Kungl. Maj.ts proposition nr 10.
1
Nr 10.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring
av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring
för olycksfall i arbete; given Stockholms slott den 3
november 1938.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till lag örn statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående
ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall
i arbete.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Bihang till riksdagens protokoll 1939.
1 sami. Nr 10.
1
2
Kungl. May.ts proposition nr 10.
Förslag
till
Lag
om statlig krigsförsäkring m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
må, såframt Konungen därom förordnar, av staten meddelas transportförsäkring
mot krigsrisk. Med avseende å sådan statlig försäkring skall
lagen örn försäkringsavtal icke äga tillämpning.
Staten må ock under förhållanden, som ovan angivas, efter förordnande
av Konungen, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana
bolag meddela återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk som
annan transportförsäkring.
2 §.
Under förhållanden, som angivas i 1 §, skola riksförsäkringsanstalten och
bolag, som avses i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete, äga att,
såframt Konungen därom förordnar, för olycksfall, som till följd av krigsåtgärd
drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person,
meddela försäkring till högre ersättningsbelopp samt med ersättningar av
annan art än eljest. Har sådant förordnande meddelats, må bolag, som nyss
sagts, med delägare i bolaget sluta avtal om försäkring för olycksfall, varom
här är fråga, att gälla för annan tid eller träda i kraft vid annan tidpunkt
än i 29 § samma lag stadgas.
Efter förordnande av Konungen må staten under förhållanden, som angivas i
1 §, åt riksförsäkringsanstalten eller bolag, varom i första stycket förmäles,
meddela återförsäkring av försäkring, som anstalten eller sådant bolag meddelat.
3 §.
Förordnande, som avses i 1 eller 2 §, må under tid, då riksdagen är samlad,
meddelas allenast med riksdagens samtycke. Under tid, då riksdagen
Kungl. Maj.ts proposition nr 10.
3
icke är samlad, äger Konungen meddela dylikt förordnande för tiden till
dess trettio dagar förflutit från det riksdagen sammanträtt.
4 §.
Meddelas förordnande enligt vad i 3 § sägs, utfärdar Konungen tillika de
närmare föreskrifter, som med anledning därav erfordras.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 10.
Förslag
till
Lag
angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas, att 35 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
35 §.
Arbetsgivare vare---delägares arbetare.
Har försäkring---till efterrättelse.
Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än
1 denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag,
som i 4 § avses, dock att dels försäkringsinrättning, som nyss nämnts, må
meddela försäkring enligt lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer samt försäkring, som avses med förordnande enligt
2 § lagen om statlig krigsförsäkring m. m., dels ock riksförsäkringsanstalten
må, enligt vad därom särskilt är stadgat, sluta avtal om livränta åt barn utom
äktenskap och om livförsäkring i samband med egnahemslån samt meddela
olycksfallsförsäkring för fiskare ävensom, med Konungens begivande, övertaga
bestämmande och utgivande av ersättning, som på grund av olycksfall
skall utgivas av annan än anstalten.
Vad i---— samma värde.
Har anstalten---livräntan övertagits.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse se SFS 1937:349.
Kungl. Maj.ts proposition nr 10.
5
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slett den
13 maj 1938. •
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld,
fråga om lagstiftning angående statlig krigsförsäkring m. m.
Föredraganden anför:
»I skrivelse den 16 november 1937 har rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap anfört bland annat:
En av de första uppgifter, inför vilka de svenska statsmakterna vid världskrigets
utbrott ställdes för tryggandet av folkförsörjningen och av näringslivets
fortgång, var att bereda möjligheter till försäkring av fartyg och fartygslaster
under det genom kriget uppkomna osäkerhetstillståndet och de
därigenom oerhört ökade riskerna för sjöfarten. Redan i början av augusti
1914 tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för finansdepartementet
sakkunniga för att skyndsamt utreda vad som från statens
sida lämpligen borde åtgöras för att bereda tillfredsställande försäkringsmöjligheter
för fartygs- och lastägare mot de särskilda risker, för vilka sjöfarten
var utsatt. Den av dessa sakkunniga verkställda utredningen gav vid
handen, att den enskilda försäkringsverksamheten måste anses otillräcklig
för beredande av erforderligt försäkringsskydd och att därför statens mellankomst
här var oundgänglig.
På grundval av de sakkunnigas förslag framlade Kungl. Maj:t proposition
(nr 271) till 1914 års senare riksdag, vari begärdes riksdagens medgivande
till att staten, där det för främjande av den under förhandenvarande utrikespolitiska
förhållanden väsentligt inskränkta sjöfartens återupptagande funnes
nödigt, finge iklädas ansvar för krigsrisk för fartyg och last i huvudsaklig
överensstämmelse med vissa föreslagna grunder. Härtill lämnade
riksdagen sitt bifall (riksdagens skrivelse nr 188) och med stöd av det sålunda
erhållna bemyndigandet utfärdade Kungl. Maj:t den 17 augusti 1914
en förordning om statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara (nr
139). Samma dag tillsattes för den statliga krigsförsäkringens handhavande
en kommission (statens krigsförsäkringskonunission), vilken omedelbart
började sin verksamhet.
Den sålunda på ett mycket tidigt stadium av kriget igångsatta statliga försäkringsrörelsen
fortsattes under de efterföljande krigsåren och utvecklades
till högst betydande mått. Att densamma lände sjöfarten och näringslivet i
övrigt till utomordentligt stor nytta torde få anses allmänt erkänt. Även
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
ekonomiskt utföll krigsförsäkringskommissionens verksamhet för staten
synnerligen gynnsamt. När den år 1919 upphörde, kunde den sålunda redovisa
ett överskott av cirka 41 miljoner kronor.
Ej blott i vårt land utan även i ett flertal andra länder visade det sig
under världskriget nödvändigt, att staten trädde till för att stödja sjöfarten
genom krigsförsäkring. Det statliga ingripandet antog för olika länder
växlande former, beroende främst på den enskilda försäkringsverksamhetens
beskaffenhet och stvrka samt riskernas omfattning.
Den omständigheten, att statsåtgärder på ovan berörda område omedelbart
vid krigsutbrottet år 1914 visade sig påkallade, bar givit rikskommissionen
anledning att överväga, huruvida skäl kunna anses föreligga att genom
en redan i fredstid antagen författning förbereda och underlätta ett eventuellt
behövligt statligt ingripande för att säkerställa att krigsförsäkring i
erforderlig omfattning kan lämnas vid inträffande krissituation. Kommissionen
har därvid genom inhämtade upplysningar funnit, att i händelse av
en kris det omedelbara behovet av statligt biträde vid ordnande av krigsförsäkring
numera icke är fullt lika trängande som vid världskrigets utbrott.
Dels intaga de svenska bolag, som meddela sjö- och annan transportförsäkring,
i och för sig en starkare ställning. Dels har under senaste tid ett beaktansvärt
organisationsarbete ägt runi, vilket gjort, att härvarande försäkringsgivare
numera få anses på ett belt annat sätt än tidigare rustade för
mötande av handelns och sjöfartens behov av försäkringsskydd mot krigsrisk.
Vid tiden för världskrigets utbrott ägde de svenska sjöförsäkringsbolagen
ingen eller ringa kännedom om krigsförsäkring. Några förberedelser för
ordnande av dylik försäkring hade icke gjorts, än mindre förefanns någon
organisation, som vid behov kunde träda i funktion. På grund av försäkringsbolagens
under och efter världskriget vunna erfarenheter om den legitima
handelns och sjöfartens behov av krigsförsäkring och om sättet för
bedrivande av sådan försäkring och särskilt på grund av vunnen insikt om
önskvärdheten av att även med avseende på krigsrisker ernå så stor försäkringsteknisk
utjämning som möjligt liksom ock att ordna ett starkt återförsäkringsskydd
uppstod bland försäkringsgivarna tanken på bildande av
en nordisk organisation för krigsförsäkring. Vid sammanträde i Göteborg
den 21 oktober 1935 bildades som följd härav Nordisk Ivrigsförsäkringspool,
vilken är avsedd att utgöra en fördelnings- och återförsäkringscentral
för av nordiska transportförsäkringsgivare tecknade krigsrisker.
Denna nordiska krigsförsäkringspool sammansluter en svensk, en dansk,
en norsk och en finsk krigspool, vilka var för sig innefatta samtliga försäkringsbolag,
som i respektive länder bedriva sjö- och annan transportförsäkring.
De fyra nationella poolerna återförsäkra de av dem tillhörande
försäkringsbolag tecknade krigsförsäkringarna hos de övriga poolerna samt
hos utländska, huvudsakligen schweiziska återförsäkrare.
De i nordiska krigsförsäkringspoolen deltagande bolagens sammanlagda
kapital och fonder torde för närvarande väsentligt överstiga 200 miljoner
kronor. Läggas härtill de icke nordiska återförsäkrarnas kapital och fonder,
torde man komma upp till en sammanlagd kapitalstyrka av omkring
450 miljoner kronor. Organisationens hela återförsäkringskapacitet kan
genom poolen, såvitt ej särskilda omständigheter inträffa, vilka förhindra
en samverkan, beräknas stå till de svenska försäkringsbolagens förfogande.
Deras täckningsmöjligheter för kasko torde för nästkommande år komma
att utgöra cirka 3 V2 miljoner kronor per köl eller möjligen mer, vartill kommer
viss supplementär täckning för uppträdande enstaka större belopp.
. Krigsförsäkring å varor meddelas för närvarande icke av poolen. Avsik -
Kungl. Maj-.ts proposition nr 10.
7
ten lär emellertid vara, att denna vid behov skall upptaga även dylik försäkring.
I sådan händelse förväntas poolens täckningsförmåga, förutom nyss
berörd supplementär återförsäkringstäckning, komma att ligga i närheten
av sammanlagt 9 å 10 miljoner kronor per köl.
Under den tid poolen varit i verksamhet uppgives den ha visat sig fungera
på synnerligen tillfredsställande sätt. Värdefulla erfarenheter och riktlinjer
ha även vunnits för verksamhetens fortsatta bedrivande.
Ehuru sålunda poolen lär vara i stånd att täcka ganska betydande krigsrisker,
torde det icke vara rådligt att helt lita till dess förmåga i sådant avseende.
Poolens täckningskapacitet är dock begränsad och ett statligt stöd
på förevarande område komme helt säkert förr eller senare, möjligen helt
kort efter inträdd kris, att bliva behövligt. Det må sålunda framhållas, att
under vissa förhållanden så betydande värdestegringar kunna förväntas inträda,
att kraven på försäkringsskydd komma att röra sig örn belopp av den
storleksordning per köl, att den nordiska krigsförsäkringspoolens täckningskapacitet
åtminstone på större fartyg kommer att väsentligt överskridas.
Möjligt är också, att bestående återförsäkringsförbindelser i utlandet kunna
avklippas.
Försäkringsbolagen ha därför själva framhållit som önskvärt, att i god tid
förberedelser träffas för att ordna formerna för det supplementära^ försäkringsskydd,
vilket de enskilda försäkringsgivarna under vissa förhållanden
icke kunna lämna i full utsträckning. Detta borde enligt deras åsikt företrädesvis
avse belastningsspetsar såväl beträffande krigsförsäkring som beträffande
civil sjö- och annan transportförsäkring. Då det vore att förutse,
att vid krigstillfällen transporter måste företagas av den art, att ansvarigheten
för dessa icke lämpligen kunde övertagas av privata försäkringsgivare,
borde möjligheten för staten att direkt övertaga sådant ansvar ävenledes på
förhand ordnas.
Rikskommissionen har med hänsyn till det anförda underställt Kungl.
Maj:t frågan om utfärdande av en lag, varigenom möjlighet bereddes att
snabbt ordna en statlig försäkringsverksamhet mot krigsrisk. Denna försäkringsverksamhet
borde enligt rikskommissionens åsikt icke begränsas till
sjöförsäkring i inskränkt mening. Den tidigare skarpa gränsen mellan sjöförsäkring
och annan transportförsäkring vore, anför rikskommissionen, på
väg att utplånas. Viss landtransport stöde sålunda ofta i omedelbar förbindelse
med sjötransport. Enligt 59 § lagen örn försäkringsavtal inbegrepes
ock sådan landtransport under sjöförsäkring, därest försäkring av hela
transporten tecknades under ett. Lämpligt syntes vara, att möjlighet bereddes
för den statliga försäkringsverksamheten att omfatta jämväl annan landtransport
samt lufttransport.
I samband härmed har rikskommissionen underställt Kungl. Maj:ts prövning,
huruvida icke Kungl. Maj:t jämväl borde beredas befogenhet att vid
behov utan dröjsmål tillerkänna riksförsäkringsanstalten och de s. k. sociala
olycksfallsförsäkringsbolagen rätt att meddela försäkring för olycksfall, som
till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande
person i arbetet, till högre belopp än eljest. Rikskommissionen erinrar,
att genom lag den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer visserligen föreskrivits, att, där inom område och
under tid, som Konungen äger bestämma, ombord å svenskt fartyg tjänstgö
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
rande person, som är försäkrad jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i
arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av sådant olycksfall, skall högre
sjukpenning eller livränta ävensom kapitalbelopp än eljest utgå. Emellertid
anser rikskommissionen sannolikt, att den förhöjning av ersättningarna vid
olycksfall i arbetet ombord å svenskt fartyg, som 1937 års lag medgåve, komme
att vid en svårare krissituation visa sig otillräcklig och att därför behov
komme att uppstå att under särskilt riskfyllda förhållanden erhålla olycksfallsförsäkring
för sjöfolk till högre ersättningsbelopp eller med ersättningar
av annan art än eljest kan ske. Starka skäl talade även för att utsträcka
möjligheten att erhålla en sålunda vidgad olycksfallsförsäkring till att omfatta
jämväl personer som tjänstgöra å annat transportmedel än fartyg.
Inom rikskommissionen har på grund av det anförda utarbetats förslag
till lag om statlig krigsförsäkring m. m.
Enligt 1 § första stycket av förslaget må, såframt Konungen därom förordnar,
vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
av staten meddelas transportförsäkring mot krigsrisk. Med avseende
å sådan försäkring skall enligt förslaget lagen om försäkringsavtal icke
äga tillämpning. 1 andra stycket av samma paragraf stadgas, att under förhållanden,
som nyss nämnts, må staten, såframt Konungen därom förordnar,
åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela
återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk som annan transportförsäkring.
I anslutning härtill har rikskommissionen anmärkt följande:
Statlig återförsäkring meddelades icke under världskriget. Med hänsyn
till de numera ändrade förhållandena på transportförsäkringens område torde
det emellertid vara lämpligt, att en blivande lag i ämnet uttryckligen
medger möjlighet för det statliga krigsförsäkringsorganet att meddela återförsäkring.
Det torde i själva verket vara att förvänta, att en eventuell statlig
försäkringsverksamhet på förevarande område kommer att få sin stömsta
betydelse som garanti för den privata försäkringsverksamheten och för
beredande av supplementär täckning för de största och farligaste riskerna.
Av praktiska skäl synes rätten för staten att meddela återförsäkring böra
omfatta ej blott krigs- utan även civilrisk. Däremot finnes — vid det förhållandet
att statens direkta försäkringsverksamhet kan antagas bliva av
mera underordnad betydelse vid sidan av återförsäkringen — näppeligen
något skäl för att låta staten direkt övertaga ansvar för civilrisk.
Enligt 2 § i förslaget må, såframt Konungen därom förordnar, under förhållanden,
som förut angivits, riksförsäkringsanstalten ävensom bolag,
som omförmäles i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete, för olycksfall,
som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel
tjänstgörande person i arbetet, meddela försäkring till högre ersättningsbelopp
samt med ersättningar av annan art än eljest. Beträffande motiven
till detta stadgande har rikskommissionen hänvisat till vad den förut
anfört, med erinran att 35 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete föreskriver,
bland annat, att avtal om annan försäkring eller försäkring till
högre ersättningsbelopp än i lagen stadgas ej må, bortsett från vissa sär
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
9
skilda undantag, avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag, som i 4 §
avses, d. v. s. sådant socialt olycksfallsförsäkringsbolag som förut nämnts.
I 29 § nyssnämnda lag föreskrives angående bolag, som i 4 § avses, att
försäkring skall avslutas för kalenderår samt ej träda i kraft förr än vid
början av kalenderåret näst efter det, under vilket försäkringen slutits, dock
att för den, som under löpande kalenderår bliver arbetsgivare, försäkring
må avslutas för återstoden av året. Då dessa bestämmelser synts på ett för
nu ifrågavarande ändamål olämpligt sätt begränsa olycksfallsförsäkringsbolagens
handlingsfrihet, har rikskommissionen under 2 § tillika föreslagit,
att avtal med sådant bolag som nyss nämnts örn försäkring för olycksfall till
följd av krigsåtgärd må av arbetsgivare, som redan är delägare i bolaget,
kunna slutas att gälla för annan tid och att träda i kraft vid annan tidpunkt
än i 29 § samma lag stadgas.
Enligt 3 § i förslaget må förordnande, som i 1 och 2 §§ avses, under tid,
då riksdagen är samlad, av Konungen meddelas allenast med riksdagens
samtycke. Under tid, då riksdagen icke är samlad, äger Konungen enligt
förslaget meddela dylikt förordnande för tiden till dess 30 dagar förflutit
från det riksdagen åter sammanträtt. Meddelas förordnande i enlighet med
vad nu sagts, äger Konungen enligt 4 § i förslaget utfärda de närmare föreskrifter,
som med anledning därav erfordras.
Beträffande den administrativa organisationen av den statliga försäkringsverksamhet,
varom nu nämnts, anför rikskommissionen, att den efter
att därutinnan lia samrått med sakkunniga på sjöförsäkringens område,
däribland även sådana, som ägde erfarenhet från krigsåren, kommit till den
uppfattningen, att anledning ej funnes att i huvuddragen frångå de former,
som utbildades i vårt land under kriget och i stort sett visade sig ändamålsenliga.
Den första regleringen av statens krigsförsäkring skedde genom
förut omnämnda förordning den 17 augusti 1914 (nr 139) örn statens meddelande
av sjöförsäkring mot krigsfara. Denna undergick vissa förändringar
genom förordningen den 28 september 1914 (nr 241) samt ersattes senare
genom förordningen den 9 juli 1915 (nr 272), vilken i sin ordning
kompletterades genom kungörelserna den 6 februari 1917 (nr 36) och den 1
juni samma år (nr 241). På grundval av dessa författningar har inom
rikskommissionen utarbetats ett utkast till kungörelse angående meddelande
av statlig krigsförsäkring m. m.
I 1 § av ifrågavarande utkast till kungörelse, som är avsedd att med erforderliga
kompletteringar utfärdas, när fråga örn statlig krigsförsäkring
kan bliva aktuell, angives, att staten, när det prövas vara av väsentlig betydelse
för tillförseln av förnödenheter eller eljest för vidmakthållande av
handel eller annan näring, meddelar sådan försäkring, varom förmäles i 1 §
i förslaget till lag örn statlig krigsförsäkring m. m. Frågor om försäkring,
som nu sagts, skola enligt 2 § i utkastet handläggas av en nämnd (statens
krigsförsäkringsnämnd), bestående av minst fem, högst åtta av Konungen
utsedda ledamöter. Konungen skall tillika av nämndens ledamöter förordna
en att vara ordförande och en att vara vice ordförande. Nämnden är
beslutför, när förutom ordföranden eller vice ordföranden minst två ledamöter
äro närvarande, dock att, när icke flera än nu sagts äro tillstädes,
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 10.
samtliga närvarande skola vara om beslutet ense. Vid omröstning inom
nämnden äger vid lika röstetal ordföranden eller i lians frånvaro vice ordföranden
utslagsröst. Enligt 3 § bestämmas försäkringsvillkoren av nämnden,
som jämväl har att till efterrättelse för redare, lastägare och andra utfärda
de anvisningar angående försäkringsverksamheten, som finnas erforderliga.
Över beslut av nämnden örn försäkringsvillkor eller örn avslag
å ansökan örn försäkring må enligt 4 § klagan ej föras. Premiebelopp, som
icke i stadgad ordning erlägges, får enligt 5 § uttagas genom utmätning utan
föregående dom eller utslag, därvid vad i restindrivningsförordningen den
13 november 1931 är stadgat skall lända till efterrättelse. I 6 § stadgas, att
nämnden må återförsäkra hos nämnden tagna försäkringar.
I anslutning till berörda utkast till kungörelse har rikskommissionen anmärkt,
att utkastet skilde sig från de under kriget gällande författningarna
framför allt däri, att det blott angåve organisationens huvuddrag med utelämnande
av många sådana detaljer, som intagits i de tidigare författningarna.
Vidare har rikskommissionen anfört följande:
Det framstod under kriget som en nödvändighet, att det statliga försäkringsorganet
(statens krigsförsäkringskommission) ägde ganska stor frihet
att reglera verksamheten. Flera bestämmelser i författningarna visade sig
olämpliga och måste därför successivt ändras. I rikskommissionens nu
ifrågavarande utkast ha på grund av dessa erfarenheter, t. ex. icke intagits
några bestämmelser om försäkringsbara slag av transportmedel, maximaler,
premiesatser eller försäkringsvillkor i övrigt. I samtliga nu nämnda hänseenden
torde den nämnd, som enligt förslaget skall handlägga frågor om
krigsförsäkring m. m. (statens krigsförsäkringsnämnd), böra äga att själv
bestämma. Rikskommissionen vill dock framhålla, att den med ifrågavarande
kungörelseutkast blott avsett att framlägga ramen till en blivande
författning i ämnet. När en sådan författning eventuellt framdeles kan behöva
utfärdas, kan det möjligen befinnas lämpligt att i ena eller andra hänseendet
däri införa bestämmelser, som nu icke kunna preciseras. Kommissionen
vill sålunda bland annat understryka, att statlig krigsförsäkring
måhända kan komma att anordnas under sådana förhållanden, att det kan
befinnas skäligt att i större eller mindre omfattning medgiva överklagande
av krigsförsäkringsnämndens beslut i sådana hänseenden, som anges i utkastets
4
Vad härefter angår den ändring av eljest gällande bestämmelser om
olycksfallsförsäkring, som av rikskommissionen föreslagits, har kommissionen
uttalat, att den icke ansett erforderligt att i nu ifrågavarande sammanhang
utarbeta något förslag till administrativ författning.
över rikskommissionens skrivelse ha infordrade utlåtanden avgivits av
riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium och försäkringsinspektionen,
varjämte sjöassuradörernas förening, som bereus tillfälle att yttra sig, inkommit
med utlåtande. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat
yttranden från Stockholms handelskammare, handelskamrarna i Göteborg
och Gävle, Skånes handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,
Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening,
Sveriges segelfartygsförening u. p. a., Stockholms rederiförening, ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö samt svenska olycksfallsförsäkringsbolagens
pool för krigsolycksfallsförsäkring.
Kungl. Maj.ts proposition nr 10.
11
Riksförsäkringsanstalten har uttalat, att den icke funnit anledning till erinran
mot rikskommissionens förslag. Kommerskollegium har tillstyrkt,
att åtgärder måtte vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse med rikskommissionens
förslag samt med beaktande av vissa i det följande angivna synpunkter,
som kollegium framhållit. Försäkringsinspektionen anför, att under
förarbetena till förslaget, därvid viss samverkan med inspektionen ägt
rum, hänsyn tagits till från inspektionens sida framställda önskemål samt
att, då inspektionen icke hade något att erinra i ärendet, inspektionen, som
funné framställningen välbetänkt, tillstyrkte bifall till densamma.
Sjöassuradörernas förening har anfört följande:
Behov av statligt stöd på förevarande område kan givetvis framträda,
därest under krigstider sådana värdestegringar eller för handeln och sjöfarten
farliga riskmoment uppstå, att den på privat initiativ och grund
uppbyggda krigsförsäkringsorganisationen befinnes vara otillräcklig för
tryggandet i vad på den ankommer av handelsutbytet med utlandet och
handelsflottans vidmakthållande i tjänst.
Mot bakgrunden härav, och då förberedelser för att möjliggöra en dylik
stödåtgärd från statens sida måste anses utgöra ett för hela landet gagneligt
intresse, har yöassuradörernas förening intet att erinra mot rikskommissionens
förslag.
De av kommerskollegium hörda handelskamrarna samt Sveriges allmänna
sjöfartsförening, Sveriges redareförening och Stockholms rederiförening
ha samtliga tillstyrkt eller lämnat rikskommissionens förslag utan erinran.
Sveriges segelfartygsförening bär anfört:
En statlig krigsförsäkring torde under krigstid vara av behovet, men i
så fall böra försäkringsvillkoren fastställas samtidigt med föreslagen lagstiftning.
Av rikskommissionens förslag framgår ej hur krigsförsäkringen skall
organiseras. Enligt utkast till kungörelse skulle försäkringsvillkoren bestämmas
av en nämnd, som utfärdar anvisningar, vilka redare och lastägare
ha att ställa sig till efterrättelse och varöver klagan ej må föras.
Det är möjligt att bestämmelser för en försäkring i krigstid icke kunna på
förhand eller i lag bestämmas utan få regleras efter lörhandenvaranJe omständigheter,
men att helt överlåta bestämmanderätten åt en kommitté på
några personer kan medföra för sjöfarten och lastägarna omständigheter,
som icke nu kunna överskådas, varför föreningen icke kan tillstyrka kommissionens
förslag i den form det nu föreligger.
Kommerskollegium har i det hänseende, som beröres av segelfartygsföreningen,
yttrat:
Vad angår frågan om statlig transportförsäkring mot krigsrisk samt
återförsäkring av såväl dylik försäkring som annan transportförsäkring har
kollegium icke annan saklig erinran att framställa, än att kollegium, i anslutning
till vad Sveriges segelfartygsförening anfört, finner föreskriften i
4 § utkastet till kungörelse därom att klagan ej må föras över beslut av
nämnden örn försäkringsvillkor eller örn avslag å ansökan örn försäkring
knappast överensstämma med vad som kan anses skäligt och billigt. Att en
sådan uppfattning icke heller är för rikskommissionen alldeles främmande
framgår uttryckligen därav, att rikskommissionen i samband med framhållande
av att med kungörelseutkastet blott vore avsett att framlägga ra
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
men till en blivande författning i ämnet, förmält sig vilja understryka, att
statlig krigsförsäkring måhända kunde komma att anordnas under sådana
förhållanden, att det kunde befinnas skäligt att i större eller mindre omfattning
medgiva överklagande av krigsförsäkringsnämndens beslut i sådana
hänseenden, som angåves i nämnda paragraf. Det vill synas kollegium,
som om besvärsvägen i allt fall borde stå öppen rörande så viktiga ärendesgrupper
som angående avslag å ansökan om försäkring ävensom ifråga om
mera betydelsefulla försäkringsvillkor. Kollegium anser emellertid med
hänsyn till den ställning, rikskommissionen enligt vad nyss nämnts intagit,
att tillräcklig anledning icke föreligger för kollegium att i förevarande sammanhang
närmare ingå på denna fråga.
I fråga örn 2 § i förslaget till lag om statlig krigsförsäkring m. m. har
ömsesidiga olycksfallsförsåkringsbolaget Land och Sjö anfört:
Beträffande de försäkringsinrättningar, som omförmälas i 4 § av lagen
om försäkring för olycksfall i arbete, innehåller förslaget i 2 § en bestämmelse
om att vid krigsrisk för personal å fartyg eller annat transportmedel
försäkring må meddelas till högre ersättningsbelopp eller med ersättningar
av annan art än enligt olycksfallsförsäkringslagen. Genom denna bestämmelse
ävensom genom bestämmelserna i lagen örn krigsförsäkring för ombord
å fartyg tjänstgörande personer den 11 juni 1937 kan tydligen den risk,
för vilken ifrågavarande försäkringsinrättningar äro skyldiga att ansvara,
komma att ökas högst väsentligt, och betydande svårigheter kunna för dem
uppstå för erhållande av erforderlig återförsäkring. Det kan därför, så
mycket hellre som dylik inrättning är skyldig övertaga hela försäkringen för
en var delägare, även örn densamma omfattar krigsrisken, med skäl ifrågasättas,
huruvida icke staten även borde vara skyldig att, liksom ifråga örn
sjöförsäkringsbolagen, bereda dessa inrättningar möjlighet till återförsäkring
av krigsrisken. Till underlättande av svårigheterna torde därjämte
böra lämnas möjlighet för inrättningarna att på lämpligt sätt sinsemellan
fördela krigsrisken, vilken möjlighet enligt olycksfallsförsäkringslagen för
närvarande icke är för handen.
Svenska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring
har, efter erinran om förhållandena under världskriget, anfört, bland
annat:
Under senare hälften av år 1936 gjorde det spanska inbördeskriget frågan
om ^^olycksfallsförsäkring för fartygsbesättningar ånyo aktuell. Avtal
träffades nämligen mellan Sveriges redareförening och vederbörande sjöfolksorganisationer
i slutet av december nämnda år om särskilda krigstilllägg
utöver de ersättningar, som tillkomma sjöfolket på grund av 1916 års
olycksfallsförsäkringslag. I anslutning härtill bildades den 23 december
1936 svenska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring,
utgörande en sammanslutning av 19 svenska olycksfallsförsäkringsbolag
med syfte att övertaga kollektiv krigsolycksfallsförsäkring för fartygsbesättningar.
I samband därmed uttalade representanter för riksförsäkringsanstalten
och de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen önskemålet att
de privata olycksfallsförsäkringsbolagen icke blott skulle täcka de högre ersättningsbeloppen
utan jämväl försäkring enligt 1916 års lag ifråga örn
krigsrisken. Premierna härför fastställdes i samråd med lagförsäkringsgivarna.
Även efter tillkomsten av lagen den 11 juni 1937 om krigsolycksfallsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer har poolen efter över
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
13
•enskommelse med riksförsäkringsanstalten och de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen
fortsatt sin verksamhet. Under verksamhetsåret 1937 hava
samtliga risker av ifrågavarande art på några få undantag när (3 å 4) läckts
av de privata olycksfallsförsäkringsbolagen. Poolen har under ifrågavarande
tid täckt krigsrisken för 193 fartyg med en total besättning av 4,215 man.
Den beräknade försäkringssumman utgör för dessa tillhopa c:a 48,700,000
kronor. Premierna hava beräknats efter särskilda grunder, fastställda i
samråd med riksförsäkringsanstalten och de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen.
Av vad ovan anförts framgår sålunda, att ifrågavarande krigsrisk hittills
i stort sett täckts genom de privata olycksfallsförsäkringsbolagens försorg
och att denna anordning visat sig ändamålsenlig och praktisk. Allt talar
för att det privata försäkringsväsendet är i stånd att även framdeles täcka
uppståendte behov av krigsolycksfallsförsäkring å fartygshesättningar. Svenska
olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring tilllåter
sig därför framhålla vikten av, att den lagstiftning, som kan komma
till stånd på grundval av rikskommissionens förslag, icke måtte beskära den
hittillsvarande möjligheten för arbetsgivarna att hos de privata olycksfallsförsäkringsbolagen
täcka krigsrisker av ifrågavarande art.
Kommerskollegium har i nu ifrågavarande avseende anfört:
Vad angår lagutkastet i vad det avser tillerkännandet åt riksförsäkringsanstalten
och de s. k. sociala olycksfallsförsäkringsbolagen av rätt att ifråga
om olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat
transportmedel tjänstgörande person i arbetet, meddela försäkring till högre
belopp samt med ersättningar av annan art än eljest, tillstyrker kollegium i
huvudsak förslaget i denna del. Kollegium anser sig med hänsyn till grunderna
för rikskommissionens förslag härvid kunna utgå från, att förslaget
icke i någon mån avser inskränkning i de privata olycksfallsförsäkringsbolagens
rätt att täcka krigsrisk för personal, varom här nämnts.
I likhet med ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö finner
kollegium angeläget, att möjlighet beredes till statlig återförsäkring
även av försäkring för ifrågavarande personal mot krigsrisk. Då yrkandet
från samma håll på öppnande av möjlighet för de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen
att på lämpligt sätt sinsemellan fördela risk, som nyss nämnts,
torde få anses befogat ur de synpunkter, som föranlett framställningen,
hemställer kollegium att även det nämnda yrkandet måtte vinna beaktande
vid ärendets fortsatta beredning.
Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har i förevarande Departementsframställning
till en början upptagit till behandling frågan örn statlig träns- cAe/en.
portförsäkring mot krigsrisk.
Beträffande detta spörsmål har rikskommissionen erinrat därom, att de
svenska statsmakterna redan kort efter världskrigets utbrott funno sig nödsakade
att för sjöfartens uppehållande föranstalta örn statlig försäkring mot
de risker, för vilka fartyg och last genom kriget blevo utsatta, samt att det
vore allmänt erkänt, att denna försäkringsverksamhet Hinde till utomordentlig
nytta. Med utgångspunkt från dessa erfarenheter har rikskommissionen
— ehuru de enskilda försäkringsbolagen numera vore väsentligt bättre
rustade att möta stora risker än förut — föreslagit, att ett eventuellt förnyat
statligt ingripande av sådan art som nyss nämnts hurde förberedas genom
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
lagstiftning i ämnet. Vad sålunda föreslagits har i de inkomna yttrandena
vunnit allmän anslutning och torde vara välbetänkt.
Bestämmelser i nämnda hänseende lia av rikskommissionen intagits i 1 §
av det förslag till lag örn statlig krigsförsäkring m. m., för vilket jag redogjort
i det föregående. Beträffande den närmare utformningen av denna
paragraf må framhållas, att den svenska staten under världskriget ej meddelade
annan transportförsäkring mot krigsrisk än sjöförsäkring. Obestridligen
lärer också ett statligt ingripande på förevarande område alltjämt ha
sin största betydelse beträffande sistnämnda försäkringsgren. I likhet med
rikskommissionen anser jag dock lämpligt, att möjlighet till sådant ingripande
hålles öppen även i fråga örn annan transportförsäkring. I detta
sammanhang bör jämväl uppmärksammas, att staten under världskriget
endast meddelade direkt försäkring. Rikskommissionen Ilar emellertid ansett,
att staten därjämte borde kunna åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning
av sådana bolag meddela återförsäkring av transportförsäkring,
vilken i så fall av praktiska skäl borde kunna omfatta ej blott krigsrisk
utan även civilrisk. Häremot torde ej vara något att erinra.
Såsom förut nämnts innehåller rikskommissionens framställning även
förslag om vissa särskilda bestämmelser angående försäkring mot olycksfall
i arbete till följd av krigsåtgärd. Behovet av sådana särskilda bestämmelser
har, såsom rikskommissionen påpekat, i viss utsträckning redan beaktats
genom lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer. Motsvarande behov kan dock tänkas uppkomma
även i fråga om andra transportmedel än fartyg och nu nämnda lag
kan jämväl i övrigt befinnas otillräcklig. Rikskommissionen har med hänsyn
härtill föreslagit, att möjlighet borde beredas att — utan någon begränsning
i lag -— vid en krissituation låta riksförsäkringsanstalten och
de s. k. sociala olycksfallsförsäkringsbolagen meddela försäkring för olycksfall,
som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel
tjänstgörande person i arbetet, till högre ersättningsbelopp och med
andra ersättningar än eljest, därvid de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen
skulle äga att med sina delägare sluta avtal om sådan försäkring att
gälla för annan tid och träda i kraft vid annan tidpunkt än i fråga om andra
olycksfallsförsäkringar. Bestämmelser härom ha intagits i 2 § av förenämnda
lagförslag.
Rikskommissionens förslag torde även i nu förevarande del böra genomföras.
Emellertid förordar jag, att i överensstämmelse med 35 § lagen om
försäkring för olycksfall i arbete och 7 § lagen om krigsförsäkring för ombord
å fartyg tjänstgörande personer den möjlighet att meddela olycksfallsförsäkring,
som med förevarande lagstiftning avses, ej inskränkes till olycksfall
i arbetet utan må gälla även olycksfall utom arbetet. Vad ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö samt kommerskollegium anfört i
fråga om behovet av statlig återförsäkring av försäkringar, som de sociala
olycksfallsförsäkringsbolagen meddelat, torde även böra beaktas. Därvid lärer
emellertid riksförsäkringsanstalten böra jämställas med sådant bolag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
15
Stadgande i nu förevarande avseende kan lämpligen införas såsom ett andra
slycke i 2 § av förslaget.
Enligt rikskommissionens förslag skola de av rikskommissionen föreslagna
bestämmelserna om statlig krigsförsäkring m. m. träda i tillämpning först
efter förordnande av Konungen. Sådant förordnande må enligt 3 § under
tid, då riksdagen är samlad, meddelas allenast med riksdagens samtycke.
Under tid, då riksdagen icke är samlad, äger Konungen enligt förslaget meddela
dylikt förordnande för tiden till dess trettio dagar förflutit från det riksdagen
sammanträtt. Meddelas sådant förordnande som nu sagts, äger Konungen
enligt 4 § i förslaget tillika utfärda de närmare föreskrifter, som med
anledning därav erfordras. Mot nu ifrågavarande bestämmelser har jag ej
funnit anledning till erinran.
Av rikskommissionen har även framlagts utkast till vissa administrativa
bestämmelser om meddelande av statlig krigsförsäkring. Det synes emellertid
icke erforderligt att upptaga detta utkast till närmare bedömande i
förevarande sammanhang. Jag vill endast framhålla, att såsom rikskommissionen
yttrat anledning torde saknas att i huvuddragen frångå den organisation
av den statliga försäkringsverksamheten, som i vårt land tillämpades
under världskriget. I ekonomiskt hänseende må erinras, att sistnämnda
verksamhet utföll med betydande vinst för statsverket.
Rikskommissionen har icke funnit anledning att för närvarande framlägga
förslag till administrativa bestämmelser angående meddelande av olycksfallsförsäkringar,
som avses i 2 § av förenämnda lagförslag. I detta hänseende
torde böra uppmärksammas, att Konungen i samband med förordnande, som
åsyftas i nämnda lagrum, lärer böra föreskriva bland annat, att besvär över
vederbörande försäkringsanstalts beslut i frågor, som med anledning av förordnandet
kunna uppkomma, skola prövas av försäkringsrådet.
I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet på grundval
av rikskommissionens förslag upprättats förslag till lag om statlig krigsförsäkring
m. m.i>
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Knut von Horn.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget till lag om
statlig krigsförsäkring m. m., har här uteslutits.
k;
Kungl. Maj.ts proposition nr 10.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 juni
1938.
Närvarande:
justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,
Sandström.
Enligt lagrådet den 24 maj 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 13
maj 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn G. Walin.
Lagrådet fann förslaget ej föranleda erinran i andra hänseenden än följande
yttrande utvisar.
Med stadgandet i 1 § första stycket andra punkten lärer vara åsyftat att
Kungl. Majit skall hava fria händer vid fastställande av villkor, som skola
gälla för den statliga försäkringen. Sannolikt kommer emellertid även under
en sådan förutsättning försäkringsavtalslagen att i åtskilliga delar få
vara normerande. Av hänsyn härtill och då bestämmelser rörande själva
försäkringsavtalet i den mån detta är reglerat genom lag icke torde ingå
under det i 4 § omförmälda bemyndigandet, synes den föreslagna avfattningen
av nämnda punkt böra undergå någon jämkning, exempelvis så, att med
avseende å denna försäkring äger, utan hinder av vad därom eljest efter
lag gäller, Konungen utfärda de föreskrifter som prövas lämpliga.
Enligt förslagets ordalydelse kan förordnande, som avses i 2 § första
stycket, meddelas utan någon begränsning i fråga om ersättnings maximibelopp
eller art. Att åt ifrågavarande försäkringsinrättningar skulle kunna
lämnas ett så obestämt bemyndigande till avvikelse från deras i lag noggrant
fastställda verksamhet, kan näppeligen vara åsyftat, utan lärer på
Kungl. Majit böra ankomma att i nämnda hänseenden lämna nödiga an
-
Kungl. May.ts proposition nr 10.
17
visningar. Till utmärkande härav torde efter orden »så framt Konungen
därom förordnar» böra fogas ett tillägg, förslagsvis »och i enlighet med de
föreskrifter som därvid meddelas».
Enligt 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete må avtal om annan
försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än i denna lag stadgas
i allmänhet ej avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag som i 4 §
samma lag avses. Undantag gäller dock bland annat för försäkring enligt
lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer. I
överensstämmelse härmed torde i olycksfallsförsäkringslagen böra intagas
en hänvisning till det undantag från samma lags bestämmelser, vilket föranledes
av att Kungl. Maj:t meddelar förordnande jämlikt 2 § i den blivande
lagen om statlig krigsförsäkring m. m.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 10.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
november 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets
den 15 juni 1938 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 13 maj
1938 remitterade förslaget till lag örn statlig krigsförsäkring m. m.
Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:
»Vad först angår stadgandet i 1 § första stycket andra punkten i förslaget,
att med avseende å den statliga krigsförsäkringen lagen om försäkringsavtal
icke skulle äga tillämpning, har lagrådet föreslagit sådan jämkning av nämnda
punkt, att Kungl. Maj:t skulle förklaras äga att nied avseende å ifrågavarande
försäkring, utan hinder av vad därom eljest efter lag gällde, utfärda
de föreskrifter, som prövades lämpliga. Ur praktiska synpunkter torde det
emellertid vara att förorda att, på sätt följer av det till lagrådet remitterade
förslaget, försäkringsavtalslagens tillämpning beträffande förevarande slag
av försäkringar blir beroende på stadgande i försäkringsavtalen. Mot den av
lagrådet ifrågasatta formuleringen kan därjämte anmärkas, att den avstänger
det statliga organ, som komme att handha försäkring som nyss nämnts, från
möjligheten att — utan föregående beslut av Kungl. Maj :t -— vid fastställande
av normerna för försäkringsavtal göra de avvikelser från lagen örn försäkringsavtal,
som kunna finnas erforderliga. Detta torde vara mindre
lämpligt.
I fråga om 2 § första stycket i förslaget har lagrådet fäst uppmärksamheten
vid att förordnande, som där avses, örn avsteg från gällande bestämmelser
angående försäkring för olycksfall i arbete enligt förslaget kunde meddelas
utan någon begränsning i fråga om utgående ersättningars maximibelopp
eller art. Enligt lagrådets hemställan borde det i lagrummet angivas, att försäkring,
varom fråga vore, skulle meddelas i enlighet med de föreskrifter,
som i samband med förordnandet utfärdades.
Det lärer vara riktigt, att de försäkringsinrättningar, som kunna komma
att handha nu ifrågavarande försäkringsverksamhet, ej böra erhålla fria händer
att vid försäkringsavtals ingående bestämma ersättningarnas belopp eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
19
art efter gottfinnande. Lydelsen av det till lagrådet remitterade förslaget
torde emellertid giva erforderlig möjlighet att i förordnande, som i 2 § avses,
eller i samband med meddelandet av tillämpningsföreskrifter enligt 4 § stadga
de begränsningar, som finnas lämpliga.
Lagrådet har slutligen uttalat, att i olycksfallsförsäkringslagen borde intagas
en hänvisning till det undantag från samma lags bestämmelser, vilket
föranledes av sådant förordnande, som kan komma att meddelas jämlikt 2 §
i den föreslagna lagen. Ehuru redan av den föreslagna lagen med tydlighet
torde framgå, att den skall upphäva däremot stridande stadganden i annan
lag, har jag ej något att erinra mot att vad lagrådet sålunda hemställt beaktas.
I enlighet härmed har jag låtit utarbeta förslag till lag angående ändring
av 35 § olycksfallsförsäkringslagen.»
Föredraganden hemställer, att förenämnda förslag till lag om statlig krigsförsäkring
m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916
(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Sehlberg.