20
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
Nr 60.
Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utläggande
av vissa statsgruvefält inom Västerbottens
län.
(lia avd.)
I proposition nr 34 har Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden föreslagit riksdagen
besluta, att de områden, som omförmälas i Sveriges geologiska undersöknings
i samma statsrådsprotokoll anmälda skrivelse den 13 december 1938
med i skrivelsen och, genom heldragna röda linjer, å en statsrådsprotokollet
bilagd karta utmärkta gränser må förklaras vara statsgruvefält under benämning
Remdalens respektive Daningens statsgruvefält.
Gruvestadgan den 16 maj 1884 innehåller i 3 §, sådan denna lyder enligt
lag den 12 augusti 1910 (nr 89), bland annat bestämmelse örn att inmutning
ej må ske å sådan kronojord, som genom beslut av Konung och riksdag förklarats
skola utgöra statsgruvefält. I dylik ordning hava sedermera utlagts
dels inom Norrbottens län ett flertal statsgruvefält, dels inom Västerbottens
län två statsgruvefält, benämnda Stekenjokks och Remdalens statsgruvefält.
Vidare föreskrives i lagen den 28 april 1926 (nr 88) om inskränkning i
rätten till inmutning inom vissa län, att inom Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län inmutning för annans än kronans räkning ej utan Konungens
för särskilt fall givna tillstånd må ske å kronojord, som ej innehaves under
ständig besittningsrätt eller är anslagen till boställe.
Genom gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), vilken träder i kraft den 1
januari 1940, upphävas såväl 1884 års gruvestadga som även förenämnda
lag av den 28 april 1926. I gruvlagen föreskrives emellertid under 5 §, bland
annat, att inmutningspunkten icke må vara belägen å, ej heller inmutat område
omfatta område, som genom beslut av Konung och riksdag förklarats
skola utgöra statsgruvefält; dock att vad sålunda stadgats ej skall äga tilllämpning,
där inmutning sökes för kronans räkning.
I anslutning till utfärdandet av gruvlagen uppdrog Kungl. Majit den 17
juni 1938 åt kommerskollegium att verkställa utredning och inkomma med
förslag rörande de åtgärder, som från Kungl. Majits sida kunde vara påkallade
av sagda lag, vilket uppdrag förklarades bland annat även skola avse
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
21
undersökning om och i vad mån ytterligare områden å kronojord borde före
lagens ikraftträdande förklaras utgöra statsgruvefält.
Den 29 december 1938 har kommerskollegium avgivit utlåtande i anledning
av uppdraget samt därvid, bland annat, överlämnat ett från Sveriges
geologiska undersökning införskaffat yttrande av den 13 i samma månad
rörande statsgruvefälten.
Sveriges geologiska undersökning, som inledningsvis framhållit, att frågan
örn avsättande av ytterligare statsgruvefält för närvarande torde kunna begränsas
till Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, har på anförda
skäl i första rummet föreslagit, att Remdalens statsgruvefält utvidgades och
att fältets nya gränser bleve: i söder en ostvästlig linje från triangelpunkten
943.4 i Tjåkkolamassivet till toppen punkt 1,065 i Skaitonåje; i väster en
linje från sistnämnda punkt utdragen rakt norrut över toppen 1,104 i Fasovardo
till riksgränsen, som sedan skulle utgöra nordgräns från nämnda skärningspunkt
till riksröset nr 207; i öster skulle gränsen bildas av en linje från
sagda riksröse över triangelpunkten 992 i Raurovardo och toppen punkt 1,007
i Ruotamavardo till triangelpunkten 943.4 i Tjåkkola. Gränserna vore med
röda linjer angivna på en yttrandet bilagd karta. I andra rummet, och med
en viss tvekan, har geologiska undersökningen föreslagit ett mindre statsgruvefält
omkring de cirka 1 3U mil nordligare belägna Daningen-förekomsterna.
Såsom dettas gränser föresloges: i väster riksgränsen från en punkt i denna,
belägen 1 kilometer söder om riksröset nr 208 samt till den punkt 3U kilometer
norr om samma röse, där riksgränsen skure inflödet från Norge (Rotvaselven)
till Darbmosjön; i norr föresloges gränsen följa nämnda inflöde
samt Darbmosjöns norra strand till avloppsälvens utflöde ur sjön
cirka 5,600 meter öster om riksgränsen; såsom gräns åt sydost föresloges en
linje dragen från sistnämnda punkt till sydspetsen av den lilla sjön Guotelesjaure
på kartan, samt slutligen såsom sydgräns en linje dragen från sistnämnda
punkt till den först angivna punkten i riksgränsen 1 kilometer söder
om riksröset nr 208. Kartan utmärkte de angivna gränserna för Daningens
statsgruvefält.
Kommerskollegium har framhållit följande:
Kollegium delade den av geologiska undersökningen uttalade åsikten, att
man i förevarande sammanhang knappast torde hava anledning att närmare
granska förhållandena annat än i de tre nordligaste länen, då någon principiell
förändring icke inträdde i kronans ställning till inmutning å kronojord
i övriga delar av riket i och med den nya gruvlagens ikraftträdande.
Varken i avseende på Jämtlands eller Norrbottens län hade under senare
år några omständigheter tillkommit, som nu kunde föranleda förslag till
en utvidgning av där tidigare till statsgruvefält avsatta områden. Vad beträffade
Västerbottens län ansåge sig kollegium kunna ansluta sig till geologiska
undersökningens åsikt, att det icke för närvarande vore behövligt att
inom nedre delen av länet, det s. k. Skelleftefältet, avsätta något område .såsom
statsgruvefält, då de kända eller förmodade malmfyndigheterna torde
få anses i betryggande omfattning skyddade genom utmål och inmutningar.
Däremot syntes de nya fynd, som gjorts i fjällen inom Vilhelmina socken,
böra föranleda utvidgning av statsgruvefälten därstädes.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
Det av geologiska undersökningen framlagda förslaget till nya gränser för
Remdalens statsgruvefält biträddes av kollegium. Det i andra hand ifrågasatta
Daningens statsgruvefält syntes visserligen icke, med den kännedom
man för närvarande hade om därinom förefintliga malmer i fast klyft, vara
av nämnvärd betydelse, men undersökningarna vore icke ännu avslutade och
anmärkningsvärda blockfynd ingåve förhoppning om anträffande av ytterligare
malmer. Då något enskilt intresse icke torde kunna anses bliva lidande
på att området ifråga avsattes till statsgruvefält, funne sig kollegium
kunna ansluta sig även till detta förslag.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Det torde vara angeläget att, innan lagen den 28 april 1926 om inskränkning
i rätten till inmutning inom vissa län upphör att gälla i och med gruvlagens
ikraftträdande den 1 januari 1940, statsmakterna tillse, att såsom
statsgruvefält avsatts sådana områden inom de tre nordligaste länen, vilka
med hänsyn till statens intressen anses böra undantagas från enskild inmutningsverksamhet.
Även örn flertalet ansökningar örn tillstånd till inmutning
enligt 1926 års lag av Kungl. Maj:t bifallits, lärer nämligen förefintligheten
av inmutningsförbudet hava avhållit eventuella spekulanter från att begära
tillstånd beträffande områden, där staten har aktuella gruvintressen. Enligt
den utredning, som för ändamålet verkställts och för vars resultat jag nyss
redogjort, påkallas kompletteringar av de nuvarande statsgruvefälten för
närvarande endast inom Vilhelmina socken av Västerbottens län. Där skulle
invid gränsen mot Norge dels Remdalens statsgruvefält givas ett betydligt
utvidgat område, dels norr därom utläggas ett nytt statsgruvefält, benämnt
Daningens statsgruvefält. Jag biträder de sålunda framlagda förslagen. Efter
vad jag inhämtat utgöra båda områdena kronoöverloppsmark. Ett topografiskt
kartblad, varå det föreslagna nya statsgruvefältets gränser samt, beträffande
Remdalens statsgruvefält, såväl den nuvarande (med streckad linje)
som den föreslagna nya sträckningen i huvudsak angivas, torde i avtryck
få bifogas statsrådsprotokollet.
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att riksdagen må besluta, att de områden, som omförmälas
i Sveriges geologiska undersöknings av departementschefen i
statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 12 januari
1939 anmälda skrivelse den 13 december 1938 med i skrivelsen
och, genom heldragna röda linjer, å samma statsrådsprotokoll
bilagd karta utmärkta gränser må förklaras vara statsgruvefält
under benämning Remdalens respektive Daningens
statsgruvefält.
Stockholm den 3 mars 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Närvarande: se under utlåtandet nr 55, dock alt i stället för herr Magnusson i Kalmar
deltagit i behandlingen herr Asplund.
Statsutskottets utlåtande Nr 00.
23
Reservation
av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Nilsson i
Landeryd, Magnusson i Skövde och Lundberg, vilka ansett, att utskottets
ifrågavarande förslag bort haft följande lydelse:
»I motiveringen till 1938 års gruvlag framhålles, bland annat, att det är ett
viktigt intresse, att malmletningen fortgår i oförminskad omfattning och att
denna med ofta betydande ekonomiska risker förenade upptäckarverksamhet
väsentligen bör anförtros åt enskildas initiativ och företagsamhet. Såsom ett
väsentligt syfte med den nya gruvlagen angavs därför, att den borde givas
sådan läggning, att den i tillräcklig grad uppmuntrade den enskilda malmletningen.
Med denna motivering kom departementschefen i likhet med
gruvlagstiftningskommittén, gruvlagstiftningssakkunniga och socialiseringsnämnden
till det resultat, att inmutningsrätten borde bibehållas och att någon
övergång till koncessionssystem ej borde ske.
En konsekvens av denna uppfattning synes utskottet vara, att ett undandragande
av vissa områden från den enskilda malmletningen genom deras
utläggande till statsgruvefält endast bör förekomma i undantagsfall, då särskilda
skäl därför kunna anföras, t. ex. för att skydda fyndigheter, som av
malmpolitiska eller andra skäl anses böra läggas i reserv. Statsgruvefälten
böra endast omfatta i möjligaste mån begränsade områden. Det må framhållas,
att staten vid sin malmletningsverksamhet har, i likhet med vad som
gäller för enskilda, att skydda gjorda fynd genom inmutning och vederbörlig
utmålsläggning.
I den nu föreliggande propositionen har förslagits, att tvenne områden,
nämligen Remdalens- och Daningenområdena förklaras såsom statsgruvefält.
Vad Daningenområdet beträffar har, på sätt av propositionen framgår, Sveriges
geologiska undersökning med viss tvekan föreslagit, att nämnda område
utlägges till statsgruvefält. Kommerskollegium har uttalat, att fältet
visserligen icke, med den kännedom man för närvarande har om inom detsamma
förefintliga malmer i fast klyft, synts vara av nämnvärd betydelse,
men dock anslutit sig till förslaget, då något enskilt intresse icke torde kunna
anses bliva lidande på att området avsättes till statsgruvefält. Med hänsyn
till denna uppenbara tveksamhet hos vederbörande myndigheter och
under hänvisning till vad ovan i principfrågan anförts finner utskottet vägande
skäl tala för att Daningenområdet icke varder utlagt till statsgruvefält.
Vidkommande däremot Remdalsområdet föreligger här icke samma förhållande,
då ifrågavarande område redan genom beslut av 1921 års riksdag
blivit avsatt såsom statsgruvefält och det föreliggande förslaget allenast innebär
en utvidgning av fältets gränser.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 60.
Under åberopande av det anförda, får utskottet hemställa,
att riksdagen må i anledning av föreliggande proposition
besluta, att ett område, som omförmäles i Sveriges geologiska
undersöknings av departementschefen i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 12 januari 1939 anmälda skrivelse
den 13 december 1938 med i skrivelsen och, genom
heldragna röda linjer, å samma statsrådsprotokoll bilagd karta
utmärkta gränser må förklaras vara statsgruvefält under
benämning Remdalens statsgruvefält.»
397432. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.