Statsutskottets utlåtande Nr 83.
3
Nr 83.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1939 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående
statsförvärv av den Mjölby—Hästholmens nya
järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen Mjölby—
Hästholmen.
(4:e avd.)
I en den 17 februari 1939 dagtecknad proposition, nr 94, har Kungl, Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att den
Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen mellan
Mjölby och Hästholmen må förvärvas och införlivas med statens järnvägar i
huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna grunder.
Av den i ärendet lämnade utredningen framgår, att Mjölby—Hästholmens
järnväg, vilken är normalspårig samt har en längd av 31.5 kilometer, såvitt
nu kan bedömas, saknar ekonomiska förutsättningar att för framtiden
drivas såsom enskild järnväg. Sedan regleringen av bolagets skuld till
staten företogs år 1927, varigenom statens fordran hos bolaget nedskrevs med
1,192,486 kronor 74 öre till 380,000 kronor, har något överskott å bolagets
järnvägsrörelse icke uppstått, därest hänsyn tages till det belopp, som författningsenligt
skall avsättas till förnyelsefonden. Den annuitet å 5 procent av
det nedskrivna statslånet, vilken under de fem första åren skulle beräknas
å endast 100,000 kronor, har bolaget kunnat erlägga blott för åren 1927—1929.
Från och med år 1930 har ingen inbetalning skett.
I den uppkomna situationen hava beträffande möjliga åtgärder till förevarande
kommunikationsfrågas lösning övervägts tre olika möjligheter, nämligen
driftens nedläggande å banan och trafikens överförande till landsvägen, järnvägens
övertagande av annat enskilt företag och slutligen statens förvärvande
av järnvägen och driftens upprätthållande genom statens järnvägar. Departementschefen,
som funnit sig böra förorda den sistnämnda lösningen, har anfört
bland annat följande.
Beträffande det förstnämnda alternativet har framhållits, att de med driftens
nedläggande förbundna olägenheterna visserligen icke äro så stora, att denna
utväg redan på grund därav måste anses ligga utanför de åtgärder, som förtjäna
att praktiskt övervägas. I förhållande till de offer, som trafikens fortsatta
upprätthållande kräver, finner jag emellertid i likhet med såväl fullmäktige
i riksgäldskontoret som järnvägsstyrelsen nämnda olägenheter, bland
annat i form av fraktfördyring, så betydande, att jag icke anser mig kunna
tillstyrka järnvägsdriftens nedläggande. Icke heller utredningsmännen hava
förordat en dylik utväg.
I fråga om de två föreliggande alternativa utvägarna för driftens fortsatta
upprätthållande anser jag i likhet med järnvägsstyrelsen, att järnvägens över
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 83.
Utskottet.
tagande av annat enskilt företag är ur samhällelig synpunkt mindre fördelaktigt
än dess övertagande av staten. De två järnvägsföretag, som kunna
ifrågakomma för övertagande av Mjölby—Hästholmens järnväg, nämligen
Mellersta Östergötlands järnvägars aktiebolag och Hjo-Stenstorps järnvägsaktiebolag,
äro, såsom järnvägsstyrelsen påpekat, båda smalspåriga, varför
någon driftsgemenskap med den normalspåriga Mjölby—Hästholmens järnväg
svårligen kan med fördel åstadkommas. Därtill kommer, vad Mellersta Östergötlands
järnvägar angår, den omständigheten, att dessas trafikutbyte med
nu ifrågavarande järnväg är ringa och att någon intressegemenskap på grund
härav icke förefinnes, samt i fråga örn Hjo—Stenstorps järnväg att denna
saknar direkt anknytning till Mjölby—Hästholmens järnväg.
För driftens övertagande av statens järnvägar talar icke blott den gemensamma
spårvidden utan ännu mera den omständigheten, att den övervägande
delen av järnvägens godstrafik framföres jämväl å statens järnvägar. Vid
driftens nedläggande torde på grund härav en del av den trafik som tillföres
statens järnvägar från Mjölby—Hästholmens järnvägs trafikområde, komma
att bortfalla, liksom även det bidrag, som järnvägen nu lämnar till förvaltningen
av Mjölby station. Järnvägsstyrelsen finner det därför ovisst, huruvida
driftens upprätthållande genom statens järnvägar är ekonomiskt ofördelaktigare
än järnvägens nedläggande.
Vid ett övervägande av olika på frågan inverkande förhållanden har jag
funnit mig böra tillstyrka, att banan förvärvas av staten och överlämnas
till järnvägsstyrelsen för driftens fortsatta upprätthållande genom styrelsens
försorg.
Beträffande sättet för järnvägens övertagande föreslås, att järnvägen, i likhet
med vad som skedde i fråga örn järnvägarna Sala—Gysinge—Gävle och
Uppsala—Enköping skall förvärvas på exekutiv väg.
Med hänsyn till ovissheten om samtrafiksvägarna efter banans införlivning
med statsbanenätet anses frågan om förvaltningsformen för järnvägen efter
dess övertagande av staten såtillvida böra lämnas öppen, att det överlåtes åt
Kungl. Majit att bestämma tidpunkten för inkorporeringen, och att järnvägen,
intill dess beslut härom fattats, förvaltas jämlikt bestämmelserna i Kungl.
Maj:ts brev den 28 november 1924. Enligt dessa regler skall av staten övertagen
enskild järnväg förvaltas på sätt, som örn den fortfarande vore enskild
järnväg.
Med tillstyrkande av Kungl. Majlis förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att den Mjölby—-Hästholmens nya
järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen mellan Mjölby och Hästholmen
må förvärvas och införlivas med statens järnvägar i
huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 17
februari 1939 angivna grunder.
Stockholm den 21 mars 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 82.