliggande omständigheter
i övrigt synas mig de av statskontoret ifrågasatta pensionsbeloppen
alltför låga. För egen del vill jag såsom i förevarande fall skälig pension
föreslå för Sandell 2,004 kronor och för Ström 1,608 kronor för år. Jag
hemställer alltså, alt Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att platsledarna hos statens arbetslöshetskommission Petter
Olof Sandell och Carl Magnus Johansson Ström må
från och med månaden näst efter den, varunder de avgått
från sin anställning hos kommissionen, under sin återstående
livstid frän anslaget till diverse pensioner och understöd
lii. m. uppbära årliga pensioner, Sandell till belopp av
2.004 kronor och Ström till belopp av 1,608 kronor.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

8:o.

Förra köksföreståndarinna» vid barnmorskcläroanstalten i Stockholm
Ester Hedberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hedberg är född den 16 september 1876 och alltså 62 år gammal;

att hon varit anställd såsom föreståndarinna för barnmorskeläroanstaltens
i Stockholm elevkök under tiden från och med den 9 oktober 1920 intill
utgången av ar 1938, då i samband med av statsmakterna beslutad omorganisation
av barnmorskeundervisningen elevköket nedlagts och Hedberg nödgats
lämna sin anställning;

samt att Hedberg åtnjutit kontant lön, varå dyrtidstillägg ej utgått, till
belopp av 2,100 kronor för år ävensom fri bostad och kost, vilka naturaförmåner
kunna uppskattas till ett årligt värde av 1,200 kronor.

överläraren vid barnmorskelåroanstalten i Stockholm har gjort framställning
om beredande av pension åt Hedberg till belopp av 900 kronor för år.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt bifall till framställningen.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Hedberg till belopp av 804 kronor
lör år och därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet anfört i huvudsak
följande:

i D?,av11I.Iedberf’'' åtnjutna avlöningsförmånerna torde, med beaktande av att
dyrtidstillägg icke utgått, närmast motsvara lön enligt 7 löneklassen å G-ort
i de för befattningshavare vid statens nyreglerade verk gällande löneplanerna.
Med utgångspunkt från lönen å A-ort i samma löneklass, 2,220 kronor,
skulle med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder pensionen för Hedberg
kunna bestämmas till 804 kronor (a/3 X 2,220 = 1,480; 1,480 _ 10 %

därav 1,332; /30 X 1,332 = 799, efter vederbörlig jämkning 804).

Även jag anser mig kunna förorda, att pension beredes Hedberg. Pensionen
synes mig skäligen böra bestämmas till det av statskontoret föreslagna
beloppet, 804 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att förra köksföreståndarinnan vid barnmorskeläroanstalten
i Stockholm Ester Hedberg må, räknat från och med den
1 januari 1939, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 804 kronor.

9:o.

Kassörskan viel tandläkarinstitutets tandfyllningsavdelning Milda Sofia
Skarström, född Lundin. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Skarström är född den 7 maj 1871 och således 67 år gammal;
att hon den 25 juni 1892 antagits till telegrafelev och den 21 december
1894 förordnats till extra ordinarie telegrafist, vilken anställning hon på
grund av giftermål lämnat med utgången av mars månad 1901;

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

13

att hon sedan höstterminen 1909 varit anställd såsom kassörska vid tandläkarinstitutets
tandfyllningsavdelning;

att Skarström, sedan kassörskebefattningen från och med den 1 juli 1938
uppförts å extra ordinarie stat med placering i lönegraden B 7, förordnats
att såsom vikarie uppehålla befattningen tills vidare, dock högst intill utgången
av juni månad 1939;

samt att Skarström under de senaste 10 åren uppburit ett årligt arvode av
2,775 kronor jämte dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid nyreglerade
verk gällande grunder.

Kanslern för rikets universitet har — i anledning av en av tandläkarinstitutets
lärarråd gjord, av karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium
tillstyrkt framställning — hemställt om utverkande av pension åt Skarström
till skäligt belopp.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Skarström till belopp av 1,332 kronor
för år och därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet anfört
i huvudsak följande:

De av Skarström åtnjutna avlöningsförmånerna motsvara närmast lön enligt
7 löneklassen å G-ort i de för nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen
gällande löneplanerna. Avlöningen å A-ort i samma löneklass
utgör 2,220 kronor. Med utgångspunkt från V3 av detta belopp, eller 1,480
kronor, synes pensionen med hänsyn till en beräknad tjänstetid av 30 år
böra bestämmas till 1,480 kronor, minskat med 10 procent på grund av att
pensionsavgifter icke blivit erlagda, eller till 1,332 kronor.

I likhet med myndigheterna finner jag mig böra förorda, att pension utverkas
åt Skarström. I enlighet härmed och då det av statskontoret föreslagna
pensionsbeloppet synes mig skäligt, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kassörskan vid tandläkarinstitutets tandfyllningsavdelning
Milda Sofia Skarström, född Lundin, må från och
med dagen näst efter den, då hon lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1,332 kronor.

10:o.

Förra städerskan vid högre allmänna läroverket i Linköping Augusta
Matilda Wrang-Karlén, född Karlsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wrang-Karlén är född den 25 april 1875 och således 63 år gammal;
att hon från och med höstterminen 1915 till och med vårterminen 1937
eller under omkring 22 år varit anställd såsom städerska vid högre allmänna
läroverket i Linköping;

att hennes dagliga arbetstid under terminerna regelmässigt uppgått till 3
å 4 timmar;

14

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

att arbetstiden under undervisningsfria dagar samt vid storrengöring vid
terminernas början uppgått till 7 å 8 timmar för dag;

att Wrang-Karléns ersättning för städningsarbetet utgjort, intill utgången
av vårterminen 1918 400 kronor för år och under tiden därefter omkring
650 kronor för år;

att hennes arbetsförmåga är på grund av sjukdom varaktigt nedsatt till
V3 eller mindre av den för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan;

samt att Wrang-Karlén, som är frånskild, ej åtnjuter något underhållsbidrag
från sin förre man.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping har — med förmälan
att Wrang-Karlén ansetts icke kunna tillerkännas pension enligt gällande
bestämmelser rörande pensionering av arbetare i statens tjänst — hos skolöverstyrelsen
anhållit örn utverkande av pension åt Wrang-Karlén.

Skolöverstyrelsen har — under hänvisning till 1938 års riksdags beslut
angående pension åt fyra vid riksförsäkringsanstalten anställda städerskor
(prop. nr 244, p. 7; bankoutsk. uti. nr 31, p. 9; riksd. skr. nr 194) — hemställt
om beredande av pension åt Wrang-Karlén till belopp av 360 kronor
för år, att utgå från och med den 1 juli 1937.

Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till
skolöverstyrelsens hemställan.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden anser jag mig kunna tillstyrka,
att pension beredes Wrang-Karlén med belopp, som föreslagits av ämbetsverken.
Pensionen synes mig skäligen böra få av Wrang-Karlén åtnjutas
från och med den 1 januari 1939. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid högre allmänna läroverket i Linköping
Augusta Matilda Wrang-Karlén, född Karlsson, må,
räknat från och med den 1 januari 1939, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.

Illo.

Kamreraren och sekreteraren hos handelsflottans pensionsanstalt Nils
Axel Fredrik Erdmann. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Erdmann är född den 23 september 1860 och således 78 år gammal;
att han sedan maj månad 1883 eller sålunda under nära 56 år varit anställd
hos handelsflottans pensionsanstalt, intill utgången av år 1894 såsom
kanslist och under tiden därefter såsom kamrerare och sekreterare;

att Erdmanns arvode hos pensionsanstalten till en början utgjort 2,000
kronor för år, därefter successivt stigit och sedan år 1919 utgått med 3,300

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

15

kronor för år, med undantag dock för vart och ett av åren 1921 och 1922,
då det årliga arvodet utgjort 4,000 kronor;

att dyrtidstillägg ej utgått å nämnda arvoden;

att Erdmann beräknas komma att lämna sin nämnda anställning med utgången
av juni månad 1939 i samband med av statsmakterna beslutad omläggning
av pensionsanstaltens verksamhet;

samt att han innehaft .anställning hos riksgäldskontoret, senast såsom
revisor och bokhållare, under tiden från och med den 16 januari 1879 intill
utgången av mars månad 1915, då han enligt beslut av fullmäktige i
riksgäldskontoret förflyttades på pensionsstat med rätt till pension, numera
utgående med 3,504 kronor för år jämte dyrtidstillägg.

Direktionen över handelsflottans pensionsanstalt har hemställt om beredande
av pension åt Erdmann från och med den 1 juli 1939 och därvid anfört,
bland annat, följande:

Den mycket långa tid, varunder Erdmann på ett synnerligen skickligt
och förtjänstfullt sätt ägnat sina krafter åt handelsflottans pensionsanstalt,
gör det enligt direktionens åsikt skäligt, att honom beredes högsta möjliga
tillägg till den pension, som han åtnjuter från riksgäldskontoret. Vid utmätande
av beloppet av denna tilläggspension anser direktionen skälig hänsyn
böra tagas även till det förhållandet, att såvitt direktionen kunnat finna
det årliga arvode å 3,300 kronor, som sedan flera år utgått till Erdmann,
i själva verket varit lägre än som svarat mot det med hans befattning förbundna
arbete och ansvar. Direktionen finner sig därför böra föreslå, att
tilläggspensionen i varje fall icke bestämmes till lägre belopp än att densamma
jämte dyrtidstillägg tillsammans med pension och dyrtidstillägg
från riksgäldskontoret uppgår till belopp, som svarar mot pension med dyrtidstillägg
vid befattning i 26 lönegraden vid reglerade verk.

Kommerskollegium har tillstyrkt den sålunda gjorda framställningen.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande:

Såsom framgår av handlingarna i ärendet, har Erdmann tidigare under
omkring 36 år innehaft befattning hos riksgäldskontoret, från vilken tjänst
han —- enligt vad statskontoret under hand inhämtat — på grund av sjuklighet
avgått år 1915 med rätt till pension.

På grund av vad sålunda förekommit samt i betraktande av, bland annat,
att Erdmann tidigare innehaft befattningen hos pensionsanstalten vid
sidan av ovannämnda befattning hos riksgäldskontoret samt att han ansetts
kunna upprätthålla förstnämnda befattning intill nära 79 års ålder, kan
statskontoret för sin del icke finna annat än att Erdmanns befattning hos
pensionsanstalten till sin karaktär är en bisyssla och att pension å densamma
följaktligen icke bör komma ifråga. Statskontoret anser sig därför
icke kunna tillstyrka bifall till den i ärendet gjorda hemställan.

Därest Kungl. Maj:t likväl med hänsyn lill Erdmanns synnerligen långvariga
anställning hos handelsflottans pensionsanstalt skulle finna att någon
pension bör beredas honom vid hans avgång från befattningen, vill det
synas statskontoret, att en sådan pension icke bör bestämmas högre än till
ett belopp av förslagsvis 600 kronor för år räknat.

Med anledning av statskontorets utlåtande har ordföranden i direktionen
över handelsflottans pensionsanstalt, kommerserådet G. E. Landberg inkommit
med en promemoria i ärendet av i huvudsak följande innehåll:

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

Erdmanns osedvanligt långa tjänstetid synes i och för sig vara av beskaffenhet
att i hög grad förminska de betänkligheter, som av statskontoret
tydligen ur principiell eller prejudikatssynpunkt göras gällande med hänsyn
till den av ämbetsverket gjorda klassificeringen av nu ifrågavarande
befattning såsom bisyssla. Uppmärksammas bör i detta sammanhang det
förhållandet, att den 1 juli 1939 förflutit icke mindre än 2-1 år, sedan Erdmann
lämnade sin befattning i riksgäldskontoret. Att Erdmann bibehållits
vid förordnandet såsom kamrerare och sekreterare så länge som till nära
79 års ålder har sin grund i två skäl, nämligen dels att Erdmann besuttit
och alltjämt besitter en säkerligen sällsynt vitalitet, som tagit sig uttryck i
aldrig sviktande samvetsgrannhet och säkerhet i handhavandet av anstaltens
angelägenheter dels ock att en omorganisation av pensions- och understödsväsendet
under många år ansetts nära förestående, ehuru den av särskilda skäl
undanskjutits år efter år samt att ett ombyte å kamrerare- och sekreterarebefattningen
ansetts olägligt inför den sålunda snart väntade omorganisationen.
Att taga detta förhållande till intäkt för karakteriserande av befattningen
såsom bisyssla synes i och för sig knappast berättigat.

Erdmann har beträffande den tid, skötseln av anstaltens angelägenheter
tagit i anspråk, angivit, att den dagliga, till kl. 3—4 e. m. utsatta mottagningstiden
upptoges av besök, telefonsamtal, utdelning av sådana pensioner,
sorn utbetalas vid anstalten, en vidlyftig brevväxling m. m. I själva verket
hade denna timme utsträckts till 2 å 3 timmar dagligen. Övriga göromål
hade fått skötas antingen i hemmet eller på eftermiddagarna vid förnyad
vistelse å tjänstelokalen. Under bokslutstiden hade även söndagarna måst
anlitas för arbetet. Förutom nyss nämnt arbete har kamreraren hand om
den löpande bokföringen, granskningen till föredragning av pensionsansökningarna,
beräkning av inkomster och utgifter, uppsättande av utlåtande
i besvärsfrågor och framställningar om anslag jämte rekvisitioner av anslag,
fondförvaltningen, d. v. s. placering i samråd med direktionen av tillgängliga
medel m. m.

Beträffande omfattningen av handelsflottans pensionsanstalts verksamhet
under den tid, Erdmann innehaft befattningen såsom anstaltens kamrerare
och sekreterare, har i förenämnda promemoria meddelats bland annat, att
anstaltens utgifter för pensioner uppgingo till omkring 110,000 kronor år
1895, omkring 207,000 kronor år 1915 och omkring 375,000 kronor budgetåret
1937/38 samt att antalet pensionstagare hos anstalten utgjorde sammanlagt
1,245 vid slutet av år 1895, 1,952 vid slutet av år 1915 och 2,303 vid slutet av
budgetåret 1937/38. Under tiden efter år 1895, då Erdmann tillträdde sin nuvarande
befattning, hade sålunda en avsevärd utvidgning av pensionsanstaltens
verksamhet ägt rum. Från tiden strax före år 1915 och närmaste tiden
därefter härledde sig ett komplex av tilläggspensioner och anslag till förbättring
av pensioneringen från anstalten, vilket givetvis medverkat till ökningen
av arbetet för kamreraren.

Under åberopande av sålunda lämnade uppgifter har slutligen i promemorian
anförts, att billighetsskäl syntes motivera ett väsentligt högre pensionsbelopp
åt Erdmann än det av statskontoret alternativt ifrågasatta 600
kronor, samt att med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter den
av anstalten föreslagna tilläggspensionen knappast kunde anses såsom oskälig.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Med hänsyn till de upplysningar, som i nyss återgivna promemoria meddelats
rörande omfattningen av Erdmanns tjänstgöring hos handelsflottans
pensionsanstalt, anser jag hinder ur av statskontoret berörda principiella
synpunkter icke böra möta mot att Erdmann på grund av nämnda tjänstgöring
kommer i åtnjutande av pension av statsmedel, då han efter 56-årig anställningstid
avgår ur pensionsanstaltens tjänst. Jag förordar alltså, att förslag
förelägges riksdagen örn pension åt Erdmann, och för egen del vill jag
såsom i förevarande fall skälig pension föreslå ett belopp av 900 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kamreraren och sekreteraren hos handelsflottans pensionsanstalt
Nils Axel Fredrik Erdmann må från och med
månaden näst efter den, varunder han avgår från sin befattning
hos pensionsanstalten, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 900 kronor.

12:o.

Biträdet vid Hälsingborgs internationella signalstation Frans Waldemar
Banck. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Banck är född den 3 juli 1874 och således 64 år gammal;

att han år 1894 erhållit anställning i lotsverkets tjänst såsom lotslärling
vid Hälsingborgs lotsplats;

att han sedan den 1 juni 1902 eller under mer än 36 år varit anställd
såsom biträde vid den enligt Kungl. Maj:ts brev den 26 april 1901 i Hälsingborg
inrättade, under lotsstyrelsen överinseende ställda internationella signalstationen
för fartyg;

att kostnaderna för avlöning av personalen vid denna signalstation på
grund av Kungl. Maj :ts beslut bestridas av från handels- och sjöfartsfonden
utgående årliga anslag;

samt att Banck, vilken har att uteslutande ägna sig åt tjänsten vid signalstationen,
från nyssnämnda anslag uppbär arvode, som senast genom Kungl.
Maj:ts beslut den 2 oktober 1936 bestämts att, räknat från och med den 1
juli 1935, utgå med 3,000 kronor för år, varå dyrtidstillägg icke åtnjutes.

Lotsstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Banck till belopp
av 1,404 kronor för år och därvid anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn till den långa tid, varunder Banck utfört ett väl vitsordat arbete
i lotsverkets tjänst, synes det styrelsen skäligt, att pension beredes honom,
att utgå från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. Vad beträffar
storleken av pensionen synes denna, då Banck i lönehänseende är
jämställd med ett extra ordinarie fyrbiträde, böra beräknas till belopp, motsvarande
vad ett sådant biträde erhåller i pension, minskat med förslagsvis
tio procent med hänsyn till att Banck icke erlagt några pensionsavgifter. Då

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 110. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

pensionsunderlaget för ett extra ordinarie fyrbiträde (placerad i 3 lönegraden
i den löneplan, som intagits i 6 § kungörelsen den 15 juni 1935, nr 400, med
avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid lots- och
fyrstaten) utgör 1,560 kronor, skulle pensionsbeloppet sålunda kunna beräknas
till förslagsvis 1,404 kronor.

Statskontoret har anslutit sig till lotsstyrelsens hemställan.

Med biträdande av ämbetsverkens förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att biträdet vid Hälsingborgs internationella signalstation
Frans Waldemar Banck må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och under
stöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,404 kronor.

13:o.

Förra städerskan vid postverket Anna Henrika Andersson, född Enström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 1 februari 1870 och således 69 år gammal;

att hon under tiden den 1 november 1918—31 december 1938 eller under
något över 20 år varit anställd såsom städerska vid postdirektionen i Stockholms
distrikt;

att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av 4 timmar;

att Anderssons ersättning för städningsarbetet utgått med 1,200 kronor
för år under tiden 1 november 1918—30 september 1922, med 900 kronor
för år under tiden 1 oktober 1922—31 augusti 1933 samt med 1,200 kronor
för år under tiden därefter;

samt att Andersson, som är änka, försörjt sig uteslutande på den inkomst,
hon erhållit från postverket.

Andersson, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär
hon vid den tidpunkt, då hon uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt
15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes
huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Generalpoststyrelsen har gjort framställning örn beredande av pension
åt Andersson till belopp av 408 kronor för år.

Statskontoret har biträtt generalpoststyrelsens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

19

I likhet med vad som under senare år ägt rum i en del med det nu förevarande
ärendet likartade fall torde framställning böra avlåtas till riksdagen
örn pension åt Andersson. Pensionsbeloppet synes i enlighet med myndigheternas
förslag böra bestämmas till 408 kronor för år. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid postverket Anna Henrika Andersson,
född Enström, må, räknat från och med den 1 januari
1939, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 408 kronor, att utgå av postmedel.

14:o.

Förre nattvakten vid Motala rundradiostation Gustaf Adolf Jakobsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jakobsson är född den 14 mars 1878 och således nära 61 år gammal;

att han under åren 1912—1923 under sammanlagt 9 år 6 månader varit
anställd såsom arbetare vid statens vattenfallsverk;

att han under tiden 29 juli 1926—9 juni 1934 eller under omkring 7 år
10 månader innehaft anställning såsom nattvakt vid Motala rundradiostation; att

han under tiden för sistnämnda anställning åtnjutit sjukledighet under
något mer än 1 år och att han avgått från anställningen på grund av sjukdom; samt

att Jakobssons avlöning såsom nattvakt utgjort 2,400 kronor för år
under åren 1928—1930 samt 2,700 kronor för år under tiden därefter, varå
dyrtidstillägg ej utgått.

Jakobsson har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Telegrafstyrelsen har — under framhållande att Jakobsson icke vore författningsenligt
berättigad till pension enligt gällande bestämmelser rörande
pensionering av arbetare i statens tjänst — förklarat sig icke hava något att
erinra mot att pension utverkades åt Jakobsson.

Vattenfallsstyrelsen har tillstyrkt pension åt Jakobsson till belopp av 540
kronor för år, motsvarande vad som skulle hava i pension utgått till Jakobsson,
om å honom varit tillämpliga bestämmelserna i kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst.

Statskontoret har anslutit sig till vattenfallsstyrelsens förslag.

Det synes även mig skäligt, att Jakobsson kommer i åtnjutande av pension.
Icke heller finner jag anledning till erinran mot det föreslagna pensionsbeloppet.
Pensionen synes böra bestämmas att ulga från och med in -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

gången av år 1939 samt bestridas av telegrafverkets medel. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre nattvakten vid Motala rundradiostation Gustaf
Adolf Jakobsson må, räknat från och med den 1 januari
1939, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 540 kronor, att utgå av telegrafverkets medel.

läro.

Förre skogsarbetaren i Stockholms revir Karl Vilhelm Erikson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Erikson är född den 24 augusti 1874 och således 64 år gammal;

att han innehaft anställning såsom skogsarbetare å Sjuenda kronopark i
Stockholms revir från år 1905 till sommaren 1933, då han lämnat anställningen
på grund av sjukdom;

att sammanlagda effektiva tjänstetiden för Erikson utgjort omkring 24

år;

att Erikson i viss omfattning även tjänstgjort såsom arbetsförman;

att hans avlöning under åren 1929—1932 utgjort i medeltal omkring 1,100
kronor för år;

att Erikson under tiden för anställningen vid domänverket icke innehaft
annan anställning;

samt att Erikson enligt ett för honom utfärdat läkarintyg vid avgången
år 1933 på grund av magsjukdom och nervåkomma var oförmögen att fortsätta
med skogsarbete och att magsjukdomen delvis torde hava förorsakats
av olämplig kost under arbetet i skogen.

Enär Erikson avgått från anställningen i statens tjänst före ikraftträdandet
den 1 januari 1935 av kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med
föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,
har Erikson icke kunnat av domänstyrelsen tillerkännas pension.

Erikson har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Domänstyrelsen har tillstyrkt pension åt Erikson till belopp av 540 kronor
för år.

Statskontoret har biträtt domänstyrelsens förslag.

Med hänsyn till i ärendet upplysta förhållanden anser jag mig böra tillstyrka,
att pension beredes Erikson i enlighet med myndigheternas förslag.
Pensionen synes böra bestämmas att utgå från och med ingången av år
1939. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

21

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

att förre skogsarbetarn i Stockholms revir Karl Vilhelm
Erikson må, räknat från och med den 1 januari 1939, under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 540
kronor, att utgå av statens domäners fond.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
15 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Mildrig till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr lif).

3