Statsutskottets utlåtande Nr 238.
1
Nr 238.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöning
sreglementet den 4 januari 1939 (nr 8) m. m.,
jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e och 4:e avd.)
1 proposition nr 279, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande
behandling, har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden den 21 april 1939 föreslagit riksdagen att
dels godkänna vid propositionen fogat förslag till kungörelse om ändring i
vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8),
dels godkänna vid propositionen fogat förslag angående ändrad lydelse avnuvarande
59 § nämnda avlöningsreglemente,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i civila avlöningsreglementet vidtaga
de redaktionella ändringar, som i samband med reglementets definitiva uppställning
kunna visa sig erforderliga.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet till
behandling förehaft en inom andra kammaren av herrar G. Arnemark och
R. Lundqvist väckt motion, nr 505, vari hemställts, att riksdagen ville besluta
sådan ändring av 13 § 2 mom. b), att det däri angivna dagantalet måtte
bestämmas till femton dagar av ett och samma kalenderår.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionen.
Med .skrivelse den 27 januari 1939 har 1936 års lönekommitté framlagt förslag
till de ändringar och tillägg till civila avlöningsreglementet, vilka skulle
erfordras, därest lönekommitténs under år 1938 avgivna förslag till avlöningsbestämmelser
för provinsialläkare och distriktsveterinärer, till civilt icke-ordinariereglemente
samt till militärt avlöningsreglemente i huvudsak vunne godkännande.
Lönekommitténs sistnämnda tre förslag hava behandlats i särskilda
av Kungl. Majit avlåtna propositioner (nr 200, 218 och 245).
De i nu föreliggande proposition föreslagna ändringarna och tilläggen till
civila avlöningsreglementet grunda sig i första hand på lönekommitténs i
nyssnämnda, med skrivelse den 27 januari 1939 framlagda förslag och hava
i övrigt antingen påyrkats under remissbehandlingen av kommitténs förslag
eller eljest ansetts påkallade.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 238.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 238.
Vid omnämnande här nedan av Kungl. Maj:ts förslag behandlar utskottet
de särskilda frågorna huvudsakligen i paragrafföljd.
Kungl. Maj :ts förslag under 1 § innebär, att en föreskrift örn viss minimiålder
— 21 år — för erhållande av ordinarie befattning skall införas såsom
ett nytt moment, 4 mom. En dylik bestämmelse har ansetts lämplig med
hänsyn till att en viss minimiålder —• 20 år — redan för närvarande finnes
stadgad för erhållande av extra ordinarie anställning.
Beträffande 4 § skulle den där för närvarande i 1 mom. förekommande
hänvisningen till befattning å extra stat utgå. Denna ändring är påkallad
av riksdagens tidigare fattade beslut att avskaffa nämnda slag av befattningar.
Vidare skulle enligt förslaget i samma moment införas en bestämmelse,
som innefattar medgivande att med ordinarie tjänst förena annan ordinarie
statlig befattning, vilken tillsättes genom förordnande tills vidare och med
vilken pensionsrätt icke är förenad, ävensom extra ordinarie statlig befattning
inom högre lönegrad, dock under förutsättning att tjänstemannen frånträder
utövandet av förstnämnda tjänst. Med detta tillägg avses allenast att
i författningstexten giva direkt uttryck för den innebörd av de nuvarande
bestämmelserna, som departementschefen angivit i löneregleringspropositionen
till 1938 års riksdag.
Enligt 7 § 3 mom. a) i dess nuvarande lydelse skall tjänsteman äga såsom
tjänstetid för vinnande av uppflyttning i löneklass räkna, bland annat, semester
och ferier.
Semester kan, enligt 11 § 4 morn., icke beviljas en tjänsteman, som — exempelvis
på grund av sjukdom — sedan längre tid åtnjutit och alltjämt åtnjuter
tjänstledighet. Ferier däremot inträda oberoende av särskilt beslut. Enligt
bestämmelse i 15 § 1 mom. är dock tjänsteman icke berättigad att under ferier
åtnjuta oavkortad lön i det fall, att han vid ferietidens början sedan
minst ett år icke tjänstgjort. Ändringsförslaget innebär, att endast sådana
ferier, under vilka tjänstemannen uppburit oavkortad lön, skola räknas såsom
tjänstetid för uppflyttning i löneklass.
De ändringar, som föreslås i 12 §, avse ett förtydligande av bestämmelserna
därutinnan, att tjänsteman, som beviljats tjänstledighet och därvid har
att avstå viss del av sin lön, icke skall äga rätt att uppbära rörligt tillägg å
avdragsbeloppet.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition till 1938 års riksdag (nr 263)
med förslag till civilt avlöningsreglemente hemställdes i två inom riksdagen
väckta motioner (I: 316 och II: 444), att riksdagen måtte för sin del besluta
sådan ändring av 13 § 2 mom. i reglementsförslaget, att tjänstledighet,
som för högst tolv dagar årligen beviljades tjänsteman för deltagande i
övningar och utbildning såsom landstormsofficer, skulle hänföras till avdragsgruppen
B. Riksdagen förklarade sig emellertid icke kunna utan
ytterligare utredning bifalla motionerna.
Statsutskottets utlåtande Nr 238.
3
I en inom finansdepartementet utarbetad, den 1 mars 1939 dagtecknad
promemoria har sedermera spörsmålet örn löneförmåner under här ifrågavarande
ledigheter gjorts till föremål för närmare undersökning, varvid förslag
framlagts till viss komplettering av 2 mom. av ifrågavarande paragraf.
Promemorieförslaget innebär, att lön med B-avdrag skall fa åtnjutas vid
tjänstledighet för här ifrågavarande ändamål under ett visst högsta antal
dagar årligen. I promemorian framhölls såsom skäligt, att detta antal icke
sattes lägre än till 12. Bestämdes det till 14 skulle löneförmånerna kunna
utgå ej allenast under den tid en landstormsbefälsövning varade (12 dagar)
utan även under därtill anslutna in- och utryckningsdagar.
Yttranden över promemorian hava i anledning av remiss avgivits av chefen
för armén, arméförvaltningen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd,
varjämte landstormsofficerssällskapens i Sverige riksförbund inkommit med
skrivelse i ärendet.
Rörande innehållet av förenämnda promemoria och däröver avgivna yttranden
tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 24—26. Här
må allenast — utöver vad ovan omnämnts rörande promemorians innehåll
— antecknas, att arméförvaltningen och riksförbundet förordat, att högsta
antalet dagar för åtnjutande av lön med B-avdrag under ett och samma
kalenderår borde bestämmas till 14 dagar. Däremot har lönenämnden förklarat
sig närmast vara av den uppfattningen, att sagda dagantal borde bestämmas
till 12 dagar. Därest det ansåges lämpligt, att ledigheten borde
kunna avse längre tid, ville emellertid lönenämnden med hänsyn till de i
16 § c) och d) angivna tidsperioderna förorda, att tjänstledigheten angåves
till högst 15 i stället för till högst 14 dagar.
Departementschefen, som tillstyrkt upptagande i reglementet av en bestämmelse
i förevarande hänseende, har anfört bland annat följande.
Innebörden av den av mig tillstyrkta nya föreskriften är, att tjänstledighet
med åtnjutande av lön med B-avdrag skall kunna beviljas tjänsteman
för genomgående av sådana kurser eller övningar, som tjänstemannen etter
erhållet konstitutorial såsom landstormsofficer obligatoriskt har att genomgå
för vinnande av vidare befordran såsom landstormsofficer eller för bibehållande
av anställning såsom sådan. Härvid böra i utbildningen ingående
kompletteringskurser få utbytas mot andra kurser eller övningar, som
ur utbildningssynpunkt äro likvärdiga med kompletteringskurserna och fördenskull
enligt vederbörande militära myndighets förklaring kunna ersätta
dessa. Tiden för åtnjutande av lön med B-avdrag under tjänstledighet for
här avsedda ändamål synes mig lämpligen kunna begränsas till 12 dagar av
ett och samma kalenderår. Även om jag härvid förutsätter, att dylika tjanstledighetsdagar
i första hand användas för genomgående av sådana kurser
eller övningar, som kräva ledighet från tjänsten under ett antal dagar i följd,
synes det mig dock icke lämpligt att i författningstexten införa något särskilt
villkor i detta hänseende. Det torde böra få ankomma på vederbörande
myndighet att besluta efter omständigheterna i varje särskilt fall.
Mot arméförvaltningens uttalande, att tjänstledighet för bär ifrågavarande
ändamål bör få beviljas intill 12 dagar redan under år 1939, synes intet vara
ali erinra. Någon speciell föreskrift härom synes mig knappast erforderlig.
Därest här förordade förslag lill komplettering av 13 § 2 mom. civila avin -
4
Statsutskottets utlåtande Nr 238.
ningsreglementet vinner godkännande, synas motsvarande bestämmelser böra
införas i blivande avlöningsreglementen för icke-ordinarie personal.
Beträffande 21 § föreslås, att rätten till vikariatsersättning vid vikariat å
högre icke-ordinarie befattning begränsas till att avse allenast vikariat å
högre extra-ordinarie befattning.
Sedan numera beslutits, att kategorien tjänstemän å extra stat skall avföras
ur avlöningsbestämmelsema, medför begränsningen allenast, att vikariatsersättning
icke kommer att utgå vid vikariat å högre extra befattning.
Denna inskränkning står i överensstämmelse med förslaget till civilt
icke-ordinariereglemente, enligt vilket motsvarande vikariatsersättning icke
heller skall utgå till extra ordinarie eller extra tjänsteman eller aspirant, som
vikarierar å extra tjänst inom högre lönegrad.
I proposition nr 245 med förslag till militärt avlöningsreglemente har under
45 § (begravningshjälp m. m.) intagits en föreskrift rörande statens gäldande
av kostnader för hemtransport av beställningshavare, som avlidit under
tjänstgöring a främmande ort. I anslutning härtill har nu föreslagits, att ett
motsvarande stadgande införes under 40 § i civila avlöningsreglementet såsom
ett nytt moment, 3 mom.
De i 49 § föreslagna ändringarna innebära i huvudsak, att nedre justitierevisionen
erhåller samma rätt att förlänga semestertiden till 45 dagar för
revisionssekreterare som tidigare medgivits hovrätterna i avseende å hovrättsråd
och fiskal, att ordet »fiskal» med anledning av framlagt förslag till
fiskalsbefattningarnas indragande utgår ur nuvarande 1 morn., samt att ett
generellt stadgande införes örn skyldighet för tjänsteman vid fångvårdsstaten
att för mottagna naturaförmåner erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen.
o Cheferna för lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner lyda
såsom förordnandetjänstemän under avlöningsbestämmelsema för allmänna
civilförvaltningen. I en ny paragraf, 50 a §, föreslås, att dessa förordnandetjänstemän,
vilka under förordnandet bibehålla sin ordinarie militära beställning,
skola äga uppbära årligt ekiperingsbidrag och hava rätt att mot
ersättning från kronans förråd utbekomma uniformspersedlar m. m. enligt
de bestämmelser, som i dessa hänseenden upptagits i propositionen angående
militärt avlöningsreglemente.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola i 51 § intöras bestämmelser örn skyldighet
för tjänstemän vid statens skyddshem, statens uppfostringsanstalter för
sinnesslöa gossar och flickor samt statens anstalt för fallandesjuka att för
mottagen kost m. m. erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen.
Vidare skulle — i anledning av vad som till innevarande riksdag föreslagits
i fråga om personaluppsättningen vid statens anstalt för själsligt abnorma
manliga skyddshemselever (»Lövstaanstalten») och personalens löneförmåner
(se statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, punkt 79) — i här
ifrågavarande paragraf upptagas föreskrifter, dels att chef, tillika läkare,
Statsutskottets utlåtande Nr 238.
5
vid anstalten skall vara skyldig att utan särskild ersättning vara psykiatrisk
rådgivare åt skyddshemsinspektören, dels att bemälde chef skall vara pliktig
att mot ersättning, som av socialstyrelsen godkännes, stå till förfogande såsom
läkare vid Stockholms stadsmissions skyddshem för själsligt abnorma
flickor, dels ock att han utan hinder av bestämmelserna i 42 och 44 §§ skall
liga åtnjuta fri tjänstebostad m. m., i sammanhang varmed skulle meddelas
föreskrift, att vid bestämmande av vikariatsersättning och vikariatslön befattningen
skall anses tillhöra lönegraden A 29. Bestämmelserna om fri
tjänstebostad samt vikariatsersättning m. m. hava formulerats i nära anslutning
till vad som gäller för överläkare vid statens sinnessjukhus.
I anledning av att överläkaren vid statens anstalt för fallandesjuka (»Vi 1 -helmsroanstalten») enligt förslaget i årets statsverksproposition (femte hurudtiteln,
punkt 114) angående personalorganisation för denna anstalt skulle
åtnjuta hyrestid bostad eller hyresersättning ha tillika särbestämmelser härom
upptagits i förevarande paragraf.
Slutligen har nu gällande bestämmelse om avlöningsförstärkning till rektor
vid staten polisskola överflyttats till civila avlöningsreglementet och intagits
under ett särskilt moment i förevarande paragraf.
Ändringarna i 55 § avse i huvudsak dels att medgiva en gynnsammare
löneklassplacering i vissa fall vid övergång från distriktsveterinärs- till
länsveterinärsbefattning, dels att för länsveterinär i reglementet införa ett
stadgande av innehåll, att med svårare smittsam sjukdom, som i 14 § 2
mom. avses, skall jämställas sådan sjukdom, som enligt gällande epizootilag
skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, dels ock att åstadkomma
sådan jämkning i nuvarande bestämmelse rörande länsveterinärs
skyldighet att tillhandahålla vikarie expeditionslokal, att vikarien blir skyldig.
erlägga skälig gottgörelse härför.
över lönekommitténs förslag i här berörda frågor har departementschefen
anfört följande.
Vad först angår frågan om rätt för till länsveterinär befordrad distriktsveterinär,
vilken före sin befordran åtnjutit lön enligt den för distriktsveterinär
gällande högsta löneklassen, att i länsveterinärbefattningen omedelbart
bliva placerad i 23 löneklassen var, såsom lönekommittén framhållit, detta
spörsmål föremål för 1938 års riksdags prövning i samband med behandlingen
av Kungl. Maj:ts förslag till civilt avlöningsreglemente, därvid riksdagen
uttalade, att en särbestämmelse härutinnan onekligen hade visst fog
för sig. Riksdagen torde härvid hava haft sådana befordringsfall i tanke, då
en distriktsveterinär med placering i slutlöneklassen och tillhörande någon
av de högre lönegrupperna i löneplanen för distriktsveterinärer övergår till
länsveterinärtjänst och därvid på grund av sin nya stationeringsort kommer
att uppbära lön inom någon av de billigare dyrortsgrupperna i den
allmänna löneplanen. I dylika fall kan det nämligen redan för närvarande
till följd av distriktsveterinärlöneplanens från den allmänna löneplanen avvikande
konstruktion inträffa, att den befordrade icke erhåller någon löneförhöjning
och lill och med måste vidkännas löneminskning. Ett godkännande
av den i propositionen nr 200 framlagda nya löneplanen för
distriktsveterinärer skulle icke föranleda någon ändring i detta förhållande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 238.
Även om i praktiken här avsedda fall av löneminskning vid befordran bliva
mera sällsynta, synes det dock ur rekryteringssynpunkt vara önskvärt, att
ojämnheter i löneförhållandena av här ifrågavarande art i möjligaste mån
undanröjas. Då detta önskemål synes i allt väsentligt kunna vinnas genom
att i 55 § 7 mom. civila avlöningsreglementet införes en bestämmelse med
förut angivna innehåll, anser jag mig icke böra ställa mig avvisande till en
sådan åtgärd.
Vad i övrigt föreslagits rörande ändring i och tillägg till 55 § 7 mom.
utgör en direkt konsekvens av de i propositionen nr 200 föreslagna avlöningsbestämmelserna
för distriktsveterinärer och föranleder ingen erinran
från min sida.
Beträffande den i 57 § föreslagna ändringen har departementschefen anfört
följande.
I propositionen 1939: 240 bär Kungl. Maj:t framlagt förslag angående omorganisation
av vattenfallsstyrelsen från och med den 1 juli 1939. Förslaget
innebär bl. a., att befattningarna såsom överdirektör och kraftverksdirektör,
vilka befattningar i propositionen nr 263 till 1938 års riksdag tillsvidare
undantogos från civila avlöningsreglementets tillämpning, skola från och
med nyssnämnda dag såsom förordnandetjänster inordnas under nämnda
avlöningsreglemente och att därvid överdirektörstjänsten skall ombildas
till en befattning såsom överdirektör och souschef. Vidare skall enligt sagda
förslag befattningen såsom kanaldirektör ombildas till förordnandetjänst,
en förordnandetjänst såsom förrådsdirektör nyinrättas samt antalet av genom
förordnande tillsatta överingenjörstjänster ökas till två. Innehavarna
av ifrågavarande förordnandetjänster skola åtnjuta lön enligt lönegrad i löneplanen
C i civila avlöningsreglementet.
Med hänsyn härtill får jag föreslå, att stadgandet i 57 § 4 mom. 3 punkten
angående driftsdirektörs återgång till tidigare innehavd befattning kompletteras
att avse jämväl kraftverksdirektör, överingenjör, förrådsdirektör och
kanaldirektör. Däremot torde överdirektör och souschef vid statens vattenfallsverk
icke böra — lika litet som motsvarande tjänstemän vid statens
järnvägar och domänverket — innefattas i nu ifrågavarande föreskrift.
I fråga örn de föreslagna ändringarna i nuvarande 59 §, vilken paragraf
efter införande i reglementet av lönebestännnelser för vid årets riksdag lönereglerade
grupper torde få ändrad paragrafnumrering, har departementschefen
anfört följande.
I sin för närvarande föreliggande utformning upptager civila avlöningsreglementet
en 4 avdelning, med rubrik »Reglementets tillämplighet m. m.»
och innefattande en enda paragraf, 59 §, vilken tillika är avlöningsreglementets
slutparagraf. I nämnda paragraf meddelas bestämmelser dels angående
de förutsättningar, som skola gälla för reglementets tillämpning å tjänsteman,
vilken vid reglementets ikraftträdande innehar befattning, som i reglementet
avses (1 morn.), dels angående vissa förmåner och ersättningar, rörande
vilka tjänsteman skall vara skyldig att underkasta sig ändrade bestämmelser
(2 inom.), dels ock angående skyldighet för tjänsteman att vid
viss nedgång av de allmänna levnadskostnaderna underkasta sig minskning
av lönen (3 mom.).
Därest de löneregleringsförslag, som i olika sammanhang framlagts för
årets riksdag, i huvudsak vinna riksdagens bifall, torde de i den nuvarande
59 § ingående föreskrifterna böra kompletteras. 1 första hand föranledes
en sådan komplettering av följande av Kungl. Majit framlagda förslag an
-
Statsutskottets utlåtande Nr 238. •
gående ändringar i och tillägg till civila avlöningsreglementet, nämligen dels
det i propositionen nr 28 angående lönereglering för vissa tjänstemän vid
utrikesförvaltningen framställda förslaget om ändrad lydelse av 50 §, dels ock
de i propositionen nr 217 angående lönereglering för ordinarie tjänstemän
vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter avgivna
förslagen angående ändrad lydelse av 54 § 9 och 10 mom. samt tillägg ay ett
3 morn. till 56 §. Vidare medför vad jag förut i dag anfört angående införande
i civila avlöningsreglementet av en ny paragraf, betcknad 50 a, ävensom
ändring av 51 och 55 §§, att 59 § 2 mom. bör kompletteras. Slutligen
föranledas vissa ändringar i den nuvarande 59 § av de avlöningsbestämmelser,
som avses skola ingå i en 3 avdelning av reglementet, benämnd »Tjänstemän,
som åtnujuta lön enligt särskild löneplan eller eljest enligt särskilda
bestämmelser». I sistnämnda avdelning skulle ingå särskilda avlönmgsbestämmelser
för landshövdingar (proposition nr 37), provinsialläkare och distriktsveterinärer
(proposition nr 200) samt rektorer vid vissa statliga undervisningsanstalter
(proposition nr 217) ävensom — enligt vad jag tidigare
i dag anfört — för vissa tjänstemän vid konjunkturinstitutet och vissa professorer
vid konsthögskolan.
I anslutning härtill har den i 1 mom. a) intagna förteckningen över avlöningsreglementen,
från vilka övergång må äga rum till det civila avlöningsreglementet,
kompletterats och i 2 inom. för de skilda kategorierna befattningshavare
angivits de förmåner, beträffande vilka de skola vara skyldiga
underkasta sig förändring.
Slutligen är att nämna, att departementschefen ifrågasatt upptagande i de
blivande övergångsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet av ett
stadgande angående preskription av löneanspråk. Härom anför departementschefen.
Såsom framhållits i 1938 års proposition angående civilt avlöningsreglemente
skulle reglementet vid dess ikraftträdande den 1 juli 1939 icke givas
retroaktiv giltighet. Tjänstemännens övergång till reglementet skulle så ordnas,
att envar, som efter övergången kvarstår i samma befattning eller innehar
tjänst inom samma lönegrad, skulle bibehållas vid den löneklassplacering
och den rätt till uppfattning i högre löneklass, han omedelbart dessförinnan
innehade.
Vidtages, sedan det nya avlöningsreglementet vunnit tillämpning a en
tjänsteman, omreglering av hans löneställning före övergången, kommer alltså
detta att påverka jämväl hans löneställning efter övergången på de nya
avlöningsbestämmelserna. Det synes ur praktiska synpunkter vara lämpligt
att en viss begränsning i denna återverkan stadgas. Jag förordar därför, att
sådan omreglering, som nyss angivits, får öva inflytande på löneställningen
efter övergången allenast örn krav på omregleringen framställts hos vederbörande
myndighet inom 2 år efter övergången till civila avlöningsreglementet.
Därest riksdagen ej framställer någon erinran häremot, bär jag för avsikt
att i samband med anmälan inför Kungl. Majit av förslag till övergångsbestämmelser
till civila avlöningsreglementet föreslå ett stadgande av den
innebörd, nyss förordats.
Däremot torde i lag föreskriven allmän preskriptionstid galla tor tramstallande
av lönekrav, vilka avse tiden innan vederbörande tjänsteman övergått
på det nya reglementet.
Utöver vad ovan omförmälts hava vissa smärre, mera formella ändringar
föreslagits i 8, 15, 43 och 54 §§.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 238.
Utskottets
yttrande.
Kungl. Maj :t har vid framläggande i olika propositioner till årets riksdag
av förslag till nya avlöningsbestämmelser för olika grupper tjänstemän, vilka
avlöningsbestämmelser avsetts skola intagas i en ny 3 avdelning av civila avlöningsreglementet,
hemställt ej blott om riksdagens godkännande av dessa
bestämmelser utan även om riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit
att förordna, på vad sätt bestämmelserna i fråga skola inordnas i reglementet.
Härigenom komma ett flertal nya paragrafer att införas i reglementet.
Med hänsyn till de omfattande ändringar i reglementet,- som sålunda
bliva erforderliga från och med reglementets ikraftträdande den 1
juli 1939, har departementschefen uttalat sig för att en nytryckning av hela
reglementet kommer till stånd. Inom finansdepartementet har fördenskull
utarbetats ett förslag till definitiv uppställning av reglementet, vilket förslag
finnes såsom bilaga fogat vid statsrådsprotokollet.
I samband härmed har departementschefen anfört följande.
Enär såsom nämnts ett flertal ändringar i reglementet nu avses skola
komma till stånd, torde, för åvägabringande av enhetlighet och konsekvens
i uttryckssätt och uppställning, mindre redaktionella ändringar kunna påkallas
såväl i den redan av riksdagen godkända författningstexten som ock
i de nya, för införande i avlöningsreglementet avsedda avlöningsbestämmelser,
som i olika propositioner förelagts årets riksdag för godkännande.
Det synes mig därför nödvändigt, att Kungl. Majit utverkar riksdagens bemyndigande
att företaga dylika redaktionella ändringar av reglementets författningstext.
De förslag till ändringar i och kompletteringar av vissa paragrafer i det
vid 1938 års riksdag antagna civila avlöningsreglementet, som av Kungl.
Majit framlagts i förevarande proposition, grunda sig i första hand på en
av 1936 års lönekommitté den 27 januari 1939 till Kungl. Majit ingiven
framställning. I sagda framställning har lönekommittén, under erinran om
sina tidigare avgivna förslag dels till avlöningsbestämmelser för provinsialläkare
och distriktsveterinärer, dels till civilt icke-ordinariereglemente, dels
ock till militärt avlöningsreglemente, angivit de ändringar i civila avlöningsreglementet,
som skulle erfordras, därest nämnda löneregleringsförslag vunne
bifall. Vissa av de i propositionen föreslagna författningsändringarna
äro emellertid föranledda av yrkanden, som framkommit under remissbehandlingen
av lönekommitténs nyssnämnda löneregleringsförslag, varjämte
en del ändringar i och tillägg till reglementsbestämmelserna föranletts avvissa
andra till innevarande års riksdag hänskjutna organisations- och lönefrågor.
Utskottet har vid den prövning, som ägnats de i propositionen framlagda
förslagen, ansett sig böra i huvudsak tillstyrka desamma. Utskottet finner
icke anledning till uttalanden annat än i följande hänseenden.
Såsom i propositionen framhållits, yrkades vid 1938 års riksdag i två i
anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till civilt avlöningsreglemente
väckta motioner, att 13 § 2 mom. måtte kompletteras med en bestämmelse
av innebörd, att tjänsteman, som för högst tolv dagar årligen beviljas
Statsutskottets utlåtande Nr 238.
9
ledighet för deltagande i övningar och utbildning såsom landstormsofficer,
måtte berättigas åtnjuta lön med B-avdrag. I sitt utlåtande i anledning av
löneregleringspropositionen anförde utskottet att utskottet funne, med hänsyn
till den ökade betydelse för riksförsvaret, som numera tillkomme den
frivilliga landstormen, ävensom till önskvärdheten ur denna synpunkt, att
rekryteringen av landstormsbefäl underlättades, det i motionerna gjorda yrkandet
vara förtjänt av beaktande. Utskottet hade dock ansett sig icke kunna
utan ytterligare utredning i ämnet tillstyrka bifall till motionerna. Utskottet
förutsatte emellertid, att Kungl. Maj:t ägnade frågan fortsatt uppmärksamhet
och — därest förhållandena skulle därtill föranleda -— för riksdagen
framlägga förslag till komplettering av avlöningsreglementets bestämmelser
på denna punkt. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.
Enligt det förslag Kungl. Majit efter särskild utredning nu framlagt skulle
lön med B-avdrag få beviljas tjänsteman för tid, under vilken han genomgår
för konstituerad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning
eller kompletteringskurs eller med komplettering jämställd annan
kurs eller övning, dock högst tolv dagar av ett och samma kalenderår.
Förslaget innebär, att lön med B-avdrag skulle få åtnjutas allenast
för ledighet, som för utbildningsändamål erfordras efter det tjänstemannen
blivit konstituerad till landstormsofficer, men icke för utbildning till landstormsofficer,
samt endast för ledighet, som kräves för genomgående av
kurser och övningar, vilka erfordras för vidare befordran eller för bibehållande
av anställning som landstormsofficer. Med den precisering av förutsättningarna
för ledighet, som sålunda angivits, finner utskottet någon erinran
icke vara att framställa mot att i avlöningsreglementet införes en uttrycklig
föreskrift i ämnet. I avseende å det antal dagar, som för ifrågavarande
ändamål högst må beviljas under ett kalenderår med åtnjutande av
lön med B-avdrag, har i motionen II: 505 yrkats, att detsamma måtte bestämmas
till femton. Utskottet vill i anledning härav förorda, att det högsta dagantalet
i enlighet med vad arméförvaltningen föreslagit bestämmes till fjorton
dagar.
Enligt bestämmelse i civila avlöningsreglementet, 51 § 5 mom. 2 punkten,
äger förste provinsialläkare, som omedelbart före tillträdet till befattningen
innehaft provinsialläkartjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta
löneklassen, skall vid tillträdet till förste provinsialläkarbefattningen omedelbart
placeras i 31 löneklassen. Ifrågavarande stadgande är hämtat från
nu gällande avlöningsreglemente för förste provinsialläkare och provinsialläkare
och har tillkommit för att förhindra löneminskning vid befordran.
Vid 1938 års riksdag hemställdes i två motioner, att en liknande förmån
skulle tillerkännas länsveterinär, som befordrades till befattningen från distriktsveterinärstjänst,
genom att i civila avlöningsreglementet upptoges ett
stadgande örn rätt för sådan tjänsteman alt, därest han tillhört högsta löneklassen
såsom distriktsveterinär, omedelbart bliva placerad i 23 löneklassen.
1 sitt förutnämnda utlåtande anförde utskottet, att utskottet icke ville förneka,
att en särbestämmelse i enlighet med motionernas förslag hade visst
Rilian/) till riksdagens protokoll 1939. 0 sand. Nr 23S. -
10
Statsutskottets utlåtande Nr 23S.
fog för sig. Då emellertid frågan om nya avlöningsbestämmelser för distriktsveterinärer
för det dåvarande vore under utredning inom 1936 års lönekommitté,
förutsatte utskottet, att kommittén vid fullgörandet av sitt uppdrag
jämväl ägnade nu ifrågavarande spörsmål tillbörlig uppmärksamhet. Utskottet
ansåge därför särskild åtgärd från riksdagens sida icke vara påkallad.
Häremot gjorde riksdagen ingen erinran.
I enlighet med lönekommitténs förslag har nu i förevarande proposition
förordats införande i avlöningsreglementet under 55 § 7 mom. av en uttrycklig
föreskrift av det innehåll, som nyss angivits. Av propositionen
framgår, att det vid distriktsveterinärs övergång till länsveterinärbefattning
kan inträffa, att någon löneförhöjning icke inträder och att till och med
löneminskning kan uppstå. Då utskottet delar departementschefens uttalande,
att det ur rekryteringssynpunkt är önskvärt, att dylika ojämnheter
i löneförhållandena undanröjas, anser utskottet lämpligt, att nyssnämnda paragraf
i avlöningsreglementet kompletteras i enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag.
I förevarande proposition har föredragande departementschefen uttalat sig
för att, därest riksdagen icke däremot gör någon erinran, i blivande övergångsbestämmelser
till civila avlöningsreglementet upptages en föreskrift om
preskription av sådana löneanspråk, som kunna framställas efter det tjänsteman
övergått till de nya bestämmelserna och som hava avseende å löneställningen
efter övergången. Utskottet finner en sådan särbestämmelse motiverad
och vill därför ansluta sig till vad departementschefen härutinnan anfört.
De kompletteringar av nuvarande 59 §, som föreslås i propositionen, hava
icke givit utskottet anledning till erinran. Såsom framgår av den vid statsrådsprotokollet
fogade bilagan kommer nämnda paragraf vid den definitiva
uppställningen av reglementet att erhålla ändrat nummer.
Med hänsyn till de omfattande ändringar i civila avlöningsreglementet, som
föranledas av riksdagens beslut i skilda löneregleringsfrågor, torde Kungl.
Maj :t böra av riksdagen bemyndigas att vidtaga de redaktionella jämkningar,
som i samband med reglementets definitiva uppställning kunna visa sig erforderliga.
I detta sammanhang vill utskottet erinra, att riksdagen numera fattat
beslut i vissa av Kungl. Maj:t till riksdagens prövning hänskjutna frågor berörande
civila avlöningsreglementet, varvid riksdagen vidtagit ändringar i
Kungl. Maj:ts förslag. I sådant hänseende må exempelvis erinras om riksdagens
beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 37 angående lönereglering
för landshövdingarna samt Kungl. Maj:ts proposition nr 223 med
förslag till ändrad lydelse av reglementets 35 §. Utskottet förutsätter, att
de av riksdagen sålunda beslutade ändringarna iakttagas vid den förestående
slutredigeringen av reglementet.
Slutligen vill utskottet understryka vad i propositionen uttalats rörande
lämpligheten av att i samband med den förestående definitiva uppställningen
av reglementet en nytryckning av hela reglementet kommer till stånd.
Statsutskottets utlåtande Nr 238.
11
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen II:
505 godkänna vid propositionen nr 279 fogat förslag till
kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939, dock med den jämkning
beträffande 13 § 2 mom. b) som utskottet förordat;
b) godkänna vid propositionen fogat förslag angående ändrad
lydelse av nuvarande 59 § nämnda avlöningsreglemente;
c) bemyndiga Kungl. Majit att i civila avlöningsreglementet
vidtaga de redaktionella ändringar, som i samband med
reglementets definitiva uppställning kunna visa sig erforderliga.
Stockholm den 31 maj 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK,
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Oscar
Olsson, Svensson i Kompersmåla, Andersson i Fältenborg, Bergström, Ström i Lidköping,
Nilsson i Fredriksfält, Larsson i Varberg, Carlström, Bäcklund och von Heland; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Törnkvist, Svensson i Grönvik, Danielsson,
Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Ward, Weijnc, Staxäng, Mårtensson
och Hansson i Rubbestad.