Statsutskottets utlåtande Nr 230.
1
Nr 230.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1939 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till militärt avlöning sr eglemente m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(l:a och 3:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 24 mars 1939 dagtecknad proposition,
nr 245, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har
Kungl. Majit, under åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
att
dels godkänna det av föredragande departementschefen förordade förslaget
till militärt avlöningsreglemente;
dels besluta, att nämnda reglemente skall äga tillämpning å officers- och
underofficersbeställningar å aktiv stat samt å de beställningar i övrigt, för
vilka avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid
försvarsväsendet är gällande; dock med undantag för bataljonsläkare vid
fältläkarkåren samt marinläkare av 2. graden;
dels bemyndiga Kungl. Majit att med iakttagande av de huvudgrunder,
som av departementschefen förordats, utfärda erforderliga bestämmelser om
övergången till militära avlöningsreglementet;
dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i militära
avlöningsreglementet avsedda befattningshavare enligt av departementschefen
förordade grunder.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Berg (1:299) och den andra inom andra kammaren av herr Holmgren
(11:452), vari hemställts, att riksdagen, för den händelse Kungl. Majits
proposition nr 245 skulle föranleda beslut örn nytt militärt avlöningsreglemente,
ville besluta följande tillägg till 7 § 2 mom. i förslaget till avlöningsreglemente:
»Beställningshavare,
vilken tillhört löneklass 5 i löneplanen UO under fem
år och på grund av rådande befordringsförhållande icke kunnat vinna befordran
till högre beställning, uppflyttas det oaktat i löneklass 6.»;
Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 230.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
dels en inom första kammaren av herrar Mannerskantz och Holmström
väckt motion (1:317), däri hemställts, att riksdagen ville vid fastställande
av nytt militärt avlöningsreglemente besluta,
att löneklassen 11 skall utgöra begynnelselöneklassen i lönegraden Oa
4 men sneddningsregeln fortfarande tillämpas mellan Oa 3 och Oa 4;
att major (kommendörkapten av 2. graden), vilken förordnas såsom kår(flottilj-)chef,
byråchef i arméförvaltningen, avdelnings- eller byråchef i
flygförvaltningen, avdelningschef i försvarsstaben, arméstaben eller flygstaben,
måtte åtnjuta lön i högsta löneklassen av lönegrad Oa 4, även om han
icke i övrigt är berättigad därtill samt
att kapten (ryttmästare), som är eller varit anställd vid generalstabskåren,
må för bestämmande av den löneklass, till vilken han skall hänföras, utöver
vad eljest är medgivet tillgodoräkna sig tre tjänstår;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Domö (I: 318) och den andra inom andra kammaren av herr Arnemark
(II: 476), däri hemställts, att riksdagen ville vid fastställande av nytt
militärt avlöningsreglemente besluta, att cheferna för krigsskolan, krigshögskolan,
artilleri- och ingenjörhögskolan, skjutskolan för infanteriet och
kavalleriet, artilleriets skjutskola, arméns underofficersskola, sjökrigsskolan,
sjökrigshögskolan och flygkrigsskolan placeras i lönegrad Ob 1;
dels en inom första kammaren av herr Holmström väckt motion (I: 319),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att det blivande militära avlöningsreglementet
skall äga tillämplighet i fråga om den personal vid försvarsväsendet,
som i samband med genomförandet av 1925 års försvarsordning
överfördes tvångsvis på övergångsstat och i denna egenskap sedermera
i avlöningshänseende varit i tillämpliga delar underkastad bestämmelserna
i gällande officersavlöningsreglemente;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Bodin och Mannerskantz (I: 320) och den andra inom andra kammaren
av herr förste vice talmannen Jeppsson m. fl. (11:475), vari hemställts,
att riksdagen ville besluta, att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar
skall såsom beställning införas i tjänsteförteckningen till det militära avlöningsreglementet
och hänföras till lönegraden Ob 1 i löneplanen Ob;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Bodin och Mannerskantz (I: 321) och den andra inom andra kammaren
av herr förste vice talmannen Jeppsson m. fl. (11:474), vari hemställts,
att riksdagen i det av Kungl. Maj:t i proposition nr 245 framlagda
förslaget till militärt avlöningsreglemente måtte införa erforderliga föreskrifter
i syfte
att officer och underofficer, som tillhör kustartilleriet eller för marinen
gemensam personalkår och som har Fårösund till ordinarie förläggningsort,
må komma i åtnjutande av särskilt avlöningstillägg med belopp, som
angives i kolumn 3 i den i § 26 mom. 1 i avlöningsreglementet intagna tabellen,
samt
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
3
att ifrågavarande beställningshavare vid kustartilleriet under tjänstgöring
å fartyg eller båt, som är bemannad av kustartilleriets eller för dess räkning
förhyrd personal, därutöver må åtnjuta sjötillägg enligt de i § 26 mom. 6
samma reglemente meddelade bestämmelser, därvid dock skall iakttagas, att
sammanlagda beloppet av sålunda utgående särskilda tillägg icke må överstiga
det för respektive beställningshavare i kolumn 4 i förutnämnda tabell
angivna belopp;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bäcklund (1:322) och den andra inom andra kammaren av herr Lövgren
(11:473), däri föreslagits,
att 14 § 2 mom. må erhålla följande ändrade lydelse:
»2 mom. Därest beställningshavare---ägt uppbära; dock att för
tyghantverkare av 2. klassen och fortmaskinist skall, därest sådant är för
beställningshavaren förmånligare, vid bestämmande av begynnelselön och av
tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträtts
efter det beställningshavaren innehaft i en följd sammanlagd anställningstid
såsom fast anställt manskap i yrkestjänst inom försvarsväsendet och som
tygarbetare i tio år, dock ej tidigare än efter uppnådda 35 års ålder.
Erforderliga bestämmelser---av Kungl. Maj:t.
Fast anställning och anställning som tygarbetare skall anses hava innehafts
i en följd, även örn avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit
mellan olika anställningsperioder; dock må tid för dylikt avbrott icke
inräknas i anställningstiden.
Därest avbrott av längre varaktighet än ovan nämnts förekommit eller
längre tid förflutit mellan fast anställning och anställning som tygarbetare,
ankommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida beställningshavaren må
placeras i högre löneklass än den, till vilken han eljest enligt bestämmelserna
i denna paragraf skolat hänföras.»
att, därest detta tillägg icke kan av riksdagen bifallas, riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att tyghantverkare av 2. klassen eller fortmaskinist,
å vilka lönetursbestämmelsen i 14 § 2 mom. är tillämplig, i den
mån de tillträtt eller tillträda innehavande beställning efter i en följd sammanlagd
anställningstid såsom fast anställt manskap i yrkestjänst inom försvarsväsendet
och som tygarbetare i tio år, efter framställning till Kungl.
Maj:t på sätt i 14 § 3 mom. sista stycket föreskrives må kunna erhålla placering
i löneklass, räknat som om beställningen tillträtts efter det vederbörande
uppnått tyghantverkares vid fälttygkåren medelbefordringsålder
(35 år).
Därjämte föreslås i förevarande motioner, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att lönetursbestämmelsen i 14 § 2 mom. från
tidpunkten för reglementets ikraftträdande gives tillämpning på då i tjänst
varande beställningshavare, vars lönetur är hänförlig till berörda bestämmelse,
som om den varit gällande under vederbörandes hela tjänstetid inom
försvarsväsendet;
4
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Wistrand m. fl. (I: 323) och den andra inom andra kammaren av herr
Bergvall m. fl. (II: 471), däri hemställts, att riksdagen måtte — med avslag å
i Kungl. Majlis proposition nr 245 framlagda förslag i vad det gäller löneplanerna
Oa och UO — fastställa de förslag till löneplaner Oa och UO, vilka
framlagts av försvarsväsendets lönenämnd i dess den 22 februari 1939 avgivna
underdåniga utlåtande och som i motionen återgivits;
dels en inom andra kammaren av herrar Österström och Anderson i
Norrköping väckt motion (II: 443), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att i den tjänsteförteckning, som fogats till det med Kungl. Maj:ts proposition
nr 245 avgivna förslaget till militärt avlöningsreglemente, under
löneplan Oa i lönegrad Oa 6, kolumnen armén, införa ett tillägg: »Chef för
kår»;
dels en inom andra kammaren av herr Holmgren m. fl. väckt motion
(II: 458), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att det blivande militära
avlöningsreglementet skall äga tillämplighet i fråga om den personal vid
försvarsväsendet, som i samband med genomförandet av 1925 års försvarsordning
överfördes tvångsvis på övergångsstat och i denna egenskap sedermera
i avlöningshänseende varit i tillämpliga delar underkastad bestämmelserna
i gällande officersavlöningsreglemente;
dels ock en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion (II:
472), däri hemställts, att riksdagen med ändring av Kungl. Maj:ts förslag
till militärt avlöningsreglemente måtte besluta
att i lönegraden Oa 6 i löneplanen Oa upptaga de avlöningsbelopp, som
äro fastställda för 35 löneklassen i löneplanen A i civila avlöningsreglementet,
att till nämnda lönegrad i tjänsteförteckningen hänföra såväl de beställningshavare,
vilka av Kungl. Maj:t föreslagits hänförda till nämnda lönegrad
som ock de chefer för regementen och motsvarande formationer, vilka i
Kungl. Maj:ts förslag hänförts till lönegraden Ob 1 i löneplanen Ob; samt
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till nästa
års riksdag angående rätt till representationsbidrag för truppförbandschefer.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen hänvisas, i den mån ej redogörelse lämnas här nedan, till motionerna.
Inledning.
Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14 juni 1918 tillkallades sakkunniga för
uppgörande av förslag till ny lönereglering för arméns och marinens personal
(1918 års avlöningssakkunniga). Dessa sakkunniga upptogo till en början
till behandling frågan, i vilken utsträckning de i viss mån nya löneprin
-
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
5
ciper, vilka lagts till grund för det av 1919 års lagtima riksdag antagna nya
avlöningsreglementet för kommunikationsverkens befattningshavare, kunde
vinna tillämpning även beträffande försvarsväsendets personal. I första
delen av sitt betänkande angående lönereglering för arméns och marinens
personal, avgiven den 10 januari 1921, framhöllo de sakkunniga härutinnan,
att de nya löneprinciperna i väsentliga delar läte sig anpassa pa försvarsväsendets
personal. De sakkunniga hade vid sadant förhållande sa mycket
hellre ansett sig böra förorda tillämpandet å försvarsväsendets personal av
berörda löneprinciper, som det militära avlöningssystemet — vilket för det
dåvarande, speciellt vad marinen beträffade, företedde en mångfald växlande
avlöningsformer och avlöningsbestämmelser — härigenom skulle erhålla
större enkelhet och överskådlighet, samt överensstämmelse på sådant sätt
kunde i största möjliga mån åvägabringas mellan den civila och den militära
personalens avlöningsförhållanden.
I anslutning till sin sålunda uttalade uppfattning framlade de sakkunniga
i förenämnda del av betänkandet bland annat förslag till huvudgrunder för
en militär lönereglering. Därefter avgåvo de sakkunniga i en andra del av
betänkandet, dagtecknad den 10 februari samma år, förslag till avlöningsreglemente
för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet. Sistnämnda reglemente
avsågs av kommittén skola givas endast provisorisk karaktär i avvaktan
på lösningen av den då aktuella frågan om ändrad försvarsorganisation.
Kommitténs förslag lades i allt väsentligt till grund för proposition (nr 350)
till 1921 års riksdag. Riksdagen fann sig emellertid icke kunna godtaga de
i löneplanema för officerare och underofficerare föreslagna lönebeloppen
utan godkände i huvudsak vissa reservationsvis inom de sakkunniga framlagda
förslag till löneplaner för beställningshavarna i fråga, innebärande icke
oväsentliga nedsättningar i propositionens lönebelopp. Kungl. Majit utfärdade
därpå den 29 juni 1921 avlöningsreglemente (nr 388) för officerare och
underofficerare samt civilmilitära befattningshavare på aktiv stat m. fl. vid
armén och marinen (officersavlöningsreglementet), att provisoriskt lända till
efterrättelse under år 1922.
I överensstämmelse med riksdagens för varje år fattade beslut erhöll sedermera
officersavlöningsreglementet med däri efter hand vidtagna ändringar
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1927.
Sedan 1925 års riksdag fattat beslut örn försvarsväsendets omorganisation,
avlät Kungl. Majit proposition (nr 7) till 1927 års riksdag angående nytt
definitivt officersavlöningsreglemente. Propositionen grundade sig på ett av
försvarsväsendets lönenämnd utarbetat reglementsförslag. Detta reglementsförslag
innebar i jämförelse med det dittills gällande reglementet endast vissa
mindre omfattande formella och sakliga ändringar i avlöningsbestämmelsernas
avfattning, och löncplanerna lämnades helt och hållet orubbade. Propositionen
blev av riksdagen i allt väsentligt bifallen. Det nya avlöningsreglementet
utfärdades den 20 maj 1927 (nr 170), att tillämpas från och med
den 1 januari 1928. I sagda reglemente, som ännu är gällande, hava i anled
-
6 Statsutskottets utlåtande Nr 230.
ning av 1936 års försvarsbeslut vidtagits vissa mindre jämkningar (kungörelse
1937: 643).
Den 29 juni 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt en särskild kommitté under
finansdepartementet, 1928 års lönekommitté, att enligt vissa i statsrådsprotokollet
över finansärenden samma dag angivna riktlinjer verkställa utredning
och avgiva förslag bland annat i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande
i de fasta löne- och pensionsbeloppen samt angående revision av
gällande avlöningsförfattningar för statliga befattningshavare i allmänhet.
Sagda uppdrag blev emellertid sedermera, i vad det avsåg de militära avlöningsbestämmelserna,
genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1930 återkallat.
Samtidigt bemyndigades chefen för försvarsdepartementet att tillkalla
särskilda sakkunniga för att för försvarsväsendets vidkommande verkställa
utredning och avgiva förslag i förenämnda hänseenden. De i enlighet
härmed utsedda sakkunniga, 1930 års militåravlöningssakkunniga, avgåvo
den 10 december 1930 betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente
m. m. (stat. off. utredn. 1930:36). Vid utarbetandet av de i sagda
reglementsförslag innefattade löneplanerna hade de sakkunniga i enlighet
med för utredningsarbetet lämnade direktiv i första hand sökt anslutning till
de riktlinjer, som av 1928 års lönekommitté tillämpats vid utarbetandet av
denna kommittés i betänkande den 21 juli 1930 avgivna förslag till allmänt
avlöningsreglemente (stat. off. utredn. 1930: 17).
1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag föranledde sedermera icke
—- lika litet som det av 1928 års lönekommitté avgivna förslaget — något
slutligt ställningstagande från statsmakternas sida.
Frågan om en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar inom
den nyreglerade civila och militära statsförvaltningen — vilken fråga alltsedan
tiden för avgivandet av 1928 års lönekommittés och 1930 års militäravlöningssakkunnigas
förslag varit vilande — upptogs av Kungl. Maj:t ånyo
till behandling den 24 april 1936. Nämnda dag tillsatte Kungl. Maj:t på föredragning
av chefen för finansdepartementet en kommitté, benämnd 1936
års lönekommitté, med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser
för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen
i enlighet med vissa i statsrådsprotokollet över finansärenden för
nämnda dag närmare angivna riktlinjer. På Kungl. Maj:ts därom lämnade
bemyndigande anmodade sedermera chefen för finansdepartementet genom
beslut den 27 november 1936 vissa större personalorganisationer, bland dem
svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet, att utse representanter
jämte ställföreträdare för dessa att överlägga med kommittén
rörande dels lönesystemets allmänna utformning och andra frågor av principiell
innebörd inom kommitténs arbetsområde, dels ock avfattningen av
detaljbestämmelserna i blivande nya avlöningsförfattningar, i den mån dessa
bestämmelser anginge befattningshavare i allmänhet.
Med stöd av samma bemyndigande förordnade vidare chefen för finansdepartementet
den 30 april 1937 särskilda delegerade för försvarsväsendets
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
7
lönenämnd att deltaga i kommitténs arbete med revision av gällande avlöningsbestämmelser
för försvarsväsendets personal.
Enligt det uppdi-ag, som anförtroddes 1936 års lönekommitté vid dess tillsättande,
ålåg det kommittén att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser
för befattningshavare inom alla de grenar av statsförvaltningen,
för vilka kommunikationsverkens lönesystem genomförts. För försvarsväsendets
del avsåg sålunda revisionen de beställningshavare, vilka äro
underkastade officersavlöningsreglementet, samt viss icke-ordinarie personal,
vilkas avlöningsförhållanden äro reglerade genom kungörelsen den 22
juni 1928 (nr 215). Sedermera har emellertid Kungl. Majit genom beslut
den 24 februari 1939 uppdragit åt lönekommittén att verkställa en revision
jämväl av manskapets avlöningsförhållanden.
I fråga om ordinarie tjänstemän vid civilförvaltningen avgav lönekommittén
den 16 december 1937 betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente
(stat. off. utredn. 1937: 48). Förslaget blev i allt väsentligt godkänt
genom beslut vid 1938 års riksdag (prop. nr 263; statsutsk. uti. nr 161;
riksd. skr. nr 388).
Såsom resultat av hittills verkställda utredningar rörande revision av
gällande avlöningsbestämmelser för försvarsväsendets personal har 1936 års
lönekommitté den 23 december 1938 till Kungl. Majit avgivit Betänkande
med förslag till militärt avlöningsreglemente (stat. off. utredn. 1938:55).
Vid behandlingen av de i sagda betänkande upptagna frågorna har kommittén
under arbetets gång haft överläggningar med de utsedda militära
personalrepresentanterna. De delegerade för försvarsväsendets lönenämnd
hava inom en särskild sektion av lönekommittén deltagit i kommitténs förarbeten
till militära avlöningsreglementet, med undantag dock beträffande
lönebeloppen och löneplanernas konstruktion samt vissa andra frågor av
mera principiell innebörd.
Förslaget till militärt avlöningsreglemente.
1. Allmänna synpunkter.
Av föredragande departementschefens uttalanden i det vid förevarande
proposition fogade statsrådsprotokollet inhämtas till en början följande:
I sitt förenämnda betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente
har 1936 års lönekommitté framhållit lämpligheten av att avlöningsbestämmelserna
för militära och civilmilitära beställningshavare vid försvarsväsendet
liksom hittills meddelas i ett särskilt avlöningsreglemente. Det i enlighet
härmed av kommittén utarbetade reglementsförslaget förutsättes bliva
tillämpligt å officerare och underofficerare å aktiv stat samt civilmilitär och
därmed i avlöningshänseende likställd ordinarie civil personal vid försvarsväsendet.
Under reglementet hava jämväl funnits böra inordnas av kom
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
mittén föreslagna beställningar såsom extra ordinarie fänrikar. Reglementsförslaget
omfattar däremot icke några andra icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet.
Kommitténs reglementsförslag avviker i fråga om uppställningen i väsentliga
hänseenden från nu gällande officersavlöningsreglemente. Kommittén
har i tillämpliga delar följt den i det civila avlöningsreglementet genomförda
uppställningen och sökt att i särskilda underavdelningar sammanföra
sådana bestämmelser, som äro inbördes likartade eller eljest äga logiskt samband
med varandra. Under 1 avd. hava sålunda sammanförts vissa allmänna
lönebestämmelser, vilka hava avseende å samtliga i reglementsförslaget
åsyftade beställningshavare. 2 avd. innefattar avlöningsbestämmelser för
ordinarie beställningshavare. Under 3 avd. hava upptagits avlöningsbestämmelser
för extra ordinarie fänrikar. Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats
föreskrifter rörande lönenämnd samt angående reglementets tillämplighet.
Lönekommittén har förutsatt, att utöver de i reglementet ingående avlöningsföreskrifterna
vissa särskilda, för tolkning eller förklaring av reglementets
huvudbestämmelser erforderliga stadganden även fortsättningsvis liksom
hittills bliva erforderliga. Befogenhet att meddela dylika särskilda föreskrifter
skulle, såsom framgår av författningstexten under olika paragrafer i reglementsförslaget,
tillkomma Kungl. Majit. Sådana av Kungl. Majit utfärdade
föreskrifter har kommittén — i överensstämmelse med vad för närvarande
är förhållandet — ansett böra benämnas »tilläggsbestämmelser» till
militära avlöningsreglementet.
Rörande reglementsförslagets allmänna innebörd lämnar departementschefen
följande kortfattade allmänna översikt (sid. 41—42 i statsrådspro
tokollet):
Beträffande de principfrågor av betydelse för lönesättningen, till vilka kommittén
tidigare haft att taga ståndpunkt i samband med den civila löneregleringen
— nämligen om differentiering av lönerna med tillämpning av
behovsprincipen, örn brutto- eller nettolönesystem med avseende å pensionsrätten
samt om fasta eller rörliga löner — har kommittén utgått från att
statsmakternas ståndpunktstagande i dessa frågor vid 1938 års riksdag skall
bilda grundvalen även för ordnandet av den militära personalens löneförhållanden.
Kommittén föreslår alltså de nuvarande barntilläggens avveckling.
Härvid skulle genomföras samma övergångsanordning, som beslutats
för de civila tjänstemännen, nämligen att de befattningshavare, som före
löneregleringens ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägg, fortfarande
berättigas uppbära dessa tillägg för samtliga barn. Löneplanerna hava
vidare utformats med tillämpning av bruttolönesystemet. Slutligen föreslås
rörligt lönetillägg skola utgå vid sidan av den fasta lönen enligt samma
grunder, som fastställts i civila avlöningsreglementet.
o Det föreslagna lönesystemet har även i övrigt i stort sett utformats med utgångspunkt
från den vid 1938 års riksdag genomförda löneregleringen för befattningshavare
vid den civila statsförvaltningen. Förslaget innefattar till en
början nya löneplaner för beställningshavarna vid försvarsväsendet. De i
löneplanerna upptagna beloppen innebära för den militära personalen en
reglering av lönenivån i huvudsaklig överensstämmelse med den för civil
-
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
9
förvaltningens befattningshavare år 1938 beslutade löneregleringen, ehuru
nied en viss generell jämkning uppåt och med omläggningar i löneställningen
för vissa grupper av beställningshavare. För civilmilitär personal föreslås
samma lönebelopp som fastställts för befattningshavare i motsvarande
lönegrader vid civilförvaltningen. I lönebeloppen har således inarbetats viss
del av nuvarande dyrtidstillägg, varjämte de fasta lönerna uppräknats för
att bereda beställningshavarna viss löneökning. Liksom vid den civila statsförvaltningen
har det nuvarande antalet ortsgrupper utökats med två nya
ortsgrupper, H- och I-grupperna, genom inläggande i löneplanen av det nu
utgående provisoriska dyrortstillägget.
Med hänsyn till den militära personalens jämförelsevis betungande umformskostnader
har lönekommittén ansett fog föreligga för införande i avlöningsreglementet
av ett årligt ekiperingsbidrag såsom särskild avlöningsform.
Med utgångspunkt från en beräknad årlig kostnad av omkring 360
kronor för fortlöpande anskaffning och underhåll av uniformspersedlar och
med tillämpning av den högsta procentsats — 50 procent — för rabatt vid
inköp av beklädnadspersedlar från kronan, som enligt de civila lönebestämmelserna
kan ifrågakomma, föreslår lönekommittén, att det arliga ekiperingsbidraget
bestämmes till 180 kronor.
Kommittén har ansett det vara önskvärt, att en avveckling eller rationalisering
av de vid försvarsväsendet förekommande arvodena kommer till stånd.
För detta ändamål föreslår kommittén, att vissa av de nu utgående arvodena
omedelbart avvecklas antingen i samband med ändrade lönegradsplaceringar
eller genom slopande av en del arvoden utan annan kompensation än den
förbättring, som skulle vinnas genom den föreslagna löneregleringen. I övrigt
har kommittén ansett en fortsatt utredning rörande arvodesväsendet vara
erforderlig.
Förslaget innebär tillika en revision av de allmänna avlöningsbestämmelserna.
Vid bestämmelsernas utformning har kommittén utgått från 1930
års militäravlöningssakkunnigas förslag till militärt avlöningsreglemente med
beaktande av däröver avgivna utlåtanden ävensom av eljest framkomna erinringar
mot nuvarande lönebestämmelser. Vid utarbetandet av det föreliggande
reglementsförslaget har kommittén därjämte sökt att i möjligaste mån
vinna anknytning till de bestämmelser, som innefattas i det nya civila avlöningsreglementet.
På vissa punkter föreslår kommittén betydelsefulla sakliga ändringar i
nuvarande avlöningsbestämmelser. I anslutning till vissa i kommittédirektiven
gjorda uttalanden om önskvärdheten av en revision av gällande bestämmelser
örn lönetursberäkning vid befordran framlägger kommittén förslag
till ändrade regler på detta område. Den nuvarande rätten till tillgodoräkning
av föregående tjänstgöringstid vid befordran skulle, liksom vid civilförvaltningen,
enligt förslaget i princip avskaffas och ersättas med en
utsträckt tillämpning av den s. k. sneddningsprincipen. Beloppen av vissa
vid sidan av lönen utgående särskilda ersättningar hava omreglerats. Salunda
skulle vikariatsersättning och kallortstillägg utgå efter något förmånligare
grunder än hittills. Vikariatsersättningssystemets tillämpning skulle
utsträckas, så att dylik ersättning kan utgå även vid vissa placeringar eller
kommenderingar, vilka enligt nuvarande bestämmelser ej grunda rätt till
vikariatsersättning. För en del långvariga vikariat förordar kommittén under
vissa förutsättningar ersättning enligt särskilda grunder genom införande,
liksom vid civilförvaltningen, av s. k. vikariatslön. Vissa höjningar föreslås
i fråga örn sjötillägg vid rörlig förläggning. För fartygschefer och vissa
högre förbandschefer föreslås införande av särskilda befälhavartillägg inom
10
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
sjötilläggets ram. Flygtilläggen föreslås bibehållna vid oförändrad nivå.
I grunderna för ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen vid skador och
dödsfall förordas vissa förbättringar. Kommittén föreslår vidare ökning av
nuvarande rätt till sjukledighet med oavkortad lön samt införandet av en
ovillkorlig semesterrätt för beställningshavare vid försvarsväsendet. Rätten
till sjukvård i viss utsträckning på statens bekostnad förutsättes liksom enligt
det nya civila avlöningsreglementet konstruerad såsom en beställningshavarna
tillkommande generell förmån.
Vissa av de myndigheter, som yttrat sig över kommitténs reglementsförslag,
hava funnit detsamma giva anledning till erinringar på olika punkter,
i främsta rummet såvitt angår löneavvägningen för den militära personalen.
Samtidigt har emellertid från åtskilliga håll uttalats, att kommittéförslaget
synts innebära ett flertal förbättringar av nu gällande bestämmelser och att
detsamma vore ägnat att medföra åtskilliga fördelar för den militära personalen.
Såsom ett allmänt omdöme beträffande kommitténs reglementsförslag yttrar
departementschefen (sid. 44—45):
»Det av 1936 års lönekommitté framlagda förslaget till militärt avlöningsreglemente
har utarbetats efter ingående utredningar och överväganden i de
hänseenden, som angåvos i samband med beslutet om kommitténs tillsättande.
Under utredningsarbetets gång har samarbete ägt rum med civila och
militära delegerade för försvarsväsendets lönenämnd, och vidare hava — liksom
skedde under kommitténs förarbeten till civila avlöningsreglementet —
förhandlingar såväl rörande löneplanerna som beträffande avlöningsreglementets
utformning i övrigt förts med utsedda representanter för vederbörande
personalorganisationer. Bortsett från avvägningen av själva lönenivån
och vad därmed sammanhänger har därvid enighet vunnits på samtliga
punkter.
Efter att hava tagit del av förslaget jämte däröver avgivna utlåtanden har
jag funnit mig böra förorda, att detsamma lägges till grund för proposition
i ämnet till innnevarande års riksdag.
Det nya avlöningsreglementet är avsett att vinna tillämpning å i huvudsak
den personal, vars avlöningsförhållanden nu äro reglerade genom 1927
års officersavlöningsreglemente, d. v. s. officerare och underofficerare å aktiv
stat samt civilmilitär och därmed i avlöningshänseende likställd ordinarie
civil personal vid förvarsväsendet. I likhet med lönekommittén och
statskontoret anser även jag lämpligt, att med hänsyn till de från den civila
statsförvaltningen i många hänseenden avvikande förhållanden, som
känneteckna den militära organisationen, avlöningsbestämmelserna för militära
och civilmilitära beställningshavare vid förvarsväsendet liksom hittills
meddelas i ett särskilt avlöningsreglemente.»
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
11
2. Vissa huvudfrågor vid löneregleringen.
Den militära lönenivån. Löneplaner för försvarsväsendets beställningshavare.
Departementschefen övergår härefter till vissa huvudfrågor vid löneregleringen
och upptar till en början till behandling frågorna om den militära
lönenivån och om löneplanerna för försvarsväsendets beställningshavare.
Med hänsyn till den betydelse, som under diskussionen angående den
militära löneregleringen tillmätts den avvägning av lönenivån, vilken
skedde genom 1921 års ännu gällande lönereglering, och de överväganden,
som i samband därmed ägde rum, har 1936 års lönekommitté såsom bakgrund
för sitt eget ställningstagande framlagt en sammanfattande översikt
beträffande vad som förekom i samband med 1921 års lönereglering
och förarbetena därtill. I anslutning till denna översikt lämnar departementschefen
följande kortfattade redogörelse beträffande innebörden av
1921 års lönereglering (sid. 45 o. f.):
I det förslag till lönereglering för försvarsväsendets personal, som låg till
grund för 1921 års riksdags beslut, hade 1918 års militära avlöningssakkunniga
förutsatt, att till utgångspunkt för den militära löneregleringen skulle
— liksom fallet varit vid kommunikationsverkens lönereglering —- tagas det
prisläge, som att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren
närmast före världskriget skulle under normala förhållanden hava varit rådande
i början av 1920-talet. De sakkunniga hade i anslutning härtill förutsatt,
att de för år 1920 utgående begynnelselönerna å billigaste ort skulle
i allmänhet ökas med 16 % samt å övriga ortsgrupper höjas med ortstilllägg,
jämväl ökade med 16 % för att bringa ortstilläggen upp till samma
prisnivå som lönerna för billigaste ort.
Från denna allmänna beräkningsgrund hade dock vissa avvikelser gjorts
beträffande 5 och högre lönegrader av löneplanen för officerare, i viss mån
även för 4 lönegraden för officerare genom införande av ett ålderstillägg
i denna lönegrad. De sakkunniga hade nämligen efter en jämförelse med
till löneläget närmast motsvarande befattningar inom kommunikationsverken
och den civila statsförvaltningen funnit lönerna för nyssnämnda beställningar
böra tillmätas något förmånligare än som kunde äga rum medelst
tillämpning enbart av angivna beräkningsgrund. Sålunda hade lönen för
överstelöjtnanter föreslagits motsvara andra löneklassen i byråchefsgraden;
lönerna för beställningshavare i 6—8 lönegraderna beräknades i enlighet
med de för de civila lönegraderna A 1, A 2 och A 3 föreslagna och sedermera
bestämda. I övrigt utvisade — enligt vad de sakkunniga framhöllo
— en jämförelse med lönebeloppen inom den civila statsförvaltningen och
vid kommunikationsverken exempelvis, att slutlönen för löjtnant närmast
överensstämde med slutlönen för stationsinspektor av klass 4 B och stationsmästare
av klass 5 vid S. J. (nuvarande 16 lönegraden) samt att avlöningen
för kapten hade en viss motsvarighet i nuvarande 24 lönegraden av
kommunikationsverkens löneplan (vissa sekreterarbefattningar vid de centrala
ämbetsverken, intendenter vid postverket m. fl.). De för sergeant,
12
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
respektive fanjunkare föreslagna slutlönerna överensstämde närmast med
slutlönen för exempelvis stationsmästare vid postverket, lokomotivförare och
stationsmästare av klass 6 vid S. J. (nuvarande 12 lönegraden), respektive
faktor vid postverket samt förste maskinist och verkstadsmästare vid statens
vattenfallsverk (numera 14 lönegraden). Slutlönen för förvaltarna vid
intendenturkåren överensstämde närmast med slutlönen för exempelvis materialförvaltare
vid telegrafverket (numera 15 lönegraden).
I fråga om de löneökningar, som skulle inträda vid löneklassuppflyttningar,
hade de sakkunniga funnit sig böra föreslå införandet av ålderstillägg till proportionsvis
högre belopp än som skulle hava framkommit med tillämpning
av grunderna för kommunikationsverkens lönereglering. I tillämpningen
skulle sålunda de för officerare föreslagna löneökningarna vid löneklassuppflyttning
medgiva uppnåendet av väsentligt högre slutlöner än för de befattningar
inom statsförvaltningen i övrigt, som i avseende å begynnelselönen
närmast motsvarade vederbörande officerslönegrader. Denna anordning
av löneskalorna hade ansetts betingad bland annat av det i jämförelse med
förhållandena inom civilförvaltningen större ansvar och den proportionsvis
mera krävande tjänstgöring, som medföljde de militära befordringarna, samt
av nödvändigheten att möjliggöra uppnående av en tillräckligt hög slutavlöning
i kaptensgraden, som för det stora flertalet beställningshavare utgjorde
slutgrad. Jämväl i löneplanen för underofficerarna hade för åstadkommande
av tillräckligt hastig stegring i löneskalan avlöningsförhöjningarna satts i
viss mån högre än i motsvarande lönelägen inom kommunikationsverkens
löneplan.
För civilmilitär personal hade icke verkställts någon procentuell uppräkning
av förutvarande löner på sätt som skett beträffande den militära personalen,
utan de civilmilitära beställningarna hade inplacerats i de lönegrader
av kommunikationsverkens löneplan, till vilka jämförbara befattningar
vid dessa verk hörde eller till vilka beställningarna eljest med hänsyn
till sin art ansetts böra hänföras.
Från 1918 års sakkunnigas förslag var bl. a. överdirektören, sedermera
generalkrigskommissarien L. Widell skiljaktig, i det han anförde, att det
statsfinansiella och ekonomiska läget enligt hans mening för det dåvarande
och sannolikt för en avsevärd framtid i hög grad försvårade eller rent av
omöjliggjorde genomförandet av de sakkunnigas löneregleringsförslag. Då
reservanten emellertid skulle finna det synnerligen beklagligt, om lösningen
av den militära löneregleringsfrågan skulle komma att uppskjutas till en
oviss framtid, hade han ansett sig böra framlägga ett alternativt förslag till
löneplan för officerare och underofficerare. Beträffande den civilmilitära
löneskalan framlade herr Widell emellertid icke något avvikande förslag.
I det förslag till löneplaner för officerare och underofficerare, som herr Widell
framlade, upptogos endast lönerna för officerare i lönegraderna O 6—-
0 8 (överstar och högre beställningshavare) till belopp, som sammanföllo med
de av de sakkunniga föreslagna. I övriga beställningar voro lönebeloppen
1 jämförelse med de under år 1920 utgående begynnelselönerna å billigaste
ort uppräknade med lägre belopp än enligt sakkunnigförslaget.
Mot de av 1918 års sakkunniga föreslagna lönebeloppen för officerare och
underofficerare förklarade sig flertalet av de myndigheter, som avgåvo remissyttranden
över förslaget, i huvudsak icke hava något att erinra. Från
åtskilliga håll gjordes emellertid gällande, att de militära lönerna icke genom
förslaget bragts upp till full jämnhöjd med avlöningarna inom den civila
statsförvaltningen.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
13
I den på grundval av 1918 års sakkunnigas förslag avlåtna löneregleringspropositionen
(nr 350) till 1921 års riksdag upptogos de av de sakkunniga
för officerare och underofficerare föreslagna lönebeloppen oförändrade allenast
med den jämkningen, att för överste (kommendör) föreslogs högre löneställning
(förslaget härom förkastades emellertid av riksdagen). Föredragande
departementschefen anförde bl. a., att han funnit de av sakkunnigmajoriteten
föreslagna lönebeloppen väl avvägda såväl i förhållande till
det arbete och ansvar, som påvilade de olika personalgrupperna, som även
med hänsyn till lönebeloppen för närmast motsvarande civila befattningshavare.
I sitt utlåtande nr 168 år 1921 behandlade statsutskottet Kungl. Maj:ts förslag
i löneregleringsfrågan. Utskottet berörde därvid den jämförelse mellan
olika grupper av militär och civil personal, som av de sakkunniga gjorts och
av dem åberopats till stöd för vissa militära personalkategoriers placering å
löneskalorna. Utskottet fann för sin del en dylik jämförelse med hänsyn till
den militära och den civila personalens väsentligt olika utbildning och tjänstgöringsförhållanden
samt den olika tiden för tillträde till och avgång från
tjänsten synnerligen svår att på ett fullt rättvist sätt genomföra samt i vissa
fall knappast möjlig att åstadkomma. Mot den gjorda jämförelsen kunde
enligt utskottets mening i vissa avseenden så vägande erinringar göras, att
utskottet icke funnit sig kunna tillmäta densamma någon större betydelse.
Då utskottet därefter övergick till att pröva de olika förslag, som framlagts
i fråga om avlöningsbeloppens utmätande till officers- och underofficerspersonalen,
erinrade utskottet om de väsentliga förhöjningar i avlöningen,
som i form av tillfällig löneförbättring under åren närmast före 1921 tillerkänts
den militära personalen. Att härutöver denna personal i samband
med lönesystemets omläggning skulle beviljas ytterligare avlöningsförhöjning
i den utsträckning, som av de sakkunniga och departementschefen ifrågasatts,
ansåg sig utskottet icke kunna tillstyrka. Det i de sakkunnigas betänkande
av herr Widell alternativt framlagda förslaget till löneplaner för officerare
och underofficerare fann utskottet i stort sett motsvara de berättigade
anspråk i avlöningshänseende, som för denna personals vidkommande kunde
framställas. Utskottet tvekade så mycket mindre att tillstyrka detta förslag,
som härigenom den ojämnhet bortfölle, som vidlådde Kungl. Maj:ts förslag
i fråga om proportionen mellan den rent militära och den civilmilitära personalens
avlöning. Utskottets förslag bifölls av riksdagen (skr. nr 351).
1921 års riksdags beslut i den militära löneregleringsfrågan innebar i jämförelse
med sakkunnigmajoritetens och Kungl. Maj:ts förslag en reduktion av
lönebeloppen för officerare och underofficerare med i runt tal 250—500 kronor
i officerslönegraderna och 200—375 kronor i underofficersgraderna.
Departementschefen meddelar härefter, att i de förslag till löneplaner
för officerare och underofficerare, vilka av svenska officers- och underofficersförbunden
ingivits till 1936 års lönekommitté, till utgångspunkt för löneavvägningen
tagits del förslag, som år 1921 framlades av majoriteten
bland 1918 års militära avlöningssakkunniga. 1 sitt betänkande har 1936
års lönekommitté lämnat en allmän översikt över dessa förslag. 1 fråga
örn officersförbundets förslag återgives i statsrådsprotokollet bland annat
följande (sid. 48):
Till utgångspunkt för löneavvägningen har officersförbundet ansett böra
tagas del förslag, som år 1921 framlades av majoriteten bland 1918 års
militära avlöningssakkunniga och på vilket Kungl. Maj:ts proposition till
14
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
1921 års riksdag grundade sig. Att detta förslag avvisats av riksdagen
hade enligt förbundets mening berott endast på statsfinansiella skäl och
pa en av tidsläget betingad bristande förståelse för det militära försvarets
betydelse. Sakkunnigmajoritetens förslag borde dock utbyggas på vissa
punkter, där i detsamma skett enligt förbundets åsikt obefogade avsteg
fran likställighetsprincipens strikta genomförande eller där även majoritetsförslaget
ansages innebära en undervärdering av de militära beställningshavarnas
tjänstuppgifter och ansvar. På denna grundval borde därefter
löneplanen för officerare uppbyggas under anpassning till det förslag, som
av 1936 års lönekommitté avgivits i fråga om lönerna för civila statstjänstemän,
men med hänsynstagande tillika till vissa för militär personal rådande
särskilda förhållanden, vilka enligt förbundets mening hittills icke tillräckligt
beaktats, främst den för flertalet kompaniofficerare gällande tidigare avgångsaldern.
I fråga örn underofficersförbundets förslag meddelas följande (sid. 49):
Av underofficersförbundets framställning framgår, att jämväl för underofficersförbundets
vidkommande utgångspunkten för förslaget varit den
lonemva, som innefattades i majoritetsförslaget inom 1918 års militära
avlöningssakkunniga, men att den relativa löneställning, som detta förslag
inneburit, enligt förbundets mening borde förbättras med hänsyn till den
ökning i fråga om ansvar och tjänstuppgifter, som under tiden därefter inträtt
för underofficerarnas vidkommande. Jämväl enligt underofficersförbundets
förslag borde särskild hänsyn tagas till personalens stora kostnader
för anskaffning och underhåll av uniformsutrustning samt till de olägenheter,
som den tidiga avgångsskyldigheten med pension innebure för flertalet
underofficerare. Av framställningen framgår emellertid, att de föreslagna
lönebeloppen avsetts att innefatta kompensation för kostnaderna för
uniformsutrustning; särskilt beklädnadsbidrag utöver lönen har sålunda
icke från underofficersförbundets sida ifrågasatts.
Enligt kommitténs beräkningar skulle kostnaderna för genomförande av
förbundens förslag vid ett indexläge av 162/163 och efter 1936 års personalbestånd
uppgå till 3,961,000 kronor, därvid inräknats den provisoriska
avlöningsförstärkningen men icke beklädnadsersättning. Enligt de preliminära
beräkningar, som av lönekommittén i samband med utarbetandet
av förslaget till civilt avlöningsreglemente verkställdes med utgångspunkt
från förutsättningen, att för försvarsväsendets personal skulle beviljas löneförbättring
av procentuellt ungefär samma storlek, som innefattades i förslaget
till civilt avlöningsreglemente, kunde kostnadsökningen för försvarsväsendets
vidkommande vid indexläget 162/163 uppskattas till omkring
1,500,000 a 1,550,000 kronor inklusive kostnaderna för provisorisk avlöningsförstärkning.
I dessa siffror, vilka likaledes beräknats med utgångspunkt
från 1936 års personalbestånd, ingingo jämväl kostnadsökningen för
en lönereglering för civilmilitär personal i överensstämmelse med den civila
löneregleringen med belopp av omkring 180,000 kronor inklusive provisorisk
avlöningsförstärkning.
Av den redogörelse, som i statsrådsprotokollet lämnats över 1936 års 15-nekommittés behandling av frågan om den militära lönenivån (sid. 50
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
15
o. f.), framgår till en början, att de mellan kommittén och de utsedda representanterna
för vederbörande personalorganisationer förda förhandlingarna
icke lett till samstämmighet i fråga om lönebeloppens avvägning. Kommittén
har härom anfört följande:
Det förslag, som från kommitténs sida under förhandlingarna senast
framlades för personalrepresentanterna, gick ut på dels en löneökning i
de militära löneplanerna inom en kostnadsram av 250,000 å 300,000 kronor
utöver kostnaden för en löneförbättring överensstämmande med den
civila nivån — vid lika fördelning skulle en sådan vidgning av kostnadsramen
medgiva en ökning av löneförbättringsbeloppen med omkring 60
kronor för år —- dels ock ett kontant beklädnadsbidrag vid sidan av lönen
med 180 kronor årligen. Detta förslag avböjdes emellertid av personalrepresentanterna;
dessa förklarade sig icke kunna frångå ett av dem tidigare
under förhandlingarna framlagt förslag, vilket inneburit nedsättningar iförhållade
till personalförbundens ursprungliga yrkanden och gått ut på en
löneförbättring i löneplanerna av genomsnittligt omkring 200 kronor utöver
den civila löneförbättringsnivån jämte ett årligt beklädnadsbidrag av likaledes
200 kronor. Skillnaden i ståndpunkterna mellan kommittén och personalrepresentanterna
motsvarade sålunda vid avbrytande av förhandlingarna
angående löneplanerna ett löneförbättringsbelopp av tillhopa genomsnittligt
omkring 160 kronor.
De förslag till löneplaner, om vilka enighet vunnits inom kommittén,
överensstämma, enligt vad kommittén uttalat, i fråga om den allmänna lönenivån
liksom i fråga örn kostnadsramen med det anbud, som från kommitténs
sida senast framlades under förhandlingarna med personalrepresentanterna
men som av dessa icke ansågs kunna godtagas.
Beträffande lönekommitténs uttalanden angående utgångspunkterna för
löneavvägningen samt möjligheten att åvägabringa rättvisande jämförelser
mellan militära och civila befattningshavare meddelas i statsrådsprotokollet
följande (sid. 51—52):
Vad först angår frågan om innebörden av statsmakternas beslut år 1921 i
den militära löneregleringsfrågan, lärer av den lämnade redogörelsen oförtydbart
framgå, att riksdagens ställningstagande i ämnet icke kan — såsom
inom militära personalkretsar synes vara en allmänt utbredd uppfattning —
tolkas såsom en av statsfinansiella skäl eller av bristande förståelse för försvarsväsendets
betydelse förestavad nedsättning i lönebelopp, vilka eljest
kunnat godtagas såsom skäliga.
Lönekommittén anser sig icke kunna jäva den uppfattning i fråga om avvägningen
av relationerna i lönehänseende mellan militära och civila befattningshavare,
åt vilken 1921 års riksdag givit uttryck. Kommittén kan
alltså för sin del icke biträda den åsikt, som företrätts av de militära personalorganisationerna,
nämligen alt den militära personalen genom nu gällande
lönebestämmelser generellt sett blivit tillbakasatt i förhållande till civila
befattningshavare. Föreställningen om ett tillbakasättande i lönehänseende
av de militära beställningsliavarna vinner ej heller stöd av en jämförelse
mellan lönebeloppen för militär och civil personal enligt nu gällande och
närmast föregående definitiva lönereglering. Betraktar man löneutvecklingen
för militära beställningshavare i jämförelse med utvecklingen för
civil personal i statstjänst, visar det sig, att de militära lönerna i allmän
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
het icke undergått ogynnsamma relativa förändringar. Såsom ett allmänt
omdöme torde kunna sägas, att såväl kompaniofficerare som särskilt underofficerare
under den hittillsvarande löneutvecklingen från 1900-talets början
väl hävdat sin ställning i förhållande till andra statstjänstemän. Detsamma
gäller i stort sett även i fråga örn de högre beställningshavarna.
För bedömande av de militära beställningshavarnas löneläge i relation till
civila befattningshavare är det givetvis därjämte av betydelse att beröra
frågan, i vad mån jämförelser mellan civila och militära befattningshavare
kunna göras med avseende å befattningarnas art. I diskussionen rörande den
militära löneregleringsfrågan synes man på militärt håll hava varit benägen
att betrakta den avvägning av de militära lönerna, som föreslogs av majoriteten
inom 1918 års militära avlöningssakkunniga, såsom fotad på direkta och
utslagsgivande jämförelser mellan militära och civila tjänstemäns åligganden
och ansvar i olika befattningar. Ett dylikt betraktelsesätt synes dock i väsentlig
mån grundat på en missuppfattning. De sakkunniga betonade själva
med styrka vanskligheten i en direkt jämförelse mellan militär och civil personal
på grund av de betydande skiljaktigheterna beträffande de båda personalkategoriernas
utbildning, befordran till och avgång från tjänsten,
tjänstgöringens art och omfattning m. m. Att för varje särskild militär beställning
i detalj framlägga och värdesätta samtliga de omständigheter, som
vore av betydelse för ett rättvist avvägande av avlöningsförmånerna i iörliållande
till en viss civil befattning, läte sig svårligen göra. De sakkunniga
hade därför måst inskränka sig till en mera allmän jämförelse mellan vissa
militära och civila tjänstemän beträffande tjänståliggandenas omfattning
och därmed förenat ansvar, särskilt i fråga örn de högre militära beställningarna.
De jämförelser, som i fråga örn vissa beställningar i de sakkunnigas
betänkande gjordes med civila befattningar, utgjorde i själva verket
närmast ett konstaterande av att de lönebelopp, till vilka de sakkunniga
med tillämpande av vissa matematiska beräkningsgrunder kommit fram,
närmast motsvarade löneställningen för civila tjänstemän i vissa lönegrader.
Svårigheten eller omöjligheten att på ett rättvist sätt genomföra en sådan
jämförelse mellan civila och militära befattningar betonades också med
styrka av statsutskottet vid 1921 års riksdag.
Vad sålunda framhållits angående svårigheterna att åvägabringa rättvisande
jämförelser mellan militära och civila befattningshavare måste lönekommittén
för sin del understryka. De olika personalkategoriernas arbetsuppgifter
äro, bortsett från de högsta befattningarna, enligt sakens natur så
väsentligt olikartade, att en direkt jämförelse i detta avseende synes skäligen
meningslös och utan betydelse såsom ledning vid lönebestämningen.
Därtill kommer, att enligt det militära lönesättningssystemet, i motsats till
vad förhållandet är inom civilförvaltningen, lön i flertalet fall ej utgår för
viss befattning utan efter beställning eller tjänstegrad. I stor utsträckning
förutsättes en och samma befattning kunna bestridas av beställningshavare
i olika lönegrader. Vanskligheten i att under sådana förhållanden åvägabringa
en rättvisande jämförelse med det civila förvaltningsområdet, inom
vilket avlöningarna fastställts med hänsyn till olika befattningars i regel
tämligen fast avgränsade arbetsuppgifter, ligger i öppen dag.
Enligt lönekommitténs mening måste en jämförelse mellan civila och militära
befattningshavare i syfte att bedöma skäligheten i lönerelationen inskränkas
till vissa allmänna överväganden. En dylik mera allmän jämförelse
gåve ingalunda till resultat, att den militära personalen generellt sett
befunne sig i ett sämre läge än den civila.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
17
Vad officerspersonalen angår erinras, att officersaspiranterna regelmässigt
intoges i statsanställning omedelbart efter avlagd studentexamen och därefter
erhölle sin fackutbildning väsentligen på statens bekostnad. Den militära
utbildningen torde enligt kommitténs mening för de enskilda eleverna
ställa sig något kostsammare än för motsvarande civila aspiranter, men
skillnaden vore icke av den storleksordning, att den kunde sägas spela någon
större roll för bedömande av lönenivån. Kommittén har vidare erinrat, att
de utexaminerade officerarna omedelbart efter aspirantutbildningens avslutande
erhölle fast statsanställning och att vid bifall till kommitténs förslag
samtliga godkända aspiranter skulle garanteras icke blott fast lön utan
även pensionsrätt omedelbart vid officersutnämningen. I fråga örn tiden
för befordran till lägsta ordinarie tjänst hade officerarna alltid intagit och
syntes även efter genomförandet av kommitténs förslag komma att intaga en
fördelaktigare ställning än den, med vilken flertalet tjänstemän inom andra
förvaltningsgrenar hade att räkna. En jämförelse mellan officerare och
civila tjänstemän gåve vid banden, att bland de förra envar beställningshavare,
som icke på grund av sjukdom befunnes mindre tjänsteduglig och
som icke misskött sin tjänst, från lägsta ordinarie beställning i tur och
ordning vunne befordran upp till kaptens grad, under det att vid civilförvaltningen
för motsvarande personalgrupper merendels tillämpades ett urvalssystem,
som medförde, att de minst dugliga tjänstemännen icke nådde befordran
utöver lägsta ordinarie tjänst. Även beträffande underofficerarna
kunde enligt kommitténs mening liknande synpunkter anläggas som beträffande
officerarna.
Ej heller har lönekommittén ansett tillräckliga skäl föreligga att med hänsyn
till den normala avgångsåldern generellt vidtaga någon egentlig förskjutning
i nuvarande relation mellan den militära och den civila lönenivån
(sid. 54—55):
Vad angår frågan örn den tidiga avgångsålder, som gäller för flertalet
kompaniofficerare och underofficerare, må framhållas, att spörsmålet örn
den hänsyn, som vid löneavvägningen bör tagas till denna omständighet,
berör många svårbedömbara faktorer. Skyldighet att avgå med pension vid
tidig levnadsålder, med därav följande nedsättning i inkomster av tjänsten,
innebär givetvis en nackdel för den, som icke har möjlighet att vid sidan av
pensionen förskaffa sig inkomstfyllnad genom annan anställning eller privat
förvärvsverksamhet. I den mån möjlighet att bereda sig dylik inkomstfyllnad
föreligger, kan den tidiga avgången däremot mången gång betraktas såsom
ur beställningshavarens synpunkt fördelaktig. Huruvida fördelar eller
nackdelar härutinnan överväga varandra, torde vara vanskligt att generellt
avgöra. Den omständigheten, att militär personal i ganska betydande omfattning
söker och erhåller avsked med pension före uppnådd pensionsålder
(s. k. förtidspension), tyder emellertid på, att åtskilliga möjligheter föreligga
för militär personal att vinna inkomstgivande anställningar efter pensionsavgång.
I detta avseende är bland annat att märka, att försvarsorganisationen
numera inrymmer åtskilliga arvodesbelattningar, avsedda för pensionerad
personal väsentligen i kaptens- respektive fanjunkargrad. Antalet
av dylika arvodesbefattningar har avsevärt ökats genom 1936 års försvarsbeslut.
Enligt verkställd utredning kan av de beställningshavare i kaptensgrad,
som årligen avgå med pension, i genomsnitt omkring 42 %> beräknas
erhålla dylik arvodesanställning, vilken får innehavas i ungefär halva antalet
fall till 60 och i övriga fall lill 65 levnadsår. För underofficerare, som avgå
med fanjunkares pension, beräknas motsvarande antal uppgå till icke mindre
lii hang till riksdagens protokoll ) 93!). 0 sami. Nr 230. 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
än 74 °/o av hela antalet pensionsavgångna; i flertalet fall är här fråga om
befattningar, i vilka vederbörande få kvarstå lill 60 års ålder. Ifrågavarande
för pensionerad personal avsedda arvoden äro i princip avvägda så, att de
tillika med inkomsten av pension i stort sett motsvara den närmast före avgången
ur tjänst utgående lönen.
Utöver vad nu sagts bör emellertid vid bedömande av frågan örn den tidigare
avgångsålderns betydelse för den militära lönebestämningen främst
beaktas, att denna tidigare avgångsålder för flertalet kompaniofficerare och
underofficerare, enligt vad som framgår av förarbetena till nu gällande officersavlöningsreglemente,
utgör den väsentligaste anledningen till den särskilda,
från de civila löneplanerna avvikande konstruktion, som tillämpats beträffande
de militära löneplanerna och främst beträffande officerslöneplanen.
Officerslöneskalan är, såsom vid en jämförelse mellan de civila och militära
löneplanerna genast faller i ögonen, avsevärt brantare uppbyggd än löneskalan
för civila befattningshavare. Denna konstruktion har till syfte att
i god tid före avgången bringa de militära lönerna upp på en nivå, som kan
anses tillräckligt hög såsom underlag för beräkning av pensionen. Även i
detta avseende är det av betydelse att uppmärksamma, att alla beställningshavare
vid avgången äro garanterade en pensionsnivå, som inom civilförvaltningen
endast en del av befattningshavare med jämförlig utbildning uppnår.
Denna relativt höga pensionsnivå för militära beställningshavare i allmänhet
förorsakar i förening med den tidiga avgångsåldern en väsentlig ökad
pensionskostnad för militär personal i jämförelse med civil, en merkostnad
vilken i sin helhet bestrides av staten och icke ansetts böra utöva inverkan
på storleken av beställningshavarnas pensionsavdrag.
I betraktande av här antydda synpunkter har lönekommittén för sin del
icke ansett tillräckliga skäl föreligga att med hänsyn till den för flertalet
beställningshavare gällande tidigare avgångsåldern generellt vidtaga någon
egentlig förskjutning i nuvarande relation mellan den militära och den civila
lönenivån. Ett visst hänsynstagande till denna omständighet kan emellertid
beträffande de militära löneplanerna sägas ligga i den jämkning uppåt
beträffande löneförbättringens storlek, som kommitténs i det följande omförmälda
förslag till löneplaner innebära i jämförelse med den löneökning,
vilken genom det nya civila avlöningsreglementet beviljats civila befattningshavare
i allmänhet.
Lönekommittén har i sitt förslag till militärt avlöningsreglemente upptagit
bestämmelser örn rätt för beställningshavare att av statsmedel erhålla
årligt ekiperingsbidrag. Kommitténs uttalanden härutinnan återgivas
å sid. 55—56 i statsrådsprotokollet:
Lönekommittén har för sin del ansett fog föreligga för införande i avlöningsreglementet
av ett årligt ekiperingsbidrag såsom särskild avlöningsform.
Ehuru detta bidrag till uniformskostnaderna sålunda icke skulle inläggas i
löneplanen, har kommittén ansett detsamma vara av den betydelse för lönebestämningen,
att kommittén funnit sig böra i detta sammanhang behandla
denna fråga. Då ett dylikt bidrag skulle tillkomma envar militär — liksom
också praktiskt taget varje civilmilitär — beställningshavare och då de nuvarande
lönebeloppen måste anses avvägda med hänsyn tagen till uniformskostnaderna,
är nämligen enligt kommitténs mening ifrågavarande ekiperingsbidrag
i realiteten väsentligen att jämställa med en direkt löneökning.
Frågan örn införande i officersavlöningsreglementet av en särskild ekiperingshjälp
behandlades på sin tid av 1918 års militära avlöningssakkun
-
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
19
niga. Med hänsyn till den militära personalens betydande kostnader för
anskaffande och underhåll av uniformsuppsättning funno de sakkunniga
rättvist och billigt, att särskild ekiperingshjälp tillerkändes denna personal.
Denna ekiperingshjälp borde emellertid utgå endast vid första anställning.
Att vidare utsträcka densamma utöver någon del eller hela tjänstetiden syntes
de sakkunniga så mycket mindre böra ifrågakomma, som därigenom i
själva verket en mer eller mindre permanent avlöningsform skulle komma
personalen till godo. Vad sålunda anfördes ger vid handen, att de av de
sakkunniga enligt bruttolöneprincipen föreslagna lönebeloppen voro beräknade
att täcka uniformskostnaderna.
I det nya civila avlöningsreglementet har i fråga om civila befattningshavare
det hittills endast för ett fåtal personalgrupper tillämpade rabattsystemet
vid utlämnande av uniformspersedlar och materialier utsträckts
att gälla samtliga befattningshavare, vilka äro pliktiga att under tjänstgöring
bära fullständig uniform. Rabatten har bestämts till ett belopp motsvarande
30 % av självkostnadspriset, med rätt likväl för vederbörande myndighet att,
där särskilda skäl föreligga, besluta större avdrag, dock högst 50 % av självkostnadspriset.
Med sistnämnda stadgande har närmast åsyftats befattningshavargrupper,
beträffande vilka ställas särskilt höga krav i avseende
å väl vårdad uniform eller vilkas tjänstgöring utsätter uniformsbeklädnaden
för särskilt stark slitning.
Genom den utsträckning av rabattsystemet, som sålunda ägt rum beträffande
civila befattningshavare, kan frågan om bidrag till tjänstedräkt även
för den militära personalens vidkommande sägas i viss mån hava kommit i
ett ändrat läge. Med hänsyn härtill har kommittén ansett det vara skäligt, att
ett särskilt årligt ekiperingsbidrag införes för denna personal. Detta belopp
har med utgångspunkt från en beräknad årlig kostnad av omkring 360 kronor
för fortlöpande anskaffning och underhåll av uniformspersedlar och med
tillämpning av den högsta procentsats för rabatt vid inköp av beklädnadspersedlar
från kronan, som enligt de civila lönebestämmelserna kan ifrågakomma,
ansetts höra för samtliga beställningshavare fastställas till 180
kronor årligen.
I fråga om den allmänna innebörden av de för den ordinarie militära personalen
föreslagna löneplanerna har lönekommittén, såvitt frågan rör löneförbättringens
storlek, anfört följande (sid. 56):
På skäl, som förut angivits, ansluta sig dessa löneplaner i fråga om löneförbättringens
storlek i stort sett till den nivå, som fastställts för civila befattningshavare.
Dock har här genomgående skett en viss, om ock ej mera
avsevärd jämkning uppåt. Denna jämkning har — i anslutning till de önskemål,
som att döma av överläggningarna med personalrepresentanterna
närmast torde vara förhärskande på personalhåll — gjorts något mera framträdande
för de löneklasser, från vilka för flertalet beställningshavare avgång
med pension äger rum, d. v. s. slutlöneklasserna för kaptener oell fanjunkare.
Härigenom kan i någon mån sägas hava skett ett hänsynstagande
till det från personalorganisationernas sida hävdade önskemålet örn hänsynstagande
till den för flertalet militära beställningshavare gällande låga pensionsåldern.
Att i vidare mån än vad sålunda skett låta löneavvägningen
påverkas av dessa synpunkter har kommittén icke funnit befogat.
Vid utformandet av den alt männel ojficerslöneplanen hava vissa omläggningar
i den nuvarande officerslöneplanens konstruktion eller förskjutningar
20
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
i den hittillsvarande inbördes relationen mellan lönebeloppen för olika grader
ansetts vara påkallade, vilka enligt kommitténs mening skulle vara
ägnade att i ett flertal fall medföra större eller mindre förbättringar. Kommittén
har i dessa hänseenden anfört följande (sid. 56—58):
I anslutning till vad från officersförbundets sida ifrågasatts, hava i fänriks-
och löjtnanslönegradema ansetts böra införas nya löneklasser, nämligen
i fänriksgraden en löneklass 3, tillika utgörande begynnelselöneklass
för löjtnanter, och i löjtnantslönegraden en löneklass 7, tillika utgörande begynnelselöneklass
för kaptener. Genom denna utbyggnad av ifrågavarande
lönegrader skulle — i anslutning till de lönetursprinciper, som sedan länge
tillämpats inom civilförvaltningen — ernås en önskvärd och enligt erfarenheten
påkallad utjämning i lönehänseende mellan beställningshavare, som
tidigt vinna befordran från respektive grader, och beställningshavare, vilka
längre än normalt få vänta på befordran.
Ifråga om löjtnants begynnelselön — som tillika blir fänriks slutlön
har kommittén ansett en viss förstärkning vara påkallad bland annat i jämförelse
med den lön, som vid befordran till första ordinarie tjänst inom kommunikationsverken
tillkommer befattningshavare med jämförlig utbildning.
Att förstärkningen icke gjorts större än i förslaget skett sammanhänger med
att löjtnanterna vid kommande löneklassuppflyttningar erhålla en bättre
ställning tack vare de relativt stora ålderstilläggen. Den ifrågavarande förstärkningen
inverkar förhöjande jämväl på närmast under- och överliggande
löneklasser.
Även i fråga om majors- och överstelöjtnantslönegraderna har lönekommittén
ansett sig böra förorda upptagande av nya löneklasser i löneplanen.
Förslaget innebär i denna del, att i majorslönegraden, som nu omfattar två
löneklasser (nr 11—12), skulle inläggas en ny begynnelselöneklass (nr 10),
sammanfallande med kaptens slutlöneklass. I samband härmed skulle vid
majorsbefordran sneddningsregeln, som för närvarande enligt uttryckligt
stadgande icke är i dylika fall tillämplig, bliva gällande för löneklassplaceringen.
Vad överstelöjtnantsgraden beträffar, omfattar densamma för närvarande
endast en löneklass (nr 13). Från officersförbundets sida har, såsom
förut berörts, hemställts örn lönegradens utbyggande med en ny löneklass
i syfte att bereda avlöningsförhöjning för överstelöjtnanter, vilka icke
vinna vidare befordran. Lönekommitten har ansett sig böra i viss man tillgodose
detta önskemål men föreslår därvid samtidigt sadan omläggning, att
jämväl i överstelöjtnantsgraden införes en med närmast lägre lönegrad gemensam
löneklass. Överstelöjtnantsgraden skulle sålunda utbyggas till att
omfatta tre löneklasser (nr 12, 13 och 14), och jämväl för löneklassplacermg
i denna grad skulle sneddningsregeln tillämpas.
Nu angivna omläggningar beträffande majors- och överstelöjtnantsgraderna
skulle medföra ökad anslutning till de grunder, efter vilka den civila
löneplanen i motsvarande lönelägen uppbyggts, samt tillämpande av lönetursregler,
som enligt kommitténs mening äro grundade på riktiga principer,
vilka sedan länge vunnit burskap inom civilförvaltningen. Dessa principer
innebära, att löneställningen vid befordran till högre grad i viss man
göres beroende av den senaste löneklassplaceringen inom den lägre lönegraden;
den, som i denna lönegrad tillhört en löneklass, vilken ingår även i den
högre graden, »sneddar» vid befordringen förbi denna löneklass och placeras
i den närmast högre löneklassen, som han dessutom för vidare uppfattning
anses hava tillhört under tiden för placeringen i den lägre löneklassen,
dock högst under tre år. En kapten, som vid tiden för majorsbefordran till
-
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
21
hört slutlöneklassen i kaptensgraden tre år eller mera, placeras sålunda i
majorsgraden direkt i slutlöneklassen (löneklass 12); å andra sidan får den,
som befordras till major innan han ännu hunnit tillträda kaptens slutlöneklass,
i majorsgraden börja med en lön, som överensstämmer med slutlönen
i kaptensgraden (löneklass 10). Motsvarande förhållanden inträda vid befordran
från majors- till överstelöjtnantsgraden. Tillämpningen av dessa
lönetursprinciper innebär enligt kommitténs mening intet åsidosättande av
kravet på skälig löneökning med hänsyn till den förändring av tjänstuppgifter
och ansvar, som inträder vid befordran från kompani- till regementsofficer.
Löneökningen vid befordringen blir nämligen av ungefär samma
storleksordning, vare sig beställningshavaren i den lägre graden tillhörde en
lägre eller en högre löneklass; att lönebeloppets absoluta storlek icke — såsom
för närvarande är fallet -—• blir detsamma för varje nytillträdande regementsofficer,
ligger i det avsedda löneturssystemets natur. Den utjämning i
viss mån av nuvarande löneklasskillnader, som vidtagits vid förslagets utformande,
är för övrigt icke av större omfattning. I nuvarande löneplan utgör
skillnaden i lönebelopp mellan 10 och 11 löneklasserna 900 kronor samt
mellan 11 och 12 löneklasserna 600 kronor; enligt kommitténs förslag till löneplan
utgör skillnaden i bägge fallen 735 kronor. Mellan majors slutlön och
överstelöjtnantslönen föreligger i nuvarande löneplan en skillnad av 600 kronor,
medan kommitténs förslag innefattar en skillnad mellan slutlönerna för
dessa båda grader av 960 kronor (fördelad på två löneklasser). Skillnaden
mellan överstelöjtnantslönen och kaptens slutlön utgör för närvarande 2,100
kronor (fördelad på tre löneklasser); enligt kommitténs förslag uppgår skillnaden
i slutlön för överstelöjtnant och kapten till 2,430 kronor (fördelad på
fyra löneklasser).
Ur personalsynpunkt skulle den avsedda omläggningen, enligt vad verkställda
stickprovsundersökningar givit vid handen, genomsnittligt sett medföra
en viss förbättring, främst i överstelöjtnantsgraden men även i majorsgraden.
Endast i vissa fall av särskilt tidig befordran till major, respektive
överstelöjtnant torde lön i dessa grader komma att utgå enligt begynnelselöneklassen;
i åtskilliga fall kommer å andra sidan inplacering redan från
början att ske i slutlöneklassen. Vid en befordringsgång överensstämmande
med de genomsnittsåldrar, som framgått ur det av kommittén bearbetade
uppgiftsmaterialet, skulle vid tillträde till majorsbeställning den
befordrade tack vare sneddningsregelns inverkan vinna omkring ett års
försteg i löneturshänseende i jämförelse med nuvarande förhållanden. Vid
överstelöjtnantsbefordran skulle dc föreslagna reglerna med genomsnittlig
befordringsgång innebära, att den befordrade bomme att omedelbart tillträda
lön enligt 13 löneklassen och kvarstå där omkring 2 Va år, varefter
uppflyttning i slutlöneklassen skulle äga rum. Slutlönen för överstelöjtnantsgraden
blir enligt kommitténs förslag icke oväsentligt förhöjd i jämförelse
med nuvarande löneplan; den kommer enligt förslaget att ligga obetydligt
under 31 löneklassen i civila avlöningsreglementet.
Vad särskilt angår de militära chefsposterna har lönekommittén i birsta
hand ansett en förbättrad löneställning för regementscheferna vara av förhållandena
motiverad (sid. 58):
Med hänsyn till de omfattande tjänsteuppgifter och det betydande ansvar
i olika avseenden, som påvila dessa beställ ningshavare, har kommittén
för sin del funnit den nuvarande löneställningen vara alltför låg. En
förbättring för regementscheferna synes kommittén böra åvägabringas
genom uppdelning av den nuvarande överstegraden. I kommitténs förslag
hava regementscheferna hänförts till en ny lönegrad, i vilken lönebelop
-
22
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
pet satts 1,000 kronor högre än som eljest med tillämpning av de i civila
avlöningsreglementet använda beräkningsmetoderna bort upptagas för
ifrågavarande grad. För övriga nu till överstegraden hänförda beställningar
har i förslaget lönebeloppet å I-ort, avvägts i överensstämmelse med nyssnämnda
beräkningsmetoder och å övriga ortsgrupper bestämts genom tilllämpning
av samma ortstillägg, som i den nya civila A-löneplanen förekomma
i detta löneläge. Lönebeloppen för ifrågavarande lönegrad hava
härigenom kommit att sammanfalla med 34 löneklassen i den civila A-löneplanen.
Nämnda avvägning medför för andra ortsgrupper än I-gruppen en
viss, ehuru icke mera betydande förskjutning nedåt, störst för G-gruppen.
Denna förskjutning nödvändiggöres av tekniska skäl och synes kommittén
sakligt sett ej ägnad att föranleda erinran bland annat med hänsyn till den
skillnad i arbetsuppgifter och ansvar, som måste anses föreligga mellan regementschef
och överste i annan befattning.
För samtliga officerare i lägre grad än regementschefer skulle enligt kommitténs
förslag fortfarande tillämpas en dyrortsgraderad löneplan, i förslaget
benämnd löneplan Oa. I fråga om ortsgruppernas antal och spännvidden
i löneplanen ansluter sig förslaget till det civila avlöningsreglementet.
För officerare i regementschefs och högre grader innebär förslaget, att
dessa beställningar skulle överföras till en löneplan utan dyrortsgradering,
benämnd löneplan Ob. Det skulle måhända kunna ifrågasättas att även för
regementscheferna, vilka i åtskilliga fall äro stationerade på billigare orter,
tillämpa dyrortsgraderade lönebelopp. Med hänsyn till den ställning i allmänhet,
som dessa chefer intaga, göra sig emellertid enligt kommitténs
mening de interlokala levnadskostnadsskillnaderna icke för deras vidkommande
gällande med sådan styrka, att en dyrortsgradering kan anses erforderlig.
Kommittén anser därför befogat att, i anslutning till de i civila
avlöningsreglementet tillämpade grunderna i detta avseende, införa en för alla
orter enhetlig lönebestämning för alla de högre chefsbeställningarna från
och med regementschef.
I fråga örn inplaceringen av och löneställningen för till löneplanen Ob hänförliga
beställningshavare i högre grad än regementschef har kommittén anfört
följande (sid. 59):
Till lönegraden Ob 1 skulle enligt kommitténs förslag hänföras, förutom
regementscheferna, även några befattningar vid marinen, nämligen dels
varvschef^ vid örlogsvarvet i Stockholm, vilken utöver lön i lönegraden
0 6 för närvarande uppbär arvode med 900 kronor, dels ock stationscheferna
vid de båda örlogsstationerna. Av dessa sistnämnda har chefen för örlogsstationen
i Karlskrona i samband med 1936 års försvarsbeslut hänförts
till lönegraden O 7, vilken motsvarar lönegraden Ob 2 enligt kommitténs förslag,
medan stationschefen i Stockholm kvarstår i lönegraden O 6. Enligt
kommitténs mening kunna vissa skäl anföras för höjning av sistnämnda
befattning till samma löneställning, som tillkommer regementschefer; å
andra sidan synes kommittén skillnaden i omfattning av göromål och ansvar
mellan stationschefen i Stockholm och motsvarande befattningshavare
1 Karlskrona ej vara så stor, att löneskillnad för framtiden bör upprätthållas,
detta så mycket mindre som, så vitt kommittén kan döma, tillräckliga
skäl knappast föreligga att ställa någon av stationscheferna i lönehänseende
framför regementschefer vid armén.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
23
Vid flygvapnet skulle enligt kommitténs förslag icke någon beställning införas
i lönegraden Ob 1.
Vad angår högre beställningar än regementschefs — d. v. s. truppslagsinspektörer
och likställda, arméfördelningschefer och likställda samt försvarsgrens-
och försvarsstabscheferna — äro dessa beställningshavare nu i
lönehänseende jämställda med civila verkschefer i olika grader. Kommittén
har också i sitt förslag för dessa beställningshavare upptagit lönebelopp
överensstämmande med deni, som i civila avlöningsreglementet fastställts
för de befattningar, med vilka likställighet nu föreligger. Beträffande dessa
beställningshavare innebär sålunda kommitténs förslag lika litet som med
avseende å nämnda civila verkschefer någon realprövning av löneställningen
utan endast en mera formell uppräkning av lönebeloppen genom
inläggande i de fasta lönerna av dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning
jämte lönernas upptagande med avrundade belopp, slutande
å hela tusental kronor. Resultatet av denna uppräkning har blivit en höjning
av de nu för högsta ortsgrupp fastställda lönebeloppen med i runt
tal 1,000 kronor. Den höjda maximigräns för rörligt tillägg, vilken föreslås
av kommittén, kommer vid indexlägen överstigande det, efter vilket
uppräkningen av de fasta lönerna skett, att även för här ifrågavarande
beställningshavare i regel medföra en viss reell förbättring. För beställningshavare
å lägre ortsgrupper än den högsta inträder givetvis en avsevärd
löneökning, större ju lägre ortsgrupp förläggningsorten tillhör.
Beträffande härefter den föreslagna underofficerslöneplanen har lönekommittén
yttrat följande (sid. 59—60):
Vad underofficerarna angår, innebär kommitténs förslag även för deras
vidkommande löneförbättringar av ungefär den absoluta storleksordning,
som enligt civila avlöningsreglementet tillerkänts tjänstemän vid civilförvaltningen,
ehuru med en viss jämkning uppåt. Relativt taget innefattar
förslaget för underofficerarnas vidkommande — liksom för lägre grader
och mellangrader vid civilförvaltningen varit fallet — en större avlöningsförbättring
än för officerare i allmänhet. Nyssnämnda jämkning uppåt har
ansetts böra accentueras kring fanjunkares slutlöneklass, men av tekniska
skäl bär någon mera avsevärd skillnad mellan denna löneklass och övriga
löneldasser ej kunnat åstadkommas. På en punkt av löneplanen har kommittén
ansett en särskild förstärkning av löneförbättringen vara påkallad,
nämligen beträffande sergeants begynnelselön.
I fråga om underofficerslöneplanen innehåller kommitténs förslag inga
förändringar beträffande löneplanens konstruktion av den art, som föreslagits
på vissa punkter av officerslöneplanen. Löneplanen för underofficerare
är nämligen redan för närvarande konstruerad i närmare anslutning
till den civila löneplanen, med gemensamma löneklasser inom närliggande
lönegrader och med fem löneklasser i varje lönegrad. Den tillfälliga
löneförbättring, som under de senaste åren utgått och för närvarande
utgår till sergeanter och underofficerare av 2. graden, vilka tillhört
lönegradens högsta löneklass under minst fem år, skulle sålunda icke, såsom
föreslagits beträffande löjtnantslönegraden, erhålla någon motsvarighet
i ny löneklass inom löneplanen.
Vad beträffar civilmilitär och civil personal har kommittén — i överensstämmelse
med hittillsvarande sätt för lönebestämningen — föreslagit tilllämpande
av samma lönebelopp, som fastställts för motsvarande lönegrader
i civila avlöningsreglementet. Av praktiska skäl har emellertid kommittén
24
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
beträffande denna personal förordat en med 30 lönegrader utbyggd löneplan,
löne plan Ca. För civilmilitär personal i chefsbeställningar, motsvarande
verkschefer vid civilförvaltningen, har upptagits en särskild, icke dyrortsgraderad
löneplan, benämnd löneplan Cb.
Medan beträffande de militära personalgrupperna kommitténs förslag
utom i fråga om vissa högre befattningar får anses innefatta såväl en generell
ny reglering av lönenivån som ock en granskning av lönegradsplaceringen,
innebär förslaget i fråga om civilmilitära och civila beställningar allenast
en allmän avvägning av lönebeloppen. Lönegradsplaceringen för de senare
har ansetts böra prövas i anslutning till den blivande tjänsteförteckningsrevisionen
för civilförvaltningen.
Vid statsrådsprotokollet har såsom bilaga (Bil. A) fogats en av lönekommittén
upprättad tablå, som utvisar den föreslagna löneförbättringens storlek
vid olika indexlägen. De i tablån gjorda uträkningarna innefatta icke
ekiperingsbidrag utan endast lönebelopp med därå belöpande tillägg.
De för överläggningar med kommittén utsedda personalrepresentanterna
hava i särskilda vid kommittébetänkandet fogade yttranden anmält reservationer
mot lönekommitténs förslag i fråga om de militära beställningshavarnas
lönenivå och löneplaner. Av statsrådsprotokollet inhämtas härom följande
(sid. 61):
Officersrepresentanterna hava vidhållit uppfattningen, att de militära lönerna
bort avvägas med utgångspunkt från det förslag, som omfattades av
majoriteten inom 1918 års militära avlöningssakkunniga. Reservanterna
kritisera de allmänna jämförelser, som av kommittén gjorts mellan militära
och civila befattningshavare i fråga örn utbildnings- och befordringsförhållanden
m. m., samt framhålla särskilt de olägenheter, som för militär
personal äro förenade med den tidiga avgångsåldern. Reservanterna motsätta
sig även kommitténs förslag om införande av gemensamma löneklasser
i kaptens-, majors- och överstelöjtnantsgraderna. Enligt reservanternas uppfattning
har i förslaget huvudvikten lagts på att få till stånd en tekniskt
likformig konstruktion av löneplanen med gemensamma löneklasser i nämnda
grader, varvid det enligt reservanternas uppfattning i och för sig alltför
lågt beräknade lönebeloppet i högsta löneklassen inom kaptenslönegraden
fått tjäna som utgångspunkt. Reservanterna påyrka en grundlig revision
av kommitténs förslag till löneplan för officerare.
Underofficersrepresentanterna hava jämväl ansett, att lönekommittén genom
att icke till utgångspunkt för sitt förslag taga majoritetsförslaget inom
1918 års militära avlöningssakkunniga ställt de militära beställningshavarna
i efterhand i förhållande till civila tjänstemän. På grund härav hava representanterna
icke kunnat godtaga kommitténs förslag till lönebelopp. Reservanterna
hava framlagt ett förslag till löneplan för underofficerare, som
upptager lönebelopp, i genomsnitt liggande omkring 150 kronor högre än
kommitténs förslag.
Av departementschefens redogörelse för myndigheternas yttranden beträffande
löneavvägningen (sid. 63—67) framgår, att de militära myndigheterna
tämligen samstämmigt givit uttryck åt den uppfattningen, att den ifråga
-
Statsutskottets utlåtande Nr 230-
25
satta löneregleiången för den militära personalens vidkommande icke kunde
anses tillfredsställande och att en för personalen gynnsammare avvägning
av lönenivån borde komma till stånd. Vissa av myndigheterna hava uttalat
sig för en allmän höjning av lönenivån; i andra fall har påyrkats en sådan
löneavvägning, att därigenom de krav bleve tillgodosedda, vilka innefattades
i de militära personalorganisationernas våren 1938 till lönekommittén
avgivna förslag. Å andra sidan hava de över förslaget hörda civila myndigheterna
— statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd —
förklarat sig kunna biträda vad kommittén anfört i fråga örn löneavvägningen
för den militära personalen samt uttalat, att löneregleringsförslaget
på ett i stort sett godtagbart sätt anpassats efter den allmänna lönenivån för
statliga befattningshavare.
Försvarsväsendets lönenämnd har anfört följande:
Då det för lönenämnden gällt att taga ställning till frågan, huruvida 1921
års riksdags beslut rörande den militära löneregleringen borde tolkas på sådant
sätt, att man därmed avsett att för framtiden fastslå den militära personalens
allmänna lönenivå i förhållande till den för civila befattningshavare
gällande, hade lönenämnden ej kunnat underlåta att i viss mån taga hänsyn
till försvarsfrågans allmänna läge under den tid, då nämnda beslut kom till.
Enligt lönenämndens uppfattning kunde det icke anses uteslutet, att de
rådande ekonomiska förhållandena och försvarsfrågans dåvarande läge åtminstone
i viss mån medverkat till den utgång, lönefrågan för flertalet militära
beställningar erhöll vid 1921 års riksdag, även om dessa förhållanden
ej särskilt berörts i motiveringen till riksdagens beslut. Den reservation
inom 1918 års militära avlöningssakkunniga, som låg till grund för nämnda
beslut, hade även uttryckligen hänvisat till det statsfinansiella och ekonomiska
läget samt de stora besparingar, som skulle ernås, örn reservationen
följdes, såsom den huvudsakliga anledningen till reservationens framläggande.
I samband nied utfärdandet av det nu gällande avlöningsreglementet av
den 20 maj 1927 hade icke någon realprövning skett av de militära lönerna,
utan dessa hade bibehållits vid samma belopp som i 1921 års reglemente. För
egen del hade försvarsväsendets lönenämnd i detta sammanhang uttalat
bland annat, att en revision av de militära löneplanerna icke synts böra företagas
förrän viss tids erfarenhet vunnits i fråga örn de verkningar, den år
1925 beslutade nya försvarsorganisationen kunde komma att utöva å de
olika beställningshavarnas arbetsåligganden. Två av lönenämndens ledamöter
hade dock ansett, att en allmän revision av löneplanerna omedelbart
bort vidtagas. Föredragande departementschefen hade beträffande löneplanerna
förklarat sig intaga samma ståndpunkt som lönenämndens majoritet.
Jämväl riksdagen hade uttalat, att prövningen av de i det militära avlöningsreglementet
intagna bestämmelserna i avseende å lönebeloppen borde
anstå till den allmänna lönerevision, som kunde väntas inom en nära framtid
komma att äga rum i samband med dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna.
Av det anförda syntes framgå, att ett övervägande av skäligheten av
de för militära beställningshavare i allmänhet gällande lönerna ställts i utsikt
i samband med den inarhetning av dyrtidstilläggen i lönebeloppen, som
nu verkställts av 1936 års lönekommitté.
Även örn, såsom kommittén uttalat, stora svårigheter torelåge att åvägabringa
en direkt jämförande värdesättning av tjänstuppgifterna för militära
26
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
och civila befattningshavare i allmänhet, syntes man dock icke kunna helt
bortse från det enda mera omfattande försök, som företagits i detta syfte,
nämligen den av 1918 års militära avlöningssakkunniga verkställda värderingen
av de olika militära beställningarna. De sakkunniga hade uttryckligen anfört,
att för deni arbetets art och tjänsteansvarets betydelse varit de i främsta
rummet grundläggande faktorerna vid värdesättande av de särskilda
grupperna av militära beställningar, men att därvid även en jämförelse mellan
officerare och underofficerare, å ena sidan, samt civil personal, å andra
sidan, ansetts böra i viss mån öva inverkan.
I detta sammanhang borde vidare beaktas, att den intensifiering av det militära
utbildningsarbetet, som blivit en följd av inom försvarsväsendet företagna
omorganisationer, samt den omfattande tekniska utveckling, som försvarsmaterielen
under de senare åren genomgått och alltjämt underginge, numera
i många avseenden ställde ökade krav på personalen. Hänsyn måste
även tagas till att försvarsväsendets personal måste kunna erbjudas sådana
förmåner, att en tillfredsställande rekrytering säkerställdes. Studenter, som
erhölle anställning vid exempelvis statens järnvägar och postverket, komme
efter avsevärt kortare anställningstid än som erfordrades för att vinna anställning
i lägsta officersgraden upp i ett inkomstläge, som uppginge till eller
överstege den för fänrik föreslagna begynnelselönen. Relationen mellan
högsta manskapsgradens och lägsta underofficersgradens sammanlagda förmåner
vore för närvarande sådan, att ett underbefäl, som vunne befordran
till underofficer, på orter tillhörande de två lägsta ortsgrupperna i vissa fall
rent av kunde komma att få vidkännas inkomstminskning. Även vid genomförande
av lönekommitténs förslag komme dylik befordran för personal
å nämnda ortsgrupper icke att medföra någon inkomstökning av betydelse.
Därest vid den förestående omarbetningen av manskapsavlöningsregiementet
från personalhåll framställt krav på införande av ortsgrupperade bruttolöner
för det äldre manskapet, såsom sannolikt måste ske, vunne beaktande,
kunde det befaras, att de föreslagna lönebeloppen för lägsta löneklassen å
underofficerslöneplanen vore för låga för atl lämna utrymme för påbyggnad
på löneplanen för manskap.
Med avseende å vad här anförts hade lönenämnden kommit till den uppfattningen,
att de från de militära personalorganisationernas sida framställda
önskemålen örn någon höjning av de föreslagna lönebeloppen icke vore
obefogade. Lönenämnden hade med avseende härå ansett sig böra föreslå
en viss höjning av lönebeloppen för kompaniofficerare och underofficerare
utöver den jämkning, som föreslagits av 1936 års lönekommitté.
I vad anginge kompaniofficerarna hade lönenämnden lika med lönekommittén
funnit höjningen böra göras mest framträdande beträffande kaptens
slutlön. De föreslagna förhöjningarna hade i övrigt uträknats efter en sjunkande
skala, så att förhöjningen å E-ort utgjorde, för 10 löneklassen 138
kronor och för 1 löneklassen 69 kronor, allt för år räknat. I genomsnitt innebure
detta förslag en årlig förhöjning av omkring 100 kronor för varje
beställningshavare. Beträffande underofficerarna innebure lönenämndens
förslag likaledes en genomsnittlig årlig förhöjning av omkring 100 kronor
för varje beställningshavare. Då några skäl att avväga denna förhöjning
olika för de särskilda löneklasserna ej synts föreligga, hade förhöjningen
skett med samma belopp för alla löneklasser tillhörande samma ortsgrupp.
För officerare i högre grader än kapten hade i anslutning till lönenämndens
förslag beträffande lönegraden 10 för att erhålla lämpliga intervaller
mellan löneklasserna en mindre ökning skett av lönebeloppen för löneklassserna
11—14. Därigenom hade lönebeloppet i löneklassen 13, den föreslag
-
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
27
na mellersta löneklassen för överstelöjtnant, kunnat bibehållas vid den nuvarande
likställigheten med löneklassen 30 i löneplan A av det civila avlöningsreglementet,
varjämte löneklasserna 12 och 13 helt överensstämde med
löneklasserna 29 och 31 i nämnda löneplan.
Lönenämndens förslag beräknades medföra en årlig kostnadsökning i jämförelse
med lönekommitténs förslag av 473,500 kronor, exklusive rörligt tilllägg.
Av de myndigheter, vilka särskilt uttalat sig angående det av lönekommittén
föreslagna årliga ekiperingsbidraget, hava flertalet vitsordat, att tillkomsten
av ett dylikt bidrag skulle innebära en i och för sig beaktansvärd
förbättring. Vissa av de hörda myndigheterna hava emellertid ifrågasatt en
för personalen gynnsammare avvägning av bidraget än den av kommittén
föreslagna.
I vissa utlåtanden hava framkommit anmärkningar mot den tekniska utformningen
av löneplanerna. Sålunda hava beträffande löneplanen Oa erinringar
framställts såväl gentemot den inbördes relationen mellan lönebeloppen
i olika lönegrader som jämväl mot den tilltänkta anordningen med
gemensamma löneklasser i vissa lönegrader. Bland annat har uttalats, att
den föreslagna begynnelselönen för officerare vore alltför låg i förhållande
till furirslönen och lägsta underofficerslönen. Slutlönen för kapten borde
vidare avvägas under större hänsynstagande till de med den tidigare avgångsskyldigheten
förenade olägenheterna än som skett i kommitténs förslag.
Även för vissa högre beställningshavare hava vissa justeringar i löneplanen
ansetts påkallade. Sålunda har ifrågasatts, huruvida icke lönegraderna Oa 4
—Oa 6 borde utbyggas med ytterligare en löneklass. Gentemot den föreslagna
anordningen med gemensamma löneklasser har i allmänhet erinrats,
att även om systemet ifråga syntes medföra gynnsamma verkningar inom
kompaniofficersgraderna, detsamma likväl icke borde i den av kommittén
föreslagna formen komma till användning inom majors- och överstelöjtnantsgraderna.
En del myndigheter hava dock uttalat sig till förmån för den
föreslagna systemomläggningen, vilken även i princip tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av andra. De myndigheter, vilka särskilt yttrat sig beträffande
den föreslagna löneplanen Ob, hava huvudsakligen uppehållit sig
vid löneställningen för regementschefer och vissa med dem för närvarande
likställda befattningshavare. Därvid har bland annat uttalats, att det synts
rättvist, att det med regementschefskapct förenade ansvaret komme till uttryck
i en förbättrad lönegradsplacering, men samtidigt har från vissa håll
framhållits, att det icke kunde anses befogat, att åvägabringandet härav kombinerades
med en uppdelning av den nuvarande överstegraden på två olika
lönegrader, varigenom de innehavare av överstcbeställningar, som icke vore
regementschefer, försattes i en sämre löneställning än den nuvarande. En
myndighet har därjämte ställt sig tveksam till förslaget örn avskaffande av
ortsgrupperingen för regementscheferna.
Några myndigheter hava funnit anledning till erinran mot den tekniska
utformningen av löneplanen UO, varjämte vissa myndigheter uttalat sig för
28
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
en utbyggnad av löneplanen Ca till full överenstämmelse med den civila löneplanen
A, d. v. s. till att omfatta 34 löneklasser.
Beträffande den militära lönenivån och konstruktonen av löneplanerna
yttrar departementschefen för egen del följande (sid. 77—79):
»De utredningar och förslag, som lönekommittén framlagt beträffande
löneplaner för försvarsväsendets personal, innefatta dels en prövning av frågan
om den militära lönenivån i allmänhet och storleken av den generella
löneförbättringen för militär personal, dels ock ett ställningstagande i fråga
örn vissa omläggningar i löneplanernas konstruktion och förskjutningar i
nuvarande inbördes relation mellan lönebeloppen för vissa beställningar.
I främsta rummet har frågan örn den militära lönenivån föranlett meningsskiljaktigheter.
Enligt lönekommitténs förslag skulle löneförbättringens
storlek allmänt sett ansluta sig till den löneökning, som redan beslutats
beträffande civila tjänstemän. Från militärt håll har däremot hävdats, att
skäl förefinnas för en väsentligt större löneförbättring.
Örn man, såsom lönekommittén, utgår från att löneförbättringen för den
militära personalen skall vara av ungefär samma storleksordning som den i
fjol beslutade löneökningen för de civila statstjänstemannen, innebär detta
uppenbarligen att man i huvudsak bibehåller den avvägning av lönerelationerna
mellan civil och militär tjänst, som innefattas i de nu gällande, av
1921 års riksdag antagna löneregleringarna. Med hänsyn härtill har i ärendet
uppkommit en utförlig diskussion angående innebörden av 1921 års
riksdagsbeslut i ämnet. Utan att närmare ingå på sistnämnda spörsmål —
beträffande vilket jag vill hänvisa till de uttalanden, som gjorts av allmänna
civilförvaltningens lönenämnd — får jag såsom min uppfattning i själva
sakfrågan uttala, att vad i ärendet förekommit icke givit stöd för antagandet,
att den militära personalen, generellt sett, för närvarande befinner sig i sämre
löneläge än den civila. Från angivna utgångspunkt finner jag det riktigt, att
den militära löneökningen vid den nu ifrågavarande löneregleringen väsentligen
anpassas efter den löneförbättring, som redan beslutits för de civila
tjänstemännen. Detta synes mig emellertid icke behöva utesluta att, på
sätt lönekommittén förordat, vissa jämkningar vidtagas till den militära
personalens förmån. Ej heller har jag något att erinra mot att militärpersonalen
nu erhåller den ytterligare förmån, betingad av dess särställning i fråga
örn tjänstedräkt, som följer av lönekommitténs förslag rörande årligt
ekiperingsbidrag.
Av vad sålunda anförts framgår, att jag kan ansluta mig till den av lönekommittén
förordade avvägningen av den blivande militära lönenivån. Vad
särskilt angår den tidiga avgångsåldern, som gäller för flertalet kompaniofficerare
och underofficerare, må tilläggas, att den från den civila löneplanen
avvikande uppbyggnad, som de militära löneskalorna, i främsta rummet
officerslöneplanen, erhållit i lönekommitténs förslag, direkt tar sikte på att
genom större ålderstillägg motväga med den tidiga avgångsåldern förenade
olägenheter. Det är vidare att märka, att möjligheterna till inkomstfyllnad
efter pensionsavgång under senare år förbättrats genom den ökning, som ägt
rum i antalet för pensionerad personal avsedda arvodestjänster inom försvarsorganisationen.
Av underofficerarna kunna de flesta påräkna dylika
arvodestjänster, och även för officerarnas vidkommande bereda arvodestjänsterna
fortsatt statsanställning åt ett betydande antal, i genomsnitt 42 %
enligt lönekommitténs uppgifter. Slutligen må påpekas, att de jämkningar
uppåt av löneförbättringens storlek i jämförelse med den för civilförvalt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
29
ningens tjänstemän beslutade löneökningen, vilka lönekommittén förordat
och vilka såvitt officerslöneplanen angår accentuerats vid kaptensgradens
slutlöneklass, komma, med hittillsvarande grunder för pensionsbestämningen,
att påverka pensionsbeloppen.
Till den av civila lönenämndens majoritet framkastade lanken på beredande
åt den tidigt avgående militära personalen av någon form av avskedsersättning
eller under viss tid förhöjd pension måste jag såväl ur principiell
synpunkt som med hänsyn till praktiska vanskligheter ställa mig i hög grad
tveksam. I varje fall torde ståndpunkt till denna fråga icke kunna tagas utan
en omsorgsfull prövning av de konsekvenser, till vilka ett beslut i dylik
riktning skulle leda, och det sätt, varpå en lösning borde utformas.
Även de förslag, som av lönekommittén framlagts i fråga om vissa omläggningar
i löneplanernas konstruktion och förskjutningar i löneställningen för
vissa grupper av militära beställningar, synas mig kunna förordas. Såsom
den viktigaste ändringen härvidlag framstår den väsentligt förhöjda löneställning,
som föreslås för regementscheferna. De skäl, som av kommittén
anförts till stöd för detta förslag, synas mig vara bärande. Lika med kommittén
anser jag, att den åsyftade förbättringen bör åvägabringas genom
uppdelning av den nuvarande överstegraden. Jag kan sålunda ej ansluta
111ig till den uppfattning, som i vissa yttranden framkommit därom, att samtliga
beställningshavare i överstes (kommendörs) grad skulle erhålla den högre
löneställningen. Ej heller vill jag tillstyrka, att denna ställning beredes
kår- eller 1''lottiljchefer. Gränsen synes härvidlag lämpligen böra dragas med
hänsyn till den gällande organisationen på sådant sätt, att endast chefer för
förband, vilka organiserats såsom regementen, uppföras i den högre lönegraden
(Ob 1). Vid flottan böra dock i enlighet med kommitténs förslag de
direkta motsvarigheterna till regementschefsbeställningarna, nämligen befattningarna
såsom chefer för örlogsstationerna, hänföras till ifrågavarande
lönegrad. Såsom i annat sammanhang närmare beröres, bör därjämte chefen
för örlogsvarvet i Stockholm, vilken för närvarande utöver lön i kommendörsbeställning
uppbär särskilt arvode, upptagas i denna lönegrad. Att, såsom
arméförvaltningen ifrågasatt, även fälttygmästarbefattningen skulle uppföras
i regementschefsgraden anser jag mig icke kunna tillstyrka. Huruvida
fälttygmästaren bör tillerkännas arvode såsom ställföreträdare för chefen
för arméförvaltningens tygdepartement, är en fråga som icke synes böra
upptagas till prövning i detta sammanhang.
Beträffande spörsmålet, huruvida regementschefslönerna även i fortsättningen
böra graderas efter dyrortsförhållanden, synes med hänsyn till de
synpunkter, som anförts av försvarsväsendets lönenämnd, tvekan kunna
råda. Emellertid vill jag icke motsätta mig, att regementschefer beredes den
förmånligare löneställning med icke dyrortsgrupperade löner, som kommittén
förordat.
Lönekommitténs förslag örn införande av nya löneklasser i fänriks- och
löjtnantsgraderna (Oa 1 och 2) vill jag tillstyrka såsom ägnat att undanröja
vissa olägenheter i löneliänseende, som med hittillsvarande konstruktion av
löneplanen blivit en följd av ojämnheter i befordringsgången. Det från ett
par håll framställda yrkandet örn utökande även av kaptensgraden (Oa 3)
med en ny löneklass kan jag däremot ej biträda. Denna lönegrad, som
redan nu upptager det antal löneklasser vilket enligt civila avlöningsreglemenlel
förekommer i motsvarande lönelägen, utvisar väsentligt större löneklassskillnader
än sorn förekomma inom den civila löneplanen, varav biljer att
slutlönen blivit högre. Yrkandena örn utökning av överstegraden (Oa 6) med
ytterligare en löneklass anser jag mig ej heller böra förorda.
Kommitténs förslag örn utbyggnad av majors- och överstelöjtnantsgrader -
30
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
na (Oa 4 och 5) i förening med övergång till sneddningsförfarande vid löneklassplacering
i dessa grader synes mig vara välmotiverat och grundat på
riktiga principer i fråga örn löneturens ordnande. Jag kan alltså ej dela de
betänkligheter, som från de militära personalrepresentanternas sida och i
vissa remissyttranden framställts mot detta förslag. Den kompletterande utredning,
som av lönekommittén förebragts rörande förslagets verkningar,
synes — på sätt även vissa militära myndigheter framhållit — utvisa, att ett
genomförande av förslaget skulle ur personalsynpunkt i stort sett innebära
fördelar.
Marinförvaltningens hemställan om utökning av lönegraderna UO 2 och 3
med vardera en löneklass kan jag i huvudsak av skäl som nyss anförts beträffande
kaptenslönegraden icke förorda. De farhågor, som från några
håll uttryckts för att den för lönegraden UO 1 föreslagna lönesättningen åtminstone
beträffande de lägsta ortsgrupperna icke skulle lämna erforderligt
utrymme för en behövlig lönereglering för det fast anställda manskapet förefalla
mig vara överdrivna. Däremot torde vid en eventuell omläggning av
lönesystemet för äldre manskap jämkningar i de nu föreslagna reglerna om
lönetur vid befordran från manskap till underofficer kunna tänkas bliva erforderliga.
Betänkligheter ur denna synpunkt att nu fastställa löneplanen
UO i överensstämmelse med lönekommitténs förslag synas mig icke böra
föreligga.
Vad slutligen angår den för civilmilitär och civil personal i allmänhet avsedda
löneplanen (Ca), har från några håll ifrågasatts, att denna löneplan
skulle, såsom skett med löneplanen A i civila avlöningsreglementet, utbyggas
till att omfatta 34 i stället för enligt lönekommitténs förslag 30 lönegrader.
Jag får med anledning härav framhålla, att därest framdeles behov av lönegrader
utöver den 30 :e skulle visa sig uppstå, en utbyggnad av löneplanen
då utan större svårigheter kan äga rum. Med hänsyn härtill anser jag tillräckliga
skäl icke föreligga att nu tillstyrka någon ändring av kommitténs
förslag på förevarande punkt.»
Det militära arvodesväsendet.
Departementschefen övergår härefter (sid. 80 o. f.) till att beröra det militära
arvodesväsendet och erinrar därvid till en början, att arvoden och liknande
ersättningar för närvarande i avsevärd utsträckning ingå bland avlöningsformerna
för ordinarie personal samt att dessa arvoden under tiden efter
1921 års militära lönereglering efterhand alltmera ökats till antalet, vilket i
hög grad försvårat överblicken över det militära löneområdet.
Av departementschefens redogörelse framgår, att 1936 års lönekommitté
funnit det vara önskvärt att i anslutning till en ny lönereglering söka åstadkomma
en rationalisering på arvodesområdet med utgångspunkt från den
allmänna principen, att löneställningen för försvarsväsendets ordinarie personal
i möjligaste mån borde bestämmas genom lönegradsplaceringar och att
tilläggsarvoden för sådan personal i möjligaste mån begränsades. Härom
har kommittén anfört i huvudsak följande (sid. 80—81):
Inom civilförvaltningen förekomma fyllnadsarvoden utöver lön till ordinarie
befattningshavare icke tillnärmelsevis i den omfattning som inom försvarsväsendet
utan endast undantagsvis och under speciella förhållanden. I
jämförelse med civilförvaltningen företer visserligen försvarsväsendet i fråga
om grunderna för lönebestämningen vissa avvikelser, vilka delvis torde utgö
-
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
31
ra förklaringen till arvodesväsendets uppkomst. Inom den militära organisationen
hava, bortsett från de högre chefsposterna, särskilda beställningar
i allmänhet ej tillskapats för vissa särskilda göromål (befattningar), utan i
staterna för truppförband och övriga organisationsenheter hava upptagits beställningar
i olika tjänstegrader till det antal och med den fördelning på olika
lönegrader, som genomsnittligt ansetts motsvara olika förekommande befattningars
krav. I dessa befattningar placeras eller kommenderas vederbörande
beställningshavare. I åtskilliga fall förutsättes en och samma befattning
kunna uppehållas alternativt av beställningshavare i högre eller lägre
tjänstegrad. Den militära lönesättningen grundar sig alltså på ett system
med lön efter beställning eller tjänstegrad och medför på grund härav en
mera schematisk och mindre differentierad löneavvägning än det civila systemet,
enligt vilket lönen regelmässigt är knuten till viss bestämd befattning.
Genom fyllnadsarvoden i vissa befattningar, som ansetts vara av mera krävande
art än andra, vilka i allmänhet bestridas av beställningshavare i samma
tjänstegrad, har man i viss utsträckning infört en gradering i lönehänseende
av olika militära befattningar tillhörande samma lönegrad. En sådan
gradering är emellertid uppenbarligen svår att konsekvent uppehålla på
grundval av det militära lönesättningssystemet och det för försvarsväsendet
karakteristiska, från civilförvaltningens praxis avvikande befordringssystemet.
Detta leder sålunda, såsom erfarenheten visat, lätt till ojämnheter, vilka
föranleda nya krav på utsträckning av arvodesväsendet. Att taga steget
fullt ut och, såsom inom civilförvaltningen, övergå till en lönesättning helt
och hållet efter befattning i stället för efter tjänstegrad torde emellertid av
praktiska skäl icke vara möjligt annat än beträffande vissa företrädesvis
högre poster. Under sådana förhållanden måste lönekommittén, såväl ur
principiella synpunkter som med hänsyn till önskvärdheten av ökad enhetlighet
och reda i lönesystemet, finna önskvärt, att tillämpningen av arvoden
såsom avlöningsform för ordinarie personal i möjligaste mån begränsas.
Frågan om en beskärning och rationalisering av arvodesväsendet har emellertid
visat sig vara av den komplicerade beskaffenhet och för ståndpunktstagande
i detalj förutsätta så tidskrävande undersökningar, att lönekommittén
icke haft möjlighet att inom den tid, som stått kommittén till buds,
utarbeta något fullständigt förslag i ämnet. Efter de överväganden, som
kommittén ägnat förevarande frågor -— varvid kommittén jämväl samrått
med representanter för försvarsgrenscheferna och chefen för försvarsstaben
-— har kommittén emellertid i vissa fall funnit omedelbara åtgärder för en
avveckling av arvodena vara möjliga och lämpliga antingen i samband med
ändrad lönegradsplacering av vederbörande beställning eller genom slopande
av en del arvoden, vilka ansetts kunna avvecklas utan annan kompensation
än den förbättring i de allmänna avlöningsförmånerna, som skulle vinnas
genom den nu föreslagna löneregleringen.
I övrigt har kommittén ansett fortsatt utredning i ämnet vara erforderlig,
vilken utredning hör igångsättas .snarast möjligt och bedrivas på sådant
sätt, att frågan kan i ett sammanhang underställas 1940 års riksdags prövning.
Enligt kommitténs förslag skulle — bortsett från arvodena till förordnade
ordinarie beställningshavare i chefsbeställningar (försvarsgrenscheferna, chefen
för försvarsstaben, marinöverdirektören), vilka beställningshavare i stället
för arvode skulle erhålla lön enligt löneplan, samt till marinläkare av 2.
graden, vilka skulle erhålla arvode såsom icke-ordmarie befattningshavare
32
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
— en del ändringar beträffande det militära arvodesväsendet kunna vidtagas
i omedelbar anslutning till löneregleringen.
Till cheferna för arméns undervisningsanstalter, vilka befattningar i staterna
vore upptagna alternativt såsom överste eller överstelöjtnant — såvitt
anginge ridskolan alternativt såsom överstelöjtnant eller major •— utginge
för närvarande, under förutsättning att vederbörande chef vore tillsatt såsom
innehavare av den lägre av de alternativt upptagna beställningarna, arvode
med belopp motsvarande skillnaden mellan nettolönerna i lönegraderna O 6
och O 5 eller, såvitt anginge chefen för ridskolan, skillnaden mellan nettolönerna
i lönegraden O 5 och den löneklass i lönegraden O 4, befattningshavaren
tillhörde. Enligt lönekommitténs mening syntes det ligga nära till
hands att ifrågasätta en avveckling av nyssnämnda arvoden på sådant sätt,
att beställningarna i tjänsteförteckningen upptoges i de högre lönegraderna.
Härvid borde, i överensstämmelse med nu gällande grunder för lönebestämningen,
tillämpas lönegraderna Oa 6 för samtliga beställningar med undantag
för beställningen såsom chef för ridskolan, vilken borde uppföras i lönegraden
Oa 5. Även för chefskapet över marinens och flygvapnets skolor
borde lämpligen upptagas särskilda beställningar. Beställningarna såsom
chef för sjökrigshögskolan och för flygkrigsskolan borde hänföras till lönegraden
Oa 6 och beställningen som chef för sjökrigsskolan i lönegraden Oa 5.
Kommittén har vidare föreslagit avvecklandet av vissa till befattningshavare
i företagsledande ställning vid försvarsväsendet utgående arvoden och
i detta sammanhang förordat uppförandet i tjänsteförteckningen av särskilda
beställningar för styresmännen vid tygdepartementets fabriker (Oa 6) och
för styresmannen vid arméns centrala beklädnadsverkstad (Oa 5).
Kommittén har även föreslagit, att det fyllnadsarvode, som för närvarande
utgår till varvschefen vid Stockholms örlogsvarv, avvecklas genom beställningens
hänförande till lönegraden Ob 1.
I fråga om befattningen som chef för flygvapnets kommandoexpedition har
lönekommittén förordat, att å försvarsdepartementets stat upptages en förordnandetjänst
i lönegraden C 6 i civila avlöningsreglementet, varvid det nuvarande
fyllnadsarvodet skulle bortfalla.
I detta sammanhang må nämnas, att det nuvarande arvodet av 3,480 kronor
till befälhavande amiralen i Karlskrona enligt kommitténs mening bör betecknas
såsom representationsbidrag och bestämmas till 3,600 kronor.
Slutligen har lönekommittén föreslagit slopande av vissa utöver lönen utgående
fyllnadsarvoden till läkar- och veterinärpersonalen i Boden, till furageuppbördsmän
vid de olika försvarsgrenarna m. fl. utan annan kompensation
än de ökade avlöningsförmåner i allmänhet, som skulle följa med löneregleringen.
Kommittén har förutsatt, att de befattningshavare, som omedelbart före
löneregleringens ikraftträdande uppbära arvoden, vilka enligt förslaget skulle
avskaffas utan särskild kompensation, övergångsvis personligen bibehållas
vid dem för närvarande tillkommande arvoden, så länge de inneha de befattningar,
för vilkas bestridande denna ersättning avsetts.
Vad kommittén anfört och föreslagit beträffande det militära arvodesväsendet
har föranlett vissa av de hörda myndigheterna till särskilda uttalanden,
till vilka utskottet tillåter sig hänvisa (sid. 84—87 i statsrådsprotokollet).
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
33
För egen del yttrar departementschefen i förevarande sammanhang följande:
»I
likhet med lönekommittén och flertalet av de hörda myndigheterna anser
även jag, att en rationalisering av det militära arvodesväsendet bör komma
till stånd i syfte att skapa ökad överskådlighet inom det militära löneområdet.
En dylik rationalisering torde lämpligen böra verkställas med utgångspunkt
från den allmänna principen, att löneställningen för försvarsväsendets
ordinarie personal i möjligaste mån bör bestämmas genom lönegradsplaceringar
och att tillämpningen av arvoden såsom särskild avlöningsform för
sådan personal såvitt möjligt begränsas. Såsom lönekommittén uttalat, är
emellertid spörsmålet om en beskärning och rationalisering av arvodesväsendet
av den komplicerade beskaffenhet, att ett allsidigt och slutgiltigt ståndpunktstagande
i denna fråga icke kan äga rum utan att frågan dessförinnan
göres till föremål för ytterligare utredning. Endast i viss begränsad omfattning
lära ändringar beträffande det militära arvodesväsendet vara möjliga
att vidtaga i omedelbar anslutning till löneregleringen.
Vad lönekommittén i sist angivna hänseende anfört och föreslagit har i
stort sett icke givit mig anledning till erinran. Sålunda finner jag mig till
en början böra tillstyrka kommitténs av chefen för armén och arméförvaltningen
biträdda förslag beträffande lönegradsplaceringar av cheferna för lantförsvarets
undervisningsanstalter. Vad angår det av kommittén i samband
härmed framlagda förslaget angående inplacering i lönegrader av cheferna
för de sjömilitära skolorna, hava de marina myndigheterna i annat sammanhang
uttalat sig för att chefen för sjökrigsskolan måtte i likhet med cheferna
för sjökrigshögskolan och flygkrigsskolan placeras i lönegraden Oa 6.
Jag finner mig emellertid icke böra ifrågasätta någon ändring av kommittéförslaget
på denna punkt.
Kommitténs förslag i fråga om tillskapande av särskilda beställningar för
styresmännen vid tygdepartementets fabriker och vid arméns centrala beklädnadsverkstad
synes mig ur flera synpunkter lämpligt. Jag tillstyrker
således, att de nuvarande arvodena till ifrågavarande befattningshavare avvecklas
i samband med befattningarnas upptagande i tjänsteförteckningen
såsom särskilda beställningar i respektive lönegraderna Oa 6 och Oa 5.
Frågan örn löneställningen för chefen för försvarsväsendets kemiska anstalt
har ej berörts i lönekommitténs betänkande. Enligt vad som upplysts
under remissbehandlingen uppbär denne utöver lön såsom major eller överstelöjtnant
ett fyllnadsarvode å 2,400 kronor, utgående från en i anstaltens
avlöningsstat upptagen anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t. Även beträffande denne befattningshavare torde
vissa skäl tala för att arvodet avvecklas i samband med befattningens upptagande
i tjänsteförteckningen såsom särskild beställning. Jag är emellertid
icke beredd att nu framlägga förslag i sådant hänseende utan förutsätter
att frågan örn nämnde befattningshavares löneställning göres till föremål
för närmare övervägande i samband med en blivande utredning rörande det
militära arvodesväsendet. 1 avbidan på resultatet av en dylik utredning torde
arvo,det till chefen för försvarsväsendets kemiska anstalt böra under budgetåret”
1939/40 utgå enligt oförändrade grunden
Jag tillstyrker lönekommitténs förslag i fråga örn avveckling av det nuvarande
arvodet å 900 kronor till varvschef^ vid Stockholms örlogsvarv i
samband med befattningens upptagande i tjänsteförteckningen såsom sårskild
beställning i lönegraden Ob 1. Bärande skäl synas mig nämligen icke
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 6 sami. Nr 9.10. 9
34
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
hava anförts till stöd för marinförvaltningens förslag, att •— utöver lön i lönegraden
Ob 1 — fortfarande visst arvode borde utgå till nämnde befattningshavare
i syfte att den nuvarande löneskillnaden i förhållande till varvscliefen
vid Karlskrona örlogsvarv skulle i stort sett bibehållas. Beträffande dessa
liksom andra befattningshavare i företagsledande ställning vid försvarsväsendet
torde frågan örn befattningarnas omändring till förordnandet.jänster
och därvid lämplig löneställning framdeles böra prövas i anslutning till den
civila tjänsteförteckningsrevisionen.
Vad angår frågan örn löneställningen för chefen för flygvapnets kommandoexpedition
får jag erinra att i årets statsverksproposition i samband med
äskandena under fjärde huvudtiteln förutsatts, att nämnde befattningshavares
löneförmåner skulle utgå efter oförändrade grunder jämväl under budgetåret
1939/40. Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra utgå från att
den nuvarande anordningen nied arvode utöver lön i vederbörande militära
beställning bibehålies under nästkommande budgetår samt att frågan om löneställningen
för chefen för flygvapnets kommandoexpedition upptages till
bedömande i samband med en blivande utredning rörande det militära arvodesväsendet,
varvid de erinringar mot befattningens överförande såsom förordnandetjänst
i lönegraden C 6 av civila avlöningsreglementet, som framkommit
i yttrandena från flygvapnets myndigheter och försvarsväsendets lönenämnd,
jämväl torde få tagas under omprövning.
Tillräckliga skäl synas mig icke föreligga att, såsom chefen för armén och
arméförvaltningen ifrågasatt, frågan örn arvodena till viss läkar- och veterinärpersonal
i Boden samt till furageuppbördsmän vid de olika försvarsgrenarna
skulle hänskjutas till den blivande utredningen rörande det militära
arvodesväsendet. Jag anser mig kunna förorda kommitténs förslag, enligt
vilket nyssnämnda arvoden ävensom nu utgående arvoden till vissa specialingenjörer
vid örlogsvarvet i Karlskrona, till tillsyningsmännen vid örlogsstationernas
häkten och arrester samt till uppbördsman vid örlogsstationernas
uppbörder skola avvecklas utan särskild kompensation i omedelbar anslutning
till löneregleringen.
Lönekommitténs förslag, att arvodet till befälhavande amiralen i Karlskrona
bör betecknas såsom representationsbidrag och upptagas med ett belopp
av 3,600 kronor, finner jag mig kunna tillstyrka. Framställda yrkanden örn
särskilda representationsbidrag till vissa andra befattningshavare vid marinen
synas icke böra föranleda någon åtgärd.
I likhet med lönekommittén förutsätter jag, att de befattningshavare, som
omedelbart före löneregleringens ikraftträdande uppbära arvoden, vilka skulle
avskaffas utan särskild kompensation, övergångsvis personligen bibehållas
vid arvodena, så länge de innehava de befattningar, för vilkas bestridande
denna ersättning avsetts.
Såsom framgår av det föregående bör frågan om en rationalisering av det
militära arvodesväsendet i övrigt göras till föremål för särskild utredning.
Det är önskvärt, att en dylik utredning slutföres inom sådan tid, att frågan
om en arvodesreglering vid försvarsväsendet må kunna i ett sammanhang
upptagas till prövning vid nästkommande års riksdag. I avvaktan på denna
prövning böra, såsom lönekommittén förutsatt, under budgetåret 1939/40 nuvarande
arvoden utgå med oförändrade belopp.»
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
35
3. Specialmotiveringen till reglementsförslaget.
I avseende å motiven till de särskilda paragraferna i lönekommitténs reglementsförslag
har departementschefen till en början erinrat, att av de vid lönekommitténs
betänkande fogade särskilda yttrandena framginge, att — med
undantag för löneplaner och därmed sammanhängande frågor — kommitténs
reglementsförslag icke givit anledning till erinran vare sig från de militära
personalrepresentanterna eller av de delegerade för lönenämnden. Vid sådant
förhållande har departementschefen begränsat sig till att redogöra för de
över förslaget avgivna yttrandena, endast i den mån desamma synts böra
föranleda ändringar av saklig eller formell innebörd i de föreslagna avlöningsbestämmelserna
eller eljest påkalla särskilt yttrande. I fråga örn vad
departementschefen i detta sammanhang anfört torde utskottet fa hänvisa
till sid. 90—113 i statsrådsprotokollet. Här må allenast följande omnämnas.
Enligt den av lönekommittén föreslagna lydelsen a v 1 § 1 mom. första
stycket skall militära avlöningsreglementet äga tillämpning dels å ordinarie
officers- och underofficersbeställningar å aktiv stat, dels a de ordinarie beställningar
i övrigt vid försvarsväsendet, vilka bestämmas genom beslut av Kungl.
Maj :t och riksdagen, dels ock å extra ordinarie fänriksbeställningar. I fråga om
andra beställningar än officers- och underofficersbeställningar avser förslaget,
att militära avlöningsreglementet skulle göras tillämpligt å de ordinarie civilmilitära
och civila beställningar, för vilka 1927 års officersavlöningsreglemente
nu gäller, med undantag för beställningarna såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren
och marinläkare av 2. graden, vilka ansetts böra omändras till
icke-ordinarie arvodestjänster. För angivande av de olika beställningar,
vilka skulle bliva inordnade under det nya reglementets tillämpningsområde,
har — på sätt i civila avlöningsreglementet skett — en hänvisning till tjänsteförteckningen
ansetts vara tillfyllest. Bestämmelse om tjänsteförteckningen
har införts i ett andra stycke av 1 mom. Genom den där intagna föreskriften,
att tjänsteförteckningen fastställes av Kungl. Maj:t — givetvis i saklig överensstämmelse
med riksdagens beslut — skulle den formella avfattningen av
densamma icke behöva underställas riksdagens prövning vare sig vid det
nya avlöningsreglementets antagande eller sedermera vid ändringar i reglementets
tillämpningsområde, tillskapande av nya eller uteslutande av tidigare
befintliga beställningar o. s. v. En dylik ordning har ansetts så mycket
mindre kunna giva anledning till erinran, som de ordinarie beställningarna
vid försvarsväsendet vad angår såväl benämning som antal och placering
i lönegrad finnas upptagna i särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen
fastställda stater eller personalförteckningar. I enlighet med det anförda
har i 2 mom. av 1 § intagits ett stadgande därom, att antalet ordinarie beställningar
bestämmes genom vederbörliga av Kungl. Maj:t och riksdagen
fastställda stater och personalförteckningar. Under 2 mom. har vidare införts
en föreskrift därom, att antalet extra ordinarie fänriksbeställningar bestämmes
av Kungl. Maj:t.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Departementschefen finner för sin del den av lönekommittén sålunda föreslagna
anordningen lämplig. I enlighet med denna departementschefens
ståndpunkt har någon tjänsteförteckning icke fogats vid det förslag till militärt
avlöningsreglemente, som framlagts i Kungl. Maj:ts föreliggande proposition.
Erinras må emellertid, att lönekommittén verkställt en överarbetning av
den vid gällande avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen, vilken
överarbetning i fråga om civilmilitära och civila beställningar varit av rent
formell art. I fråga om underofficerarna innebär kommitténs förslag, att de
nuvarande underofficerarna av 3. graden uteslutits. Beträffande officerarna
ha vidtagits de sakliga ändringar, som föranledas av vad kommittén vid
behandlingen av löneplanerna och arvodesväsendet förordat. Därjämte har
tjänsteförteckningen kompletterats med den föreslagna nya befattningen extra
ordinarie fänrik. Detta tjänsteförteckningsförslag —- som av departementschefen
ansetts i avseende å uppställning m. m. kunna tjäna såsom förebild
för avfattningen av den tjänsteförteckning, Kungl. Majit skulle äga utfärda —
finnes såsom bilaga (Bil. B) närslutet det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.
I anslutning härtill har departementschefen framhållit, att frågan i vad
mån ändringar i nuvarande lönegradsplacering av militära och civilmilitära
befattningar bör komma till stånd syntes böra prövas i anslutning till en
blivande tjänsteförteckningsrevision för befattningshavare vid civilförvaltningen,
därvid beträffande rent militära beställningshavare förutsättes, att
frågan örn ändrad lönegradsplacering kommer att endast avse sådana beställningar,
vilka i fråga örn lönenivå samt med avseende å arbetsuppgifter och
ansvar kunna anses jämförliga med civila chefsbefattningar.
Av departementschefens redogörelse för innebörden av lönekommitténs
förslag om tillskapandet av beställningar för extra ordinarie fänrikar, till
vilket förslag departementschefen för egen del anslutit sig, må här återgivas
följande (sid. 92—94):
Hittills har rått det förhållandet, att fänrikarna i vissa fall fått gå lönlösa
i avvaktan på att fänrikslön på ordinarie stat blivit ledig, då vederbörande
erhållit konstitutorial eller fullmakt såsom fänrik vid vederbörande
truppförband. Fänrikarna torde för närvarande vara de enda befattningshavare
bland rekryteringspersonalen vid försvarsväsendet, som sålunda kunna
under längre eller kortare tid efter antagningen få gå utan fast lön, ehuru
de bestrida full tjänstgöring. Lönekommittén har för sin del funnit det
vara uppenbart, att en övergång till ett system med säkerställande av lön
från första dagen för tillträdandet av fänriksanställning skulle innebära en
beaktansvärd förbättring, som för ifrågavarande personalgrupp skulle eliminera
den undantagsställning, den i förevarande hänseenden hittills intagit.
Härvid hava fänrikarna ansetts böra under den första anställningstiden
formellt göras till vad de för närvarande reellt äro, nämligen ickeordinarie
befattningshavare, örn möjligt med en anställningsform, som medför
pensionsrätt. En sådan anställningsform utgör, framhåller kommittén,
den inom olika civila förvaltningsområden och även för de civila och civilmilitära
personalgrupperna inom försvarsväsendet allmänt förekommande
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
37
anställningen såsom extra ordinarie befattningshavare. Valet av extra ordinarie
anställning såsom tillsättningsform för fänrikarna har synts lönekommittén
-— i anslutning till vad inom civilförvaltningen är fallet -—• rimligen
böra medföra, att alla officersaspiranter, som vid krigsskoleutbildningen godkänts
för officersbefordran, tilldelas lön i egenskap av extra ordinarie tjänstemän
omedelbart från och med början av tjänstgöringen såsom officer.
Den från här angivna utgångspunkter till synes mest rationella lösningen
av frågan om fänrikarnas anställningsförhållanden vore, framhåller kommittén
vidare, att den nuvavarande ordinarie fänriksgraden helt slopades och
att samtliga beställningshavare bibehölle extra ordinarie anställning under
hela tjänstetiden i fänriks tjänstegrad. Fänrikarna skulle då tjänstgöra såsom
extra ordinarie befattningshavare intill dess löjtnantslön på stat bleve
ledig, då de i tur och ordning skulle erhålla sin första fullmakt såsom löjtnant.
Detta skulle emellertid innebära en avsevärd brytning med de i fråga
örn officerarnas anställningsförhållanden hittills rådande traditionerna, vilka
förutsätta ordinarie beställning även i lägsta befälsgrad och en lösare
anställningsform endast under en lämplig prövotid i denna grad. Med hänsyn
härtill har lönekommittén ansett försiktigheten bjuda, att den ordinarie
anställningen i fänriksgraden alltjämt bibehålies såsom en ordinarie beställning,
vilken i mån av ledigblivande löner på stat vinnes av fänrikar, vilka
i extra ordinarie anställning tjänstgjort minst två år och därvid befunnits
lämpliga för fortsatt anställning såsom officer på aktiv stat. Erforderliga
bestämmelser om lön och övriga förmåner åt extra ordinarie fänrikar har
lönekommittén av praktiska skäl ansett böra intagas i samma författning,
som reglerar avlöningsförhållandena för ordinarie beställningshavare.
Vid utformningen av löneplanen för extra ordinarie fänrikar har lönekommittén
iakttagit den regel, som av kommittén i dess betänkande med
förslag till civilt avlöningsreglemente förutsatts för civilförvaltningens vidkommande,
nämligen att begynnelselönen ligger en löneklass under begynnelselönen
för ordinarie beställningshavare i samma lönegrad.
Genomförandet av lönekommitténs förslag beträffande fänrikarna förutsätter,
att nuvarande antal ordinarie fänriksbeställningar uppdelas på ordinarie
beställningar och extra ordinarie befattningar. Lönekommittén har
för sin del funnit lämpligt, att Kungl. Majit tillägges befogenhet att årligen
fastställa antalet extra ordinarie fänriksbefattningar vid varje truppförband
med hänsyn till antalet under året från krigsskolan utgångna elever och antalet
genom befordringar ledigblivna befattningar. Denna anordning har
synts ej behöva möta några betänkligheter, enär antalet krigsskolelever årligen
av Kungl. Majit bestämmes med hänsyn till truppförbandsvis gjorda
beräkningar av behövligt nytillskott i personalkadrerna.
I / § 3 mom. har angivits de olika anställningsformer, vilka förutsättas
skola tillämpas vid tillsättande av de beställningar, som avses i reglementet.
I anslutning härtill hava upptagits bestämmelser angående antagning respektive
entledigande av extra ordinarie fänrikar. I fråga örn begreppet
konstitutorial innebär kommitténs av departementschefen förordade förslag,
att konstitutorialet i dess inom försvarsväsendet hävdvunna bemärkelse avskaffas
och i stället kommer till användning såsom definitiv anställningsform
för vissa lägre huvudsakligen civilmilitära beställningar.
I fråga örn de av lönekommittén under 19 § föreslagna bestämmelserna
angående rätt för beställningshavare att vid tjänstledighet i vissa fall åtnjuta
38
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
oavkortad lön hava en del myndigheter framhållit önskvärdheten att dylik
rätt tillförsäkras beställningshavare även vid sjukdom, ådragen i tjänsten.
Departementschefen har emellertid ansett tillräcklig anledning icke föreligga
att avvika från kommitténs förslag på förevarande punkt.
Vissa myndigheter hava påyrkat ändringar av lönekommitténs förslag under
25 § angående ersättning vid vikariat. Departementschefen har i anledning
härav uttalat, att det förslag till förändrade regler angående vikariatsersättnings
åtnjutande vid försvarsväsendet, som lönekommittén framlagt,
tillkommit i syfte att till de militära beställningshavarnas förmån skapa
större likhet mellan de civila och militära bestämmelserna på förevarande
område, i den mån detta med hänsyn till försvarsväsendets organisation och
tjänstgöringsförhållanden varit möjligt. Då förslagets avfattning synts vara
ägnad att i tillämpningen möjliggöra tillerkännande av vikariatsersättning i
de fall, då sådan förmån finge anses påkallad men hittills ej utgått, hade
departementschefen ansett sig icke böra för närvarande ifrågasätta någon
ändring av kommittéförslaget på denna punkt.
I 27 § av reglementsförslaget hava intagits bestämmelser angående flygtillägg
m. m. Kommitténs ståndpunkt beträffande den allmänna avvägningen
av de under flygtjänstgöring utgående förmånerna innebär, att kommittén
funnit sig icke böra föreslå någon nedsättning av de för närvarande utgående
flygtilläggens nivå.
Lönekommittén har i förevarande sammanhang behandlat spörsmålet örn
en reglering av rätten till ersättning vid skador eller dödsfall till följd av
olycksfall under flygtjänstgöring. Kommittén har därvid ansett sig böra
förorda, att en reglering av rätten till förhöjda livränteförmåner vid olycksfall
under flygtjänstgöring för ordinarie beställningshavare verkställes i anslutning
till det förslag i ämnet, som framlagts av chefen för flygvapnet och
flygförvaltningen ehuru med vissa jämkningar i de föreslagna livräntebeloppen.
I fråga örn utformningen av erforderliga bestämmelser i ämnet har
lönekommittén ansett sig icke böra framlägga något förslag. Kommittén har
emellertid uttalat, att någon förhöjning av livränteförmånerna, som i princip
sträckte sig längre än vad kommittén förordat, enligt kommitténs mening
icke borde medgivas utan samtidig reduktion av de högsta flygtilläggsbeloppen.
För egen del har departementschefen i denna fråga anfört i huvudsak
följande (sid. 106):
»Vid de överväganden jag ägnat frågan örn den allmänna avvägningen av
de under flygtjänstgöring utgående förmånerna, har jag funnit mig böra tillstyrka
lönekommitténs förslag, att flygtilläggen tillsvidare bibehållas vid nuvarande
nivå. Avvägningen av här avsedda förmåner är emellertid i viss
mån beroende av det sätt, på vilket en reglering av rätten till förhöjda livränteförmåner
vid skador eller dödsfall på grund av olycksfall under flygtjänstgöring
kan komma att genomföras. Med hänsyn till sistnämnda frågas
komplicerade beskaffenhet är jag icke beredd att på grundval av den
utav riksförsäkringsanstalten förebragta utredningen nu framlägga något
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
39
förslag i ämnet. Enligt min mening bör frågan örn en reglering av rätten
till olycksfallsersättning åt flygande personal eller dess efterlevande lämpligen
upptagas till slutlig prövning och avgörande i ett sammanhang, sedan
avlöningsförhållandena ordnats för försvarsväsendets personal i sin helhet,
däribland även det fast anställda manskapet. Jag anser mig emellertid redan
nu böra uttala, att en mera väsentlig förhöjning av de nuvarande livränteförmånerna
enligt min mening bör medföra en omprövning av beloppen av
de olika flygtilläggen.»
Med anledning av vissa av en del myndigheter gjorda erinringar har departementschefen
med avseende å de under 31 § intagna bestämmelserna rörande
flyttningskostnadsersättning, vilka bestämmelser av lönekommittén i
tillämpliga delar utformats efter saklig förebild av motsvarande bestämmelser
i det civila avlöningsreglementet, funnit sig böra bringa desamma till
närmare överensstämmelse med de nuvarande reglerna i officersavlöningsreglementet.
I enlighet härmed har departementschefen låtit verkställa viss
omarbetning av de i första stycket upptagna föreskrifterna. Därjämte har
departementschefen i anledning av vissa myndigheters gjorda påpekanden
såsom ett nytt tredje stycke infört ett stadgande därom, att rätt till flyttningsersättning
må tillkomma jämväl beställningshavare, som på grund av Kungl.
Maj:ts därom meddelade föreskrift förklaras skola under tjänstgöring å annan
ort än den vanliga förläggningsorten anses fullgöra ordinarie tjänstgöring
å förstnämnda ort.
I 40 § av reglementsförslaget hava upptagits bestämmelser om sjukhusvård.
Lönekommittén har på denna punkt framhållit, att bestämmelserna örn
sjukhusvård m. m. för försvarsväsendets beställningshavare självfallet böra
utformas i nära anslutning till de regler, som härutinnan kunna bliva fastställda
för civilförvaltningens vidkommande. Vid utarbetandet av sitt reglementsförslag
har lönekommittén ansett lämpligt att i tillämpliga delar utgå
från de föreskrifter, som voro intagna i det för 1938 års riksdag framlagda
förslaget till civilt avlöningsreglemente, detta närmast för att angiva, huru
enligt kommitténs förmenande gränsdragningen mellan de olika beställningarna
med avseende å rätten till vårdplats hör äga rum.
I det för 1938 års riksdag framlagda förslaget till civilt avlöningsreglemente
upptogs under 35 § vissa bestämmelser angående statens bestridande av
kostnad för tjänstemans vård å allmänt sjukhus. Riksdagen ansåg emellertid
en omarbetning av paragrafen böra ske, vadan riksdagen i sin skrivelse
nr 388 hos Kungl. Majit gjorde hemställan härom. I anledning härav
har Kungl. Majit i proposition nr 223 till årets riksdag framlagt förslag angående
ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet.
Departementschefen har i likhet med lönekommittén ansett, att bestämmelserna
om sjukhusvård lii. m. för försvarsväsendets beställningshavare
höra utformas i anslutning till de regler, som härutinnan avses för civilförvaltningen.
Departementschefen har därför vidtagit i anledning av det i
nyssnämnda proposition framlagda förslaget betingade ändringar i avfattningen
av förevarande stadgande.
40
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
I fråga om de av lönekommittén föreslagna bestämmelserna om ersättning
för tjänstebostad m. m. har departementschefen i syfte att tillskapa enhetliga
regler i detta hänseende för statsförvaltningen i dess helhet vidtagit viss
ändring i 47 §3 mom. Ändringen innebär, att ersättning för tjänstebostad
i första hand skall bestämmas genom överenskommelse mellan vederbörande
myndighet och beställningshavare.
Departementschefen utgår från att arbetet med utfärdande av erforderliga
tilläggsbestämmelser till militära avlöningsreglementet ävensom övriga förberedande
åtgärder för att bringa reglementet i tillämpning skola kunna så
bedrivas, att reglementet kan träda i kraft vid den tidpunkt lönekommittén
avsett eller den 1 juli 1939.
4. Avlöningsförhållandena för beställningshavare å övergångsstat.
Departementschefen övergår härefter till att redogöra för lönekommitténs
uttalanden och förslag i fråga om ordnandet av den på övergångsstat uppförda
personalens löneförhållanden. Lönekommittén har härom anfört
bland annat följande (sid. 114—116):
^Då lönekommittén haft att taga ståndpunkt till frågan, hur avlöningsförhållandena
för personal å övergångsstat vid försvarsväsendet böra ordnas
elter införandet av ett nytt militärt avlöningsreglemente, har kommittén till
en början ansett sig icke kunna tillråda att, såsom 1930 års militäravlöningssakkunniga
ifrågasatte, till det nya avlöningsreglementet generellt skulle
överföras alla beställningshavare på övergångsstat. Häremot möta betänkhgheter
både ur principiella synpunkter och med hänsyn till de skiftande
förhållanden, som råda beträffande olika grupper av dessa beställningshavare.
I fråga om de frivilligt överförda beställningshavarna synas rimliga sakskäl
icke kunna anföras för att nu vidtaga en ny reglering av lönenivån
genom överflyttning av dessa beställningshavare på ett nytt avlöningsreglemente.
Ifrågavarande beställningshavare hava, på egen ansökan, år 1925 en
gång för alla avförts från aktiv stat, med rätt att åtnjuta 75 procent av då
gällande löner för lägsta ortsgrupp men med skyldighet att fullgöra i genomsnitt
en månads tjänstgöring vartannat år. Att en eller annan av beställningshavarna
enligt frivilligt åtagande bestrider tjänstgöring därutöver,
mot åtnjutande av tjänstgöringstraktamente, förändrar i realiteten icke denna
befattningshavargrupps karaktär av övertalig personal, vars arbetskraft icke
avsetts att utnyttjas i fredstid. De frivilligt överförda äro i själva verket närmast
att jämställa med sådan civil personal, som överförts till indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet. Ett medtagande i löneregleringen av en
sådan grupp skulle strida mot hittills tillämpade löneregleringsprinciper och
åsamka staten kostnader, vilka måste betecknas som onödiga och icke ens
kunna motiveras av billighetsskäl.
I viss mån annorlunda ställer det sig med de tvångsvis överförda beställningshavarna.
Dessa hava utan egen ansökan fått sin militära bana avbruten
och alltså ofrivilligt försatts i det läget, att de icke automatiskt kunna
bliva delaktiga av en ny lönereglerings förmåner, något som de utan statens
tvångsingripande eljest skulle hava blivit. De äro också formellt under
-
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
41
kastade full tjänstgöringsskyldighet, även om denna skyldighet i övervägande
antalet fall icke utnyttjas. Ur nu antydda synpunkter har inom lönekommittén
övervägts, huruvida icke ersättningen till den tvångsvis överförda
personalen borde generellt baseras på det nya avlöningsreglementet.
I sak skulle en sådan lösning — vilken skulle överensstämma med yrkanden
från personalhåll — innebära, att den tvångsvis överförda personalen inordnades
under det nya avlöningsreglementet med iakttagande i tillämpliga
delar av de i 1925 års förenämnda kungörelse givna särskilda reglerna för
lönens bestämmande.
Mot en dylik lösning kunna emellertid riktas vägande erinringar. Ett bifall
till förslaget skulle innebära, att löneregleringens förmåner bleve utsträckta
till en mängd beställningshavare, vilka icke alls tagas i anspråk
utöver minimitjänstgöringen. Det skulle alltså medföra kostnader för en
höjning av avlöningen även för personer, vilka sedan ett årtionde tillbaka
inriktat sig på verksamhet väsentligen utom statstjänst och av vilka kanske
många äro ekonomiskt oberoende av lönen å övergångsstat. Såsom konsekvens
av en dylik generell lönereglering skulle därjämte komma nödvändigheten
att ställa pensionsförmånen i relation till den höjda lönenivån, vilket
skulle draga med sig ytterligare kostnader. Ett bifall till förslaget skulle
onekligen innebära ett steg utöver vad hittills plägat tillämpas vid löneregleringar.
Endast i den mån övergångsstatarnas tjänstgöringsskyldighet fullt
utkräves och alltså personalens arbetskraft helt tages i anspråk, skulle ett
medtagande i löneregleringen av denna grupp överensstämma med allmän
praxis inom civilförvaltningen.
Med hänsyn till vad nu senast framhållits kunde en sådan gränsdragning
ifrågasättas, att endast sådana tvångsvis överförda beställningshavare, som
uppehålla för pensionerad personal avsedda arvodestjänster eller eljest tagas
i anspråk för ständig tjänstgöring, inordnades under det nya avlöningsreglementet.
Ur principiella och ekonomiska synpunkter kunde ett dylikt alternativ
väl försvaras; det må erinras, att tvångsvis överförd beställningshavare,
som uppehåller arvodesbefattning eller eljest är i ständig tjänstgöring, berättigats
uppbära de särskilda provisoriska lönetillägg, vilka i avvaktan på
en blivande lönereglering tillerkänts personal å aktiv stat.
Å andra sidan måste anmärkas, att en kategoriklyvning av den tvångsvis
överförda personalen på angivet sätt torde vara svår att i praktiken konsekvent
verkställa. Enligt vad som försports, hava redan under nuvarande
förhållanden olika meningar gjort sig gällande, när det gällt att avgöra, vilken
personal som skulle komma i åtnjutande av de provisoriska lönetilläggen. En
beställningshavare, som under ett visst år är inkallad till full tjänstgöring,
kan ett annat år vara ur tjänst och vice versa. Ville man å det nya avlöningsreglementet
överföra någon grupp bland de tvångsvis överförda, bleve man
sannolikt av praktiska skäl nödsakad att medtaga alla till denna kategori
hörande. Det torde också kunna sägas, att ur synpunkten av en rättvis ersättning
under tjänstgöringens fullgörande fullgoda sakskäl för en differentiering
mellan ständigt tjänstgörande och för kortare tider inkallade knappast
föreligga. Det kan ifrågasättas, örn tillräcklig anledning gives att kvarhålla
den, som tjänstgör en viss del av året, i en principiellt sämre löneställning
än den, som tjänstgör hela året. En beställningshavare, som genom en tvångsåtgärd
utestängts från befattning å aktiv stat men likväl har tjänstgöringsskyldighet,
kan med visst fog göra anspråk på att under inkallelse till tjänstgöring,
vare sig denna inskränkes till den obligatoriska minimitiden eller omfattar
tid därutöver, erhålla ersättning baserad på samma grundlön som den,
vilken gäller för i aktiv tjänst varande beställningshavare.
42
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Lönekommitténs förslag går ut på, att visserligen ingen beställningshavare
å övergångsstat formellt överföres till de nya avlöningsbestämmelserna
men att å andra sidan all tvångsvis överförd personal under själva tjänstgöringen
— vare sig obligatorisk eller ej och vare sig långvarig eller kort —
får sin ersättning grundad på det nya avlöningsreglementet. I sak skulle en
sådan lösning innebära, att de i kungörelsen 1925: 429 angivna grunderna
skulle lända till efterrättelse på basis av löneklassbeloppen i de blivande nya
löneplanema i stället för 1921 års löneplaner. Även de i det nya avlöningsreglementet
innefattade bestämmelserna örn kallortstillägg, tjänstledighetsavdrag,
semester, rörligt tillägg och flertalet andra särskilda förmåner böra
därvid i tillämpliga delar bliva gällande under inkallelse till tjänstgöring.
I övrigt böra kungörelsens föreskrifter i förekommande fall tillämpas på
grundval av 1921 års avlöningsreglemente, eventuellt med den modifikationen,
att löneplanebeloppen uppräknas med 10 procents dyrtidstillägg och de
nya reglerna om rörligt tillägg komma i tillämpning.
Enligt en av kommittén verkställd överslagsberäkning skulle ett genomförande
av den princip, som tillämpades av 1930 års militäravlöningssakkunniga,
medföra en kostnadsökning i förhållande till nuvarande utgifter
för övergångsstaten av omkring 150,000 kronor för år, medan ett bifall till
kommitténs förslag kunde beräknas draga en merkostnad av omkring 50,000
kronor.
Såsom framgår av statsrådsprotokollet hava en del myndigheter uttalat sig
för lönekommitténs förslag på denna punkt. Å andra sidan har ett ämbetsverk
ansett, att all den personal, som tvångsvis överförts å övergångsstat, bör
göras delaktig av samma förbättringar i löne- och pensionshänseende, som
avses för den aktiva personalen. Ett annat har förordat, att den tvångsvis
överförda personalen beredes ersättning — såväl under tiden för tjänstgöring
som eljest — enligt de blivande nya avlöningsbestämmelserna för personal å
aktiv stat.
Departementschefen har för egen del uttalat sin anslutning till lönekommitténs
förslag rörande avlöningsförhållandena för beställningshavare å övergångsstat.
5. Beställningshavares rätt att från kronans förråd utbekomma
förnödenheter m. m.
Enligt 22 § gällande officersavlöningsreglemente äger beställningshavare
mot ersättning från kronans matinrättningar, förråd och dylika anstalter utbekomma
vissa förnödenheter och utrustningsartiklar ävensom att vid kronans
verkstäder låta tillverka och reparera uniformspersedlar m. m., allt i
enlighet med av Kungl. Majit meddelade närmare bestämmelser.
Lönekommittén har i avseende härå till en början erinrat dels att riksdagens
revisorer vid ett tillfälle funnit sig böra påtala vissa missförhållanden
i samband med utlämningen av proviantartiklar från kronans förråd och dels
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
43
att från privata köpmannaorganisationers sida vid upprepade tillfällen framhållits
såsom ett önskemål, att frågan om den statliga detaljhandel, som förekomme
vid försvarsväsendet, måtte göras till föremål för närmare övervägande.
Kommittén, som verkställt vissa utredningar i ämnet, har anfört bland
annat, att av särskilda skäl hittillsvarande rekvisitionsrätt i vissa delar alltjämt
borde upptagas i lönebestämmelserna. Sålunda har kommittén ansett,
att den av kommittén föreslagna rätten att uppbära ekiperingsbidrag bör
kombineras med rätt att till självkostnadspris från kronans förråd utbekomma
uniformspersedlar eller därför erforderliga materialier liksom ock med
rätt att vid kronans verkstäder låta tillverka dylika persedlar. Likaledes bör
enligt kommitténs mening, i överensstämmelse med vad som stadgats för
civilförvaltningens vidkommande, i reglerna om skyldighet att bebo tjänstebostad
m. m. intagas en bestämmelse om tillämpande av självkostnadspris
för bränsle och belysning i de fall, då på grund av särskilda omständigheter
prövas skäligt att tillhandahålla beställningshavare dylika förmåner. I övrigt
har kommittén ansett det icke vara erforderligt eller lämpligt att i avlöningsreglementet
intaga några bestämmelser om naturaförmåner av ifrågavarande
slag.
Vad lönekommittén sålunda anfört och föreslagit har av de hörda myndigheterna
i huvudsak lämnats utan erinran.
Departementschefen har förklarat sig kunna instämma i de synpunkter,
åt vilka lönekommittén givit uttryck vid behandlingen av förevarande spörsmål.
6. Övergångsanordningar.
Ä sid. 122—127 i statsrådsprotokollet lämnar departementschefen en redogörelse
för de allmänna grunder, efter vilka övergången till det militära avlöningsreglementet
enligt lönekommitténs mening bör ordnas samt för vissa
viktigare bestämmelser, som böra av Kungl. Maj:t utfärdas. Kommittén har
i dessa hänseenden anfört bland annat följande:
Till en början vill lönekommittén såsom allmän princip framhålla att,
i analogi med vad som av kommittén förordats i fråga om övergången till
civila avlöningsreglementet, det nya militära avlöningsreglementet icke
bör givas retroaktiv tillämpning. Vad exempelvis angår beställningshavarnas
lönetursrätt, skulle således någon generell omräkning av löneturen
icke ifrågakomma utan en var beställningshavare, som vid reglementets
ikraftträdande kvarstår i samma beställning eller innehar beställning inom
samma lönegrad som den han omedelbart före övergången tillhörde, bibehålies
vid den löneklassplacering ävensom den rätt till uppfattning^ i
högre löneklass, som före övergången tillkommit honom. Då, vad angår
de nuvarande löneplanerna för officerare och underofficerare, varje löneklass
inom en var löneklassindclad lönegrad — med vissa få undantag, till
vilka kommittén här nedan återkommer — har sin direkta motsvarighet inom
de nya löneplanerna Oa och UO, vållar en dylik anordning icke några olägenheter,
såvitt angår beställningshavare tillhörande endera av dessa löne
-
44
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
planer. En retroaktiv tillämpning av det nya avlöningsreglementet med
därav följande omräkning av löneklassplaceringen enligt de i reglementet
meddelade ändrade lönetursbestämmelserna skulle däremot i praktiken förorsaka
svårigheter.
Nyss omförmälda undantag betingas av det förhållandet, att vissa lönegrader
i löneplanen Oa blivit utbyggda med nya löneklasser. Såsom framgår
av den i det föregående lämnade redogörelsen för de nya löneplanernas
konstruktion, har till envar av 1, 2 och 5 lönegraderna av löneplanen
Oa fogats en ny slutlöneklass. Med hänsyn härtill vill kommittén
förorda, att beställningshavare, tillhörande någon av nyssnämnda
lönegrader, vilken vid reglementets ikraftträdande under minst tre år innehaft
respektive 2, 6 eller 13 löneklassen, berättigas att omedelbart vid övergången
uppflyttas till respektive 3, 7 eller 14 löneklassen. Till undvikande
av försämring i hittillsvarande lönetursrätt vid befordran till högre beställning
bör vidare för beställningshavare, som uppflyttas i löneklass 3, respektive
7, så anses som om han tillhört denna löneklass den tid utöver tre år,
varunder lön utgått efter löneklass 2, respektive 6.
Lönegraderna Oa 4 och Oa 5 hava jämväl blivit i löneplaneförslaget utökade
med en ny begynnelselöneklass. Dessa omläggningar torde emellertid
icke påkalla särskild övergångsanordning. Den, som omedelbart före
reglementets ikraftträdande innehar beställning i någon av nämnda lönegrader,
bör givetvis — med nyssberörda undantag beträffande beställningshavare,
som minst tre år tillhört 13 löneklassen — kvarstå i den löneklass
han vid ikraftträdandet innehade, intill dess i förekommande fall rätt till
löneklassuppflyttning enligt de vanliga reglerna inträder.
Enär genom utbyggnaden av löneplanen Ca till att omfatta 30 lönegrader
nuvarande lönegrader och löneklasser i C-löneplanen blivit omnumrerade,
erfordras bestämmelser, som angiva, vilka lönegrader och löneklasser i den
nya löneplanen vederbörande beställningshavare skola tillhöra efter övergången
till militära avlöningsreglementet.
För det fall, att beställningshavare, tillhörande någon av löneplanerna
Oa, UO och Ca, i och med militära avlöningsreglementets ikraftträdande
befordras till beställning inom högre lönegrad, erfordras föreskrift därom,
att bestämmelserna i 8 § 1 mom. och 14 § 1 mom. skola tillämpas med
utgångspunkt från den löneställning beställningshavaren innehade omedelbart
före ikraftträdandet.
Beträffande nuvarande underofficerare av 3. graden vid marinen har kommittén
föreslagit en särskild övergångsstat med avlöningsförhållandena ordnade
enligt vissa närmare angivna grunder. Vidare har kommittén förordat,
att den tillfälliga löneförbättring, som för närvarande utgår till vissa äldre
sergeanter och underofficerare av 2. graden men vilken enligt kommitténs
mening bör slopas i samband med genomförandet av den militära löneregleringen,
bör i viss utsträckning övergångsvis bibehållas. Kommittén har uttalat
sig för att till nämnda beställningshavare måtte efter militära avlöningsreglementets
ikraftträdande få utgå löneförbättring nied nedanstående
å de olika ortsgrupperna fördelade belopp för år, å vilka rörligt tillägg bör
beräknas:
Ortsgrupp
ABCDEFGHI
Löneförbättring, kronor..... 186 195 204 213 222 231 240 249 258
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
45
I övrigt har kommittén, på sätt i statsrådsprotokollet närmare angives,
förordat bestämmelser av övergångsnatur för vissa befattningshavare eller
grupper av befattningshavare, varjämte kommittén förutsatt, att de befattningshavare,
som omedelbart före löneregleringens ikraftträdande uppbära
sådana arvoden, vilka enligt kommitténs mening böra avskaffas utan annan
kompensation än de med löneregleringen följande ökade löneförmånerna i
allmänhet, övergångsvis personligen bibehållas vid sina arvoden.
För egen del bar departementschefen funnit de huvudgrunder för övergång
till det nya militära avlöningsreglementet, som kommittén angivit, i
allt väsentligt lämpliga, vadan lian förordat, att desamma läggas till grund
för de bestämmelser i ämnet, som böra av Kungl. Maj:t utfärdas. Departementschefen
framhåller tillika, att Kungl. Majit borde erhålla tämligen stor
rörelsefrihet vid utfärdandet av erforderliga övergångsbestämmelser. Det bemyndigande
härutinnan, som borde utverkas av riksdagen, syntes därför
böra givas en tämligen vidsträckt innebörd.
7. Kostnadsberäkningar.
I fråga om kostnaderna för genomförande av en lönereglering för försvarsväsendets
beställningshavare i enlighet med de av lönekommittén framlagda
förslagen till löneplaner hava utförts vissa beräkningar, för vilka
redogjorts i kommitténs betänkande. I anslutning härtill lämnas i statsrådsprotokollet
en översikt över resultatet av beräkningarna. Härav framgår
i huvudsak följande (sid. 127—131):
Enligt nu gällande grunder för dyrtidstillägg stiga och falla statens lönekostnader
med stigande, respektive sjunkande levnadskostnadsindex. De i
civila avlöningsreglementet meddelade och av lönekommittén till införande
jämväl i det militära lönesystemet föreslagna reglerna angående rörligt
tillägg föranleda, att även i framtiden lönekostnaderna förändras vid växlande
levnadskostnader. Då reglerna angående det rörliga tillägget till sin
konstruktion förete vissa avvikelser från nuvarande dyrtidstilläggsgrunder,
blir förskjutningen i lönekostnaderna vid en och samma förändring i levnadskostnadsindex
icke densamma enligt nu gällande avlöningsbestämmelser
och enligt kommitténs förslag. På grund härav måste givetvis en jämförelse
mellan lönekostnaderna enligt nu gällande bestämmelser och kostnaderna
enligt kommittéförslaget ge olika resultat vid skilda indexlägen. Med hänsyn
härtill hava kostnadsberäkningarna beträffande den militära löneregleringen
utförts för fyra olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan,
nämligen indexlägena 156/157, 162/163, 166/167 och 168/169. För samtliga
dessa indexlägen hava, vad angår rörligt tillägg å de föreslagna nya lönebeloppen,
beräkningarna verkställts utifrån antagandet, att respektive indexlägen
uppnåtts under en stigande prisrörelse; för indexläget 166/167 hava
jämväl utförts beräkningar under antagande att detta läge nåtts vid sjunkande
index. För vart och ett av de nämnda indexlägena har beräknats skillnaden
mellan å ena sidan totala lönesumman enligt de föreslagna löneplanerna
jämte därå belöpande rörligt tillägg med inräknande därvid jämväl
av kostnaderna för det föreslagna årliga ekiperingsbidraget å 180 kronor
per beställningshavare, och å andra sidan lönesummorna enligt nu gällande
46
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
löneplaner jämte förekommande provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg.
Vid beräkningen av dyrtidstillägg har hänsyn tagits till att detta
ej utgår å hela lönen utan endast å lönen minskad med tjänstepensionsavdrag.
Föreskrifterna örn öretalens bortfallande vid beräkning av dyrtidstillägget
å månadslönebeloppen hava beaktats, och vidare har gällande maximigräns
för dyrtidstillägget, respektive föreslagen maximigräns för det rörliga
tillägget iakttagits; de särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder
hava däremot lämnats obeaktade. Vid beräkningarna har hänsyn icke tagits
vare sig till den till vissa officerare och underofficerare nu utgående tillfälliga
löneförbättringen eller till det särskilda lönetillägg, som vid ett slopande
av denna löneförbättring skulle enligt kommitténs förslag övergångsvis utgå
till vissa underofficerare.
Beräkningarna utvisa vid olika lägen av levnadskostnadsindex de kostnadsökningar,
som redovisas i nedanstående sammanställning, vilken även upptager
de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den av
1937 och 1938 års riksdagar såsom förskott å löneregleringen beslutade
provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas:
Beräknad kostnadsökning
Utan frånräknande Vid frånräknande
av provisorisk av- av provisorisk av
löningsförstärkning
löningsförstärkning
kronor kronor
A. Vid indexläge 156/157, stigande index:
För officerare ........................ » underofficerare.................... » civilmilitära beställningshavare m. fl. |
1.304.000 1.122.000 |
959.000 794.000 195.000 |
Summa kronor |
2,724,000 |
1,948,000 |
B. Vid indexläge 162/163, stigande index: För officerare ........................ » underofficerare.................... » civilmilitära beställningshavare m. fl. |
1.400.000 1.179.000 |
1,055,000 851.000 219.000 |
Summa kronor |
2,901,000 |
2,125,000 |
C. Vid indexläge 166/167, stigande index: För officerare ........................ » underofficerare.................... » civilmilitära beställningshavare m. fl. |
1,107,000 997.000 259.000 |
762.000 669.000 156.000 |
Summa kronor |
2,363,000 |
1,587,000 |
D. Vid indexläge 166/167, fallande index: För officerare ........................ » underofficerare.................... » civilmilitära beställningshavare m. fl. |
1.639.000 1.326.000 |
1,294,000 998.000 281.000 |
Summa kronor |
3,349,000 |
2,573,000 |
E. Vid indexläge 168/169, stigande index: För officerare ........................ » underofficerare.................... » civilmilitära beställningshavare m. fl. |
1.488.000 1.235.000 |
1,143,000 907.000 244.000 |
Summa kronor |
3,070,000 |
2,294,000 |
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
47
För ett närmare bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning
har lönekommittén sammanställt dessa kostnader med de nuvarande
lönekostnaderna. Beräkningarna utvisa följande belopp, som innefatta provisoriskt
dyrortstillägg samt dyrtidstillägg men ej barntillägg eller tillfällig
löneförbättring:
Lönekostnader enligt nuvarande bestämmelser
vid levnadskostnadsindex
A. |
För officerare: |
162/163 kronor |
166/167 kronor |
168/169 kronor |
a) Utan inräknande av provisorisk |
17,738,000 |
18,028,000 |
18,175,000 |
|
b) Med inräknande av provisorisk |
18,083,000 |
18,373,000 |
18,520,000 |
|
B. |
För underofficerare: |
10,528,000 |
10,710,000 |
10,801,000 |
b) Med inräknande av provisorisk |
10,856,000 |
11,038,000 |
11,129,000 |
|
C. |
För civilmilitära be ställning skin-nare m. fl.: a) Utan inräknande av provisorisk |
4,307,000 |
4,380,000 |
4,418,000 |
b) Med inräknande av provisorisk |
4,410,000 |
4,483,000 |
4,521,000 |
|
Summa kronor: a) Utan inräknande av provisorisk |
32,573,000 |
33,118,000 |
33,394,000 |
|
b) Med inräknande av provisorisk |
33,349,000 |
33,894,000 |
34,170,000 |
Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i det föregående angivna
kostnaderna för en lönereglering i enlighet med de av kommittén föreslagna
löneplanerna hava för den av löneregleringen föranledda genomsnittliga
procentuella löneökningen erhållits följade värden:
Genomsnittlig löneökning i procent vid
levnadskostnadsindex
A.
B.
För officerare:
a) Örn den provisoriska avlöningsförstärk
ningen
medräknas ..................
b) Om den provisoriska avlöningsförstärk
ningen
ej medräknas ................
För underofficerare:
a) Örn den provisoriska avlöningsförstärk
ningen
medräknas....................
b) Om den provisoriska avlöningsförstärk
ningen
ej medräknas ................
162/163 stigande index |
166/167 stigande index |
166/167 fallande index |
168/169 stigande index |
7.89 |
6.14 |
9.09 |
8.19 |
5.83 |
4.15 |
7.04 |
6.17 |
11.20 |
9.31 |
12.38 |
11.43 |
7.84 |
6.06 |
9.04 |
8.15 |
48
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Genomsnittlig löneökning i procent vid
levnadskostnadsindex
C. För civilmilitära beställningshavare m. fl.: |
162/163 stigande index |
166/167 stigande index |
166/167 fallande index |
168/169 stigande index |
ningen medräknas.................... b) Om den provisoriska avlöningsförstärk- |
7.48 |
5.91 |
8.77 |
7.85 |
ningen ej medräknas ................ D. För samtliga ovannämnda beställnings-havare: a) Om den provisoriska avlöningsförstärk- |
4.97 |
3.48 |
6.27 |
5.40 |
ningen medräknas .................. b) Om den provisoriska avlöningsförstärk- |
8.91 |
7.14 |
10.11 |
9.19 |
ningen ej medräknas ................ |
6.37 |
4.68 |
7.59 |
6.71 |
De här ovan meddelade kostnadssiffrorna för lönereglering enligt kommitténs
förslag innefatta ej blott löneplanebeloppen utan även det föreslagna
årliga ekiperingsbidraget å 180 kronor. Utgifterna för detta bidrag
hava härvid för alla indexlägen beräknats till följande belopp, nämligen
för officerare........................... 437,000 kronor,
» underofficerare...................... 406,000 » samt
» civilmilitär personal m. fl............ 123,000 »
Summa 966,000 kronor.
Den för civilmilitär personal m. fl. upptagna siffran är att anse såsom
något för hög, enär ekiperingsbidrag icke skulle tillkomma civil personal
och dessutom förutsatts icke komma att utgå till samtliga civilmilitära beställningshavare.
Lönekommittén har även verkställt beräkningar rörande den inverkan
på kostnaderna, som de av kommittén föreslagna omläggningarna i löneplanemas
konstruktion skulle utöva vid ett indexläge av 162/163. Av den
av departementschefen härutinnan lämnade redogörelsen framgår följande
(sid. 131—132):
Införandet av en ny löneklass 3 i fänriksgraden har beräknats medföra
en årlig kostnadsökning av ungefär 10,000 kronor. Löjtnantslönegradens utökning
med en ny löneklass 7 har befunnits föranleda en kostnad av i
runt tal 75,000 kronor för år, vilken kostnad dock något reduceras genom
att den tillfälliga löneförbättringen, som för närvarande beräknas belöpa sig
till omkring 7,000 kronor för år, samtidigt skulle bortfalla.
Den föreslagna omläggningen i majorslönegraden kommer i vissa fall av
särskilt tidig befordran att medföra någon kostnadsminskning, men genom
den föreslagna utsträckningen av sneddningsregelns tillämpning kommer i
andra fall ökad kostnad att uppstå. Storleken av denna kostnadsökning
blir givetvis beroende på växlingar i befordringsgången och är alltså svår att
fastställa men har av lönekommittén i betänkandet antagits komma att normalt
hålla sig omkring ett pär tiotal tusen kronor årligen. Med hänsyn till
resultaten av den av kommittén verkställda kompletterande utredningen örn
verkningarna av sneddningsregelns införande torde denna beräkning få anses
vara väl låg.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
49
I överstelöjtnantsgraden uppkomma enligt förslaget liknande förskjutningar,
innebärande vid tidig befordran kostnadsminskning och eljest kostnadsökning.
Enär i denna grad införts två nya löneklasser, en under och
en över den nuvarande enda löneklassen, blir det här än vanskligare att
utan detaljundersökningar av befordringsgången uppskatta den kostnadsökning,
som genom löneklassomläggningen är att vänta. Den genomsnittliga
löneförbättringen per beställningshavare torde här bliva något större än
i majorsgraden, men då å andra sidan antalet beställningshavare i överstelöjtnantsgraden
är blott ungefär hälften av antalet i majorsgraden, har det
synts lönekommittén kunna antagas, att storleksordningen av kostnadsökningen
ej kommer att mera avsevärt avvika från den för majorsgraden angivna.
Beträffande de genom omläggningarna i officerslöneplanen uppstående
kostnadsökningarna må slutligen anföras, att den föreslagna uppdelningen
av den nuvarande lönegraden O 6 för överstar på en lägre, dyrortsgraderad
lönegrad 6 i den nya löneplanen Oa och en högre, icke dyrortsgraderad lönegrad
1 i en ny löneplan Ob av lönekommittén beräknats medföra en ökning
av ungefär 60,000 kronor för år i förhållande till nuvarande lönekostnad.
Av den av departementschefen lämnade redogörelsen över kostnadsberäkningarna
är därjämte följande att bemärka (sid. 132—133).
Vid kostnadskalkylernas utförande har hänsyn ej tagits till de i beställningshavarnas
dyrtidstillägg för närvarande ingående särskilda tilläggen för
barn under 16 års ålder och således ej heller till den kostnadsminskning,
som kommer att inträda vid en successiv avveckling av dessa tillägg enligt
den plan, som godtagits i samband med den nya civila löneregleringen.
Kostnaden för barntillägg åt nu ifrågavarande beställningshavare uppskattas
för närvarande till omkring 600,000 kronor, vilket belopp alltså motsvarar
den kostnadsminskning, som vid avvecklingsperiodens utgång ■— efter
16 år — beräknas hava uppkommit.
I kostnadsberäkningarna har hänsyn ej heller tagits vare sig till kostnaderna
för den till vissa officerare och underofficerare för närvarande utgående
tillfälliga löneförbättringen eller till kostnaderna för det särskilda lönetillägg,
som med anledning av nämnda löneförbättrings bortfallande skulle
övergångsvis utgå till underofficerare. Kostnaderna för den tillfälliga löneförbättringen
hava vid indexläget 162/163 uppskattats för officerare till det
förut nämnda beloppet av ungefär 7,000 kronor och för underofficerare till
ungefär 46,000 kronor. Det särskilda lönetillägg, som övergångsvis skulle
utgå till underofficerare, vilka vid den militära löneregleringens ikraftträdande
kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, har, med inräknande
av rörligt tillägg efter 3 procent, beräknats medföra en övergångskostnad
å ungefär 31,000 kronor, vilken försvinner allteftersom dessa beställningshavare
vinna befordran eller avgå.
Vid beräkningen av kostnaderna för den militära löneregleringen har man
att taga hänsyn ej blott till ändringarna i själva löneplanerna samt i grunderna
för rörligt tillägg utan även till åtskilliga andra avlöningsbestämmelser
i det föreliggande förslaget, vilka gå ut på förbättringar i nuvarande lö
Bihang
lill riksdagens protokoll 1939. G sami. Nr 230.
4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
neregler. Endast beträffande vissa av de angivna ändringsförslagen kunna
merutgifterna för statsverket med någon större grad av tillförlitlighet på förhand
beräknas. Den föreslagna uppräkningen av kallortstilläggen har beräknats
föranleda en årlig kostnadsökning av omkring 10,000 kronor. Beträffande
sjötilläggen har en approximativ uppskattning givit vid handen,
att de av kommittén föreslagna bestämmelserna, därest de varit i tillämpning
under budgetåret 1937/38, skulle hava medfört en kostnadsökning av
omkring 50,000 kronor. Förslaget om särskild förhöjning i vissa fall av
begravningshjälp torde kunna beräknas medföra en kostnadsökning av inemot
10,000 kronor för år. Sjukvårdskostnaden vid försvarsväsendet har
— med utgångspunkt från en uppskattning till 20 å 25 kronor per år och
beställningshavare — beräknats röra sig omkring 125,000 kronor årligen.
Utskottets utlåtande.
Det i föreliggande proposition innefattade förslaget till militärt avlöningsreglemente
har såsom föredragande departementschefen framhållit tillkommit
efter ingående utredningar och överväganden inom 1936 års lönekommitté,
varvid lönekommittén samarbetat med civila och militära delegerade
för försvarsväsendets lönenämnd och tillika fört förhandlingar med utsedda
representanter för vederbörande personalorganisationer såväl i fråga om de
i reglementet ingående löneplanerna som beträffande reglementets utformning
i övrigt. Den utredning av frågan örn en allmän översyn över gällande
avlöningsförfattningar inom den nyreglerade statsförvaltningen och den därtill
anknutna frågan örn lönereglering, som varit anförtrodd nämnda kommitté,
har därmed slutförts i avseende å den ordinarie militära personalen.
Efter den granskning, som utskottet ägnat Kungl. Maj:ts i allt väsentligt på
kommitténs förslag grundade proposition, anser sig utskottet kunna göra det
uttalandet, att frågan örn nya avlöningsbestämmelser för försvarsväsendets
beställningshavare befinner sig i det utredda skick, att beslut i ämnet nu bör
av riksdagen fattas på grundval av den föreliggande propositionen.
Utskottet anser det lämpligt och ändamålsenligt, att avlöningsbestämmelserna
för försvarsväsendets ordinarie personal — med hänsyn till de från den
civila statsförvaltningen i många hänseenden avvikande förhållanden, som
känneteckna den militära organisationen — meddelas i ett särskilt avlöningsreglemente,
militära avlöningsreglementet. Vad Kungl. Maj :t föreslagit rörande
detta avlöningsreglementes tillämpningsområde finner sig ock utskottet
böra tillstyrka. Det nya reglementet bör sålunda vinna tillämpning å i huvudsak
den personal, vars avlöningsförhållanden för närvarande äro reglerade
genom 1927 års avlöningsreglemente, d. v. s. officerare och underofficerare
å aktiv stat samt civilmilitär och därmed i avlöningshänseende likställd
ordinarie civil personal vid försvarsväsendet. Utskottet anser sig ock böra
förorda förslaget, att i reglementet jämväl meddelas avlöningsbestämmelser
för extra ordinarie fänrikar.
Enligt vad som framgår såväl av kommitténs i propositionen återgivna ut -
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
51
talanden som ock av de i propositionen anförda yttranden över kommittéförslaget
har under de utredningar, som föregått framläggandet av Kungl.
Maj:ts föreliggande förslag till nytt militärt avlöningsreglemente, huvudspörsmålet
örn den militära lönenivåns lämpliga avvägning varit föremål för
meningsskiljaktigheter. Om ock enighet i övrigt förefunnits mellan kommittén
och de utsedda personalrepresentanterna beträffande utformningen
av det föreslagna nya avlöningsreglementet, hava dock förhandlingarna, såvitt
angår avvägningen av de nya lönebeloppen för officerare och underofficerare,
icke lett till samstämmighet. Personalrepresentanterna hava härvid
hävdat, att bestämmandet av den militära lönenivån bör ske med utgångspunkt
från det förslag, som år 1921 framlades av majoriteten bland 1918
års militära avlöningssakkunniga och som låg till grund för Kungl. Maj:ts
proposition till 1921 års riksdag men som av riksdagen avvisades. Det har
gjorts gällande, att den militära personalen genom de av riksdagen år 1921
beslutade lönebestämmelserna allmänt sett blivit tillbakasatt i lönehänseende
i jämförelse med den civila personalen. Från kommitténs sida har däremot
framhållits, att de lönerelationer, som kommo till stånd genom 1921 års löneregleringar,
böra i stort sett bibehållas. I enlighet med denna sin uppfattning
har ock kommittén vid utarbetande av sitt förslag till nya löneplaner utgått
från att löneförbättringens storlek bör allmänt sett ansluta sig till den
löneökning, som år 1938 beslutades för de civila befattningshavarna. Beträffande
dessa spörsmål har departementschefen såsom sin uppfattning uttalat,
att vad i ärendet förekommit icke givit stöd för det antagandet, att den militära
personalen, generellt sett, för närvarande befunne sig i sämre löneläge än
den civila. Från denna utgångspunkt har departementschefen funnit det riktigt,
att löneökningen vid den nu förestående regleringen av de militära lönerna
väsentligen anpassas efter den vid 1938 års riksdag beslutade löneförbättringen
för civila tjänstemän. Departementschefen har i detta sammanhang
givit sin anslutning åt kommitténs förslag, att den militära personalen beredes
den förmån, som följer av lönekommitténs förslag örn årligt ekiperingsbidrag.
För egen del anser sig utskottet till en början böra framhålla, att den
ståndpunkt, som riksdagen år 1921 intog till den militära personalens lönefråga,
icke giver stöd för den uppfattningen, att den då fastställda lönenivån
tillkommit under åsidosättande av en skälig och rättvis värdering av de militära
beställningshavarnas arbetsuppgifter och tjänsteansvar i jämförelse med
de civila befattningshavarnas. Det synes så mycket mindre förefinnas ättledning
till en sådan mening, som vid nämnda riksdag en nyordning av avlöningsförhållandena
kom till stånd icke blott inom den militära förvaltningen
utan även inom den civila statsförvaltningen, i det att nya löneregleringar då
beslötos för flertalet ämbetsverk inom den allmänna civilförvaltningen. Utskottet
kan sålunda icke dela den uppfattningen, att nämnda riksdags beslut
i och för sig skulle giva anledning till en allmän justering uppåt av de militära
lönerna utöver den löneförbättring, som vid 1938 års riksdag beslutats
för de civila befattningshavarnas vidkommande.
Då utskottet gått att bedöma det föreliggande löneförslaget, har utskottet
52
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
icke förbisett, att åtskilliga omständigheter äro förtjänta att beaktas vid bestämmande
av nya lönebelopp för de militära beställningshavarna. Särskilt
komma härvid i betraktande det militära utbildningsarbetets intensifiering
under nuvarande förhållanden samt den tekniska utvecklingen av försvarsmaterielen,
vilka omständigheter ställa ökade krav på personalen. Även
vissa andra förhållanden komma härvid i betraktande, bland annat de olägenheter
för beställningshavarna, som kunna vara förenade med den för
militärer i vissa grader stadgade tidiga pensionsåldern.
Å andra sidan synes det utskottet av den i propositionen framlagda utredningen
framgå, att den militära personalen icke kan sägas vara missgynnad
i lönehänseende i jämförelse med den civila personalen. De ökade
krav, som numera ställas på den statliga förvaltningspersonalen, torde icke
kunna sägas gälla allenast den militära personalen utan även civilförvaltningens
personal. Vad angår olägenheterna av den tidiga pensionsåldern för kompaniofficerare
och underofficerare har i propositionen framhållits, dels att en
viss kompensation härför bereus den militära personalen genom en brantare
uppbyggnad av löneskalan, dels ock att möjligheterna till fortsatt anställning
efter pensionsålderns inträde vidgats genom den ökning av för pen
sionerade beställningshavare avsedda arvodesbefattningar, som ingår i 1936
års försvarsorganisation. Ett visst hänsynstagande till denna omständighet
kan ock, såsom i propositionen framhållits, sägas ligga däri, att de föreslagna
nya löneplanerna upprättats under iakttagande av en viss jämkning
uppåt av löneförbättringens storlek i jämförelse med den i civila avlöningsreglementet
medgivna löneökningen. Även utskottet håller fördenskull före,
att tillräckliga skäl icke föreligga för att vid bestämmandet av den blivande
löneförbättringens storlek i någon mera nämnvärd mån avvika från vad som
i sådant hänseende tillerkänts den civila personalen. Vid den prövning, som
utskottet ägnat de i propositionens förslag till militärt avlöningsreglemente
intagna löneplanerna, har utskottet funnit den föreslagna lönenivån vara i
stort sett väl avvägd.
I de likalydande motionerna I: 323 och II: 471 har framlagts ett särskilt
förslag till löneplaner för officerare (Oa) och underofficerare (UO). Förslaget,
som överensstämmer med det löneplansförslag försvarsväsendets lönenämnd
avgivit i sitt över lönekommitténs betänkande avlåtna yttrande, innebär
en allmän höjning av de militära lönerna utöver lönekommitténs förslag,
vilken höjning kan genomsnittligt beräknas till omkring etthundra
kronor. Med den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit till den i
propositionen förordade löneavvägningen kan utskottet icke tillstyrka motionerna.
Emellertid pågå för närvarande inom 1936 års lönekommitté
utredningsarbeten rörande reglering av manskapets avlöningsförhållanden.
Det synes utskottet vara förtjänt av övervägande, huruvida icke i samband
därmed någon mindre jämkning uppåt av lönebeloppen i de lägsta löneklasserna
inom löneplanen UO kan vara av förhållandena motiverad. Utskottet
vill därför förorda, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om en
ytterligare prövning av lönenivån för underofficerarna, särskilt i den lägsta
löneklassen.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
53
I avseende å löneplanernas konstruktion och vad därmed äger sammanhang
har utskottet icke funnit anledning till anmärkning mot Kungl. Maj;ts
förslag. Den härutinnan viktigaste ändringen i jämförelse med nuvarande
avlöningsbestämmelser är den väsentligt höjda löneställning, som föreslagits
för regementschefer. Enligt propositionen skulle den nuvarande överstegraden
uppdelas, varvid regementscheferna skulle hänföras till den lägsta lönegraden
i löneplan Ob, medan de övriga till graden hörande beställningshavarna
skulle placeras i lönegraden Oa 6. Förslaget innebär, att lönerna för regementschefsbeställningarna
icke skulle dyrortsgraderas. I motionen II: 472
har yrkats ändring i Kungl. Maj:ts proposition i denna del. Motionen går ut
på att jämväl i lönegrad Ob 1 placerade regementschefer m. fl. skola hänföras
till lönegraden Oa 6, varvid emellertid lönegradens belopp tillika föreslagits
skola höjas till att motsvara 35 löneklassen enligt löneplan A i civila
avlöningsreglementet i stället för att såsom i propositionen förordats motsvara
nämnda löneplans 34 löneklass. I sagda motion har därjämte hemställts
om skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning och förslag
angående representationsbidrag till truppförbandschefer. Även om utskottet
hyst viss tvekan rörande lämpligheten av den av Kungl. Majit föreslagna
uppdelningen av överstegraden och den därvid förordade löneställningen
för regementschef, har likväl utskottet ansett sig icke böra framställa något
förslag till ändring av propositionen i denna del. Härav följer, att utskottet
icke finner sig kunna tillstyrka bifall till nyssnämnda motion, särskilt som
utskottet måste hysa betänkligheter mot att i fråga örn den militära förvaltningen
binda sig för ett system med representationsbidrag.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om vissa andra motionsvis gjorda
yrkanden om förändringar i löneställning för beställningshavare i högre
lönegrader. Sålunda har i motionen 11:443 påyrkats, att kårchef mätte
hänföras till lönegraden Oa 6. Enligt vad i motionen framhålles borde även
övervägas, huruvida icke motsvarande löneställning borde beredas flottiljchefer
vid flygvapnet och kustartilleriets kårchef på Gotland. Vidare har i
motionen 1:317 bland annat hemställts, att major (kommendörkapten av
2. graden), vilken förordnas såsom kår (flottilj-) chef, måtte få åtnjuta lön
i högsta löneklassen av lönegrad Oa 4, även om han i övrigt icke är berättigad
därtill. Slutligen har i de likalydande motionerna 1:320 och 11:475
hemställts, att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar måtte hänföras till
lönegraden Ob 1. Otvivelaktigt synes vara, att det tjänsteansvar i såväl rent
militärt som ekonomiskt hänseende, som åvilar kårcheferna, i en del fall
närmar sig en regementschefs. Frågan örn en ändring av kårchefernas
löneställning är emellertid förenad med vissa organisatoriska spörsmål. Även
örn utskottet icke anser sig kunna tillstyrka motionerna, har likväl utskottet
efter övervägande kommit till den uppfattningen, att vissa skäl tala för att en
översyn av ifrågavarande beställningshavarcs lönegradsplacering bör komma
till stånd. Utskottet vill därför förorda framställning till Kungl. Majit i ämnet.
Beträffande i övrigt den föreslagna löneplanen Oa bar i motionen 1:317
yrkats, att 11 löneklassen skall utgöra begynnelselöneklass i lönegraden Oa
54
Statsutskottets utlåtande Nr 230-
4, men att sneddningsregeln likväl skall tillämpas vid övergång från lönegraden
Oa 3 till lönegraden Oa 4. Yrkandet innebär sålunda, att 10 löneklassen
skall utgå ur lönegrad Oa 4. Då införandet av en ny löneklass för
majorer (kommendörkaptener av 2. graden) synes utskottet utgöra ett led i
en konsekvent genomförd utbyggnad av officerslöneskalan och då därjämte
sneddningsregeln i motsats till vad nu är fallet skall tillämpas jämväl vid
övergång från kaptens- till majorsbeställning, saknas enligt utskottets mening
skäl för bifall till motionen i denna del. Det i motionen I: 317 framställda
yrkandet, att en högre löneställning må kunna beredas major och
kommendörkapten av 2. graden under viss särskild tjänstgöring, anser sig
utskottet böra av principiella skäl avstyrka.
Beträffande det militära arvodesväsendet har departementschefen i likhet
med lönekommittén och flertalet av de hörda myndigheterna ansett,
att en rationalisering bör komma till stånd i syfte att skapa ökad överskådlighet
inom det militära löneväsendet. Utskottet vill understryka vad departementschefen
härutinnan anfört och förväntar att den av departementschefen
i utsikt ställda utredningen i ämnet kommer till stånd. De förslag
till smärre ändringar beträffande arvodesväsendet, som av departementschefen
förordats redan i förevarande sammanhang och som bland annat
åsyfta en avveckling av ett mindre antal till militära beställningshavare utgående
arvoden mot det att i stället i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet
uppföras särskilda beställningar, synas utskottet vara av beskaffenhet
att kunna godtagas.
I sammanhang med sin granskning av propositionen i nu förevarande delar
har utskottet behandlat de två likalydande motionerna I: 318 och II: 476,
vari yrkats, att samtliga de till placering i lönegrad Oa 6 föreslagna cheferna
för de militära undervisningsanstalterna liksom även den till lönegrad
Oa 5 hänförda chefen för sjökrigsskolan måtte uppflyttas till lönegrad
Ob 1. Utskottet anser sig icke utan närmare utredning kunna taga
ställning till detta förslag. Det synes emellertid utskottet lämpligt, att i samband
med den av utskottet i det föregående förordade översynen över kårchefernas
lönegradsplacering jämväl de militära skolchefernas löneställning
tages under ytterligare omprövning. Särskilt torde böra övervägas, huruvida
icke skäl föreligga för samma lönegradsplacering av chefen för sjökrigsskolan
som för övriga skolchefer.
I statsrådsprotokollet föreslås bland annat, att riksdagen skall godkänna
det av departementschefen förordade förslaget till militärt avlöningsreglemente.
Utskottet, som i det föregående behandlat de i 5 § av reglementsförslaget
intagna löneplanerna, övergår nu till att beröra vissa bestämmelser
i författningsförslaget i övrigt.
Enligt den föreslagna lydelsen av 1 § 1 mom. första stycket skall militära
avlöningsreglementet äga tillämpning dels å ordinarie officers- och underofficersbeställningar
å aktiv stat, dels å de ordinarie beställningar i övrigt
vid försvarsväsendet, vilka bestämmas genom beslut av Kungl. Majit och
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
55
riksdagen, dels ock å extra ordinarie fänrikar. I fråga om andra beställningar
än officers- och underofficersbeställningar avser förslaget, att militära
avlöningsreglementet skulle — med vissa angivna undantag — göras tilllämpligt
å de ordinarie civilmilitära och civila beställningar, för vilka 1927
års officersavlöningsreglemente nu gäller. I en vid reglementet fogad tjänsteförteckning,
vilken jämlikt förslaget i momentets andra stycke skall fastställas
av Kungl. Maj:t, skulle upptagas de beställningar, vilkas avlöningsförhållanden
avses skola regleras genom reglementet. Den formella avfattningen
av tjänsteförteckningen skulle sålunda icke behöva av Kungl. Maj:t
underställas riksdagens prövning. Utskottet finner denna av Kungl. Majit
föreslagna ordning — vilken ordning redan beslutats beträffande tjänsteförteckningen
till civila avlöningsreglementet — lämplig och får fördenskull
förorda densamma.
I propositionen nr 279 har Kungl. Majit föreslagit införande i civila avlöningsreglementet
av ett stadgande, enligt vilket befattning, som i nämnda
reglemente avses, kan innehavas endast av den, som uppnått 21 års ålder.
Även om införandet av en motsvarande bestämmelse i militära avlöningsreglementet
icke torde få samma praktiska betydelse, har dock utskottet, som
numera tagit ställning till förenämnda proposition och därvid förordat bifall
till densamma, ansett sig böra komplettera författningstexten under reglementsförslagets
1 § med ett nytt moment, 4 morn., med nyss angivna innehåll.
I nyssnämnda proposition har ock föreslagits en omformulering av civila
avlöningsreglementets 4 §, innefattande bestämmelser rörande förening av
tjänster m. m. Åtgärden i fråga är huvudsakligen av formell natur och avser
närmast att åstadkomma ett förtydligande av vad som i detta hänseende
redan tillämpas. Med hänsyn till att föreskrifterna rörande tjänsters förening,
såsom hittills varit fallet, böra vara likalydande i de olika avlöningsreglementena,
har den nya lydelsen införts även i reglementsförslaget för
den militära personalen.
I 7 § av reglementsförslaget återfinnas de grundläggande, för militära samt
civilmilitära och civila beställningshavare gemensamma föreskrifterna rörande
löneklassplacering vid tillträdande av beställning och om uppflyttning
i högre löneklass i beställningen. I motionerna I: 299 och II: 452 har hemställts
om införande i förevarande paragrafs 2 mom. av ett tillägg, enligt
vilket beställningshavare, som tillhört 5 löneklassen av löneplanen UO under
fem år och på grund av rådande befordringsförhållanden icke kunnat vinna
befordran till högre beställning, det oaktat skall uppflyttas till 6 löneklassen.
Frånsett att ett dylikt avsteg från de normala löneklassplaceringsbestämmelserna
måste framstå såsom betänkligt, anser utskottet, att det syfte motionärerna
med sitt förslag velat vinna i väsentlig mån skulle ernås, därest
en justering av underofficerarnas löneskala kommer till stånd. De ifrågavarande
motionerna torde därför icke böra föranleda någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.
I fråga örn 14 §, innefattande bestämmelser örn löneklassplacering för beställningshavare
tillhörande löneplan Ca, har i motionerna I: 322 och II: 473
56
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
yrkats, att i paragrafens 2 mom. måtte införas särskilda lönetursregler för
tyghantverkare av 2. klassen och fortmaskinister, som tillträda sina befattningar
från förut innehavd anställning såsom fast anställt manskap i yrkestjänst
och som tygarbetare inom försvarsväsendet. Därjämte har föreslagits,
att bestämmelsen i 2 mom. måtte från tidpunkten för reglementets ikraftträdande
givas retroaktiv tillämpning på då i tjänst varande beställningshavare.
Ett bifall till motionerna i fråga skulle egentligen innebära fortsatt tillgodoräkningsrätt
beträffande beställningshavare, som vinna befordran från kollektivavtalsreglerad
anställning. Med hänsyn härtill och då ett tillmötesgående
av motionärernas hemställan icke lärer undgå att medföra konsekvenser i
fråga om lönetursberäkning för civila tjänstemän, som tidigare innehaft
arbetaranställning, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka motionerna. Utskottet
vill emellertid här erinra om att enligt de nya reglementsbestämmelserna
en högre löneställning under vissa villkor kan beredas beställningshavare,
som under längre tid innehaft statsanställning.
Beträffande 12 § civila avlöningsreglementet har i propositionen nr 279
föreslagits en omformulering av författningstexten i syfte att klargöra, att
under tjänstledighet förekommande löneavdrag skola verkställas å själva
lönen före beräknandet av rörligt tillägg. Ett motsvarande förtydligande av
författningstexten har av utskottet vidtagits i 17 § av föreliggande reglementsförslag.
Ytterligare har utskottet i 18 § 2 mom. av reglementsförslaget — i anslutning
till en i propositionen nr 279 föreslagen komplettering av motsvarande
paragraf i civila avlöningsreglementet — infört ett stadgande om rätt för
tjänsteman att under honom beviljad tjänstledighet för genomgående av för
konstituerad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning
eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan
kurs eller övning åtnjuta lön med B-avdrag.
Sedan riksdagen numera fattat beslut rörande ändrad lydelse av 35 §
civila avlöningsreglementet, innehållande bestämmelser om ersättning till
tjänstemän för kostnader för sjukhusvård, har utskottet vidtagit motsvarande
ändringar i 40 § av det nu föreliggande reglementsförslaget.
Innan utskottet lämnar de i reglementsförslaget föreslagna avlöningsbestämmelserna,
torde utskottet böra beröra det yrkande, som framförts i de
likalydande motionerna I: 321 och II: 474. I nämnda motioner har hemställts,
att officer och underofficer, som tillhör kustartilleriet eller för marinen
gemensam personalkår och som har Fårösund till ordinarie förläggningsort,
må komma i åtnjutande av särskilt avlöningstillägg med belopp motsvarande
det sjötillägg, som utgår enligt kolumn 3 i den i 26 § intagna tabellen.
Därjämte har yrkats, att ifrågavarande beställningshavare vid kustartilleriet
under tjänstgöring å fartyg eller båt måtte därutöver komma i
åtnjutande av sjötillägg enligt vissa närmare angivna grunder. I anledning
härav får utskottet framhålla, att frågan om särskild ersättning till kustartilleriets
personal i Fårösund var föremål för 1938 års riksdags prövning,
därvid riksdagen efter därom av Kungl. Maj:t framlagt förslag medgav,
att nämnda personal finge i lönehänseende anses vara placerad å Dort.
Utskottet anser sig därför icke böra tillstyrka motionerna.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
57
Vad i propositionen anförts angående ordnandet av avlöningsförhållandena
för den i samband med genomförandet av 1925 års försvarsordning på
övergångsstat uppförda personalen samt angående reglerandet av beställningshavamas
på aktiv stat övergång till det nya reglementet föranleder
ingen erinran från utskottets sida. Det i motionerna I: 319 och II: 458 framförda
förslaget om gynnsammare löneförmåner för den på övergångsstat
tvångsvis uppförda personalen anser utskottet icke böra vinna riksdagens
bifall.
Det motionsvis framställda yrkandet (I: 317) om rätt till särskild lönetursberäkning
för kapten eller ryttmästare, som är eller varit anställd i generalstabskåren,
finner sig utskottet på de skäl, som av kommittén i detta
hänseende anförts för borttagande av ifrågavarande rätt, icke kunna tillstyrka.
Kungl. Maj :ts förevarande proposition i de delar, som i det föregående icke
särskilt berörts, föranleder icke några särskilda uttalanden från utskottets
sida.
De smärre formella jämkningar i reglementstexten, som må kunna visa
sig erforderliga, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må
1. godkänna 1 § av Kungl. Maj:ts förslag till militärt avlöningsreglemente,
innefattande bestämmelser om reglementets
tillämpningsområde m. m., dock med den av utskottet
föreslagna kompletteringen;
2. med avslag å såväl motionerna I: 323 och II: 471 som
motionerna I: 317 och II: 472, sistnämnda två motioner i vad
de avse löneplaner för ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet,
godkänna reglementsförslagets 5 §, innefattande
nämnda löneplaner;
3. med avslag å såväl motionerna I: 299 och II: 452 som
motionen I: 317 i här behandlade del godkänna reglementsförslagets
7 §, innefattande bestämmelser om placering i löneklass;
4.
med avslag å motionerna I: 322 och II: 473 godkänna
reglementsförslagets 14 §, innefattande bestämmelser om löneklassplacering
vid övergång från vissa befattningar m. m.;
5. med avslag å motionerna I: 321 och II: 474 godkänna
reglementsförslagets 26 §, innefattande bestämmelser örn sjötillägg
m. m.;
6. godkänna reglementsförslaget i övrigt med de ändringar,
som av utskottet föreslagits (se bilaga A vid utlåtandet);
7. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de smärre redaktionella
jämkningar i reglementsförslaget, som kunna befinnas
erforderliga;
58
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
B. att riksdagen må
1. besluta, att nämnda reglemente skall äga tillämpning
å officers- och underofficersbeställningar å aktiv stat samt å
de beställningar i övrigt, för vilka avlöningsreglementet den
20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid
försvarsväsendet är gällande; dock med undantag för bataljonsläkare
vid fältläkarkåren samt marinläkare av 2. graden;
2. bemyndiga Kungl. Maj:t att med iakttagande av de
huvudgrunder, som av föredragande departementschefen förordats,
utfärda erforderliga bestämmelser om övergången
till militära avlöningsreglementet;
3. besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa
i militära avlöningsreglementet angivna befattningshavare
enligt av departementschefen förordade grunder;
C. att riksdagen i anledning av motionerna 1:318 och
II: 476, II: 443 samt I: 320 och II: 475 må i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande
frågan örn lönegradsplaceringen för skol- och kårchefer;
D.
att motionerna I: 319 och II: 458 beträffande reglementets
tillämpning å tvångsvis på övergångsstat uppförd personal
icke må av riksdagen bifallas;
E. att motionen 11:472, i vad den avser representationsbidrag,
icke må av riksdagen bifallas;
F. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Majit ville i samband med pågående utredning
rörande avlöningsförhållandena för det fast anställda manskapet
taga under omprövning, i vad mån en jämkning kan
befinnas erforderlig i löneplanen för underofficerare.
Stockholm den 26 maj 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Oscar Olsson,
Nilsson i Landeryd, Bergström, Gustafsson i Benestad, Pauli, Ström i Lidköping, Lindström,
Bäcklund, Bergman och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,
Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Ward, Weijne, Andersson i Södergård, Andersson
i Malmö, Bergvall och Hansson i Rubbestad.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
59
Reservationer:
1) av herrar J. B. Johansson, Nilsson i Landeryd, Lindström, Bäcklund,
Domö, Magnusson i Skövde, Törnkvist, Ward och Bergvall, som ansett, att
utskottets yttrande och förslag i här nedan angivna delar bort hava följande
lydelse:
»Det i föreliggande (sid. 50)---ekiperingsbidrag.
Utskottet vill först erinra, hurusom vid 1921 års riksdag en nyordning
av avlöningsförhållandena kom till stånd icke blott inom den militära förvaltningen
utan även inom den civila statsförvaltningen, i det att nya löneregleringar
då beslötos för flertalet ämbetsverk inom den allmänna civilförvaltningen.
Då utskottet gått att bedöma det föreliggande löneförslaget, har utskottet
icke kunnat förbise, att åtskilliga omständigheter äro förtjänta att beaktas
vid bestämmande av nya lönebelopp för de militära beställningshavarna.
Särskilt komma härvid i betraktande det militära utbildningsarbetets intensifiering
under nuvarande förhållanden samt den tekniska utvecklingen av
försvarsmaterielen, vilka omständigheter ställa ökade krav på personalen.
Även vissa andra förhållanden komma härvid i betraktande, bland annat
de olägenheter för beställningshavarna, som kunna vara förenade med den
för militärer i vissa grader stadgade tidiga pensionsåldern. Uppmärksammas
må även, att i fråga om de i civila avlöningsreglementet inordnade befattningarnas
placering en större rörlighet lönegraderna emellan förefinnes
än som är möjligt beträffande de militära beställningarna.
Vid fastställandet av löneplanerna möter det enligt utskottets uppfattning
givetvis åtskilliga svårigheter att kunna fullt exakt avväga den rent militära
personalens löneställning. En jämförelse med de civila befattningshavare,
för vilka lönereglering vid föregående års riksdag genomförts, kan givetvis
ske från mycket olika utgångspunkter och därför även giva ganska skilda
resultat. Den olikhet, som förefinnes mellan lönekommitténs förslag och de
löneplaner, som framlagts av försvarsväsendets lönenämnd, är i och för sig,
såsom förut omnämnts, icke alltför betydande, och den årliga merkostnad,
som ett genomförande av lönenämndens yrkande skulle föranleda, kommer
för statsverket att stanna vid omkring 500,000 kronor. Man lärer alltså icke
kunna anse att skillnaden mellan de två föreliggande förslagen är av större
räckvidd och följaktligen ej heller utav mera avgörande betydelse. Att märka
är också, att särskilt de senaste årens mycket omfattande utveckling medfört
en nära nog fullständig omgestaltning inom vårt försvar, varvid betydligt
ökade krav samtidigt ställts på dess personal. Utskottet anser sistnämnda
omständighet vara av betydelse vid bedömandet av den militära personalens
allmänna löneställning.
Dessa skäl tala för att nu giva den miltära personalen den löneställning,
som ett bifall till lönenämndens förslag skulle innebära. Det bör även i detta
sammanhang uppmärksammas, att företrädarna för den militära personalen
ansett sig vara tillfreds härmed.
60
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Utskottet kan heller icke här helt bortse från de olägenheter, som kunna
bliva en följd av att manskapet vid försvarsväsendet nu icke kunnat få sin
löneställning under omprövning och att alltså förutsättningar i åtskilliga
hänseenden saknas för att såsom önskligt varit kunna i detta sammanhang
bedöma den löneställning, som bör tillkomma manskapet, ett spörsmål, vilket
— såsom departementschefen även uppmärksammat — berör löneplanerna
för den lägst ställda, mera fast anställda militära personalen. Givetvis
måste ett ståndpunktstagande i enlighet med lönenämndens förslag i någon
mån underlätta genomförandet av den förbättrade löneställning för
manskapspersonalen, som ställts i utsikt och inom kort torde komma till
stånd.
Utskottet har sålunda, med beaktande av den militära personalens ställning
och under nu rådande förhållanden ökade arbetsuppgifter, ansett sig
böra tillstyrka de motioner, I: 323 och II: 471, som väckts rörande fastställandet
av löneplanernas allmänna grunder efter de linjer, som föreslagits
av försvarsväsendets lönenämnd.
I nämndens förslag till löneplaner har utskottet vidtagit vissa av lönetekniska
skäl föranledda smärre justeringar i avsikt att erhålla en bättre anpassning
efter ortstilläggen i löneplanen A av civila avlöningsreglementet.
Utskottet har också i anslutning härtill låtit utarbeta nya personalstater efter
nu angivna förutsättningar och kommer i samband med avgivande av
förslag till vederbörliga avlöningsanslag under fjärde huvudtiteln att taga
hänsyn till de jämkningar i Kungl. Maj:ts förslag, som påkallas av detta
ställningstagande i lönefrågan.
I avseende å (sid. 54)---att vidtaga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må
2. med bifall till motionerna 1:323 och 11:471 ävensom
med avslag å motionerna I: 317 och II: 472, i vad sistnämnda
två motioner avse löneplanerna, godkänna reglementsförslagets
5 §, innefattande löneplaner, med den ändring
i avseende å löneplanerna Oa och UO, som framgår av
bilaga B;
B. att riksdagen må
1. — 3.---
C. ---
D. ---
2) av herrar Bäcklund och Törnkvist i fråga örn utskottets hemställan under
punkt A. 4 (motioner om löneklassplacering vid övergång från vissa befattningar).
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
61
Bil. A.
Förslag
till
avlöningsreglemente för beställningshavare
vid försvarsväsendet (m ilitära avlöning s
reglementet).
1 avd. Allmänna bestämmelser.
1 §•
1 morn. Detta reglemente äger tillämpning dels å ordinarie officers- och Reglementets
underofficersbeställningar å aktiv stat, dels å de ordinarie beställningar i öv
rigt
vid försvarsväsendet, vilka bestämmas genom beslut av Kungl. Maj :t och
riksdagen, dels ock å extra ordinarie fänriksbeställningar.
De beställningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en
av Kungl. Majit fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning.
Angående avlöning för personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring
stadgas i krigsavlöningsreglementet.
2 mom. Antalet ordinarie beställningar bestämmes genom vederbörliga
av Kungl. Majit och riksdagen fastställda stater eller personalförteckningar.
Antalet extra ordinarie fänriksbeställningar bestämmes av Kungl. Majit.
3 mom. Ordinarie beställning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes,
i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial
eller genom förordnande på viss tid eller tills vidare.
Tillsättning genom konstitutorial innebär, att beställningshavare kan i
administrativ väg avsättas från sin beställning på grund av fel eller försummelse
i tjänsten.
Extra ordinarie fänrik antages av vederbörande försvarsgrenschef medelst
skriftligt antagningsbevis.
Entledigande av extra ordinarie fänrik av annan anledning än fel eller försummelse
i tjänsten sker genom beslut av försvarsgrenschefen efter skriftlig
uppsägning senast tre månader före anställningens upphörande.
k mom. Ordinarie beställning, som i detta reglemente avses, kan innehavas
endast av den, som uppnått 21 års ålder.
2 §■
l mom. Beställningshavare äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter Avlöning,
och under de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbe
-
62 Statsutskottets utlåtande Nr 230-
stämmelser, som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl.
Maj :t.
Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg
och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.
Enligt föreskrift i vederbörliga stater utgår i vissa beställningar, vilka tillsättas
medelst förordnande tills vidare, i stället för lön arvode till samma
belopp som eljest med dylik beställning förenad lön; och skall beträffande
sådant arvode vad i detta reglemente stadgas angående lön äga motsvarande
tillämpning.
2 mom. Är beställningshavare berättigad att av statsmedel uppbär^
tjänstepension eller årligt understöd, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om
och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant
avdrag ej må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser
angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och
civilmilitär personal.
3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och
med den dag beställningen enligt utnämningshandling eller antagningsbevis
tillträdes till och med den dag beställningen frånträdes.
Angående beställningshavares skyldighet att å avlöningen vidkännas pensionsavdrag
samt angående skyldighet för ordinarie beställningshavare att
avgå från beställningen stadgas i gällande bestämmelser om tjänste- och
familjepension.
4 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande
särskild ersättning utbetalning i annan ordning är stadgad eller eljest
finnes lämpligen böra ske.
3 §■
Tjänst- 1 morn. Beställningshavare är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter,
ekrifterfför- som meddelas 1 de för krigsmakten gällande reglementen, instruktioner eller
flyttnings- andra dylika författningar. Han är ock pliktig underkasta sig den vidsträck9km.
dlmhet tare eller andrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av försvarsväsendet eller eljest kan varda stadgad.
2 mom. Beställningshavare är vidare pliktig underkasta sig den förflyttning
till annan förläggningsort eller till annan beställning eller befattning vid
försvarsväsendet, vilken må beslutas antingen av Kungl. Maj:t eller ock av
vederbörlig myndighet med stöd av myndigheten i reglemente, instruktion
eller annan dylik författning tillagd befogenhet.
4 §•
Förening av 1 morn. Med beställning, som i detta reglemente avses, må förenas ordinarie
statlig beställning eller befattning, vilken tillsättes genom förordnande
tillsvidare och med vilken pensionsrätt icke är förenad, ävensom extra ordinarie
statlig befattning inom högre lönegrad, dock under förutsättning att
beställningshavaren frånträder utövandet av förutnämnda beställning.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
63
1 övrigt må beställning, som avses i reglementet, icke förenas med ordinarie
eller extra ordinarie beställning eller befattning i statens tjänst, ej heller
med jämförlig kommunal befattning, så framt ej Kungl. Majit och riksdagen
för visst fall annorlunda beslutit.
Beträffande kommunal läkar- eller veterinärtjänst skall dock gälla vad i
2 mom. stadgas.
2 mom. Utan tillstånd av Kungl. Majit eller, vad angår innehavare av
beställning, som tillsättes av annan myndighet än Kungl. Majit, av den myndigheten
må beställningshavare ej heller åtaga sig:
kommunal läkar- eller veterinärtjänst;
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening
eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel,
transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars
verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;
befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som
nyss sagts; eller
annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag.
Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas
icke inverka hinderligt för tjänstutövningen i beställningen och bör, där så
lämpligen kan ske, avse viss tid.
Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Majit eller den myndighet,
som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning,
varom i detta moment är fråga.
3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles,
att beställningshavare tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall
han göra framställning om ledighet i erforderlig omfattning.
4 morn. I fråga örn förbud för innehavare av viss beställning eller befattning
att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som lämpligen icke bör
förenas med tjänstutövningen, äger Kungl. Majit utfärda erforderliga föreskrifter.
64
Statsutskottets utlåtande Nr 230
2 avd. Ordinarie beställningshavare.
1 kap. Löneplaner och löneklassplacering.
5 §•
Löneplaner:
Löneplan Oa.
(Officerare i allmänhet.)
Lönegrad |
Löne- |
O |
r t |
s g r |
u p |
P |
|||||
nr |
omfattar löneklas- |
klass nr |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
serna nr |
Å r s 1 ii |
n, k |
o n o |
r |
|||||||
i |
1-3 |
i |
2,868 |
2,988 |
3,108 |
3,228 |
3,348 |
3,468 |
3,588 |
3,708 |
3,828 |
2 |
3,318 |
3,456 |
3,594 |
3,732 |
3,870 |
4,008 |
4,146 |
4,284 |
4,422 |
||
2 |
3-7 |
3 |
3,768 |
3,924 |
4,080 |
4,236 |
4,392 |
4,548 |
4,704 |
4,860 |
5,016 |
4 |
4,266 |
4,434 |
4,602 |
4,770 |
4,938 |
5,106 |
5,274 |
5,442 |
5,610 |
||
5 |
4,764 |
4,944 |
5,124 |
5,304 |
5,484 |
5,664 |
5,844 |
6,024 |
6,204 |
||
6 |
5,286 |
5,484 |
5,682 |
5,880 |
6,078 |
6,276 |
6,474 |
6,672 |
6,870 |
||
3 |
7-10 |
7 |
5,868 |
6,084 |
6,300 |
6,516 |
6,732 |
6,948 |
7,164 |
7,380 |
7,596 |
8 |
6,588 |
6,813 |
7,038 |
7,263 |
7,488 |
7,713 |
7,938 |
8,163 |
8,388 |
||
9 |
7,380 |
7,605 |
7,830 |
8,055 |
8,280 |
8,505 |
8,730 |
8,955 |
9,180 |
||
4 |
10-12 |
10 |
8,175 |
8,400 |
8,625 |
8,850 |
9,075 |
9,300 |
9,525 |
9,750 |
9,975 |
11 |
8,910 |
9,135 |
9,360 |
9,585 |
9,810 |
10,035 |
10,260 |
10,485 |
10,710 |
||
5 |
12-14 |
12 |
9,645 |
9,870 |
10,095 |
10,320 |
10,545 |
10,770 |
10,995 |
11,220 |
11,445 |
13 |
10,125 |
10,350 |
10,575 |
10,800 |
11,025 |
11,250 |
11,475 |
11,700 |
11,925 |
||
14 |
10,605 |
10,830 |
11,055 |
11,280 |
11,505 |
11,730 |
11,955 |
12,180 |
12,405 |
||
6 |
15 |
15 |
12,210 |
12,435 |
12,660 |
12,885 |
13,110 |
13,335 |
13,560 |
13,785 |
14,010 |
Löneplan Ob.
(Officerare i vissa chefsbeställningar.)
Lönegrad |
Årslön kronor |
Lönegrad |
Årslön kronor |
Lönegrad |
Årslön kronor |
Lönegrad |
Årslön kronor |
1 |
15,000 |
2 |
16,000 |
3 |
18,000 |
4 |
22,000 |
Statsutskottets utlåtande Nr 230. 65
Löneplan UO.
(Underofficerare.)
Lönegrad |
Löne- |
0 |
r t |
s g r |
u p |
P |
|||||
nr |
omfattar |
klass nr |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
|
serna nr |
Årslön, krono |
r |
|||||||||
i |
1-5 |
i |
2,838 |
2,958 |
3,078 |
3,198 |
3,318 |
3,438 |
3,558 |
3,678 |
3,798 |
2 |
3,084 |
3,210 |
3,336 |
3,462 |
3,588 |
3,714 |
3,840 |
3,966 |
4,092 |
||
2 |
3-7 |
3 |
3,330 |
3,468 |
3,606 |
3,744 |
3,882 |
4,020 |
4,158 |
4,296 |
4,434 |
4 |
3,606 |
3,756 |
3,906 |
4,056 |
4,206 |
4,356 |
4,506 |
4,656 |
4,806 |
||
3 |
5-9 |
5 |
3,936 |
4,098 |
4,260 |
4,422 |
4,584 |
4,746 |
4,908 |
5,070 |
5,232 |
6 |
4,278 |
4,446 |
4,614 |
4,782 |
4,950 |
5,118 |
5,286 |
5,454 |
5,622 |
||
7 |
4,608 |
4,785 |
4,962 |
5,139 |
5,316 |
5,493 |
5,670 |
5,847 |
6,024 |
||
8 |
4,938 |
5,124 |
5,310 |
5,496 |
5,682 |
5,868 |
6,054 |
6,240 |
6,426 |
||
9 |
5,268 |
5,466 |
5,664 |
5,862 |
6,060 |
6,258 |
6,456 |
6,654 |
6,852 |
Löneplan Ca.
(Civilmilitära och civila beställningshavare i allmänhet.)
Lönegrad |
Löne- |
O |
r t |
s g r |
n p |
P |
|||||
nr |
omfattar |
klass nr |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
serna nr |
i |
l r s 1 o |
n, krono |
r |
|||||||
i |
1—5 |
i |
1,938 |
2,016 |
2,094 |
2,172 |
2,250 |
2,328 |
2,406 |
2,484 |
2,562 |
2 |
2-6 |
2 |
2,070 |
2,154 |
2,238 |
2,322 |
2,406 |
2,490 |
2,574 |
2,658 |
2,742 |
3 |
3-7 |
3 |
2,202 |
2,292 |
2,382 |
2,472 |
2,562 |
2,652 |
2,742 |
2,832 |
2,922 |
4 |
4-8 |
4 |
2,334 |
2,430 |
2,526 |
2,622 |
2,718 |
2,814 |
2,910 |
3,006 |
3,102 |
5 |
5-9 |
5 |
2,466 |
2,568 |
2,670 |
2,772 |
2,874 |
2,976 |
3,078 |
3,180 |
3,282 |
6 |
6-10 |
6 |
2,601 |
2,709 |
2,817 |
2,925 |
3,033 |
3,141 |
3,249 |
3,357 |
3,465 |
7 |
7-11 |
7 |
2,739 |
2,853 |
2,967 |
3,081 |
3,195 |
3,309 |
3,423 |
3,537 |
3,651 |
8 |
8-12 |
8 |
2,877 |
2,997 |
3,] 17 |
3,237 |
3,357 |
3,477 |
3,597 |
3,717 |
3,837 |
9 |
9-13 |
9 |
3,015 |
3,141 |
3,267 |
3,393 |
3,519 |
3,645 |
3,771 |
3,897 |
4,023 |
10 |
10-14 |
10 |
3,153 |
3,285 |
3,417 |
3,549 |
3,681 |
3,813 |
3,945 |
4,077 |
4,209 |
11 |
11—15 |
11 |
3,291 |
3,429 |
3,567 |
3,705 |
3,843 |
3,981 |
4,119 |
4,257 |
4,395 |
12 |
12—16 |
12 |
3,438 |
3,582 |
3,726 |
3,870 |
4,014 |
4,158 |
4,302 |
4,446 |
4,590 |
13 |
13—17 |
13 |
3,630 |
3,780 |
3,930 |
4,080 |
4,230 |
4,380 |
4,530 |
4,680 |
4,830 |
14 |
14—18 |
14 |
3,822 |
3,978 |
4,134 |
4,290 |
4,446 |
4,602 |
4,758 |
4,914 |
5,070 |
15 |
15-19 |
15 |
4,050 |
4,212 |
4,374 |
4,536 |
4,698 |
4,860 |
5,022 |
5,184 |
5,346 |
16 |
16-20 |
16 |
4,278 |
4,446 |
4,614 |
4,782 |
4,950 |
5,118 |
5,286 |
5,454 |
5,622 |
17 |
17—21 |
17 |
4,596 |
4,773 |
4,950 |
5,127 |
5,304 |
5,481 |
5,658 |
5,835 |
6,012 |
Bihang till riksdagens protokoll 1039. G sami Nr 230. 5
66
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Lönegrader
och löneklasser.
LönepJan Ca (forts.).
Lönegrad |
Löne- |
Ort |
s g r |
u p |
P |
||||||
nr |
omfattar löneklas- |
klass nr |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
serna nr |
Å r s 1 |
□ n, k |
rönö |
r |
|||||||
18 |
18—22 |
18 |
4,926 |
5,112 |
5,298 |
5,484 |
5,670 |
5,856 |
6,042 |
6,228 |
6,414 |
19 |
19—23 |
19 |
5,256 |
5,451 |
5,646 |
5,841 |
6,036 |
6,231 |
6,426 |
6,621 |
6,816 |
20 |
20—23 |
20 |
5,586 |
5,793 |
6,000 |
6,207 |
6,414 |
6,621 |
6,828 |
7,035 |
7,242 |
21 |
21—24 |
21 |
5,916 |
6,135 |
6,354 |
6,573 |
6,792 |
7,011 |
7,230 |
7,449 |
7,668 |
22 |
22—25 |
22 |
6,300 |
6,525 |
6,750 |
6,975 |
7,200 |
7,425 |
7,650 |
7,875 |
8,100 |
23 |
23—26 |
23 |
6,750 |
6,975 |
7,200 |
7,425 |
7,650 |
7,875 |
8,100 |
8,325 |
8,550 |
24 |
24-27 |
24 |
7,230 |
7,455 |
7,680 |
7,905 |
8,130 |
8,355 |
8,580 |
8,805 |
9,030 |
25 |
25—28 |
25 |
7,725 |
7,950 |
8,175 |
8,400 |
8,625 |
8,850 |
9,075 |
9,300 |
9,525 |
26 |
26—29 |
26 |
8,220 |
8,445 |
8,670 |
8,895 |
9,120 |
9,345 |
9,570 |
9,795 |
10,020 |
27 |
27—30 |
27 |
8,715 |
8,940 |
9,165 |
9,390 |
9,615 |
9,840 |
10,065 |
10,290 |
10,515 |
28 |
28-31 |
28 |
9,210 |
9,435 |
9,660 |
9,885 |
10,110 |
10,335 |
10,560 |
10,785 |
11,010 |
29 |
29-32 |
29 |
9,705 |
9,930 |
10,155 |
10,380 |
10,605 |
10,830 |
11,055 |
11,280 |
11,505 |
30 |
30-33 |
30 |
10,200 |
10,425 |
10,650 |
10,875 |
11,100 |
11,325 |
11,550 |
11,775 |
12,000 |
31 |
10,695 |
10,920 |
11,145 |
11,370 |
11,595 |
11,820 |
12,045 |
12,270 |
12,495 |
||
32 |
11,190 |
11,415 |
11,640 |
11,865 |
12,090 |
12,315 |
12,540 |
12,765 |
12,990 |
||
33 |
11,700 |
11,925 |
12,150 |
12,375 |
12,600 |
12,825 |
13,050 |
13,275 |
13,500 |
Löneplan Cb.
(Civilmilitär personal i vissa chefsbeställningar.)
Lönegrad och |
Årslön |
Lönegrad och |
Årslön |
Lönegrad och |
Årslön |
löneklass nr |
kronor |
löneklass nr |
kronor |
löneklass nr |
kronor |
1 |
14,000 |
2 |
17,000 |
3 |
18,000 |
6 §•
Den lönegrad, till vilken varje särskild beställning är att hänföra, angives
i tjänsteförteckningen.
För beställningshavare med lön enligt lönegrad, upptagande mera än en
löneklass, fastställes den löneklass, enligt vilken lönen skall utgå, i enlighet
med föreskrifterna i 7—9 samt 12—15 §§. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet
i förekommande fall efter den ort sgrupp, till vilken beställningshavarens
förläggningsort blivit hänförd.
Fördelningen av förläggningsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av
Kungl. Majit med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
67
Gemensamma bestämmelser örn Iöneklassplacering m. m.
7 §•
1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie beställning inom lönegrad, som
upptager mer än en löneklass, erhåller beställningshavare lön enligt den för
lönegraden fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8, 9 eller
11—15 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan.
2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
beställningshavaren till närmast högre löneklass samt efter ytterligare
tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta
löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna
i 3 mom. bär nedan eller i 8, 9 eller 11—15 §§.
3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade
tiden i den lägre löneklassen tilländagått.
I övrigt gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre
löneklass,
a) att beställningshavaren under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande
annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas
jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 18 § 1—3 mom. eller
i 19 §;
b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund
av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid beställningshavaren tillhört
den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången
förseelse, för vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, må tagas
endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess
helhet; samt
c) att beställningshavaren icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern.
Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,
utan att beställningshavaren erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant
beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens
utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda lid givit
anledning till förnyat uppskov därmed.
4 moni. Har beställningshavare, med tillämpning av föreskrifterna i 3
mom. andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad
till högre löneklass, må sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses
böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än
högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.
8 §•
1 mom. Beställningshavare, som befordras till beställning inom högre lönegrad
av samma löneplan, skall placeras lägst i löneklassen närmast över
den, som han i den lägre beställningen senast tillhörde. Dessutom skall för
Begynnelselön
och löneklassuppflyttning.
Löneklassplacering
vid
befordran
inom samma
löneplan.
68
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre beställningen
tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder beställningshavaren
i den lägre beställningen tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast
under den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet
i 7 § 1 mom. skall hänföras.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn
den, vilken vinner befordran till ordinarie beställning från förordnande med
vikariatslön, varom förmäles i 25 § 4 mom. Beställningshavare, som från
förordnande med vikariatslön befordras till beställning inom samma lönegrad
som den, vilken han under förordnandet tillhört, må dock icke placeras i
högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den
ordinarie beställningen vid tidpunkten för tillträdandet av förordnandet.
9 §.
Löneklass- Beställningshavare, som övergår till beställning tillhörande annan under
övergång till ^ § intagen löneplan än den han före övergången tillhört, skall i den nya beannan
löne- ställningen hänföras lägst till den löneklass, för vilken lönen i samma ortsPlan''
grupp närmast överstiger den lön han i den tidigare beställningen ägt uppbära;
dock att lönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för
den nya beställningen gällande. Därjämte skall för bestämmande av tidpunkt
för löneklassuppflyttning i den nya beställningen tagas i beräkning
den tid, dock högst tre år, varunder beställningshavaren i den tidigare beställningen
tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen med den lägre
lönen.
10 §.
Avlöning vid 1 morn. Varder beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § förfor^yt^ing
flyttad till annan beställning inom samma lönegrad, skall han bibehållas
vid den löneklassplacering, han vid förflyttningen innehade.
2 mom. Förflyttas beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § utan
eget förvållande till beställning inom lägre lönegrad av samma löneplan, skall
såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner
så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lönegraden.
Har förflyttning till beställning inom lägre lönegrad av samma löneplan
föranletts av beställningshavarens förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt
den lägre lönegraden, dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre
löneklass än den för beställningshavaren före förflyttningen gällande.
3 mom. Varder beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad
till beställning inom lägre lönegrad av annan under 5 § intagen löneplan,
äger Kungl. Majit, i anslutning till de i 2 mom. innefattade grunderna,
besluta om hans placering i löneklass.
Med lägre lönegrad skall härvid förstås lönegrad, för vilken slutlönen i
samma ortsgrupp understiger slutlönen inom den lönegrad, beställningshavaren
före förflyttningen tillhörde.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
69
4 mom. Nedflyttas beställning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar
beställningen, såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga
avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.
Särskilda bestämmelser örn löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande
löneplanerna Oa och UO.
11 §.
Vad i 8 § 1 mom. stadgas i fråga om löneklassplacering vid befordran till
beställning inom högre lönegrad av samma löneplan skall äga motsvarande
tillämpning beträffande den, som vinner befordran till ordinarie beställning,
tillhörande löneplan Oa, från beställning såsom extra ordinarie fänrik.
12 §.
För den, som tillträder underofficersbeställning tillhörande lönegraden
UO 1, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering
i enlighet med föreskrifterna i 7 § 1 morn., vid bestämmande
av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som
om beställningen tillträtts vid nedan angiven tidpunkt, nämligen:
a) i fråga om sergeant vid armén sex år efter avläggandet av furirsexamen;
b) i fråga om musiksergeant vid armén samt musikunderofficer av 2.
graden vid kustartilleriet nio år efter det beställningshavaren vunnit fast anställning
vid krigsmakten, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års ålder;
c) i fråga örn underofficer av 2. graden vid marinen, med undantag av
musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet, två år efter det beställningshavaren
kunnat räkna kompetens för befordran till flaggkorpral; samt
d) i fråga om sergeant vid flygvapnet fem år efter avläggandet av furirsexamen.
Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren
omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställningen
varit i en följd fast anställd vid krigsmakten under den tidrymd, som för
vederbörande beställning angives under a)—d) här ovan.
Fast anställning skall anses hava innehafts i en följd, även örn avbrott
av sammanlagt högst tre månader förekommit mellan olika anställningsperioder;
dock må tid för dylikt avbrott icke inräknas i anställningstiden.
Har i den fasta anställningen förekommit avbrott av längre varaktighet än
nyss nämnts, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida beställningshavaren
må placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna
i 7 § 1 mom. skolat hänföras.
Löneklassplacering
vid
befordran
från beställning
såsom
extra ordinarie
fänrik.
Löneklassplacering
vid
befordran till
lägsta underofficersbeställning.
70
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
13 §.
Lönekiass- 1 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskil
övergång
från omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Maj :t kunna medgiva, att be
reservstat
ställningshavare, som från reservstat eller reserv övergår till beställning inom
ellm.rm.erV n^gon av löneplanerna Oa och UO, placeras i högre lönekiass än den, till
vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras.
Föreligga eljest beträffande den, som tillträder beställning, tillhörande
någon av nyssnämnda löneplaner, med hänsyn till föregången långvarig
statsanställning och därunder åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering
i högre lönekiass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 §
1 mom. skolat hänföras, må medgivande i sådant hänseende kunna lämnas
av Kungl. Majit.
2 mom. Beställningsliavare må icke på grund av bestämmelserna i 1
mom. placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller
för den nya beställningen.
Särskilda bestämmelser örn löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande
löneplan Ca.
14 §.
Lönekiass- 7 morn. Vad i 8 § 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga
övergång från om ^en’ v^en villner befordran till beställning, tillhörande löneplan Ca,
befattning, från sådan ordinarie befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen fast
som
icke av- ställts enligt samma grunder, som tillämpats i detta reglemente, eller från
sgs i regie- .
mentet, m. m. extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Majit
fastställd löneplan. Beställningshavare, som från extra ordinarie befattning
befordras till ordinarie beställning inom samma lönegrad som den, vilken
han i den extra ordinarie befattningen tillhört, må dock icke placeras i
högre lönekiass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den
ordinarie beställningen vid tidpunkten för tillträdandet av den extra ordinarie
befattningen.
2 mom. Därest beställningshavare omedelbart före tillträdandet av beställning,
tillhörande löneplan Ca, i statens tjänst innehade ordinarie befattning,
för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre eller eljest från
reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. icke kunna
tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal,
skall han i den nya beställningen hänföras lägst till den lönekiass, i vilken
lönen närmast överstiger den avlöning, han i den tidigare anställningen ägt
uppbära.
Erforderliga bestämmelser rörande vad som skall förstås med avlöning i
den tidigare anställningen meddelas av Kungl. Majit.
3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda
omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Majit kunna medgiva, att beställningshavare,
vilken tillträder beställning, tillhörande löneplan Ca, placeras
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
71
i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom.
skolat hänföras:
a) där beställningshavaren omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie
befattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt
kontrakt;
b) där beställningshavaren omedelbart före tillträdet innehade antingen
extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Majit
fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön och därvid tillhörde
högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie beställningen är hänförd;
c)
där beställningshavaren tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet,
under avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs;
d) där beställningshavaren övergår från reservstat eller reserv.
Föreligga eljest beträffande den, som tillträder beställning, tillhörande
löneplan Ca, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder
åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än
den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må
medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Majit.
A mom. Har beställningshavare före tillträdandet av beställning, tillhörande
löneplan Ca, under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning
eller ock i annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig
beskaffenhet, må Kungl. Majit, där så prövas skäligt, kunna lämna medgivande,
varom i 3 mom. förmäles.
5 mom. Beställningshavare, som efter egen ansökning eller därom uttryckt
önskan erhåller antingen annan beställning inom samma lönegrad
eller beställning inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass
han före tillträdandet av den nya beställningen innehade.
6 mom. Beställningshavare må icke på grund av bestämmelserna i denna
paragraf placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som
gäller för den nya beställningen.
15 §.
Undantagsvis och där försvarsväsendets intresse sådant påkallar, må
Kungl. Majit för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss beställning,
för vilken lön utgår enligt löneplan Ca, eller för sådan persons bibehållande
vid beställningen kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass
inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 § 1 mom.
samt 8 § 1 mom. och 14 § angivna grunderna skolat hänföras.
Är fråga om bibehållande vid beställningen av i första stycket avsedd beställningshavare,
som redan kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens
högsta löneklass, äger Kungl. Majit under enahanda förutsättning bevilja
lön enligt än högre löneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock
högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande.
Undantagsbestämmelser
örn löneklassplacering.
72
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Semester.
2 kap. Semester och tjänstledighet.
16 §.
1 mom. Beställningshavare äger årligen å tid, som prövas lämplig med
hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna
antal dagar:
Intill det år,
under vilket beställningshavaren
fyller 40 år
Beställningshavare, tillhörande lönegraderna
Oa 1, Ca 1—10........................ 20 dagar
Beställningshavare, tillhörande lönegraderna
Oa 2, UO 1—3, Ca 11—23 ............. 25 »
Beställningshavare, tillhörande lönegraderna
Oa 3—6, Ob 1-4, Ca 24—30, Cb 1—3.. 35 »
Från och med det
år, under vilket
beställningshavaren
fyller 40 år
30 dagar
35 »
45 »
2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena
full semester icke kunnat beredas beställningshavare före kalenderårets
utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första
kvartalet nästpåföljande år.
Beställningshavare, som har sin förläggningsort å plats, där kallortstillägg
utgår, må kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för
löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år.
3 mom. Därest beställningshavare tillträder eller av annan anledning än
avgång med ålderspension skall frånträda beställning vid annan tidpunkt
än vid årsskiftet, beräknas hans semester i förhållande till den del av året,
under vilken beställningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet
tal, avrundas semestern till närmast högre dagantal.
U mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må
beställningshavare, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader
åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 20 eller 21 §,
icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt
minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort
uppdrag för statens räkning.
5 mom. Beställningshavare, som har sig anförtrodd penninguppbörd eller
kontroll å sådan uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som
bestämmes av vederbörande myndighet.
Statsutskottets utlåtande Nr 230■ ‘''5
17 §.
För tid, under vilken beställningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin Tj^Btledigbeställning,
skall nied hans avlöning förhållas på sätt i 18—22 §§ stadgas,
så framt icke Kungl. Majit finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.
Vid tjänstledighet förekommande avdrag å lönen, tjänstledighetsavdrag,
äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.
A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna
i följande tabeller:
Löneplan Oa.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
1.60 |
3.00 |
9 |
4.80 |
8.60 |
2 |
1.80 |
3.60 |
10 |
5.00 |
10.00 |
3 |
2.10 |
4.20 |
11 |
5.70 |
11.40 |
4 |
2.40 |
4.80 |
12 |
6.40 |
12.80 |
5 |
2.70 |
5.40 |
13 |
6.90 |
13.80 |
6 |
3.00 |
6.00 |
14 |
7.40 |
14.80 |
7 |
3.40 |
6.80 |
15 |
9.00 |
18.00 |
8 |
3.80 |
7.60 |
Löneplan Ob.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
10.00 |
20.00 |
3 |
12.60 |
25.00 |
2 |
11.00 |
22.00 |
4 |
15.60 |
31.00 |
Löneplan UO.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
1.60 |
3.00 |
• 6 |
2.40 |
4.80 |
2 |
1.60 |
3.20 |
7 |
2.00 |
5.20 |
3 |
1.80 |
3.60 |
8 |
2.80 |
5.60 |
4 |
2.00 |
4.00 |
9 |
3.00 |
6.oo |
5 |
2.20 |
4.40 |
74
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Löneplan Ca.
Tjänstledighet
för offentligt
uppdrag.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
0.80 |
1.60 |
18 |
2.80 |
5.60 |
2 |
0.90 |
1.80 |
19 |
3.00 |
6.00 |
a |
1.00 |
2.00 |
20 |
3.20 |
6.40 |
4 |
1.10 |
2.20 |
21 |
3.40 |
6.80 |
5 |
1.20 |
2.40 |
22 |
3.60 |
7.20 |
6 |
1.30 |
2.60 |
23 |
3.90 |
7.80 |
7 |
1.40 |
2.80 |
24 |
4.20 |
8.40 |
8 |
1.50 |
3.00 |
25 |
4.50 |
9.00 |
9 |
1.60 |
3.20 |
26 |
5.00 |
10.00 |
10 |
1.70 |
3.40 |
27 |
5.50 |
11.00 |
11 |
1.80 |
3.60 |
28 |
6.00 |
12.00 |
12 |
1.90 |
3.80 |
29 |
6.50 |
13.oo |
13 |
2.00 |
4.00 |
30 |
7.00 |
14.00 |
14 |
2.10 |
4.20 |
31 |
7.50 |
15.oo |
15 |
2.20 |
4.40 |
32 |
8.oo |
16.oo |
16 |
2.40 |
4.80 |
33 |
8.50 |
17.00 |
17 |
2.60 |
5.20 |
Löneplan Cb.
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
Löneklass nr |
A-avdrag |
B-avdrag |
i |
9.00 |
18.00 |
3 |
12.50 |
25.00 |
2 |
11.75 |
23.50 |
C-avdraget utgöres av hela lönen ävensom, i förekommande fall, övriga på
tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån beställningshavare,
som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl andra
med beställningen förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den
ordning Kungl. Majit bestämmer.
18 §.
1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall beställningshavare
a)
vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår
allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och beställningshavaren
icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner
han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom
ledamot av riksdagen;
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
75
b) vidkännas C-avdrag, där fråga är om anställning hos riksdagen eller
dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda
vid utredning, som beslutats av Kungl. Majit eller, jämlikt Kungl.
Majits bemyndigande, av chef för statsdepartement eller myndighet (kommitté-
eller sakkunniguppdrag)
2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall beställningshavare
i förekommande fall
a) vidkännas B-avdrag för lid, under vilken han fullgör honom såsom
beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom
officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under
vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller under
vilken han är inkallad till värnpliktstjänstgöring;
b) likaledes vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han genomgår för
konstituerad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning
eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan
kurs eller övning, dock högst 14 dagar av ett och samma kalenderår.
3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Majit
eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande försvarsgrenschef,
användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna försvarsväsendets
intressen, skall beställningshavare äga åtnjuta oavkortad lön.
A mom. Då beställningshavare i andra fall än här ovan under 1—3
mom. omförmälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf
är fråga, skall han vidkännas C-avdrag.
19 §.
1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav för
anletts sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall beställningshavare åtnjuta
oavkortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt
allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete.
2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där beställningshavare på grund
av sin tjänst blivit utsatt för väld eller annan misshandel eller han i
tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan
anledning åtnjutit tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra
till förekommande av smittas spridning.
Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande
lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam
sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag
skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för så vitt den ej
enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.
20 §.
1 mom. Vid tjänstledighet lill följd av behörigen styrkt sjukdom i andra
fall än som avses i 19 §, skall beställningshavare
a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och
samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:
Tjänstledighet
till följd
av olycksfall i
tjänsten
m. m.
Tjänstledighet
till följd
av sjukdom
m. m.
76
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Tjänstledighet
för enskild
angelägenhet.
Nedsättning
av tjänstgöringstid.
Avstängning
från tjänstgöring
m. m.
för beställningshavare, tillhörande lönegraderna Oa 1, Ca 1—10 ... 25 dagar
» » » » Oa 2, UO 1—3,
Ca 11—23 ........ 20 »
» » » » Oa 3—6, Ob 1—4
Ca 24—30, Cb 1—3 10 » ;
b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver. ,
2 mom. Har beställningshavare beviljats tjänstledighet för svag hälsas
vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas
B-avdrag.
3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må
beställningshavare, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader
åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet
på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad
lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller
annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.
21 §.
Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall beställningshavare
a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande
av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,
dock högst tre dagar;
b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan
personalsammanslutning, som avser att tillvarataga beställningshavarnas intressen
i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar
av ett och samma kalenderår;
c) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild
angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;
samt
d) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—c) sägs.
22 §.
Där beställningshavare av anledning, som enligt stadgandena i 18—21 §§
medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden,
skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden
nedsatts.
23 §.
1 mom. För tid, under vilken beställningshavare undergår arreststraff
med förbud att tjänstgöra, skall han vidkännas B-avdrag.
Beställningshavare, som undergår annat frihetsstraff än arrest eller som
är avstängd från tjänstgöring eller hålles häktad för brott, skall under tiden
vidkännas C-avdrag, så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära
någon del av avlöningen.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
77
Prövas undergånget arreststraff icke böra räknas vederbörande till last,
finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad eller blir för brott häktad
frikänd, skall vad av hans avlöning sålunda innehållits till honom utbetalas.
Vad här stadgats i fråga om beställningshavare, vilken hålles häktad för
brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles
såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, beställ -ningshavaren skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.
2 mom. Avhåller sig beställningshavare från tjänstgöring utan att hava
i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,
skall han för den tiden vidkännas C-avdrag.
3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.
24 §.
Till beställningshavare, som har sin förläggningsort å plats inom rikets Kaiiortstiiinordliga
delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och lev- lägg''
nadsbetingelserna i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt
hänseende, utgår kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser
bestämda belopp för år räknat, nämligen:
för kallortsklass I____ 90 kronor för kallortsklass IV.... 360 kronor
» » II.... 150 » » » V.... 540 »
» » III____ 240 » » » VI____ 720 »
Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå,
och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl.
Maj :t.
25 §.
1 mom. Beställningshavare med lön enligt någon av löneplanerna Oa, VikariatserUO
och Ca, vilken förordnas eller kommenderas att såsom vikarie uppe- v^kariatslön
hålla sådan beställning eller befattning inom högre lönegrad av den löneplan
beställningshavaren tillhör, som enligt stat eller eljest i behörig ordning
meddelade föreskrifter skall bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad,
äger uppbära vikariatsersättning. Dylik ersättning utgår med belopp
för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan de i nedanstående tabeller
angivna beloppen för, å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna
beställningen eller befattningen är hänförd, och, å andra sidan, den lönegrad
den vikarierandes egen beställning tillhör, dock med minst 60 öre om
dagen:
78 Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Beställningar, tillhörande löneplan Oa:
Lönegrad |
Belopp |
Lönegrad |
Belopp |
Lönegrad |
Belopp |
nr |
kronor |
nr |
kronor |
nr |
kronor |
Oa 1 |
1.50 |
Oa 3 |
4.70 |
Oa 5 |
10.00 |
Oa 2 |
2.50 |
Oa 4 |
8.50 |
Oa 6 |
12.60 |
Beställningar, tillhörande löneplan UO:
Lönegrad |
Belopp |
Lönegrad |
Belopp |
Lönegrad |
Belopp |
nr |
kronor |
nr |
kronor |
nr |
kronor |
UO 1 |
L.50 |
UO 2 |
1.95 |
UO 3 |
2.65 |
Beställningar, tillhörande löneplan Ca:
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
Lönegrad nr |
Belopp kronor |
i |
0.60 |
ii |
1.95 |
21 |
4.70 |
2 |
0.70 |
12 |
2.15 |
22 |
5.05 |
3 |
0.80 |
13 |
2.35 |
23 |
5.65 |
4 |
0.90 |
14 |
2.55 |
24 |
6.25 |
5 |
1.05 |
15 |
2.80 |
25 |
6.85 |
6 |
1.20 |
16 |
3.05 |
26 |
7.45 |
7 |
1.35 |
17 |
3.35 |
27 |
8.05 |
8 |
1.50 |
18 |
3.65 |
28 |
8.70 |
9 |
1.65 |
19 |
4.00 |
29 |
9.35 |
10 |
1.80 |
20 |
4.35 |
30 |
10.00 |
Har i avseende å förordnande eller kommendering, varom i första stycket
förmäles, stadgats särskild inskränkning i vikariens befogenhet, ankommer
på den myndighet, som meddelat förordnandet eller beslutat kommenderingen,
att pröva, huruvida vikariatsersättning må utgå. Då så med hänsyn
till göromålens omfattning finnes skäligt, må därvid ersättningen bestämmas
till lägre belopp än i första stycket föreskrives.
Har beställningshavare förordnats eller kommenderats att såsom vikarie
uppehålla sådan befattning inom högre lönegrad av den löneplan beställningshavaren
tillhör, som enligt behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis
bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad, beror på prövning
i den ordning Kungl. Majit bestämmer, huruvida och i vad mån vikariatsersättning
må utgå.
2 mom. Har beställningshavare placerats i sådan befattning, som enligt
behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis bör bestridas av beställnings
-
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
79
havare inom högre lönegrad, beror på prövning i den ordning Kungl. Majit
bestämmer, huruvida vikariatsersättning må utgå.
Fråga om ersättning till vikarie för beställningshavare med placering i här
avsedd befattning skall likaledes bero på prövning i nyssnämnd ordning.
3 mom. Vikariatsersättning må ej utgå på grund av placering i viss befattning
ombord under sjötjänstgöring.
Ej heller utgår vikariatsersättning för tjänstgöring i befattning, vars uppehållande
jämlikt 33 § 4 mom. medför rätt till ansvarsarvode.
4 mom. Kan förordnande, kommendering eller placering, varom förmäles
i 1 och 2 morn., väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Majit medgiva,
att beställningshavaren må, i stället för lön å egen beställning samt
vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 morn., uppbära vikariatslön.
Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet,
kommenderingen eller placeringen, i förekommande fall efter kungörande
till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna
beställningens eller befattningens besättande med ordinarie innehavare.
Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle
hava gällt, därest den förordnade, kommenderade eller placerade varit ordinarie
innehavare av den högre beställningen, varvid emellertid skall iakttagas,
å ena sidan, att vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den
för vederbörande i egen beställning gällande löneklassen och, å andra sidan,
att vikariatslönen i förekommande fall icke må utgå enligt högre löneklass
än den högsta för den högre beställningen gällande löneklassen.
Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad
beställningshavaren ägt uppbära i lön å egen beställning för hel månad jämte
vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för trettio dagar skall
vikariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp.
För beställningshavare, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga
delar de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie beställningshavare
i den lönegrad förordnandet, kommenderingen eller placeringen avser.
Beställningshavaren anses därvid tillhöra den löneklass, enligt vilken vikariatslönen
med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket utgår eller
skolat utgå.
5 mom. Ersättning vid vikariat i andra fall än i 1 och 2 samt 4 mom.
avses bestämmes av Kungl. Majit.
26 §.
1 mom. Beställningshavare, som tillhör flottan eller för marinen gemensam
personalkår och som åtnjuter lön enligt någon av de i nedanstående
tabell angivna lönegraderna, äger under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg
med belopp för dag räknat, som i tabellen angives:
Sjötillä
m. in
80
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
Beställningshavare, |
Å annat fartyg än undervattensbåt |
Å undervattensbåt |
|||
vid rörlig |
vid stationäi å egen för-läggningsort |
förläggning å annan för-läggningsort |
vid rörlig |
vid stationär |
|
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
|
Oa 1 .............. |
1.80 |
0.70 |
1.05 |
4.50 |
3.00 |
Oa 2 .............. |
2.50 |
1.00 |
1.50 |
7.00 |
5.00 |
Oa 3 .............. |
3.60 |
1.40 |
2.10 |
9.50 |
6.50 |
Oa 4 .............. |
4.50 |
1.80 |
2.70 |
12.50 |
8.75 |
Oa 5 .............. |
5.oo |
2.00 |
3.00 |
13.75 |
9.75 |
Oa 6 .............. |
6.50 |
2.60 |
3.90 |
— |
— |
Ob 1 .............. |
6.75 |
2.70 |
4.05 |
— |
— |
Ob 2 .............. |
7.00 |
2.80 |
4.20 |
— |
— |
Ob 3 .............. |
8.00 |
3.20 |
4.80 |
— |
— |
UO 1, maskinist eller |
|||||
torpedmästare .... |
2.00 |
1.20 |
1.80 |
7.25 |
4.75 |
UO 1, annan beställ- |
|||||
ningshavare ...... |
1.80 |
0.70 |
1.05 |
5.75 |
4.00 |
UO 2, maskinist eller |
|||||
torpedmästare ____ UO 2, annan bestå 11-ningshavare ...... |
3.70 |
1.60 |
2.40 |
9.25 |
6.00 |
2.20 |
0.90 |
1.35 |
7.50 |
5.25 |
|
Ca 22.............. |
3.00 |
1.20 |
1.80 |
8.25 |
5.75 |
Ca 24.............. |
3.50 |
1.40 |
2.10 |
9.50 |
6.50 |
Ca 27.............. |
4.25 |
1.70 |
2.55 |
11.50 |
8.00 |
Ca 28.............. |
4.75 |
1.90 |
2.85 |
— |
— |
Ca 30.............. |
5.25 |
2.10 |
3.15 |
— |
— |
2 mom. Till beställningshavare, som utövar befattning såsom fartygschef,
utgår under rörlig förläggning förhöjning av sjötillägget med följande belopp
för dag räknat, nämligen:
å fartyg av klass 1 .......................... kr. 1.00,
» » » » 2 .......................... » 0.80,
» » » » 3 .......................... » 0.60 samt
» » » » 4 .......................... » 0.40.
Fartygens fördelning å här avsedda klasser bestämmes av Kungl. Majit.
Har såsom fartygschef kommenderats innehavare av beställning i lägre
lönegrad än den, som enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser företrädesvis
avses för dylik befattning, skall den kommenderade i fråga om rätt
till sjötillägg enligt 1 mom. likställas med beställningshavare i den högre
lönegraden och därjämte äga uppbära förhöjning, som nyss sagts.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
81
3 mom. Til- beställningshavare i någon av lönegraderna Oa 4 och Oa 5,
som utövar befattning såsom eskaderchef, avdelningschef eller divisionschef,
utgår under rörlig förläggning förhöjning av sjötillägget med 1 krona för dag
räknat. Har i nu avsedd befattning, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser företrädesvis skall bestridas av beställningshavare i lägst lönegraden
Oa 4, kommenderats beställningshavare i lägre lönegrad, skall den
kommenderade i fråga om rätt till sjötillägg enligt 1 mom. likställas med beställningshavare
i lönegraden Oa 4 och därjämte äga uppbära förhöjning,
som nyss sagts.
Den, som uppbär i föregående stycke avsedd förhöjning, må icke samtidigt
åtnjuta förhöjning, varom stadgas i 2 mom.
4 mom. Till underofficer vid flottan eller flygvapnet, som under sjötjänstgöring
omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd, utgår särskild
ersättning med 50 öre för dag.
5 mom. I sjöreserv tjänstgörande personal åtnjuter sjötillägg med belopp,
som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 mom.
6 mom. Beställningshavare vid kustartilleriet äger under sjötjänstgöring
uppbära sjötillägg enligt de i 1 mom. innefattade bestämmelserna. Härvid
skall dock iakttagas, dels att sådant tillägg till beställningshavare å fartyg
eller båt, som är bemannad av kustartilleriets eller av för dess räkning förhyrd
personal, utgår med belopp, som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 morn.,
dels ock att maskinavdelningen tillhörande underofficer vid kustartilleriet
åtnjuter sjötillägg i likhet med underofficer, ej maskinist, vid flottan.
7 mom. Beställningshavare, tillhörande eller kommenderad till tjänstgöring
vid flygvapnet, äger under tjänstgöring å rustad sjöstyrka åtnjuta sjötillägg
enligt de i 1 mom. innefattade bestämmelserna med iakttagande härvid,
att tillägget för underofficer utgår med belopp, som angivits för underofficer,
ej maskinist, vid flottan.
Sjötillägg utgår dock ej till beställningshavare, som enligt 27 § åtnjuter
flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg.
8 mom. Där sjötillägg enligt bestämmelserna i denna paragraf skall utgå
till beställningshavare i lönegrad, vilken ej finnes upptagen i 1 morn., eller
eljest i fall, för vilket belopp ej finnes där angivet, bestämmes tilläggets storlek
av Kungl. Majit.
9 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits
bemyndigande, av marinförvaltningen.
10 mom. I fråga örn särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som
är beordrat till expedition för undersökningar och mätningar av militärleder,
å fartyg, som användes för sjökarteverkets mätningsarbeten, eller å statens
isbrytarfartyg gäller vad Kungl. Majit därom förordnar.
27 §.
1 mom. Beställningshavare, som är kommenderad till flygtjänstgöring i
någon av nedannämnda befattningar, äger — under förutsättning att sådan
Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 230. 6
Flygtillägg
m. m.
82
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
tjänstgöring fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet —
uppbära flygtillägg med följande belopp för månad räknat:
Beställningshavare, |
F 1 y g t i 1 1 ä g g |
i beta |
t t n i n g s |
å s o m |
|
flygförare |
flygspanare |
provflygare |
kontrollflygare |
flygsignalist |
|
Oa 1.................. |
210 |
210 |
270 |
_ |
_ |
Oa 2—6 .............. |
270 |
270 |
270 |
— |
— |
Ob 2.................. |
270 |
270 |
— |
— |
— |
UO 1, 2............... |
210 |
210 |
270 |
— |
150 |
Ca 24, 26, 27 .......... |
— |
— |
270 |
210 |
— |
2 mom. Underofficer, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom chefsmekaniker,
äger under förutsättning, som i 1 mom. angives i fråga örn flygtillägg,
uppbära mekanikertillägg med 60 kronor för månad.
3 mom. Armén eller marinen tillhörande beställningshavare, som vid flygvapnet
undergår grundläggande utbildning till flygspanare, äger under utbildningstiden
åtnjuta elevtillägg med 150 kronor för månad.
4 mom. I 1—3 mom. omförmälda förmåner må under tjänstledighet åtnjutas
endast i den mån beställningshavaren därunder äger uppbära oavkortad
lön.
5 mom. Beställningshavare, som icke enligt 1—3 mom. är berättigad till
flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, äger för dag, varunder han på
grund av honom åliggande inspektionsskyldighet eller meddelat särskilt uppdrag
deltager i flygning, uppbära flygtraktamente, beställningshavare tillhörande
någon av lönegraderna Oa 1, UO 1 och 2 samt Ca 1—13 med 7 kronor
ävensom annan beställningshavare med 9 kronor.
Därest beställningshavare, som i detta moment avses, eller chefsmekaniker
under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom
eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet till följd
av olycksfallet åtnjuta flygtillägg med 150 kronor för månad, chefsmekaniker
dock med avdrag av honom jämlikt 2 mom. tillkommande mekanikertillägg.
6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, av flygförvaltningen.
28 §.
Reseersätt- Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad
nmg. därom är stadgat i allmänna resereglemente! och i särskilda av Kungl. Maj :t
meddelade föreskrifter.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
83
29 §.
1 mom. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än förläggningsorten Tjänstgöäger
beställningshavare åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda rm^™gta''
bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, dock icke i något fall till högre
belopp än den för beställningshavaren enligt allmänna resereglementet bestämda
traktamentsersättningen.
2 mom. Beställningshavare, som har sin förläggningsort inom fästning,
må jämväl vid tjänstutövning å sagda ort under sådana förhållanden, att
det vanliga kvarteret icke kan bibehållas, kunna komma i åtnjutande av
tjänstgöringstraktamente, som i 1 mom. sägs.
30 §.
Under sjötjänstgöring utgå mässpenningar och till vissa beställningshavare Mässpendärjämte
representationspenningar enligt de närmare bestämmelser, somningar m- mmeddelas
av Kungl. Majit.
Vid utförande av dykeriarbete må särskilda förmåner utgå enligt av Kungl.
Majit fastställda grunder.
31 §.
Ersättning för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som Ersättning
meddelas av Kungl. Majit, utgår till beställningshavare, vilken kostnad.88
a) utan egen ansökning förflyttats från en förläggningsort till en annan,
dock att ersättning ej må utgå då transport eller placering skett genom tjänstebyte
mellan två beställningshavare, som därom uttryckt önskan;
b) vid övergång från icke-ordinarie befattning till ordinarie beställning
eller från ordinarie beställning till beställning inom annan löneplan än den
han själv tillhör eller till följd av befordran eller på grund av förordnande
eller kommendering att uppehålla viss beställning eller befattning eller till
följd av omplacering till tjänstgöring utan att därmed avses uppehållande av
viss beställning eller befattning nödgats flytta till annan ort; eller ock
c) eljest fått sig ålagt att byta bostad.
Vad nu är sagt gäller ock i fråga om beställningshavare, som förflyttats
eller befordrats till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger
tillämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock
i fråga om den, som från dylik befattning eller från fast anställning såsom
manskap vid krigsmakten befordrats till eller förordnats å beställning, som
i reglementet avses; skolande härvid med befordran förstås övergång till
beställning eller befattning, för vilken slutlönen i samma ortsgrupp överstiger
slutlönen i den tidigare beställningen eller befattningen.
Ersättning för flyttningskostnad må tillkomma jämväl beställningshavare,
som på grund av Kungl. Majits därom meddelade föreskrift förklaras skola
under tjänstgöring å annan ort än den vanliga förläggningsorten anses fullgöra
ordinarie tjänstgöring å förstnämnda ort.
84
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Felräknings
penningar.
Vissa arvoden
och särskilda
ersättningar
m. m.
Vad i denna paragraf stadgats skall, så framt ej Kungl. Majit för särskilda
fall annorlunda förordnar, icke utgöra hinder för beviljande av ersättning
för flyttningskostnad dels på grund av kommendering såsom aspirant
vid generalstabskåren, såsom elev vid någon av de militära högskolorna
eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant, dels ock för genomförande
av passagesystem vid vissa truppförband enligt vad därom är särskilt
stadgat.
32 §.
Beställningshavare, som å tjänstens vägnar handhar penninguppbörd eller
verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Majit
fastställda grunder erhålla felråkningspenningar till belopp, som bestämmes
med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning
sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Felräkningspenningar
må icke vid en och samma befattning utgå med högre
belopp än 600 kronor för år räknat.
För tid, under vilken här avsedd beställningshavare icke bestrider befattningen,
uppbäras felräkningspenningarna av den, som uppehåller densamma.
33 §.
1 mom. Till innehavare av vissa beställningar utgår, såsom förhöjning av
lönen, arvode med belopp, som angivas i vederbörliga stater.
2 mom. För uppehållande, på grund av förordnande eller kommendering,
av vissa befattningar, som ej äro uppförda såsom särskilda beställningar,
utgår, utöver lön i vederbörandes beställning, arvode med belopp, som
angivas i vederbörliga stater.
3 mom. I den mån medel för ändamålet finnas beviljade, må vissa beställningshavare
för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid
sidan av egen befattning, uppbära arvode med belopp, som angivas i vederbörliga
stater eller eljest i behörig ordning fastställas.
A mom. Till beställningshavare vid armén — regementskassör dock undantagen
— vilken utan att tillhöra intendenturkåren förordnas att uppehålla
antingen befattning, varmed är förenat uppdrag såsom chef för kassaförvaltning,
eller ock befattning, vilken är avsedd för förvaltare eller för
regementskassör, utgår ansvarsarvode med 4 kronor 50 öre, respektive 2 kronor
25 öre för dag räknat.
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande
uppehållande av intendents-, respektive förrådsförvaltarbefattning vid
marinen eller flygvapnet.
Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment iakttages, att ansvarsarvode
ej må utgå vid tjänstgöring, som fullgöres under anställning såsom
intendents- eller förvaltaraspirant eller i omedelbar anslutning till sådan anställning.
5 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas beställningshavare,
därest medel för ändamålet finnas anvisade.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
85
6 mom. Beträffande åtnjutande av de i 1—5 mom. omförmälda förmånerna
skola gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.
7 mom. Vissa beställningshavare äga åtnjuta bidrag till representationskostnader
med belopp, som angivas i vederbörliga stater.
8 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest av Kungl.
Majit och riksdagen medgivits må beställningshavare icke för sin tjänstgöring
åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Majit för uppdrag
eller arbete, vilket kan anses falla utom beställningshavarens vanliga tjänstutövning,
anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild
gottgörelse.
4 kap. Rörligt tillägg.
34 §.
1 mom. Å följande i 1 och 3 kap. omförmälda avlöningsförmåner, nårn- AvHimngs-^
ligen lön, vikariatsersättning och vikariatslön, utgår under de förutsättning- vi°lka rörl’jgt
ar och enligt de grunder, som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i för- tillägg utgår
hållande till den ökning i de allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga m‘ m''
i jämförelse med de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935.
2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935
års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit.
På grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Majit det procenttal,
som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga
levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet).
Av Kungl. Majit fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse
från och med den månad, under vilken Kungl. Majits beslut kungjorts, intill
den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Majit fastställes.
35 §.
1 morn. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i Grunder för
förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enhe-r rlg ggter
eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald
av fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava
uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter
oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre
hela mångfald av fyra.
2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även
örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt
tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.
36 §.
7 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av Beräkning av
de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 34 § rörligt tillägg.
1 mom. må åtnjutas.
86
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Härvid skall dock iakttagas,
att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 900 kronor,
och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal,
samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma
skall jämkas till närmaste femtal.
2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t
de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.
5 kap. Sjukvård och begravningshjälp.
37 §.
Allmänna be- 1 morn. Vid sjukdom erhåller beställningshavare på statens bekostnad
om^jnkvård ^karvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten,
som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till
arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av
olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor,
som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas.
Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård
endast örn sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar
eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,
vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.
2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller
även i fall, som avses i 19 § 2 mom.
3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna
i detta kapitel meddelas av Kungl. Maj:t.
4 morn. I fråga om rätt till sjukvård under sjötjänstgöring och avpollettering
från fartyg gäller vad därom särskilt stadgas.
38 §.
Tjänste- Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där
läkare. ej annat föijer av vad i detta kapitel stadgas, ombesörjas av särskilda, för
sådant ändamål anställda tjänsteläkare.
Instruktion för tjänsteläkare utfärdas av Kungl. Maj:t.
39 §.
Läkarvård 1 morn. Beställningshavare är berättigad att kostnadsfritt anlita tjänste^intyg”
läkaren för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande
beställningshavarens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos
röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av tjänsteläkaren,
skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.
Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som
nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då beställningshavare
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
87
uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita tjänsteläkaren,
eller då vid trängande behov av läkarvård tjänsteläkaren icke hinner anlitas.
I dylika fall bör beställningshavaren i första rummet hänvända sig
till annan av staten eller kommun anställd läkare.
2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av
tjänsteläkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad
för rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare
vara attesterad av tjänsteläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen
äger rum.
40 §.
1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej
nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att tjänsteläkaren
eller annan läkare, som beställningshavaren enligt bestämmelserna i
39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor
i övrigt, som nedan angivas.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga örn egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal,
b) i fråga örn vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften
för vård å allmän avdelning.
Prövar tjänsteläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den
sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum, eller om sådant ej finnes tillgängligt,
i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn till
andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig må, utan hinder av vad
ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall
av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad,
som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal.
Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres
ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade
beställningshavaren erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag
av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga
beloppet enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande
taxan. Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter
prövning av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke
med större belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan
högst skulle hava erlagts.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare
plats än den, som kommit till användning.
Med allmänt sjukhus förstås militär sjukvårdsinrättning och annat sjukhus,
som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun,
Sjukhusvård.
88
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Specialist
vård.
Läkemedel.
Bad, massage,
m. m.
Konung Ocar Ilis jubileumsfond tillhörigt sanatorium ävensom kuranstalt,
som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.
2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel
intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;
dock att, där fråga är örn olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets
prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre
belopp än nu sagts.
41 §.
1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling
av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid
fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under
förutsättning att tjänsteläkaren eller annan läkare, som beställningshavaren
enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård
nödvändig samt tjänsteläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller
ock godkänt valet av specialist.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,
som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 37 § 1 mom.
andra stycket.
42 §.
Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits antingen
av tjänsteläkaren eller annan läkare, vilken beställningshavaren enligt
bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken
beställningshavaren enligt bestämmelserna i 41 § 1 mom. hänvänt sig.
Räkning å läkemedelskostnad skall vara attesterad av tjänsteläkaren, innan
utbetalning på grund av räkningen äger rum.
43 §.
1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som
av tjänsteläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven
sjukdom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften
av statsmedel.
2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel,
som beställningshavare nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten,
bekostas av statsmedel.
3 mom. Kostnad för anbefalld vaccination mot epidemisk sjukdom gäldas
av statsmedel.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
89
44 §.
I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den Resor och
sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under
förutsättning att tjänsteläkaren eller annan läkare, som beställningshavaren
enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller
förflyttningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga
behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad
för resa, som beställningshavaren nödgats företaga för erhållande av
specialistvård samt, där fråga är örn olycksfall i tjänsten, för erhållande av
behandling, som avses i 43 § 1 morn., ävensom för anskaffande av hjälpmedel,
varom förmäles i 43 § 2 mom.
Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,
då denne icke utan våda kan flyttas, ma kunna ersättas av statsmedel.
45 §.
1 mom. Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begrav- Begravningsningshjälp
utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar beställningshava- m'' mren
anhöriga, som äro berättigade till familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet,
skall dock, där beställningshavarens lön för manad
jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad,
begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beiäkning
av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållandena
under den månad, då dödsfallet inträffat.
1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av
olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen
anses inbegripen.
2 mom. Avlider beställningshavare under tjänstgöring å annan ort än förläggningsorten,
må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter
vederbörande centrala förvaltningsmyndighets bestämmande i förekommande
fall av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne
till förläggningsorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med
belopp motsvarande kostnaderna för transport till förläggningsorten.
6 kap. Tjänstebostad m. m.
46 §.
1 mom. Därest åt beställningshavare såsom bostad anvisas lägenhet, som skyldighet
äges eller disponeras av statsverket, är han skyldig att bebo densamma. tja,nrteb^-
I fråga om begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad samt bestäm- stad m. m.
mandet av ersättningen härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta
kapitel stadgas eller som eljest meddelas av Kungl. Majit eller vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 230. 7
90
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Ersättning
för tjänstebostad
m. m
Avträdande
av tjänstebostad
m. m.
2 morn. Prövas med hänsyn till beställningshavares ekonomiska förhållanden
eller andra särskilda omständigheter avsevärda olägenheter för beställningshavaren
vara förenade med skyldigheten att taga i besittning honom
anvisad bostad eller att vidare bebo redan innehavd sådan, må vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet på framställning av beställningshavaren
kunna befria honom från nämnda skyldighet.
47 §.
1 mom. För tjänstebostads begagnande skall beställningshavare månadsvis
i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån
honom tillkommande avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.
2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen, i förekommande
fall gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler,
ävensom för planteringsland eller annan förmån, som följer med bostaden,
bestämmes med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för
lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i
övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostad belägen å
ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande,
saknas, ma i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som
för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen.
3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas
mellan vederbörande myndighet och beställningshavare, som skall bebo lägenheten,
hänskjutes fragan till statens bostadsnämnd, vilken består av en
opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena.
över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande,
må klagan icke föras.
Intill dess ersättningen blivit av nämnden bestämd, skall densamma utgå
med det av myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren
att, därest beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad
han erlagt för mycket.
Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas,
förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.
48 §.
1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller
näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock
skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:
a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas
och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan
bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader
från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen
;
Statsutskottets utlåtande Nr 230. 91
b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, närmaste fardag
efter avgången;
c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid
den löpande månadens utgång.
2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta
utrymme i bostaden för beställningshavarens vikarie eller efterträdare.
49 §.
Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla Ersättning
beställningshavare bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga
ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris. ning.
7 kap. Ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag m. m.
50 §.
Beställningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänste- Ekiperinggdräkt
(uniform), äger vid tillträdandet av första ordinarie beställning upp-^ädandet^a"
bära ekiperingshjälp med 500 kronor. första ordi
Från
åtnjutande av sådan förmån undantages dock den, som tidigare upp-nane ,be9tä11''
burit ekiperingshjälp i egenskap av extra ordinarie fänrik, beställningshavare
i reserven eller marinläkarstipendiat.
51 §.
Beställningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd uni- Ärligt ckipeform,
äger att för underhåll och förnyelse av uniformspersedlar, vilka ingå riDssl)ldragi
föreskriven fältutrustning eller vilka det eljest enligt gällande bestämmelser
åligger honom att anskaffa, uppbära årligt ekiperingsbidrag med 180
kronor. För beställningshavare, som icke är underkastad daglig tjänstgöringsskyldighet
i den omfattning, vilken gäller för beställningshavare i allmänhet
eller som enligt särskilt medgivande äger att regelmässigt under
tjänstgöringen bära civil dräkt, må Kungl. Majit förordna, att ekiperingsbidrag
icke skall utgå, eller fastställa bidraget till det lägre belopp, som
prövas skäligt.
Bidraget utbetalas halvårsvis under de villkor och enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande,
av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.
52 §.
Beställningshavare äger enligt de närmare bestämmelser, som meddelas Rätt att utav
Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande Dn*formspercentrala
förvaltningsmyndighet, mot ersättning från kronans förråd utbe- »edlar och
komma persedlar, som i 51 § första stycket avses, eller därför erforderliga ma*eri^ller
materialier ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka dylika persedlar.
92
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Tillhandahållande
av
skyddsbeklädnad
m. m.
Ekiperings
hjälp.
Tillämpning
av vissa bestämmelser
i
2 avd.
Ersättning, varom i denna paragraf förmäles, skall motsvara kronans
självkostnadspris för materialanskaffning samt tillverkningsarbeten.
53 §.
I fråga om tillhandahållande åt beställningshavare av skyddsbeklädnad
eller annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnadsutrustning skola
gälla de föreskrifter, vilka meddelas av Kungl. Majit eller, enligt Kungl.
Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.
3 avd. Extra ordinarie fänrikar.
54 §.
Lön till extra ordinarie fänrik utgår enligt följande löneplan:
Löneplan Oc.
Löne- grad |
Löne- klass |
Ort |
s g r |
u p |
3 |
|||||
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
||
Årslön, kr |
o n o r |
|||||||||
f |
a |
2,730 |
2,844 |
2,958 |
3,072 |
3,186 |
3,300 |
3,414 |
3,528 |
3,642 |
1 |
i |
2,868 |
2,988 |
3,108 |
3,228 |
3,348 |
3,468 |
3,588 |
3,708 |
3,828 |
l |
2 |
3,318 |
3,456 |
3,594 |
3,732 |
3,870 |
4,008 |
4,146 |
4,284 |
4,422 |
55 §.
Extra ordinarie fänrik äger vid antagningen uppbära ekiperingshjälp med
500 kronor.
Från åtnjutande av sådan förmån undantages dock fänrik, som tidigare
uppburit ekiperingshjälp i egenskap av underofficer på aktiv stat eller av
beställningshavare i reserven.
56 §.
För extra ordinarie fänrik skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
stadgandena i 2 avd. 1 kap. 6 och 7 §§, 2—6 kap. samt 7 kap. 51—53 §§,
varvid beställningshavaren skall anses tillhöra 1 lönegraden av den i 5 §
intagna löneplanen Oa. Beträffande tjänstledighetsavdrag, varom stadgas i
17 §, skall iakttagas, att för löneklassen a A- och B-avdragen utgöra respektive
1 krona 40 öre och 2 kronor 80 öre.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
93
4 avd. Lönenämnd.
57 §.
För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente
jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.
Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena
böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Majit förordnad
ordförande samt sex likaledes av Kungl. Majit utsedda ledamöter.
Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst
tre år i sänder. I samma ordning utses suppleanter för ordföranden och ledamöterna.
Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Maj :t.
Utan hinder av vad nyss stadgats må Kungl. Majit, där så finnes lämpligt,
föreskriva, att här avsedda ärenden skola beredas av lönenämnd, som
inrättats för annat förvaltningsområde. Meddelas dylik föreskrift, skall tilllika
förordnas om sådan ändrad sammansättning av denna lönenämnd, att
de militära löntagarintressena bliva inom nämnden företrädda vid ifrågavarande
ärendens behandling.
5 avd. Reglementets tillämplighet.
58 §.
1 mom. Beträffande beställningshavare, vilken vid detta reglementes
ikraftträdande innehar ordinarie beställning, som i reglementet avses, skall
såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla, att beställningshavaren
icke före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke
vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.
2 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning,
skall vara pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest
ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, örn vilka förmäles
i 26—33, 37—44 och 46—53 §§ samt i 55 §.
3 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är
jämväl pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio
procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,
efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning
av lönen med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna
år slönebeloppen.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår beställningshavare,
å vilken reglementet erhåller tillämpning.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 230.
8
94
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Bil. B.
Löneplan Oa.
(Officerare i allmänhet.)
Lönegrad |
Löne- |
O |
r t |
s g r |
u p |
3 |
|||||
nr |
omfattar löneklas- |
klass nr |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
serna nr |
k r s 1 |
ö n, k |
rönö |
r |
|||||||
i |
1—3 |
i |
2,940 |
3,060 |
3,180 |
3,300 |
3,420 |
3,540 |
3,660 |
3,780 |
3,900 |
2 |
3,396 |
3,534 |
3,672 |
3,810 |
3,948 |
4,086 |
4,224 |
4,362 |
4,500 |
||
2 |
3-7 |
3 |
3,852 |
4,008 |
4,164 |
4,320 |
4,476 |
4,632 |
4,788 |
4,944 |
5,100 |
4 |
4,356 |
4,524 |
4,692 |
4,860 |
5,028 |
5,196 |
5,364 |
5,532 |
5,700 |
||
5 |
4,860 |
5,040 |
5,220 |
5,400 |
5,580 |
5,760 |
5,940 |
6,120 |
6,300 |
||
6 |
5,391 |
5,589 |
5,787 |
5,985 |
6,183 |
6,381 |
6,579 |
6,777 |
6,975 |
||
3 |
7—10 |
7 |
5,958 |
6,177 |
6,396 |
6,615 |
6,834 |
7,053 |
7,272 |
7,491 |
7,710 |
8 |
6,705 |
6,930 |
7,155 |
7,380 |
7,605 |
7,830 |
8,055 |
8,280 |
8,505 |
||
9 |
7,500 |
7,725 |
7,950 |
8,175 |
8,400 |
8,625 |
8,850 |
9,075 |
9,300 |
||
4 |
10—12 |
10 |
8,310 |
8,535 |
8,760 |
8,985 |
9,210 |
9,435 |
9,660 |
9,885 |
10,110 |
11 |
9,000 |
9,225 |
9,450 |
9,675 |
9,900 |
10,125 |
10,350 |
10,575 |
10,800 |
||
5 |
12-14 |
12 |
9,705 |
9,930 |
10,155 |
10,380 |
10,605 |
10,830 |
11,055 |
11,280 |
11,505 |
13 |
10,200 |
10,426 |
10,650 |
10,875 |
11,100 |
11,325 |
11,550 |
11,775 |
12,000 |
||
14 |
10,695 |
10,920 |
11,145 |
11,370 |
11,595 |
11,820 |
12,045 |
12,270 |
12,495 |
||
6 |
15 |
15 |
12,210 |
12,435 |
12,660 |
12,885 |
13,110 |
13,335 |
13,560 |
13,785 |
14,010 |
Löneplan UO.
(Underofficerare.)
Lönegrad |
Löne- |
0 |
r t |
s g r |
u p |
P |
|||||
nr |
omfattar |
klass nr |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H |
I |
Å r s 1 |
ö n, k |
rönö |
r |
||||||||
i |
1—5 |
i |
2,940 |
3,060 |
3,180 |
3,300 |
3,420 |
3,540 |
3,660 |
3,780 |
3,900 |
2 |
3,162 |
3,294 |
3,426 |
3,558 |
3,690 |
3,822 |
3,954 |
4,086 |
4,218 |
||
2 |
3—7 |
3 |
3,408 |
3,552 |
3,696 |
3,840 |
3,984 |
4,128 |
4,272 |
4,416 |
4,560 |
4 |
3,714 |
3,867 |
4,020 |
4,173 |
4,326 |
4,479 |
4,632 |
4,785 |
4,938 |
||
3 |
5-9 |
5 |
4,026 |
4,188 |
4,350 |
4,512 |
4,674 |
4,836 |
4,998 |
5,160 |
5,322 |
6 |
4,362 |
4,530 |
4,698 |
4,866 |
5,034 |
5,202 |
5,370 |
5,538 |
5,706 |
||
7 '' |
4,698 |
4,875 |
5,052 |
5,229 |
5.406 |
5,583 |
5,760 |
5,937 |
6,114 |
||
8 |
5,034 |
5,220 |
5,406 |
5,592 |
5,778 |
5,964 |
6,150 |
6,336 |
6,522 |
||
9 |
5,370 |
5,568 |
5,766 |
5,964 |
6,162 |
6,360 |
6,558 |
6,756 |
6,954 |
398002. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.