Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

1

Nr 11.

Kungl Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om
barn i äktenskap, m. m.; given Stockholms slott den
18 november 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) örn barn i
äktenskap; samt

2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) örn adoption.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 10311.

1 sami. Nr 11.

I

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 11

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap.

Härigenom förordnas, att i lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap
skola efter 22 § under en ny rubrik »Om bamavårdsman» upptagas feni nya
paragrafer, betecknade 23—27 §§, av den lydelse nedan sägs:

Om barn a vård smån.

23 §.

Leva föräldrarna åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad
eller är deras äktenskap upplöst, skall på yrkande av modern, där
vårdnaden örn barnet tillerkänts henne, så ock eljest, där barnavårdsnämnden
av särskild anledning finner det erforderligt, bamavårdsman för barnet
förordnas. Lag samma vare, där jämlikt 8 § rätten förordnat att vårdnaden
om barnet skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.

Har modern uttagit stämning till domstol med yrkande att bliva tillerkänd
vårdnaden eller framställt sådant yrkande i rättegång eller då hemskillnad
eller äktenskapsskillnad sökes skall, efter framställning av modern eller
där barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt, barnavårdsman
förordnas för barnet för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt
avgjorts.

24 §.

Barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden om barnet med
råd och upplysningar samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas.
Där så erfordras, skall barnavårdsmannen sörja för att åtgärder
vidtagas för tillförsäkrande av underhåll åt barnet samt biträda med indrivande
och tillhandahållande av underhållsbidrag.

Barnavårdsmannen åge att själv eller genom ombud föra talan för barnet
rörande underhåll samt vare berättigad att anlita polismyndighet för underbållsskyldigs
efterforskande eller hörande och för verkställande av delgivningar.

25 §.

Förordnande av bamavårdsman meddelas av barnavårdsnämnden i den
församling, där den som har vårdnaden örn barnet är kyrkobokförd, eller»
örn denne ej är i riket kyrkobokförd, där han vistas.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

26 §.

Uppdraget att vara barnavårdsman upphöre, när barnet fyllt aderton år.
Ilar dessförinnan moder, på vars yrkande barnavårdsman förordnats, för
barnavårdsnämnden anmält, att behov av barnavårdsman icke längre föreligger,
skall, där barnavårdsnämnden icke av särskild anledning finner erforderligt
att bamavårdsmannen bibehålies vid förordnandet, barnavårdsnämnden
entlediga bamavårdsmannen utan att förordna ny sådan. Lag
samma vare, där barnavårdsnämnden eljest finner behov av barnavårdsman
ej längre föreligga.

27 §.

Vad i 16—19 §§ lagen om barn utom äktenskap är stadgat beträffande
barnavårdsman och barnavårdsnämnd skall äga motsvarande tillämpning i
fall som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption.

Härigenom förordnas, att i lagen den 14 juni 1917 örn adoption skall efter
13 § upptagas en ny paragraf, betecknad 13 a §, av den lydelse nedan sägs:

13 a §.

Är barn adopterat av makar eller har ena maken adopterat den andres
barn, skall vad i 23—27 §§ lagen örn barn i äktenskap finnes stadgat rörande
barnavårdsman äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

4

Kunni. Mcij:ts proposition nr 11.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 september 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för socialdepartementet fråga om inrättande
av barnavårdsman för barn i äktenskap och för adoptivbarn samt anför
därvid:

»Enligt lagen den 14 juni 1917 (nr 376) örn barn utom äktenskap skall i
regel för varje sådant barn under aderton år finnas en barnavårdsman. Dennes
uppgift är att bistå modern med råd och upplysningar samt tillse, att
barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas. Särskilt åligger det barnavårdsmannen
sörja för att åtgärder ofördröjligen vidtagas för fastställande
av barnets börd samt tillförsäkrande av underhåll åt barnet, biträda med
indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag samt, när skäl därtill
är, göra anmälan om förordnande av förmyndare för barnet. Barnavårdsmannen
äger att själv eller genom ombud föra talan för barnet rörande faderskap,
underhåll och förmynderskap ävensom barnets förklarande för trolovningsbarn.
Han är tillika berättigad att anlita polismyndighet för underhållsskyldigs
efterforskande eller hörande och för verkställande av delgivningar.

I motion (nr 35/11) till 1937 års riksdag föreslogs inrättande i viss
omfattning av barnavårdsman jämväl för barn i äktenskap och för adoptivbarn.
Enligt förslaget, sådant det utformats i motionen, skulle barnavårdsman
kunna förordnas då föräldrarna på grund av söndring eller efter vunnen
hemskillnad levde åtskilda eller då deras äktenskap vore upplöst. Barnavårdsmannen
skulle kunna tillsättas så snart vårdnaden om barnet i sådana
fall tillerkänts den ena av föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare.
Förordnandet skulle meddelas om framställning därom gjordes av endera
av föräldrarna eller av förmyndaren. Motsvarande bestämmelser skulle
gälla för adoptivbarn.

I utlåtande (nr 35) över motionen anförde första lagutskottet, att med
hänsyn till de goda resultat, som vunnits av barnavårdsmannainstitutionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

5

för barn utom äktenskap, ansåge utskottet det böra tagas under övervägande
att begagna denna institution även för vissa barn i äktenskap, enär även
för en ensamstående hustru kunde föreligga stort behov av hjälp för utkrävande
av barnuppfostringsbidrag. Sådant behov kunde enligt utskottets
mening uppkomma icke endast i de uti motionen angivna fall, då på grund av
särlevnad till följd av söndring eller efter hemskillnad eller på grund av
äktenskapsskillnad den ena av föräldrarna förordnats att ensam utöva
vårdnaden örn barnet utan även i sådana fall då dylikt förordnande örn
vårdnaden meddelats t. ex. på grund av grov pliktförsummelse från den
andre makens sida (jfr 8 § lagen om barn i äktenskap).

Beträffande det i motionen framförda förslaget, att barnavårdsman jämväl
skulle förordnas på framställning av den som icke hade vårdnaden om
barnet, fann utskottet, att det därvid uppenbarligen närmast bleve fråga
örn tillskapandet av en familjerättslig instans jämförlig med medlaren i
äktenskapstvister. Utskottet anförde härom vidare:

Utskottet kan icke förneka att en barnavårdsman skulle vara till en viss
nytta även i en sådan uppgift. Genom hans ingripande skulle understundom
åtskilliga slitningar mellan vårdnadshavaren och den andre av föräldrarna
kunna undvikas. Emellertid har man här kommit in på ett område,
där man på grund av sakens ömtåliga beskaffenhet måste gå fram
med särskild varsamhet. Den största takt och finkänslighet måste fordras
av en barnavårdsman som skulle fullgöra dylika ofta mycket krävande
uppgifter; måhända komme det att bli förenat med svårighet att uppbringa
ett tillräckligt antal därtill kvalificerade personer. I motsats till vad som
är händelsen beträffande barn utom äktenskap torde i nu förevarande
fall oftast finnas ett verkligt hem där den vårdnadshavande maken och
barnen sammanleva. Att här lämna en utomstående person tillträde och
medgiva honom rätt att lämna mer eller mindre detaljerade direktiv i uppfostrings-
och andra frågor skulle förvisso icke sällan te sig såsom ett obehörigt
ingrepp i privatlivet. Begäran om förordnande av barnavårdsman i
dessa fall skulle även kunna antagas mången gång komma att ske i trakasseringssyfte.
Märkas bör ock att några egentliga maktmedel icke skulle
komma att stå barnavårdsmannen till buds, därest han skulle önska att
gentemot den make som har barnet hos sig genomdriva sin vilja i avseende
å vårdnaden. På grund av det sålunda anförda ställer sig utskottet
tveksamt till tanken alt barnavårdsman även skulle kunna förordnas på begäran
av den utav föräldrarna som icke har vårdnaden örn barnet. I varje
händelse synes ett sådant förordnande icke böra meddelas utan föregången
prövning av de närmare omständigheterna i det särskilda fallet. Övervägas
kunde emellertid huruvida rätten att förordna barnavårdsman i sådant
fall borde anförtros åt domstol i .stället för åt barnavårdsnämnd samt
om förordnande av barnavårdsman skulle kunna meddelas redan innan
beslut i vårdnadsfrågan föreligger. Vad slutligen angår de fall då vårdnaden
är anförtrodd åt särskilt förordnad förmyndare, skulle det enligt utskottets
mening möjligen kunna tänkas att denne själv borde få rätt alt
erhålla en barnavårdsman vid sin sida, men att i dylika fall medgiva föräldrarna
rätt alt begära förordnande av barnavårdsman synes ej lämpligt
eller behövligt.

I fråga örn adoptivbarn fann utskottet förhållanden, likartade med de
förut beträffande barn i äktenskap omtalade, kunna uppkomma.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Efter hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse den 24 april
1937 (nr 193), att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning huruvida bestämmelser
lämpligen borde införas örn förordnande i vissa fall av barnavårdsman
för barn i äktenskap och för adoptivbarn och därmed sammanhängande
spörsmål.

Den av riksdagen berörda frågan har sedermera behandlats i en inom
justitiedepartementet upprättad promemoria i ämnet. I promemorian
erinrades inledningsvis om den betydelse för tillvaratagande av de utomäktenskapliga
barnens rätt som barnavårdsmannainstitutionen visat sig liava
samt att för vissa barn i äktenskap, vilkas ställning i ekonomiskt hänseende
ofta kunde vara lika svår och osäker som de utomäktenskapliga barnens, någon
hjälp, motsvarande den som en barnavårdsman lämnade, icke stöde till
buds. Att emellertid behov av hjälp i sistnämnda hänseende finge anses föreligga
franninge av en inom departementet verkställd utredning. I promemorian
åberopades i detta sammanhang, bland annat, att med hänsyn till ifrågavarande
hjälpbehov inom Stockholms stads barnavårdsnämnd sedan år 1924
funnes inrättade s. k. underliållsgodemanskap. Dessa godemanskap, vilkas
antal hösten 1937 utgjorde 70—80 stycken, hade inrättats utan stöd av författningsbestämmelser
i syfte att giva frånskilda hustrur samma hjälp som
genom barnavårdsmannainstitutet tillkomme ogifta mödrar. Därjämte anmärktes
i promemorian att behovet av barnavårdsman för barn i äktenskap
kvarstode även efter genomförandet av den vid 1937 års riksdag beslutade
lagstiftningen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Vid tillämpningen
av ifrågavarande lagstiftning, vilken avsåge barn såväl i som utom
äktenskap, ansåges själva ansökningsförfarandet komma att underlättas om
en hjälpbehövande ensamstående moder hade tillgång till hjälp av barnavårdsman.
Dennes medverkan borde enligt uttalande i promemorian jämväl
beräknas komma att bliva påkallad för återkrävande av lämnade bidragsförskott
hos den bidragsskyldige.

I promemorian har därefter framlagts förslag till lagstiftning i ämnet. Med
utgångspunkt från att denna icke borde göras mera omfattande än som kunde
anses betingat av praktiska hänsyn föreslogos lagbestämmelser av följande
innehåll.

Barnavårdsman skulle kunna förordnas i de fall då föräldrarna levde åtskilda
på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad eller äktenskapet
vore upplöst samt vårdnaden om barnet tillerkänts modern. Likaså skulle
barnavårdsman kunna förordnas då jämlikt 8 § lagen örn barn i äktenskap
vårdnaden tillkomme allenast modern. Förordnande av barnavårdsman
skulle allenast meddelas på yrkande av modern. Hade modern uttagit stämning
till domstol med yrkande att bliva tillerkänd vårdnaden om barnet,
skulle på hennes yrkande barnavårdsman kunna interimistiskt förordnas. I
detta fall borde emellertid, innan förordnandet meddelades, fadern beredas tillfälle
att yttra sig över framställningen. Där detta av praktiska hänsyn icke
läte sig göra, borde en utebliven kommunikation med fadern icke få utgöra
hinder mot förordnandets meddelande.

Kunut- Maj.ts proposition nr 11.

7

Förordnande av barnavårdsman skulle meddelas av barnavårdsnämnden
i den församling där modern vore kyrkobokförd. Vore hon icke kyrkobokförd
i riket, skulle förordnandet meddelas av barnavårdsnämnden i den församling
där hon vistades.

Då barnavårdsman skulle förordnas allenast efter framställning av modern,
borde entledigande av honom kunna äga rum, då modern funne behov av
barnavårdsman icke längre föreligga. Utan dylik framställning borde förordnandet
upphöra vid samma ålder, som härutinnan gällde för barn utom
äktenskap, d. v. s. 18 år, så ock, om modern dessförinnan upphört att hava
vårdnaden om barnet, vid sistnämnda tidpunkt.

Med avseende å barnavårdsmannens uppgift skulle denna, i enlighet med
vad förut sagts, huvudsakligen omfatta skyldighet att sörja för att åtgärder
vidtoges för tillförsäkrande av underhåll åt barnet, att biträda nied indrivande
och tillhandahållande av underhållsbidrag samt att i förekommande fall
göra anmälan om förordnande av förmyndare för barnet. I övrigt skulle
i detta hänseende i tillämpliga delar gälla vad om barnavårdsman för barn
utom äktenskap vöre stadgat.

Vad slutligen anginge adoptivbarn skulle motsvarande bestämmelser gälla
med avseende å barn som adopterats av makar gemensamt eller då den ena
maken adopterat den andres barn.

I anslutning till vad sålunda anförts hade utarbetats vid promemorian fogade
förslag till lagar angående ändring i lagen om barn i äktenskap och
lagen om adoption. Bestämmelserna hade, såvitt anginge förstnämnda lag,
upptagits i fem nya med 23—27 betecknade paragrafer samt i sistnämnda
lag i en ny med 13 a betecknad paragraf.

över promemorian och lagförslagen hava efter remiss utlåtanden avgivits
av statens inspektör för fattigvård och barnavård — efter hörande av
statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter samt barnavårdsnämnderna i
ett antal lands- och stadskommuner — vidare svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsbyrå, svenska
stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, Sveriges socialvårdsfunktionärers
förbund samt Stockholms stads, Göteborgs stads, Norrköpings
stads, Hälsingborgs stads, örebro läns och Västmanlands läns rättshjälpsanstalter.

Den föreslagna lagstiftningen har i princip tillstyrkts i samtliga utlåtanden
utom ett. I fråga om lagförslagens utformning hava dessa helt tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av svenska fattigvårdsförbundets
barnavårdsbyrå, svenska landskommunernas förbund,
Västmanlands läns rätts hjälp sanstalt samt konsulenterna
i första och nionde distrikten ävensom harnav
å r d s n ä m n derna i tjugosex kommuner. Övriga remissinstanser
hava framställt olika erinringar mot lagförslagens innehåll.

Beträffande behovet av en lagstiftning i ämnet har statens i n s p e ktör
för fattigvård och barnavård funnit det synnerligen önskvärt
och ej mer än rätt och billigt alt förordnande av barnavårdsman kun -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

de meddelas även för barn i äktenskap och adoptivbarn. Svenska fattigvårds-
och barnavårdsförbundet, där denna fråga ofta varit
föremål för behandling vid möten med barnavårdsmän och representanter
för barnavårdsnämnder, har vitsordat att ett verkligt behov förelåge att
få frågan behörigen ordnad. Svenska fattigvårdsförbundets
barnavårdsbyrå har uttalat, att den under sin verksamhet gjort den
erfarenheten, att mödrar, som vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad erhållit
vårdnaden örn barnen, vid bevakandet av barnens rättigheter mot fadern
ej sällan hade liknande behov av bistånd som mödrar till barn utom
äktenskap, och det hade förekommit, att sådana mödrar hos byrån beklagat
att de ej kunde få barnavårdsman för barnen.

Stockholms stads rättshjälpsanstalt har anfört bland
annat:

Ofta torde hustrun vara oförmögen att på egen hand göra barnets rätt
gällande eller av fruktan för trakasserier från mannens sida underlåta att
vidtaga åtgärder i detta syfte. Av uppgifter, som inhämtats från stadsfogden
i Stockholm, framgår, att under år 1937 till honom inkommit 428 ärenden
angående införsel för underhållsbidrag till barn i äktenskap. Av dessa ärenden
ingåvos 147 genom ombud, därav 33 genom rättshjälpsanstalten. Även
örn härav icke kan dragas någon bestämd slutsats angående den utsträckning,
i vilken hustrun varit i behov av hjälp för underhållsbidragets utfående,
framgår dock av dessa siffror, att hustrun i ett relativt stort antal fall
funnit sig böra anlita ombud för nämnda ändamål.

Rättshjälpsanstalten har emellertid tillagt, att ehuru sålunda starka skäl
talade för inrättande i vissa fall av barnavårdsmän även för barn i äktenskap,
finge det ej förbises, att möjligheten att anlita barnavårdsman kunde
komma att missbrukas. Stundom torde hustrur, som vore väl i stånd att
själva tillvarataga sina barns bästa, av bekvämlighetsskäl vara benägna att
överlämna alla omsorger åt en av samhället avlönad befattningshavare, varigenom
det allmänna skulle tillskyndas onödiga kostnader. Det syntes därför
rättshjälpsanstalten angeläget, att barnavårdsman förordnades endast då
ett verkligt behov därav kunde antagas föreligga.

Göteborgs stads rättshjälpsanstalt har understrukit att
den bittra animositet, som ju ofta efter hem- och äktenskapsskillnad vore
rådande mellan barnets föräldrar, ytterligt försvårade möjligheten för vårdnadshavaren
att i underhållsfrågan personligen föra underhandlingar med
den underhållsskyldige.

Att ett sådant hjälpbehov, som lagförslaget ville tillgodose, verkligen förelåge
vore enligt Örebro läns rättshjälpsanstalt obestridligt.
Inom länet lämnade rättshjälpsanstalten i mycket stor utsträckning biträde
åt de mödrar, som avsåges i förslaget — antalet hithörande ärenden där
rättshjälpsanstalten regelbundet ombesörjde indrivningen av underhållsbidrag
uppginge för närvarande till cirka 130 — men då rättshjälpsanstalt saknades
på många håll, syntes den föreslagna barnavårdsmannainstitutionen hava en
viktig uppgift att fylla, förutsatt dock att kommunerna anställde kvalificerade
befattningshavare.

Kunni. Maj.ts proposition nr 11.

9

Västmanlands läns rättshjälpsan stalt bär framhållit,
bland annat, att vid tillämpningen av lagen örn bidragsförskott det ofta visat
sig nödvändigt för modern att anlita biträde för tillvaratagande av sin
rätt. Den föreslagna lagstiftningen bleve enligt rättshjälpsanstaltens uppfattning
även av stort värde därigenom att den möjliggjorde att för den underhållsskyldiges
efterspanande och hörande polismyndighet kunde anlitas,
vilket hittills gällt endast beträffande barn utom äktenskap.

I ytterligare ett stort antal utlåtanden har önskvärdheten av
en lagstiftning på förevarande område understrukits och närmare motiverats.

Konsulenten i sjätte distriktet har emellertid hyst tvekan i
detta hänseende samt anfört:

Att behov tidigare förelegat av en lagstiftning, varigenom frånskilda
hustrur beretts samma hjälp som genom barnavårdsmannainstitutionen tillkommer
ogifta mödrar, synes mig uppenbart. Men att det nu omedelbart efter
genomförandet av den vid 1937 års riksdag beslutade lagstiftningen om förskottering
av underhållsbidrag till barn, skulle föreligga något trängande behov
av en lagstiftning varom här är fråga, förefaller mig däremot något
tveksamt. I varje fall borde man väl invänta och se vilka resultat som kunna
åstadkommas genom tillämpning av nyss nämnda lag. Visserligen torde kunna
antagas, att en och annan hjälpbehövande moder alltjämt behöver bistånd
exempelvis för ansökan om bidragsförskott, men genom hänvändelse till vederbörande
barnavårdsnämnd torde sådan hjälp nu kunna erhållas. Beträffande
återkrävande av lämnade bidragsförskott, så behöver modern icke
taga någon befattning därmed, enär det åligger den barnavårdsnämnd, som
beviljat bidragsförskott, att vidtaga alla åtgärder mot den underhållsskyldige
för återkrävande av lämnade bidragsförskott.

Beträffande frågan huruvida barnavårdsman borde kunna förordnas även
på yrkande av fadern har svenska f a 11 i g v å r d s f ö r bundet s barnavårdsbyrå
framhållit, att byrån naturligtvis iakttagit fall, då fader till
barn varom nu vore fråga fullgjorde sina skyldigheter mot dem och modern,
medan hon illa fyllde sin uppgift såsom uppfostrare, utan att fadern
kunde vinna rättelse. Men icke desto mindre ansåge byrån — i likhet med
första lagutskottet — betänkligheter möta mot att i sådana fall på faderns
begäran barnavårdsman förordnades med huvudsaklig uppgift att öva tillsyn
över moderns handhavande av vårdnaden örn barnen. En barnavårdsman,
tillsatt på begäran av fadern, skulle enligt byråns mening komma i en
svår mellanställning mellan fadern och modem. Han skulle komma att mötas
med synnerlig misstro från moderns sida, och hans möjligheter att i
godo påverka modern skulle från början vara mycket små. Då några egentliga
maktmedel mot den vårdnadsberättigade modern ej stöde en barnavårdsman
till buds, skulle hans strävanden sällan leda till mera avsevärda resultat och
understundom endast medföra ytterligare försämring av förhållandet mellan
barnens fader och moder och även försätta barnen i en svår ställning. Barnavårdsbyrån
anslöte sig därför till den uppfattningen att — åtminstone
tillsvidare — allenast sådan lagändring borde vidtagas, att barnavårdsman
kunde förordnas på begäran av modern, då vårdnaden örn barnen tillerkänts
henne.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Sveriges socialvårdsf unktionärers riksförbund bär uttalat,
att å förevarande område underhållsfrågan utan tvekan vore den primära
samt att för icke vårdnadshavare andra medel än förordnande av barnavårdsman
stöde till buds i frågor som gällde barnets vård. I sådant avseende
kunde barnavårdsnämndens uppmärksamhet påkallas, och erfarenheten
visade, att så också skedde, liksom ock att motivet icke alltid hade
sitt ursprung i omtanke örn barnet utan bottnade i trakasseringslusta mot
vårdnadshavaren, evad denne vore fader eller moder. Förbundet ansåge därför,
med hänsyn till de möjligheter 23 och 24 §§ lagen örn samhällets barnavård
och ungdomsskydd gåre barnavårdsnämnderna, att rätten att begära
barnavårdsman allenast borde tillkomma modern, örn hon hade vårdnaden.

I samma riktning som sist återgivna två yttranden hava, bland andra,
Stockholms stads, Göteborgs stads och Hälsingborgs stads
rättshjälpsanstalter samt Göteborgs och Norrköpings barnavårdsnämnder
uttalat sig.

En motsatt uppfattning har emellertid kommit till uttryck i åtskilliga andra
yttranden. Sålunda har Eskilstuna barnavårdsnämnd anfört:

Det förekommer emellanåt fall, där fadern tillerkänts vårdnaden örn barn
i äktenskap men missbrukar sin bestämmanderätt över barnet ex.vis. genom
barnets utackordering i olämpligt fosterhem, eller där han överlåter åt olämplig
kvinna att i egenskap av hushållerska för honom jämväl handhava barnets
vård och fostran. Enahanda förhållanden kunna förekomma även i sådana
fall, där modern tillerkänts vårdnaden om barnet. Hon kan antingen
ackordera ut barnet i mindre gott hem eller överlåta åt åldriga morföräldrar
att vårda och fostra barnet. Icke så sällan händer det också, att barnavårdsnämnd,
när den bereus tillfälle yttra sig i vårdnadsfråga i samband med
hemskillnad eller äktenskapsskillnad, icke. kan tillstyrka, att vårdnaden tillerkännes
vare sig modern eller fadern. I sådana fall skulle barnavårdsmannainstitutionen
också fylla en betydelsefull uppgift och den minst olämpliga
av makarna kunna anförtros den rättsliga vårdnaden under barnavårdsmannens
överinseende. Barnavårdsman borde därför kunna förordnas icke blott
då modern utan även då fadern tillerkänts vårdnaden örn barn i äktenskap.
Samma skulle gälla ifråga om adoptivbarn i avseende å adoptivföräldrarna.

Umeå stads och Umeå sockens barnavårdsnämnder hava
ifrågasatt huruvida det icke vore skäl att förordna, att ''skilsmässobarnen’ generellt
skulle hava barnavårdsman. Om en så vidsträckt lag icke för närvarande
kunde anses av behovet påkallad, ansåge barnavårdsnämnderna, att
rätt även borde medgivas fader, som vore fråndömd vårdnaden av sina barn,
att begära barnavårdsman. Första lagutskottet hade befarat, att en dylik
rätt skulle leda till trakasserier och obehöriga ingrepp i hem. Barnavårdsnämnderna
ansåge, att sådant missbruk kunde förekonnnas på så sätt, att
barnavårdsnämnd, innan den förordnade barnavårdsman på faderns begäran,
hade att pröva, huruvida skäl för förordnandet förelåge. Till utveckling av
sin ståndpunkt har barnavårdsnämnderna vidare var för sig anfört:

Enligt 12 § lag om barn i äktenskap stadgas, att den av föräldrarna, som
är fråndömd vårdnaden, må hava tillfälle till umgänge med barnen. Ur olika
synpunkter sett torde det vara önskvärt att sådant umgänge äger rum i bar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

11

Hens hem med vårdnadshavare^ vetskap. Nämnden har kännedom örn
att dylika möten lett till pinsamma uppträden. Modern har lagt i dagen
en oresonlig motvilja mot faderns besök, även om dennes uppträdande icke
varit klandervärt. Fadern har i dylika fall tvingats till att helt avsta från
umgänge med barnen, eller också har han träffat avtal om möten med dessa,
varom modern skulle hållas okunnig. Det har förekommit, att fader i sådan
ställning begärt biträde hos barnavårdsnämnden. I dylika fall skulle
en barnavårdsman kunna bliva till nytta. Men örn förordnandet av barnavårdsman
för ’skilsmässobarn’ blir beroende uteslutande av moderns framställning,
är det risk för att åtskilliga barn, som skulle lia gagn av barnavårdsman,
bliva undandragna denna förmån.

I många skilsmässomål blir modem tillerkänd vårdnaden av barnen, emedan
hon anses bättre skickad än fadern till uppgiften. Därmed är ingalunda
visat, att hon verkligen är fullt vuxen den krävande uppgiften att ensam
vårda och uppfostra barn. Även om hon ej är så olämplig, att skäl
för förordnande av särskild förmyndare anses föreligga, är därmed ej sagt,
att hon är fullt duglig för uppgiften. I många sådana fall skulle barnens
uppfostran bättre tryggas, örn modern vore hänvisad till råd och upplysningar
av en barnavårdsman. Ej minst gäller detta i de talrika fall, då
modern ej inser sin bristande förmåga, och det sålunda kan tänkas, att hon
icke begär barnavårdsman. Förordnas ej sådan, finnas mindre möjligheter
att uppmärksamma bristande vård och förekomma missförhållanden. Nämnden
vill i detta sammanhang understryka, att barnavårdsman icke endast
har att biträda med underhållsbidragets indrivande, utan att hans uppgift
att lämna bistånd rörande barnens sunda uppfostran är lika viktig.

Valbo barnavårdsnämnd har förklarat sig äga kännedom örn
icke så få fall, där det vid hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsansökningar
just varit den stora svårigheten att kunna ena makarna ifråga om vårdnaden
om barnen i äktenskapet, eftersom fadern själv icke kunnat anförtros vårdnaden
— t. ex. på grund av barnens späda ålder — men där det likväl uppenbarligen
varit tveksamt, om modern i alla avseenden varit den lämpligaste,
exempelvis till följd av hennes ungdom eller allvarligare brister i hennes
karaktär och vandel. Örn fadern där vetat sig hava möjlighet att påkalla
biträde av en barnavårdsman vid moderns sida, skulle han enligt barnavårdsnämndens
uppfattning med större trygghet kunnat gå med på att
vårdnaden anförtrotts henne. Barnavårdsnämnden ville därför ifrågasätta,
huruvida ej under dylika förhållanden även fadern skulle kunna medgivas
rätt att begära tillsättandet av barnavårdsman för barn, beträffande vilka
vårdnaden tilldömts modern. Den möjligheten kunde ju tänkas, att barnavårdsnämnden,
då det gällde begäran av fadern, ej utan vidare vore skyldig
förordna barnavårdsman, eftersom helt naturligt en dylik framställning
från faderns sida också kunde tänkas huvudsakligen vara orsakad av lust
att enbart trakassera modem, utan att nämnden finge taga saken under övervägande
och sedan besluta efter vad den själv ansåge lämpligt, över dylikt
barnavårdsnämndens beslut funnes ju dessutom för barnafadern alltid möjlighet
att anföra besvär enligt 19 § i lagen örn barn utom äktenskap, och
därigenom bleve barnavårdsnämndens beslut prövat i högre instans.

I flera yttranden har framförts tanken att barnavårdsman skulle kunna

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

förordnas av barnavårdsnämnden utan yrkande. Statens inspektör
för fattigvård och barnavård har härom anfört:

Då det ganska ofta torde komma att inträffa, att modern på grund avoföretagsamhet,
okunnighet om gällande författningsbestämmelser, rädsla för
maken eller annan anledning underlåter att begära förordnande av barnavårdsman,
ehuru behov av barnavårdsman föreligger, anser jag, att barnavårdsman
bör kunna förordnas även när barnavårdsnämnden finner särskilda
skäl därtill, i synnerhet som det får anses, att det först och främst
är barnets rätt och bästa, som skall tillgodoses genom förordnande av barnavårdsman.
Genom befogenhet för barnavårdsnämnd att förordna barnavårdsman,
ehuru yrkande därom ej framställts från vårdnadsberättigad moder,
skulle för övrigt andra makens väl endast undantagsvis förekommande
önskan att barnavårdsman förordnas — barnavårdsmannen har ju uppgifter
icke endast på det ekonomiska utan även på det personliga området — kunna
tillgodoses. Slutligen skulle befogenhet för barnavårdsnämnd att på eget
initiativ förordna barnavårdsman göra det möjligt för nämnden att, då barnavårdsman
avlidit, förordna ny barnavårdsman, ehuru framställning därom
ej gjorts av vårdnadsberättigad moder.

Tillerkännes barnavårdsnämnd befogenhet att på eget initiativ förordna
barnavårdsman, bör det givetvis också ankomma på nämnden att pröva,
huruvida anmälan av vårdnadsberättigad moder, att hon icke längre finner
behov av barnavårdsman föreligga, bör föranleda barnavårdsmannens entledigande.
Även om en sådan befogenhet ej skulle tillerkännas barnavårdsnämnd,
bör dock anmälan örn att behov av barnavårdsman ej föreligger prövas
av nämnden. Det kan nämligen eljest befaras, att barnavårdsmannen
på grund av möjligheten att utan bärande skäl bliva entledigad täger hänsyn
till moderns önskningar i så hög grad, att barnets verkliga intressen eftersättas.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, som framfört
samma förslag, har anfört bland annat:

Fader, som är förpliktad att betala underhåll åt barn, är ej sällan obenägen
att så göra om han är oviss, huruvida underhållet verkligen kommer barnet
tillgodo. I andra fall återigen, där fadern har vårdnaden örn barnet, kunna
modern eller andra barnet närstående med större eller mindre fog befara,
att barnet icke lever hos honom under tillfredsställande förhållanden.
Det torde enligt styrelsens mening icke vara att träda vårdnadshavarens rätt
för nära, örn det åt barnavårdsnämnd överlämnas att, på förekommen anledning
efter utredning om behovet av t. ex. tillsyn över barnet eller för förekommande
eller utjämnande av tvister och stridigheter mellan föräldrarna,
exempelvis i fråga örn rätten till umgänge med barnet, förordna barnavårdsman,
oavsett örn modern har vårdnaden örn hamet eller icke eller hon icke
yrkat att barnavårdsman skall förordnas. För styrelsen är det avgörande
härvidlag, att barnet erhåller skydd och hjälp. Styrelsen avser givetvis icke
härmed sådana missförhållanden, som böra påkalla barnavårdsnämnds ingripande
enligt barnavårdslagen eller hänvändelser till domstol.

I anslutning till vad nu sagts kan styrelsen ej instämma i förslaget, att
uppdraget att vara barnavårdsman skall upphöra, örn modern anmäler hos
barnavårdsnämnden, att hon icke längre finner behov av barnavårdsman
föreligga, eller att modern upphört att hava vårdnaden örn barnet. Enligt
styrelsens mening borde paragrafen ifråga lämpligen kunna erhålla samma
lydelse som 15 § i lagen örn barn utom äktenskap, varigenom det ankommer
på barnavårdsnämnden att bedöma, huruvida förordnandet skall upphöra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

13

I samma riktning som senast åberopade två remissmyndigheter hava konsulenterna
i tredje och fjärde distrikten samt ett antal
barnavårdsnämnder, däribland Stockholms och Malmö barnavårdsnämnder,
uttalat sig.

Förslag har även väckts att barnavårdsman skulle kunna förordnas efter
initiativ av domstol. Sveriges socialvårdsfunktionär ers riksförbund
— som ansett lagförslagen lida av den svagheten att ingenting bleve
gjort om icke modern yrkade på tillsättande av barnavårdsman — har ifrågasatt
fullföljande av den av första lagutskottet framkastade tanken att låta
domstol förordna ''rådgivare’. Skulle en sådan åtgärd ej anses lämpligen böra
ifrågakomma, skulle möjligen de olägenheter, som följde med ett begränsat
förordnande av bamavårdsmän, i någon mån minskas om i domstolsutslag
i hem- eller äktenskapsskillnadsmål meddelades hänvisning åt vårdnadshavare
att i fall av behov hos barnavårdsnämnden i den ort, där han vid sådant
tillfälle vore mantalsskriven, begära förordnande av barnavårdsman. Enahanda
uttalande har gjorts av Göteborgs barnavårdsnämnd.

Sandvikens köpings barnavårdsnämnd har ansett att i varje särskilt
fall vederbörande domstol borde bestämma om barnavårdsman skulle
förordnas. Såsom skäl för denna mening ville barnavårdsnämnden framhålla,
att barnavårdsmannen redan från början kunde följa fallet och att
möjligheten till trakassering från någondera sidan i möjligaste mån förhindrades.
Örn på moderns begäran barnavårdsman skulle tillsättas, kunde det
tänkas, att lång tid förflutit sedan hemskillnad skett, varför det i så fall
vore svårt för barnavårdsman att träda i funktion.

Spånga barnavårdsnämnd har ansett att rätten borde kunna
ålägga barnavårdsnämnd att utse barnavårdsman, då rätten vid bestämmandet
av vårdnaden om barnet, funne sådan åtgärd gagnelig.

Stockholms stads rättshjälpsanstalt, som enligt vad i det
föregående anmärkts ansett barnavårdsman böra tillsättas allenast då behov
därav kunde antagas föreligga, har ansett barnavårdsnämnden böra äga rätt
att med hänsyn till omständigheterna pröva huruvida barnavårdsman vöre
erforderlig. Fall kunde enligt anstaltens mening förekomma, då förordnande
av barnavårdsman måste anses onödigt, till exempel da barnet natt sadan
ålder, att barnavårdsmannens uppdrag snart komme att upphöra, eller då
modern eljest själv måste anses vara i stånd att iakttaga barnets rätt.

Att barnavårdsnämnd skulle äga att i vissa fall utan framställning av modern
entlediga barnavårdsmannen bar gjorts gällande av flera remissmyndigheter,
däribland statens inspektör för fattigvård och barnavård
samt Stockholms stads rättshjälpsanstalt.

Stockholms barnavårdsnämnd har härom anfört:

Enligt 15 § lagen örn barn utom äktenskap må barnavårdsnämnden, då
det innan barnet uppnått 18 års ålder visar sig att behov av barnavårdsman
ej längre finnes, entlediga barnavårdsmannen utan att förordna ny sådan.
Då det emellertid även i fråga örn barn i äktenskap lärer kunna inträffa
t. ex. att faderns fastställda bidragsplikt upphör, när barnet fyller 16 år och

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 11.

att barnet då försörjer sig självt, synes barnavårdsnämnden böra få befogenhet
att, när omständigheterna därtill föranleda, avskriva barnavårdsmannaskapet,
även om modern icke gjort framställning därom.

Beträffande frågan om interimistiskt förordnande av barnavårdsman har
Stockholms stads rätts hjälpsanstalt framhållit att dylikt
förordnande enligt förslaget kunde ifrågakomma allenast då modern uttagit
stämning med yrkande, att vårdnaden måtte tillerkännes henne. Emellertid
kunde dylik fråga väckas även genom ansökan eller anmälan, och det syntes
lämpligt, att jämväl i dylikt fall barnavårdsman kunde förordnas.

örebro läns rätts hjälpsanstalt har framfört samma förslag
samt härom anfört bland annat:

Dylikt förordnande kan ifrågakomma endast då vårdnadsfrågan aktualiserats
genom att modern instämt fadern till domstol med yrkande att bliva
tillerkänd vårdnaden; undantagna äro alltså icke allenast de fall, då makarna
vilja söka ordna hemskillnad eller äktenskapsskillnad genom gemensam ansökan
och modern önskar erhålla vårdnaden, utan även de fall, då rättegång
anhängiggjorts av fadern och det är modern såsom svarande som yrkar
att bliva tillerkänd vårdnaden. Det kan i anledning av det sagda ifrågasättas,
huruvida icke stadgandet borde utsträckas till att omfatta även de senast
berörda fallen: stadgandet kunde då givas den innebörd, att interimistiskt
förordnande av barnavårdsman kan ske, då modern hos barnavårdsnämnden
anmäler, att hon har för avsikt att inleda rättsligt förfarande för att bliva
tillerkänd vårdnaden om makarnas barn (i eller utan samband med hemskillnad
respektive äktenskapsskillnad) och hemställer om förordnande av
barnavårdsman; för att dylik framställning ej skall ske utan att det verkligen
är fråga örn sammanlevnadens hävande kan man lämpligen fordra, att modern
vid ansökningen fogar bevis att medling ägt runi eller att hon påkallat
medling och att denna ej kommit till stånd, enär mannen ej kunnat nås
med kallelse eller, trots delgivning, ej hörsammat kallelsen.

Stockholms barnavårdsnämnd har däremot ifrågasatt lämpligheten
av det i departementspromemorian föreslagna stadgandet om möjlighet
för modern att, där hon uttagit stämning till domstol med yrkande att
bliva tillerkänd vårdnaden, få barnavårdsman förordnad för barnet för tiden
intill dess vårdnadsfrågan slutligt avgjorts. Modern torde nämligen i regel
hava rättegångsbiträde, som kunde lämna henne nödig hjälp även i de avseenden
varom här vore fråga.

Konsulenten i sjunde distriktet har icke ansett det nödvändigt
eller knappast önskvärt att fadern skulle yttra sig över framställning
örn interimistiskt förordnande.

I fråga om barnavårdsmannens uppgift har statens inspektör för
fattigvård och barnavård förutsatt att enahanda befogenheter på
det personliga området skulle tillkomma båda kategorierna barnavårdsmän.
Inspektören har tillika uttalat, att därest vårdnadsberättigad moder avlidit,
barnavårdsmannen lämpligen borde bevaka barnets intressen vid handläggningen
av frågan örn förmyndare för barnet.

Svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsbyrå har anfört: Även

örn barnavårdsman förordnas på ansökan av vårdnadsberättigad

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

15

moder och utgångspunkten för hans verksamhet blir att giva modern bistånd
vanligen mot fadern i den angelägenhet som är anledningen till ansökningen,
bör barnavårdsmannen dock i allo hava samma befogenheter och skyldigheter
som en barnavårdsman till barn utom äktenskap d. v. s. det bör åligga
honom att tillse, att barnens rätt och bästa behörigen tillvaratagas — örn det
visar sig erforderligt — jämväl gentemot modern. Att den ställning i fråga
örn näring, hygien och fostran de barn intaga, varom nu är fråga, ofta ej
är bättre än barns utom äktenskap, visar erfarenheten. Där missförhållanden
i nämnda hänseenden föreligga, bör det för en på moderns egen begäran
förordnad barnavårdsman, som lämnat henne bistånd vid hävdandet av hennes
rätt mot fadern och som sålunda framstår såsom hennes hjälpare, ej
sällan kunna finnas möjlighet att i godo giva modern ledning i fullgörandet
av hennes plikter. Men visar det sig erforderligt, bör barnavårdsmannen för
barn i äktenskap -— liksom barnavårdsman för barn utom äktenskap -—
kunna påkalla åtgärd, exempelvis vårdnadens överflyttning till särskilt förordnad
förmyndare, där det med hänsyn till bestämmelserna i 8 och 11 §§
i lagen om barn i äktenskap kan ske, eller ingripande från barnavårdsnämndens
sida.

Å andra sidan har konsulenten i åttonde distriktet ansett
att barnavårdsmannen icke borde givas alltför stor ''fiskalisk’ uppgift, varför
det kunde ifrågasättas om han så bestämt som i departementspromemorian
angivits skulle åläggas att biträda med indrivande av underhållsbidrag. Det
syntes sålunda tillräckligt att betona hans skyldighet att sörja för att åtgärder
vidtoges för tillförsäkrande av underhåll åt barnet.

Norrköpings barnavårdsnämnd har ifrågasatt föreskrift om
att barnavårdsmannen borde vidtaga erforderliga åtgärder för fastställande
av barnets börd, detta med hänsyn till de icke alltför fåtaliga fall, då ovisshet
kunde råda om det verkliga faderskapet till ett skilsmässobarn.

En annan benämning än barnavårdsman har förordats av konsulenten
i femte distriktet för att starkare markera skillnaden mellan barn
inom och barn utom äktenskapet — helst som det för barn utom äktenskapet
förelåge en oavvislig skyldighet att utan något som helst undantag förordna
barnavårdsman medan enligt förslaget endast avsåges vissa kategorier
av barn inom äktenskapet. Konsulenten förordade benämningen barnavårdsgodeman.
Detta skulle enligt konsulentens mening säkerligen även medföra
den fördelen för barnavårdsnämnderna ute i bygderna, att det för dem
skulle bliva enklare i det praktiska utövandet av deras verksamhet och lättare
att särskilja de under nämndens tillsyn hörande fallen.

Rörande frågan vilken barnavårdsnämnd som skulle meddela förordnandet
har statens inspektör för fattigvård och barnavård
anfört:

Då det ej sällan torde förekomma att vårdnadshavare är kyrkobokförd i
en församling och vistas i en annan tala enligt min mening, i motsats till
vad som gäller i fråga om förordnande av barnavårdsman för barn utom
äktenskap, beträffande vilka pastorsämbetena ju hava aviseringsskyldighet
gent emot barnavårdsnämnderna, övervägande praktiska skäl för att förordnande
av barnavårdsman meddelas av barnavårdsnämnden i den församling,
där vårdnadshavaren stadigvarande vistas.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Departe ments chefen.

Eskilstuna barnavårdsnämnd har ifrågasatt om icke barnavårdsmannen
borde förordnas av barnavårdsnämnden i den ort där barnet
vore kyrkoskrivet.

Den genom lagen om barn utom äktenskap införda barnavårdsmannainstitutionen
har visat sig vara av stor betydelse för tillvaratagande av de utomäktenskapliga
barnens rätt. Med barnavårdsmannens bistånd har det varit möjligt
att i en omfattning, som sannolikt icke skulle varit tänkbar för en ensamstående
moder, utkräva de förpliktelser nämnda lag ålägger fader till sådant barn.
Även i vårdnadshänseende är barnavårdsmannen modern till stor hjälp. Beträffande
vissa barn i äktenskap äro förhållandena emellertid många gånger
sådana, att jämväl för tillvaratagande av dessa barns intressen det skulle
vara erforderligt att en person funnes med barnavårdsman s befogenhet och
skyldigheter. Det i förenämnda promemoria framlagda förslaget örn utvidgning
av barnavårdsmannainstitutet har också i princip tillstyrkts av praktiskt
taget samtliga i ärendet hörda myndigheter och enskilda sammanslutningar.
Allenast i ett utlåtande har tveksamhet yppats beträffande behovet
av lagstiftning, därvid såsom skäl åberopats den förbättrade ställning 1937
års lag örn förskottering av underhållsbidrag till barn berett frånskilda mödrar.
Vad härutinnan anförts synes emellertid icke innefatta tillräckliga skäl
för att låta med den ifrågasatta lagstiftningen anstå. Med anledning av de
erinringar som i vissa yttranden framställts rörande lagförslagens innehåll
må följande framhållas.

Enligt det utremitterade förslaget till lag angående ändring i lagen om barn
i äktenskap skulle barnavårdsman kunna förordnas i de fall då föräldrarna
levde åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad eller
äktenskapet vore upplöst samt vårdnaden om barnet tillerkänts modern. Likaså
skulle barnavårdsman kunna förordnas då jämlikt 8 § nämnda lag
vårdnaden tillkomme allenast modern. Enligt förslaget skulle i båda dessa
fall barnavårdsmannen förordnas allenast då modern därom framställde yrkande.
I flera yttranden har emellertid förordats att dylikt förordnande
även skulle kunna meddelas på yrkande av den som icke hade vårdnaden
örn barnet, oavsett om det vore fadern eller modern. De skäl som kunna
anföras för och emot en dylik bestämmelse framgå av det föregående. Vid
övervägande av vad härutinnan anförts synes det icke böra ifrågakomma att
annan än vårdnadsberättigad moder medgives ovillkorlig rätt att få barnavårdsman
förordnad. Det önskemål, som ligger bakom de nyssnämnda förslagen
eller att en för barnets vård liknöjd moder eller fader skulle få en
lämplig person vid sin sida för tillhandagående med råd och anvisningar,
torde lämpligen kunna tillgodoses i den ordning som föreslagits av ett flertal
myndigheter, däribland statens inspektör för fattigvård och barnavård.
Sistnämnda förslag innebär att, där barnavårdsnämnd i det särskilda fallet
funne skäl därtill föranleda, nämnden skulle äga dels att utan yrkande förordna
barnavårdsman för barnet dels ock att avslå av vårdnadsberättigad
moder framställd begäran om upphörande av meddelat förordnande av harna -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

17

vårdsman. Mot upptagandet i lagell av stadganden av detta innehåll synes
intet vara att erinra. Däremot torde förordnande av barnavårdsman icke,
såsom från vissa håll föreslagits, böra ifrågakomma efter initiativ eller prövning
av domstol. För handhavandet av de ärenden varom här är fråga framstår
nämligen barnavårdsnämnden såsom den lämpligaste myndigheten.

Till förhindrande av, bland annat, att hustru, som själv vore i stånd att
tillvarataga sitt barns bästa, av bekvämlighetsskäl begärde barnavårdsman
har i ett yttrande ifrågasatts, att barnavårdsnämnden skulle medgivas rätt att
i varje särskilt fall pröva ansökningens befogenhet. Då en dylik prövning
sannolikt icke sällan skulle bliva synnerligen svår att verkställa, synes ett
stadgande av föreslagen innebörd icke böra upptagas. Däremot bör barnavårdsnämnd
medgivas rätt att, på sätt redan nu kan ske beträffande barnavårdsman
för barn utom äktenskap, utan yrkande entlediga barnavårdsmannen
när behov av sådan ej längre föreligger.

Enligt förslaget skulle, där modern uttagit stämning till domstol med yrkande
att bliva tillerkänd vårdnaden om barnet, på hennes begäran barnavårdsman
kunna interimistiskt förordnas. Med anledning av påpekanden i
några yttranden synes dylikt interimistiskt förordnande jämväl böra kunna
meddelas i de fall, då modern framställt vårdnadsyrkandet under handläggningen
av ett instämt mål eller i en av makarna till rätten gemensamt ingiven
hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsansökan. Även i nu avsedda
fall bör barnavårdsnämnden äga att utan begäran av modern förordna barnavårdsman,
om särskilda skäl därtill föranleda. Det i förslaget upptagna
stadgandet att, innan interimistiskt förordnande meddelas, fadern om möjligt
skall beredas tillfälle att yttra sig över framställningen torde böra utgå.

Med avseende å barnavårdsmannens uppgift synes, på sätt i flertalet yttranden
förordats, barnavårdsmannen böra i princip hava enahanda befogenhet
och skyldigheter som barnavårdsman till barn utom äktenskap. Det
bör sålunda åligga honom tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas
på såväl det ekonomiska som det rent personliga området — om det
visar sig erforderligt — jämväl mot den vårdnadsberättigade. Med hänsyn
till att enligt 8 § lagen örn barn i äktenskap det åligger, bland andra, barnavårdsnämnden
att ingripa därest en förändring i vårdnaden örn barnet anses
böra ske, synes en föreskrift, motsvarande den i lagen örn barn utom äktenskap
att barnavårdsmannen skall, när skäl därtill är, göra anmälan örn förordnande
av förmyndare för barnet, icke böra ifrågakomma för barnavårdsman
för barn i äktenskap. Anser en sådan barnavårdsman att en förändring i
angivna hänsende bör komma till stånd, tillhör det nalurligen hans allmänna
plikter att anmäla förhållandet för barnavårdsnämnden.

I promemorian hade föreslagits, att barnavårdsmannen skulle förordnas
av barnavårdsnämnden i den församling där modern vore kyrkobokförd eller,
örn hon ej vore kyrkobokförd i riket, där hon vistades. 1 några yttranden
har ifrågasatts alt behörig barnavårdsnämnd skulle vara antingen barnavårdsnämnden
i den församling där vårdnadshavare!! stadigvarande vistades
eller där barnet vore kyrkobokfört. Intet av sistnämnda två förslag sy Dihang

till riksdagens protokoll 11)31). 1 sami. Nr 11. ä

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

nes emellertid böra komma i fråga. Ett genomförande av det första förslaget
skulle sannolikt understundom kunna komma att medföra att, då tvekan
förelåge om vårdnadshavare^ vistelseort, ingen av de barnavårdsnämnder
som komme i fråga skulle vara benägen att förordna barnavårds
man. Beträffande det andra förslaget förtjänar framhållas, att olika kyrkobokföringsorter
för vårdnadshavare!! och barn i den ålder varom här är fråga
sällan torde förekomma, varför en anknytning till barnets kyrkobokföringsort
framstår såsom mindre lämplig. Då såsom av det förut anförda framgår
barnavårdsman kan komma att förordnas såväl då fadern som modern
har vårdnaden om barnet, torde förordnandet böra meddelas av barnavårdsnämnden
i den församling där vårdnadshavare!! är kyrkoskriven eller, örn
han icke är kyrkoskriven här i riket, där han vistas.

Vad angår förslaget till lag angående ändring i lagen örn adoptivbarn lära
motsvarande bestämmelser som föreslagits för barn i äktenskap uppenbarligen
böra gälla med avseende å barn som adopterats av makar gemensamt
eller då den ena maken adopterat den andres barn.

Den nya lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1940.

I enlighet med vad sålunda anförts hava inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap;
samt

2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
Sigrid Linders.

1 Det under 2) förut anmärkta förslaget, vilket är lika lydande med motsvarande vid propositionen
fogade lagförslag, har här uteslutits ur bilagan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

19

F « rslag
till

Lag

angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap.

Härigenom förordnas, att i lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap
skola efter 22 § under en ny rubrik »Örn barnavårdsman» upptagas fem nya
paragrafer, betecknade 23—27 §§, av den lydelse nedan sägs:

Örn barnavårdsman.

23 §.

Leva föräldrarna åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad
eller är deras äktenskap upplöst, skall på yrkande av moder, som tillerkänts
vårdnaden örn barnet, så ock eljest, där barnavårdsnämnden av särskild
anledning finner det erforderligt, barnavårdsman för barnet förordnas.
Lag samma vare, där jämlikt 8 § rätten förordnat att vårdnaden om barnet
skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.

Har modern uttagit stämning till domstol med yrkande att bliva tillerkänd
vårdnaden eller framställt sådant yrkande i rättegång eller i ansökan örn hemskillnad
eller äktenskapsskillnad, må, efter framställning av modern eller där
barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt, barnavårdsman
förordnas för barnet för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt
avgjorts.

24 §.

Barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden örn barnet med
råd och upplysningar samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas.
Där så erfordras, skall barnavårdsmannen sörja för alt åtgärder vidtagas
för tillförsäkrande av underhåll åt barnet samt biträda med indrivande
och tillhandahållande av underhållsbidraget.

Barnavårdsmannen åge att själv eller genom ombud föra talan för barnet
rörande underhåll samt vare berättigad att anlita polismyndighet för underhållsskyldigs
efterforskande eller hörande och för verkställande av delgivningar.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 11

25 §.

Förordnande av barnavårdsman meddelas av barnavårdsnämnden i den
församling där den som har vårdnaden örn barnet är kyrkobokförd eller, om
denne ej är i riket kyrkobokförd, där han vistas.

26 §.

Uppdraget att vara barnavårdsman upphöre när barnet fyllt aderton år.
Har dessförinnan moder, på vars yrkande barnavårdsman förordnats, för
barnavårdsnämnden anmält, att behov av barnavårdsman icke längre föreligger,
skall, där barnavårdsnämnden icke av särskild anledning finner erforderligt
att barnavårdsmannen bibehålies vid förordnandet, barnavårdsnämnden
entlediga barnavårdsmannen utan att förordna ny sådan. Lag
samma vare där barnavårdsnämnden eljest finner behov av barnavårdsman
ej längre föreligga.

27 §.

Vad i 16—19 §§ lagen örn barn utom äktenskap är stadgat beträffande
barnavårdsman och barnavårdsnämnd skall äga motsvarande tillämpning, då
barnavårdsman förordnats enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

Kungl. Rlaj.ts proposition nr 11.

21

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 november
1938.

Närvarande:

justi tieråden Eklund,

Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 6 oktober 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 22 september 1938, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr ROT) om barn i
äktenskap; samt

2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) örn adoption.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet E. Leche.

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 örn harn

i äktenskap.

Justitierådet Eklund och regeringsrådet Hjärne lämnade förslaget utan
anmärkning.

Justitieråden Lawski och von Steyern yttrade:

Nar i 23 § första stycket talas örn vunnen hemskillnad, om att makarnas
äktenskap är upplöst, örn moder som tillerkänts vårdnaden örn barnet och
om att rätten förordnat att vårdnaden om barnet skall tillkomma allenast
den ena av föräldrarna, lärer därmed avses, att laga kraftvunnet beslut i något
av dessa hänseenden skall föreligga. Förordnande av barnavårdsman
enligt första stycket skulle alltså i dessa fall i regel ske först sedan särlevnaden
och det därav föranledda behovet av barnavårdsman bestått under kanske
en längre tid. Härav har följdriktigt föranletts alt förslaget i andra
stycket upptager regler örn interimistiskt förordnande av barnavårdsman.

I ett fall skulle emellertid definitivt förordnande av barnavårdsman enligt
23 § första stycket kunna ske på ett mycket tidigt stadium. Så snart föräldrar
leva åtskilda på grund av söndring, skulle nämligen barnavårdsnämnden
— där den av särskild anledning finner det erforderligt — kunna ex

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

officio förordna barnavårdsman, Även om det får antagas att barnavårdsnämnderna
endast med varsamhet begagna sig av denna befogenhet, kan
det ifrågasättas, örn det är lämpligt att lämna rum för ett sådant ingripande
av en myndighet, innan söndringen mellan makarna visat sig vara av mera
djupgående natur och tagit sig uttryck antingen i att de träffat avtal om
vård av och underhåll åt barnet eller i att en av dem hos domstol påkallat
hemskillnad, återgång, äktenskapsskillnad eller beslut angående vårdnaden
örn barnet, vilket senare är en förutsättning för att den av föräldrarna, som
ej har vårdnaden om barnet, skall jämlikt 15 § kunna förpliktas att utgiva
bidrag till dess underhåll.

Vad särskilt angår de provisoriska förordnandena är det knappast antagligt,
att en barnavårdsman skulle få någon egentlig funktion att fylla så
länge föräldrarnas gemensamma vårdnad består.

En väsentlig förenkling av de föreslagna lagbestämmelserna skulle kunna
ernås, om för definitivt förordnande av barnavårdsman icke fordrades laga
kraftvunnet beslut i något av ovan angivna hänseenden, utan härför vore
tillräckligt att ett beslut i vårdnadsfrågan meddelats antingen i ett slutligt
utslag eller med tillämpning av 20 § under rättegången av domaren eller
rätten. Barnavårdsman skulle då kunna förordnas kort efter det make inlett
ett rättsligt förfarande, åsyftande hemskillnad, återgång, äktenskapsskillnad
eller vårdnadsbeslut. Emellertid torde man kunna ytterligare medgiva
tillsättande av barnavårdsman i fall, då föräldrar, som på grund av
söndring leva åtskilda, träffat avtal om barnets vård och underhåll. Med en
reglering sådan som den nu ifrågasatta skulle något behov av bestämmelser
om interimistiskt förordnande av barnavårdsman knappast föreligga.

Väljes den nu antydda lösningen av lagstiftningsuppgiften, skulle åt 23 §
kunna givas det innehållet, att om rätten eller domaren så skilt mellan föräldrarna,
att vårdnaden om barnet tillerkänts den ena av dem, skall på
yrkande av modern, där vårdnaden tillerkänts henne, så ock eljest, där
barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt, barnavårdsman
för barnet förordnas. Härtill kunde fogas en bestämmelse om
att detsamma skall gälla, örn föräldrar, som på grund av söndring leva åtskilda,
träffat avtal om vård av och underhåll åt barnet. Tydligt är, att barnavårdsnämnden
måste hava förskaffat sig visshet om att sådant avtal föreligger.

Genom den föreslagna avfattningen skulle jämväl vissa fördelar i redaktionellt
avseende vinnas.

I övrigt lämna vi förslaget utan anmärkning.

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 örn

adoption.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

23

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 november 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Engberg, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund, Eriksson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler efter gemensam
beredning med tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet
Eriksson, lagrådets den 2 november 1938 avgivna utlåtande över de till
lagrådet den 22 september 1938 remitterade förslagen till 1) lag angående
ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) örn barn i äktenskap; samt 2) lag
angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) örn adoption.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»I fråga om förslaget till lag angående ändring i lagen om barn i äktenskap
hava två av lagrådets ledamöter ifrågasatt sådan ändring av 23 § att
som förutsättning för förordnande av barnavårdsman skulle fordras, att rätten
eller domaren tillerkänt den ena av föräldrarna vårdnaden om barnet
eller, om föräldrarna på grund av söndring levde åtskilda, de träffat avtal om
vård av och underhåll åt barnet. Det remitterade förslaget — vilket lämnats
utan anmärkning av lagrådets övriga ledamöter — bereder möjlighet att få
barnavårdsman förordnad på ett tidigare stadium än vad som skulle kunna
ske enligt nyssnämnda ändringsförslag. Att en dylik möjlighet finnes, torde
ej sällan komma att vara av betydelse för att barnets intresse skal! kunna
på bästa sätt tillvaratagas. Jag har därför ej ansett mig böra företaga någon
ändring i det remitterade förslaget.»

Föredraganden hemställer härefter att lagförslagen, av vilka det under
1) anmärkta förslaget undergått smärre jämkningar av redaktionell natur,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.