Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1939 kl. 9 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 12, i
anledning av väckt motion angående utredning örn handelssjöfartens
skydd under krigsförhållanden.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hän- Motionen.
visad motion, nr 117, har herr Lindström m. fl. hemställt, att riksdagen ville
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om skyndsam utredning rörande frågan angående handelssjöfartens
skydd under krigsförhållanden och därefter förelägga riksdagen de förslag,
vartill denna utredning kunde giva anledning.

Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 180, väckts av herr
Hellberg m. fl.

I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen I: 117.

I anledning av förevarande motioner hava yttranden inhämtats från kom- Yttranden.
merskollegium, chefen för försvarsstaben, chefen för marinen, luftskyddsinspektionen,
statens krigsförsäkringsnämnd och Sveriges Allmänna Exportförening.
Vid kommerskollegii yttrande hava, såsom av det följande framgår,
fogats yttranden från åtskilliga redare- och personalorganisationer inom
handelssjöf arten.

Kommerskollegium anför:

»Enligt den för marinassistenten hos Kollegium av Kungl. Majit den 12
januari 1929 fastställda instruktionen åligger det denne att, där så behöves,
biträda Kollegium vid handläggning av ärenden, som beröra eller beröras av
sjöförsvaret och dess verksamhet, att förbereda åtgärder vid mobilisering
beträffande sjöfartsskyddet under krig och sjötransportväsendets krigsorganisation
och vad därmed sammanhänger samt att hålla å ena sidan chefen
för Marinstaben och å andra sidan Kollegii chef ömsesidigt underrättade om
sådana av den ena myndigheten vidtagna åtgärder, som beröra den andra
myndighetens verksamhetsområde.

I anslutning till sina nu angivna åligganden har marinassistenten på sin
tid i Kollegium tillställda promemorior lämnat sammanfattande redogörelser
för åtskilliga redan vidtagna åtgärder med avseende å i motionen berörda
förhållanden ävensom för vissa ännu pågående eller planerade utredningar
m. m. inom hithörande område. Redan härförut, närmare bestämt den 28
april 1938, hade emellertid, likaledes på föranstaltande av marinassistenten,
med nu ifrågavarande spörsmål sammanhängande frågekomplex upptagits
till dryftande inom Rikskommissonen för ekonomisk försvarsberedskap, som
senare för närmare utredning i ämnet tillsatt en särskild beredskapskonunitté

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 12 sami. 2 avd. Nr 12. 1

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

för sjöfartsfrågor, i vilken ingå representanter, utom för Rikskommissionen,
för Kollegium och chefen för marinen samt för Sveriges Redareförening och
Sveriges Allmänna Exportförening.

Med hänsyn till angelägenheten av att förevarande frågor redan vid handläggningen
av motionen underkastades möjligast allsidiga belysning fann
Kollegium lämpligt att i samband med remissen av motionen låta i här bifogade
’V. P. M. angående handelssjöfartens skyddande vid krig eller krigsfara’
jämte bilagor (1—8) lämna en redogörelse för vad som hittills åtgjorts
i dithörande hänseenden.1 Med bifogande av exemplar av motionen och
nämnda promemoria anhöll Kollegium i skrivelser den 7 februari 1939 till
Sveriges Allmänna Sjöfartsförening. Sveriges Redareförening, Sveriges Segelfartygsförening,
Stockholms Rederiförening, Kanalflottans Rederiförening,
Sveriges Fartygsbefälsförening, Svenska Maskinbefälsförbundet, Sveriges Radiotelegrafistförening,
Svenska Sjöfolksförbundet samt Svenska Stewartföreningen
om yttranden i ärendet. Från samtliga nämnda sammanslutningar
med undantag av Kanalflottans Rederiförening hava numera begärda yttranden
inkommit. Dessa yttranden överlämnas härjämte.2

Kollegium kan i fråga om det nuvarande läget på förevarande område i
allt väsentligt hänvisa till innehållet i förenämnda V. P. M.

Å sid. 4—6 i nämnda promemoria har lämnats en närmare redogörelse för
de lagar och förordningar m. m. beträffande sjöfartens reglering och skydd
under krig, krigsfara eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden,
vilka redan föreligga utfärdade eller beträffande vilka förslag finnas utarbetade.
Till denna redogörelse vill Kollegium nu foga, att såvitt Kollegium har
sig bekant avses förslagen till lag örn förbud i vissa fall mot överlåtelse eller
upplåtelse av fartyg samt till lag örn förbud mot att med svenska fartyg i utrikes
fart fortskaffa gods eller företaga barlastresa ävensom mot uppläggning
av fartyg skola föreläggas innevarande års riksdag samt alt statens
krigsförsäkringsnämnd enligt vad för Kollegium upplysts i varje fall i det
närmaste slutfört de förberedande undersökningar, vilka förutsättas för dess
möjlighet att vid behov mera omedelbart igångsätta sin verksamhet i enlighet
med den numera utfärdade lagen örn krigsförsäkring.

Å sid. 2—4 i promemorian lämnas en kortfattad redogörelse för de före 1

Nämnda V. P. M. (utan bilagor) återfinnes i huvudsakliga delar såsom bilaga till
utskottets förevarande utlåtande.

2 Yttrandena hava här icke avtryckts. Deras innehåll är i korthet följande:

Sveriges Allmänna Sjöfartsförening, Sveriges Redareförening och Stockholms Rederiförening
tillstyrka den ifrågasatta utredningen och hemställa, att denna även måtte komma
att omfatta frågan örn örlogsvapnets tillräcklighet för handelsflottans skyddande.

Sveriges Fartygsbefälsförening anser med hänsyn till vad redan åtgjorts en särskild
utredning icke erforderlig. Föreningen framhåller emellertid angelägenheten av ytterligare
information för handelsflottans personal samt av en undersökning rörande handelsfartygens
skyddsutrustning.

Svenska Maskinbefälsförbundet tillstyrker livligt en utredning av bl. a. sådana frågor,
som förberedandet av vissa manövreringsåtgärder, sjöfolkets instruerande i handhavandet
av vissa vapen samt förberedelser för övergång till surrogatbränslen.

Sveriges Radiotelegrafistförening tillstyrker och pekar bl. a. på önskvärdheten av att
handelsfartyg utrustas med sändare och mottagare för ultrakorta vågor.

Svenska Sjöfolksförbundet understryker vikten av att skyddsåtgärder förberedas i största
möjliga utsträckning. Förbundet framhåller bl. a. vikten av, att handelsflottans personalbehov
i krig ytterligare säkras, att personalen skall kunna handha erforderliga vapen
och annan skyddsmateriel samt att gasskyddet ytterligare förberedes (färdigställande
av tryckta anvisningar!), ävensom att livbåtarna utrustas med koklådor.

Sveriges Segelfartygsförening u. p. a. tillstyrker.

Svenska Stewartsföreningen hänvisar endast till förenämnda V. P. M.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 3

nämnda, genom Rikskommissionens beredskapskommitté för sjöfartsfrågor
bedrivna undersökningarna. Enligt det uppgjorda arbetsprogrammet skulle
genom kommitténs försorg, så långt möjligt, klarläggas landets minimibehov
av importvaror, dels under avspärrning med bibehållen neutralitet dels under
krig vid olika tänkbara krigsfall. Exportmöjligheterna under olika förutsättningar
skulle även göras till föremål för undersökning. Vidare skulle beräknas
behovet av tonnage för transport av import- och exportvaror enligt olika
alternativ samt en undersökning göras angående den svenska handelsflottans
tillräcklighet för dessa behov. Härtill skulle ansluta sig en undersökning av
handelsflottans personal- och bränslebehov. Den sålunda avsedda utredningen
skulle ligga till grund för särskilda undersökningar rörande lämpliga
beredskapsåtgärder i fred resp. vid krigshot till säkrande av såväl tonnagebehovet
som personal- och bränslebehoven samt vidare för en undersökning
angående hamnarnas kapacitet under olika avspärrningsförhållanden. Enligt
vad Kollegium har sig bekant, bär arbetet inom kommittén, som verkställer
sin utredning under medverkan från Kollegium och chefen för marinen, fortskridit
så långt, att resultat av undersökningarna i ovannämnda hänseenden
kan förväntas föreligga inom den närmaste tiden.

Emellertid upptog det ursprungligen uppgjorda arbetsprogrammet för beredskapskommittén
även en undersökning angående erforderliga skyddsåtgärder
beträffande handelsfartygen. För hithörande frågor, som motsvara
dem, vilka i motionen synas hava skjutits i förgrunden, lämnas en närmare
redogörelse dels i vad angår hittills redan vidtagna åtgärder å sid. 6—10 i
förenämnda promemoria dels ock vad beträffar åtgärder, vilkas närmare
organiserande är beroende på fortsatt utredning, å sid. 10—13 i samma promemoria.
Beredskapskommittén torde icke komma att taga befattning med
nu sist berörda frågor, vilkas fortsatta utredande och planläggning i själva
verket, om ej annat förfogande träffas, torde ankomma på Kollegium i samverkan
med marinens myndigheter.

Till komplettering av de i promemorian lämnade upplysningarna vill Kollegium
meddela, dels att hos Kollegium finnas färdigställda kortblanketter,
medels vilka vid behov ett fartygspositionsregister utan uppskov kan åvägabringas,
dels ock att i anslutning lill Kungl. Maj:ts beslut den 10 mars 1939
sedan den 27 i samma månad är vid Göteborgs örlogsdepå under ledning av
chefen för västkustens marindistrikt anordnad en 10-dagars sjömilitär kurs
för manskap i handelsflottan.

De åtgärder av mer eller mindre förberedande karaktär, vilka i de i motionen
åsyftade hänseendena redan vidtagits, bestyrka oförtydbart foget för den
av motionärerna påyrkade utredningen på området. Det synes Kollegium
emellertid lämpligt, att de av Rikskommissionens beredskapskommitté igångsatta
undersökningarna slutföras, då i stort sett väl icke arten men likväl
omfattningen av olika beredskapsåtgärder beträffande materiel och personal
är beroende av resultaten av nämnda undersökningar. Kollegium har för sin
del haft för avsikt att i anslutning till dessa resultat skyndsamt fullfölja utredningen
i sistnämnda hänseenden. Den fortsatta utredningen synes Kollegium
böra med nödvändighet gå ut på åstadkommande av en detaljerad
planläggning och fast organisation för framtiden av alla de olika åtgärder,
som i dessa och tilläventyrs även andra hänseenden böra vidtagas till handelssjöfartens
skydd under krigsförhållanden.

I detta sammanhang har Kollegium icke velat underlåta att framhålla, att
anledning synes Kollegium föreligga att även ägna särskild uppmärksamhet

4 Första kammarens amira tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

åt frågan om organiserandet på ett betryggande sätt av bärgningsverksamheten
under krigsförhållanden.

Kollegium vill för sin del vidare, lika med motionärerna, understryka vikten
av att frågan om skydd för hamn- och varvsanläggningar ägnas fortsatt
uppmärksamhet och att denna fråga göres till föremål för särskild undersökning
i behörig ordning.

Motionärerna beröra endast i förbigående frågan, huruvida skyddet för
handelsfartygen under gång, i vad rör behovet av örlogsskydd, blivit tillräckligt
beaktat. I flera av de i ärendet avgivna yttrandena ägnas emellertid denna
fråga särskild uppmärksamhet. Kollegium anser sig böra framhålla, att
denna sida av förevarande spörsmål måste betraktas såsom av primär betydelse.
I anslutning härtill vill Kollegium erinra om, hurusom Kollegium i
sitt yttrande till Kungl. Maj:t den 23 december 1935 över 1930 års försvarskommissions
betänkande underströk, bland annat, att skyddet av våra oundgängligen
nödvändiga handelsförbindelser med utlandet borde betraktas som
ett av de centrala syftemålen vid utgestaltningen av vår försvarsordning.
Efter att hava ur olika synpunkter belyst vikten av att våra handels- och sjöfartsförbindelser
med utlandet så långt möjligt uppehölles uttalade Kollegium,
att Kollegium i konsekvens med det anförda ansåge, att landets försvarsordning
borde bliva sådan, att största möjliga skydd kunde beredas utrikeshandeln
i första rummet under neutralitetsförhållanden och i möjligaste
utsträckning även under krigsförhållanden. Eftersom vårt varuutbyte med
andra länder i allt väsentligt skedde sjöledes, innebure angivna ståndpunkt
närmast, att Sveriges marina försvarsväsen torde erhålla den organisation,
som erfordrades för att jämte andra nödvändiga uppgifter jämväl sjöhandelns
skyddsbehov skulle kunna på effektivast möjliga sätt tillgodoses. Kollegium
uttalade tillika i anslutning härtill, bland annat, att Kollegium ansåge,
att flottans insatser för handelsskyddet särskilt vid krigstillfälle borde
bli av betydligt större effektivitet och räckvidd, än vad försvarskommissionen
syntes hava tänkt sig.

I belysning av de synpunkter, som Kollegium sålunda tidigare anlagt på
frågan om erforderligt örlogsskydd för handelssjöfarten under neutralitetsförsvar
och krigsförhållanden, har Kollegium ansett sig icke böra underlåta
alt i detta sammanhang, i anslutning till såväl motionen som däröver avgivna
yttranden, ytterligare understryka angelägenheten av att denna fråga ägnas
fortsatt ingående uppmärksamhet.

Kollegium tillstyrker sålunda, att fortsatt utredning i de i motionen angivna
hänseendena kommer till stånd. Kollegium anser emellertid, att denna utredning
bör utvidgas till att omfatta även av Kollegium här ovan i övrigt berörda
förhållanden. Uteslutet är icke, att under utredningens gång även andra
spörsmål kunna visa sig kräva närmare undersökning.»

Chefen för försvarsstaben yttrar:

»Sjöfarten torde vid krigsfara eller krig kunna omedelbart och påtagligt
bliva utsatt för hot eller faror av militär art, vilkas avvärjande kräver icke
blott efter läget avpassade omläggningar av den normala verksamheten utan
även ett aktivt försvar. Detta gäller evad vårt land står neutralt eller befinner
sig i krig.

Det aktiva försvaret för handelsfartygen till sjöss omfattar såväl örlogsskydd
som åtgärder för fartygens självskydd. Sambandet mellan dessa båda

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

5

slag av skydd gör sig bl. a. gällande såtillvida, att ju starkare örlogsskyddet
är, desto mindre omfattande behöva åtgärderna för självskydd bliva. I och
för sig är det en stor fördel, örn man inom vissa gränser slipper komplicera
handelsfartygens utrustning och inkräkta på deras utnyttjande för sitt egentliga
ändamål.

Självskyddet kan vidare aldrig ensamt giva sjöfarten i dess helhet så effektivt
skydd som örlogsskyddet. Detta senares tillgodoseende är därför det
centrala i sjöfartens skyddsfråga. Våra sjöstridskrafter hava emellertid f. n.
icke den styrka, att de kunna lämna ett så betryggande skydd av svensk
sjöfart vid krigstillfälle som vore önskvärt, en fråga vilken jag redan berört
i mitt underdåniga yttrande över flottans ersättningsbyggnad.

Vid sidan av örlogsskyddet framstår luftförsvaret för handelsfartygen i
hamn såsom mycket betydelsefullt.

Med hänsyn till sjöfartsnäringens stora vikt vore det tvivelsutan av värde,
att en allsidig undersökning och planläggning av sjöfartens skyddsfråga, vilket
i motion nr 117 åsyftas, utan dröjsmål komme till stånd.

Ifrågavarande undersökning och planläggning faller visserligen till väsentlig
del inom chefens för försvarsstaben och chefens för marinen verksamhetsområden,
men det är av vikt, att även sjöfartsnäringens egna representanter
få framföra sina meningar rörande ifrågavarande spörsmål, särskilt
i vad rör åtgärder för handelssjöfartens självskydd. Rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap, genom vars försorg en utredning redan igångsatts
berörande vissa detaljer i det föreliggande stora frågekomplexet, synes
ock böra deltaga i den nu avsedda allsidiga undersökningen.

Under framhållande av ovanstående synpunkter får jag för min del förorda
motionärernas hemställan.»

Yttrandet från chefen för marinen innehåller följande:

»Inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap beslöts vid plenarsammanträde
den 28 april 1938 tillsättandet av en beredskapskommitté
för sjöfartsfrågor inom kommissionen. I densamma ingå representanter,
utom för rikskommissionen, för kommerskollegium och chefen för marinen
samt Sveriges Redareförening och Sveriges allmänna exportförening. Med utgångspunkt
från olika neutralitets- och krigsfall skall kommittén utröna
rikets behov av sjötransportmedel samt häremot svarande personal- och materielbehov,
ävensom undersöka erforderliga åtgärder för att täcka och säkra
dessa behov samt erforderliga skyddsåtgärder å handelsfartygen. Arbetet
härmed har fördelats mellan rikskommissionen, chefen för marinen och kommerskollegium
i enlighet med av kommittén uppgjort arbetsprogram.

På föranstaltande av chefen för marinen och kommerskollegium har en
följd av år viss sjömilitär utbildning bedrivits för handelsflottans personal.
Sjömilitära kurser för fartygsbefäl hava .sålunda årligen avhållits i de större
sjöfartsstäderna, och innevarande läsår hava två frivilliga kurser i sjömilitära
ämnen anordnats i anslutning till undervisningen vid navigationsskolan
i Göteborg. Vissa utsikter synas föreligga för alt kunna utveckla denna
utbildning att omfatta jämväl manskap i handelsflottan, i vilket syfte ett gott
initiativ tagits av en i Göteborg nybildad Svenska handelsflottans skyddsvärnsförening.

Under sistförflutet år hava slutligen en del lagförslag framlagts och förordningar
utfärdats avseende sjöfartsnäringens skydd under utomordentliga
förhållanden.

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

Nu anförda utredningar och åtgärder rörande sjöfartsskydd utesluta icke
utan snarare understryka behovet av en allsidig utredning av detta spörsmål
i hela dess vidd, varvid behovet av örlogsskydd —- såväl direkt som indirekt
-— även bör upptagas till behandling. Senaste försvarsbeslut angiver visserligen,
att flottan bör vara av sådan styrka, att den kan upprätthålla en
neutralitetsvakt till skydd för sjöhandeln, men ingen försvarsgren har anförtrotts
uppdragets att under krig skydda rikets sjöfart.

Mot bakgrund av det ovan framhållna får jag, med biträdande av vad i
omnämnda motioner anförts, förorda en skyndsam utredning rörande frågan
angående handelssjöfartens skydd under krigsförhållanden.»

Luftskyddsinspektionen anför följande:

»En utredning i enlighet med motionärernas hemställan synes vara av stor
betydelse för utfärdande av nödiga bestämmelser till skydd för handelssjöfarten
under krigsförhållanden.

Vissa luftskyddsåtgärder, särskilt gasskyddet, för handelsfartyg äro redan
behandlade i av inspektionen år 1938 utfärdade allmänna anvisningar nr 4,
Luftskydds- och gasskyddsåtgärder för handelsfartyg.

Luftskyddets planläggning och förberedande i hamnar utgör en del av det
allmänna luftskyddet och åligger följaktligen vederbörande luftskyddschef.
Emellertid torde i vissa avseenden särskilda anvisningar för hamnluftskyddets
organisation vara erforderliga. Det är inspektionens avsikt att föranstalta
om utfärdandet av dylika anvisningar så snart ske kan.

Frågan huruvida åtgärder böra vidtagas för undvikande av anhopning av
fartyg under luftskyddstillstånd inom hamnområde eller vid kaj anser inspektionen
för sin del vara av stor betydelse. Sådana reglerande åtgärder äro
säkerligen nödvändiga. Erforderlig utredning härutinnan torde emellertid
icke ankomma på inspektionen.

Fyrbelysningens inskränkande torde vara av den största betydelse för ett
lands mörkläggning. I vilken omfattning och hur detta skall kunna utföras
bör snarast utredas under samråd mellan chefen för försvarsstaben, chefen
för marinen, lotsstyrelsen, kommerskollegium, rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap och luftskyddsinspektionen. Anordnande av luftvärn
i hamn eller ombord synes böra ankomma på de militära myndigheterna.

Utbildningen — framför allt av fartygsbefälet — synes vara en trängande
angelägenhet. Luftskyddsinspektionen är beredd att inom ramen för tillgängliga
anslag medverka vid anordnande av kurser för utbildning av fartygsbefäl.
»

Statens Krigsförsäkringsnämnd anför:

»De privata försäkringsbolagen i Sverige meddela för närvarande krigsförsäkring
å såväl fartyg som varor i den utsträckning som så påfordras. I
icke alldeles oväsentlig grad utnyttjar handelssjöfarten jämväl utländsk, särskilt
engelsk, krigsförsäkring. De privata svenska försäkringsbolagen torde
kunna lämna effektivt försäkringsskydd så länge ett stormaktskrig, vari England
eller Tyskland äro inblandade, icke inträffat. Skulle ett sådant stormaktskrig
utbryta torde de privata assuradörerna icke vara i tillfälle att utan
statens hjälp lämna det erforderliga försäkringsskyddet. Statens Krigsförsäkringsnämnd
har i anledning härav vidtagit förberedande åtgärder för ordnande
av automatiskt inträdande krigsförsäkring å svenska fartyg och varor

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

7

vid inträffande av ett stormaktskrig, vari England eller Tyskland äro inblandade.
Dessa försäkringar komma att lämnas med statlig garanti. Efter utbrytande
av ett dylikt stormaktskrig kommer Statens Krigsförsäkringsnämnd
att tillse, att erforderligt försäkringsskydd kan ställas till handelns och sjöfartens
förfogande i huvudsak i samma utsträckning som var fallet under
sista världskriget.»

Sveriges Allmänna Exportförening anför slutligen följande:

»Såsom styrelsen framhöll i sitt yttrande den 22 november 1935 till
kommerskollegium över försvarskommissionens betänkande, skulle störningarna
genom den svenska exportens eventuella upphörande under krig
för vårt lands vidkommande kunna få katastrofala verkningar, särskilt örn
avspärrningen bleve av längre varaktighet. Därigenom skulle äventyras ej
endast betalnings- utan kanske framför allt kompensationsmöjligheter för
vår import och därmed säkerställandet av vårt folks försörjning under en
tid av allvarliga påfrestningar. I betraktande härav och då även den påtagliga
risken föreligger, att vårt land efter fredsslut skulle komma att
finna sina gamla marknader för exporten mer eller mindre fullständigt förlorade,
framstår klart nödvändigheten av att söka under ett kommande
krig, oavsett om vi därunder kunna behålla vår neutrala ställning eller ej,
i största möjliga utsträckning upprätthålla vårt lands export.

De siffror, som av motionärerna anförts beträffande Sveriges utrikeshandel
och utrikes sjöfart under 15-årsperioden 1922—1936, tala också ett tydligt
språk beträffande vikten av att säkerställa vår handel och sjöfart även
under krigsförhållanden. Styrelsen vill i detta sammanhang tillfoga några
sifferuppgifter ägnade att ytterligare belysa denna fråga. Av hela den svenska
industriproduktionen måste normalt omkring Vs efter värdet räknat
exporteras. Exportens mer eller mindre fullständiga upphörande skulle sålunda
medföra mycket allvarliga rubbningar för stora delar av den svenska
industrien. Värdet av Sveriges export uppgick sistförflutet år till 1,9 miljarder
kronor, under det att importens värde uppgick till 2 miljarder kronor.
Ur transportsynpunkt innebär ett upprätthållande av denna utrikeshandel,
att tonnage måste anskaffas för 33 milj. viktton. Under normala förhållanden
transporteras omkring hälften av denna kvantitet av den svenska handelsflottan.

Örn sålunda handelssjöfarten i normala tider är av mycket stor betydelse
för vårt land, dels genom dess transporttjänster, dels genom den betydande
inkomst, som genom denna näring årligen tillfaller vårt land — år 1937
inseglade handelsflottan i bruttofrakter på utrikes fart ett belopp av ca.
314 milj. kronor — blir, såsom av motionärerna också påpekas, handelsflottans
betydelse för vårt land under ett krig av ojämförligt större betydelse,
i det att vi då huvudsakligen måste lita på våra egna resurser i fråga örn
transportmedel. Med erfarenheterna från världskriget och den utomordentligt
viktiga roll, som örlogsskyddet då spelade för vidmakthållandet av den
svenska handelsflottans verksamhet, är det därför enligt styrelsens uppfattning
av stor betydelse, att frågan örn det örlogsskydd, som under nuvarande
förhållanden måste anses nödvändigt, tages under ingående omprövning.

Vid sidan örn det skydd, som genom vår örlogsflotta kan beredas den
svenska sjöfarten, framstår det som en angelägenhet av stor vikt, att även
genom åtgärder ombord på handelsfartygen så sörja för dessas skydd, att de

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

ulan att löpa alltför stora risker skola kunna under krigsförhållanden fullfölja
sin för hela landet så betydelsefulla uppgift. Detta skydd bör, såsom ock
av motionärerna påpekats, lämnas vare sig vårt land kan bevara sin neutralitet
eller icke under ett uppkommet krig. För att kunna bedöma den erforderliga
omfattningen av dessa skyddsåtgärder av olika slag, är det emellertid
nödvändigt att söka komma till en såvitt möjligt säker uppskattning
av landets minimibehov av importvaror dels under avspärrning med bibehållen
neutralitet, dels under krig vid olika tänkta krigsfall. Styrelsen vill i
detta sammanhang framhålla, att förutsättningarna för den utredning, som
år 1935 gjordes för fastställande av importbehovet i vårt land, torde i väsentlig
grad ha ändrats under de senaste åren, varför en ny utredning bör
komma till stånd. Ur transportsynpunkt hänger denna fråga intimt samman
med klarläggandet av volymen av den export, som under samma förhållanden
skall kunna upprätthållas, varom styrelsen erinrade i sin skrivelse
till kommerskollegium den 22 november 1935.

På grundval av dessa uppgifter torde det bli möjligt att fastställa det ungefärliga
tonnagebehovet för sjöfartens upprätthållande enligt de olika alternativen
och därmed även omfattningen av den skyddsverksamhet, som skall
åligga fartygen.

Preliminära utredningar på detta område ha sedan något år tillbaka pågått
inom en särskilt tillsatt beredskapskommitté för sjöfartsfrågor, som hittills
arbetat under Rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap egid.
Det förefaller dock föreningen, som varit företrädd inom denna kommitté,
som om detta arbete borde lämpligen ingå i den utredning, som föreslås av
motionärerna, och denna utredning utföres i samarbete med rikskommissionen.

Bland de åtgärder, som motionärerna tänkt sig skola genom den föreslagna
utredningen övervägas, märkas den svenska handelsflottans materiella
och personella beredskap. Både med hänsyn till den knapphet på tonnage,
som torde bli en följd av krigsförhållanden och de ökade risker, som en
hänsynslös luft- och sjökrigföring kunde medföra, är det en bjudande nödvändighet
att se till, att ingenting försummas för att bringa denna beredskap
till full effektivitet snarast möjligt. Styrelsen vill därför understryka behovet
av en skyndsam utredning angående erforderliga åtgärder på detta område,
på det att handelsflottan må utan dröjsmål genom statens försorg erhålla
nödig utrustning för såväl luftskydd som sjöskydd ävensom att skyddsåtgärder
jämväl utsträckas till att omfatta viktigare hamnar samt skeppsvarven.
Även den personella beredskapen, som under de senaste åren i
mindre utsträckning genom frivilliga anordningar tillgodosetts, bör i hög
grad effektiviseras och utvidgas att omfatta såväl fartygsbefäl som manskap.
Med hänsyn till att det här gäller åtgärder till hela det svenska folkhushållets
väl, vill styrelsen framhålla, att de kostnader, som komma att uppstå för
den ifrågasatta beredskapen, rimligen torde falla på det allmänna.

Det finnes givetvis flera synpunkter att framföra i samband med motionen,
vilka väl motivera, att en allsidig utredning kommer till stånd, men styrelsen
anser sig på frågans nuvarande stadium ej böra ingå härpå.

Under åberopande av ovanstående får styrelsen för Sveriges allmänna
exportförening varmt tillstyrka motionärernas hemställan, att riksdagen ville
besluta i skrivelse till Kungl. Majit föranstalta örn skyndsam utredning
rörande handelssjöfartens skydd under krigsförhållanden och därefter förelägga
riksdagen de förslag, vartill denna utredning kan giva anledning. Sty -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

9

reisen vill även framhålla såsom önskvärt, att i den blivande utredningskommittén
plats beredes för representanter för näringslivet, enkannerligen
vår sjöfart och utrikeshandel.»

Med hänsyn till den stora betydelse, som vår handelssjöfart har icke blott utskottet.
för landets förseende med förnödenheter av olika slag utan även för vår
export, anser utskottet det vara ett viktigt samhällsintresse att sörja för att
vår sjöfart i möjligaste mån kan hållas i gång även under krig, vare sig
vårt land därvid är neutralt eller ej. Då man torde kunna räkna med att
sjöfarten är den gren av näringslivet, som vid krig tidigast och påtagligast
kommer att försättas i ett mycket utsatt läge, är det av utomordentlig betydelse
att redan i fredstid vidtaga åtgärder i syfte att undvika förluster av
människoliv och gods samt att i möjlig mån säkerställa landets behov av
sjötransportmedel under krigsförhållanden. Av de i ärendet avgivna yttrandena
inhämtas, att åtskilligt redan blivit gjort på området. Sålunda har en
inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap den 28 april 1938
tillsatt beredskapskommitté igångsatt en utredning, som skulle ligga till
grund för särskilda undersökningar rörande bl. a. lämpliga beredskapsåtgärder
till säkrandet av tonnage-, personal- och bränslebehoven samt vidare
för en undersökning angående hamnarnas användbarhet under olika
avspärrningsförhållanden. Även i författningsväg hava statsmakterna vidtagit
vissa förberedelser på området, varjämte kommerskollegium, luftskyddsinspektionen,
statens krigsförsäkringsnämnd och vederbörande militära
myndigheter i viss utsträckning planlagt eller föranstaltat örn skyddsåtgärder
i skilda hänseenden. Vad beträffar krigsförsäkringen torde åtgärder
inom närmaste tiden vara att förvänta.

Emellertid framgår av det tillgängliga materialet att även andra åtgärder
till skydd för handelssjöfarten behöver bliva föremål för utredning. Enligt
vad kommerskollegium uppgivit upptog arbetsprogrammet för ovannämnda
beredskapskommitté ursprungligen även en undersökning angående erforderliga
skyddsåtgärder beträffande handelsfartygen. Kollegium har emellertid
framhållit, att kommittén icke torde komma att taga befattning med
dessa frågor, vilkas fortsatta utredande och planläggning, om ej annat förfogande
träffas, skulle ankomma på kollegium i samverkan med marinens
myndigheter. Enligt utskottets uppfattning är det av största vikt att nu
nämnda frågor, vilka inrymma såväl materielberedskapen (t. ex. handelsfartygens
bestyckning samt förseende med paravaner, dimbildare, gasskyddsmateriel)
som personalutbildningen, utredas skyndsammast möjligt. På
grund härav och även ur synpunkten att samtliga mera betydande intressegrupper
må erhålla tillfälle alt deltaga i utredningsarbetet, synes det utskottet
lämpligt att anförtro en utredning av angiven natur till särskilda sakkunniga.
Vid en sådan utredning bör icke blott övervägas behovet av åtgärder
av olika slag utan även, hur kostnaderna för de skilda åtgärderna

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

skola bestridas. I samband härmed bör uppmärksamhet jämväl ägnas ål
trågan om organiserandet på ett betryggande sätt av bärgningsverksamheten
under krigsförhållanden. Såsom av yttrandena framgår hava anstalter redan
träffats för varning, reglering och dirigering av sjöfarten under krig, bl. a.
genom uppläggning av ett fartygspositionsregister. För att åtgärder av nu
nämnd art skola vara effektiva, är det emellertid ett oavvisligt krav att inga
uPP?ifter 0111 fartygens positioner offentliggöras. Vid en utredning rörande
handelssjöfartens skydd under krigsförhållanden bör därför icke underlåtas
att även ingå på denna fråga.

Ehuru de av utskottet nu berörda spörsmålen närmast synas böra bliva
föremål för en särskild utredning, vill utskottet dock i likhet med motionärerna
understryka vikten av att frågan örn skydd för hamn- och varvsanläggningar
beaktas. De åtgärder, som härvidlag kunna vara erforderliga,
synas emellertid höra samman med skyddet av samhällen och industriella
anläggningar över huvud taget och torde därför närmast ankomma på försvarsmyndigheterna
och luftskyddsinspektionen. Den av motionärerna mera
i förbigående berörda frågan, i vilken omfattning örlogsskydd för handelsfartyg
under gång kan påräknas, torde böra utredas av de marina myndigheterna.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka betydelsen
av att jämväl detta spörsmål ägnas den allra största uppmärksamhet.
Då örlogsskyddet för handelsfartygen äger visst samband med handelsfartygens
självskydd — såsom frågan om lämpligaste sättet för handelsfartygens
samverkan med eskorterande fartyg — lärer örlogsskyddet icke kunna
förbigås vid en utredning av sådan art, utskottet förordar.

Utskottet vill slutligen framhålla vikten av att undersökning verkställes,
huru de olika åtgärder, som redan finnas beslutade eller i fortsättningen
komma att beslutas, på ändamålsenligt sätt skola samordnas, ävensom att
förberedelser vidtagas för alt föreskrifter och anvisningar om hithörande
åtgärder på lämpligt sätt skola kunna delgivas dem, som komma att ansvara
för deras genomförande.

Med ovan angivna utgångspunkter har utskottet, i likhet med de hörda
myndigheterna funnit, att en fortsatt och i erforderliga avseenden utvidgad
utredning på området bör komma till utförande. Uteslutet är icke, att under
utredningens gång även andra spörsmål än de, utskottet ovan berört, kunna
visa sig kräva närmare undersökning. Med hänsyn till föreliggande frågors
vikt och omfattning får utskottet ytterligare framhålla angelägenheten av
att en dylik utredning bedrives under medverkan av representanter för samtliga
därav berörda, mera betydande intressegrupper.

Under åberopande av det anförda får utskottet sålunda hemställa,

att första kammaren i anledning av motionen I: 117 för
sin del ville besluta, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhåller, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en skyndsam

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

11

fortsatt utredning rörande frågan om liandelssjöfartens
skydd under krigsförhållanden ävensom med ledning av utredningen
framlägga förslag för riksdagen.

Stockholm den 27 april 1939.

På utskottets vägnar:

G. HEUMAN.

Närvarande: herrar Nordborg, Heuman, Gottfrid Karlsson, Swartling, Sundvik,
Theodor Magnusson och Albert Andersson.

12

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

Bilaga.

V. P. M.

angående handelssjöfartens skyddande vid krig eller krigsfara.

Då hithörande frågor sedan någon tid varit, på föranstaltande av marinassistenten
hos kommerskollegium, föremål för kollega uppmärksamhet,
torde här böra återgivas huvudsakliga innehållet av vissa av marinassistenten
uPPgj°rda promemorior i ämnet.

Sjöfarten är den gren av näringslivet, som vid krig eller krigsfara tidigast
och under vissa förhållanden påtagligast blir berörd av våldshandlingar och
med läget förknippade omställningar av den normala verksamheten. Med
kännedom om denna näringsgrens utomordentliga betydelse för såväl folkförsörjningen
som rikets försvar är det för den skull av största vikt att i tid
och med kraft planlägga och vidtaga åtgärder i syfte att undvika fartygsföriuster
samt säkerställa rikets behov av sjötransportmedel under krig.

Den rent militära sidan av sjöfartens tryggande ankommer givetvis huvudsakligen
på marinen erkannerligen örlogsflottan och med denna samverkande
flyg. Denna fråga skall här icke tagas upp till behandling, men det
skall dock påpekas, att i 1936 års försvarsbeslut ingen försvarsgren speciellt
anförtrotts uppdraget att under krig skydda rikets sjöfart. Chefen för försvarsstaben
har visserligen senare i yttrande över flottans ersättningsbyggnad
delvis påtalat denna brist i försvarsbeslutet, men någon ändring härutinnan
har dock icke skett.

Vid sidan av det militära försvaret fordras — med hänsyn till det nutida
krigets totalitära karaktär — omfattande och omedelbar beredskap hos
nationens övriga organ. Detta har bl. a. tagit sig uttryck i det territoriella
luftskyddet, beredskapslagring m. m. Mot bakgrunden av vad sålunda framhållits
synes det vara av alldeles särskild vikt att planlägga och vidtaga åtgärder
för sjöfartsnäringens beredskap.

Till grund för denna planläggning måste läggas rikets behov av sjötransportmedel
under krig. Detta behov är i stor utsträckning beroende av utrikeshandelns^
reglering under olika omständigheter. Med utgångspunkt från dessa
behov måste planläggas och vidtagas åtgärder för sjöfartsnäringens personaloch
materialberedskap samt varning, reglering och dirigering av sjöfarten.

Utredandet av grundvalarna för denna planläggning åvilar huvudsakligen
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och har inom denna till
stor del anförtrotts åt en beredskapskommitté för sjöfartsfrågor.

Vidtagandet av härav betingade förberedande åtgärder anses böra i främsta
rummet åvila kommerskollegium.

I det följande skall lämnas en kortfattad redogörelse för verkställda och
pågående utredningar, utfärdade och föreslagna lagar och förordningar samt
vidtagna åtgärder och förestående uppgifter beträffande sjöfartsnäringens
beredskap.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 13

A. Utredningar.

Beredskapskommittén för sjöfartsfrägor tillsattes inom rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap genom beslut vid plenarsammanträde den
28 april 1938. I densamma ingå representanter, utom för rikskommissionen,
för kommerskollegium och chefen för marinen samt för Sveriges Redareförening
och Sveriges Allmänna Exportförening. Med utgångspunkt från olika
neutralitets- och krigsfall skall kommittén utröna rikets behov av sjötransportmedel,
häremot svarande personal- och materialbehov samt för sjöfartsnäringens
upprätthållande och skyddande erforderliga åtgärder.

1. Rikets behov av sjötransportmedel ulrönes efter från
chefen för marinen i samråd med chefen för försvarsstaben lämnade uppgifter
å antagliga neutralitets- och krigsfall samt efter av rikskommissionen
och Exportföreningen gjorda uppskattningar av härvid nödvändig varutransport.
För bedömning av dessa frågor har inom kommerskollegium upplagts
ett särskilt fartygsregister med detaljerade uppgifter å svenska handelsfartygs
geografiska användning, lastförmåga, maskinstyrka, fart, bemanning
m. m., vilka uppgifter införskaffades i samband med septemberkrisen 1938.
Beredskapskommitténs utredning omfattar även en undersökning angående
hamnarnas kapacitet.

2. Personalbehovet. Utredningen har hittills bedrivits under den
förutsättningen, att handelsflottan, sedan för krigsbruk avsedda handelsfartyg
uttagits, måste vara 100-procentigt engagerad. Förutom att fastställa vid
en mobilisering uppkomna personalbrister och dessas täckande täger denna
utredning sikte på att utröna handelsflottans behov av och möjligheter till
stridsbesättningar. I nära samförstånd med befintliga personalsammanslutningar
inom sjöfartsnäringen har utredningsarbetet härutinnan framskridit
relativt långt. Frågan rörande sjöfartsnäringens personalbehov har uppmärksammats
vid handläggningen av nu pågående utredning av sjöförsvarets behov
av landstorm samt omarbetning av den här nedan nämnda uppskovskungörelsen.

3. M a t e r i a 1 b e h o v e t. Vissa riktlinjer föreligga rörande handelsflottans
behov av skyddsmateriel, men utredningen har icke kunnat
föras nämnvärt framåt, enär densamma hör intimt samman med av transportbehovet
betingad fartvgsfrekvens m. m. Principerna för materialanskaffning
spela även in, varutinnan hänvisas till vad här nedan framhålles rörande
närmast förestående uppgifter. Bränslebehovet hör intimt
samman med utredningen rörande behovet av sjötransportmedel.

B. Lagar och förordningar m. m.

1. Neutralitetsbestämmelser — Kungl, kungörelsen den 27 maj 1938 (SFS
nr 187) innefattande vissa neutralitetsbestämmelser. Bestämmelserna upphäva
förut gällande av 1912. Likalydande bestämmelser hava utfärdats av
övriga nordiska länder. Av särskilt intresse för sjöfarten är, att i den svenska
texten fyra minuters-gränscn hävdas för territorialvattnet.

2. Luftskyddskungörclse — Kungl. Majlis luflskyddskungörelse den 10
juni 1938 (SFS nr 307) med tillämpningsföreskrifter rörande luftskyddslagen
den 11 juni 1937 (SFS nr 504) och lagen om förfoganderätt för luftskyddets
behov den 31 mars 1938 (SFS nr 90).

Av särskilt intresse för sjöfarten är kungörelsens 27 §, som i här intagen
del lyder sålunda: »Ledningen av luftskyddet å svenskt fartyg utövas av

14 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

fartygets befälhavare. Då fartyg befinner sig i svensk hamn, är befälhavaren
i fråga om luftskyddet underställd den, som utövar ledningen av luftskyddet
inom hamnområdet.---»

Befälhavare är sålunda skyldig uppgöra luftskyddsplaner m. m. i enlighet
med av luftskyddsinspektionen lämnade anvisningar.

3. Luftskydds- och gasskyddsåtgärder för handelsfartyg. Härutinnan hänvisas
till luftskyddsinspektionens allmänna anvisningar nr 4. Dessa anvisningar,
som utgivits i tryck och utarbetats inom marinstaben och kommerskollegium,
hava tidigare distribuerats men kunna alltjämt i mån av behov
erhållas genom rekvisition hos luftskyddsinspektionen eller kommerskollegium.
Desamma äro avsedda att vara en handledning för fartygsbefälet.

4. Sjöfarten inom svenskt kustvatten under vissa utomordentliga förhållanden
— Kungl, kungörelsen den 26 september 1938 (SFS nr 591) angående
sjöfarten inom svenskt kustvatten under vissa utomordentliga förhållanden.
Kungörelsen innehåller bestämmelser rörande prejning, visitering,
färd genom minerat farvatten samt närmare bestämmelser vid färd inom i
kungörelsen angivna förbjudna områden. Bestämmelserna avses att tilllämpas
först när särskilt förordnande därom blivit meddelat, men böra
givetvis av handelsfartyg i tid anskaffas.

5. Uppskov skungörelse — Kungl, kungörelsen den 14 augusti 1937 (SFS
nr 773) med bestämmelser angående uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring
vid mobilisering för vissa värnpliktiga, vilken kungörelse meddelats
i anledning av lag den 16 april 1937 (SFS nr 159) om skyldighet för
näringsidkare m. fl. att biträda vid rikets ekonomiska försvarsberedskap.

Det är att observera att sjöfartsnäringens personal hänföres till »Uppskovsgrupp
II», vilken beviljas uppskov på bestämd tid, som regel högst tre uppskovsterminer
om vardera fjorton dagar. »Verkchef», d. v. s. redare, må
utan anmodan hos Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap göra
framställning om uppskov. Dylik framställning bör ingivas före den 15 september
varje år. Det är att märka att det här gäller personal såväl ombord
som i land, ävensom stuveri- och annan hamnper§onal. Kungörelsen är
emellertid för närvarande under omarbetning.

6. Vissa författningsförslag — utarbetade inom Rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap och ingivna i samband med septemberkrisen
1938:

Förslag till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av
fartyg samt förbud mot att med svenska fartyg i utrikes fart fortskaffa gods
eller företaga barlastresa ävensom mot uppläggning av fartyg.

Förslag till lag om tjänsteplikt ävensom förordningar om fullgörande av
tjänsteplikt och om arbetsförmedling.

Förslag till lag örn krigsförsäkring; förslaget härom har förelagts 1939
års riksdag. I lagen förutsatt krigsförsäkringsnämnd är av Kungl. Maj:t tillsatt
hösten 1938 och arbetar för närvarande med planläggning av sin verksamhet
i syfte att i händelse av behov kunna utan uppskov igångsätta densamma.

Dessutom föreligga inom Rikskommissionen utarbetade förslag till krigseller
kristidsmyndigheter jämte förslag till instruktioner för dessa. Beträffande
sjöfartens reglering: Centralkommissionens sjöfartsavdelning med underlydande
byråer.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 15

C. Vidtagna åtgärder.

1. Sjömilitära kurser för fartijgsbefäl.

I en redogörelse för den synnerligen utbredda och livligt omfattade utbildningen
inom engelska handelsflottan framhålles, att ingen »officer worth
Ilis salt» vill gå till sjöss med mindre än han vet med sig, att han på ett
sjömansmässigt sätt kan reda upp de situationer, han ställs inför. Under
krigsförhållanden uppstå situationer av speciellt slag. Varje ansvarskännande
»officer» vill därför ha möjligheter att få insikt om dessa med krigsförhållanden
förknippade situationer och vägledning i deras uppklarande.

I vårt land har en följd av år avhållits kurser i hithörande ämnen på föranstaltande
av chefen för marinen i samråd med Kommerskollegium och
representanter för sjöfartsnäringen. Sålunda avhölls en kurs i Stockholm
1937 och en i Göteborg 1938. Avsikten är att instundande mars månad
anordna en dylik i Hälsingborg.

Denna utbildning har utan tvivel sin utomordentliga betydelse. Att denna
uppfattning även delas av det aktiva befälet bekräftas av den livliga anslutningen
till hittillsvarande kurser. Det är heller icke att förvåna, då den sjögående
personalen kanske först och i vissa fall ensam blir utsatt för krigshandlingar.
Med sålunda utbildat befäl ökas även utsikterna för att få fartyg
och last till bestämmelseorten. Utbildningen måste emellertid läggas på en
bredare bas, så att den träffar en större del av handelsflottans befäl. Därjämte
böra handelsflottans besättningar givas möjligheter till viss undervisning
i militära ting, ehuru denna kan vara av mera elementär art. I
pressen synliga inlägg i denna fråga tyda på att intresse härför finnes bland
sjöfolket.

I Norge har man följt det svenska exemplet. Innevarande vinter pågå
sålunda kurser i Oslo och Bergen med kurs- och timplan i enlighet med de
.svenska kursernas.

2. Frivilliga kurser i sjömilitära ämnen vid navigationsskolan i Göteborg.

önskemålet att efterhand få en allt större del av fartygsbefälet sjömilitär!

utbildat väckte tanken att förlägga dylik utbildning till den grundläggande
undervisningen för handelsflottans befälskadrer, således till navigationsskolorna.
Efter vissa förhandsundersökningar kom, på föranstaltande av chefen
för marinen i samråd med kommerskollegium, en dylik kurs till stånd
sistlidna höst vid navigationsskolan i Göteborg. Kursen var öppen för sjökaptensklassen.
Samtliga elever anmälde sig för och slutförde även kursen,
trots att densamma helt fick läggas på fritid. Detta visar tydligt intresset
för detta slags utbildning, vilket ytterligare framhäves av att eleverna i övermaskinistklassen
samt i radiocertifikatkursen vid samma skola anhållit om
liknande utbildning. En dylik kurs har i dagarna på framställnng av Kommerskollegium
i samråd med chefen för marinen, jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut startats vid nämnda skola.

Enligt uttalande av föreståndaren vid navigationsskolan i Göteborg böra
möjligheterna för inarbetande av sjömilitär utbildning i ordinarie undervisningen,
förslagsvis i ämnet sjömanskap, bliva föremål för undersökning.
Detta skulle givetvis vara en synnerligen lycklig lösning, då den sjömilitära
utbildningen otvivelaktigt men tyvärr är en del av den moderna sjömanskapen.
Detta fordrar emellertid särskilda organisatoriska åtgärder. Det
skall även hållas i minnet, att med en dylik lösning bortfaller icke kravet
på de tidigare avhandlade sjömilitära kurserna för fartygsbefälet. Dessa
måste finnas för nu redan utbildat befäl och som repetitions- och komplette -

16 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

ringskurser (jämför punkt 1). Inarbetandet av nu ifrågavarande utbildning
i sjömanskapen vid navigationsskolorna är i anslutning härtill föremål för
överväganden i Kommerskollegium. Med hänsyn till den redan nu starkt
ansträngda kursplanen möter emellertid ett dylikt inarbetande vissa vanskligheter.

3. Samövningcir med örlogsflottan.

I flertalet av marinens krigsövningar har med sjöhandelskriget sammanhängande
faktorer ingått som ett led, varvid handelsfartyg och sjöfartsorgan
på ett eller annat sätt deltagit. Därjämte ha särskilda övningar i sjöhandelsskydd
anordnats. Sista gången förekom detta i form av en ubåtsblockadövning
i Skagerack hösten 1937. Värdefulla erfarenheter ha vunnits under
dessa övningar. Under desamma kunna även vederbörande praktiskt tilllämpa
vad som delgivits vid de ovan berörda kurserna, som helt naturligt
måste givas huvudsakligast teoretisk karaktär.

Ett speciellt slag av samövning, som emellertid är relativt tillbakasatt, är
övning ssignalering. I örlogsflotta^ signalföreskrifter torde komma alt inarbetas
bestämmelser om utväxling av kortare signalmeddelanden vid möte
med handelsfartyg. Det vore önskvärt om motsvarande bestämmelser kunde
utfärdas vid handelsmarinen. Färdighet i signalering är ett viktigt led i
handelsflottans beredskap. Frågan härom torde böra göras till föremål för
närmare dryftande och uttalanden från därav intresserades sida.

4. Varning, reglering och dirigering av sjöfarten.

För varning, reglering och dirigering av sjöfarten i avsikt att undandraga
densamma inrapporterade faror ävensom för att kunna lämpligt anpassa
disponibelt väpnat skydd är det nödvändigt att fortlöpande hålla reda på
hur sjöfarten framgår. Uppgifter härom kunna alltid erhållas från rederirörelsen,
varjämte en del även kan hämtas ur fack- och dagliga pressen. Vid
orostider måste dessa uppgifter emellertid dels samlas till den centrala ledningen,
dels undandragas offentligheten. I den planlagda verksamheten för
den tidigare omnämnda centralkommissionen förutsättes även, att det upplägges
ett fartygspositionsregister. Några åtgärder för att undandraga uppgifter
om fartygens lägen offentligheten äro icke direkt planlagda. I samband
med septemberkrisen införskaffades genom Kommerskollegii och chefens
för marinen försorg uppgifter rörande sjöfarten från rederier och hamnar.
Ehuru det infordrade materialet i de flesta fall insändes snabbt och
fullständigt, var så dock icke fallet på en del händer. Detta är att beklaga,
ty genom senkomna och ofullständiga uppgifter nedsättes hela utnyttjandet
av fartygspositionsregistret. Det insamlade materialet har sedermera bearbetats
och goda erfarenheter ha vunnits för uppläggande av ett fartygspositionsregister.

Under krisperioden i september övervägdes och diskuterades även sättet
att förhindra publiciteten av handelsfartygens rörelser, men några direkta
åtgärder vidtogos icke. Erfarenheter häruti vunnos sålunda icke, och denna
fråga väntar på sin lösning. Det bör upptagas till dryftande, huruvida särskilda
åtgärder i författningsväg i nu angivet syfte äro erforderliga eller
örn det kan anses tillräckligt med att i ett krisläge myndigheterna utfärda
anvisningar örn inställande av varje slag av tillkännagivande av fartygs
router och avgångstider vare sig i tidningar eller i eljest offentligt tillgängligt
tryck.

I nära samband med dessa frågor står spörsmålet örn utsändande av varningar
till sjöfarten. Vissa synpunkter härpå finnas utarbetade inom marinstaben.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

17

D. Förestående uppgifter.

Matericlberedskapen.

På grund av dels den totala avsaknaden av materiel, dels den relativt
långa tiden för materialleverans, synas åtgärder för anskaffning av skyddsmateriel
vara den mest omedelbara och viktiga uppgiften beträffande sjöfartsnäringens
beredskap. Ett flertal förfrågningar från rederihåll under
septemberkrisen understryker även riktigheten härav. För bedömning av
dessa frågor är det emellertid nödvändigt att erhålla kännedom örn rederirörelsens
inställning till denna materialanskaffning. I det följande skall
lämnas en kort redogörelse för den materiel, som närmast skulle komma
i fråga.

1. Bestyckning.

Såsom tidigare påpekats har genom 1936 års försvarsbeslut ingen försvarsgren
fått sig speciellt anförtrott skyddet av sjöhandeln i krig. Helt naturligt
kunna emellertid de marina organen förutsättas komma att göra sitt
bästa i detta avseende. Örlogsflottans begränsade resurser samt de nutida
anfallsmedlens stora rörlighet tala för nödvändigheten av att, därest landet
är invecklat i krig, i viss utsträckning förse handelsfartygen med artilleribestyckning.
Av kostnads- och praktiska skäl torde man härvid få inskränka
sig till lättare automatvapen om 25, 20 och 8 mm kaliber. Samtliga
dessa pjäser äro användbara mot flygplan, de båda förstnämnda därjämte
mot lätta övervattensfartyg och ubåtar. Pjäserna fordra fåtalig bemanning,
äro relativt lätt hanterade och kunna utan särskilda däcksförstärkningar
ganska enkelt apteras ombord.

Ett annat slag av bestyckning, som lämpar sig för handelsfartygen, är
sjunkbomben. Detta är ett synnerligen effektfullt vapen mot ubåtar i undervattensläge.
Sjunkbomben fordrar inga egentliga anordningar ombord och
är lätt att hantera. Dylika kunna erhållas från flottans förråder, men för
den händelse sådana skola avses för handelsflottan, måste krigsleveranserna
dimensioneras även härför.

2. Paravaner.

Mycket tyder på alt minan skall komma till stor användning i ett kommande
krig. Örlogsflottans starkt begränsade antal minsvepare samt handelsfartygen
relatfvt höga farter påfordra, att handelsflottan vid krigstillfälle
— även vid svensk neutralitet — utrustas med paravaner. På grund av
bland annat det höga priset på ett paravansvep ävensom fordran på viss
minimifart och längd hos fartyget kan det blott bliva fråga örn anskaffning
av dylika svep för det mest värdefulla och snabbgående tonnaget. För
att i fredstid undvika allt för stora omkostnader synas åtgärderna i detta
avseende dessutom böra inskränkas till dels att vid nybyggnad eller vid däckning
och översyn vidtaga anordningar i fartygens stävar m. m. för aptering
av paravansvep dels att föranstalta örn snabb leverans av paravaner med
tillbehör vid skärpning av det internationella läget. Paravansvep hava fördelen
att vara relativt lättskölta, varjämte de blott obetydligt nedsätta fartygets
fart och manöverförmåga. Rederierna torde böra taga under övervägande
att omedelbart vid nyss angivna tillfällen vidtaga förberedande
åtgärder för paravaners anbringande ävensom anmäla i vilken omfattning
paravaner å handelsfartyg ifrågakomma; detta senare i syfte att krigsleveranserna
skola kunna i tid riktigt dimensioneras även härutinnan.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 12 sami. 2 avd. Nr 12. 2

18 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

3. Dimbildare.

Rök- och dimbildning utgör ett viktigt led i den moderna sjötaktiken.
Icke minst tillämpbart är detta för handelsfartyg. Fyrfaldiga äro exemplen
från världskriget, då handelsfartyg härigenom undgått anfall från såväl översom
undervattensstridskrafter. Dimbildare finnas av olika slag och fabriceras
inom landet. Desamma äro lättskötta, enkla att aptera samt relativt
billiga i såväl anskaffning som drift. Beträffande anskaffningen härav bör
av skäl, som angivits här ovan under 2, från handelsflottans sida snarast
angivas, i vilken omfattning dimbildare avses skola anskaffas.

4. Gasskyddsmateriel.

Ehuru risken för nedgasning av fartyg får anses vara relativt liten, måste
man dock vara utrustad för denna eventualitet. Enligt från luftskyddsinspektionen
inhämtade upplysningar ställes erforderlig materiel — gasmasker och
skyddskläder — kostnadsfritt till förfogande för aktiv luftskyddspersonal
(se ovan). Ombord å handelsfartyg måste i stort sett hela besättningen få
inordnas under denna kategori. Härav följer, att handelsflottans sjögående
personal skulle erhålla skyddsmaterial genom statens försorg. I viss grad
gäller detta även för fartygen erforderliga saneringsmedel.

Det har ifrågasatts, alt för fartyg befintlig och efter hand anskaffad mate
riol alltid skulle förvaras ombord å fartygen — även under fredstid — beträffande
alla fartyg, som ginge i fart endast mellan utländska hamnar eller
som ginge i fart mellan Sverige och utlandet utan att särskilt ofta besöka
svenska hamnar, medan materielen för övriga fartyg skulle förvaras i depåer.
Det torde emellertid vara tillräckligt örn, såsom regel, för handelssjöfarten
erforderlig materiel förvaras i depåer å lämpliga orter utefter den
svenska kusten — förslagsvis Göteborg, Malmö, Stockholm och Härnösand,
eventuellt flera orter — för att därifrån vid behov distribueras. Antalet depåer
och dessas storlek synes böra bestämmas dels efter sjöfartens fördelning
på rikets hamnar, dels efter handelsflottans fördelning på hemorter.
Uppmärksammas bör emellertid, att om depålinjen väljes, det bör givas tillfälle
att tilldela fartyg, som under i övrigt fredliga förhållanden trafikerar
vissa farliga zoner, eventuellt erforderlig skyddsmateriel.

För anskaffning och fördelning av luftskyddsmateriel torde Luftskyddsinspektionen
böra erhålla uppgifter i nyss nämnda hänseenden rörande sjöfartens
och handelsfartygens fördelning samt beträffande bemanningens storlek
inom olika kategorier. Inspektionen torde även böra förses med uppgifter
rörande fartygsenheternas storleksordning.

Personalberedskapen.

5. Sjömililära kurser för fartygsbefäl

anordnas i stort sett enligt vad som skett under senaste år. Desamma böra
dock örn möjligt läggas på bredare bas. Det bör tagas under övervägande,
huru kostnaderna härför skola bestridas, örn såsom hittills i regel skett genom
anlitande av sjömilitära undervisningsanslag, vilka i så fall måste ökas,
eller genom särskilda nya anslag för ändamålet. Under alla förhållanden
böra undervisningsplaner uppgöras och kurserna sålunda fullt organiseras
till såväl innehåll som frekvens.

6. Kurser i sjömilitära ämnen vid navigationsskolorna.

På erfarenheterna från hittills bedriven frivillig utbildning vid navigationsskolan
i Göteborg böra, som förut nämnts, undersökas möjligheterna

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 19

för denna utbildnings inordning under den ordinarie undervisningen, förslagsvis
i ämnet sjömanskap.

7. Luftskyddskurser.

Undervisning i luftskydd har hittills ingått i sjömilitära kurserna för fartygsbefäl.
Så synes även i fortsättningen böra bli fallet. Det bör därjämte
tagas under övervägande, örn ej särskilda luftskyddskurser skola anordnas.
Genom Luftskyddsinspektionens försorg anordnas dylika för verkschefer
m. m., och kostnaderna härför täckas av medel från särskilt anslag. Enligt
upplysningar från Luftskyddsinspektionen torde motsvarande kurser kunna
anordnas för fartygsbefälet.