Kungl. Majlis ''proposition Nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anställningsförhållandena
för biträdande lärare vid folkskolor
och lärare vid mindre folkskolor; given Stockholms
slott den 2Jf februari 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 2Jf februari 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg,

Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg följande:

Frågan om beredande av en förbättrad ställning åt lärare vid mindre
folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor har varit föremål för behandling
i samband med den vid 1937 års riksdag genomförda löneregleringen
för folk- och småskollärare.

Såsom framgår av 1936 års lärarlönesakkunnigas betänkande med förslag
till lönereglering för lärare vid folk- och småskolor (statens offentliga
utredningar 1936: 48), hade till de sakkunniga inkommit en framställning
från föreningen Sveriges mindre folkskolor, vari föreningen anhöll, bland

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 100. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

annat, att statsmakterna måtte taga i övervägande möjligheten av att tillerkänna
nämnda lärare ordinarie anställning, exempelvis efter 10 års oförvitlig
tjänstgöring vid mindre folkskola eller såsom biträdande vid folkskola,
De sakkunniga funno detta yrkande med hänsyn till dess utpräglat
skolorganisatoriska art falla utanför de sakkunnigas utredningsuppdrag, och
de ansågo sig därför icke böra upptaga yrkandet till behandling.

I propositionen nr 270/1937 förklarade jag mig behjärta de önskemål,
som från lärarhåll framkommit örn beredande av en mera tryggad rättslig
ställning åt nu ifrågavarande lärare. Denna fråga ansåg jag emellertid
tarva särskild utredning genom skolöverstyrelsen.

Genom beslut den 30 juni 1937 anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen
att, bland annat, verkställa utredning och till Kungl. Majit inkomma
med förslag i fråga örn beredande av en mera tryggad ställning åt nu nämnda
lärare.

I anledning härav framlade skolöverstyrelsen i skrivelse den 19 oktober
1937 utredning och förslag i ämnet, som dock icke åtföljdes av förslag till
författningsbestämmelser. I denna skrivelse hemställde överstyrelsen, i och
för beredande av fullt tryggad rättslig ställning åt ifrågavarande lärarkategorier,
att föreskrifter måtte meddelas, dels att tjänst som biträdande
lärare vid folkskola och lärartjänst vid mindre folkskola borde kunna inrättas
som ordinarie och extra ordinarie lärartjänster, varvid gällande bestämmelser
rörande anställande och entledigande av folk- och småskollärare
borde äga motsvarande tillämpning i fråga örn biträdande lärare och
lärare vid mindre folkskola, dels ock att samtliga biträdande lärare vid
folkskola och lärare vid mindre folkskola, vilka vid den tidpunkt, då nya
bestämmelser i här berört avseende trädde i kraft, innehade anställning
tills vidare jämlikt folkskolestadgan § 24, skulle förordnas som ordinarie
lärare vid distriktets skolor med tjänstgöringen tills vidare förlagd till den
skola, där läraren dittills varit anställd.

Över ifrågavarande förslag avgav statskontoret utlåtande den 10 december
1937. I bilagan åttonde huvudtiteln till 1938 års statsverksproposition
omnämnde jag (punkten 147, sid. 405) i största korthet överstyrelsens
förslag under uttalande, att det enligt min mening vore ett befogat
krav, att ifrågavarande lärare under vissa förutsättningar erhölle en fastare
ställning i förevarande avseende, samt att det borde ankomma på Kungl.
Majit att fatta beslut härom. Mot detta mitt uttalande framställde riksdagen
icke någon erinran.

Sedermera har skolöverstyrelsen med skrivelse den 30 maj 1938 framlagt
förslag till vissa författningsbestämmelser, avseende bland annat anställningsförhållandena
för ifrågavarande lärargrupper, vari överstyrelsen,
såvitt nu är i fråga, följt de riktlinjer, som angivits i den förutnämnda skrivelsen
av den 19 oktober 1937. Över författningsförslagen hava utlåtanden
avgivits den 14 juli 1938 av undervisningsväsendets lönenämnd och den

3

Kungl. Marits proposition Nr 100.

10 januari 1939 av statskontoret. Vidare har föreningen Sveriges mindre
folkskolor genom sin ordförande gjort en framställning i ämnet.

Då det mera fullständiga förslag i förevarande avseende, som alltså numera
föreligger, befunnits vara av beskaffenhet att böra till sina huvuddrag
framläggas för riksdagen, får jag ånyo anmäla ifrågavarande ärende.

1. Gällande bestämmelser.

Med biträdande lärare vid folkskola avses vid egentlig folkskola anställd
lärare med allenast småskollärarkompetens (folkskolestadgan § 2 mom. 2
och § 23). Sådan biträdande lärare må anställas endast försåvitt det enligt
folkskolinspektörens vitsord kan ske utan men för folkskolan (§ 2 mom. 2,
tredje stycket).

För att kunna antagas som lärare vid mindre folkskola erfordras likaledes
endast småskollärarkompetens (§ 23). Mindre folkskola må upprättas endast
undantagsvis, nämligen då någon del av ett skoldistrikt har så avskilt
läge, att dithörande barn ej lämpligen kunna hänvisas till folkskola, belägen
i annan del av distriktet, och därjämte antalet skolpliktiga barn är
så litet, att särskild folkskola för dem ej skäligen kan upprättas (§3).

Gemensamt för båda ifrågavarande slag av lärartjänster — liksom även
för ordinarie lärartjänster — gäller, att nya sådana i regel icke må inrättas
utan Kungl. Maj:ts tillstånd (§2 mom. 3).

Biträdande lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola anställas
antingen tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning
eller på viss tid; det senare bör ske i det fall, att växling i lärjungantalet,
förestående omorganisation av distriktets skolväsen eller annan
anledning gör sådant erforderligt. För tillsättning av tjänster, då anställningen
skall gälla tills vidare, gälla samma bestämmelser som beträffande
ordinarie lärartjänster, dock med den skillnaden, att det är skolrådet, respektive
folkskolestyrelsen, som är beslutande organ i stället för kyrkostämma
eller vederbörande fullmäktige (§ 24 mom. 1 och 2).

Ifrågavarande lärares anställningsförhållanden äro sålunda för närvarande,
att döma av de nu anförda bestämmelserna, relativt lösliga. Efterhand
hava emellertid tillkommit ett antal bestämmelser, avsedda att i görligaste
mån tillförsäkra nämnda lärare visst skydd mot ett godtyckligt begagnande
av uppsägningsmöjligheten samt mot följderna av en uppsägning, som varit
motiverad av skolorganisatoriska skäl.

Sålunda meddelades genom en förordning av den 17 november 1905 den
bestämmelsen, att examinerad ogift lärare, som antagits tills vidare med
ömsesidig uppsägningsrätt och som tjänstgjort i sammanlagt fem år, skulle
kunna entledigas endast av sådana orsaker, som omförmälas i folkskolestadgan
§ 32 (d. v. s. i disciplinär väg), eller på grund därav att tjänsten

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

i fråga genom en i behörig ordning godkänd omorganisation av skolväsendet
skulle förändras till folkskollärartjänst eller indragas.

För den vid egentliga småskolor anställda personalen infördes ordinarie
tjänster genom kungörelsen nr 750/1918; anledningen härtill var ett uttalande
av 1916 års riksdag i dess skrivelse nr 159. Beträffande däremot de
personer med småskolekompetens, vilka tjänstgjorde vid mindre folkskolor
och som biträdande lärare vid folkskolor, uttalades i samma riksdagsskrivelse,
att i fråga örn dem alltmer framträdde en strävan att förvandla de
mindre folkskolorna till folkskolor och ersätta de s. k. biträdande lärarna
vid folkskolorna med folkskollärare, varför det icke syntes låta sig göra att
motverka en sådan i och för sig önskvärd utveckling genom att giva ifrågavarande
lärare, vilka i själva verket utgjorde allenast en mindre del av folkskollärarkåren
och vilkas antal årligen minskades, ordinarie anställning.
Emellertid syntes det riksdagen, att all möjlig hänsyn borde tagas jämväl
till ifrågavarande lärares behov av en mera tryggad tillsättningsform.

Till följd av detta riksdagsuttalande blev genom förutnämnda kungörelse
nr 750/1918 även den rättsliga ställningen för lärare vid mindre folkskolor
och biträdande lärare så till vida förbättrad, som det utöver bestämmelserna
i 1905 års förordning blev stadgat, dels att tills vidare anställda
lärare med sammanlagt fem års tjänstgöring skulle kunna entledigas endast
i den ordning, som angåves i folkskolestadgan § 32, d. v. s. genom disciplinärt
förfarande, dels att, om en mindre folkskola ändrades till folkskola med
småskola, lärare, som minst två år varit anställd tills vidare vid den
mindre folkskolan, skulle erhålla den sålunda uppkomna småskollärartjänsten.
Med här angivna undantag i fråga om lärare vid mindre folkskolor
kunde dock med tillämpning av bestämmelserna i då gällande folkskolestadgas
§ 33 mom. 2 såväl lärare vid mindre folkskolor som biträdande
lärare av skolråden entledigas, när deras befattningar genom en i vederbörlig
ordning godkänd omorganisation av skolväsendet förändrades till
folkskollärar- eller småskollärartjänst eller ock indrogos. Även gift sådan
lärarinna kunde under vissa förhållanden entledigas.

Den allmänna strävan att förbättra och utveckla skolväsendet genom
att ersätta svagare skolformer med bättre sådana samt i samband därmed
vidtagna indragningar av skolor, i första hand mindre folkskolor, medförde,
att entlediganden av dessa lärare alltjämt förekommo. Någon verkligt
tryggad rättslig ställning hade de sålunda icke vunnit.

1926 års riksdag anhöll i skrivelse nr 305 örn utredning, huruvida och
på vad sätt en tryggare ställning i rättsligt hänseende kunde beredas biträdande
lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola, vilken utredning
uppdrogs åt skolöverstyrelsen. Med anledning härav avgav överstyrelsen
utlåtande i ärendet den 21 april 1927, vari överstyrelsen sammanfattningsvis
såsom sin mening framhöll, att det visserligen vöre önskvärt
att åtgärder vidtoges för beredande av en tryggare ställning åt biträdande

5

Kungl. Marits ''proposition Nr 100.

lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola, men att med hänsyn
till de allmänna riktlinjer för folkskoleväsendets fortgående förbättring,
som blivit av statsmakterna givna, det fortfarande måste anses uteslutet
att kunna lösa frågan på det sättet, att ifrågavarande befattningshavare
erhölle ordinarie anställning. I stället borde större möjlighet, än vad för
det dåvarande vore fallet, givas till förordnande å annan tjänst inom skoldistriktet
av lärare, som till följd av omorganisation av skolväsendet annars
skulle drabbas av entledigande.

I propositionen nr 30/1929, vilken byggde på skolöverstyrelsens förslag,
framlade Kungl. Majit därefter förslag till ändrade bestämmelser rörande
tillsättning av lärartjänster i syfte att bereda biträdande lärare vid folkskolor
och lärare vid mindre folkskolor en tryggare rättslig ställning. I
skrivelse nr 144 förklarade sig riksdagen icke hava något att erinra mot att
föreskrifter i berörda avseende utfärdades i huvudsaklig enlighet med
Kungl. Majlis förslag, dock med vissa jämkningar och tillägg, som av riksdagen
närmare angåvos. Genom kungörelsen nr 287/1929 ändrades folkskolestadgan
till överensstämmelse med nämnda riksdagsbeslut. Sedermera
hava genom kungörelsen nr 305/1936 ytterligare vissa ändringar i förevarande
avseende vidtagits.

De nu gällande bestämmelserna örn det rättsliga skyddet för de biträdande
lärarna samt lärarna vid mindre folkskolor innehållas företrädesvis
i §§ 19, 24 och 33 folkskolestadgan. Genom dessa bestämmelser har den
rättsliga ställningen för ifrågavarande lärare blivit väsentligt förbättrad.
Visserligen gäller fortfarande den bestämmelsen, att skolrådet må kunna
entlediga lärare, vilkens befattning genom en i behörig ordning godkänd
omorganisation av skolväsendet skall förändras till folkskollärar- eller småskollärartjänst
eller ock indragas. Dessa lärare hava emellertid erhållit ökade
möjligheter att vid sådan förändring av skolväsendet, varigenom av dem
innehavd tjänst kommer att indragas, övergå till annan befattning vid distriktets
skolor. Sålunda föreskrives i § 33 mom. 3, att lärare, som tjänstgjort
sammanlagt minst två år inom distriktet, vid tjänstens indragning på grund
av skolväsendets omorganisation skall förordnas till innehavare av annan
inom distriktet befintlig ledig lärartjänst vid småskola eller mindre folkskola
eller som biträdande lärare vid folkskola med anställning tills vidare.
Vidare skall skolrådet (folkskolestyrelsen), då ordinarie lärartjänst vid småskola
eller befattning som lärare vid mindre folkskola eller som biträdande
lärare vid folkskola med anställning tills vidare blir ledig, taga under omprövning,
huruvida annan tjänst, som innehaves av biträdande lärare vid
folkskola eller av lärare vid mindre folkskola, bör ersättas med folkskollärartjänst
eller indragas. Finnes så böra ske, skall ifrågavarande lärare
förordnas å den lediga tjänsten. Stadgandet i samma paragraf, att beslut
angående sådan förändring av skolväsendet, varigenom här berörda lärare

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

skulle komma att entledigas, skall hänskjutas till domkapitlets, eventuellt
skolöverstyrelsens prövning och avgörande, medför ävenledes en i viss mån
mer tryggad ställning för dessa lärare.

Beträffande ifrågavarande lärares löneförmåner gäller som bekant, att de
åtnjuta samma lön som ordinarie lärare vid småskola samt dessutom, så
länge de uppehålla vederbörande befattning, ett särskilt lönetillägg med
belopp motsvarande, för år räknat, löneskillnaden inom vederbörande ortsgrupp
mellan den löneklass, de tillhöra, och närmast högre löneklass.

I detta sammanhang må erinras, att riksdagen alltsedan år 1934 varje
år beviljat understöd åt biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor,
vilka på grund av folkskoleväsendets omorganisation förlorat sin anställning.
Dylika understöd hava för budgetåren 1934/38 beviljats 21 lärare,
av vilka 18 erhållit årligt understöd, varierande mellan 600 kronor
och 1,500 kronor, och tre tilldelats engångsunderstöd med lägst 1,500 kronor
och högst 2,178 kronor.

2. Föreliggande utredning.

Skolöverstyrelsen har påpekat, att de lärare, varom här vore fråga, genom
redan vidtagna åtgärder tillförsäkrats en avsevärt mera tryggad ställning
i såväl rättsligt som ekonomiskt hänseende än vad tidigare varit
fallet. Med tillämpning av nu gällande bestämmelser rörande ifrågavarande
lärares entledigande torde det endast undantagsvis behöva förekomma,
att sådan lärare förlorade sin tjänst på grund av skolväsendets omorganisation.

Folkskolestadgans bestämmelser lämnade dock fortfarande möjlighet
för skolrådet, fortsätter överstyrelsen, att entlediga dylik lärare vid indragning
av tjänst. Så länge denna möjlighet förefunnes, komme nämnda
lärare att intaga en undantagsställning i förhållande till med dem närmast
jämställda lärare inom folkskolans lärarkår. Det vore förklarligt, att
ett sådant förhållande för lärarna kändes otillfredsställande och hos dem
framkallade en känsla av otrygghet och mindervärdighet. Att en ändring
härutinnan komme till stånd vore därför givetvis från lärarnas synpunkt
synnerligen önskvärt. Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
hade också i en till överstyrelsen ingiven framställning hemställt,
att överstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för beredande av ordinarie anställning
åt biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor.
Därest ifrågavarande lärare skulle komma i åtnjutande av en fullt
tryggad rättslig ställning, syntes den enda verkligt effektiva åtgärden vara,
att de, såsom centralstyrelsen ifrågasatt, erhölle ordinarie anställning. Frågan
bleve då, om en dylik åtgärd kunde vidtagas, utan att skolans intressen
därigenom träddes för nära.

Införandet av ordinarie anställningsform även för biträdande lärare vid
folkskolor och lärare vid mindre folkskolor hade, då fråga härom tidigare

7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

varit på tal, ej ansetts böra ifrågakomma. Som huvudskäl mot en dylik
anordning hade bland annat anförts, att densamma skulle komma att inverka
hindrande och fördröjande på sådana önskvärda förbättringar i skolväsendets
organisation, som eljest kunde vinnas genom en fortgående förändring
av de mindre folkskolorna till folkskolor och de biträdande lärarnas
ersättande med folkskollärare. Här anförda skäl mot att ifrågavarande lärare
erhölle ordinarie anställning hade tidigare och vid den tidpunkt, då
riksdagen år 1929 senast haft sig denna fråga förelagd, ägt giltighet. Efter
nämnda tid hade emellertid inträtt vissa ändrade förhållanden i här berörda
avseenden.

Överstyrelsen erinrade örn att antalet biträdande lärare och lärare vid
mindre folkskolor under en följd av år starkt minskats. Efterföljande tabell
utvisade antalet sådana lärare vid slutet av vårterminerna 1915, 1925,
1935 och 1937:

År

Biträdande

lärare

Minskning

Lärare vid
mindre
folkskolor

Minskning

Summa

lärare

Minskning

1915.....

1,131

2,720

3,851

1925.....

1,027

104

2,491

229

3,518

333

1935 .....

542

485

1,816

675

2,358

1,160

1937 .....

454

88

1,653

163

2,107

251

S:a 677

S:a 1,067

S:a 1,744

Minskning i medeltal per år:

Tioårsperioden 1915—25 .

10

23

33

Tioårsperioden 1925—35 .

49

68

117

Åren 1936 och 1937 ....

44

82

126

Av tabellen framginge sålunda, att antalet tjänster undergått en betydande
minskning under de i tabellen angivna tidsperioderna, särskilt, under
tiden efter år 1925. På grund av alltjämt fortgående förändringar inom
skolväsendet, som hade indragning av tjänster av ifrågavarande slag till
följd, kunde med stor sannolikhet förutses, att dessa tjänsters antal komme
att ytterligare minskas. Utvecklingen torde leda därhän, att biträdande lärare
ersattes av lärare med folkskolekompetens och att mindre folkskolor i
stor utsträckning antingen indroges eller förändrades till folkskolor. Den
numera stadgade skyldigheten för lärare vid folk- och småskolor att i vissa
fall underkasta sig förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat möjliggjorde
en fortsatt dylik utveckling, även om ifrågavarande lärare bereddes
ordinarie anställning. Dylik flyttningsskyldighet torde komma att föreskrivas
för samtliga lärare vid folk- och småskolor i det nya avlöningsreglementet
för folk- och småskollärare.1 Därigenom skulle det salunda
blivit möjligt att förflytta ordinarie lärare till lärartjänst inom annat skoldistrikt,
då sådant erfordrades för indragning av övertalig lärartjänst eller
då eljest med hänsyn till undervisningsväsendets bästa skäl därtill lorelåge.
Under sådana förhållanden syntes de skäl, som tidigare anförts mot att

1 Jfr § 12 i avlöningsreglementet den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid folk- och
småskolor.

8

Kungl. Marits ''proposition Nr 100.

biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor erhölle ordinarie anställning,
icke längre äga giltighet. Några skolorganisatoriska svårigheter
torde nämligen icke uppkomma genom införandet av en dylik ordning beträffande
dessa lärare.

Enligt nu gällande bestämmelser anställdes för närvarande ifrågavarande
lärare tills vidare med ömsesidig uppsägning eller på viss tid. Dessa bestämmelser
borde sålunda ändras, så att ordinarie tjänster kunde inrättas
för såväl biträdande lärare vid folkskola som för lärare vid mindre folkskola
enligt samma grunder, som gällde för övriga ordinarie tjänster vid
folk- och småskolor. Beträffande anställning och entledigande borde för
ifrågavarande lärare gälla samma bestämmelser som för ordinarie folk- och
småskollärare. Tillsättningsformen anställning tills vidare borde alltså icke
längre tillämpas för någon kategori av lärare. Där lärare vid mindre folkskolor
och biträdande lärare vore anställda på viss tid, utan att vara vikarier,
borde givetvis tjänster av detta slag förändras till extra ordinarie.

Inrättandet av nya tjänster av här ifrågavarande slag torde emellertid,
såsom framginge av vad överstyrelsen förut anfört, endast undantagsvis
ifrågakomma. Det vore sålunda icke för dessa undantagsfall, här ifrågasatta
åtgärder borde vidtagas, utan för att bereda de lärare, som för närvarande
innehade anställning tills vidare som biträdande lärare vid folkskolor
och som lärare vid mindre folkskolor, en mera tryggad ställning.
Därest det i det föregående framförda förslaget att införa ordinarie anställningsform
för ifrågavarande lärare genomfördes, borde de lärare, vilka i
vederbörlig ordning erhållit befattning av ifrågavarande slag med anställning
tills vidare, förordnas såsom ordinarie lärare å respektive tjänster från
den tidpunkt, då bestämmelser i här berörda avseende kunde komma att
utfärdas.

Härvid uppkomme frågan, huruvida för erhållande av dylikt förordnande
borde erfordras viss tjänstetid med anställning tills vidare. Uppställandet
av ett dylikt villkor skulle medföra, att vissa av dessa lärare komme att
innehava ordinarie tjänst, andra åter vara anställda tills vidare, intill dess
att även dessa senare tjänstinnehavare erhölle ordinarie anställning, vilket
dock skulle kunna ske först efter tjänstens ledigförklarande i vanlig ordning.
Vid tillsättning av ifrågavarande tjänster hade emellertid tillämpats
de bestämmelser, vilka enligt §§ 19—22 folkskolestadgan vore stadgade
beträffande tillsättning av ordinarie lärare vid småskola med undantag av
att i vissa fall på skolrådet överlåtits den befogenhet, som eljest tillkomme
kyrkostämman. Att tjänsterna under sådana förhållanden ånyo skulle ledigförklaras
och tillsättningsförfarandet upprepas, syntes icke böra ifrågakomma.
Överstyrelsen ville därför för sin del förorda, att förordnande som
ordinarie meddelades samtliga lärare utan avseende på längden av tidigare
anställning å tjänsten.

Av vad överstyrelsen sålunda anfört funne överstyrelsen utrett, att det
vore önskvärt, att ytterligare åtgärder vidtoges för beredande av en mera
tryggad rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid
mindre folkskolor ävensom att med hänsyn till föreskrifterna angående lärares
skyldighet att underkasta sig förflyttning hinder av skolorganisa -

9

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

tori sk art icke torde möta för införandet av ordinarie anställningsform för
här ifrågavarande lärare.

Skolöverstyrelsen har dessutom framhållit, att, då uppsägning och entledigande
av tills vidare anställd lärare i regel skulle nödvändiggöra årligt
understöd åt läraren, det ur ekonomisk synpunkt vore för staten fördelaktigare
att till annan tjänst förflytta sådan lärare, om den tjänst han
innehade skulle bliva överflödig. Att läraren dessförinnan erhållit ordinarie
anställning, medförde inga särskilda svårigheter i detta avseende, då även
ordinarie lärare vore skyldiga låta sig förflyttas. Enligt överstyrelsens mening
skulle det också medföra en betydelsefull förenkling vid tillämpning av
folkskolestadgan, löne- och pensionsförfattningar och andra bestämmelser
rörande folk- och småskollärare, örn anställningsformen »tills vidare» upphörde
för dessa lärares vidkommande.

Enligt de av skolöverstyrelsen framlagda författningsförslagen skola
efter avskaffandet av befattningarna som lärare med anställning tills vidare
vid mindre folkskola och såsom biträdande lärare vid folkskola motsvarande
lärare i fortsättningen benämnas »ordinarie lärare vid mindre folkskola»
och »ordinarie biträdande lärare». De av överstyrelsen ifrågasatta,
i samband med överstyrelsens föreliggande förslag stående ändringarna i
folkskolestadgan torde icke böra här närmare beröras. Allenast må nämnas,
att överstyrelsen framlagt förslag till följande övergångsbestämmelser:

Lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, som den
1 juli 1938 är anställd tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders
uppsägning, skall av skolrådet förordnas att vid distriktets skolor
vara ordinarie lärare vid mindre folkskola, respektive ordinarie biträdande
lärare, och skall därvid angivas, till vilken skola tjänstgöringen tills vidare
skall vara förlagd. Där i detta övergångsstadgande avsedd lärare vid mindre
folkskola eller biträdande lärare vid folkskola enligt vederbörligt beslut
skall förflyttas till tjänst för ordinarie småskollärare, utfärdas förordnande
å dylik tjänst. Angående förordnande, som utfärdats enligt detta övergångsstadgande,
skall skolrådet lämna vederbörande folkskolinspektör
meddelande.

Har tjänst kungjorts ledig för anställning tills vidare av lärare vid mindre
folkskola eller biträdande lärare vid folkskola, skall tjänsten besättas med
ordinarie befattningshavare.

Skolöverstyrelsen har jämväl avgivit förslag till de ändringar i gällande
avlönings- och statsbidragsförfattningar, som ansetts böra vidtagas i samband
med de ifrågasatta ändringarna i folkskolestadgan. Beträffande dessa
förslag hänvisas till handlingarna i ärendet.

3. Myndigheternas yttranden m. m.

Statskontoret har i sitt yttrande av den 10 december 1937 framhållit,
att anledningen till att ifrågavarande lärargrupper icke kommit i åtnjutande
av en mera tryggad anställningsform syntes hava varit, att de skolfor Bihang

till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 100. 2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

mer, varom här vore fråga, icke ansetts motsvara de krav, som numera
ställdes på folkundervisningen. Det syntes, såsom ock 1936 års lärarlönesakkunniga
framhållit, vara mindre lämpligt att giva här avsedda skolformer
karaktären av ett fast led i systemet. Häremot kunde visserligen anföras,
att lärarna efter löneregleringens genomförande blivit skyldiga att
underkasta sig förflyttning till annan lärartjänst inom undervisningsväsendet.
Med hänsyn till de väsentliga förbättringar i olika avseenden, som
numera kommit här avsedda lärare till del, kunde statskontoret dock
knappast finna tillräckliga skäl föreligga att för närvarande vidtaga ytterligare
åtgärder i föreslagen riktning. Därest någon lärare vid mindre folkskola
eller biträdande lärare vid folkskola vid en eventuell omorganisation
av skolväsendet inom vederbörande skoldistrikt skulle bliva utan anställning,
torde, såsom hittills skett i flera fall, läraren böra erhålla understöd
genom särskilt beslut av riksdagen.

För den händelse emellertid fastare anställning nu skulle anses böra
tillerkännas ifrågavarande lärare, syntes dylik anställning icke böra tillkomma
andra lärare än sådana, som under längre tid, förslagsvis minst 10
år, innehaft tjänst, varom här vore fråga.

I sitt yttrande över skolöverstyrelsens författningsförslag, vari som
nämnts ingår en bestämmelse av innehåll, att samtliga lärare vid mindre
folkskola och biträdande lärare vid folkskola, som vid ikraftträdandet av
de ifrågasatta bestämmelserna vore anställda tills vidare med minst fyra
månaders uppsägning, skulle av skolrådet förordnas att vid distriktets skolor
innehava ordinarie anställning, har statskontoret framhållit, att det med
hänsyn till skoldistriktens berättigade intressen syntes kunna sättas i fråga,
huruvida icke denna bestämmelse borde begränsas till att avse allenast
sådana lärare, som i minst jern år innehaft sin anställning. Beträffande lärare,
som hade kortare anställningstid och följaktligen enligt nu gällande
bestämmelser utan vidare kunde efter skedd uppsägning skiljas från befattningen,
syntes vederbörande skoldistrikt i varje fall böra erhålla möjlighet
att taga under omprövning, huruvida ordinarie lärartjänst av ifrågavarande
slag borde inrättas eller icke.

Undervisningsväsendets lönenämnd har, under hänvisning till förutberörda
uttalande i 1938 års åttonde huvudtitel, ansett sig icke böra framställa
någon erinran mot vad av skolöverstyrelsen föreslagits rörande anställningsförhållandena
för ifrågavarande lärare.

Både statskontoret och lönenämnden hava, i anslutning till de nu på
området gällande bestämmelserna, föreslagit ett tillägg till överstyrelsens
förslag till ändringar i avlöningsreglementet av innebörd, att för ifrågavarande
lärare skola gälla de för småskollärare meddelade lönebestämmelserna.

Styrelsen för föreningen Sveriges mindre folkskolor har i förutnämnda
framställning av den 1 mars 1938 anhållit, att ordinarie anställning snarast
möjligt måtte tillerkännas samtliga lärarinnor vid mindre folkskolor och bi -

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

trädande lärarinnor vid folkskolor samt att, om sådan anställning tillerkändes
ifrågavarande lärarinnor, dessa måtte komma i åtnjutande av samma
förmåner, som genom ikraftträdandet av nya lönereglementet kommit övriga
befattningshavare inom folkskoleväsendet till del.

Då frågan om anställningsförhållandena för biträdande lärare vid folkskola
och lärare vid mindre folkskola tidigare dryftats, har utgångspunkten
för dess bedömande varit den, att åtgärder icke borde vidtagas, som kunde
försvåra skolväsendets utveckling och förbättring. Därav har ansetts följa,
att ifrågavarande lärare icke lämpligen borde erhålla ordinarie anställning,
enär en sådan åtgärd skulle kunna förhindra eller fördröja sådana önskvärda
organisatoriska förbättringar inom folkskoleväsendet, som kunna ernås
genom avveckling av de mindre folkskolorna och genom att ersätta de
biträdande lärarna med folkskollärare. De bestämmelser, som efter hand
meddelats i syfte att stärka nämnda lärares rättsliga ställning, hava därför
icke så mycket inriktats på att förbättra själva anställningsförhållandena
som fastmer på att motverka de ur lärarnas synpunkt oförmånliga följderna
av den nuvarande uppsägningsrätten.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, äro efter genomförandet av den av
1937 års riksdag beslutade löneregleringen för folk- och småskollärare möjligheterna
att förbättra skolorganisationen genom indragning av överflödiga
lärartjänster numera större än tidigare varit fallet. På grund av bestämmelserna
i 12 § avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor
och kungörelsen nr 34/1938 med vissa bestämmelser angående förflyttning
av sådana lärare är det sålunda möjligt att förflytta såväl ordinarie folkoch
småskollärare som ock biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor
till annan befattning inom undervisningsväsendet, jämväl med övergång
till annat skoldistrikt, så snart sådant erfordras för indragning av
övertalig lärartjänst eller då eljest med hänsyn till undervisningsväsendets
bästa synnerliga skäl därtill äro. Med hänsyn till berörda bestämmelser
synas några befogade invändningar icke längre kunna riktas mot förslaget
att öppna möjlighet för biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid
mindre folkskolor att erhålla ordinarie anställning. Vad av statskontoret
yttrats ger mig anledning framhålla, att ett bifall till nämnda förslag givetvis
icke innebär ett ståndpunktstagande i frågan örn de avsedda skolornas
värde och fortbestånd inom skolorganisationen utan endast en fastare reglering
av anställningsförhållandena för befattningshavare, vilkas utbildning
gör dem lämpade jämväl för ett stort antal andra befattningar inom
folkskoleväsendet och som vid förefallande behov kunna överflyttas till
sådana befattningar. I detta sammanhang må erinras örn bestämmelsen i
i! 19 mom. 1 folkskolestadgan, att vid uppkommen ledighet å en lärartjänst
alltid skall tagas i övervägande, huruvida tjänsten betr återbesättas, förändras
till icke-ordinarie eller indragas; även frågan, huruvida till tjänsten

Departe mentschefen -

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

lämpligen bör förflyttas annan lärare inom distriktet skall därvid komma
under omprövning.

Jag är således beredd att i princip förorda, att inom folkskoleväsendet
inrättas ordinarie och extra ordinarie tjänster som biträdande lärare och
som lärare vid mindre folkskolor. Dessa åtgärder böra lämpligen vidtagas
med tillämpning från och med den 1 juli 1939. I fråga om sättet för omvandling
av de nu befintliga lärartjänsterna hava uttalats delade meningar.

Skolöverstyrelsen har ifrågasatt skyldighet för skoldistrikt att såsom ordinarie
lärare förordna samtliga de biträdande lärare vid folkskolor och lärare
vid mindre folkskolor, som äro anställda tills vidare med ömsesidig
rätt till minst fyra månaders uppsägning, medan statskontoret utgått från
att ordinarie anställning icke bör tillkomma andra lärare än sådana, som
under viss tid innehaft tjänst, varom här är fråga; i sådant avseende har i
statskontorets tidigare yttrande ifrågasatts tio och i det senare fem års
tjänstgöring. Beträffande lärare med kortare anställningstid borde enligt
statskontorets mening vederbörande skoldistrikt i varje fall erhålla möjlighet
att taga under omprövning, huruvida ordinarie lärartjänst av ifrågavarande
slag borde inrättas eller icke.

För egen del ansluter jag mig till den principiella uppfattning, som hävdats
av statskontoret. Ifrågavarande övergångsbestämmelser böra lämpligen
utformas i anslutning till de motsvarande bestämmelser, som meddelades,
då småskollärare erhöllo rätt till ordinarie anställning. Enligt de i kungörelsen
nr 750/1918 i ämnet meddelade bestämmelserna skulle, då lärartjänst
vid viss småskola första gången tillsattes med ordinarie innehavare,
lärare, som vid bestämmelsernas ikraftträdande under minst två år varit
anställd tills vidare å befattningen och därunder tjänstgjort med nit och
skicklighet samt fört en hedrande vandel, av skolrådet förordnas som ordinarie
utan iakttagande av eljest stadgad ordning. Det må erinras, att
föreningen Sveriges mindre folkskolor i sin framställning till 1936 års lärarlönesakkunniga
tänkte sig, att som förutsättning för ordinarie anställning
skulle gälla icke mindre än tio års oförvitlig tjänstgöring. Mitt förslag innebär
i jämförelse härmed en avsevärd förbättring av möjligheterna för de nu
anställda befattningshavarna att erhålla ordinarie tjänster. Anledning har
emellertid ej synts mig föreligga att ställa denna lärarpersonal i en ogynnsammare
ställning än småskollärarna vid regleringen av dessas anställningsförhållanden.
Fastmer vill jag med hänsyn till de på området föreliggande
särskilda förhållandena föreslå den uppmjukningen av övergångsbestämmelserna,
att lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid
folkskola, som vid bestämmelsernas ikraftträdande den 1 juli 1939 är anställd
tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning
men icke då kan åberopa minst två års klanderfri tjänstgöring å befatt -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

ningen, skall av skolrådet förordnas att vara ordinarie lärare, när han visar
sig uppfylla nämnda fordran i fråga om tjänstgöringen. Detta förslag innebär,
att alla de ifrågavarande lärarna senast den 1 juli 1941 erhålla ordinarie
anställning utom i de fall, då vederbörandes tjänstgöring icke kunnat vitsordas
på förut angivet sätt. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela de närmare bestämmelser i nu förevarande avseenden, som kunna
befinnas erforderliga.

Beträffande ifrågavarande lärares löneförmåner gäller för närvarande, att
de åtnjuta samma lön som lärare vid småskola med tillägg av ett belopp,
motsvarande löneskillnaden inom vederbörande ortsgrupp mellan den löneklass,
de tillhöra, och närmast högre löneklass. På grund härav kunde
ifrågasättas, örn icke de biträdande lärarna, respektive lärarna vid mindre
folkskolor borde såsom ordinarie hänföras till lönegraden närmast över den
för småskollärare gällande, alltså till 10 lönegraden, varvid lönetillägg givetvis
icke skulle utgå. Då lönetillägg emellertid för närvarande utgår endast
så länge läraren tjänstgör i den egenskap, som ger lönetillägget dess berättigande,
d. v. s. enligt lydelsen av vederbörligt författningsrum för den tid,
läraren uppehåller befattningen, och lönetillägget alltså bortfaller vid förflyttning
till exempelvis småskollärartjänst, torde en sådan lönegradsplacering
icke vara att tillråda. Lämpligen böra ifrågavarande tjänster även
såsom ordinarie hänföras till 9 lönegraden liksom småskollärartjänster med
rätt för innehavarna att enligt oförändrade grunder uppbära nämnda lönetillägg.

Mitt förslag medför icke för statsverket några ökade kostnader för löner
åt ifrågavarande lärare. Däremot synes icke uteslutet, att utgifterna för
ersättning för flyttningskostnad kunna komma att efter hand i någon mån
stegras.

Vad nu föreslagits innebär så genomgripande ändringar i grunderna för
tillsättning av ifrågavarande lärartjänster, att ärendet lämpligen bör underställas
riksdagen. Den närmare utformningen av de bestämmelser, som
böra utfärdas vid bifall till mitt förslag, torde få ankomma på Kungl. Maj:t.
Därvid torde erforderliga ändringar böra vidtagas jämväl i stadgan rörande
folkundervisningen i Stockholm.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att riksdagen måtte förklara sig intet hava att erinra
mot att anställningsförhållandena för biträdande lärare vid
folkskolor och lärare vid mindre folkskolor regleras i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag i det föregående
förordat.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 100.

3

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Häggqvist.

Stockholm 1939, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

890001