Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1939 kl. 2 e. m.

Första leammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn införande av märkning stvång
beträffande importerad trätjära.

I en inom riksdagens första kammare väckt och till dess andra tillfälliga Motionen
utskott hänvisad motion, nr 115, hava herrar Nisser och Holmström hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att kungl, kungörelsen
den 15 december 1933 (nr 670) angående märkning av vissa varor
av utländskt ursprung utsträckes till att jämväl gälla importerad trätjära.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från Yttranden.
kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vilka ämbetsverk yttrat sig gemensamt.
Ämbetsverken hava i sin tur hört Sveriges industriförbund, Stockholms
handelskammare, Skånes handelskammare och handelskammaren i Göteborg.

I de avgivna yttrandena anföres i huvudsak följande:

Sveriges indmstrifÖrlund finner bestyrkt, att den svenska tjärhandeln avsevärt
lider av den sammanblandning, som inom konsumentkretsar äger rum
med utländska tjärprodukter. Även om ett märkningsförfarande icke helt kunde
råda bot på detta missförhållande, syntes det dock kunna förväntas bli till
nytta för den svenska produktionen av kvalitetstjära.

Stockholms handelskammare hade vid tidigare tillfällen givit uttryck åt principiella
betänkligheter mot en utvidgad importmärkningsskyldighet. Importmärkningsföreskrifter
utgjorde i och för sig icke hinder för att utländsk tjära
uppgåves vara jämngod med svensk dalbränd tjära. En på området någorlunda
bevandrad köpare kunde utan vidare avgöra, om en vara utgjordes
av svensk dalbränd tjära eller icke. Ytterligare erinrar handelskammaren,
att kungörelsen den 15 december 1933 angående märkning av vissa
varor av utländskt ursprung icke upptoge någon artikel, som i likhet med
tjära inkomme i fat och som sedermera kunde hällas över i annat kärl. Under
särskilt framhållande av att ett eventuellt importmärkningstvång icke torde
få den av motionärerna avsedda effekten, avstyrker handelskammaren motionen.

Skånes handelskammare hade inhämtat, att ökningen av importen av ugnstjära
särskilt från Polen till icke ringa del sammanhängt därmed, att det de
senaste åren tidvis stött på svårigheter att erhålla offerter å ugnstjära från
svenska bruk. Handelskammaren ansåge, att den närmast till hands liggande
åtgärden att påverka allmänheten att välja svenska varor vore märkning av
den inhemska industriens alster. Handelskammaren ville dock ej motsätta sig
den i motionen påyrkade utsträckningen av importmärkningsbestämmelserna.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1939. 12 samt. 2 avd. Nr 8. 1

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Handelskammaren i Göteborg ansåge att som ett led i strävandena att åstadkomma
en bättre ordning inom handeln med trätjära märkningstvång beträffande
utländsk tjära möjligen kunde få en viss betydelse. Emellertid vunnes
syftet endast delvis, i det att även svensk tjära brukade säljas under fel
kvalitetsuppgift. Med hänsyn härtill och då användningen av tjära torde vara
på nedgående, syntes knappast befogat att för ernående av berörda syfte
införa märkningstvång för trätjära. Enligt handelskammarens förmenande utgjorde
trätjära icke en sådan produkt, som lämpligen borde underkastas importmärkning.
Även av handelspolitiska skäl vore en dylik märkning olämplig,
då en betydande del av importen bomme från Finland. Handelskammaren
avstyrker bifall.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava lämnat vissa uppgifter rörande
importen av trätjära (uppgifterna avse stat. nr 522, under vilket nummer
utom trätjära jämväl redovisas vissa andra varuslag, som dock endast
representera mindre kvantiteter) under femårsperioden 1933—1937, varav inhämtas,
att hela importen av trätjära utgjorde, år 1933 495 ton, motsvarande
95.000 kronor, samt år 1937 1.396 ton, motsvarande 278.000 kronor. Under
nämnda femårsperiod har Finland ungefär behållit sin ställning som importland,
under det att Polen gått starkt framåt. Importsiffrorna för dessa båda
länder utgjorde år 1937: Finland 230 ton, motsvarande 60.000 kronor; Polen
1.108 ton, motsvarande 192.000 kronor.

Vidare anföra ämbetsverken i huvudsak följande:

Avsikten med den motionsvis gjorda framställningen syntes främst vara att
försvåra att utländsk tjära försåldes på den svenska marknaden såsom jämngod
med bättre och dyrare svenska kvaliteter. Det syntes tvivelaktigt, om införande
av märkningstvång verkligen skulle kunna hava avsedd verkan i detta
hänseende. Importmärkningen innebure ju icke i och för sig ett kvalitetsbevis,
vare sig i ena eller andra riktningen, och intet hindrade, att en importmärkt
vara utbjödes såsom motsvarande den bästa svenska dalbrända tjäran.

Av andra skäl torde även en viss försiktighet böra iakttagas beträffande
införande av märkningstvång för trätjära. Såsom i motionen omnämnes anfördes
i motiveringen till den varuförteckning, som vore bifogad märkningskungörelsen,
bland annat att vara, som underkastades inportmärkning, borde
vara en konsumtionsartikel, som typiskt inköptes i detaljhandeln av den stora
allmänheten. Trätjära torde knappast kunna betraktas som en sådan artikel.
Det vore sant, att i nu gällande förteckning vissa varor funnes upptagna, vilka
icke heller kunde anses uppfylla nämnda fordran. I motionen nämndes i detta
sammanhang asfalttakpapp och värmepannor. För speciellt trätjära tillkomma
emellertid den omständigheten, att just i detaljhandeln försäljningen i regel
icke torde ske i det emballage, i vilket varan importerats, då väl vanligen tjäran
såldes i lös vikt eller i smärre förpackningar än de träfat, vilka nästan
undantagslöst torde förekomma vid importen.

Det torde ej kunna förnekas, att bestämmelser örn importmärkning åstadkomme
en viss irritation och verkade försvårande på handelsutbytet med utlandet.
Utsträckande av nu gällande bestämmelser syntes därför ej böra förekomma
annat än då effekten därav kunde väntas bliva av väsentlig betydelse
för det svenska näringslivet. Det förefölle ämbetsverken, som om i förevarande
fall detta knappast skulle bliva händelsen.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Under sådana omständigheter ansåge sig ämbetsverken ej böra tillstyrka, att
åtgärder vidtoges syftande till införande av märkningstvång för importerad
trätjära.

Den under senare år kraftigt ökade importen av trätjära har otvivelaktigt Utskottet.
haft ogynnsamma följder för den svenska tjärfabrikationen. Till följd härav
finner väl utskottet åtgärder till förbättrande av den svenska tjärhandeln i
och för sig önskvärda. Det synes dock utskottet av skäl, som angivits i kommerskollegii
och generaltullstyrelsens här ovan återgivna yttranden, synnerligen
tveksamt, örn den av motionärerna föreslagna importmärkningen av trätjära
skulle i någon mera väsentlig mån tjäna det avsedda syftet. Vid detta
förhållande och då importmärkning av handelspolitiska skäl icke torde böra
tillgripas med mindre åtgärden kan förväntas giva det svenska näringslivet
ett mera verksamt stöd, anser sig utskottet icke kunna förorda, att hemställan
göres till Kungl. Maj :t om införande av märkningstvång beträffande importerad
trätjära.

Utskottet får därför hemställa,

att motionen 1:115 icke måtte föranleda någon första kammarens
åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1939.

Å utskottets vägnar:

G. HEUMAN.

Närvarande: herrar Heuman, Gottfrid Karlsson, Swartling,* Theodor Magnusson, Albert
Andersson och von Horn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.