Statsutskottets utlåtande Nr 244.
1
Nr 244.
Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1939 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående
ersättning av statsmedel för vissa skador och
kostnader till följd av Ume- och Vindelälvarnas
översvämning år 1938 jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 269 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden den 21 april 1939, föreslagit
riksdagen medgiva, att för ersättande av skador och kostnader till följd av
Ume- och Vindelälvarnas översvämning må — utöver det belopp, vilket jämlikt
Kungl. Majlis beslut den 17 juni 1938 i anledning av översvämningen
anvisats för utbetalning till länsstyrelsen i Västerbottens län — från förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter disponeras ett belopp av högst 155,000 kronor.
I samband med Kungl. Majits förslag har utskottet till behandling förehaft
två likalydande motioner, väckta den ena, nr 336, inom första kammaren
av herr K. A. Johanson och den andra, nr 503, inom andra kammaren av herr
E. Hansson i Vännäsby m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte medgiva,
att för ersättandet av skada och kostnader till följd av Ume- och Vindelälvarnas
översvämning våren 1938 med den värderade skadans hela belopp
må — utöver det belopp, vilket jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1938
i anledning av översvämningen anvisats för utbetalning till länsstyrelsen i
Västerbottens län — från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter disponeras
ett belopp av högst 226,500 kronor.
Beträffande motiveringen för sistnämnda yrkande får utskottet hänvisa
till motionen II: 503.
Sedan under juni månad 1938 inom Västerbottens län inträffat en svårartad
översvämning av Ume älv och Vindelälven, anbefallde Kungl. Majit
den 17 juni 1938 statskontoret att av de för budgetåren 1937/38 och 1938/39
anvisade förslagsanslagen till oförutsedda utgifter disponera sammanlagt
100,000 kronor för utbetalning, på rekvisition, till länsstyrelsen i Västerbottens
län, att av länsstyrelsen användas för lindrande av det mest trängande
behovet av hjälp åt den av ifrågavarande översvämning drabbade befolkningen
i länet. De sålunda anvisade medlen skulle länsstyrelsen få disponera blott
i den mån ej andra medel stöde till förfogande. Om så befunnes lämpligt,
finge understöd utlämnas med förbehåll örn återbetalningsskyldighet.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 244.
issi 89
2
Statsutskottets utlåtande Nr 244.
I skrivelse den 27 oktober 1938 har länsstyrelsen i Västerbottens län gjort
framställning i fråga om anvisande av ytterligare medel för ersättande av
vissa skador och kostnader till följd av berörda översvämning.
Länsstyrelsen har därvid anfört, bland annat:
På länsstyrelsens föranstaltande hade utredning verkställts angående de
skador, som genom översvämningen uppkommit å bostadshus och andra
byggnader samt jordbruk och trädgårdar m. m. Värderingen av skadorna
hade inom Sorsele, Stensele, Lycksele och Degerfors socknar samt Lycksele
köping verkställts av särskilda, av vederbörande kommunalnämnder utsedda
personer. För skadevärderingarna inom Umeå socken med Tegs municipalsamhälle
samt Vännäs socken och Vännäs köping hade länsstyrelsen förordnat
en värderingsnämnd bestående av tre värderingsmän, som därjämte genom
stickprovsundersökningar granskat de från Sorsele, Stensele, Lycksele och
Degerfors socknar samt Lycksele köping inkomna skadeersättningsförslagen.
Dessa stickprovsundersökningar hade i vissa fall föranlett omräkningar av de
kommunala värderingsmännens förslag.
Efter sagda omräkningar uppginge de sammanlagda skadorna till 285,183
kronor, fördelade på sätt framginge av följande sammanställning.
Kommun |
bonings- hus |
ikador ladu- gårdar |
jord och |
Andra skador |
Summa kr. |
Umeå, socken........................ |
1,816 |
395 |
26,155 |
945 |
29,311 |
Tegs municipalsamhälle.............. |
— |
— |
— |
400 |
400 |
Vännäs socken ...................... |
36,406 |
6.616 |
113,889 |
13,328 |
170,239 |
Vännäs köping ...................... |
— |
— |
2,006 |
50 |
2,056 |
Stensele socken...................... |
— |
50 |
4,742 |
956 |
5,748 |
Lycksele köping .................... |
4,793 |
163 |
71 |
85 |
5,112 |
Lycksele socken .................... |
1,754 |
100 |
8,441 |
4,212 |
14.507 |
Sorsele » .................... |
3,195 |
300 |
17.183 |
785 |
21,463 |
Degerfors » .................... |
885 |
66 |
16.033 |
19,363 |
36,347 |
Summa kronor |
48,849 |
7,690 |
188,520 |
40,124 |
285,183 |
Från Sorsele municipalsamhälle hade vidare inkommit framställning örn
ersättning med 852 kronor för av samhället utförda fördämningsarbeten till
skydd mot Vindelälvens översvämning. Dessa arbeten hade varit till stort
gagn och bidragit till att hindra uppkomsten av större skador i samhället.
Kostnaderna för samtliga skadors värdering uppginge enligt ingivna räkningar
till 2,604: 25 kronor.
Samtliga nu ifrågavarande skador och kostnader syntes i sin helhet böra
ersättas av statsmedel.
För möjliggörande av erforderlig kontroll över utförda arbeten torde därjämte
böra av statsmedel beräknas omkring 800 kronor.
Sammanlagt vore alltså ett belopp av (285,183 + 852 + 2,604: 25 + 800)
289,439: 25 kronor behövligt.
Då emellertid av det belopp å 100,000 kronor, som den 17 juni 1938 ställts
till länsstyrelsens förfogande, återstode 75,212: 24 kronor, erfordrades ytterligare
allenast (289,439:25 — 75,212:24) 214,227:01 kronor eller i avrundat
tal 214,250 kronor.
Mot de sålunda verkställda värderingarna har lantbruksstyrelsen efter
hörande av lantbruksingenjören i Västerbottens läns södra del framställt
Statsutskottets utlåtande Nr 244.
3
vissa anmärkningar, vilka närmare utvecklats i en särskild inom styrelsen
upprättad promemoria (propositionen sid. 3—5). I denna promemoria framhålles,
bland annat, att de verkställda värderingarna ej kommit att genomföras
efter enhetliga principer inom de olika områdena och att därför önskvärd
likformighet vid beräkning av ersättningsbeloppen ej syntes hava
uppnåtts.
På grund härav uppdrog Kungl. Majit åt byråchefen i lantbruksstyrelsen
G. R. Ytterborn att verkställa fortsatt utredning i ämnet. Efter fullgjort uppdrag
har Ytterborn nied skrivelse den 18 mars 1939 överlämnat utredning och
förslag i ämnet. Utredningsmannen har däri anfört bland annat:
Av det anförda framginge, att intet egentligen kunde nu åtgöras för att
korrigera eventuella skiljaktigheter i de enhetsvärden, som använts inom olika
områden. Icke heller förelåge möjlighet att korrigera skadebelopp, som eventuellt
blivit satta högre än som under förhandenvarande omständigheter
kunde anses skäligt. Däremot kunde vissa justeringar göras, varigenom likformighet
i så måtto kunde uppnås mellan olika värderingsområden, att ersättning
beräknades för samma grupper av skador. Därutöver torde, därest
medel för ersättning av skadorna komme att beviljas, länsstyrelsen bora
åläggas att — i de fall då uppgifterna i protokollen icke medgåve justering
eller då felräkning eller felaktiga anteckningar förelåge — vid utbetalning
pröva beloppens skälighet bland annat med hjälp av de anteckningar, som
förts vid värderingarna. Vid granskning av protokollen hade utredningsmannen
funnit ett antal sådana fall, där sålunda av angivna eller andra skäl upptagna
värden alltför mycket avveke från de värden, som åsatts för motsvarande
skador hos andra jordbrukare. Likaså förekomme i protokollen från
vissa områden, att skador, vilka bland annat för uppnående av likformighet
olika områden emellan icke borde hava medräknats, sammanförts med andra
skador, varför justering ej kunnat företagas.
De justeringar, som syntes, böra göras, vore i huvudsak följande. Angivna
värden för lador, elektricitetsverk, kvarnar, sågar, verkstäder och båthus borde
inom samtliga värderingsnämnders områden medräknas i skadebeloppen. Med
avseende å skadeersättningar för smålador borde, där så befunnes lämpligt,
uppställas såsom villkor, att ersättning finge utgå endast i den mån densamma
användes till byggande av större lada vid gården. Skadebelopp avseende
skador å gärdesgårdar, levande och döda inventarier,, i byggnader eller
utomhus förvarade lager av hö, potatis, spannmål, konstgödsel, ved, hässjevirke,
byggnadsvirke och dylikt samt prydnadsanläggningar borde, i den mån
de medtagits, fråndragas skadebeloppen. Skador i övrigt, som per brukningsdel
ej uppginge till 10 kronor, borde likaledes fråndragas.
I enlighet härmed skulle å ena sidan tillkomma belopp å sammanlagt 4,220
kronor, men å andra sidan avdragas belopp å tillhopa 1,585 kronor. Beträffade
belopp å sammanlagt 3,320 kronor borde vidare länsstyrelsen pröva,
huruvida däri inginge ersättningar, som icke borde medräknas. ''Därjämte
borde länsstyrelsen rörande belopp å tillhopa 1,549 kronor, vilka syntes hava
upptagits för högt, efter verkställd granskning företaga erforderlig reduktion.
Utredningsmannen har i likhet med länsstyrelsen förutsatt att, där ersättning
av statsmedel komme i fråga, ersättning skulle utgå med skadans hela
belopp. Lika litet som länsstyrelsen har utredningsmannen ifrågasatt, att
juridiska personer, som lidit skada, skulle uteslutas från ersättningsrätt.
Till sist framhåller utredningsmannon, att av det belopp, som av länssty -
4 ’ Statsutskottets utlåtande Nr 244.
reisen disponerats från det genom beslutet den 17 juni 1938 till länsstyrelsens
förfogande ställda beloppet av 100,000 kronor, en del använts för inköp av
utsäde att fördelas bland sådana skadelidande, som behövt och kunnat företaga
omsådd. I de fall, där ersättning utgått i denna form, borde värdet därav
avdragas från de ersättningsbelopp, som eljest funnes böra utgå i följd av
uppkomna skador.
Hos länsstyrelsen hava vidare Klabböle byamän hemställt örn ersättning
för en dem tillhörig år 1932 uppförd hängbro vid Klabböle, vilken raserats
genom översvämningen.
Länsstyrelsen, som med skrivelse den 1 mars 1939 överlämnat framställningen
till Kungl. Majit, har anfört, att vägingenjören i länet uppskattat kostnaderna
för anläggning av en ny hängbro vid Klabböle till 5,000 kronor, samt
hemställt, att Kungl. Majit måtte för ersättande av ifrågavarande skada anvisa
ett belopp av 5,000 kronor.
Över nu nämnda framställningar har statskontoret den 29 mars 1939 avgivit
utlåtande. Ämbetsverket framhåller till en början, att de av länsstyrelsen
förordade ersättningsgrunderna stöde i uppenbar strid med vad som
tidigare i liknande fall tillämpats. Sålunda hade exempelvis vid 1927 års
översvämning av Vänern uteslutande värderats skador å åker, äng och invallningar
samt i vissa fall betesmark. De av skadorna berörda jordägarna hade
uppdelats i tre olika grupper allt efter deras antagna förmåga att själva kunna
bära de gjorda förlusterna. De verkligt behövande, mindre bemedlade jordbrukarna
hade erhållit understöd med i medeltal 50 procent av det beräknade
värdet å dem tillskyndade skador av ovan angivna slag. Hänsyn hade vidare
tagits såväl till skadans relativa betydenhet i förhållande till respektive jordbruks
totala areal och dess därav följande inverkan på de skadelidandes
utkomstmöjligheter som ock till arten av den gröda, vilken vid översvämningen
skadats, och översvämningens förväntade skadeverkan på efterföljande
skördar. Därjämte hade noggrann uppmärksamhet ägnats vederbörandes
ekonomiska förhållanden i allmänhet.
Enligt statskontorets uppfattning kunde det icke ifrågakomma, att ersättning
skulle, på sätt länsstyrelsen nu föreslagit, utgå till de skadelidande
oberoende av deras ekonomiska villkor, helst som därigenom skulle uppkomma
vittgående ekonomiska konsekvenser. De i anledning av 1927 års Vänernöversvämning
tillämpade fördelningsgrunderna syntes statskontoret däremot
böra komma till användning också i förevarande fall. Behållningen å det
tidigare av Kungl. Majit anvisade medelsbeloppet kunde för sådan händelse
förutses vara fullt tillräckligt för utbetalande av ytterligare understöd. Då
emellertid någon utredning angående de skadelidandes ekonomiska förhållanden
i stort sett icke presterats, föresloge ämbetsverket, att Kungl. Majit
återförvisade ärendet till länsstyrelsen för verkställande av sådan utredning
samt upprättande av förslag till de grunder, efter vilka ersättning borde utgå.
Tillika syntes böra utredas, örn och i vad mån återbetalningsskyldighet för
tilldelat understöd borde åläggas vederbörande.
Statsutskottets utlåtande Nr 2dd.
5
Med anledning av vad statskontoret anfört kava representanter för de
genom översvämningen skadelidande i en till Kungl. Majit ingiven skrift
hemställt, att medel för reglerande av de uppkomna skadorna måtte ställas
till förfogande i huvudsaklig överensstämmelse med länsstyrelsens förslag.
Därvid har bland annat anförts, att befolkningen i föreliggande fall nedlagt
stora ansträngningar och kapital för skyddande av sina marker och att detta
skett i överensstämmelse med av Kungl. Majit fastställda förslag. Förhållandena
vore därför icke analoga med dem, som förelegat vid 1927 års
översvämningar av Vänern.
Till bestridande av vissa kostnader för militär handräckning, som lämnats
i anledning av förevarande översvämning, har vidare chefen för Västerbottens
regemente hemställt örn ersättning med 4,340 kronor 83 öre och chefen för
Norrlands dragonregemente med 1,705 kronor 24 öre.
Med skrivelse den 17 april 1939 har slutligen länsstyrelsen gjort framställning
örn anvisande av ett belopp av 50 kronor för ersättande av
vissa kostnader för vård åt en korpral vid Norrlands dragonregemente,
vilken skadats vid det militära handräckningsarbetet.
Departementschefen har för egen del anfört.
Vad först beträffar storleken av de skador, som vållats av ifrågavarande
översvämning, framgår av deli lämnade redogörelsen, att det icke lärer vara
möjligt att fullt exakt fixera skadornas omfattning. Att så icke kan ske ligger
i själva verket delvis i sakens natur. Skadornas storlek synas mig emellertid
böra uppskattas i överensstämmelse med de beräkningsgrunder, som förordats
av den i ärendet särskilt anlitade utredningsmannen.
Av redogörelsen framgår vidare, att samtliga myndigheter, som yttrat sjg
i ämnet, utgått från att staten bör lämna sin ekonomiska medverkan till
ersättande av skador och kostnader, som uppkommit i följd av översvämningen,
men att meningarna varit delade beträffande den omfattning, i vilken
statens hjälp bör lämnas. Under förutskickande av att även jag är av den
åsikten, att staten i föreliggande fall bör lämna sitt ekonomiska stöd, vill jag
beträffande detta spörsmål närmare anföra följande.
Utredningsmannen har föreslagit, att vissa skador skulle få helt bäras av
dem, vilka skadorna drabbat. Till detta förslag ansluter jag mig. I överensstämmelse
härmed ifrågasätter jag icke någon ersättning för skador å gärdesgårdar,
levande och döda inventarier, lager av hö, potatis, spannmål, konstgödsel,
ved, hässievirke, byggnadsvirke och dylikt eller för skador å prydnadsanläggningar.
Ej heller förordar jag ersättning för skador i övrigt, som per
brukningsdel understigit 10 kronor.
Lika med länsstyrelsen och utredningsmannen anser jag vidare, att ersättning
bör utgå oberoende av den skadelidandes ekonomiska förhållanden.
I detta avseende hyser jag alltså en uppfattning, som avviker från den av
statskontoret intagna. Anledningen till mitt ställningstagande är framför
allt den, att det stora flertalet av de genom översvämningen skadelidande
torde vara i betydande behov av hjälp och att det säkerligen skulle möta
avsevärda svårigheter att rättvist avväga ersättningen med hänsyn till graden
av det behov, som i varje särskilt fall kunde anses föreligga.
Därest ersättning av statsmedel beviljas utan behovsprövning, synes mig
anledning icke förefinnas att från ersättning utesluta de juridiska personer,
som drabbats av översvämningen. Härtill synes mig så mycket mindre skäl
6
Statsutskottets utlåtande Nr 244.
Utskottet.
vara för handen, som en dylik åtgärd för statsverket skulle medföra endast
en obetydlig kostnadsminskning. Jag ansluter mig därför på denna punkt
till länsstyrelsens och utredningsmannens förslag.
Såväl länsstyrelsen som utredningsmannen hava vidare ansett sig böra
räkna med att, där skada skall gottgöras, ersättningen bör utgå med skadans
hela belopp. För min del kan jag icke finna detta betraktelsesätt riktigt.
Ett godtagande av en dylik princip skulle också för framtiden utan tvivel
kunna medföra föga önskvärda konsekvenser. Emellertid är jag med hänsyn
till ifrågavarande översvämnings karaktär beredd att tillstyrka, att skadorna
må med tre fjärdedelar av skadebeloppen ersättas av statsverket.
Ersättning lärer böra utbetalas av länsstyrelsen, som före utbetalningen
bör låta verkställa den ytterligare prövning av vissa skadebelopp, som utredningsmannen
förordat, samt företaga de reduceringar av ersättningsbeloppen,
vartill prövningen må giva anledning.
Givetvis bör tillses, att gottgörelse icke får utgå för skada, som redan
i en eller annan form blivit ersatt.
Länsstyrelsen torde böra bemyndigas att, i den utsträckning så befinnes
lämpligt, föreskriva, att ersättning skall utgå allenast under förutsättning
att den skadelidande avhjälper den skada, för vilken ersättningen lämnas.
Vad beträffar kostnaderna för de skyddsåtgärder, som vidtagits i Sorsele
municipalsamhälle, synas mig även dessa böra till tre fjärdedelar gäldas av
statsverket.
Utgifterna för värdering av uppkomna skador samt för erforderlig kontroll
å utförda arbeten torde böra i sin helhet gäldas av statsmedel. Så bör även
ske med de kostnader för militär handräckning, som uppkommit för Västerbottens
regemente och Norrlands dragonregemente. Till dessa kostnader
räknar jag därvid även förut omförmälda utgifter för vård åt en vid handräckningsarbetet
skadad korpral.
Någon skyldighet att återbetala av statsmedel erhållna belopp synes mig
icke böra ifrågakomma.
Av vad jag anfört framgår, att det belopp, som av statsmedel erfordras för
ersättande av här ifrågavarande skador och kostnader ännu icke kan slutligt
fixeras. Det kan emellertid beräknas, att beloppet icke kommer att överstiga
230.000 kronor. Då vidare länsstyrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda
beslut den 17 juni 1938 disponerat ett belopp av omkring 25,000 kronor, kunna
statens sammanlagda kostnader för berörda ändamål uppskattas till högst
255.000 kronor. För bestridande av dessa kostnader torde i första hand
böra tagas i anspråk det belopp av 100,000 kronor, som jämlikt nyssnämnda
beslut ställdes till länsstyrelsens förfogande. Det härutöver behövliga beloppet,
högst (255,000 —100,000) 155,000 kronor synes mig böra bestridas
från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. För sistnämnda ändamål
erfordras medgivande av riksdagen.
I likhet med departementschefen anser utskottet skäligt, att staten i föreliggande
fall lämnar ekonomiskt stöd för ersättande av de skador och särskilda
kostnader, som uppkommit till följd av översvämningen.
Beträffande grunderna för statens ekonomiska medverkan hava, såsom av
propositionen närmare framgår, delade meningar rått därom, huruvida ersättning
av statsmedel bör utgå till alla skadelidande, oberoende av deras ekonomiska
villkor. Departementschefen har för egen del ansett, att någon skillnad
i detta hänseende icke bör göras mellan de skadelidande. Ehuru utskottet
uppmärksammat, att vid tidigare tillfällen, då staten trätt hjälpande emellan
Statsutskottets utlåtande Nr 244.
7
i anledning av inträffade översvämningar, en prövning av den enskildes hjälpbehov
ägt rum, har utskottet dock med hänsyn till omständigheterna i nu föreliggande
fall funnit motiverat, att ersättning lämnas utan att en dylik prövning
verkställes. Utskottet ansluter sig alltså härutinnan till Kungl. Maj:ts
förslag.
Vid detta sitt ståndpunktstagande har utskottet beaktat, bland annat, att
enligt det föreliggande förslaget vissa skador av mindre omfattning eller svårkontrollerbar
natur skola helt undantagas från ersättning samt att beträffande
övriga skador en del av den uppkomna förlusten skall bäras av de skadelidande
själva. Utskottet biträder i princip departementschefens uppfattning
i denna del. Uppenbarligen kunna dock skilda meningar göras gällande i
fråga örn den andel, varmed ersättning bör utgå. Kungl. Majit har i detta
hänseende föreslagit, att ersättning skall utgå med 75 procent av skadebeloppen.
Utskottet har för sin del funnit de i motionerna I: 336 och II: 503
anförda synpunkterna ävensom förhållandena i övrigt tala för en något högre
bidragsprocent än den sålunda föreslagna och vill på den grund förorda, att
ersättningen bestämmes att utgå med 85 procent av det belopp, vartill den
ersättningsberättigade skadan uppgår för var och en av de skadelidande. Vid
bifall härtill bör, då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt icke givit utskottet anledning
till erinran, medelsanvisningen höjas med i runt tal 25,000 kronor till
180,000 kronor.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
motionerna I: 336 och II: 503 medgiva, att för ersättande av
skador och kostnader till följd av Ume- och Yindelälvarnas översvämning
må — utöver det belopp, vilket jämlikt Kungl. Maj:ts
förenämnda beslut den 17 juni 1938 i anledning av översvämningen
anvisats för utbetalning till länsstyrelsen i Västerbottens
län — från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter disponeras
ett belopp av högst 180,000 kronor.
Stockholm den 2 juni 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gränebo, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson,
Svensson i Kompersmåla, Gustafsson i Benestad, Pauli, Ström i Lidköping, Larsson
i Varberg, Carlström, Magnusson i Kalmar, Bäckström och Nisser; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun Törnkvist, Danielsson,
Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Isacsson, Persson
i Tidaholm, Staxäng, De Geer i Hanaskog och Hansson i Rubbestad.