Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr !).

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1939 kl. 4 e. m

Första kammarens andr a tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion angående åtgärder för att mildra
de ekonomiska fluktuationernas verkningar.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga Motionen.
utskott hänvisad motion, nr 191, har herr Sam Larsson m. fl. hemställt,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn en utredning,
i huvudsaklig anslutning till de synpunkter som i motionen angivits, rörande
möjligheterna att jämväl annorledes än genom offentliga arbeten
mildra de ekonomiska fluktuationernas verkningar.

Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 272, väckts av
herr Andersson i Rasjön m. fl.

I motionen erinras till en början, hurusom uppmärksamheten, då det gällt
att söka utvägar att mildra verkningarna av de ekonomiska svängningarna,
så gott som uteslutande inriktat sig på offentliga arbeten. Även andra åt
gärder anses emellertid erforderliga. Under framhållande av, att de ekonomiska
fluktuationerna göra sig mest gällande inom framställningen av s. k.
kapitalvaror (varaktiga artiklar), medan däremot produktionen av rena konsumtionsartiklar
är mera stabil, hava motionärerna i första rummet pekat
på en stabilisering av byggnadsverksamheten; denna torde nämligen motsvara
ungefär hälften av Sveriges totala realkapitalbildning. Även om den
inhemska realkapitalbildningen hålles på en ganska stabil nivå, kunna emellertid
stora svårigheter för landets näringsliv uppkomma på grund av variationer
i exporten. I fråga örn de åtgärder, som härvidlag kunna tänkas i
konjunkturutjämnande syfte, räkna motionärerna med i huvudsak tre möjligheter:
1) statligt stödd produktion på lager av vissa varor, som icke
minska i användbarhet genom lagring, 2) extraordinära offentliga beställningar
av varor, som exportföretagen kunna framställa, 3) omändringsoch
förbättringsarbeten av olika slag under medverkan från det allmännas
sida.

Slutligen föreslå motionärerna, att frågan örn sysselsättningsmöjligheternas
lokala förändringar upptages till behandling i den föreslagna utredningen.

I övrigt får utskottet beträffande motiveringen hänvisa till motionen I: 191.

över motionen 11:272, som av andra kammaren hänvisats lill dess andra Yttranden.
tillfälliga utskott, har detta utskott inhämtat yttranden från kommerskollegium,
som i sin tur hört Stockholms, Skånes och Göteborgs handelskammare,

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 12 sami. 2 avd. Nr 9. 1

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Utskottet.

socialstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund,
vilka två senare institutioner avgivit gemensamt yttrande, Landsorganisationen
i Sverige samt Kooperativa förbundet. Nämnda yttranden finnas
såsom bilagor fogade vid detta utlåtande. Härjämte har riksbankschefen
Rooth i föredrag, vid vilket utskottets ledamöter beretts tillfälle närvara,
uttalat sig angående de i motionen berörda spörsmålen.

Kommerskollegium uttalar som sin mening, att den föreslagna utredningen
knappast skulle komma att giva mera påtagliga, generellt tillämpliga
resultat. Kollegium vill för sin del förorda, att — såsom redan skett
i åtskilliga fal! — mera begränsade, regionala eller vissa industrier berörande
arbetsuppgifter tagas under behandling efter hand och i de fall, då
så befinnes vara önskvärt.

Stockholms och Skånes handelskammare avstyrka motionen.

Handelskammaren i Göteborg förklarar sig visserligen icke hava någon
tilltro till de i motionen åsyftade åtgärderna men vill icke direkt avstyrka
den föreslagna utredningen.

Socialstyrelsen befarar, att en utredning av den art, som i motionen ifrågasättes
genom utredningsuppgiftens alltför vida och mångskiftande innehåll,
icke skulle lämna de konkreta och praktiskt användbara resultat, som krisberedskapen
kräver. Socialstyrelsen är emellertid angelägen att framhålla
som sin mening, att på åtskilliga punkter såväl undersökning som förberedelser
av annat slag i krisberedskapens syfte torde vara behövliga — där
de icke redan utförts — samt att åtgärder, som i detta syfte planeras, böra
rationellt samordnas. En dylik samordning torde dock kunna åstadkommas
på annat sätt än genom en utredning i sedvanliga former.

Sveriges industriförbund och Sveriges arbetsgivarförening ha icke något
att erinra mot att en utredning av de i motionen berörda frågorna verkställes
av konjunkturinstitutet i samarbete med härför lämpade organ inom
industrien; från utredningen bör dock undantagas spörsmålet örn sysselsättningsmöjligheternas
lokala förändringar, beträffande vilket en samlad
översyn torde böra anstå i avbidan på resultaten av pågående särskilda
undersökningar.

Landsorganisationen i Sverige har icke något att erinra mot en utredning
i motionens syfte, från vilken utredning landsorganisationen dock föreslår
att frågan om sysselsättningsmöjligheternas lokala förändringar undantages,
enär denna fråga är föremål för undersökning av rationaliseringsutredningen.

Kooperativa förbundet anser det välbetänkt att frågan örn en allmän utredning
får vila i avvaktan på resultaten av de överläggningar mellan representanter
för statsmakterna och för näringslivet, som förebådats.

Utskottet, som med största intresse tagit del av de i motionen framlagda
synpunkterna, anser det vara av synnerlig betydelse för hela vårt land att

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

3

alla kralter sättas in för att i möjligaste mån söka mildra följderna av de
ekonomiska fluktuationerna. Även om staten i de offentliga arbetena redan
har ett värdefullt medel att i viss utsträckning kompensera verkningarna
av en ekonomisk depression, finner utskottet i likhet med motionärerna
att jämväl andra åtgärder, som kunna verka i samma riktning, böra undersökas.
Att döma av i ärendet inhämtade yttranden synas visserligen icke
alla av de i motionen ifrågasatta åtgärderna i konjunkturutjämnande syfte
komma att giva praktiskt tillfredsställande resultat, åtminstone icke i
en sådan omfattning som av motionärerna förutsatts. Sålunda hava starka
betänkligheter rests mot den i motionen väckta tanken å statligt stödd produktion
för lagring av vissa varor under depressionstider. Vidare anses
svårigheter föreligga för att åstadkomma en stabilisering av byggnadsverksamheten.
Vad beträffar frågan att under depressionstider söka få i gång
omändrings- och förbättringsarbeten av olika slag har gjorts gällande, att
denna utväg i viss utsträckning redan är anlitad av de svenska företagarna
samt att vad därutöver kan göras är ovisst. De sålunda framförda betänkligheterna
böra emellertid enligt utskottets mening icke lägga hinder i vägen
för att ifrågavarande problem ägnas den allra största uppmärksamhet från
statsmakternas sida och göras till föremål för undersökning, varvid även
andra utvägar än de i motionen särskilt anvisade böra övervägas.

Vad beträffar frågan, i vilken form en sådan undersökning bör bedrivas,
finner utskottet det tveksamt, huruvida en utredning i sedvanliga former
av hela det problemkomplex, varom här är fråga, skulle kunna lämna
några påtagliga praktiska resultat. Det synes utskottet mera välbetänkt,
alt de skilda frågorna, såsom för övrigt redan skett i stor utsträckning,
bliva föremål för specialutredningar. Bland sådana redan avslutade eller
ännu pågående utredningar får utskottet erinra örn arbetslöshetsutredningen,
1934 års byggnadsindustrisakkunniga, rationaliseringsutredningen, 1937 års
arbetslöshetssakkunniga samt följande regionalt betonade utredningar: gruvsakkunniga,
granitutredningen, Biekingeutredningen samt sakkunniga för
utredning rörande Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter. De av dessa
utredningar, som ännu icke äro slutförda, torde komma att giva värdefulla
uppslag beträffande ett flertal av de spörsmål, som beröras i motionen. Utskottet
har härvidlag icke förbisett, att de förslag, vari de olika specialutredningarna
kunna komma att utmynna, böra bli föremål för en enhetlig
granskning, så att en samlad överblick av de åtgärder, som i konjunkturutjämnande
syfte erfordras inom hela vårt näringsliv, därigenom kan erhållas.
Denna uppgift att samordna materialet — och i den mån så befinnes
nödvändigt komplettera detsamma — torde lämpligen kunna anförtros
ål konjunkturinstitutet, eventuellt efter en härför anpassad utbyggnad,
bin omständighet, som i nuvarande läge även talar emot den av motionärerna
föreslagna utredningen, är de överläggningar, vilka — sedan motionen
skrivits — inletts mellan regeringen och representanter för näringslivet

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

beträffande möjligheterna och formerna för ett samarbete på det ekonomiska
livets område. Detta samarbete torde vara ägnat att skapa förutsättningar
för ett ingående studium av de flesta av de ifrågavarande problemen
och erbjuda ett vida smidigare medel än en utredning i sedvanliga
former. Innan resultaten av dessa överläggningar ävensom av förenämnda
ännu ej avslutade specialutredningar föreligga, kan det i allt fall enligt
utskottets mening icke vara ändamålsenligt att sätta i gång med en utredning
av det slag motionärerna åsyfta.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1939.

På utskottets vägnar:

O. A. NORDBORG.

Närvarande: herrar Nordborg, Heuman, Gottfrid Karlsson, Anders Andersson,
Theodor Magnusson, Sundvik, Persson och von Horn.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

5

Bilaga 1.

Stockholm den 4 mars 1939.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

Genom beslut den 3 februari 1939 har Kungl. Maj:t anbefallt Kommerskollegium
att avgiva och till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga
utskott överlämna yttrande i anledning av motion nr 272 i andra kammaren
vid innevarande års riksdag (likalydande med motion nr 191 i första kammaren).
I motionen hemställes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla örn en utredning, i huvudsaklig anslutning till i motionen
angivna synpunkter, rörande möjligheterna att jämväl annorledes än genom
offentliga arbeten mildra de ekonomiska fluktuationernas verkningar.

Kollegium har i ärendet införskaffat bifogade yttranden från handelskamrarna
i Stockholm, Malmö och Göteborg.

Stockholms handelskammare har undersökt möjligheterna till lagring i
utjämnande syfte av de i motionen som exempel anförda varorna och finner,
att en av företagen i större utsträckning genomförd lagring vore förenad
med stora vanskligheter. Vidare påpekas, att det torde vara omöjligt att
med konstlade medel kompensera verkningarna av kriser, som ju till största
delen härröra från utom vårt land verksamma krafter. 1 betraktande av den
roll exportindustrien spelar i vår folkförsörjning kunde Sverige mindre än
de flesta länder isolera sig från omgivningen. Beträffande byggnadsverksamheten,
som i fråga om realkapitalbildningen spelade stor roll, framhållas
vissa moment, vilka försvåra en konjunkturutjämning.

Handelskammaren vill dock icke hava sagt att icke vissa positiva åtgärder
kunde vidtagas för utbyggnad av det konjunkturpolitiska beredskapsprogrammet
och pekar därvid på lämpligheten av att enskilda förbrukare vidtaga
en lagring i smått av för deras verksamhet nödvändiga produktionsoch
konsumtionsartiklar. Vidare hänvisar handelskammaren till vissa redan
vidtagna åtgärder i konjunkturmildrande riktning och till åtskilliga pågående
utredningar, vilka mer eller mindre direkt avse de i motionen till
behandling upptagna spörsmålen.

Ytterligare framhåller handelskammaren, att hela spörsmålet vore ägnat
att upptagas till diskussion vid de direkta överläggningar mellan regeringsmakten
och representanter för näringslivet, vilka, enligt vad som ställts i
utsikt, inom den närmaste tiden skola taga sin början. I den mån praktiska
uppslag därvid framkomme, kunde dessa måhända göras till föremål för
fortsatt undersökning inom det nybildade »Industriens utredningsinstitut».

Slutligen hemställer handelskammaren, att föreliggande motion icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Skånes handelskammare finner motverkandet av konjunkturväxlingarna
vara ett av vår tids mest brännande spörsmål och varje uppslag i detta hänseende
borde omsorgsfullt prövas. Handelskammaren funne dock tveksamt,
huruvida det avsedda syftet kunde vinnas genom en offentlig utredning
av nu sedvanlig typ. Samma fråga hade tidigare dryftats av ett flertal .statliga
kommittéer och därvid torde ha framgått, att de åtgöranden, sorn kunde
vidtagas inom ramen av nuvarande ekonomiska system och med bibehål -

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

lande av fri utrikeshandel, vore skäligen begränsade. Positiva resultat kunde
knappast väntas med mindre ifrågakommande uppslag upptoges till prov
liing på varje särskilt område och löstes från sina speciella förutsättningar
under samråd och samverkan mellan staten och näringslivet. I denna uppfattning
finge handelskammaren hemställa, att motionen icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Handelskammaren i Göteborg har icke större tilltro till nu åsyftade åtgärder,
men vill dock icke direkt avstyrka den föreslagna utredningen. Det
syntes emellertid handelskammaren vara av vikt att i direktiven för utredningsmännen,
vilka borde utgöras av inom näringslivet verksamma personer,
uttryckligen framhölles angelägenheten av att åtgärder, som förutsätta
statsingripanden i näringslivet, i möjligaste mån undvekes.

Kommerskollegium finner i likhet med motionärerna, att spörsmålet angående
mildrandet av de ekonomiska fluktuationernas verkningar är av
stort samhälleligt intresse och att man, så långt detta med hänsyn till övriga
samhällsekonomiska intressen är möjligt, bör försöka motverka de ekonomiska
depressionerna genom köpkraftens bevarande och konjunkturstimulerande
åtgärder.

Denna tankegång kommer även till uttryck i motionen, vilken emellertid
som ett alternativ till de offentliga arbetena i främsta rummet rekommenderar
statens medverkan för lagerproduktion inom kapitalvaruindustrierna
och alldeles speciellt inom exportnäringarna.

Utan tvivel kan det vara både möjligt och tillrådligt att i speciella situationer
och inom särskilda områden i viss omfattning rent temporärt tillgripa
lagerproduktion, men det ter sig mycket tvivelaktigt, om lagerproduktionen
kan anbefallas såsom allmänt konjunkturpolitiskt instrument.

Även om lagerproduktion i ett akut krisläge skulle vara ägnad att mildra
de omedelbara och påtagliga krisstörningarna, kan det dock på goda skäl
ifrågasättas, om den icke, därest den sattes i system, skulle komma att fördjupa
depressionen och framför allt fördröja den ekonomiska återhämtningen.
Lagerhållningens roll i konjunkturutvecklingen kan väl ännu icke
sägas vara i alla avseenden klarlagd, men det torde dock vara ostridigt
att förhandenvaron av stora lager — även örn dessa för en tid undanhållas
marknaden — har en pristryckande verkan och i alla händelser är ägnad att
hålla tillbaka en uppåtgående prisrörelse.

Då i motionen särskilt framhålles såsom önskvärt, att restriktiva statsingripanden
i näringslivet undvikas, anser sig Kollegium böra framhålla som
sin mening, att ett mera omfattande genomförande av systemet med lagerproduktion
måste leda till ett ökat statligt inflytande inom det ekonomiska
livet.

Systemet bygger på den tanken, att staten vid en inbrytande ekonomisk
kris med sjunkande priser och reducerad efterfrågan skulle i en eller annan
form träda in som stödjande och i högre eller lägra grad riskbärande part
i syfte att möjliggöra produktion på lager. Det förefaller ligga i sakens
natur, att en återflyttning av risktagandet till de enskilda företagareintressena
under de tider, då industrien kunde tillgodogöra sig högkonjunkturperiodernas
bättre vinster, knappast kunde komma att obetingat äga rum,
i varje fall icke förrän staten erhållit fullt vederlag för sina uppoffringar
under depressionen. Ett omfattande åtagande från statens sida, avseende
att bereda näringslivet sysselsättning genom lagerproduktion under depres -

Forsin kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Ar 9. 7

sionsskedena, torde också nära nog oundvikligen föra med sig en ökad kontroll
från statens sida över produktionsapparatens förändringar, såsom exempelvis
nygrundning av industriföretag, utvidgningar, moderniseringar etc.
Det förefaller som om systemet ut ifrån sina egna förutsättningar måste
komma att leda fram till en rätt avsevärd och i detalj gående kontroll över
väsentliga delar av näringslivet och till mycket viktiga modifikationer i
dettas grundläggande rättsliga förutsättningar.

Då Kollegium ansett sig böra intaga en kritisk hållning till lagerproduktionssystemet
som ett mera allmänt användbart remedium mot de ekonomiska
depressionerna innebär detta icke att Kollegium skulle ställa sig avvisande
lill varje tanke på lagerproduktion. Enligt Kollegii mening bör
sådan produktion i vissa fall kunna tillgripas, men dylika åtgärder kunna
icke, även örn de i särskilda och begränsade fall visa sig nyttiga, ge anledning
till förhoppningar om gagneligheten av en mera utsträckt användning
av systemet i fråga.

Andra omständigheter än de ovan anlörda mana också till återhållsamhet.
Kollegium anser sig sålunda kunna i huvudsak ansluta sig till de av
Stockholms handelskammare anförda synpunkterna. Givetvis finnes det slag
av varor, exempelvis järnmalm, där otvivelaktigt en viss lagring kan ske,
utan att åtminstone användbarheten minskas. Dock torde urvalet av lämpliga
varor få anses ganska begränsat och därmed blir också effekten av
lagringsåtgärder relativt liten. En lagring hos de enskilda förbrukarna av
produktions- och konsumtionsartiklar av sådant slag, som nämnes av Stockholms
handelskammare, kan tänkas få en viss verkan, för den händelse det
rör sig örn inom landet tillverkade artiklar, men sker den i stor omfattning,
torde den också medföra en del olägenheter.

Kollegium får även, under hänvisning till de inkomna yttrandena, erinra
om att åtskilliga utredningar redan pågå eller äro under remissbehandling,
vilka ha mer eller mindre avseende på den föreliggande frågan. Viktigast
bland dessa är kanske 1934 års byggnadsindustrisakkunnigas betänkande,
som behandlar ett bland de områden av näringslivet, där konjunkturvariationerna
äro utpräglade och ha omfattande verkningar. Det förefaller Kollegium,
som örn en ytterligare utredning rörande byggnadsindustrien i nu
förevarande hänseende för närvarande ej skulle kunna tänkas giva några
viktigare nya synpunkter.

En anpassning efter sysselsättningsmöjligheternas lokala förändringar
enligt på förhand uppgjorda planer torde möta åtskilliga svårigheter. Det
lärer nämligen i allmänhet vara en nästan olöslig uppgift att någon längre
tid i förväg skaffa tillräcklig kunskap örn de växlingar, som komma att
inträffa. Uppgiften kan kanske i begränsad utsträckning lösas, t. ex. i fråga
örn vissa — men långt ifrån alla — gruvor, där själva underlaget för verksamheten,
nämligen i detta fall malmfyndigheten, är väl känt till kvantitet
och beskaffenhet i övrigt samt avsättningsmöjligheterna kunna tillräckligt
väl överskådas.

1 fråga örn skogsindustrierna kunna kanske också vissa liknande förutsägelser
rörande framtiden vara möjliga ehuru med betydligt mindre precision.
I det stora flertalet fall inom näringslivet i övrigt torde man dock
icke kunna komma längre än till högst osäkra antaganden. Det kanske
vore tänkbart, att några allmänna linjer kunde uppdragas för de åtgärder,
som i de särskilda fallen, allteftersom dessa bliva aktuella, böra och kunna
tillgripas. En dylik planering torde dock bliva en synnerligen vansklig och

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

omfattande uppgift, om den skall givas en sådan utformning, att den går
utöver mera allmänna rekommendationer.

Under hänvisning till vad ovan anförts får Kollegium som sin mening
uttala, att den föreslagna utredningen knappast skulle komma att giva mera
påtagliga, generellt tillämpliga resultat. Kollegium vill för sin del förorda,
att — såsom redan skett i åtskilliga fall — mera begränsade, regionala eller
vissa industrier berörande arbetsuppgifter tagas under behandling efter hand
och i de fall, då så befinnes vara önskvärt och påkallat.

I avgörandet av detta ärende ha deltagit generaldirektören Gjöres samt
kommerseråden Matz och Carlborg, den sistnämnde föredragande.

AXEL GJÖRES.

Harald Carlborg.

Aug. Borgström.

Bilaga 2.

Stockholm den 1 mars 1939.

Till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

Genom remiss den 3 februari 1939 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen
att till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott avgiva begärt
yttrande — varav avskrift skulle av styrelsen samtidigt tillställas finansdepartementet
— över en inom kammaren väckt motion, nr 272, angående
utredning rörande möjligheterna att mildra de ekonomiska fluktuationernas
verkningar (likalydande med motion nr 191 i första kammaren). Med anledning
härav får styrelsen anföra följande.

Motionärerna utgå från den uppfattningen, att under den allmänna diskussionen
om möjligheterna att genom offentliga åtgärder mildra de ekonomiska
växlingarna uppmärksamheten ensidigt inriktats på offentliga arbeten,
vilka visserligen enligt motionärernas mening kunna utöva en hälsosam
utjämnande inverkan på konjunkturfluktuationerna men icke böra tillmätas
allmän avgörande betydelse. Beredskapspolitiken borde därför innefatta även
åtgärder av annat slag än offentliga arbeten, vilka åtgärder i vissa lägen
kunde tänkas i första hand påkallade. Eftersom det är nödvändigt att i god
tid och icke först när en depression redan inträtt studera vilka åtgärder man
kan vidtaga för att bibehålla en så jämn verksamhet som möjligt inom olika
produktionsgrenar, finna motionärerna det angeläget, att problemet örn åtgärder
till förhindrande av ekonomiska depressioner undersökes i hela sitt
sammanhang utan förutfattade meningar rörande de offentliga arbetenas dominerande
roll.

Då konjunkturväxlingarna enligt allmän erfarenhet starkast framträda
inom kapitalvaruproduktionen, medan framställningen av rena förbrukningsartiklar
förhåller sig mera stabil, gäller frågan, vad som kan göras för att
befordra en jämnare produktion av kapitalvaror. Motionärerna hänvisa härvid
i första hand till byggnadsverksamheten, som normalt torde utgöra bortåt

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Xr !). 9

hälften av den totala realkapitalbildningen i Sverige. Med hänsyn till denna
byggnadsverksamhetens dominerande roll inom investeringsverksamheten
blir problemet att utjämna denna till stor del en fråga om stabilisering av
byggnadsverksamheten på önskvärd nivå.

Vid sidan härav framstå såsom den viktigaste möjliga anledningen till
svårigheter för landets näringsliv variationer i exporten, beträffande vilka
möjligheterna till direkt påverkan genom svenska åtgärder äro ytterst begränsade.
Motionärerna anvisa såsom tänkbara åtgärder i syfte att motverka
en konjunkturförsämring genom exportinskränkning dels stöd åt lagerproduktion
av sådana varor, som icke minska i användbarhet genom lagring,
dels extraordinära offentliga beställningar av varor, som exportföretagen
kunna framställa, dels slutligen medverkan från det allmännas sida till
omändrings- och förbättringsarbeten av olika slag inom exportföretagen,
varigenom dessas arbetare kunde sysselsättas under depressionen.

Motionärerna hänvisa vidare till det omfattande problemet örn arbetskraftens
anpasning efter sysselsättningsmöjligheternas lokala variationer och
de därmed sammanhängande frågorna rörande arbetskraftens omskolning
och förflyttning såsom alternativ till mer eller mindre permanenta subventionsåtgärder
i syfte att uppehålla sysselsättning inom de drabbade områdena.
Det synes motionärerna önskvärt, att dessa frågor upptagas till samlad
behandling, varigenom till en början klargöres huru stort omflyttningsbehovet
i vårt land sannolikt kan väntas bli under loppet av närmaste årtionde,
t. ex. på grund av en förutsebar råvarubrist inom vissa områden.

Motionärerna yrka, att de uppgifter och problem, vilka berörts i motionen
och vilka sträcka sig vitt utöver frågan om förberedande av allmänna arbeten,
böra under utnyttjande av den senaste utvecklingens inhemska och utländska
erfarenheter och med beaktande av Sveriges speciella förhållanden
upptagas till en sammanhängande och metodisk granskning.

Styrelsen delar helt den principiella uppfattning, varpå motionen synes
grundad, rörande nödvändigheten att samordna de olikartade ekonomiskpolitiska
och socialpolitiska åtgärder, som kunna medverka till en utjämning
av konjunkturfluktuationerna. Inom varje gren av den ekonomiska
och sociala politiken, som i beaktansvärd grad kan ha betydelse för konjunkturutvecklingen,
bör så vitt möjligt åtgärderna planeras och i tiden fördelas
på sådant sätt, att de bringas att harmonisera med ett gemensamt konjunkturpolitiskt
syftemål. Den svenska konjunkturpolitiken under föregående
depression innebar ju även en samordning av penningpolitiska och finanspolitiska
åtgärder med en direkt arbetsanskaffningspolitik genom offentliga
arbeten; även jordbruksstödet kommer ur denna synpunkt i beaktande
med hänsyn till sina köpkraftsuppehållande verkningar. Det synes även
styrelsen självklart, att beredskap för en kommande kris bör innefatta icke
endast beredskap beträffande offentliga arbeten i mera begränsad mening
— även örn dessa enligt styrelsens mening måste komma att spela en mycket
framträdande roll även under en kommande depression — utan jämväl beträffande
andra tänkbara åtgärder, som kunna verka i samma riktning, och
däribland även sådana, som stimulera de enskilda företagen lill en konjunkturutjämnande
fördelning i tiden av deras realinvestcringar i form av såväl
lagring som ny- och ersättningsanskaffning av fasta anläggningar. Ett dylikt
ändamål förelåg beträffande den vid förra årets riksdag antagna propositionen
rörande skattefrihet för bolag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond.
Styrelsen erinrar örn all chefen för finansdepartementet förebadat vissa
initiativ lill förhandlingar med representanter för det enskilda näringslivel.

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

vilka bland annat torde komma att åsyfta att finna metoder, varigenom företagens
investeringspolitik kunde bringas i samklang med den statliga konjunkturpolitiken.

I fråga örn motionärernas yrkande, att alla de med konjunkturutjämningen
förbundna frågorna måtte upptagas till en sammanhängande och metodisk
granskning, måste styrelsen ställa sig tveksam, huruvida ett dylikt
ytterst omfattande problemkomplex lämpligen kan göras till föremål för en
enhetlig utredning i sedvanliga former. Åtskilliga av de därunder fallande
och i motionen berörda frågorna ha av tidigare utredningar behandlats —
särskilt må hänvisas till den systematiska diskussionen i arbetslöshetsutredningens
slutbetänkande (Statens off. utr. 1935: 6) — och andra ligga för närvarande
under utredning. Byggnadsindustriens konjunkturproblem, som
motionärerna enligt styrelsens uppfattning med rätta tilldelar en förstarangsställning
i förevarande hänseenden, har behandlats av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga
och torde komma att ytterligare behandlas av bostadssociala
utredningen i dess slutbetänkande. Frågor rörande arbetskraftens omskolning
och förflyttning i anpassning till strukturella förskjutningar i näringslokaliseringen
torde komma att beaktas av rationaliseringsutredningen
och av 1937 års arbetslöshetsutredning. De enligt styrelsens mening mycket
vanskliga frågorna rörande statligt stöd åt produktion på lager inom exportindustrier
och liknande i motionen berörda åtgärder synas styrelsen lämpligen
böra göras till föremål för förhandlingar mellan staten och det enskilda
näringslivet av den art, som förebådats; i sammanhang härmed kunna givetvis
uppkomma problem, som böra underkastas undersökning utifrån konkreta
frågeställningar. Den i motionen ifrågasatta utredningen av omflyttningsbebovet
i vårt land är slutligen, så vitt styrelsen kan bedöma, av den
art, att den kräver ytterst omfattande och tidskrävande demografiska och
näringsgeografiska trendundersökningar, vilkas utförande naturligen skulle
utgöra en arbetsuppgift på lång sikt för konjunkturinstitutet eller annat permanent
undersökningsorgan.

Det finnes enligt styrelsens uppfattning anledning att befara, att en utredning
av den art, som i motionen ifrågasättes, genom utredningsuppgiftens
alltför vida och mångskiftande innehåll icke skulle lämna de konkret och
praktiskt användbara resultat, som krisberedskapen kräver. Styrelsen är
emellertid angelägen att framhålla som sin mening, att på åtskilliga punkter
såväl undersökningar som förberedelser av annat slag i krisberedskapens
syfte torde vara behövliga — där de icke redan utförts — samt att åtgärder,
som i detta syfte planeras, böra rationellt samordnas. En dylik samordning
torde dock kunna åstadkommas på annat sätt än genom en utredning i sedvanliga
former.

SIGFRID HANSSON.

Ernst Bexelius.

Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

11

Bilaga 3.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

Genom särskilda remisser den 28 januari 1939 har tillfälle bereus undertecknade
organisationer att avgiva yttrande över en vid årets riksdag väckt
motion (11:272) angående utredning rörande möjligheterna att mildra de
ekonomiska fluktuationernas verkningar. Efter gemensam beredning av
ärendet tillåta vi oss anföra följande.

I motionen beröras inledningsvis de strävanden, som från statsmakternas
sida vid skilda tillfällen kommit lill uttryck i syfte att genom en ökning av
de offentliga arbetena under en lågkonjunktur mildra de depressiva krafternas
verkningar. Motionärerna finna det emellertid ingalunda säkert, att en
tidsanpassning av de offentliga arbetena ensam förmår utlösa en tillräcklig
effekt i önskad riktning. Möjligheten att vid sidan av allmänna arbeten vidtaga
andra åtgärder i konjunkturutjämnande syfte synes motionärerna för
den skull böra bliva föremål för en allsidig undersökning. I första hand borde
därvid beaktas spörsmålet om vad som kan göras för att befordra en jämnare
kapitalvaruproduktion, varvid särskilt frågan örn en stabilisering av
byggnadsverksamheten på önskvärd nivå förtjänade uppmärksamhet. Vidare
syntes, enligt motionärernas mening, förutsättningarna för en produktion på
lager av lämpliga varor böra göras till föremål för studium, i främsta rummet
för att utreda exportindustriens möjligheter att kompensera de av de internationella
konjunkturrörelserna orsakade växlingarna i sysselsättningsgraden.
En annan utväg, som i detta sammanhang påkallade undersökning, vöre
extraordinära offentliga beställningar av sådana varor, som exportindustrierna
kunna framställa. Motionärerna fästa även uppmärksamheten å den jäv
företagen redan i viss utsträckning anlitade möjligheten att under en lågkonjunktur
sysselsätta sina egna arbetare med omändrings- och förbättringsarbeten
av olika slag. Slutligen ha motionärerna framhållit önskvärdheten
av att hela det frågekomplex, som sammanhänger med behovet av en
anpassning efter sysselsättningsmöjligheternas lokala förändringar, upptages
till enhetlig behandling, varvid klarhet borde sökas bl. a. örn det sannolika
omflyttningsbehovet under loppet av det närmaste årtiondet ävensom örn
möjligheterna att öka arbetskraftens rörlighet och att mildra de av en befolkningsöverftydning
framkallade svårigheterna.

Motionen utmynnar i en hemställan, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla örn en utredning rörande möjligheterna att jämväl
annorledes än genom offentliga arbeten mildra de ekonomiska fluktuationernas
verkningar.

De problem, som av motionärerna upptagits till behandling, äro av sådan
allmän och viktig beskaffenhet, att det hithörande orsakssammanhanget
ävensom möjligheten alt vinna av motionärerna antydda syften synas vara
förtjänta av en närmare undersökning. I visst avseende, nämligen såvitt
fråga är om förutsättningarna för en konjunkturutjämnande anpassning av
industriens investeringsverksamhet, synas de av motionärerna anförda synpunkterna
ansluta sig till de strävanden med enahanda syftning, som vid
fjolårets riksdag ledde fram till medgivandet av rätt för aktiebolag och ekonomiska
föreningar att i skattehänseende åtnjuta avdrag för avsättning till
konjunkturinvesteringsfond. En diskussion örn möjligheterna att utbygga

12 Forsla kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Ar .9.

redan vidtagna åtgärder härutinnan synes tillhöra de mera aktuella näringspolitiska
uppgifterna.

Vissa andra av de i motionen angivna spörsmålen, exempelvis problemet
örn en anpassning av arbetskraften efter sysselsättningsmöjligheternas lokala
förändringar, sammanhänga enligt vår uppfattning med de på längre sikt
verksamma omvandlingarna inom folkhushållet och samhällslivet, vilka principiellt
äro att särhalla fran de nied konjunktursvängningarna sammanhängande
frågorna. Detta utesluter givetvis icke att en samlad behandling
av de mångå och komplicerade uppgifter, som successivt aktualiseras av de
lokala förändringarna i produktionen, kan komma att befinnas önskvärd.
Praktiska lämplighetsskäl tala dock enligt vår uppfattning för att en enhetlig
översyn av sistnämnda problemkomplex får anstå i avbidan på resultatet av
deo utredningar, som för närvarande pågå rörande ett antal hithörande
frågor. Vi tillåta oss i detta sammanhang erinra om att rationaliseringsutredningen,
vars betänkande väntas inom den närmaste tiden, torde hava att
beakta de i samband nied driftkoncentrationer och driftnedläggelser uppkomna
förändringarna i sysselsättningsmöjligheternas lokalisering, att spörsmålet
örn den bohuslänska industriens framtidsutsikter är under behandling
inom granitutredningen, att frågan örn Blekinge läns försörjningsmöjligheter
undersökes av blekingeutredningen, att en särskild kommitté arbetar
med uppgift att studera arbetslöshetsproblemen coll näringslivets allmänna
läge inom Västernorrlands län och att slutligen 1938 års gruvsakkunniga
enligt de för denna utredning gällande direktiven ha att uppmärksamma de
sociala problem, som äro att förvänta, när brytningen i västerbottensgruvorna
en gång kommer att upphöra. Å andra sidan kunna förutsebara strukturella
förändringar vinna beaktande redan vid förberedandet av åtgärder
för mildrande av konjunkturväxlingarna. Vid ett övervägande av konjunkturpolitiska
beredskapsåtgärder från näringslivets sida synes kontakt i lämplig
utsträckning böra uppehållas med nu nämnda speialundersökningar.

Utformningen av riktlinjerna för en konjunkturutjämnande politik från
näringslivets egen sida förutsätter en väsentligt vidgad kunskap örn de faktorer
. vilka härvid kunna tänkas bliva av betydelse. Motionärerna lia kraftigt
understrukit denna synpunkt och ha härpå grundat sitt förslag örn en utredning
av hithörande spörsmål. Frågan huruvida denna utredning borde anförtros
åt särskilt tillkallade sakkunniga eller örn densamma kunde tänkas
handhavas av något för ändamålet lämpat redan existerande organ har av
motionärerna lämnats öppen. Med avseende å denna fråga vill'' det synas,
som örn praktiskt taget alla de i motionen avhandlade spörsmålen vore av
beskaffenhet att falla inom området för konjunkturinstitutets verksamhet.
En jämförelse med de uppgifter, som utomlands pläga anförtros motsvarande
statliga forskningsinstitut, synes giva ytterligare stöd åt denna uppfattning.
Därest svårigheter skulle möta för konjunkturinstitutet att med nuvarande
personaluppsättning genomföra ett utredningsprogram av den omfattning,
varom här är fråga, föreligga, enligt vad vi tro oss veta. möjligheter att med
anlitande av medel, avsedda för särskilda undersökningar vid nämnda institut,
vidtaga en för ändamålet erforderlig, tillfällig förstärkning av dess arbetskrafter.
För fullgörandet av ett dylikt uppdrag förutsätta vi, att konjunkturinstitutet
skall finna det önskvärt och nödvändig att uppehålla en kontinuerlig
kontakt med industriföretagarna och deras organisationer. Sålunda torde
det visa sig nödvändigt att i betydande utsträckning införskaffa uppgifter
från olika branscher eller enskilda företag inom industrien. En del av det
material, som nu åsyftas, lärer kunna inhämtas genom kommerskollegium.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

lii

Därutöver torde för undersökningen erforderliga sakuppgifter ävensom
övriga upplysningar och råd i praktiska frågor i betydande utstäckning
kunna tillhandahållas konjunkturinstitutet från de industriella huvudsammanslutningarna
i första hand genom Industriens utredningsinstitut. Detta
är berett att lämna det bistånd, som i förevarande hänseende kan påkallas.
Om, såsom från regeringshåll förebådats, förhandlingar komma till stånd
mellan staten och näringslivet rörande olika näringspolitiska spörsmål, lära i
sådant sammanhang såväl konjunkturinstitutet som Industriens utredningsinstitut
få sig dylika utredningsuppgifter förelagda, varvid de av motionärerna
berörda problemen förvisso torde komma att inkluderas.

Beträffande de frågor, som enligt motionärernas mening böra göras till
föremål för närmare utredning, må i korthet anmärkas följande. Av central
betydelse ur industriens synpunkter äro framför allt spörsmålen om en produktion
av varor på lager under en lågkonjunktur och örn en konjunkturanpassning
av företagens anläggningsarbeten. I förstnämnda hänseende torde
få förutsättas, att utredningen bomme att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt
det grundläggande problemet, huruvida de omedelbara och direkta, köpkraftsunderbyggande
verkningarna av en under depressionsperioder bedriven
tillverkning på lager kunna anses motväga de olägenheter i form av
minskad expansion av den produktiva verksamheten, som på längre sikt
kunna befaras bliva utlösta av alltför stora, icke saluförda varulager. Ett fullt
klarläggande svar härå kan måhända icke vinnas enbart med stöd av en
objektiv utredning, enär frågan i realiteten till väsentlig del sammanfaller
med ett vidsträcktare värdesättningsproblem, nämligen det i vilken mån konjunkturväxlingarna
överhuvudtaget kunna anses vara till gagn och i vilken
mån de kunna anses vara till skada för samhällets ekonomiska och sociala
utveckling. Sannolikt skulle dock en viss vägledning vara att vinna genom
en branschvis bedriven, ingående undersökning av lagerstorlekens förändringar
under olika faser av tidigare konjunkturcykler.

En konjunkturanpassning av produktionen genom arbete på lager är emellertid
även ett tekniskt spörsmål. Genomförd i lämplig samverkan med personer,
företag och sammanslutningar, som kunna förutsättas besitta speciell
insikt i lagringsfrågornas tekniska aspekter, torde en utredning med här skisserad
uppläggning Ivivelsutan vara ägnad att åtminstone i allmänna drag
belysa även detta avsnitt av industriens konjunkturella anpassningsproblem.

För vår del vilja vi icke fördölja, att vi på förhand äro ganska skeptiskt
inställda till möjligheten att under depressionstider genomföra en mera omfattande
produktion på lager utan att därmed förlänga och befästa depressionen
inom åtminstone de branscher, där lagerproduktionen äger rum.

Vad åter angår en undersökning av möjligheterna till en förläggning av
industriföretagens nyanläggningar och ersättningsinvesteringar till perioder
av lågkonjunktur, få vi understryka motionärernas egna erinringar örn att
denna utväg redan förut i ej ringa utsträckning anlitats av de svenska företagarna.
Vad sorn härutöver kan göras är ovisst. Betydande svårigheter möta
uppgiften att på förhand precisera ett program för en modernisering och
utbyggnad av anläggningarna under en följd av år, svårigheter sorn — såvitt
vi kunnat finna — belysas jämväl av de tämligen resultatlösa strävandena
från statsmakternas sida att koordinera investeringsverksamheten inom statens
egna affärsföretag med en konjunkturutjämnande finanspolitik. Vad nu
sagts utesluter givetvis icke, att det vore önskvärt att så långt sig göra låter
söka vinna klarhet beträffande omfattningen av de investeringsuppgifter,
sorn inom den svenska industrien kunna förväntas bliva aktualiserade inom

14

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

en icke alltför snävt tillmätt följd av år, ävensom beträffande den utsträckning,
vari dylika investeringar kunna förläggas till tider av i övrigt minskad
industriell aktivitet. Hänsyn torde därvid böra tagas jämväl till anläggningar,
vilka icke äro att betrakta såsom omedelbart räntabla men som likväl på
grund av särskilda omständigheter, av exempelvis social karaktär, kunna
framstå såsom motiverade ur företagens egna synpunkter.

Vad vi i det föregående i olika sammanhang uttalat innebär en reservation
på åtskilliga punkter med avseende å möjligheterna att även medelst en
beredskapspolitik, som utsträckes till de i motionen berörda områdena,
komma till rätta med konjunkturväxlingarnas problem. Vårt lands ekonomiska
struktur, enkannerligen den roll som exportindustrien spelar för folkförsörjningen,
gör det föga sannolikt att man genom avsiktliga ingripanden
skall kunna i väsentlig grad kompensera verkningarna av utifrån härrörande
konjunkturpressande impulser. Detta utesluter icke, att inom begränsade avsnitt
av näringslivet mera betydande resultat kunna vara att vinna. I sistnämnda
omständighet ligger måhända å andra sidan en viss risk för att åtgärder,
som verka konjunkturdämpande, på särskilda punkter drivas så
långt, att stagnationstendenser av svårberäknelig räckvidd i stället för betingelser
för en återhämtningsprocess komma att utlösas. Att söka giva vissa,
örn ock allmänt hållna, praktiskt användbara anvisningar för lösningen av
det betydelsefulla avvägningsproblem, som här möter, nämligen spörsmålet
örn den riktiga tidpunkten för insättandet av och det riktiga måttet å de konjunkturstimulerande
krafterna, framstår därför även det såsom en uppgift,
vilken näppeligen kan lämnas obeaktad av den ifrågasatta utredningen.

Under hänvisning till det anförda få vi förklara oss intet hava att erinra
mot att en utredning av de i den remitterade motionen berörda frågorna —
med undantag för spörsmålet om sysselsättningsmöjligheternas lokala förändringar,
beträffande vilket en samlad översyn torde böra anstå i avbidan
på resultatet av pågående särskilda undersökningar — verkställes av konjunkturinstitutet
i samarbete med härför lämpade organ inom industrien.

Stockholm den 28 februari 1939.

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND.

K. F. Göransson.

I Vilhelm Lundvik.

SVENSKA ARBETSGIVAREFÖRENINGEN.

Gustaf Söderlund.

Forsla kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

15

Bilaga 4.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

Genom remisskrivelse den 28 januari 1939 har Landsorganisationen j Sverige
beretts tillfälle att avgiva yttrande över av herr Andersson m. fl. i andra
kammaren och herr Larsson m. fl. i första kammaren väckt motion angående
utredning rörande möjligheterna att mildra de ekonomiska fluktuationernas
verkningar. Landssekretariatet får på Landsorganisationens vägnar
anföra följande:

Landsorganisationen delar motionärernas uppfattning, att konjunkturväxlingarna
äro ödesdigra och medföra olycksbringande sociala verkningar, särskilt
för de medborgargrupper, som utsättas för arbetslöshet, och hos såväl
dem som andra skapa en social otrygghetskänsla på grund av ovissheten örn
arbete och försörjning. Den i motionen framförda uppfattningen örn samhällets
skyldighet att ingripa i syfte att mildra verkningarna härav delas även
av Landsorganisationen, som tidigare haft anledning att inför statsmakterna
påvisa samhällets skyldighet att skydda medborgarna mot de risker, som följa
med det nuvarande produktionssystemet. Även om det kan råda delade meningar
örn, hur långt samhällets reglerande ingripande skall sträcka sig, ser
Landsorganisationen i motionen ett understrykande av denna principiella
uppfattning. I detta sammanhang vill Landsorganisationen uttala sin tillfredsställelse
med de åtgärder, som från samhällets sida vidtogos under den senaste
krisen i syfte att skapa arbetstillfällen och motverka arbetslöshet. Av
än större betydelse skulle dessa åtgärder lia blivit örn samhället varit förberett
att på ett tidigare stadium ha kunnat ingripa i produktionsstödjande och
arhetsskapande syfte. I anslutning härtill vill Landsorganisationen uttala sin
tillfredsställelse med den beredskapslagstiftning, som riksdagen 1938 antog
och som torde möjliggöra ett snabbare ingripande från statsmakternas sida
vid kommande kris.

Det är naturligt, att delade meningar kunna göra sig gällande när och på
vilka områden av näringslivet, som krismotverkande åtgärder lämpligast
skola företagas. Kunna dessa åtgärder planeras på lång sikt och sättas in i ett
sådant sammanhang, att större stabilitet kan uppnås i fråga örn framställning
av s. k. kapitalvaror, så reduceras konjunktursvängningarnas styrka.
Detta torde dock förutsätta starkare ingripande från samhällets sida, även
under s. k. goda tider, i fråga örn kreditgivning, produktionens planering etc.
Avgörande för åtgärdernas betydelse i arbetslöshetsmotverkande syfte blir
även, på vilken nivå man anser att en dylik stabilisering bör och kan ske.

I motionen sättas i detta avseende de offentliga arbetena i relation till andra
tänkbara åtgärder i arbetslöshetsmotverkande syfte på ett sätt, som giver
intryck av en önskan att minska de planerade offentliga arbetenas omfattning
vid kommande kris. Sålunda uttalas farhågor för att offentliga arbeten
och speciellt byggnadsarbeten skulle kunna tänkas medföra en obalanserad
höjning av byggnadskostnaderna och därmed efter en tid medföra en kraftig
inskränkning av byggnadsverksamheten. Även örn en sådan utveckling kan
tänkas, så torde denna exemplifiering icke kunna grundas på erfarenheter från
de samhällsåtgärder, som vidlogos under den senaste krisen. De nuvarande
höga byggnadskostnaderna torde icke lia samband med dessa åtgärder, utan
bero på i främsta rummet ett ökat behov av rymligare och bättre bostäder.
Vid en kommande lågkonjunktur torde man lia alt emotse en mycket stark

16 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

inskränkning i den enskilda byggnadsverksamheten. Med hänsyn härtill och
till att bostadsfrågans lösning är ett samhällsintresse, som för att kunna tillvaratagas
kräver, att bostadsproduktionen stabiliseras på en hög nivå, synes
det Landsorganisationen icke vara påkallat, att man nu överväger åtgärder
till förändring av inriktningen av den samhälleliga krisberedskapen i fråga
örn offentliga byggnadsarbeten eller i fråga om den statliga bostadspolitiken.
Däremot torde det vara påkallat att frågan om möjligheterna att förhindra
enskildas oskäliga vinster på tomtspekulationer utredes, liksom frågan örn i
vad mån monopolbildningar inom byggnadsmaterialbranschen förhindrar
byggnadsindustrins stabilisering på en med hänsyn till bostadsbehovet önskvärd
nivå.

I fråga örn vad i motionen anföres angående åtgärder i syfte att kunna
mota variationerna i exporten genom att skapa förutsättningar för exportföretagen
att producera på lager, och att samhällets möjligheter att bära en
del av kostnaderna för denna lagerhållning måtte bli föremål för undersökning,
så har Landsorganisationen ingen erinran att göra mot en utredning härom.
Landsorganisationen har icke heller något att erinra emot en utredning
i vad mån som samhället genom extraordinära offentliga beställningar kan
skapa möjligheter för exportföretag att hålla driften igång under en lågkonjunktur.
Åtgärder i den riktningen böra dock avvägas med hänsynstagande
till företagens ekonomiska möjligheter att utan hjälp från det allmänna
hålla driften igång.

Beträffande vad i motionen anföres om önskvärdheten av en utredning om
och i vad mån det kan finnas möjligheter att anpassa samhällets arbetslöshetslindrande
åtgärder till sysselsättningsmöjligheternas lokala förändringar
samt öka arbetskraftens rörlighet, så äro dessa förhållanden, enligt vad
Landsorganisationen erfarit, föremål för undersökning av rationaliseringsutredningen.
Med hänsyn härtill torde det icke vara motiverat, att dessa
spörsmål innefattas i en eventuell utredning.

I anslutning till vad i det föregående anförts, och under förutsättning att
detta beaktas, har Landsorganisationen ingen erinran att göra mot, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en utredning rörande möjligheterna
att mildra de ekonomiska fluktuationernas verkningar.

Stockholm den 28 februari 1939.

LANDSORGANISATIONEN I SVERIGE.

Gunnar Andersson.

I Torvald Karlbom.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

17

Bilaga 5.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott har berett Kooperativa
förbundet tillfälle att avge yttrande i anledning av motionen nr 272
angående åtgärder för att mildra de ekonomiska fluktuationernas verkningar.
Kooperativa förbundets styrelse får i anledning härav anföra följande:

Styrelsen har tidigare i olika sammanhang, bl. a. i remissyttrande över
arbetslöshetsutredningens betänkande, understrukit betydelsen av att från
det allmännas sida lämpliga åtgärder i form av offentliga arbeten och annorledes
vidtagas för att under depressionsperioderna motverka en minskning
av produktions- och sysselsättningsvolymen. Styrelsen har därvid samtidigt
erinrat örn det kända faktum, att möjligheterna att i vart land föra
en depressionsbekämpande och konjunkturutjämnande politik äro mer begränsade
än i åtskilliga andra länder, beroende på att det svenska näringslivet
i så hög grad påverkas av världskonjunkturerna via våra exportindustrier.
Gjorda beräkningar utvisa nämligen att omkring en tredjedel
av den svenska industriproduktionen torde arbeta för export, och att ungefär
35 procent av hela det i industristatistiken redovisade industriarbetarantalet
sysselsattes i exportindustrin.

Givet är emellertid, att inom den i viss mån begränsade ram, som det
svenska näringslivets nyssnämnda struktur uppdrager, kunna åtskilliga åtgärder
från det allmännas sida vidtagas i syfte att uppehålla produktionsoch
inkomstvolymen inom landet under depressionsperioderna. De pa det
hela taget gynnsamma erfarenheterna av den statliga konjunkturpolitiken
i Sverige under den världsekonomiska depressionen tyda otvivelaktigt även
härpå.

I motionen påpekas med all rätt den centrala betydelsen av att den statliga
konjunkturpolitiken främst inriktas på »att befordra en jämnare produktion
just av kapitalvaror». För att nå detta syfte tarvas enligt motionärernas
uppfattning i första hand, eftersom byggnadsverksamheten torde motsvara
ungefär hälften av Sveriges totala realkapitalbildning, att i beredskapssyfte
undersökningar ske i fråga örn under vilka betingelser »en stabilisering
av byggnadsverksamheten på önskvärd niva» kan komma till stand.

Vad åter gäller möjligheterna att inom de för världsmarknadsförändringarna
ytterst känsliga exportindustrierna åstadkomma en statligt påverkad
»motkonjunktur», räkna motionärerna med i huvudsak tre möjligheten 1.

Statligt stödd produktion på lager av sådana varor, som icke minska
i användbarhet genom lagring.

2. Extraordinära offentliga beställningar av varor som exportföretagen

kunna framställa. .

3. Statligt stöd för sådana omändrings- och förbättringsarbeten, som företagen
lämpligen kunna igångsätta under depressionsperioderna.

Styrelsen finner det i och för sig vara av intresse, att undersökningar
på sätt motionärerna föreslå vid lämplig tidpunkt företagas beträffande det
allmännas möjligheter alt bl. a. i nu angivna Irenne avseenden bidraga till
att uppehålla produktions- och inkomstvolymen inom exportindustrierna.
Emellertid synes, för den händelse en utredning härom framdeles kommer
att beslutas, vissa andra problem i detta sammanhang libra uppmärksam Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 12 sami. 2 avd. Nr 9. ''2

18

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

mas. Av stort intresse att få närmare belyst vore enligt styrelsens menin"
spörsmålet, huruvida den av vissa exportindustrier genom kartellavtal med
motsvarande industrier i andra länder bedrivna avsättningspolitiken i olika
situationer och på längre sikt verkligen tillgodoser det allmänna samhälleliga
intresset av en stor och jämn produktions- och sysselsättningsvolym
morn industrierna i fråga. Styrelsen förbiser icke problemets ytterst komplicerade
natur, vilken hl. a. i vissa fall kan sammanhänga med önskemålet
att pa längre sikt hushålla med inhemska råvarutillgångar i syfte att på så
sätt av utländska köpare uttaga vissa knapphetspriser. Emellertid lär det
icke kunna bestridas, att i en del situationer vissa exportindustriers kartellbundna
pris- och avsättningspolitik kan leda till en konflikt mellan ett kortS1
vinstintresse och ett intresse på längre sikt av största och jämnast
möjliga produktions- och sysselsättningsvolym. Det torde sålunda för att
laga ett exempel vara uppenbart, att örn i två länder, som i några branscher
sta i förbindelse med varandra såsom råvaruleverantörer åt varandra, en
monopolistisk prisbildning genomföres på de respektive exportråvarorna,
kommer detta att ogynnsamt påverka produktionen och sysselsättningen
pa både råvaru- och fabrikatstadiet inom ifrågavarande branscher i de båda
länderna. Då det bär berörda problemkomplexet står i ett ytterst intimt samband
med spörsmålet örn en utjämning av den ekonomiska aktiviteten inom
vissa exportindustrier medelst en på antingen enskilt initiativ eller med statligt
stöd bedriven lagringsverksamhet av avsaluprodukterna, vill styrelsen
påyrka, att en eventuell utredning beaktar även de här betonade sidorna
av spörsmålet.

I motionen har vikt lagts vid önskemålet, att vissa — på grund av ändrade
efterfrågerelationer — på hemmamarknaden skeende industriella strukturförändringar
på längre sikt icke böra motverkas genom att samhälleliga
permanenta subventionsåtgärder genomföras i syfte att »hålla en oräntabel
produktion vid liv». Motionärerna betona den svårighet som strävandena
att bereda befolkningen en jämn sysselsättning möta i »behovet av anpassning
efter sysselsättningsmöjligheternas lokala förändringar»
(kursiverat i motionen). Det heter vidare: »När arbetstillfällena
inom ett område avtaga i antal kan det bliva nödvändigt, att en del
av befolkningen avflyttar till andra trakter.» Med utgångspunkt från dessa
överväganden föreslå motionärerna, att frågan om på vilka vägar det allmänna
kan underlätta arbetskraftens omflyttning och överhuvud öka dess
rörlighet synes förtjänt av att upptagas till samlad behandling.

Styrelsen delar motionärernas uppfattning örn vikten av att detta spörsmål
upptages till närmare utredning, men vill påpeka, att frågan icke blott
har betydelse för den industriella delen av näringslivet. Alla kända data
örn befolkningsutvecklingen och de sannolika framtida försörjningsmöjligheterna
i det svenska samhället synas tala för att problemet örn ett underlättande
av befolkningens överflyttning i större skala har särskilt stor aktualitet
för jordbruket och förmodligen i all synnerhet för det norrländska
jordbruket. Da en sadan befolkningsomflyttning i regel är en synnerligen
tidskrävande process, som i många fall med större lätthet först kan äga
rum i samband med en generationsväxling, synes det önskvärt, att en utredning
härom upplägges i syfte att skapa ett verkligt långtidsprogram för
det allmännas åtgöranden (såsom genom utbyggande av en omfattande och
effektiv yrkesutbildning för arbetskraften, varigenom denna får förutsättningar
att vinna sin utkomst inom andra lämpliga yrken). Ur denna syn -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

19

punkt kan det framstå som mindre ändamålsenligt att upptaga detta spörsmål
till utredning i samband med de mer korttidsbetonade variationer i
sysselsättningsvolymen, som sammanhänga med de industriella konjunkturväxlingarna.
Det torde nämligen vara uppenbart, att örn en dylik utredning
företas med sikte på de konjunkturella variationerna i sysselsättningen,
exempelvis under trycket av de svårigheter, som en lågkonjunktur alstrar,
blir det icke möjligt att på problemen anlägga de praktiska långtidssynpunkter,
som äro av verkligt central betydelse för dessa frågors rätta bedömande.

Som av det anförda framgår, vill styrelsen, för den händelse statsmakterna
nu skulle finna en utredning örn möjliga åtgärder för att underlätta
befolkningsomflyttningar påkallad, förorda att denna icke infogas i den
av motionärerna begärda utredningen om åtgärder för de industriella konjunkturväxlingarnas
mildrande utan företages såsom en fristående allmän
undersökning, avsedd att belysa det svenska näringslivets folkomflyttningsproblem
överhuvud taget betraktade på längre sikt.

Vad slutligen beträffar frågan om lämpligheten att nu igångsätta den utredning
om medlen för de industriella fluktuationernas dämpande, som
motionärerna föreslå, vill styrelsen framhålla, att det ur flera synpunkter
synes önskvärt att avvakta resultaten av de förebådade planerna på upptagande
av systematiska överläggningar mellan representanter för
statsmakterna och för näringslivet beträffande möjligheterna och
formerna för ett samarbete mellan dessa båda parter. Då nyssnämnda överläggningar,
för vilka sedan motionen skrevs f. ö. vissa fastare former lära
lia skapats, av allt att döma i hög grad måste komma att beröra bl. a. de
problem, som motionärerna åsyfta, och då sådana praktiskt inriktade diskussioner
vidare torde erbjuda en väsentligt smidigare och snabbare metod
att nå de eftersträvade resultaten på vissa områden, synes det enligt styrelsens
uppfattning vara välbetänkt, att frågan om en allmän utredning får
vila i avvaktan på resultaten av nyssnämnda samarbete.

Stockholm den 1 mars 1939.

KOOPERATIVA FÖRBUNDET.
Albin Johansson.

Mauritz Bonow.