Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
7
iVr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1939 kl. 2 e. m.
Andra kammarens an dra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 3, i anledning
av väckt motion angående bostadsförhållandena å den
svenska handelsflottans fartyg.
I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga ut- Motionen.
skott ''hänvisad motion, nr 344, har herr Senander m. fl. hemställt, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj: t måtte hemställa om en allsidig och grundlig
utredning av bostadsfrågan i svenska handelsfartyg samt att snarast möjligt
framlägges förslag om sådan ändring av Kungl. Maj: ts förordning av den
20 maj 1927 angående bostäder å fartyg, att en mera tidsenlig och hygienisk
bostadsstandard uppnås.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande från Yttranden.
kommerskollegium ävensom berett Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet
tillfälle att inkomma med yttranden. Den sålunda sammanbragta
utredningen återfinnes såsom bilagor (nr 1—3) till detta utlåtande.
I likhet med motionärerna finner utskottet de i motionen framställda önske- Utskottet.
målen i och för sig värda beaktande. Av det av kommerskollegium avgivna utlåtandet
framgår emellertid, att frågan är föremål för statsmyndigheternas ständiga
uppmärksamhet och att åtgärder i motionens syfte vidtagas i den mån
skäliga hänsyn till fartygsbeståndets a.rt (såsom vid reparationer, ombyggnader
etc.) och omständigheterna i övrigt tillåta. Vid dylikt förhållande och då statsmakterna
helt nyligen i samband med införande av sjöarbetstidslagen pålagt
rederierna vissa förpliktelser, vilka i många, fall kunna medföra avsevärda utgifter
oell praktiska svårigheter att anpassa fartygsbeståndet efter de nya
kraven, anser sig utskottet sakna tillräcklig anledning att nu påyrka positiva
åtgärder för realiserande av motionärernas k ray utan hemställer därför,
att här ifrågavarande motion, nr 344, icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 februari 1939.
På utskottets vägnar:
GUISTAF NILSSON.
Närvarande: Herrar Nilsson i Kristinehamn, Persson i Norrby*, Silfwerbrand,
Lindholm, Söderdahl, Ryling, fru Alvén, herrar Nilson i Eskilstuna,
Hansson i Hönö* och Andersson i Surahammar.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
8
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
Bil. 1 a.
Stockholm den 22 februari 1939.
Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
Enligt remiss den 3 februari 1939 har Kungl. Maj :t anbefallt Kommerskollegium
att till Eder avgiva yttrande i anledning av en inom andra kammaren
av hr Senander m. fl. väckt motion (nr 344) angående skrivelse av
Riksdagen till Kungl. Maj :t örn en allsidig och grundlig utredning av svenska
handelsfartygs ''bostadsfråga och örn sådan ändring av förordningen angående
bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda att en mera tidsenlig och hygienisk
bostadsstandard uppnås.
I anledning härav får Kollegium anföra följande.
Uti den i samband med fartygsinspektionens inrättande utfärdade förordningen
av den 23 december 1915 (nr 514) angående fartygs byggnad och
utrustning förefunnos i sjätte kapitlet föreskrifter angående bostäder ombord
för fartygs personal m. m. Dessa föreskrifter skulle träda i kraft den 1 april
1916, dock att i fråga om fartyg, som då redan nyttjades till sjöfart eller till
vilket kölen då redan blivit sträckt, föreskrifterna skulle lända till efterrättelse
först från och med den 1 januari 1920. Med avseende å de den 1 april 1916
sålunda befintliga fartygen uppsköts föreskrifternas ikraftträdande gång på
gång för kortare tid, ända till dess att genom kungörelse den 8 december
1922 (nr 612) bestämdes att uppskovet skulle gälla tillsvidare. Härigenom
kommo föreskrifterna aldrig att träda i kraft för det stora flertalet fartyg.
Under tiden pågick utarbetande av en särskild förordning angående bostäder
m. m. å fartyg för ombord anställda. Den 21 maj 1920 avgåvo de s. k.
skeppstjänstkommitterade förslag till dylik bostadsfoordning. Detta förslag
undergick därefter granskning hos ett flertal sammanslutningar på sjöfartens
område liksom hos Kollegium och Socialstyrelsen, vilka myndigheter avgåvo
särskilda utlåtanden över förslaget till Kungl. Maj ;t. Med ledning av den utredning,
som sålunda kommit till stånd, utfärdade Kungl. Maj :t. den 20 maj
1927 (nr 185) den ännu gällande bostadsförordningen.
Denna bostadsförordning — liksom 1915 års ovanberörda bostadsföreskrifter
— avser i huvudsak endast handelsfartyg (se 1 och 23 §§) och är det allenast
dylika fartyg, som i det följande åsyftas. Bostadsförordningen trädde i
kraft den 1 augusti 1927. Fartyg, som före den 1 juni samma år redan inrättats
i enlighet med bostadsföreskrifterna av år 1915, undantogos dock i allmänhet
från flertalet av bostadsförordningens föreskrifter. Därjämte bestämdes i bostadsförordningen
vissa kortare uppskov med ikraftträdandet för fartyg, vilkas
köl sträckts före den 1 april 1916 (se övergångsbestämmelser).
Mot bostadsförordningens föreskrifter riktas i motionen vissa erinringar.
Sålunda anmärkes på att förordningen såsom minimimått för sovrum anger
2,05 kbm s rymd och 0,5 kvm:s fri durkyta per man. Det är visserligen riktigt,
att förordningen upptager dessa minimimått, men avse desamma endast fartyg
med en bruttodräktighet understigande 300 registerton. Å dylika mindre
fartyg låter det sig givetvis icke göra att uppställa samma krav ifråga örn
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2. 9
utrymme i sovrummen som å andra fartyg. Beträffande dessa senare äro förordningens
krav i dylikt avseende väsentligt större, i det att den härvidlag fordrar,
att i sovrummen för varje man finnes en rymd av minst 3,4 kinn oell en
fri durkyta av minst 1 kvm (se 6 §).
Vidare anmäldes i motionen på att kvinnlig personal enligt bostadstförordningen
kan hänvisas till salongs- eller hyttutrymme, som örn dagen tages i
anspråk för annat ändamål. Förordningen medger visserligen, att dylikt utrymme
får användas till sovrum för kvinnlig personal, men är det att bemärka,
att medgivandet endast gäller under den förutsättningen att fråga är
örn Östersjö- eller inskränktare fart och att Kollegium lämnat sitt tillstånd till
utrymmets användning för ändamålet (se 3 §). Kollegium är fullt ense med
motionärerna om att det vore önskvärt, att ifrågavarande personal ej behövde
anvisas sovrum, som om dagen tagas i anspråk för annat ändamål. Det har
emellertid, såsom synbarligen vid förordningens tillkomst även förutsetts, visat:
sig oundgängligt att ordna det så på en hel del mindre fartyg med begränsade
utrymmen. Olägenheterna härmed minskas dock väsentligt därigenom, att de av
Kollegium lämnade tillstånden i regel avse fartyg, vilka ej äro i trafik under
natten, och till avgjort övervägande del fartyg, vilka äro upplagda under den
årstid, då olägenheterna göra sig mest gällande, nämligen under vintern.
För Kollegium framstår det såsom en angelägenhet av vikt att hygien och
trevnad i sjöfolkets bostäder ombord vederbörligen tillgodoses. Frågan är emellertid
örn något står att vinna i detta hänseende genom att såsom motionen
åsyftar, igångsätta en utredning i och för bostadsförordningens omarbetning.
Det är nämligen att ‘beakta, att en utredning av allsidig och grundlig beskaffenhet
angående sjöfolkets bostäder, såsom ovan berörts, ägt rum i samband
med förordningens tillkomst. Den standard ifråga örn bostadsförhållandena ombord,
som i förordningen uppställes, torde ungefärligen motsvara de högsta i
utlandet tillämpade. Kollegium, som under årens lopp låtit fartygsinspektionen
verkställa noggranna undersökningar av besättningens bostäder på praktiskt
taget hela den svenska handelsflottans fartyg av den storlek att bostadsföreskrifterna
äro tillämpliga, har kommit till den uppfattningen, att någon högre
standard än den, som bostadsförordningen uppställer, för närvarande icke kan,
med hänsyn till förhållandena ombord och sjöfartens internationella karaktär,
skäligen genomföras. Vad beträffar den i motionen framförda åsikten att
Genévekonventionen angående bl. a. bemanning å fartyg skulle påkalla en
revision av bostadsförordningen, får Kollegium framhålla, att denna konvention
icke åsyftar att reglera bostadsfrågan ombord och att konventionen, i
betraktande av att den kan föranleda höjning av besättningens antal, svårligen
torde kunna tagas till intäkt för att föreskriva ökade bostadsutrymmen och bekvämligheter
per man räknat.
Den standard bostadsförordningen anger har i allt väsentligt kunnat upprätthållas
beträffande fartyg, till vilka kölen sträckts här i landet efter bostadsförordningens
ikraftträdande, i det att för dessa fartygs del inga eller ock allenast
oväsentliga eller av särskilda förhållanden påkallade eftergifter medgivits från
förordningens föreskrifter.
Med avseende å bestämmelser, som beröra fartygs byggnad och inredning,
uppträder i allmänhet den egentliga svårigheten att genomföra desamma, då
fråga är örn fartyg från tiden före bestämmelsernas ikraftträdande. Så har
även varit förhållandet med bostadsförordningens föreskrifter. Såsom i den
10
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
här ovan lämnade redogörelsen berörts, äro de i förordningen stadgade eftergifterna
till förmån för äldre fartyg begränsade till vissa tider. På grund härav
hava frågor örn eftergifter för dylika fartyg i regel kommit att behandlas
särskilt för varje fall. Detta har då underkastats en ingående individuell prövning.
Vid dessa prövningar har Kollegium brukat taga såsom norm att söka
bringa bostadsförhållandena ombord såvitt möjligt i nivå med bostadsförordningens
standard och att medgiva avvikelser härifrån, endast därest oskäliga
svårigheter eljest skulle uppstå.
I motionen har framhållits, att det, på grund av dispenser från förordningens
föreskrifter, ofta händer å fartyg, att tvåmanshytter icke förekomma
utan att i stället ända lipp till 8 man sammanföras på ett mycket begränsat
utrymme. Med avseende härå torde vara att bemärka, att tvåmanshytter för
manskapet ej fordrades enligt 1915 års bestämmelser och att det endast är beträffande
maskindrivna fartyg om 1,200 bruttoregisterton eller mera som bostadsförordningen
uppställer dylik fordran (se 4 §). Till jämförelse må nämnas,
att i Danmark och, såvitt Kollegium har sig bekant, i långland tvåmanshytter
för manskap ej fordras å något fartyg samt att i Norge från dylik
fordran äro undantagna, förutom segelfartyg, alla fartyg under 1,500 bruttoregisterton.
Allenast i ett par fall, alltså rent undantagsvis, har Kollegium godtagit
en skans för ovan nämnda i motionen angivna antal man i stället för
enligt bostadsförordningen fordrade tvåmanshytter. Över huvud taget har Kollegium
endast då så ansetts oundgängligt ''beviljat eftergift från berörda fordran,
dock att i vissa fall därjämte beaktats, att förefintligt utrymme kunnat
bättre utnyttjas för manskapets trevnad, därest det. disponerats för en skans
med flera kojer än örn det uppdelats i tvåmanshytter. Vid sådana förhållanden
torde det ej med fog kunna påstås, att manskapets intressen blivit åsidosatta
genom dispensering från stadgandet örn tvåmanshytter.
Vid den kontroll, som sjöfolkets bostadsförhållanden ombord varit underkastade
från fartygsinspektionens sida, har det otvetydigt visat sig, att dessa
bostadsförhållanden utvecklat sig i riktning mot det bättre. För att ej hämma
denna utveckling genom dispensering från bostadsförordningens fordringar för
längre tid än som verkligen påkallas bär det varit Kollegium angeläget att,
bortsett från de fall då dispens beviljats för viss angiven tid, begränsa dispenserna
till att gälla allenast tillsvidare. När fartyg, i de delar, där bostäderna
äro belägna, skall undergå ombyggnad eller större reparation, är det understundom
möjligt att utan allt för stora svårigheter vidtaga sådana förbättringar
med avseende å bostäderna, som under vanliga förhållanden ej anses rimligen
kunna påfordras. Vid dylik ombyggnad eller reparation kan sålunda lämpligt
tillfälle visa sig vara för handen att helt eller delvis återkalla för fartyget
beviljade dispenser från bostadsförordningens föreskrifter. För att hålla sig
underrättat örn sålunda uppstående möjligheter att återkalla dispenserna har
Kollegium till samtliga förste fartvgsinspektörer avlåtit rundskrivelse, av vilken
ett exemplar bifogas. Det är Kollegii avsikt att på detta sätt utöva fortlöpande
kontroll över behovet av beviljade dispensers fortbestånd och att efter
hand vidtaga de inskränkningar av dispenserna som därvid kunna befinnas
möjliga.
Någon ytterligare åtgärd i fråga örn bostäder m. m. å fartyg för ombord
anställda är, enligt Kollegii uppfattning, åtminstone för närvarande icke erforderlig.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
11
Kollegium får alltså såsom sin mening uttala, att anledning nu icke föreligger
att vidtaga i motionen åsyftade utredning och författningsändring.
I avgörandet av detta ärende har — jämte undertecknade — deltagit kommerserådet
Landberg och byrådirektören Eggert.
AXEL GJÖRES.
Hjalmar Sjöholm.
/O. Koch.
Bil. 1 b.
Stockholm den 22 februari 1939.
Till samtliga förste fartygsinspektörer.
Undergår fartyg, för vilket eftergift från bostadsförordningens föreskrifter
meddelats, ombyggnad eller större reparation i de delar, där sjöfolkets bostadsinredning
är belägen, torde i vissa fall möjlighet föreligga att, utan oskäliga
svårigheter, ändra inredningen så, att eftergiften, helt eller delvis, blir obehövlig
och kan återkallas.
Kungl. Kommerskollegium får för den skull anmoda Eder att envar beträffande
sitt distrikt, vid erhållen kännedom örn att fartyg, varom ovan sägs,
undergår eller skall undergå dylik ombyggnad eller reparation, till Kollegium
insända uppgift härom med yttrande om i vad mån möjlighet av ovanberörda
slag föreligger.
På Kungl. Kommerskollegii vägnar:
Hjalmar Sjöholm.
/O. Koch,
Bil. 2.
Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott, Riksdagshuset,
Stockholm.
Sedan riksdagens Andra hammares andra tillfälliga utskott berett Sveriges
Redareförening tillfälle avgiva yttrande i anledning av motion nr 344 i Andra
kammaren av herr Senander m. fl. angående bostadsförhållandena å den svenska
handelsflottans fartyg får föreningen härmed andraga följande.
I motionen framhålles inledningsvis, att bostadsförhållandena i den svenska
handelsflottans fartyg äro sådana, ”att de utan tvekan kan betecknas som
12 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
olidliga”. För en var, som närmare satt sig in i förhållandena, måste detta påstående
betraktas som ovederhäftigt och vittnar örn bristande kännedom örn de
verkliga förhållandena. Den nu gällande bostadsförordningen innehåller, oaktat
densamma varit i kraft något mer än 10 år, bestämmelser, som tillförsäkra sjöfolket
bättre bostadsförmåner än i de flesta övriga sjöfartsländer. Det är också
allmänt bekant, att bostadsstandarden å våra fartyg är högre än å utländska
fartyg, exempelvis engelska, och i ännu högre grad å fartyg hemmahörande
i de baltiska staterna, från vilka vårt lands fartyg äro utsatta för stark konkurrens,
åtminstone när det gäller trampfarten. Detta allmänt kända faktum
erkännes också från utländskt håll, och från sjöfolkets egna organisationer uttalas
ofta erkännanden i anledning av vad som från redarehåll under senare tid
gjorts till förbättrande av bostadsförhållandena.
I motionen anföres såsom exempel, att manskapet tvingas bo i rum med
ett luftutrymme, som endast uppgår till 2,os kinn och en durkyta örn 0,5 kvm
per man. I anledning härav torde uppmärksammas, att bostadsförordningen såsom
minimimått föreskriver, att för varje person i sovrum skall finnas en rymd
av minst 3,4 kbm och en fri durkyta av minst 1 kvm. Endast å de små fartyg,
vars bruttodräktighet understiger 300 ton, kunna ifrågavarande mått få minskas
till de av motionärerna angivna.
I motionen säges vidare, att kvinnlig personal kan hänvisas till salongsoch
hyttutrymme, som örn dagen tages i anspråk för andra ändamål, i anledning
varav dylik personal ofta inhyses i försalonger, rökhytter och liknande utrymmen,
varigenom vederbörande praktiskt taget saknar bostad i detta ords egentliga
bemärkelse. Häremot får anföras, att bostadsförordningen föreskriver, att sovrum
ej få användas till annat än bostad, men att efter Kommerskollegii medgivande
å fartyg i Östersjö- eller inskränktare fart sovrum för kvinnlig personal
må utgöras av sådant salongs- eller hyttutrymme, som örn dagen tages i
anspråk för annat ändamål. De fartyg, som bär kunna ifrågakomma, utgöras
praktiskt taget uteslutande av s. k. skärgårdsbåtar, vilka endast hava korta
gångtider och mestadels ligga i hamn nattetid. Det bör jämväl uppmärksammas,
att fartyg av nu ifrågavarande art i stor utsträckning äro säsongfartyg och
endast äro i trafik under den varmaste årstiden. Undantagsstadgandet i bostadsförordningen
har givetvis betingats därav, att ifrågavarande fartyg varken
ekonomiskt sett eller av utrymmesskäl skulle kunna bära ett konsekvent genomförande
av bostadsförordningens föreskrifter. Myndigheterna hava därför
ansett sig i förekommande fall kunna lämna vissa eftergifter från förordningen.
I avseende å Kommerskollegii rätt att meddela dispens från vissa föreskrifter
i bostadsförordningen må framhållas, att det när förordningen ifråga
genomfördes var en nödvändighet att undantag i vissa hänseenden medgåvos
för redan befintliga äldre fartyg. En ombyggnad av dessa så att de helt skulle
uppfylla förordningens krav var i många fall praktiskt ogenomförbar eller
ock förenad med oskäliga kostnader. Alla efter bostadsförordningens ikraftträdande
byggda fartyg måste vara inrättade efter förordningens föreskrifter
och på många nybyggen, särskilt när det gäller fartyg av större typ, hava
rederierna vidtagit ytterligare anordningar för de ombördanställdas bekvämlighet
och trevnad, ett förhållande, som även medgivits från sjöfolkshåll. En
ytterligare skärpning av gällande bostadsförordning skulle huvudsakligen komma
att drabba det äldre tonnaget, vilket ju är sämst ställt ur konkurrenssynpunkt.
Man torde ej heller kunna fordra, att bostadsförhållandena å de äldre
fartygen skola vara likställda med motsvarande å nybyggda fartyg.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2. 13
Motionärerna framhålla, att sjöfolket har rätt att kräva ingripande av
statsmakterna, så att den moderna tidens minimikrav på hygien och trevnad
tillgodoses. Vidare säges, att det är i hög grad motiverat, att utvecklingen av
bostadsförhållandena på fartygen bringas att hålla takt med utvecklingen av
bostadsförhållandena i övrigt. Man torde utan överdrift kunna säga, att ett
dylikt påstående vittnar om bristande kännedom om sjöfartens säregna förhållanden.
Hur modernt ett fartyg än är säger det sig självt att det bland annat
av utrymmesskäl icke låter sig göra att för den ombordanställde anordna
bostadsförhållanden som för den i land bosatte.
I motionen framhålles vidare, att ”även med hänsyn till tillämpningen av
Genévekonventionens bemanningsbestämmelser torde det vara nödvändigt med
en revidering av förordningen angående bostäder å fartyg”. Detta uttalande
synes märkligt, ty därest ifrågavarande konvention komme att genomföras i
vårt land, skulle detta i många fall medföra en icke oväsentlig ökning av fartygsbesättningarna.
Då bostäder åtminstone på de äldre fartygen i många fall
icke kunna beredas för ytterligare sjöfolk, bleve följden den, att, därest bostadsförordningen
skulle ändras, detta borde ske i helt annan riktning än vad motionärerna
tänkt sig.
Slutligen må erinras därom att den svenska rederinäringen under senare
tid pålagts stora bördor i ekonomiskt hänseende på grund av genomförandet
av sociala förordningar av olika art. Senast under föregående år genomfördes
en långt gående sjöarbetstidslag, vilken tillsammans med skärpta föreskrifter
i 1936 års befälsförordning trätt i kraft den 1 januari 1939. Dessa skärpta
föreskrifter medförde icke endast ökade kostnader i form av hyror, övertidsersättning
m. m. utan jämväl utgifter för ombyggnad och utvidgning av bostäderna
ombord. Det är därför ägnat att väcka förvåning, då det nu inom
riksdagen väckes en motion, åsyftande ytterligare skärpningar i gällande bostadsförordning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får föreningen hemställa, att
Utskottet ville för riksdagen föreslå, att den ifrågavarande motionen icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Göteborg den 20 februari 1939.
SVERIGES REDAREFÖRENING.
G. Carlsson.
/W. F. Reuterskiöld.
14
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
Bil, 3.
Till Andra kammarens andra tillfälliga utskott.
Svenska Sjöfolksförbundet har genom skrivelse den 28 januari beretts
tillfälle att avgiva yttrande över av herr
motion (nr 344) med hemställan om begäran hos Kungl. Maj :t örn utredning
och förslag om sådan ändring av Kungl. Förordningen av den -20 maj 1927
angående bostäder å fartyg, att en mera tidsenlig och hygienisk bostadsstandard
uppnås. Sjöfolksförbundets styrelse får med anledning därav framhålla följande.
Då nu gällande bostadsförordning trädde i kraft den 1 augusti 1927 innebar
detta ett icke oväsentligt framsteg med hänsyn till sjömännens trivsel och
hälsotillstånd. Det må icke förglömmas, att fartyget och den därå förlagda bostaden
utgör sjömannens hem under hela den tid han är sysselsatt i sitt yrke.
Systemet med tvåmanshytter, vilket då för första gången infördes, hälsades
därför av sjöfolket med stor tillfredsställelse. Emellertid kom det icke att gälla
andra än maskindrivna fartyg örn minst 1,200 brutto registerton, en storleksgräns
som med god vilja skulle kunna sättas betydligt lägre. Några tekniska
svårigheter kunna i varje fall icke lägga hinder i vägen ned till en gräns av 500
bruttoton.
Åtskilliga detaljförbättringar skulle säkerligen utan någon nämnvärd
ekonomisk tunga för rederierna kunna genomföras. Detta är exempelvis fallet
beträffande de i förordningens 18 § föreskrivna tvättrummen. Här saknas föreskrifter
örn värmekälla för rummets uppvärmning, köldisolering av skott, bordläggning
och durk m. m. Tillgång till vatten behöver icke finnas i tvättrummet
utan kan få hämtas i en vanlig pyts i andra ändan på fartyget o. s. v. Följden
av detta har blivit, att å flertalet fartyg i nord- och östersjöfart tvättrummets
väggar, golv och tak bestå av icke isolerad järnplåt, och som uppvärmningsmöjligheter
saknas är rummet under den kalla årstiden helt oanvändbart för
det avsedda ändamålet.
När förordningen skrevs voro de flesta maskindrivna fartygen koleldade
ångfartyg, varav följde, att hela maskinmanskapet var indelat i vakter. Föreskriften
i 18 § andra stycket örn tvättställ, till antalet motsvarande minst halva
antalet man å varje vakt, ansågs därför tillfyllest. Sedan dess har fartygsbeståndet
alltmera kommit att bestå av motorfartyg och dessa utgöra nu i runt
tal en tredjdedel av hela antalet. Å dessa behöver endast en mindre del av
maskinmanskapet indelas i vakttjänst. De övriga förrätta dagmanstjänst. Å
motorfartyg med tio eller flera mans maskinbesättning finnes endast två på
varje vakt, vilket medför att förordningens fordringar på tvättställ äro uppfyllda
örn sådant finnes för en man. Det är uppenbart att förordningen på
denna punkt liksom flera andra är föråldrad.
Det torde väl vara ett obestridligt faktum, att, trots existerande sorgliga
undantag, bostadsstandarden på landbacken blivit högst väsentligt höjd under
de senaste 10—15 åren. Sjöfolket, som nödgas kombinera bostaden med arbetsplatsen
och därjämte tvingas föra enslingsliv fjärran från hem och anhöriga
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
15
under mången gång mycket prövande förhållanden, kunna därför rimligen
göra anspråk på bostäder av bästa möjliga standard.
Sett ur dessa synpunkter förtjänar motionärernas yrkande örn utredning
med angivet syfte att beaktas och bifallas.
Göteborg den 9 februari 1939.
SVENSKA SJÖFOLKSFÖRBUNDET.
Nicklas Olsson.