Statsutskottets utlåtande Nr 95.

1

Nr 95.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1939 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående trafikeringen
av Falkenbergs järnväg.

(4:e avd.)

I en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 198, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t medgiva järnvägsstyrelsen
att med Falkenbergs järnvägsaktiebolag träffa överenskommelse
om trafikering intill den 1 juli 1940 genom statens järnvägars försorg av den
bolaget tillhöriga järnvägen mellan Falkenberg och Limmared.

Falkenbergs järnvägsaktiebolag, som äger den smalspåriga järnvägen Falkenberg—Limmared
(cirka 100 km.), har sedan hösten 1938 kunnat uppehålla
rörelsen endast tack vare en försträckning från Falkenbergs stad å
20,000 kronor. Då bolaget icke lyckats erhålla någon ytterligare försträckning,
måste driften nedläggas omkring den 1 april innevarande år, därest
staten icke i någon form ingriper.

Länsstyrelsen i Hallands län, bar i utlåtande den 4 mars 1939 till en början
lämnat följande upplysningar rörande Falkenbergs järnvägs trafikområde: Falkenbergs

järnväg genomlöper inom Hallands län under långa sträckor
en rik och väl utvecklad bygd. Viktigare samhällen mellan Falkenberg och
länsgränsen äro Vessigebro (520 invånare) med Katrinebergs folkhögskola
samt lantmanna- och lanthushållsskola, Köinge, knutpunkt för betydelsefulla
vägar (140 invånare), Ullared (375 invånare), där järnvägen korsar
Varberg-Ätrans numera med statsbanenätet införlivade järnväg, och Lia med
Hallands läns landsting tillhöriga lungsotssanatorium (116 platser). Inom
nedre delen av järnvägens område är åkerbruket den förhärskande näringsgrenen.
Ovanför Ullared vidtager skogsområdet med ett lovande skogsbruk.
Under sådana förhållanden synes det egendomligt att trafiken icke är större
än vad den är. De inkomna yttrandena visa emellertid att järnvägen användes
för transport av skogsprodukter samt av för jordbruket behövliga förnödenheter.
Mindre industrier utefter järnvägen begagna sig även av denna
såsom transportled. Troligt är att en stegring i godsmängden skulle kunna
ernås genom lämpliga åtgärder i taxeavseende. Vad persontrafiken beträffar,
äro såväl Katrinebergsskolorna som sanatoriet i Lia, som har mycket dåliga
vägförbindelser, i hög grad beroende av järnvägen. En förbättrad tidtabell,
med användande av ett ökat antal rälsbussar, skulle utan tvivel här visa sig
verkningsfull samtidigt som trafiken förbilligas.

Länsstyrelsen anför härefter, att järnvägen för Falkenbergs stad vore den
naturliga förbindelsen med dess uppland. Att staden själv ansåge järnvägen
betydelsefull, visade bäst de ekonomiska uppoffringar staden påtagit sig för
Bihang till riksdagens protokoll 1939. G sami. Nr 95—97. 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 95.

Utskottet.

att hålla järnvägen vid liv. Ett nedläggande av järnvägen skulle utan tvivel
betyda att särskilt godstrafiken skulle komma att söka sig andra vägar och
staden härigenom lida avsevärt avbräck.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, har i utlåtande den 6 mars 1939 anfört följande: För

egen del hyste länsstyrelsen den uppfattning, varåt alla kommuner och
trafikanter, vilka vore för järnvägstransporter hänvisade till Falkenbergs
järnväg, givit uttryck, nämligen att i första hand järnvägens drift borde övertagas
av statens järnvägar. Vad vidare järnvägens bestånd beträffade, vore,
anför länsstyrelsen, att märka, att järnvägen hade en längd av 102 kilometer,
och så vitt länsstyrelsen vore bekant, hade tidigare ej varit tal om nedläggande
av en järnväg av denna längd. Att järnvägen betytt mycket för utvecklingen
av de trakter, som järnvägen betjänade vore ofrånkomligt. För
att denna järnvägens roll nu skulle vara utspelad talade icke senare års
händelser. Textilindustriens fortsatta starka expansion i dessa bygder hade
lokaliserats till orter vid järnvägen, men ej till orter med bättre landsvägsförbindelser.
Om nu, som vore i hög grad önskvärt, järnvägsdriften av
järnvägsstyrelsen övertoges och tills vidare upprätthölles, erhölles rådrum
för ett noggrant övervägande av de olika synpunkter, som borde anläggas
vid avgörande av ett för en stor bygd så viktigt beslut, som nedläggande av
dess hittills viktigaste kommunikationsled.

Även järnvägsstyrelsen, riksgäldsfullmäktige och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hava tillstyrkt att driften provisoriskt upprätthålles med statligt
bistånd.

Förevarande bemyndigande avser endast ett provisoriskt säkerställande av
driften i avvaktan på ett mera definitivt avgörande av frågan hur framdeles
bör med denna järnvägsenhet förfaras. Med tillstyrkande av propositionen
hemställer utskottet,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit medgiva järnvägsstyrelsen
att med Falkenbergs järnvägsaktiebolag träffa
överenskommelse örn trafikering intill den 1 juli 1940 genom
statens järnvägars försorg av den bolaget tillhöriga järnvägen
mellan Falkenberg och Limmared.

Stockholm den 24 mars 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gränebo, Asplund, Nilsson i Landeryd, Bergström,
Gustafsson i Benestad, Andrén, Lindström, Nilsson i Fredriksfält, Carlström, Andersson
i Rixö, Bergman och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Eriksson i Stockholm, Danielsson,
Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge, Ward,
Lindberg i Umeå, Olsson i Staxäng och De Geer i Hanaskog.