Statsutskottets utlåtande Nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 31 januari 1939 kl. 1 e. m,
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställning under kapitalbudgeten
i fråga om överföring till statens allmänna
fastighetsfond av vissa fastigheter m. m.
(4:e avd.)
I statsverkspropositionen för budgetåret 1939/40 under rubriken Kapitalinvesteringar
hava i bilaga 5 till Kapitalbudgeten behandlats vissa frågor
rörande överföring till statens allmänna fastighetsfond av vissa å allmänna
familjepensionsfonden samt militära tjänstepensionsfonden redovisade fastigheter
lii. m. (jämför statsrådsprotokollet över finansärenden den 4 januari
1939, bilaga till statsverkspropositionen sid. 1—4).
I samband med den nu i huvudsak genomförda nyreglering av den statliga
pensioneringen, vid vilken staten övertagit den tidigare av enskilda kassor
omhänderhavda tjänste- och familjepensioneringen, ha med dessa kassor
träffats överenskommelser innebärande, bland annat, att till staten skulle
överföras kassornas för pensioneringen avsedda tillgångar. Dessa tillgångar
äro nu upptagna till redovisning å statliga pensionsfonder under statskontorets
förvaltning. I samband med kapitalregleringen per den 30 juni 1938
ha pensionsfonderna erhållit karaktären av särskilda kapitalfonder.
När de enskilda pensionskassornas fonder övergingo till statlig administration,
skedde ingen omvandling av tillgångarna i likvida medel. Statskontoret
övertog sålunda de kapitalobjekt i vilka kassornas fonder vid tidpunkten
för överlåtelsen voro investerade. Sedermera ha givetvis vissa omplaceringar
ägt rum. Bland annat ha dessa åsyftat att anpassa fondbehållningarnas
investering efter eljest vid den statliga fondförvaltningen tillämpade
principer.
I skrivelse den 29 november 1938 har nu statskontoret hemställt, att två
fastigheter i Stockholm, den ena bokförd å militära tjänstepensionsfonden
till ett värde av 80,000 kronor och taxerad till 275,000 kronor (fastigheten
nr 9 kvarteret Milon med adress Munkbron nr 7), den andra bokförd å allmänna
familjepensionsfonden till ett värde av 920,000 kronor och taxerad
till 1,120,000 kronor (fastigheten nr 3 kvarteret Kungl. Trädgården med
adress Västra Trädgårdsgatan nr 4), måtte ställas under byggnadsstyrelsens
vård och förvaltning och i samband därmed upptagas till redovisning å byggnadsstyrelsens
delfond av statens allmänna fastighetsfond. Som skäl för
denna sin hemställan har statskontoret anfört, att fastigheterna, enligt vad
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 27. 1
Statsutskottets utlåtande Nr 27.
ämbetsverket från byggnadsstyrelsen under hand inhämtat, lämpligen lära
kunna utnyttjas för statsverkets eget behov.
Departementschefen har i denna fråga anfört följande.
Såsom närmare utvecklades i statsverkspropositionen till fjolårets riksdag
ha de statliga pensionsfonderna karaktären av rena finansfonder. De äro
sålunda att bedöma såsom kapitaltillgångar, vilka vidmakthållas uteslutande
såsom statliga inkomstkällor. Med hänsyn bland annat till de höga förvaltningskostnaderna
framstå fastigheter i regel som mindre lämpliga placeringsobjekt
för sådana fonder. I den mån investeringar av denna art för
närvarande förekomma inom pensionsfonderna, kan därför en avveckling
övervägas. Vid en sådan avveckling böra de fastigheter som äro lämpade för
statsverkets eget behov överföras till statens allmänna fastighetsfond eller
eventuellt annan fond avsedd även för redovisning av byggnader disponerade
för statliga ändamål.
Den nu ifrågasatta överföringen till fastighetsfonden av två fastigheter,
vilka enligt byggnadsstyrelsens mening äro ägnade att tillgodose framlida
statliga lokalbehov, synes mig lämpligen böra komma till stånd. Tvekan
kan emellertid råda om det sätt, varpå överflyttningen finansiellt bör utformas.
Genom en omföring av tillgångarna från pensionsfonderna till fastighetsfonden
vid sidan av budgeten skulle behållningen å förstnämnda fonder
tydligen i motsvarande mån minskas. Behållningen å respektive fonder
skulle däremot lämnas orubbad, för den händelse särskilda investeringsanslag
anvisades under fastighetsfonden för frigörande av tillgångarna ifråga
från pensionsfonderna.
Till stöd för valet av sistnämnda form för överföringen kan för allmänna
familjepensionsfondens del synas tala, att de från de enskilda familjepensionskassorna
övertagna fondmedlen ansetts böra bibehållas såsom en kapitaltillgång,
vars avkastning skulle begagnas för statens utgifter för familjepensioneringen
(jfr bankoutskottets utlåtande nr 75 vid 1936 års riksdag).
Sedan riksdagen godkänt allmänna familjepensionsfondens omvandling till
en statlig kapitalfond, vars avkastning tillföres driftbudgeten utan bindning
vid visst utgiftsändamål, kan det emellertid icke anses stridande mot detta
standpunktstagande att vissa å fonden redovisade tillgångar utan ersättning
överflyttas till redovisning å en annan statlig kapitalfond.
Något investeringsanslag under fastighetsfonden torde sålunda icke erfordras
för realiserandet av statskontorets här behandlade förslag. Med hänsyn
till ärendets betydelse för bedömningen av anslagsbehovet under fastighetsfonden
har jag likväl ansett mig böra anmäla det i detta sammanhang.
För den händelse riksdagen ej riktar erinran mot den här uttalade uppfattningen,
torde jag senare få framlägga förslag örn ^värdering på fastighetsfonden
av här ifrågavarande byggnader.
I anslutning härtill har departementschefen även berört vissa framställningar
från statskontoret om bemyndigande att försälja tvenne fastigheter,
ingående bland allmänna familjepensionsfondens tillgångar, nämligen dels
fastigheten nr 14 och 17 i kvarteret Sheldon i Karlskrona, dels ock fastigheten
nr 22 i kvarteret Fiskaren större i Stockholm.
Beträffande dessa fastigheter har statskontoret lämnat vissa upplysningar
i skrivelser den 15 november och den 15 december 1938, vilka i huvudsak
återgivits i statsrådsprotokollet (sid. 3 och 4), till vilket utskottet tillåter sig
hänvisa.
Statsutskottets utlåtande Nr 27.
3
Departementschefen har i här ifrågavarande avseende anfört följande.
Enligt regeringsformen § 77 må Konungen icke utan riksdagens samtycke
avhända kronan någon dess fasta egendom. Det kan med hänsyn därtill anses
tveksamt, huruvida de av statskontoret föreslagna försäljningarna kunna
ske utan riksdagens medverkan. Härvid bör emellertid beaktas, att ifrågavarande
fastigheter uteslutande äro att betrakta såsom ur statsverkets synpunkt
tillfälliga och av Kungl. Maj :t och riksdagen aldrig prövade placeringar
av de till allmänna familjepensionsfonden överförda enskilda fondtillgångarna.
En försäljning av fastigheter av denna karaktär i syfte att anpassa
fondplaceringen efter eljest tillämpade regler för investering av finansfonderna
kan knappast anses falla under den grundlagsbestämmelse varom här
erinrats. Hinder hade tydligen icke mött att, örn så befunnits lämpligt, i
samband med övertagandet av familjepensionskassornas tillgångar föreskriva,
att dessa, i den mån de voro investerade i fast egendom, av kassorna
skulle överlåtas frigjorda från denna placering. Utan särskilt riksdagens beslut
bör Kungl. Maj :t under dessa omständigheter kunna lämna det av statskontoret
äskade medgivandet. I avbidan på det uttalande från riksdagens
sida, vartill ärendet må giva anledning, torde likväl den slutliga prövningen
av statskontorets förevarande framställningar böra tills vidare anstå.
Enligt från statskontoret under hand inhämtad uppgift skulle efter vidtagande
av ovan berörda åtgärder endast två fastigheter fortfarande finnas
bokförda å de statliga pensionsfonderna, nämligen dels fastigheten nr 14 i
kvarteret Arbetaren med adress Fridhemsgatan 38 och dels fastigheten nr 3
i kvarteret Flaggen med adress Folkungagatan 136—138, båda i Stockholm.
Framställning örn försäljning av den förra fastigheten har redan avlåtits till
Kungl. Maj:t medan någon åtgärd i avseende å den senare fastigheten för
närvarande icke är aktuell.
Av det anförda framgår, att, på sätt vid föregående års riksdag beslutats,
de statliga pensionsfonderna erhållit karaktär av rena finansfonder och att
de måste betraktas såsom kapitaltillgångar, avsedda att vidmakthållas allenast
såsom statliga inkomstkällor. Departementschefen har med hänsyn
till de betydande förvaltningskostnader, som i allmänhet äro förenade med
placeringen av fondernas medel i fastigheter, ansett lämpligt, att en avveckling
av fondernas fastighetsplaceringar överväges. I föreliggande framställning
från departementschefen har ifrågasatts, att vissa av de fastigheter,
vilka nu ingå i pensionsfondernas kapitalredovisning och vilka enligt byggnadsstyrelsens
mening äro ägnade att tillgodose framlida statliga lokalbehov,
skulle överflyttas till fastighetsfonden, medan åter vissa andra skulle försäljas.
Ifrågavarande placeringar hava allenast betraktats såsom varande
av tillfällig natur och hava till fonderna överförts i samband med att fonderna
övertagit vissa enskilda fondtillgångar, som i samband med pensionsväsendets
omläggning tillförts de statliga pensionsfonderna.
I fråga om ovan först nämnda fastigheter skulle icke erfordras annan åtgärd
än alt de framdeles upplogos till redovisning å statens fastighetsfond
därest icke ersättning för övertagandet ansåges böra beredas pensionsfonderna,
i vilket fall ett investeringsanslag måste anvisas å fastighetsfonden,
Utskottets
yttrande.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 27.
vilket departementschefen emellertid icke funnit nödvändigt. Beträffande
de fastigheter, om vilkas försäljning statskontoret gjort framställning, skulle
enligt departementschefen anses kunna råda viss tvekan huruvida en försäljning
skulle kunna utan riksdagens samtycke äga rum. Själv har departementschefen
stannat vid den åsikten, att Kungl. Majit torde kunna utan
riksdagens hörande lämna medgivande till försäljningen, men förordat an1
stånd med ärendets slutliga prövning i avbidan på det uttalande från riksdagens
sida, vartill ärendet kunde giva anledning.
Utskottet har intet att erinra mot departementschefens förslag att vid
sidan av budgeten till statens allmänna fastighetsfond överföra vissa å statliga
pensionsfonder för närvarande bokförda fastigheter.
I likhet med departementschefen är utskottet även av den uppfattningen
att en följd av 1938 års riksdags beslut beträffande statliga pensionsfonderna
måste anses vara, att dessas tillgångar skola kunna på lämpligt sätt göras
räntebärande och att ärenden rörande försäljning av å dessa fonder bokförda
fastigheter, vilka ärenden måste betraktas såsom rena placeringsfrågor,
icke skola i varje särskilt fall behöva underställas riksdagen. Utskottet,
som emellertid icke i detta sammanhang velat intaga någon principiell
ståndpunkt till den av departementschefen ifrågasatta grundlagstolkningen
eller förorda ett beslut, vars innehåll kunde åberopas vid framtida avgöranden
av motsvarande frågor, har ansett sig böra föreslå riksdagen att i särskild
skrivelse till Kungl. Majit meddela att från riksdagens sida icke någon
erinran finnes att göra mot att fastigheter, som bokföras å pensionsfonderna
och förvaltas av statskontoret, försäljas utan riksdagens vidare hörande.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit meddela ovan
angivna uppfattning beträffande överföring till statens allmänna
fastighetsfond, respektive försäljning av å de statliga
pensionsfonderna redovisade fastigheterna.
Stockholm den 31 januari 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i
Malmö, Asplund, Andersson i Fältenborg, Pauli, Ström i Lidköping, Lindström, Nilsson
i Fredriksfält, von Heland, Nisser och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Eriksson i Stockholm,
Andersson i Prästbol, Närlinge, Ward, Holmdahl, Andersson i Södergård, Persson
i Tidaholm, Åqvist och Lundberg.
397174. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.