Statsutskottets utlåtande Nr 233.
1
Nr 233.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1939 kl. 12 m.
Utlåtande angående anslag till vissa kommunala läroanstalter,
privatläroverk, folkskolor m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
(2:a avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1939/40 har Kungl. Majit (åttonde huvudtiteln, punkterna 130,
132, 155, 157, 160, 178 och 257 av det vid propositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1939) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen
förelagd, för budgetåret 1939/40 beräkna:
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor ett förslagsanslag
av 3 200 000 kronor;
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett
förslagsanslag av 2 660 000 kronor;
dels till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor ett förslagsanslag
av 538 800 kronor;
dels till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor ett förslagsanslag av
625 000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor ett
förslagsanslag av 95 600 000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda
sjukvårdsanstalter och vissa barnhem intagna barn i skolåldern
ett förslagsanslag av 175 000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och
biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor ett förslagsanslag
av 250 000 kronor;
dels till Högre folkskolor: Understöd ett förslagsanslag av 1 900 000
kronor;
dels ock till Provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare
vid folkskoleväsendet m. m. ett förslagsanslag av 5 500 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 31 mars 1939 dagtecknad proposition
(nr 252), under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag,
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 233.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
dels föreslagit riksdagen att
1. besluta, att till kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,
praktiska mellanskolor och högre folkskolor skall under budgetåret 1939/40
utgå statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 31 mars 1939
angivits;
2. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 4 050 000 kronor;
3. medgiva, att ordinarie manlig ämneslärare vid kommunal mellanskola
eller praktisk mellanskola, vilken icke äger behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk och ej heller kan av Kungl. Maj:t tillerkännas sådan
behörighet, må, därest han den 1 mars 1927 varit ordinarie ämneslärare
vid kommunal mellanskola eller högre folkskola, från och med den 1 juli
1939 åtnjuta lön enligt 22 lönegraden;
4. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor för
budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 3 325 000 kronor;
5. besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd för budgetåret
1938/39 till statsunderstödda enskilda läroanstalter skola äga tilllämpning
jämväl för budgetåret 1939/40, dock att statsbidrag må utgå till
sammanlagt högst 155 parallellavdelningar vid samtliga statsunderstödda
privatläroverk;
6. till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 538 800 kronor;
7. besluta, att den av 1933 års riksdag beslutade ändringen i fråga örn
beloppet av grundunderstöd till högre flickskola skall äga tillämpning jämväl
för budgetåret 1939/40;
8. till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för budgetåret 1939/40
anvisa ett förslagsanslag av 650 000 kronor; därav 30 000 kronor skola
användas till nedbringande av terminsavgifter under läsåret 1939—40 på
sätt av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 31 mars 1939 angivits under villkor, att Stockholms stad för samma
tid på sätt av departementschefen angivits bidrager med enahanda
belopp;
9. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor för
budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 120 000 000 kronor;
10. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda
sjukvårdsanstalter och vissa barnhem intagna barn i skolåldern
för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 220 000 kronor;
11. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och
biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kronor;
12. till Högre folkskolor: Understöd för budgetåret 1939/40 anvisa ett
förslagsanslag av 3 450 000 kronor;
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
3
dels ock återkallat sitt i årets statsverksproposition framställda förslag om
beräknade under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1939/40 av ett förslagsanslag
till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid
folkskoleväsendet m. m.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herrar K. Petersson och E. Andersson (I: 333) och den andra inom andra
kammaren av fröken Kerstin Hesselgren m. fl. (11:499), vari hemställts,
att riksdagen ville vidtaga sådan ändring i den genom proposition nr 252
föreslagna löneregleringen, att de icke-adjunktskompetenta manliga och
kvinnliga ordinarie ämneslärare, vilka senast från och med den 1 januari
1939 innehaft ordinarie anställning vid kommunala mellanskolor och praktiska
mellanskolor, må från och med den 1 juli 1939 åtnjuta lön efter 22
lönegraden;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr A. Löfvander m. fl. (I: 334) och den andra inom andra kammaren
av herrar G. Hallagård och A. Gustafsson i Lekåsa (II: 500), vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att vad i gällande författningar om utbetalning
av statsbidrag till löner åt lärare vid folkskolor m. fl. kommunala läroanstalter
finnes stadgat om verkställande av avdrag vid slutlig redovisning
av statsbidrag för redovisningsåret av en procent av de förskjutna beloppen
skall upphöra att gälla beträffande de belopp, vilka från och med budgetåret
1939/40 förskottsvis utbetalas till skoldistrikten;
dels en inom andra kammaren av herr F. Ryling väckt motion (11:501),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville verkställa utredning i syfte att beträffande
fortsättningsskoleväsendet åstadkomma bestämmelser, som i allt väsentligt
överensstämma med dem, som för folkskolan äro gällande i fråga om dels
statsmyndighets befogenhet att även mot skoldistrikts bestridande fastställa
sådan organisation av folkskoleväsendet, som förutsätter anordnande av
skolskjutsar eller inackordering av skolbarn, dels ock skoldistrikts skyldighet
att till undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt eller låta barn,
tillhörande skoldistriktet, åtnjuta undervisning i annat skoldistrikts skola;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr L. Svedberg (I: 208) och den andra inom andra kammaren av herr
E. Lindberg i Umeå m. fl. (II: 280), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning av frågan örn folkskoleväsendets
omorganisation i sådan riktning, att skolor av A-typ, centralskolor,
ersätta lägre skoltyper inom skoldistrikten, varvid samtidigt systemet med
skolskjutsar utvidgas, allt i syfte att bereda landsbygdens barn möjlighet
till bästa möjliga folkskoleundervisning, samt att Kungl. Majit sedermera
för riksdagen framlägger det förslag, som av utredningen kan föranledas;
4
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
dels en inom andra kammaren av herr A. De Geer i Hanaskog rn. fl.
väckt motion (11:8), vari hemställts att riksdagen ville hos Kungl. Majit
anhålla örn förslag med bestämmelser rörande fullständigt förstatligande
av folkskoleväsendet;
dels ock en inom andra kammaren av herrar L. Jonsson och L. V. Lindén
väckt motion (11:87), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit ville anhålla om föranstaltande örn utredning angående möjligheterna
att bereda statsbidrag till skolskjutsar för lärjungar vid folkskolans högre
avdelning, högre folkskola, kommunal mellanskola, realskola och därmed
likställda undervisningsanstalter.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,
hänvisas — i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade
redogörelsen —- till motionerna 11:499—501, 1:208, 11:8 och 11:87.
1. Bidrag till kommunala flickskolor.
Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor
är för budgetåret 1938/39 uppfört med 1 500 000 kronor. Genom
beslut av 1938 års riksdag genomfördes från och med den 1 januari 1939
lönereglering föi^ lärarna vid ifrågavarande skolor. Enligt propositionen nr
230/1938 beräknades anslagsbehovet för förra delen av budgetåret till 600 000
kronor och för senare delen av budgetåret till 900 000 kronor, varav 57 000
kronor för bestridande av kostnaderna för s. k. övergångslön (jfr kungörelsen
nr 661/1938, punkt 5).
Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag innebär en anslagsökning med
(4 050 000 — 1 500 000 =) 2 550 000 kronor.
Sakligt sett innebär förslaget följande förändringar i jämförelse med nu
rådande förhållanden:
a) Den i propositionen nr 176/1939 föreslagna provisoriska löneregleringen
för nästa budgetår — vilken av utskottet i annat sammanhang
tillstyrkts — medför en betydande ökning av utgifterna å förevarande
anslag.
Enligt nämnda proposition skola de till ifrågavarande lärare utgående
avlöningsbeloppen provisoriskt anpassas efter det nya civila avlöningsreglementets
belopp och rörligt tillägg utgå enligt bestämmelserna i berörda
reglemente samt efter samma procenttal, som kommer att fastställas för
befattningshavare, underkastade sagda reglemente. De löneförmåner, som
ifrågavarande lärare nu åtnjuta i form av provisoriskt dyrortstillägg, provisorisk
avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg, komma genom den provisoriska
löneregleringen att bortfalla utom såvitt angår befattningshavare, som
nu äro berättigade till personlig lönefyllnad och som enligt det i propositionen
framställda förslaget skola äga kvarstå å nuvarande lönestat.
b) I samband med nämnda provisoriska lönereglering föreslås ändrade
grunder för statsbidrag, avsedda att gälla provisoriskt för
nästa budgetår.
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
5
Enligt nu tillämpade statsbidragsgrunder, som fastställdes av 1938 års
riksdag, utgår statsbidrag med tre fjärdedelar av den avlöning, som enligt
avlöningsreglementet för lärare vid nämnda läroanstalter tillkommer lärarna,
samt av provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
Kostnaderna för dyrtidstillägg bestridas däremot helt av staten. Det i nyssnämnda
proposition framlagda förslaget innebär i princip, att en del av
dyrtidstillägget inarbetas i de enligt avlöningsreglementet utgående fasta
lönebeloppen. Vid oförändrade statsbidragsbestämmelser skulle således skolområde
svara för en fjärdedel av jämväl den del av dyrtidstillägget, som
inarbetas i lönen. Nu förevarande löneregleringsförslag skulle sålunda medföra
en ökning av skolområdenas kostnader för lärarlönerna icke blott reellt
utan även relativt sett.
I samband härmed erinras, att skolområdenas andel i samtliga löneförmåner
enligt nu gällande löne- och statsbidragsbestämmelser beräknats utgöra
omkring 22,5 procent och statens omkring 77,5 procent.
Skolöverstyrelsen har framlagt vissa alternativa förslag till statsbidragsgrunder,
nämligen antingen att staten gäldar 75 procent av samtliga löner,
även rörligt tillägg, eller hela rörliga tillägget samt 75 procent av övriga lönekostnader
eller ock 80 procent av samtliga lönekostnader, inklusive rörligt
tillägg.
Statskontoret har framhållit, att det med hänsyn till det rörliga tilläggets
karaktär syntes riktigast, att kommunerna skulle svara för samma andel av
detta tillägg som av övriga kontanta löneförmåner. Under förutsättning att
stat och kommun även framdeles deltoge i de totala kontanta lönesummorna
i samma proportion som för närvarande, skulle statsverkets andel i kostnaderna
komma att bestämmas till 78 procent. Undantag borde dock härvid
göras för barntilläggen, för vilka staten borde helt svara.
De av myndigheterna framlagda alternativa förslagen hava av departementschefen
sammanfattats i följande tablå:
Ali. I. Statsverket gäldar 75 procent av lönekostnaderna,
inkl. rörligt tillägg ............
Alt. II. Statsverket gäldar det rörliga tillägget
och 75 procent av lönekostnaderna i övrigt . .
Alt. III. Statsverket gäldar 78 procent av lönekostnaderna,
inkl. rörligt tillägg ............
All. IV. Statsverket gäldar 80 procent av löne
kostnaderna, inkl. rörligt tillägg ............
Av de ändrade lönebestämmelserna |
|
statsverket |
skolområdena |
Kronor |
Kronor |
— 65 000 |
+ 552 000 |
+ 127 000 |
+ 360 000 |
+ 351 000 |
+ 136 000 |
-f 629 009 |
— 142 000 |
5117 000
Departementschefen, som ställt sig på statskontorets linje, har lör egen
del anfört:
Vid ett realiserande av alternativ I komme hela utgiftsökningen och dessutom
en del av de kostnader, som nu ankomme på statsverket, att få bäras
6
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
av skolområdena. Detta alternativ syntes på grund härav icke kunna förordas.
Detsamma gällde alternativ IV, enligt vilket hela kostnadsökningen
stannade på statsverket, varförutom på staten komme att överskjutas en del
av de utgifter, för vilka skolområdena nu svarade. Då det förefölle rimligt,
att statsverket borde bestrida den övervägande delen av kostnaderna för
löneregleringen, ansåge departementschefen sig ej heller kunna förorda alternativ
II, trots alt detta alternativ närmast anslöte sig till de nuvarande bidragsgrunderna.
Däremot funne departementschefen sig böra i likhet med
statskontoret tillstyrka alternativ lil, vilket, såsom det redan sagda gåve
vid handen, innebure i princip oförändrad fördelning av kostnaderna mellan
statsverket och skolområdena. Emellertid förutsatte departementschefen, att
vid den definitiva reglering av lönerna för ifrågavarande lärarpersonal, som
syntes komma att vidtagas på grundval av den av chefen för finansdepartementet
i annat sammanhang i utsikt ställda utredningen, frågan örn avvägningen
av förevarande kostnader mellan staten och skolområdena upptoges
till förnyat övervägande från de utgångspunkter, som då förelåge. De av
departementschefen förordade statsbidragsbestämmelserna borde därför äga
giltighet endast under budgetåret 1939/40.
Vad departementschefen sålunda anfört i fråga om statsbidrag gällde icke
blott kommunala flickskolor utan även kommunala mellanskolor, praktiska
mellanskolor och högre folkskolor.
c) Antalet kommunala flickskolor förutsättes komma att öka från 29 till
36. Icke mindre än 6 av de nytillkommande flickskolorna
avses komma till stånd i Stockholm. I stället komma 14 privata flickskolor
att successivt nedläggas.
Frågan om nämnda kommunalisering av Stockholms flickskoleorganisation
har — ehuru icke av natur att behöva underställas riksdagen — av
departementschefen berörts, då därav följer en avsevärt ökad belastning av
förevarande anslag. Förslaget innebär inrättande av sex kommunala flickskolor,
förlagda till Södermalm, Kungsholmen, Bromma, Vasastaden, Norrmalm
och Östermalm. Av de privata flickskolorna skulle nya elementarskolan
för flickor behållas i nuvarande utformning samt Willinska och
Åhlinska skolornas gymnasier samorganiseras till ett närmast på den föreslagna
kommunala flickskolan i Vasastaden byggt enskilt gymnasium. I
mån av behov skulle staden bidraga till att möjliggöra en generell nedsättning
av terminsavgifterna i den kvarstående enskilda flickskolans clemen
tarskolavdelning.
I viss utsträckning skulle staden kunna bidraga till nedsättning av terminsavgifterna
även i de enskilda flickgymnasierna, därest en sådan åtgärd
befunnes påkallad.
Den föreslagna organisationen framgår närmare av följande sammanställning:
Sammanlagt
lärjunge
antal
Södermalms
kommunala flickskola, ersättande Lychouska skolan,
Anna Schuldheis’ skola och Södermalms läroanstalts för flickor
elementarskola, 3 sjuåriga och 1 sexårig linje, 25 avdelningar . . 720
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
7
Sammanlagt
lärjunge antal -
Kungsholmens kommunala flickskola, ersättande Kungsholms elementarskola
för flickor, 2 linjer, förenad lärokurs, 14 avdelningar
.................................................. 400
Bromma kommunala flickskola, ersättande Äppelvikens elementarskola,
2 linjer, förenad lärokurs, 14 avdelningar.............. 400
Vasastadens kommunala flickskola, ersättande Vasa högre flickskola
samt Wallinska och Åhlinska skolornas elementarskolor,
3 linjer, förenad lärokurs, 19 avdelningar .................. 550
Norrmalms kommunala flickskola, ersättande Ateneum för flickor,
Brummerska skolan och Annaskolan-Detthowska skolan, 3 linjer,
förenad lärokurs, 19 avdelningar ...................... 550
Östermalms kommunala flickskola, ersättande Lyceums för flickor
elementarskola, Margaretaskolan, Oskars högre flickskola och
Anna Sandströms skola, 3 linjer, förenad lärokurs, 19 avdelningar
....................... 550
Nua elementarskolan för flickor å Östermalm, 2-linjig elementarskola
.................................................. 350
Departementschefen har förutsatt, att nämnda komntunalisering successivt
kommer till stånd från och med nästa budgetår.
d) För nästa budgetår föreslås jämväl ändrade regler för statsbidragets
utbekommande i syfte att bereda skolområdena möjlighet
att erhålla ökade förskott under nämnda budgetår. I samband härmed
vinnes, att belastningen å förevarande anslag för nästa budgetår bringas att
i största möjliga utsträckning överensstämma med de statsbidragsutgifter,
som belöpa å de under nästa budgetår utgående lärarlönerna.
Nu gällande bestämmelser om utbetalning av förskott å statsbidrag för
åren 1939 och 1940 återfinnas i övergångsbestämmelserna till kungörelsen
nr 754/1938 och innebära följande:
Statskontoret eller vederbörande länsstyrelse skall under januari och juli
1939 utan särskild rekvisition utbetala varje gång ett belopp, motsvarande
45 procent av det statsbidrag, som på grund av rekvisition efter avdrag
av pensionsavgifter utbetalts för redovisningsåret 1937138, alltså ett redan
förflutet redovisningsår. Befinnes under år 1939 utanordna! förskott otillräckligt,
äger skolstyrelse efter rekvisition utbekomma ytterligare förskott.
Under januari oell juli 1940 skall statskontoret eller länsstyrelsen utan särskild
rekvisition utbetala varje gång ett belopp, motsvarande 90 procent av
det statsbidrag, som på grund av rekvisition efter avdrag av pensionsavgifter
utbetalts för tiden den 1 januari—den 30 juni 1939. — Slutrekvisition av
statsbidrag för ett budgetår sker efter ingången av nästa budgetår.
Riksräkenskapsverket har nu framhållit bland annat:
Därest förskotten under juli månad 1939 och januari månad 1940 utbetalades
enligt nu angivna grunder, skulle på grund av den kostnadsökning,
som den nya löneregleringen för berörda lärarkategorier komme att
medföra å ifrågavarande anslag från och med ingången av budgetåret
8
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
Utskottet.
1939/40, ett jämförelsevis stort belopp, avseende lönekostnaderna för sislberörda
budgetår, komma alt utbetalas först i samband med slutrekvisitionerna
under budgetåret 1940/41. Då enligt riksräkenskapsverkets uppfattning
en dylik förskjutning av kostnaderna till ett senare budgetår örn möjligt
borde undvikas, torde särskilda bestämmelser om tillhandahållande av
förskott å dessa statsbidrag under nästkommande budgetår böra utfärdas.
Förskotten syntes lämpligen böra avpassas så, att de utgjorde 90 procent
av de å statsverket belöpande lönekostnaderna för samma budgetår efter avdrag
av tjänste- och familjepensionsavdragen.
Riksräkenskapsverket finge fördenskull föreslå, alt en föreskrift meddelades
av innehåll, att varje skolstyrelse i god tid före den 1 juli 1939 skulle
till statskontoret respektive länsstyrelsen insända en uppgift å samtliga vid
utgången av vårterminen 1939 anställda såväl ordinarie som icke-ordinarie
lärare vid nu ifrågavarande skolor, med angivande av deras placering i lönehänseende
enligt nu gällande avlöningsbestämmelser. De utbetalande myndigheterna
skulle därefter med ledning av dessa uppgifter uträkna de olika
skolstyrelsernas lönekostnader för ett budgetår med tillämpning .av det blivande
avlöningsreglementets avlöningsbelopp och bestämmelser i övrigt. Såsom
förskott skulle därefter till skolstyrelsen utbetalas i juli månad 1939
ett belopp, motsvarande 45 procent av statsverkets andel av den sålunda
beräknade lönekostnaden — efter avdrag av tjänste- och familjepensionsavdragen
— för ett helt budgetår samt i januari månad 1940 ett lika stort
belopp.
Departementschefen har för sin del framhållit, att intet syntes vara att
erinra mot riksräkenskapsverkets förslag.
Den betydande höjning av förevarande anslag, som av Kungl. Maj:t för
nästa budgetår ifrågasatts, betingas till väsentlig grad av dels den av 1938
års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid vissa kommunala läroanstalter,
dels ock det förslag till provisorisk lönereglering för bland andra
nämnda lärare, som i propositionen nr 176/1939 framlagts för innevarande
års riksdag och av riksdagen numera bifallits. I samband med sistnämnda
lönereglering föreslås av Kungl. Maj:t en provisorisk ändring av gällande
statsbidragsgrunder, avsedd att äga tillämpning endast för nästa budgetår
och medförande, i stort sett, oförändrad fördelning mellan staten och kommunerna
av samtliga lönekostnader. Mot Kungl. Maj:ts nämnda förslag,
vilket innebär, att staten för nästa budgetår skulle gälda 78 procent av lönekostnaderna,
inklusive rörligt tillägg, har utskottet icke funnit anledning till
erinran.
Utskottet biträder jämväl i övrigt de beräkningar, som ligga till grund för
uppskattningen av det för nästa budgetår erforderliga anslagsbeloppet. Liksom
departementschefen utgår utskottet sålunda ifrån, att antalet kommunala
flickskolor kommer att öka, på sätt i propositionen antagits, och finner
särskilda bestämmelser om förskott å statsbidrag för nästa budgetår böra
utfärdas i anslutning till riksräkenskapsverkets därutinnan framställda
förslag.
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
9
2. Bidrag till kommunala mellanskolor.
Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor
är nu uppfört med 2 100 000 kronor. Jämlikt beslut av 1938 års
riksdag hava för dessa skolor genomförts lönereglering från och med den
1 januari 1939. Enligt propositionen nr 230/1938 uppskattades anslagsbehovet
för förra delen av budgetåret 1938/39 — under vilken tid de förut gällande
löne- och statsbidragsbestämmelserna ägde tillämpning — till 830 000
kronor och för senare delen av samma budgetår till 1 300 000 kronor, varav
85 000 kronor belöpte på tillfälliga kostnader för s. k. övergångslön.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 1 225 000 kronor
eller från 2 100 000 kronor till 3 325 000 kronor, väsentligen föranledd av
lönereglering för lärarpersonalen samt av en beräknad utökning av antalet
kommunala mellanskolor från 57 till 61. I fråga om grunder för statsbidrag
föreslås enahanda bestämmelser som beträffande kommunala flickskolor.
Redogörelse för ifrågavarande grunder har lämnats ovan i samband
med behandlingen av frågan örn bidrag till kommunala flickskolor.
I detta sammanhang har departementschefen berört spörsmålet om ä n drad
löneställning för icke-adjunktskompetenta lärare
vid kommunala skolor.
Den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid kommunala
mellanskolor och andra högre kommunala skolor innebar bland annat,
att lönesättningen för de ordinarie ämneslärarna gjordes beroende av lärarkompetensens
art. Sålunda placerades adjunktsbehörig ämneslärare vid
kommunal flickskola, kommunal mellanskola och praktisk mellanskola i 23
lönegraden, medan icke-adjunktsbehörig ämneslärare vid samma skolor placerades
i 21 lönegraden (praktisk mellanskola är som bekant en specialform
av högre folkskola, närmare bestämt sådan yrkesbestämd högre folkskola,
som för fram till praktisk realexamen). För adjunktsbehörighet kräves,
att vederbörande avlagt filosofisk ämbetsexamen eller likvärdiga akademiska
prov och genomgått provår (jfr läroverksstadgan nr 109/1933, §§ 177 och
178). Lärare med nämnda examensmeriter men utan provår kan dock efter
prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall tillerkännas adjunktsbehörighet
och alltså erhålla uppflyttning till 23 lönegraden.
Under behandlingen av löneregleringsfrågan hade väckts förslag örn beredande
av fördelaktigare löneförmåner även åt de lärare med lägre examensmeriter,
som innehade ordinarie anställning vid ifrågavarande skolor. I anledning
av vid riksdagsbehandlingen av löneregleringsfrågan motionsvis
gjorda yrkanden i berörda syfte anförde 1938 års riksdag bland annat:
Riksdagen ansåge det icke obilligt, att i tjänst varande lärare med lägre
lärdomsmeriter än som berättigade till adjunktskompetens skulle kunna
erhålla gynnsammare lönegradsplacering än den av Kungl. Majit ifråga
-
10
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
satta. Åtskilliga av dessa lärare vore synnerligen förtjänta och hade under
en lång följd av år utfört ett högt skattat arbete i de högre kommunala skolornas
tjänst.
Det vore emellertid förenat med stora svårigheter att på ett i det hela
tillfredsställande sätt avgränsa de lärare, som borde komma i åtnjutande
av gynnsammare löneförmåner. Vid ärendets behandling inom riksdagen
hade framförts olika förslag till lösningar av detta problem. Sålunda hade
ifrågasatts en utvidgning av dispensförfarandet beträffande lärare, som saknade
provår, på så sätt, att adjunktsbehörighet skulle kunna av Kungl.
Majit efter prövning i varje särskilt fall tillerkännas förtjänta ordinarie
lärare vid kommunala mellanskolor oell praktiska mellanskolor utan provår
och utan filosofisk ämbetsexamen eller därmed likvärdig examenskompelens,
under förutsättning att vederbörande lärare vid löneregleringens ikraftträdande
tjänstgjort förslagsvis minst tio eller minst femton år och att
hans lärdomsmeriter vöre godtagbara. Vidare hade under hänvisning till
att adjunkter, som vid förstatligande av kommunal mellanskola överförts
till realskola och som icke ägde formell adjunktskompetens, vid den av
1937 års riksdag beslutade läroverkslärarlöneregleringen hänförts till 22
lönegraden, den tanken framförts, att icke-adjunktsbehörig ordinarie lärare,
som vid löneregleringens ikraftträdande tjänstgjorde vid kommunal mellanskola
och praktisk mellanskola, skulle avlönas enligt 22 lönegraden under
förutsättning, att läraren vid ett eventuellt förstatligande av läroanstalten
skulle komma att hänföras till 22 lönegraden enligt grunderna för nyssnämnda
av 1937 års riksdag beslutade lönereglering. Vid bifall till det sistnämnda
förslaget skulle alltså vid förevarande skolor finnas lärare i 23
lönegraden och i 21 lönegraden samt — under en övergångsperiod — i 22
lönegraden. Även andra anordningar vore tänkbara.
Riksdagen funne sig i frågans dåvarande läge icke kunna göra något uttalande
rörande i vilken utsträckning eller på vad sätt de ifrågavarande lärarna
borde tillerkännas fördelaktigare löneställning. Frågan vore svårbedömbar
även av den anledningen, att åtgärder i antydd riktning lätt nog kunde medföra
konsekvenser i avseende å lönesättningen inom det statliga undervisningsväsendet.
Enligt riksdagens mening borde frågan tagas under förnyad
omprövning genom Kungl. Maj:ts försorg. Det vore önskvärt, att det förslag,
som kunde föranledas därav, förelädes 1939 års riksdag.
Skolöverstyrelsen har nu hemställt, att sådan ordinarie manlig ämneslärare
vid kommunal flickskola, kommunal mellanskola eller praktisk mellanskola,
som icke ägde behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk
och som vid ett eventuellt förstatligande av vederbörande skola skulle
i enlighet nied för de allmänna läroverken gällande bestämmelser placeras
i 22 lönegraden, även vid den högre kommunala skolan skulle erhålla
placering i 22 lönegraden, därest han tillträtt sin innehavande ordinarie tjänst
vid den kommunala skolan före den 1 januari 1939.
Undervisningsväsendets lönenämnd har i princip förordat den lösning av
förevarande löneställningsfråga, som överstyrelsen tillstyrkt, men med vissa
modifikationer. Sålunda förutsätter lönenämnden, att den högre löneställningen
icke skall avse lärare vid kommunal flickskola — för dessa saknade
frågan för övrigt aktualitet, då samtliga manliga lärare vid dylika skolor
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
11
syntes hava avlagt akademisk examen. Vidare föreslår lönenämnden, att
den nya löneställningen skall tillkomma endast lärare, som den 1 mars 1927
innehaft ordinarie ställning. Härom har nämnden anfört följande:
Såsom förutsättning för en tillämpning av nu omhandlade förmånligare
lönevillkor hade skolöverstyrelsen bland annat uppställt, att vederbörande
lärare skulle hava tillträtt sin innehavande ordinarie tjänst vid den kommunala
skolan före den 1 januari 1939. Lönenämnden ansåge sig böra i
anledning av detta förslag bringa i erinran, att 1927 års riksdag vid genomförandet
av omorganisationen av det högre skolväsendet bifallit ett av Kungl.
Maj:t framställt förslag angående anställningsförhållandena för vissa från
kommunal mellanskola överflyttade lärare. I sådant hänseende medgav
riksdagen (skrivelse nr 262/1927, sid. 181, punkt 21), att de den 1 mars
1927 anställda ordinarie ämneslärarna vid kommunal mellanskola, som
ombildades till allmänt läroverk, skulle successivt, i den ordning Kungl.
Maj:t bestämde, såsom adjunkter respektive ämneslärarinnor överflyttas
till läroverket. Det sålunda uppställda villkoret att lärarna skulle vara anställda
den 1 mars 1927 hade härvid blivit gällande jämväl för de ämnesliirare,
som överflyttades i statstjänst först mot slutet av omorganisationsperioden,
alltså vid utgången av juni 1935. Med hänsyn till det anförda
förefölle det lönenämnden, att innehav av ordinarie anställning den 1 mars
1927 lämpligen borde fastställas såsom villkor även i nu förevarande sammanhang.
Då de vid sistnämnda tidpunkt anställda manliga ämneslärarna
utan adjunktsbehörighet numera vore adjunkter på övergångsstat i 22 lönegraden,
därest den kommunala mellanskola de tillhört ombildats till allmänt
läroverk, syntes det naturligt att låta jämväl de vid sagda tidpunkt
anställda lärare, vars läroanstalt icke förstatligats, övergångsvis uppbära
lön enligt 22 lönegraden.
Statskontoret har tillstyrkt lönenämndens förslag.
Departementschefen har för egen del anfört bland annat:
Genom skolöverstyrelsens förslag hade enligt departementschefens förmenande
de billighetssynpunkter, som på detta område syntes böra tillgodoses,
i möjligaste mån vunit beaktande. Från lärarhåll hade föreslagits, att
den ifrågasatta anordningen skulle utsträckas till att omfatta jämväl ickeadjunktslcompetenta
kvinnliga lärare. Härigenom skulle sistnämnda lärare
erhålla en gynnsammare löneställning än motsvarande lärare vid läroverken.
Departementschefen kunde icke förorda en sådan åtgärd.
Departementschefen ansåge sig böra i huvudsak tillstyrka skolöverstyrelsens
föreliggande förslag, vilket dock på av lönenämnden anförda skäl
borde begränsas till att gälla endast vederbörande lärare vid kommunala
och vid praktiska mellanskolor.
Då 1938 års riksdag torde hava åsyftat, att företrädesvis lärare med långvarig
tjänstgöring skulle komma i åtnjutande av de förbättrade löneförmånerna,
ville departementschefen tillstyrka lönenämndens förslag, att som
villkor för lönegradsuppflyttningen skulle gälla, att vederbörande den 1
mars 1927 innehaft ordinarie anställning som ämneslärare vid kommunal
mellanskola eller högre folkskola.
Departementschefen förordade alltså, att ordinarie manlig ämneslärare
vid kommunal mellanskola eller praktisk mellanskola, vilken icke ägde behörighet
till adjunktstjänst vid allmänt läroverk och ej heller kunde av
12
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
Utskottet.
Utskottet.
Kungl. Majit tillerkännas sådan behörighet, skulle, därest han den 1 mars
1927 varit ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola eller högre
lolkskola, irån och med den 1 juli 1939 åtnjuta lön efter 22 lönegraden.
Enligt från skolöverstyrelsen under hand införskaffade uppgifter syntes
omkring 50 lärare komma att beröras av det nu framlagda förslaget. Kostnaderna
för förslagets genomförande kunde för budgetåret 1939/40 uppskattas
till omkring 25 000 kronor, varav omkring 15 000 kronor skulle belasta
förevarande anslag och omkring 10 000 kronor anslaget till understöd åt
högre folkskolor.
Kungl. Maj:ts förslag örn förbättrad löneställning för vissa manliga ickeadjunktskompetenta
lärare vid kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor
har utskottet funnit sig kunna biträda. De av lönenämnden anförda
skälen för att såsom villkor för lönegradsuppflyttningen skall gälla,
att vederbörande den 1 mars 1927 innehaft ordinarie anställning vid kommunal
mellanskola eller högre folkskola, har utskottet i likhet med departementschefen
funnit bärande. Utskottet kan därför icke tillstyrka det i motionerna
I: 333 och II: 499 framställda yrkandet, att nyss angivna tidpunkt
i stället skulle fastställas till den 1 januari 1939. Icke heller kan utskottet
förorda, att den ifrågasatta anordningen — på sätt i nyssnämnda motioner
hemställts — skulle utsträckas att avse jämväl icke-adjunktskompetenta
kvinnliga lärare. Ett bifall till motionerna i sistberörda avseende skulle
nämligen hava till följd att ifrågavarande kvinnliga lärare skulle erhålla
en förmånligare löneställning än motsvarande lärare vid de allmänna läroverken.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet avstyrka bifall till
motionerna 1: 333 och II: 499.
Vad beträffar de av departementschefen under förevarande punkt verkställda
beräkningarna för uppskattning av det för nästa budgetår erforderliga
anslagsbeloppet, hava desamma icke givit utskottet anledning till erinran
eller uttalande.
3. Bidrag till högre goss- och samskolor.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att för ifrågavarande ändamål skulle utgå
samma belopp som för innevarande budgetår, eller 538 800 kronor.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
med avseende på förevarande anslag.
4. Bidrag till högre fliekskolor.
Förevarande anslag, som för närvarande är uppfört med 1 365 000 kronor,
skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag uppföras med 650 000 kronor, vilket
innebär en anslagsminskning med 715 000 kronor. Å ena sidan uppkommer
nämligen en anslagsminskning med omkring 745 000 kronor, betingad av
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
13
planerad avveckling av ett stort antal högre flickskolor, främst i Stockholm
(jfr ovan), medan å andra sidan för nästa budgetår beräknats ett belopp av
30 000 kronor till bidrag till nedbringande av terminsavgifterna med omkring
30 å 32 procent vid de enskilda flickgymnasier i Stockholm, vilka
icke avses komma att från och med nästa budgetår avvecklas; sådant bidrag
skulle utgå till Wallin-Åhlinska gymnasiet samt gymnasierna vid nya elementarskolan
för flickor och Lyceum för flickor. Det förutsättes härvid, att
Stockholms stad bidrager med ett lika stort belopp, vilket dock i enlighet
med av staden uttalad önskan skulle under en tid av tre år få användas
till beredande av löneförbättring åt lärarpersonalen vid de ifrågavarande
skolorna.
Beträffande förslaget om anvisande av medel till nedbringande av terminsavgifterna
vid vissa enskilda gymnasier har departementschef en anfört
bland annat:
Åtgärder i ifrågasatt riktning syntes böra under nuvarande förhållanden
vidtagas allenast i den utsträckning, som direkt betingades av de ifrågasatta
skolorganisatoriska åtgärderna i Stockholm. Med hänsyn härtill funne departementschefen
sig icke böra nu tillstyrka åtgärder för nedbringande av
avgifterna vid gymnasiet vid Södermalms högre läroanstalt för flickor i
Stockholm, vilken läroanstalt avsåges skola successivt avvecklas från och
med nästa läsår, och ej heller vid Sigrid Rudebecks skola i Göteborg. Frågan
örn storleken av det allmännas bidrag till dessa och andra enskilda skolor
borde framdeles tagas under omprövning, lämpligen i samband med utredning
rörande förbättrade löneförmåner för lärarpersonalen vid sådana skolor,
vid vilken frågan örn grunderna för statens och kommunernas bidrag
till berörda skolor ej syntes kunna förbigås.
För ifrågavarande ändamål torde ett belopp av i runt tal 60 000 kronor
böra ställas till förfogande, varav hälften syntes böra bestridas av statsverket
och hälften av Stockholms stad. Vad sålunda ifrågasatts medförde
givetvis icke ändring i fråga om den för läroanstalterna nu stadgade skyldigheten
att i viss utsträckning medgiva befrielse från eller nedsättning i
avgifterna. Departementschefen hade intet att erinra mot att stadens tillskott,
örn och i den utsträckning så efter närmare omprövning befunnes erforderligt,
under en övergångstid användes till löneförbättring åt lärarpersonalen
vid de ifrågavarande skolorna utöver vad av staden för sådant ändamål
för närvarande utgåves. Dock ville departementschefen härvid knyta
den bestämda förutsättningen, att stadens bidrag senast från och med budgetåret
1942/43 i sin helhet skulle användas enbart för nedbringande av
terminsavgifterna.
Under åberopande av vad sålunda anförts föresloge departementschefen,
att under nu förevarande anslag beräknades ett belopp av 30 000 kronor
till nedbringande av terminsavgifterna vid det förenade Wallin-Åhlinska
gymnasiet samt vid gymnasierna vid nya elementarskolan för flickor och
vid Lyceum för flickor, att utgå under förutsättning att staden på sätt nyss
angivits tillsköte enahanda belopp. Det borde ankomma på staden att utan
särskilt bidrag av statsmedel tillhandahålla det anslag för nedbringande av
terminsavgifterna vid vederbörande clementaravdelningar, som vid bifall
till vad sålunda föreslagits kunde befinnas påkallat. 1 delta sammanhang
14
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
Utskottet.
ansåge departementschefen sig böra framhålla önskvärdheten av att staden
härutöver på lämpligt sätt trädde hjälpande emellan, ifall ifrågavarande
enskilda flickläroverk i Stockholm skulle visa sig vara i behov av understöd
utöver vad som i vanlig ordning tillkomme dem. Härmed åsyftades även
Södermalms högre läroanstalt för flickor, vars gymnasium under avvecklingsperioden
kunde behöva särskilt understödjas.
Emot beviljande av 30 000 kronor för nedbringande av terminsavgifterna
vid det förenade Wallin-Åhlinska gymnasiet samt vid gymnasierna vid nya
elementarskolan för flickor och Lyceum för flickor har utskottet icke något
att erinra, under förutsättning, att Stockholms stad, på sätt departementschefen
föreslagit, tillskjuter enahanda belopp. Utskottet vill tillika understryka
det av departementschefen gjorda uttalandet, att det torde böra ankomma
på Stockholms stad att utan särskilt bidrag av statsmedel anslå
medel för nedbringande av terminsavgifterna vid vederbörande elementaravdelningar.
I likhet med departementschefen vill utskottet jämväl framhålla
önskvärdheten av att staden härutöver på lämpligt sätt träder hjälpande
emellan, därest ifrågavarande enskilda flickläroverk i Stockholm —
däribland även Södermalms högre läroanstalt för flickor — skulle visa sig
vara i behov av understöd utöver vad som i vanlig ordning tillkommer dem.
Vad departementschefen i övrigt under denna punkt anfört och föreslagit,
har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
5. Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.
Under denna punkt behandlar utskottet
dels riksdagens år 1938 församlade revisorers under ecklesiastikdepartementet,
§ 44, (Del I, sid. 202—213) av deras berättelse gjorda uttalande
angående utgifterna å vissa anslag till folkskoleväsendet,
dels ock Kungl. Maj:ts i förevarande proposition nr 252 framlagda förslag
med avseende på förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning
åt lärare vid folkskolor jämte i ämnet väckta motioner.
Av förevarande proposition samt revisorernas berättelse inhämtas i huvudsak
följande:
Förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor var för
budgetåret 1936/37 uppfört med 62 350 000 kronor. I anslutning till Kungl.
Maj:ts i proposition nr 270/1937 därom framlagda förslag beslöt riksdagen
lönereglering för folk- och småskollärare, att träda i kraft den 1 januari
1938. Anslaget beräknades enligt nämnda proposition vid oförändrade löneförhållanden
och vid i stort sett oförändrad lästid för budgetåret 1937/38
till 65 600 000 kronor. Höjningen på grund av löneregleringen uppskattades
till omkring 25 000 000 kronor för helt år räknat. Enär löneregleringen skulle
träda i kraft den 1 januari 1938, beräknades halva denna höjning, d. v. s.
Statsutskottets utlåtande Nr 233. 15
12 500 000 kronor, falla på budgetåret 1937/38. Med hänsyn till ifrågasatta
jämkningar i gällande bestämmelser om utbetalning av förskott till skoldistrikten
begränsades emellertid den av löneregleringen föranledda anslagshöjningen
för nyssnämnda budgetår till 11 000 000 kronor, vartill kom ett
belopp av 4 000 000 kronor, belöpande på engångskostnader för s. k. övergångslön.
Anslaget uppfördes sålunda för budgetåret 1937/38 med (65 600 000
+ 11 000 000 + 4 000 000=) 80 600 000 kronor.
I enlighet med av skolöverstyrelsen verkställda beräkningar uppfördes
anslaget för innevarande budgetår med 89 500 000 kronor. Härvid uppskattades
merkostnaden på grund av löneregleringen till ovannämnda belopp,
25 000 000 kronor.
Med utgångspunkt från nu gällande lönebestämmelser har anslagsbehovet
för nästa budgetår av skolöverstyrelsen beräknats till 96 170 000 kronor, fördelade
på följande sätt:
1) Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor
........................................ kronor 96 000 000
2) Statsbidrag till avlönande av Överlärare .......... » 145 000
3) Ersättning för flyttningskostnad .................. » 10 000
4) Anordnande av försök med förstärkningsanordningar » 15 000
Summa kronor 96 170 000.
Vid beräknandet av förstnämnda post å 96 000 000 kronor har överstyrelsen
utgått ifrån att anslagsbehovet bomme att uppgå till ungefär den
dubbla summan av de verkliga utgifterna för första halvåret 1938, eller
2 X 47 997 601 = i runt tal 96 000 000 kronor.
Sedermera har överstyrelsen gjort en förnyad beräkning av anslaget, denna
gång med beaktande av den provisoriska lönereglering, som avses bliva gällande
för ifrågavarande lärare under nästa budgetår (jfr prop. nr 176/1939).
Överstyrelsens beräkningar bygga på en ingående utredning beträffande de
väntade verkliga löneutgifterna för nästa budgetår,
vilka utgifter av överstyrelsen ansetts motsvara anslagsbehovet. Beräkningarna
framgå av följande sammanställning:
1) Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor
........................................ kronor 126 827 255
2) Statsbidrag tili avlönande av Överlärare .......... » 145 000
3) Ersättning för flyttningskostnad ................ » 10 000
4) Anordnande av försök med förstärkningsanordningar » 21 200
Summa kronor 127 003 455.
Gentemot dessa beräkningar har riksräkenskapsverket anmärkt, att i beloppet
(i avrundat tal) 127 000 000 kronor även inginge kostnad för vissa
kvinnliga lärares uppflyttning i högsta löneklassen med i runt tal 2 500 000
kronor. Enligt propositionen nr 176/1939 skulle emellertid dylik uppflyttning
ej nu ske, varför de verkliga löneutgifterna för nästa budgetår kommc att
16
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
stanna vid skillnaden mellan dessa belopp eller 124 500 000 kronor, avrundat
till 125 000 000 kronor.
*
På grund av gällande bestämmelser om rekvisition och
utbetalning av statsbidrag till ifrågavarande löneutgifter hava
under de år, som närmast följt på den från och med år 1938 genomförda
löneregleringen, uppstått svårigheter med avseende på anslagsberäkning och
budgetredovisning i fråga örn förevarande anslag.
Rekvisitionsförfarandet är anordnat så, att slutavräkning mellan statsverket
och kommunerna sker först efter utgången av vederbörande redovisningsår.
Emellertid erhålla kommunerna under det löpande budgetåret förskott
av statsmedel i avbidan på slutavräkningen. Dylikt förskott utbetalas
två gånger per redovisningsår, nämligen dels i juli, dels i påföljande januari.
Det förskott, som utbetalas i juli, skall uppgå till 45 °/o av det till kommunen
under det näst sista budgetåret utbetalade statsbidraget (d. v. s. samma
belopp, som utbetalats i januari under det löpande kalenderåret). Det påföljande
januari utbetalade förskottet utgör 45 °/o av det för det senast förflutna
budgetåret utbetalta statsbidraget.
Till följd av dessa utbetalningsföreskrifter komma alla under ett visst
budgetår inträffande utgiftsstegringar att ur budgetredovisningssynpunkt
förskjutas till ett följande budgetår. Därest dessa stegringar äro av normal
natur, medför detta icke några större olägenheter. Då större utgiftsstegringar
äga rum, exempelvis vid en lönereglering, skulle dylika olägenheter emellertid
inträffa, därest särskilda anstalter icke vidtoges. Dylika anstalter vidtogos
vid 1937 års lönereglering, ehuru — såsom senare visade sig —
mindre effektiva.
I övergångsbestämmelserna till kungörelsen nr 999/1937 intogs sålunda
en bestämmelse med syfte att bereda skoldistrikten möjlighet att erhålla
extra förskott till mötande av den i samband med löneregleringen väntade
utgiftsstegringen under första och andra halvåren 1938. Därest det jämlikt
eljest gällande regler i januari 1938 utbetalade förskottet (d. v. s. = 45 °/o
av statsbidraget för redovisningsåret 1936/37) befunnes otillräckligt, skulle
sålunda vederbörande kommun äga på rekvisition utfå ytterligare förskott.
Dessa förskott beräknades komma att uppgå till 11 000 000 kronor, eller i
runt tal 90 %> av den i anledning av löneregleringen beräknade merkostnaden
under första halvåret 1938.
Ett jämförelsevis stort antal skoldistrikt synes emellertid icke hava utnyttjat
möjligheten att erhålla ytterligare förskottsmedel för år 1938, varför
å det för budgetåret 1937/38 uppförda anslaget enligt budgetredovisningen
uppstått en besparing å i runt tal 3 865 000 kronor.
Riksdagens revisorer hava uppmärksammat detta förhållande samt
verkställt en utredning i syfte att påvisa orsakerna till uppkomsten av
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
17
nämnda besparing. Av nämnda utredning framgår —- förutom den ovan
angivna orsaken till besparingen — att de verkliga kostnaderna under budgetåret
1937/38 uppgått till följande belopp:
Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor |
|||||
Enligt budgetredo- visningen. Bokförda belopp |
På budgetåret belöpande verkliga kostnader |
||||
För tiden |
För tiden |
Övergångs- lön |
Summa verkliga kostnader |
||
Kronor |
76 734 558: 61 |
31 487 800: — |
47 875 000: — |
5 902 400: — |
85 265 200: — |
Vid löneregleringen hade kostnaden för lärarlöner per halvår — frånsett
övergångslön — beräknats till allenast 45 575 000 kronor, varför de verkliga
kostnaderna överstigit de beräknade med (47 875 000—45 575 000 =)
2 300 000 kronor, d. v. s. för helt budgetår 4 600 000 kronor. Beträffande
övergångslönen hade densamma uppgått till 1 900 000 kronor mer än beräknat.
Revisorerna hava jämväl uppmärksammat, huru belastningen å anslagen
till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl.
anstalter samt till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare
vid folk- och småskoleväsendet under budgetåret 1937/38 förhållit
sig till gjorda anslagsberäkningar. Å det förstnämnda anslaget hade sålunda
uppstått en brist å cirka 5 667 000 kronor och å det senare en besparing
å omkring 2 282 000 kronor.
Revisorerna hava sammanfattat sina iakttagelser på följande sätt:
De största avlöningsanslagen i riksstaten äro de, som avse avlöning och
dyrtidstillägg åt folk- och småskollärare. Med hänsyn till den betydelsefulla
roll, dessa anslag sålunda spela i statsfinansiellt hänseende, hava revisorerna
ansett det vara av särskilt intresse att undersöka beräkningen och
redovisningen av dessa anslag ävensom ägna någon uppmärksamhet åt de
faktorer, som påverka belastningen å dessa anslag i budgetredovisningen.
Revisorerna hava ansett en dylik undersökning vara desto mera påkallad
som ökade krav på bidrag av statsmedel gjort sig gällande på grund av den
från och med år 1938 genomförda löneregleringen för folk- och småskollärare.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har å anslaget till avlöning
åt lärare vid folkskolor en betydande besparing enligt budgetredovisningen
uppkommit, under det att anslaget till dyrtidstillägg utvisar ett avsevärt
underskott. Vad först beträffar besparingen å avlöningsanslaget vilja revisorerna
framhålla, att denna besparing endast är skenbar. Därest förskott
till avlöningar rekvirerats i den omfattning, sorn författningsenligt kunnat
äga rum, skulle anslaget hava betydligt överskridits. Ännu större .skulle detta
överskridande av anslaget hava blivit, därest de verkliga kostnaderna för
budgetåret kommit till synes i budgetredovisningen. Den i budgetredovisningen
angivna besparingen har sålunda uppkommit genom att kostnader,
Ullum!/ till riksdagens protokoll 1031). 6 sami. Nr 233. 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
som bort belasta budgetåret 1937/38, i avsevärd omfattning överflyttats på
nästföljande budgetår. Därest förskotten under innevarande budgetår skulle
närmare anpassas efter storleken av de verkliga utgifterna, torde anslaget
komma att betydligt överskridas.
Vad angår det i budgetredovisningen uppkomna överskridandet av anslaget
till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsm.
fl. anstalter kan detta överskridande i viss mån förklaras därav, att den
särskilda slutavräkning av dyrtidstillägget, som verkställts för tiden 1 juli
—31 december 1937, medfört en belastning å anslaget för 1937/38, som
annars skolat komma till synes först under nästföljande budgetår. Vidare
hava de för tiden 1 januari—30 juni 1938 utbetalda förskotten icke reducerats
med hänsyn till de från och med år 1938 ändrade grunderna för dyrtidstilläggets
beräkning. Förskotten för sistnämnda tid hava emellertid enligt
den verkställda utredningen icke överstigit de verkliga utgifterna för
dyrtidstillägget.
Beträffande anslaget till provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare
vid folkskoleväsendet hava å detsamma knappast förekommit några
utgifter under budgetåret. Å det anvisade beloppet, 2 420 000 kronor, har
därför uppstått en besparing av 2 282 104 kronor 88 öre. Detta beror på att
några förskott å dylika avlöningsförmåner icke rekvirerats av vederbörande
skoldistrikt under första halvåret 1938. Då på grund härav så gott som hela
kostnaden för provisorisk avlöningsförstärkning under tiden 1 januari—30
juni 1938 kommer att belasta motsvarande anslag för budgetåret 1938/39,
torde jämväl beträffande detta anslag ett betydande anslagsöverskridande
vara att påräkna under innevarande budgetår.
I detta sammanhang vilja revisorerna även framhålla, att såvitt framgår
av de från länsstyrelserna infordrade uppgifterna angående de verkliga kostnaderna
för dessa avlöningsförmåner, de i samband med löneregleringens
framläggande verkställda beräkningarna av kostnaderna för avlöning och
dyrtidstillägg under första halvåret 1938 synas hava varit väl låga. Särskilt
har detta varit fallet i fråga om de beräknade kostnaderna för övergångslönen,
beträffande vilken de verkliga kostnaderna torde uppgå till ett nära
50 procent högre belopp än det beräknade. Revisorerna vilja emellertid fästa
uppmärksamheten på att de härvid icke bortse från att i förevarande fall
stora svårigheter förelegat att på förhand uppskatta kostnaderna första gången
efter genomförandet av denna omfattande lönereglering.
Enligt vad som framgår av den verkställda utredningen, komma avsevärda
belopp att utbetalas och redovisas mot budgeten under annat budgetår
än som varit avsett, då anslaget beviljades. Till följd härav uppstå givetvis
svårigheter att vid uppgörandet av statsregleringen överblicka möjligheterna
att balansera budgeten. Bortsett från att det måste anses vara otillfredsställande,
att budgetredovisningen i fråga om dessa betydande anslag bibringar
en så felaktig uppfattning örn de verkliga utgifterna under budgetåret,
som nu är fallet, måste det jämväl betecknas som ett betänkligt missförhållande,
att den av riksdagen beslutade statsregleringen för ett visst budgetår
genom uppenbart oriktiga anslagsbelastningar kan komma att till
väsentlig del förryckas.
Revisorerna vilja i detta sammanhang även framhålla de svårigheter, som
för närvarande föreligga att på ett fullt tillfredsställande sätt överblicka den
närmare dispositionen av dessa avsevärda anslagsbelopp. På grund av att
för närvarande ett stort antal myndigheter äga att verkställa utbetalningar
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
19
från dessa anslag, förekomma nämligen skiftande tillvägagångssätt ifråga
örn såväl utbetalandet av medlen som redovisandet av de gjorda utbetalningarna.
Sålunda huva revisorerna iakttagit, hurusom vissa myndigheter
utbetalat föreskrivna förskott av statsbidrag i full utsträckning, under det
att andra myndigheter endast kommit att utbetala jämförelsevis ringa belopp,
på grund av underlåtenhet från skoldistriktens sida att rekvirera dem
författningsenligt tillkommande förskottsbelopp. Vidare hava fall iakttagits,
då vederbörande skoldistrikt ännu icke erhållit slutavräkning å statsbidrag
för budgetåret 1936/37. Revisorerna hava erhållit ett bestämt intryck av att
utbetalandet och redovisandet av dessa anslag ske efter mycket oenhetliga
grunder, vilket jämväl torde hava bidragit till den bristfälliga redovisningen
av dessa anslag.
Slutligen hava revisorerna uppmärksammat, att Kungl. Maj:t i fråga om
anslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor föreskrivit, att utgifterna under
anslaget skola redovisas under vissa angivna anslagsposter, för vilka revisorerna
förut redogjort. En fullt tillfredsställande redovisning under olika
anslagsposter av detta anslag lärer emellertid icke kunna verkställas med
nuvarande tillvägagångssätt i fråga om utbetalandet och redovisandet av
statsbidragen till folkskollärarnas löner. Det förhåller sig nämligen för närvarande
så, att de till skoldistrikten utgående förskotten icke komma att
slutligt redovisas å riksstatsanslaget förrän budgetåret efter det utbetalningen
ägt rum, oaktat de förskotterade beloppen avsett kostnaderna för det
budgetår, under vilka de utbetalts. De i budgetredovisningen angivna utgifterna
å anslaget komma sålunda med nuvarande redovisningsförfarande
att avse dels av länsstyrelserna direkt å anslaget bokförda utgifter, hänförliga
till föregående budgetår, dels ock huvudparten av de under löpande
budgetåret utbetalda förskotten. Det måste givetvis framstå såsom synnerligen
betänkligt, att i fråga om ett av de största anslagen å riksstaten någon
exakt fördelning av anslaget å olika anslagsposter icke kan erhållas direkt
ur myndigheternas räkenskaper. Till följd härav komma länsstyrelsernas
redovisning av utgifterna att hänföra sig till en statuppställning, som avser
ett äldre budgetår än det, under vilket redovisningen och bokföringen
äga rum.
Vad sålunda förekommit hava revisorerna funnit vara av den anmärkningsvärda
beskaffenhet att de velat därå fästa riksdagens uppmärksamhet.
Yttranden över revisorernas uttalande hava avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket
och skolöverstyrelsen (Del II, sid. 191—197).
Riksräkenskapsverket har därvid erinrat, att 1937 års riksdag i skrivelse
nr 311 i anledning av riksdagens år 1936 församlade revisorers berättelse
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande av en
omläggning av det hittills tillämpade utbetalningssättet av statsbidrag till
avlönande av lärare vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter. Vidtagandet
av en reform på området syntes böra föregås av en närmare utredning.
Den 30 december 1937 anbefallde Kungl. Majit riksräkenskapsverket och
skolöverstyrelsen att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Därefter
hade emellertid särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade
sakkunniga i avgivet betänkande den 13 juni 1938 angående skolöverstyrelsens
organisation lill närmare behandling även upptagit frågan örn ändrade
grunder för utbetalningsväsendet i fråga örn anslagen till olika undervisningsändamål
och därvid jämväl avgivit förslag rörande ändrade bestäm
-
20
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
melser för utbetalandet och redovisandet av olika löneanslag till folkskoleväsendet.
Sistnämnda uppgifter skulle jämlikt de sakkunnigas förslag centraliseras
hos en särskild kameral byrå inom skolöverstyrelsen. Enligt riksräkenskapsverkets
uppfattning borde för erhållande av en tillfredsställande
redovisning av ifrågavarande anslag först och främst det nuvarande förskottssystemet
avvecklas samt utgifterna avföras direkt å vederbörande avlöningsanslag,
därvid tillika borde tillses, att utgifterna komme att redovisas
det år de avsåge. Erfarenheterna under de senaste budgetåren gåve enligt
riksräkenskapsverkets mening otvetydigt vid handen, att den nuvarande
organisationen av skolväsendets kamerala förhållanden icke kunde anses
lämpad att åstadkomma en tillfredsställande redovisning och förvaltning av
anslagen till undervisningsändamål. Det syntes otvivelaktigt för närvarande
förhålla sig så, att lill följd av bristande kameral organisation felaktigheter
förekomme såväl i fråga örn beräknandet av riksstatsanslagen till undervisningsändamål
som beträffande redovisningen av dessa anslag. Det vore därför
önskvärt att rättelse härutinnan snarast möjligt komme till stånd genom
inrättandet i enlighet med nämnda sakkunnigas förslag av en kameral byrå
i skolöverstyrelsen.
Av en inom finansdepartementet upprättad promemoria, återgiven i förevarande
proposition, inhämtas i huvudsak, att de av revisorerna berörda förhållandena
beträffande utbetalandet av förskott under övergångsåret efter
löneregleringens ikraftträdande beräknas komma att förorsaka ett överskridande
av innevarande års bidragsanslag med c:a 4 000 000 kronor och en
merbelastning för nästa budgetår — utöver det belopp som vid stabila förhållanden
skulle utgått — av omkring 9 000 000 kronor. Sistnämnda belopp
föreslås nu enligt promemorian genom utfärdande av särskilda bestämmelser
angående utbetalande av extra förskott under juni
månad 1939 skola utanordnas redan innevarande budgetår och alltså
komma att belasta sistnämnda budgetårs bidragsanslag.
Sistnämnda förslag har biträtts av statskontoret och riksräkenskapsverket
liksom ock av departementschefen.
Beträffande anslagsberäkningarna för nästa budgetår
inhämtas av propositionen bland annat:
Enligt vad ovan nämnts, hava de verkliga lönekostnaderna för nästa budgetår
av riksräkenskapsverket beräknats till c:a 125 000 000 kronor. Därest
nu gällande rekvisitions- och förskottsförfarande bibehölles oförändrade,
skulle emellertid anslagsbehovet för nästa budgetår enligt riksräkenskapsverket
bliva följande:
Slutavräkning för budgetåret 1938/39 .................... kr. 14 000 000
90 % av statsbidraget för första halvåret 1938, minus pensionsavgifter
........................................ » 41 000 000
45 % av statsbidraget för budgetåret 1938/39, minus pensionsavgifter
............................................ » 40 000 000
Summa kr. 95 000 000
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
21
Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning torde det emellertid vara nödvändigt,
att de förskott, vilka skulle utbetalas i juli månad 1939 och januari
månad 1940, anpassades efter de verkliga kostnaderna för ifrågavarande
lärarlöner, enär i annat fall ett avsevärt belopp, avseende de å budgetåret
1939/40 belöpande lönekostnaderna, komme att belasta anslaget för budgetåret
1940/41. Riksräkenskapsverket har i sådant syfte förutsatt, att en o mläggning
av förskottsbestäm melserna för nästa budgetår
skulle ske av innebörd, att förskotten skulle beräknas — icke såsom
nu å ett förflutet budgetårs utgifter — utan å de beräknade verkliga kostnaderna.
Vid sådant förhållande kunde anslagsbelastningen för nästa budgetår
beräknas till 120 000 000 kronor.
Departementschefen har biträtt riksräkenskapsverkets anslagsberäkningar
samt förutsatt att särskilda bestämmelser om ^anordnande av förskott under
nästa budgetår skola av Kungl. Maj:t utfärdas i anslutning till riksräkenskapsverkets
förslag. 1 det beräknade anslagsbeloppet inginge jämväl
de av överstyrelsen angivna utgifterna för vissa särskilda ändamål. Mot
överstyrelsens förslag i dessa hänseenden hade departementschefen intet
att erinra.
Departementschefen har vidare berört frågan om det s. k. p r o c e n tavdraget.
Riksräkenskapsverket har erinrat, att enligt gällande bestämmelser skulle
vid den slutliga utanordningen av statsbidraget avdragas de förskottsvis utbetalda
beloppen jämte en procent av desamma. Vidare erinras, att frågan
örn procentavdragets avskaffande tidigare varit föremål för övervägande.
I skrivelse den 25 maj 1937, nr 311, i anledning av riksdagens år 1936 församlade
revisorers berättelse, anförde riksdagen sålunda under punkt 10,
bland annat, följande: Fråga hade uppkommit, huruvida icke i samband
med löneregleringen för folk- och småskollärarpersonalen en omläggning av
det hitintills tillämpade utbetalningssättet av statsbidrag till nämnda personal
borde vidtagas. Då enligt löneregleringen i fråga lönerna skulle komma
att utbetalas månadsvis i efterskott, syntes det påkallat, att för varje månad
avpassad del av statsbidraget även utbetalades månadsvis. Genom en sådan
anordning skulle de skäl bortfalla, som föranlett procentavdrag vid den
slutliga utbetalningen av statsbidrag för redovisningsåret. Riksdagen funne
för sin del detta förslag vara ur flera synpunkter att förorda framför ett av
statsrevisorerna framfört förslag örn sänkning av procentavdraget. Detsamma
syntes lämpligen kunna genomföras ej blott för folk- och småskollärarpersonalens
vidkommande utan även beträffande (ivriga lärarkategorier,
i fråga örn vilka enahanda bestämmelser angående förskottsutbetalningar
av statsbidrag gällde. En dylik reform borde emellertid föregås av en
närmare utredning. Riksdagen anhölle alltså, att Kungl. Majit måtte vidlaga
åtgärder för åstadkommande av en omläggning av det hittills tillämpade utbetalningssättet
av statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och småskolor
m. fl. läroanstalter.
Riksräkenskapsverket erinrade vidare, att den av riksdagen begärda ul -
22
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
redningen nu förelåge i det av sakkunniga avgivna förslaget om skolöverstyrelsens
organisation (jfr ovan).
Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning torde det emellertid få anses
lämpligt att i samband med den nya lönereglering, som från och med budgetåret
1939/40 skulle komma till stånd för folkskollärarna, taga ställning till
frågan om icke det s. k. procentavdraget för framtiden skulle kunna helt
bortfalla, vilken fråga torde kunna lösas självständigt utan samband med
utbetalningsförfarandets ordnande i övrigt. Riksräkenskapsverket ansåge för
sin del, att, då staten numera principiellt övertagit samtliga kostnader för
lärarnas löner, det knappast kunde anses påkallat, att på grund av de nu
gällande föreskrifterna om tillhandahållande av förskott å dessa statsbidrag
åt skoldistrikten staten räknade sig tillgodo ränta å de sålunda förskotterade
beloppen.
Departementschefen har förklarat, att ehuru han funne starka skäl tala
för riksräkenskapsverkets uppfattning, han dock med hänsyn till den ståndpunkt,
som av riksdagen intagits i denna fråga, ansåge det lämpligast, att
denna fråga vunne sin lösning i samband med en övergång till ett system med
utbetalning av statsbidrag till lärarlöner månadsvis. Departementschefen
ville därför icke nu framställa förslag örn avskaffande av ifrågavarande
procentuella avdrag vid slutavräkning å statsbidrag. Framhållas borde även,
i anslutning till ett av riksräkenskapsverket i dess utlåtande gjort uttalande,
att vid en eventuell omläggning av utbetalningsförfarandet jämväl torde böra
upptagas till närmare övervägande frågan om fastställande av särskild avlöningsstat
för detta och därmed jämförliga anslag. Av tekniska skäl läte
det sig icke göra att under nuvarande förhållanden genomföra en sådan ur
många synpunkter önskvärd anordning.
I detta sammanhang har departementschefen till behandling upptagit vissa
ärenden, som visserligen icke påverka anslagsberäkningarna, men ansetts
lämpligen böra beröras i samband därmed.
Departementschefen har sålunda förklarat sig intet hava att erinra mot
bifall till en av Stockholms folkskoledirektion gjord hemställan örn medgivande,
att en folkskollärare vid stadens folkskolor i egenskap av föreståndare
för hjälpklasser måtte, utan hinder av bestämmelserna i avlöningsreglementet
den 30 september 1937 för lärare vid folk- och småskolor, få
från och med den 1 juli 1938 åtnjuta inskränkning i sin undervisningsskyldighet
till 12 veckotimmar. Därest riksdagen icke framställde någon erinran
häremot, borde det ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser.
Vissa likartade fall kunna tänkas uppkomma. Departementschefen
ansåge sig böra här utgå från att Kungl. Majit skulle äga att, efter prövning
av de i varje särskilt fall föreliggande förhållandena, utan riksdagens
hörande meddela undantag från gällande bestämmelser rörande undervisningsskyldighetens
omfattning. Departementschefen förutsatte dock självfallet,
att återhållsamhet komme att iakttagas vid prövning av framställningar
av denna art.
Stockholms folkskoledirektion hade vidare i skrivelse den 2 februari 1939
gjort framställning örn vidtagande av åtgärder för att möjliggöra statsbidrag
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
23
till avlönande av s. k. reservvikarier. I skrivelsen framhölles, att det i en stad
av Stockholms storlek — med 1 162 lärare vid folk- och småskolor rinder
innevarande läsår — funnes ett stadigvarande behov av lärare, som kunde
inträda i tjänstgöring vid uppkommande sjukdomsfall eller andra hinder för
de fast anställda lärarna. Alltsedan år 1908 hade därför staden för ändamålet
anställt ett antal manliga och kvinnliga lärare. Under tider, då sistnämnda
lärare icke hade vikariatstjänstgöring, kunde de efter skolledningens
anvisning ijänstgöra i stället för andra lärare, som därigenom fått tillfälle
att åhöra lektioner i andra skolavdelningar. För de tider av anställningsperioden,
då reservvikarierna icke hade förordnande för tjänstledig lärare, hade
de åtnjutit ersättning av stadens medel såsom extra ordinarie eller vikarierande
lärare. Under tider, då de på grund av sjukdom icke kunde tjänstgöra,
ägde de alltså uppbära avlöning enligt de grunder, som gällde för extra
ordinarie lärare. Detsamma tillämpades vid förbud mot tjänstgöring till förekommande
av smittfara samt vid havandeskap eller barnsbörd. Då genom
statsmakternas försorg åtgärder icke vidtagits för att fylla behovet i förevarande
avseende, hade staden nödgats att även efter genomförandet av
1937 års lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor själv sörja
för upprätthållande av det rådande vikariesystemet. Då detta system vore
både nödvändigt och lämpligt, hemställdes om motsvarande statliga åtgärder.
Departementschefen hade ansett sig böra här beröra nyssnämnda fråga
med hänsyn därtill, att det syntes i viss mån tveksamt, om förfarandet stöde
i god överensstämmelse med gällande statsbidragsbestämmelser. Emellertid
torde anordningen få tills vidare tillämpas men frågan tagas under övervägande
i samband med den utredning om lärarnas vid folk- och småskolor
avlöningsförhållanden, som enligt vad chefen för finansdepartementet i
annat sammanhang föreslagit borde föregå lärarnas inordnande under civila
avlöningsreglementet. Därvid borde uppmärksammas jämväl huruvida det
i andra större städer varit erforderligt att vidtaga åtgärder av antydd art.
Vidare hade Sveriges överlärarförbund hemställt, att Överlärare i skoldistrikt
måtte tillsättas av skolöverstyrelsen och inordnas i det statliga lönesystemet
samt att framställning i ämnet måtte göras till 1939 års riksdag.
För egen del funne departementschefen det ur olika synpunkter önskvärt,
att överlärarinstitutionen fastare inordnades i skoladministrationen. Frågan
syntes emellertid böra närmare utredas, och departementschefen ansåge sig
därför icke böra nu påkalla åtgärder av den innebörd, som av överlärarförbundet
ifrågasatts.
Till Kungl. Maj:ts prövning förelåge härförutom två ärenden angående
befrielse från fortsättningsskolplikt för clever, som genomgått åttaårig folkskola,
det ena avseende Mariestads skoldistrikt och det andra Jönköpings
skoldistrikt. Dessa båda ärenden syntes med hänsyn till deras principiella
innebörd böra här beröras.
Mariestads skoldistrikt hade anhållit dels om tillstånd att vid distriktets
folkskola, som omfattade sju klasser, inrätta en obligatorisk åttonde klass,
dels ock, vid bifall till nämnda framställning, örn befrielse för skoldistriktet
att anordna fortsättningsskola.
Jönköpings skoldistrikt hade anhållit, att vid distriktets skolor, som jämväl
omfattade sju klasser, måtte få inrättas en frivillig åttonde årsklass samt att
de lärjungar, som komme att genomgå dylik klass, måtte befrias från dem
eljest åliggande fortsättningsskolplikt.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
Befrielse från skyldighet för skoldistrikt att anordna fortsättningsskola,
därest folkskolan omfattade åtta obligatoriska årsklasser, syntes ej rubba
den fran fortsättningsskolans tillkomst godtagna regeln örn en sammanlagd
undervisningstid i folk- och fortsättningsskola av minst åtta år. Vare
sig„ folskolan vore anordnad på detta sätt eller såsom sjuårig folkskola med
ettårig högre avdelning borde emellertid tillses, att undervisningen i den
åttonde klassen eller högre avdelningen så ordnades, att i densamma inhämtades
så mycket av det för ifrågakommande typ av fortsättningsskola särskilt
föreskrivna kunskapsstoff, som eljest skulle hava inhämtats i fortsättningsskolan.
Härigenom erhölles anslutning till ett av 1928 års riksdag i skrivelse
nr 168 gjort uttalande rörande förkortad fortsättningsskola för lärjungar,
som genomgått cn årskurs i folkskolans högre avdelning. Det borde ankomma
på Kungl. Majit att, om riksdagen lämnade vad nu anförts utan erinran,
vidtaga erforderliga åtgärder. Lämpligen borde generella föreskrifter
meddelas av det innehåll, som av departementschefen antytts.
Innan det nu gällande avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor
trätt i kraft, hade lärarpersonalen på vissa håll åtnjutit särskilda kommunala
löne- eller pensionsförmåner. Sedan lärarna genom den senaste
löneregleringen tillförsäkrats dyrortsgrupperade löner, finge dylika kommunala
löne- och pensionsförmåner i princip icke längre utgivas.
I fråga örn de kommunala pensionsförmånerna hade viss tvekan uppkommit
angående lärarens och kommunens inbördes rättigheter och skyldigheter
efter löneregleringen i de fall, då läraren enligt kommunens bestämmelser
erlagt avgifter för pensionsförmånerna i fråga. Den utredning, som
i anledning härav igångsatts, hade ännu icke hunnit slutföras. Emellertid
ansåge departementschefen sig kunna utgå ifrån, att, därest utredningen
skulle visa, att kommunerna borde och vore beredda att erlägga viss av
Kungl. Majit godkänd gottgörelse för de av lärarna erlagda pensionsavgifterna,
gällande statsbidragsbestämmelser icke utgjorde hinder för kommunerna
att utbetala dylik gottgörelse.
Till stöd tor det i motionen 11:501 gjorda yrkandet har anförts:
I propositionen nr 252 framhålles, att det råder oklarhet angående fortsättnings
skolplikten för lärjungar, som genomgått en ettårig högre avdelning,
byggd på obligatorisk sjuårig folkskola eller fler än sju obligatoriska
årsklasser i folkskolan, varför frågan härom underställes riksdagen. Men
även i vissa andra avseenden saknas erforderliga bestämmelser om fortsättningsskolpliktens
fullgörande och om fortsättningsskolornas lämpliga organisation.
Särskilt i ett par här nedan berörda avseenden är det önskvärt,
att riksdagen giver tillkänna sin mening, så att föreskrifter kunna utfärdas
i samband med de förtydligande bestämmelser rörande fortsättningsskolväsendet,
som enligt vad som framhålles i propositionen äro påkallade.
Allt eftersom en sjunde årsklass inrättas i folkskolan, blir fortsättningsskolkursen
ettårig. Därav följer, att antalet lärjungar i fortsättningsskolan
starkt minskas, och att flerstädes en vida längre gående centralisering av
fortsättningssskolväsendet än den hittills genomförda blir önskvärd och nödvändig.
Av lätt förklarliga skäl vill ortsbefolkningen icke sällan bibehålla
fortsättningsskolan å orten, även då detta på grund av det ringa barnantalet
varken från undervisnings- eller ekonomisk synpunkt kan anses försvarligt.
Beträffande folkskolan äger i liknande fall domkapitlet eller skolöver
-
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
25
styrelsen på grund av beslut av 1935 års riksdag befogenhet att även mot
skoldistriktets bestridande fastställa sådan organisation av skolväsendet, att
skolskjutsar eller inackordering av skolbarnen blir nödvändig. Skoldistriktet
blir härigenom skyldigt vidtaga erforderliga åtgärder för barnens förande
till skolan, och härigenom blir det möjligt att ordna distriktets folkskolor
på ett rationellt sätt och att indraga obehövliga folkskolor. De i folkskolestadgan
§ 10 mom. 3 intagna bestämmelserna härom hava ingen motsvarighet
i fortsättningsskolstadgan. Då frånvaron där av dylika bestämmelser
vållar tveksamhet "och undanskjutande av lämpliga centraliseringsåtgärder
beträffande fortsättningsskolan, bör riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla örn utredning i syfte att för fortsättningsskolan åstadkomma bestämmelser,
som motsvara "de i förevarande avseende för folkskolan gällande.
Statsbidrag till bestridande av kostnaderna för skolskjutsar eller inackordering
utgår, då så erfordras, även för lärjungar i fortsättningsskolan.
Beträffande såväl folkskolan som fortsättningsskolan inträffar icke sällan,
att den skola, som ligger närmast barnens hem, eller till vilken barnen av
annan anledning lämpligast bör hänvisas, är belägen i ett annat skoldistrikt
än barnets hem. Förhållandet har ofta medfört betydande olägenheter i
form av alltför långa skolvägar, då barnen måste hänvisas till någon det
egna distriktets skola, eller också har en strängt taget obehövlig skola inrättats.
För folkskolans vidkommande äro emellertid dessa olägenheter numera
i stort sett undanröjda, i det att skoldistrikten äro skyldiga att på vissa
villkor i sina skolor mottaga barn även från andra skoldstrikt. Tyvärr hava
bestämmelserna härom ännu icke utsträckts till att gälla fortsättningsskolan,
sannolikt beroende på alt riksdagen icke kommit i tillfälle att taga ståndpunkt
till frågan. Någon anledning att låta skoldistriktsgränserna utgöra
oöverstigliga hinder, då det gäller att rationellt ordna fortsättningsskolorna,
föreligger icke, helst som en ändamålsenlig organisation av fortsättningsskolväsendet
mångenstädes icke kan genomföras med mindre att lärjungar
från flera närbelägna skoldistrikt sammanföras till gemensamma skolor. De
villkor och bestämmelser, som enligt folkskolestadgan § 6 mom. 3 reglera
förhållandena mellan skoldistrikten, då lärjungar från det ena distriktet befinnas
böra undervisas i eif annat distrikts folkskolor, böra i allt väsentligt
göras tillämpliga även beträffande fortsättningsskolan.
Såsom av redogörelsen bär ovan framgår, hava riksdagens revisorer fäst
riksdagens uppmärksamhet på vissa olägenheter ur budgetredovisningssvnpunkt,
vilka framträtt såsom en följd huvudsakligen av det förskottsförfarande,
som kommit till användning under tiden efter ikraftträdandet av den
år 1937 beslutade löneregleringen för, bland andra, lärare vid folk- och småskolor.
Sålunda har under budgetåret 1937/38 enligt riksräkenskapsverkets
budgetredovisning uppstått en besparing å förevarande anslag av i runt tal
3 865 000 kronor. Å andra sidan har samma anslag under nu löpande budgetår
beräknats komma att utvisa en brist å omkring 4 000 000 kronor.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår även, att nämnda olägenheter,
som varit förknippade med det tillämpade förfarandet i fråga örn utbetalande
av förskott, beräknats komma att sträcka sina verkningar jämväl
in på nästa budgetår oell föranleda en överbelastning — utöver det belopp,
som vid stabila förhållanden skulle utgått — av omkring 9 000 000 kronor.
Utskottet.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
Departementschefen har emellertid enligt förevarande proposition nr 252
ansett, att sistnämnda merutgift, såsom föranledd av ökade lönekostnader
under innevarande budgetår, rätteligen borde belasta anslaget till ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1938/39, och fördenskull föreslagit vidtagande
av särskilda åtgärder i angivna syfte, nämligen att förskott å tillhopa nyssnämnda
belopp, 9 000 000 kronor, skola utbetalas till skoldistrikten före utgången
av innevarande budgetår; å ifrågavarande förskott skulle s. k. procentavdrag
icke göras.
Departementschefen har jämväl ifrågasatt, att de i övergångsbestämmelserna
till kungörelsen nr 999/1937 meddelade föreskrifterna angående utbetalande
under nästkommande budgetår av förskott å det skoldistrikten under
detta budgetår tillkommande statsbidraget skulle ersättas med bestämmelser
av innebörd, att de sammanlagda förskottsbeloppen skulle beräknas till viss
procent av de beräknade verkliga löneutgifterna i stället för, såsom hittills
gällt, till viss procent av statsbidraget för en redan förfluten tid. Genom
åtgärder av nämnda slag skulle anslagsbehovet för nästa budgetår komma
att till storleken i huvudsak sammanfalla med de å samma budgetår
belöpande verkliga utgifterna.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot att Kungl. Majit i
ovan berörda avseenden utfärdar de bestämmelser, som kunna befinnas
lämpliga och ändamålsenliga.
Med hänsyn till de åtgärder, som sålunda av departementschefen ifrågasatts
och jämväl förordats av utskottet, synas de av revisorerna påtalade,
med nuvarande utbetalningsförfarande sammanhängande olägenheterna
komma att tills vidare bliva i görligaste mån eliminerade. Vad i förevarande
avseende anförts såväl av revisorerna som ock av vederbörande myndigheter
visar emellertid enligt utskottets mening otvetydigt, att nu gällande
utbetalnings- och redovisningssystem icke fungerar på ett i allo tillfredsställande
sätt. Särskilt tydligt framträder detta vid en lönereglering
som den år 1937 beslutade. Under sådana förhållanden framstår det såsom
synnerligen önskvärt, att en rationalisering av utbetalningsförfarandet med
det snaraste kommer till stånd, i samband varmed en förbättring jämväl av
redovisningssystemet torde bliva möjlig. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om, att 1937 års riksdag i sin skrivelse nr 311 uttalat, att det i samband
med genomförandet av förutnämnda lönereglering syntes påkallat, att
för varje månad avpassad del av statsbidraget utbetalades månadsvis. En
dylik reform borde emellertid, framhöll riksdagen, föregås av en närmare
utredning, varom riksdagen också framställde begäran hos Kungl. Majit.
Särskilda enligt Kungl. Majits bemyndigande tillkallade sakkunniga hava
numera i samband med utredning rörande skolöverstyrelsens organisation
framlagt förslag beträffande bland annat utbetalnings- och redovisningsförfarandet
på ifrågavarande område, vilket förslag för närvarande är beroende
på Kungl. Majits prövning.
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
27
Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet framhålla, att utskottet
finner de av revisorerna påtalade förhållandena vara beaktade och
böra för närvarande icke föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.
De anslagsberäkningar, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag om
anvisande för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 120 000 000 kronor till
förevarande ändamål, hava icke givit utskottet anledning till erinran.
Departementschefen har i detta sammanhang jämväl berört frågan örn
avskaffande av det s. k. procentavdraget.
Nämnda fråga berördes av 1937 års riksdag i dess ovannämnda skrivelse
nr 311. Riksdagen framhöll därvid att, därest, på sätt riksdagen i sagda
skrivelse förordade, statsbidragen till lärarlöner bomme att utbetalas månadsvis,
skulle de skäl bortfalla, som föranlett procentavdrag vid den slutliga
utbetalningen av statsbidrag. Departementschefen har med hänsyn till
den ståndpunkt, som av riksdagen intagits i frågan om procentavdragets avskaffande,
ansett lämpligast, att denna fråga vunne sin lösning i samband
med det ännu svävande spörsmålet örn övergång till ett system med utbetalning
av statsbidraget månadsvis. Departementschefen har därför icke nu
velat framställa förslag i ämnet.
Utskottet är visserligen principiellt av den meningen att det procentuella
avdraget bör avvecklas, men kan i frågans nuvarande läge icke annat än
ansluta sig till den ståndpunkt departementschefen intagit, vilken står i god
överensstämmelse med den uppfattning, varåt riksdagen tidigare givit uttryck.
Med hänsyn härtill är utskottet icke berett att biträda det i motionerna
1: 334 och II: 500 framställda yrkandet om slopande av ifrågavarande
avdrag redan från och med nästa budgetår. Då Kungl. Majit för närvarande
har berörda spörsmål under övervägande, anser sig utskottet icke böra påyrka
någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida. Med vad utskottet
sålunda anfört torde motionerna 1: 334 och II: 500 få anses besvarade.
Utskottet har intet att erinra mot att viss inskränkning i undervisningsskyldigheten
—- på sätt departementschefen ifrågasatt — medgives föreståndare
för hjälpklasser. Mot vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang
anfört, har utskottet icke funnit något att invända. Liksom departementschefen
förutsätter utskottet, att återhållsamhet kommer att iakttagas
vid prövning av framställningar av berörda art.
I detta sammanhang har utskottet ansett sig böra föra på tal frågan örn
särskilda arvoden för undervisning i hjälpklass. Utskottet får erinra om att departementschefen
enligt propositionen nr 270/1937 angående lönereglering
för folk- och småskollärare (sid. 93) ansett sig icke böra i samband nied
nämnda lönereglering upptaga till avgörande berörda fråga. Frågan sammanhängde,
framhöll departementschefen, med det av seminariesakkunniga
framlagda förslaget om undervisning av psykiskt efterblivna barn och borde
bedömas i samband med detta förslag. Sistnämnda förslag bär i viss ut
-
28
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
sträckning numera blivit realiserat, i det att medel av 1938 års riksdag anvisats
till kurser för utbildande av hjälpklasslärare.
Utskottet har sig bekant, att efter ikraftträdandet av 1937 års lönereglering
tvekan på olika håll uppstått, huruvida skoldistrikten äga rätt att utbetala
kommunala lönetillägg åt hjälpklasslärare, vilket haft till följd, att
vissa skoldistrikt funnit sig sakna befogenhet att gälda dylika lönetillägg,
medan andra ansett sig befogade därtill. Att lönetillägg sålunda av vissa
kommuner utgivits för ifrågavarande ändamål kan vara förklarligt med hänsyn
till de rekryteringssvårigheter, som på grund av hjälpklassundervisningens
speciella art kunna föreligga. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit
ägnar uppmärksamhet åt detta spörsmål och, därest så finnes befogat, vidtager
det förtydligande av gällande bestämmelser, som må anses påkallat.
Vad departementschefen yttrat i fråga om den av Stockholms folkskoledirektion
gjorda framställningen om vidtagande av åtgärder för att möjliggöra
statsbidrag till avlönande av s. k. reservvikarier har icke givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Vidkommande den av departementschefen berörda frågan om överlärarnas
ställning far utskottet framhålla, att utskottet icke vill motsätta sig. att
nämnda fråga blir föremål för en förutsättningslös utredning.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot departementschefens
uttalande beträffande de föreliggande framställningarna rörande befrielse
från fortsättningsskolplikt för elever, som genomgått åttaårig folkskola. Med
anknytning till nyssnämnda fråga har i motionen II: 501 väckts förslag om
att hos Kungl. Majit hemställa om utredning i syfte att statsmyndighet måtte
erhålla rätt att i likhet med vad fallet är beträffande folkskoleväsendet
även mot skoldistrikts bestridande fastställa sådan organisation av fortsättningsskolväsendet,
som förutsätter anordnande av skolskjutsar eller inackordering
av skolbarn, ävensom att få till stånd en föreskrift örn skyldighet
för skoldistrikt att, även da det gäller fortsättningsskolundervisningen,
å ena sidan till sådan undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt, å
andra sidan lata barn, tillhörande distriktet, åtnjuta undervisning i fortsättningsskola
inom annat skoldistrikt. I likhet med motionären finner utskottet
åtgärder i angivna riktning vara ur såväl pedagogisk som skolorganisatorisk
synpunkt att förorda och ägnade att främja en önskvärd rationalisering
av fortsättningsskolväsendet.
Utskottet får därför föreslå, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit
att utfärda de bestämmelser, som kunna befinnas påkallade för ernående i
huvudsak av överensstämmelse i ovan angivna avseende mellan de föreskrifter,
som gälla för folkskoleväsendet, och de, som beröra fortsättningsskolväsendet.
I motionen lii 87 har framställts förslag örn att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Majit skulle anhålla om utredning angående möjligheterna att be
-
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
29
reda statsbidrag till skolskjutsar för lärjungar vid folkskolans högre avdelning,
högre folkskola, kommunal mellanskola, realskola och därmed likställda
undervisningsanstalter. Utskottet får erinra örn att Kungl. Majit i anledning
av riksdagens skrivelse nr 444/1937 anbefallt skolöverstyrelsen att dels
verkställa undersökning, huruvida och under vilka förutsättningar statsbidrag
må kunna utgå till bestridande av kostnaderna för lärjungars från landsbygden
vistelse vid allmänna läroverk och vissa andra offentliga läroanstalter,
dels ock till Kungl. Majit inkomma med utredning i detta hänseende samt
med förslag till de åtgärder, som i anledning därav må befinnas erforderliga.
Denna utredning är ännu icke slutförd. De spörsmål, som beröras i motionen
11:87, synas falla inom ramen för den redan igångsatta utredningen.
Med anledning härav anser utskottet icke skäl föreligga att till Kungl. Majit
avlåta skrivelse i det av motionärerna påyrkade avseendet, varför utskottet
avstyrker bifall till motionen.
I motionerna* I: 208 och lii 280 har framställts förslag om utredning av
frågan om folkskoleväsendets omorganisation i riktning mot införande avcentralskolor
av A-form och samtidigt utvidgande av systemet med skolskjutsar.
Såsom i motionerna framhållits föreligga icke numera några formella
hinder för skoldistrikten att ordna sitt skolväsende på ändamålsenligast
möjliga sätt. Under de senaste åren hava betydande förbättringar vidtagits
på folkskoleväsendets område, och en snabb utveckling pågår alltjämt
i riktning mot ett rationaliserande av folkskoleväsendet. Utskottet kan därför
icke nu finna skäl föreligga för påkallande av särskilda åtgärder i det
av motionärerna angivna avseendet.
Slutligen har i motionen lii 8 påyrkats vidtagande av åtgärder för ett fullständigt
förstatligande av folkskoleväsendet. De senare årens reformverksamhet
på folkskoleväsendets område har gått i riktning mot ett avlastande
från kommunerna på statsverket av kostnader för folkskoleundervisningen
och vad därmed står i samband i mycket betydande omfattning. Ett fullständigt
förstatligande av folkskoleväsendet måste utan tvivel medföra synnerligen
omfattande förvaltningsuppgifter för statsverket och ekonomiska
konsekvenser av stora mått. Det kan icke förefalla utskottet rimligt att för
närvarande, innan ännu verkningarna av ovannämnda reformverksamhet i
full utsträckning framträtt, ifrågasätta, att staten skulle påtaga sig hela kostnaden
och administrationen av landets folkskoleväsende. Utskottet lägger
dessutom synnerlig vikt vid att kommunerna bibehållas såsom målsmän för
folkskoleväsendet och att det kommunala intresset för folkskoleväsendet alltjämt
får komma detsamma till godo. Utskottet avstyrker alltså bifall till
motionen lii 8.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
6. Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter
oell vissa barnhem intagna barn i skolåldern. Bidrag till avlöning åt
föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem
och arbetsstugor.
Dessa båda förslagsanslag äro nu uppförda med 130 000 kronor respektive
170 000 kronor. Enligt kungörelsen nr 955/1937 skall avlöningsreglementet
den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid folk- och småskolor från och
med den 1 januari 1938 i tillämpliga delar vara gällande för nu ifrågavarande
lärare. Statsbidrag till deras avlöning utgår enligt enahanda grunder,
som gälla för lärare vid folk- och småskolor.
Skolöverstyrelsen har med stöd av infordrade uppgifter angående från
ifrågavarande båda anslag avlönad personal beräknat de på nästa budgetår
belöpande lönekostnaderna till 221 500 kronor respektive 302 800 kronor.
Riksråkenskapsverket har anfört:
I fråga örn utbetalandet av dessa båda anslag gällde i huvudsak enahanda
föreskrifter som för det stora anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor. Anslagsbelastningen under budgetåret 1939/40 skulle alltså med
nu gällande utbetalningsföreskrifter vara beroende av dels vad som skulle
utbetalas i samband med slutredovisningen av kostnaderna för budgetåret
1938/39, dels ock de förskott, vilka skulle utbetalas i juli månad 1939 och i
januari månad 1940. För att anpassa förskotten efter de beräknade verkliga
utgifterna under budgetåret 1939/40 torde fördenskull vara erforderligt att
jämväl i fråga örn utbetalningarna avseende dessa anslag föreskreves, att
förskotten skulle beräknas med stöd av infordrade uppgifter rörande ifrågavarande
befattningshavares antal och löneklassplacering m. m. vid utgången
av vårterminen 1939 på sätt av riksråkenskapsverket närmare angivits rörande
folkskollärarna. Vad anginge anslagens storlek för nästkommande
budgetår, finge riksråkenskapsverket föreslå, att i enlighet med överstyrelsens
beräkningar anslaget till bidrag till avlönande av lärare åt vid statsunderstödda
sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern
upptoges till i runt tal 220 000 kronor samt anslaget till bidrag till
avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem
och arbetsstugor med ett avrundat belopp av 300 000 kronor.
Departementschefen har biträtt vad riksråkenskapsverket sålunda anfört.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag.
7. Understöd åt högre folkskolor.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 1 600 000 kronor
från nu 1 850 000 kronor till 3 450 000 kronor, väsentligen föranledd av
ändrade löne- och statsbidragsbestämmelser; i sistnämnda hänseende föreslås
enahanda grunder som beträffande kommunala flickskolor (se ovan).
Utskottet. Utskottet biträder Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag.
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
31
8. Provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid
folkskoleväsendet m. m.
För innevarande budgetår finnes uppfört ett förslagsanslag å 5 000 000
kronor till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid
folkskoleväsendet m. m. (jfr propositionen nr 272/1938 och riksdagens skrivelse
nr 399/1938).
De i propositionen nr 176/1939 ifrågasatta provisoriska avlöningsbestämmelserna
för vissa kommunalanställda lärare m. fl. innebära, att avlöningsbeloppen
provisoriskt anpassas efter civila avlöningsreglementets avlöningsbelopp,
i följd varav bland annat provisorisk avlöningsförstärkning skulle
bortfalla med utgången av innevarande budgetår. Enligt gällande utbetalningsföreskrifter
kommer emellertid en stor del av de å nämnda budgetår
belöpande statsmedlen till ersättande av verkställda utgifter för provisorisk
avlöningsförstärkning att utbetalas först under budgetåret 1939/40.
Riksråkenskapsverket har med anledning härav föreslagit utfärdande av
särskilda bestämmelser av innebörd, att under innevarande budgetår skulle
enligt vissa grunder utanordnas särskilda förskott, varigenom till betalning
under nästa budgetår kvarstående utgifter skulle komma att uppgå allenast
till omkring 500 000 kronor. Dessa utgifter syntes kunna avföras å det för
ändamålet under nu löpande budgetår uppförda anslaget, varigenom ett särskilt
anslag till provisorisk avlöningsförstärkning icke skulle behöva anvisas.
Departementschefen har biträtt riksräkenskapsverkets nämnda förslag och
därvid förutsatt, att provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare,
som eventuellt komma att kvarstå på nuvarande lönestat, skall under nästa
budgetår bestridas från de anslag, varur avlöning till nämnda befattningshavare
i övrigt gäldas.
Vad departementschefen under förevarande punkt anfört föranleder icke
någon erinran från utskottets sida.
9. Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:333 och 11:499, må
1. besluta, att till kommunala flickskolor, kommunala
mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor
skall under budgetåret 1939/40 utgå statsbidrag i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av departementschefen i
Utskottet.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 31 mars
1939 angivits;
2. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor
för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av
4 050 000 kronor;
3. medgiva, att ordinarie manlig ämneslärare vid kommunal
mellanskola eller praktisk mellanskola, vilken icke äger
behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk och ej
heller kan av Kungl. Maj:t tillerkännas sådan behörighet,
må, därest han den 1 mars 1927 varit ordinarie ämneslärare
vid kommunal mellanskola eller högre folkskola, från och
med den 1 juli 1939 åtnjuta lön enligt 22 lönegraden;
4. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor
för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av
3 325 000 kronor;
5. besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd
för budgetåret 1938/39 till statsunderstödda enskilda
läroanstalter skola äga tillämpning jämväl för budgetåret
1939/40, dock att statsbidrag må utgå till sammanlagt högst
155 parallellavdelningar vid samtliga statsunderstödda privatläroverk;
6.
till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor
för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av
538 800 kronor;
7. besluta, att den av 1933 års riksdag beslutade ändringen
i fråga örn beloppet av grundunderstöd till högre flickskola
skall äga tillämpning jämväl för budgetåret 1939/40;
8. till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 650 000 kronor,
därav 30 000 kronor skola användas till nedbringande av
terminsavgifter under läsåret 1939—40 på sätt av departementschefen
i ovannämnda statsrådsprotokoll för den 31
mars 1939 angivits under villkor, att Stockholms stad för
samma tid på sätt av departementschefen angivits bidrager
med enahanda belopp;
B. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionerna II: 8, II: 87 samt I: 208 och II: 280,
må
1. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av 120 000 000 kronor;
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
33
2. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för
vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vissa barnhem
intagna barn i skolåldern för budgetåret 1939/40 anvisa ett
förslagsanslag av 220 000 kronor;
3. till Folkskolor m. mBidrag till avlöning åt föreståndarinnor
och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och
arbetsstugor för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av 300 000 kronor;
4. till Högre folkskolor: Understöd för budgetåret 1939/40
/ anvisa ett förslagsanslag av 3 450 000 kronor;
C. att riksdagen, i anledning av motionen 11:501, må bemyndiga
Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet här ovan anfört, vidtaga de ändringar och
jämkningar i gällande bestämmelser rörande fortsättningsskolväsendet,
som må befinnas erforderliga för uppnående
av överensstämmelse med vad som gäller för folkskolan;
D. att motionerna 1:334 och 11:500 må anses besvarade
med vad utskottet i det föregående anfört.
Stockholm den 31 maj 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Andersson i Fältenborg, Bergström, Ström
i Lidköping, Nilsson i Fredriksfält, Larsson i Varberg, Carlström, Bäcklund och von
Heland; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Törnkvist, Svensson i Grönvik, Danielsson,
Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Ward, Weijne,
Staxäng, De Geer i Hanaskog och Mårtensson.
av herr De Geer.
Reservation
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 233.
3