Statsutskottets utlåtande Nr 37-
l
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1989 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition med förslag
lill tilläggsstat för budgetåret 1938/39 gjorda framställning
örn anslag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
1 propositionen nr 2 med förslag lill tilläggsstat för budgetåret 1938/39
bär Kungl. Majit under femte huvudtiteln (bilaga 6, sid. 74 oell 75 av det
vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över socialärenden) föreslagit
riksdagen att till Bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning m. m. å
tilläggsstat för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 500,000
kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
1 enlighet med humanitetens bud har vårt land, i likhet med en del andra
länder, under senare år mottagit ett antal flyktingar. Med hänsyn till våra
egna medborgares intressen har tillströmningen dock måst begränsas.
Antalet flyktingar, som vistas i landet, torde också vara relativt litet i förhållande
till antalet i vissa andra länder. Enligt en av socialstyrelsen gjord
beräkning lära den 1 november 1938 ha funnits lägst 1,800 och högst 2,300
flyktingar i landet. Antalet torde sedan dess ha vuxit, och man måste räkna
med en ytterligare ökning.
En del av flyktingarna lia här kunnat finna arbetsanställning eller på annat
sätt själva ordna sin försörjning. Andra lia för sitt uppehälle blivit beroende
av understöd från enskilda personer eller organisationer. Frånsett
vissa anslag av lotterimedel till de s. k. intellektuella flyktingarna har staten
hittills icke bidragit till flyktingarnas försörjning. Med hänsyn till det växande
antalet av dessa synes det emellertid rimligt, att staten stöder det uppoffrande
arbete, som enskilda personer och organisationer utföra på detta område.
Jag förordar därför, att ett anslag på 500,000 kronor för ändamålet
äskas av riksdagen.
Anslagets användande torde få bli beroende på Kungl. Majlis prövning
från fall till fall. Det bör kunna användas dels för direkta bidrag till flyktingarnas
uppehälle här, dels för att bereda vissa flyktingar tillfälle till yrkesutbildning
och dels för att underlätta avresa härifrån till annat land för
flyktingar, sorn där kunna finna utkomst. Vid anslagets användande bör
tillses, att statens bidrag icke tages till intäkt för inskränkning i den enskilda
hjälpverksamheten.
I samband med Kungl. Majlis förevarande förslag bar utskottet till behandling
upptagit
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 172, inom första kammaren
av herr It. Lindström och den andra, nr 349, inom andra kammaren
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 samt. Nr 37-
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 37.
av fröken K. Hesselgren och fru R. Gustafson, vari hemstälits, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
1. att sådana direktiv för socialstyrelsens verksamhet måtte utfärdas,
att större möjlighet beredes för svenskar att hit inbjuda av andra staters raspolitik
hotade människor, särskilt i sådana fall, då nära släktskaps- eller
vänskapsband föreligga eller då det gäller arbete inom område, där det i
Sverige råder brist på arbetskraft;
2. att från statens sida lämpliga åtgärder vidtagas för att underlätta den
frivilliga flyktinghjälpens effektivisering och inbördes samverkan;
3. att det utrönes huruvida det kan befinnas lämpligt och genomförbart
att i vissa svenska hamnstäder upprätta upptagningsanstalter eller främlingshärbärgen
för flyktingar och huruvida i samband därmed kuratorer för
flyktinghjälpen anställas, samt att Kungl. Majit måtte vidtaga de åtgärder,
vartill en dylik prövning kan leda; samt
4. att föreskrifter för utlänningsnämnden avfattas så att större möjlighet
till prövning av de individuella fallen gives genom vederbörande flyktings
personliga inställelse hos nämnden i och för muntlig kommunikation;
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 201, inom första kammaren
av herrar Ö. Undén och K. Schlyter, samt den andra, nr 292, inom
andra kammaren av herr Å. Holmbäck, vari hemställts, att riksdagen måtte
vid beviljandet av det anslag till flyktinghjälp, som av Kungl. Majit äskats,
uttala sig för en positiv flyktingpolitik i enlighet med i motionerna framställda
önskemål:
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena, nr 202, inom första
kammaren av herrar E. von Heland och W. Egnell samt den andra, nr 211,
inom andra kammaren av herr O. Wallén, vari hemställts, att riksdagen ville,
med avslag på Kungl. Majits förslag, besluta att där avsedda medel,
500,000 kronor, anslås för utbildning av lämpliga småbrukare till yrkesmän
särskilt byggnadsarbetare i anslutning till vad som av verkstadsutredningen
avsetts.
I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna I: 172, 201 och 202.
UMottet. I betraktande av de speciella omständigheter, som föreligga, anser utskottet
i likhet med departementschefen rimligt, att staten stöder det uppoffrande
arbete, som enskilda personer och organisationer utföra på ifrågavarande
område. Utskottet tillstyrker därför, att medel ställas till Kungl. Majits förfogande
för att användas som bidrag till flyktingars uppehälle i och avresa
från Sverige ävensom i de fall, där så kan befinnas ändamålsenligt, till beredande
av yrkesutbildning åt dem. Utskottet önskar härvid särskilt understryka
angelägenheten av att anslagets användning så avväges och utformas,
att statens bidrag icke tages till intäkt för inskränkning i den enskilda
hjälpverksamheten. Mot det för ändamålet äskade beloppet har utskottet
intet att erinra.
Av det anförda framgår, att utskottet icke kan tillstyrka bifall till motio -
Statsutskottets utlåtande Nr 37.
3
lierna 1:202 och 11:277, i vad dessa yrka avslag å Kungl. Maj:ts förslag.
Den i samma motioner väckta frågan örn anslag till utbildning av för ändamålet
lämpade jordbrukare till yrkesmän synes utskottet beaktansvärd men
torde icke vara av beskaffenhet att böra prövas i förevarande sammanhang.
Vad härefter angår motionerna I: 172 och 201 samt 11:292 och 349 vill
utskottet icke bestrida, att skäl kunna anföras för vidtagande av åtgärder i
de syften, som motionerna avse. Utskottet är emellertid icke berett att på
grundval av föreliggande utredning göra något positivt uttalande i hithörande
frågor, på sätt i motionerna yrkats. Ett sådant uttalande synes utskottet
icke heller direkt påkallat, då man torde kunna utgå från att Kungl. Majit har
sin uppmärksamhet riktad på behovet av en praktisk organisering av flyktinghjälpen
och hinder icke lärer föreligga för Kungl. Maj:t att vidtaga de
åtgärder, som efter verkställd prövning må kunna befinnas ändamålsenliga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å herrar von Helands och Egneils samt herr
Walléns motioner (1:202 och 11:277), till Bidrag till flyktingars
uppehälle, yrkesutbildning m. m. å tilläggsstat för
budgetåret 1938/39 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor;
II:o) att övriga i ämnet väckta motioner (1:172 och 201
samt II: 292 och 349) må anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 17 februari 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Andersson i Fältenborg,
Pauli, Andrén, Lindström, Nilsson i Fredriksfält, Magnusson i Kalmar, von Heland, Andersson
i Rixö, Nisser och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Håstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson
i Grönvik, Eriksson i Stockholm, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Isacsson,
Weijne, Lundberg, Bergvall och Hansson i Rubbestad.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 37.
Reservationer:
1) av henar Andrén, Nisser, Domö, Magnusson i Skövde och Lundberg,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
Utskottet ansluter sig av humanitära skäl till tanken på att medel ställas
lill Kungl. Maj:ts förfogande för att användas sorn bidrag till flyktingars uppehåll
i och avresa från Sverige. Ehuru utredning icke förebragts rörande
medelsbehovets omfattning torde kunna antagas att behovet är relativt begränsat,
dels på grund av myndigheternas befogade krav på ekonomiska garantier
beträffande hitkomna flyktingars försörjningsmöjligheter och dels i
anledning av nödvändigheten att vid mottagandet av flyktingar iakttaga försiktighet
och återhållsamhet på grund av flyktingsproblemens ömtåliga natur.
I propositionen förutsättes, att flyktingar även skola erhålla yrkesutbildning.
Att med statsmedel bereda flyktingarna speciell yrkesutbildning synes
utskottet icke lämpligt. Då man måste förutsätta, att flyktingarna —
bortsett från enskilda fall — skola, så snart tillfälle därtill gives, åter utvandra
ur landet, varvid man som regel icke torde kunna bedöma deras
framtida yrkesmöjligheter i annat land, synas i dessa fall tillräckliga skäl
icke motivera att de av statsmedel beredas särskild yrkesutbildning. Det
synes för övrigt värt synnerligt beaktande att, därest flyktingar, efter här
i landet erhållen yrkesutbildning, skulle i nämnvärd utsträckning kvarstanna
— och tillräckliga garantier häremot finnas icke — så skulle detta kunna
medföra allvarliga konsekvenser samt onödigtvis skapa för vår arbetsmarknad
ömtåliga och svårlösta problem. Någon plan för hur yrkesutbildningen
för flyktingar skulle anordnas synes överhuvud icke föreligga. På grund
av förut angivna skäl har utskottet icke kunnat tillstyrka att anslaget i fråga
användes till yrkesutbildning.
Utskottet vill framhålla, att den prövning och kontroll över medlens behöriga
användning, som skall tillämpas vid statlig hjälpverksamhet för
svenska medborgare, är nödvändig även beträffande flyktingarna och kan
uppnås endast örn verksamheten omhänderhaves av härför lämpade statliga
eller kommunala organ.
Av det anförda framgår, att utskottet icke kan tillstyrka bifall till motionerna
I: 202 och II: 277, i vad dessa yrka avslag å Kungl. Maj:ts förslag.
Den i samma motioner väckta frågan örn anslag till utbildning av för ändamålet
lämpade jordbrukare till yrkesmän synes utskottet beaktansvärd
men torde näppeligen vara av beskaffenhet att böra prövas i förevarande
sammanhang.
Vad härefter angår motionerna 1: 172 och 201 samt 11:292 och 349, kan
utskottet, även örn en bättre organisation av den nu ofta tämligen lösligt
ordnade flyktinghjälpen synes utskottet önskvärd, icke tillstyrka bifall till
desamma, då frågan därom bör upptagas i samband med ändring av utlänningslagen.
Statsutskottets utlåtande Nr 37.
5
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
l:o) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna I: 202 och II: 277, i vad
dessa avse anslagsfrågan, till Bidrag till flyktingars uppehälle
i och avresa från Sverige å tilläggsstat för budgetåret 1938/
39 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
500,000 kronor;
II:o) att motionerna 1:202 och 11:277, i den mån de icke
behandlas under I:o), ävensom motionerna I: 172 och 201
samt II: 292 och 349 må anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört.
2) av herrar Nilsson i Fredriksfält, von Heland, Svensson i Grönvik och
Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottet icke bort tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag, i vad det avser anslagets användning till yrkesutbildning åt
flyktingar, samt att utskottets utlåtande förty bort hava följande lydelse:
»I betraktande---(= utskottet) —--från Sverige. Utskottet
önskar —--(= utskottet) — — — hemställa,
I:o) att riksdagen---till Bidrag till flyktingars up
pehälle
i och avresa från Sverige å tilläggsstat — — —
500,000 kronor;
II:o) att övriga —---ovan anfört.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami.
Nr 37.
2