8

Statsutskottets utlåtande Nr 237.

Nr 237.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
till ersättningar åt verksläkare för budgetåret
1939/40.

(3 avd.)

I anslutning till sin i årets statsverksproposition under sjunde huvudtiteln,
punkt 62, gjorda framställning har Kungl. Maj:t i propositionen nr 271,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
den 24 mars 1939, föreslagit riksdagen att till Ersättningar åt verksläkare
för budgetåret 1939/40 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 460,000 kronor.

Enligt 32 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8) är
tjänsteman vid sjukdom berättigad till läkarvård på statens bekostnad. Läkarvården
skall enligt 33 § i allmänhet ombesörjas av särskilda för ändamålet
anställda verksläkare. Enligt det i propositionen nr 218 framlagda,
av riksdagen numera godkända förslaget till civilt icke-ordinariereglemente
skall beträffande kostnadsfri sjukvård åt i förslaget avsedda extra ordinarie
tjänstemän samt extra tjänstemän och aspiranter gälla vad i civila avlöningsreglementet
jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser är i sådant hänseende
stadgat beträffande ordinarie tjänstemän inom motsvarande lönegrader.

Det förslag till militärt avlöningsreglemente, som genom propositionen nr
245 förelagts riksdagen, innehåller beträffande rätt för de ordinarie beställningshavarna
vid försvarsväsendet till sjukvård på statens bekostnad
samt beträffande ombesörjandet därav i sak enahanda regler som civila avlöningsreglementet.
De läkare, som skola anlitas för verksläkarfunktioner
inom försvarsväsendet, benämnas i förslaget tjänsteläkare. Jämväl löneregleringen
inom försvarsväsendet är avsedd att omfatta icke-ordinarie personal.
Det kan förväntas, att 1936 års lönekommitté inom kort avgiver förslag i
ämnet.

Beträffande verksläkare inom civilförvaltningen har medicinalstyrelsen
i skrivelse den 15 december 1938 avgivit förslag till bestämmelser
i ämnet. Medicinalstyrelsen har därvid utgått från att ersättning till
verksläkarna bör i princip utgå efter prestation. Styrelsen har dock ansett

Statsutskottets utlåtande Nr 237.

9

en viss maximering av ersättningen påkallad till förekommande av en oberättigat
hög besöksfrekvens. För statens järnvägar föreslår styrelsen vissa
särbestämmelser. En sammanfattning av de föreslagna ersättningsgrunderna
återgivas i propositionen, sid. 5 och 6.

Vidare har styrelsen förordat, att de enligt civila avlöningsreglementet
tillsatta verksläkama även skulle vara skyldiga att fullgöra de åligganden i
samband med tjänstepensioneringen m. m., som avses i kungörelsen den 18
juli 1935 (nr 461), varvid ersättning skulle utgå enligt kungörelsens bestämmelser.

Yttranden över förslaget lia avgivits av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsveiket,
generaltullstyrelsen, domänstyrelsen och Sveriges läkarförbunds centralstyrelse,
varvid förordats ändringar i olika avseenden. En redogörelse för
yttrandena återfinnes i propositionen, sid. 6—8.

I sitt den 23 december 1938 avgivna betänkande med förslag till militärt
avlöningsreglemente har 1936 års lönekommitté till närmare behandling upptagit
även frågan om tjänsteläkare inom försvarsväsendet.
Bland de myndigheter, som yttrat sig över nyssnämnda reglementsförslag,
ha arméförvaltningen, marinförvaltningen, försvarsväsendets lönenämnd och
statskontoret särskilt berört nu angivna del av förslaget.

Spörsmålen örn anordnandet av ifrågavarande läkarorganisationer inom
den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet ha ansetts böra underkastas
gemensam ytterligare utredning genom särskilda inom finansdepartementet
tillkallade sakkunniga. Beslut härom har av Kungl. Majit meddelats
den 10 mars 1939.

Kostnadsberäkningar och sättet för kostnadernas bestridande.
För ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen,
utom statens järnvägar, räknar medicinalstyrelsen med en
sammanlagd kostnad till arvoden åt verksläkare av 645,000 kronor. Antalet
befattningshavare inom ifrågavarande förvaltningsgrenar har därvid uppskattats
till omkring 38,000. I genomsnitt för befattningshavare uppgår den
beräknade kostnaden således till omkring 17 kronor.

De å järnvägsläkare belöpande arvodeskostnaderna beräknar medicinalstyrelsen
till 350,000 kronor för omkring 20,000 ordinarie och icke-ordinarie
befattningshavare. Genomsnittskostnaden skulle således utgöra 17.5 kronor
per år och befattningshavare.

Kostnader för reseersättningar hava härvid icke medräknats.

Vad angår motsvarande kostnader inom försvarsväsendet, har 1936 års
lönekommitté antagit, att det årliga arvodet till tjänsteläkare i allmänhet icke
skulle behöva överstiga 5 kronor per beställningshavare, medan arméförvaltningen
räknat med i genomsnitt 7.5 kronor för ar och hestäliningshavare.
Reseersättningarna åt tjänsteläkare antagas icke komma att uppgå till något
nämnvärt belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 236 237.

2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 237.

Statskontoret har förordat, att vid de till allmänna civilförvaltningen hörande
ämbetsverken samtliga kostnader för sjukvård och läkemedel, således
även kostnaderna för verksläkare, böra bestridas från en under vederbörande
myndighets avlöningsanslag uppförd, förslagsvis beräknad anslagspost. Jämväl
enligt riksräkenskapsverkets uppfattning böra sjukvårdskostnaderna avföras
å myndigheternas avlöningsanslag.

Departementschefen har för egen del anfört:

Även enligt min mening böra kostnaderna för verksläkarna vid allmänna
civilförvaltningen bestridas av myndigheternas avlöningsanslag. Jämväl
kostnaderna för de tjänsteläkare vid försvarsväsendel, vilka skola omhänderhava
den sjukvård som ej ankommer på militärläkarna utan särskild
ersättning, böra bestridas från de anslag, av vilka personalens löner utgå.
En dylik anordning, som kan förväntas påverka avlöningsstaternas uppställning
och sättet för anslagsposternas beräknande, bör emellertid lämpligen
icke genomföras förrän viss erfarenhet vunnits om kostnadernas storlek
och fördelning. I avbidan härpå anser jag mig böra föreslå, att ett särskilt
anslag upptages under sjunde huvudtiteln, från vilket samtliga ifrågavarande
kostnader — såväl arvoden som reseersättningar åt läkarna —
torde få bestridas.

Beträffande medelsbehovet under nästa budgetår å nämnda anslag må
framhållas följande.

Det antal ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare, som utom affärsverkens
personal ingår i medicinalstyrelsens kostnadsberäkningar för civilförvaltningen,
uppgår enligt uppgift till omkring 20,000. Med hänsyn till
löneregleringens utsträckning till nya förvaltningsgrenar, däribland det statliga
undervisningsväsendet, bör nämnda tal ökas till 24,000. Med de av
medicinalstyrelsen gjorda genomsnittsberäkningarna skulle den häremot svarande
kostnaden för ersättningar åt verksläkare uppskattas till i runt tal

410.000 kronor.

Antalet av de ordinarie eller icke-ordinarie anställningshavare inom försvarsväsendet,
för vilka tjänsteläkarkostnaderna böra bestridas från verksläkaranslaget,
torde kunna beräknas till 7,000. Efter de av arméförvaltningen
beträffande armén föreslagna genomsnittsberäkningarna skulle häremot
svara en kostnad för tjänsteläkarna vid försvarsväsendet av drygt

50.000 kronor.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, har medicinalstyrelsens
förslag på väsentliga punkter föranlett erinringar. De olika ändringsförslag,
som därvid framlagts, innebära såväl ökningar som minskningar i förhållande
till de nyss angivna kostnadsberäkningarna. Uppenbarligen möta,
innan den nu pågående, i det föregående omförmälda sakkunnigutredningen
blivit slutförd, då möjlighet kan förväntas förefinnas att fatta definitiv
ståndpunkt i ersättningsfrågan, vissa svårigheter att uppskatta medelsbehovet
å i frågavarande anslag. Med ledning av de återgivna kostnadsberäkningarna
får jag emellertid föreslå, att anslaget, som bör givas förslagsanslags
natur, bestämmes till 460,000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan utredningen fullbordats,
meddela erforderliga bestämmelser angående ersättningarna åt ifrågavarande
läkare.

Slutligen må framhållas, att det måhända kommer att visa sig lämpligt
att införliva den verksläkarorganisation, som avses i förenämnda kungörelse
den 18 juli 1935 (nr 461), med den nu ifrågavarande organisationen. I

Statsutskottets utlåtande Nr 237.

11

så fall torde hinder icke möta att bestrida de enligt sagda kungörelse utgående
ersättningarna från det anslag, varom här är fråga. På anslagsberäkningen
inverkar denna fråga icke.

Av propositionen framgår, att frågan om ordnandet av verks- och tjänsteläkarorganisationerna
inom civilförvaltningen och försvarsväsendet alltjämt
är föremål för utredning. Vid sådant förhållande anser sig utskottet böra
tillstyrka, att det må ankomma på Kungl. Majit att, sedan utredningen
fullbordats, meddela erforderliga bestämmelser angående ersättning till ifrågavarande
läkare. Bestämmelserna böra dock framdeles underställas riksdagens
prövning.

Då beräkningen av anslagsbehovet för nästa budgetår och Kungl. Maj:ts
förslag i övrigt icke givit utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ersättningar åt verksläkare för budgetåret
1939/40 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 460,000 kronor.

Stockholm den 31 maj 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Utskottet.

Närvarande: se under utlåtandet nr 236.