Statsutskottets utlåtande Nr 223.
1
Nr 223.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande i fråga om statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet
m. m.
(2:a avd.)
I det följande upptager utskottet till behandling dels Kungl. Marits i
statsverkspropositionen under punkten 166 av åttonde huvudtiteln framställda
förslag om anslag till bidrag till undervisningslokaler m. m. jämte
i motionerna II: 216 och II: 220 gjorda yrkanden, dels riksdagens år
1938 församlade revisorers i berättelse angående verkställd granskning av
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för tiden 1 juli 1937—30 juni 1938 under ecklesiastikdepartementet,
§§45 och 46, gjorda framställningar angående byggnadsbidrag för redan
befintliga undervisningslokaler vid folkskoleväsendet samt statsbidrag till
nybyggnader för folkskoleväsendet, dels ock i samband med sistnämnda
ärenden i motionerna I: 19 och II: 9 samt I: 4 och II: 12 ävensom II: 36
framställda förslag.
l:o). Anslag till Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisningslokaler m. m.
Kungl. Maj:t har uti propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd
och behov under budgetåret 1939/40 (åttonde huvudtiteln, punkt 166, sid.
330—336 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1939) föreslagit riksdagen att
till Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisningslokaler m. m. för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 8,000,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr A. Hansson i Rubbestad m. fl.
väckt motion (II: 216), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av punkt 166 i åttonde huvudtiteln måtte godkänna de synpunkter, som
i motionen anförts,
dels ock en av herrar O. Werner i Höjen och 1. Pettersson i Rosta väckt
motion (II: 220), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av punkt
166 i åttonde huvudtiteln i vad avser tjänstcbostadsbidraget måtte avstyrka,
vad skolöverstyrelsen och statskontoret anfört rörande ändring av
i § 14 mom. 1 kungörelsen nr 45/1936 för ifrågavarande bidrag angivna
grunder.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 223.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr £83.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras yrkanden anförda
skälen får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
Genom beslut av 1935 års riksdag godkändes vissa allmänna grunder
för statsbidrag till undervisningslokaler m. m. för folkskoleväsendet. Ifrågavarande
statsbidrag utgår jämlikt kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) i
form av
1) byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler,
2) byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler,
3) hyresbidrag,
4) underhålls- och materielbidrag, och
5) tjänstebostadsbidrag.
Anslag för ändamålet har anvisats och utbetalats med i följande tablå
intagna belopp:
Anvisat Utanordnat i Tunt tal
Kronor Kronor
Budgetåret 1936/37 ..................... 3,800,000 3,727,200
» 1937/38 ..................... 7,100,000 7,979,800
» 1938/39 ..................... 7,500,000 —
Kungl. Maj:ts förslag innebär en av den väntade medelsåtgången betingad
anslagshöjning med 500,000 kronor.
Av statsrådsprotokollet inhämtas, att skolöverstyrelsen beräknat anslagsbehovet
för budgetåret 1939/40 till de ovan under 1)—4) angivna ändamålen
till sammanlagt 4,800,000 kronor. Beträffande tjänstebostadsbidraget
— nu 3,200,000 kronor — har överstyrelsen framlagt förslag
örn att detsamma skulle inarbetas i statsbidraget till lärarlönerna. Detta
skulle ske på så sätt, att statsbidrag till lärarlöner hädanefter skulle utgå
med belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan lönen och å andra
sidan den med nu utgående tjänstebostadsbidrag reducerade ersättningen
för bostadsförmån. Vidare har överstyrelsen ifrågasatt vissa andra, delvis
till följd av den av 1937 års riksdag beslutade folkskollärarlöneregleringen
betingade ändringar i gällande bestämmelser, bland annat slopande av de
restriktiva föreskrifterna rörande bidrag till tjänstebostad, som tillkommit,
utan kostnad för distriktet eller med bidrag av statsmedel, och ökning av
statsbidragen till avlöning av lärare vid sjukvårdsanstalter och barnhem
samt till föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och
arbetsstugor med belopp, motsvarande tjänstebostadsbidrag.
Statskontoret, som i princip tillstyrkt överstyrelsens ifrågavarande förslag,
har emellertid funnit sig böra ifrågasätta, örn icke skoldistrikten hädanefter
borde bestrida hela kostnaden för bostäder åt lärarna. Mot skolöverstyrelsens
beräkningar av anslaget till bidrag till undervisningslokaler hade
statskontoret ingen erinran.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
3
I likhet med statskontoret hade departementschefen intet att erinra mot
skolöverstyrelsens anslagsberäkningar beträffande byggnad sbidrag, hyresbidrag
samt underhålls- och materielbidrag. För ifrågavarande ändamål
skulle således för nästa budgetår erfordras 4,800,000 kronor.
I propositionen nr 174/1935 (sid. 83) hade departementschefen framhållit,
att tjänstebostadsbidraget borde erhålla provisorisk karaktär. Denna
karaktär kom me till synes bland annat däri, att bidraget icke bestämts
efter dyrortsgruppering. En sådan anordning hade departementschefen
nämligen ansett mera ägnad att verka prejudicerande vid en blivande
reglering av folkskollärarnas löner. Den sedermera av 1937 års riksdag
beslutade löneregleringen för lärarpersonalen vid folk- och småskolor
hade icke inneburit någon förändring i fråga om skoldistriktens
skyldighet att svara för tjänstebostad eller värdet därav enligt ortens pris.
Statsbidrag till lärarlönerna utginge således, oavsett om tjänstebostad tillhandahölles
eller icke, med belopp, motsvarande skillnaden mellan avlöningen
och ersättning för bostadsförmånen. Sistnämnda ersättning varierade
efter hyreskostnaderna å de olika orterna. Vid löneregleringen
ifrågasattes ej någon ändring i fråga örn tjänstebostadsbidragen.
Departementschefen ville icke förneka, att vissa skäl talade för statskontorets
uppfattning om avskaffande av tjänstebostadsbidragen. Skoldistriktens
utgifter för övertidsläsning och för kommunala lönetillägg hade
genom ovannämnda folkskollärarlönereglering bortfallit, och statens utgifter
för folkskoleväsendet hade ökats i en omfattning, som icke torde
hava varit förutsedd, då riksdagen år 1935 tagit ställning till frågan om
avvägningen av kostnaderna för folkskoleväsendet mellan stat och kommun.
Den av statskontoret väckta frågan syntes departementschefen därför
förtjänt att närmare övervägas. Under sådana förhållanden borde för
närvarande några ändringar av principiell natur icke vidtagas i gällande
föreskrifter om tjänstebostadsbidrag. Därest dessa bestämmelser skulle befinnas
böra i vissa detaljer ändras och förtydligas på grund av nyssnämnda
löneregleringsbeslut, torde det få ankomma på Kungl. Majit att med utgångspunkt
från överstyrelsens föreliggande förslag i sådant avseende meddela
erforderliga föreskrifter.
Anslagsmedlen till tjänstebostadsbidrag för nästa budgetår torde alltså
böra beräknas till enahanda belopp som för innevarande budgetår eller
till 3,200,000 kronor och förevarande anslag med hänsyn härtill uppföras
med (4,800,000+3,200,000 =) 8,000,000 kronor.
I anledning av vad departementschefen anfört om ett eventuellt avskaffande
av tjänstebostadsbidragen har i motionen 11:216 såsom stöd för däri
framställt yrkande, bland annat, anförts,
att det syntes vara lämpligt att redan nu på ett tidigt stadium uttala
den förhoppningen, att departementschefen vid närmare övervägande av
frågan komme till den uppfattningen, att förslaget ej borde realiseras. Det
skulle nämligen bliva en stor besvikelse för flertalet skoldistrikt, örn de
skulle berövas det bidrag till tjänstebostäder, som de under flera år vant
sig vid, och särskilt skulle detta kännas hårt för glest bebyggda landsbygdskommuner
med flera lärare och fä skattekronor. För dessa skoldistrikt har
detta bidrag inte så liten betydelse. Ifrågavarande bidrag vore ett viktigt
och rätt steg i riktning mot det mål, som man önskade ganska allmänt
ute i landsbygdskommunerna, nämligen att staten rätt snart skulle över
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
Utskottet.
taga samtliga kostnader för folkskoleväsendet. Ett steg tillbaka skulle därför
bliva en besvikelse och mottagas med ganska stor ledsnad. Följaktligen
borde dessa bidrag icke indragas utan allt fortfarande utgå. Då bidragen
vidare utan tvekan hade närmare samband med lärarbostäderna, torde det
också vara lämpligast, att det bibehölles under nuvarande anslagstitel.
Emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet icke funnit anledning
till erinran.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har departementschefen
ansett den av statskontoret väckta frågan örn tjänstebostadsbidragets avskaffande
förtjänt av närmare övervägande. I de ovannämnda motionerna
har med anledning härav framställts förslag, innebärande att riksdagen
skulle uttala sig emot en ändring av nuvarande grunder för bidragets utgående.
Utskottet inser visserligen, att en minskning av till kommunerna
utgående statsbidrag för skolväsendet skulle, såsom motionärerna framhålla,
bliva en besvikelse för flertalet skoldistrikt; men då utskottet utgår
ifrån, att de kommunala intressena ej bliva obeaktade vid det övervägande
departementschefen förebådat, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka,
att riksdagen redan nu skulle i princip taga ställning till ifrågavarande
spörsmål.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
A. att riksdagen må till Folkskolor m. m.: Bidrag till
undervisningslokaler m. m. för budgetåret 1939/40 anvisa
ett förslagsanslag av 8,000,000 kronor;
B. att motionerna II: 216 och II: 220, i den mån de icke
kunna anses besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
2:o). Byggnartsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler vid
folkskoleväsendet m. m. Kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) innehåller
följande bestämmelser beträffande byggnadsbidrag för redan befintliga
undervisningslokaler.
Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler utgår till skoldistrikt
med 150 kronor årligen för varje den 1 juli 1936 befintligt, skoldistriktet
tillhörigt klassrum och gymnastikrum, som icke tagits i bruk
före den 1 juli 1912, samt för varje klassrum och gymnastikrum, vars uppförande
påbörjats men ej färdigställts före den 1 juli 1936. Statsbidrag för
lokal, som färdigställts före den 1 juli 1936, utgår från och med redovisningsåret
1936/37 till och med det redovisningsår, under vilket tjugofyra
år förflutit efter det lokalen först togs i bruk. För lokal, som påbörjats
men ej färdigställts före den 1 juli 1936, utgår statsbidraget under tjugofem
redovisningsår, räknat från och med det, under vilket lokalen först
togs i bruk. Bidragstiden räknas för samtliga klassrum och gymnastikrum,
vilka tillhöra samma skolhusanläggning och äro samtidigt uppförda, från
den tidpunkt, då sådan lokal inom anläggningen först togs i bruk. Statsbidrag
utgår icke för lokal, som tillkommit utan kostnad för skoldistriktet.
För lokal, till vars uppförande utgått bidrag av statsmedel, utgår statsbidrag
med så stor andel av eljest utgående bidrag, som länsstyrelsen vid
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
5
prövning finner svara mot skoldistriktets egen andel i kostnaden. Bidrag
utgår allenast för lokal, som användes för sitt ändamål, dock att, örn
lokalen varit i bruk endast under en del av redovisningsåret, bidrag för
det året utgår oavkortat. Såsom villkor för utgående av här ifrågavarande
byggnadsbidrag gäller, att folkskolinspektören vitsordat, att lokalen
är behövlig och tjänlig för sitt ändamål samt försedd med erforderliga
inventarier.
Under ecklesiastikdepartementet, § 45, i sin ovannämnda berättelse, hava
statsrevisorerna fäst uppmärksamheten å vissa förhållanden beträffande
byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler (Del I sid. 213
—219).
Revisorerna hava bland annat erinrat, att enligt 1935 års riksdagsbeslut
förutom nyssnämnda byggnadsbidrag utgå jämväl byggnadsbidrag för nya
undervisningslokaler, hyresbidrag, underhålls- och materielbidrag samt
tjänstebostadsbidrag. Bidrag till samtliga dessa ändamål skulle utgå från
ett gemensamt anslag till »Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisningslokaler
m. m.». Revisorerna hava konstaterat, att då någon föreskrift icke
lämnats om utgifternas uppdelning å olika anslagsposter, ett flertal länsstyrelser
icke ansett sig böra uppdela utgifterna å anslaget på olika slag
av statsbidrag utan redovisat samtliga utgifter i en klumpsumma. Vidare
hava revisorerna framhållit, att en viss osäkerhet synts råda angående
rätten till byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler. Sålunda
hade inom riksräkenskapsverket framställts ett stort antal anmärkningar
mot länsstyrelsernas beslut angående tillerkännande av dylikt bidrag.
Anmärkningarna hade i huvudsak riktats mot att länsstyrelserna
tillerkänt skoldistrikten byggnadsbidrag för undervisningslokaler i skolbyggnader,
uppförda före den 1 juli 1912, men efter nämnda tidpunkt omeller
tillbyggda.
Revisorerna hava i ärendet uttalat huvudsakligen följande:
Bidragsperioden för byggnadsbidrag för redan befintliga lokaler kan
uppgå till ända till 25 år. Ett beslut angående bidrag för ett klassrum
medför sålunda en utgift för statsverket intill (25X150 =) 3,750 kronor.
Statsverkets sammanlagda kostnad för byggnadsbidrag till redan befintliga
undervisningslokaler har också uppskattats till ett så avsevärt belopp
som 27.000,000 kronor.
Med hänsyn till de betydelsefulla ekonomiska konsekvenser, som ett
beslut örn beviljande av bidrag av förevarande slag sålunda medför för
statsverket, hade det varit att förvänta, att grundliga undersökningar föregått
myndigheternas beslut angående beviljandet av dylikt bidrag. Det
vill emellertid synas — särskilt med hänsyn till det stora antal anmärkningar
som förekommit mot besluten — att åtskilligt brustit i berörda
hänseende.
Revisorerna hava för att erhålla en uppgift angående utgifternas fördelning
å de skilda slagen av statsbidrag måst verkställa en tidsödande
utredning, enär i länsstyrelsernas räkenskaper någon sådan uppdelning i
allmänhet ej förekommit. För ernående av en tillfredsställande redovis
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
ning torde det vara erforderligt, att länsstyrelserna för framtiden anmodas
att redovisa ifrågavarande anslag i anslutning till den uppställning, som
lagts till grund för anslagets beräkning.
Yttranden hava avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och
skolöverstyrelsen (Del II sid. 197—202). I anledning av revisorernas ovannämnda
uttalande har skolöverstyrelsen framhållit bland annat följande.
I anledning av besvärsärenden, över vilka överstyrelsen anbefallts avgiva
underdåniga yttranden, har överstyrelsen måst taga ställning till vissa
konkreta fall, vilka förefalla att åtminstone delvis vara likartade med
dem, som föranlett de omnämnda anmärkningarna från riksdagens revisorers
sida.
Överstyrelsen tillåter sig erinra örn ett dylikt utlåtande, som avgavs
den 23 februari 1937 i anledning av Envikens skoldistrikts besvär över
länsstyrelsens i Falun beslut att vägra distriktet statsbidrag till vissa befintliga
skollokaler.
I detta utlåtande framhöll överstyrelsen bland annat, att, enligt föreskrifterna
i § 11 mom. 3 i kungörelsen nr 45/1936, skall för samtliga klassrum
och gymnastikrum, vilka tillhöra samma skolhusanläggning och äro
samtidigt uppförda, tiden för bidrags utgående beräknas med hänsyn till
den tidpunkt, då sådan lokal inom anläggningen först togs i bruk. Denna
bestämmelse syntes i vissa fall hava givit anledning till olika tolkningar,
då det gällt att avgöra, volka klassrum och gymnastikrum, som skola anses
vara statsbidragsberättigade i skolhus, som uppförts före den 1 juli 1912,
men i vilka ett eller annat dylikt rum tillkommit genom skolbyggnadens
förändring vid en senare tidpunkt. Överstyrelsen förklarade sig känna en
viss tveksamhet vid ståndpunktstagandet i sådana fall, där tvist uppstått,
huruvida och från vilken tidpunkt skoldistrikt kunde vara berättigat erhålla
statsbidrag för klassrum och gymnastikrum, som anordnats i den 1 juli
1912 befintliga skolhus genom därefter vidtagna förändringar av desamma.
Efter övervägande hade överstyrelsen emellertid ansett sig böra som
sin mening uttala, att, örn i ett skolhus, uppfört före den 1 juli 1912, funnits
sådant oanvänt utrymme, som senare genom vissa mindre arbeten,
till exempel genom uppsättande av en vägg, upptagande av fönster, utförande
av inredningsarbeten, såsom invändig brädfodring och målning eller
dylikt, kunnat apteras till klassrum eller gymnastikrum, borde statsbidrag
enligt Sill förut åberopade nådiga kungörelse icke utgå.
I sådana fall åter, där dylik undervisningslokal tillkommit genom verklig
om- eller tillbyggnad, borde skoldistrikt vara berättigat till statsbidrag.
Till sådan ombyggnad syntes enligt överstyrelsens uppfattning böra räknas
sådana förändringar, varigenom nya undervisningslokaler av ifrågavarande
slag tillkommit genom utökning av byggnadskroppens storlek. Vidare
ansåg överstyrelsen, att, då i ett skolhus, som uppförts före den 1 juli
1912, funnits tjänstebostäder, vilka vid en senare tidpunkt tagits i anspråk
för anordnande av nya lärosalar eller gymnastikrum, varigenom skoldistriktet
påtagit sig kostnader icke blott för dessa undervisningslokalers
iordningställande utan jämväl för anskaffande av nya tjänstebostäder,
statsbidrag av här ifrågavarande slag borde utgå för de efter den 1 juli
1912 tillkomna undervisningslokalerna. Detsamma gällde, då ett skoldistrikt
efter sistnämnda tidpunkt låtit omändra till en skolanläggning hörande
särskilt bostadshus till undervisningslokaler.
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
7
Överstyrelsen tillstyrkte med i huvudsak den nu anförda motiveringen
bifall till ett par av de i besvären framställda yrkandena men avstyrkte
andra. Genom nådigt utslag den 21 september 1957 fann Kungl. Maj:t ej
skäl att göra ändring i länsstyrelsens beslut. Det torde sålunda få anses
vara fastslaget, att statsbidrag icke kan utgå till nya klassrum och gymnastikrum,
som tillkommit på sätt, överstyrelsen här ovan angivit.
Överstyrelsen grundade sitt ovan angivna ståndpunktstagande bland
annat på den uppfattningen, att avsikten med riksdagens beslut örn statsbidrag
till redan befintliga undervisningslokaler varit att lätta trycket i
allmänhet av kommunernas utgiftsbördor för skolväsendet och alltså att
giva visst understöd även i sådana fall, där kommunerna genom örn- och
tillbyggnader för anskaffande av erforderliga nya undervisningslokaler nödgats
påtaga sig betydande kostnader, för vilkas gäldande amorteringslån
i vissa fall måst upptagas. Överstyrelsen fann, sedan riksdagen godtagit
förut omnämnda grunder för statsbidrags utgående, sin ståndpunkt så mycket
mer följdriktig, som det framstod såsom uppenbart, att anskaffning
av behövliga undervisningslokaler genom uppförande av nybyggnader
skulle hava kommit att draga väsentligt större kostnader.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr K. A. Johanson m. fl. (I: 4) och den andra inom andra kammaren
av herr J. A. Persson i Tidaholm rrv. fl. (II: 12), vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit tillkännagiva, att riksdagen funnit
bestämmelserna angående bidrag till byggnader för folkskoleväsendet
böra ändras i enlighet med vad i motionerna anförts;
dels och två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herrar K. W. Bodin och J. Sandén (I: 19) och den andra inom andra
kammaren av herr II. Hallén m. fl. (II: 9), vari yrkats, att riksdagen måtte
besluta, att byggnadsbolag å 150 kronor må utgå även för klassrum och
gymnastikrum, som tillkommit genom t. ex. förändring av tjänstebostad
eller inredning av vindsvåning till undervisningslokal, och att § 11 mom. 3
i kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) i följd därav förtydligas på så sätt,
att det klart framgår, att rätten till byggnadsbidrag skall vara beroende
av lokalens och icke byggnadens ålder.
I den mån redogörelse i det följande ej lämnas för de skäl, som anförts
till stöd för de motionsvis framställda yrkandena, får utskottet hänvisa
till motionerna I: 4 och II: 9.
Till stöd för det i motionerna 1:4 och 11:12 framställda yrkandet
har i motionen I: 4 anförts bland annat:
Vid tillämpningen av de av 1935 års riksdag beslutade grunderna för
statsbidrag till undervisningslokaler för folkskoleväsendet hade i visst avseende
yppat sig förhållanden, som synts nödvändiggöra ett förtydligande
från riksdagens sida. Härmed åsyftades frågan örn statsbidrag till sådana
vid statsbidragsbestämmelsernas ikraftträdande redan befintliga un
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
dervisningslokaler, som anskaffats efter den 1 juli 1912 genom örn- eller
tillbyggnad av tidigare \ bruk tagna skolhus. Genom avgörandet i ett besvärsmål,
som funnes refererat i regeringsrättens årsbok 1937, nr 44, hade
statsbidrag befunnits icke skola utgå till kostnaderna för vissa dylika lokaler.
Med stöd härav hade också statsbidrag, som i många liknande fall
redan utbetalats för redovisningsåret 1936—1937, återkrävts av riksräkenskapsverket.
Nämnda avgörande av regeringsrätten syntes utgå ifrån att statsbidragsbestämmelserna
i fråga om redan befintliga undervisningslokaler överh
u vild icke medgåve statsbidrag till sådan lokalanskaffning, som skett
visserligen inom den enligt dessa bestämmelser gällande tidsperioden men
icke genom nybyggnad utan genom örn- eller tillbyggnad av äldre skolhus,
tillkomna före ingången av sagda period. Både den länsstyrelse, vars beslut
målet gällde, och statskontoret, vars utlåtande inhämtats av regeringsrätten,
hade uttalat sig i sådan riktning angående statsbidragsbestämmelsernas
innebörd. I fråga örn de skäl, som av dem anförts till stöd för denna
tolkning av statsbidragsbestämmelserna, torde få hänvisas till referatet i
regeringsrättens årsbok. Beträffande statskontorets argumentering borde
dock nämnas, att densamma väsentligen utgått från ett uttalande i det
för statsbidragsbestämmelserna grundläggande sakkunnigbetänkandet, varav
statskontoret ansett sig kunna sluta, att enligt de sakkunnigas mening
byggnadens — och icke den enskilda lokalens — ålder borde vara avgörande
för rätten till bidrag.
Den omförmälda begränsningen av statsbidragsrätten förefölle sakligt
sett alldeles orimlig. Det hade visat sig, att den drabbade en mycket ansenlig
del av lokalanskaffningen för folkskoleväsendet under den ifrågavarande
perioden. För många skoldistrikt hade frågan ej ringa ekonomisk betydelse.
Någon anledning funnes säkerligen icke att antaga, att bidragsbestämmelsernas
tillämpning för här avsedda fall skulle i nämnvärd mån betyda
större bidrag än de verkliga kostnaderna. Däremot kunde man tvivelsutan
visa på många dylika fall, där lokalanskaffningen dock dragit så ansenliga
kostnader, att bidrag härtill måste anses fullt ut lika behövliga som till
nybyggnadskostnader. Det syntes påtagligt, att bidragssystemet, örn dessa
fall uteslötes, finge en vida mer irrationell verkan, än örn de medtoges.
Frågan tillspetsades ytterligare, örn man besinnade, att skoldistrikten ju
omöjligen kunnat förutse, att sättet för lokalanskaffningen skulle framdeles
kunna bliva avgörande för statsbidragsrätten. Man kunde peka på
fall, där vid besluten örn lokalanskaffningen alternativa förslag förelegat,
avseende det ena nybyggnad och det andra örn- eller tillbyggnad, och där
man på fullt giltiga skäl stannat för det senare alternativet. Där valet
av detta alternativ betytt en fullt tillfredsställande lösning av den aktuella
lokalfrågan till mindre kostnad för det allmänna, än nybyggnad skalle hava
inneburit, måste det förefalla så mycket mera orimligt att skoldistriktet nu
— just därför att det valt detta alternativ — skulle bliva utan statsbidrag
som det eljest kunnat erhålla.
Det borde också erinras, att skolöverstyrelsen, vars utlåtande likaledes
inhämtats i det omförmälda besvärsmålet och som därvid tydligen utgått
från sakliga synpunkter på frågan, uttalat sig för en helt annan tillämpning
av bidragsgrunderna i förevarande hänseende än den som regeringsrättens
avgörande syntes betyda. Innebörden av dess ståndpunkt i frågan
syntes sammanfattningsvis kunna sägas vara, att statsbidrag borde utgå
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
9
för anordnande av lärosalar och gymnastikrum i här avsedda fall, så framt
icke anordnandet endast bestått i att utrymmen, som förut ej använts till
sådana lokaler, apterats för ändamålet genom inrednings- eller därmed
jämförliga mindre arbeten. En tillämpning av bidragsgrunderna enligt den
ståndpunkt skolöverstyrelsen intagit i berörda besvärsmål syntes bäst
motsvara syftet med ifrågavarande statsbidrag. Då emellertid en dylik tillämpning
icke numera torde kunna komma till stånd utan ett förtydligande
av bidragsbestämmelserna, syntes riksdagen böra taga initiativ härtill.
Ett dylikt förtydligande borde givetvis så avfattas, att skoldistrikten
ägde utbekomma bidrag i samma utsträckning, som örn bestämmelser av
åsyftade innebörd hade gällt alltifrån bidragssystemets införande.
I motionen II: 9 har till stöd för det i motionerna 1:19 och
II: 9 framställda förslaget anförts bland annat följande.
Regeringsrättens stränga tolkning av bestämmelserna angående byggnadsbidrag
hade åstadkommit en betydande irritation ute i skoldistrikten.
För många distrikt skulle förlusten av de beräknade bidragen bliva synnerligen
kännbar. Detta gällde särskilt de distrikt, som under åren närmast
före författningens ikraftträdande inrett eller uppfört nya undervisningslokaler.
Örn distrikt före den 1 juli 1936 påbörjat förändring av tjänstebostad
till klassrum och detta tagits i bruk höstterminen 1936, skulle
detta bliva alldeles särskilt illa ställt, då ju distriktet icke vid oförändrad
tillämpning av nuvarande bestämmelser skulle erhålla något statsbidrag
men däremot kunnat erhålla sådant, örn byggnadstillstånd sökts enligt
§ 3 i författningen.
Utskottet har i vederbörlig ordning anhållit örn uppgift från riksräkenskapsverket
angående inom ämbetsverket framställda anmärkningar rörande
utbetalda byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler samt
de skäl, på vilka dessa anmärkningar äro grundade. Riksräkenskapsverket
har till utskottet överlämnat en promemoria i ämnet, vilken i transummerade
delar är såsom Bilaga fogad vid detta utlåtande.
I anledning av vad revisorerna anfört angående länsstyrelsernas redovisning
av anslaget till bidrag till undervisningslokaler utgår utskottet
ifrån att Kungl. Maj:t redan har sin uppmärksamhet riktad på denna
fråga, varför utskottet icke anser revisorernas ifrågavarande uttalande påkalla
någon åtgärd från riksdagens sida.
Vidkommande de motionsvis framställda yrkandena får utskottet erinra,
att jämlikt gällande bestämmelser angående statsbidrag till byggnader för
folkskoleväsendet (kungörelsen 45/1936) utgå enligt i kungörelsen intagna
bestämmelser dels byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler, som kommit
till utförande efter den 1 juli 1936, dels byggnadsbidrag för redan befintliga
undervisningslokaler för varje den 1 juli 1936 befintligt, skoldistriktet
tillhörigt klassrum eller gymnastikrum, som icke tagits i bruk
före den 1 juli 1912, dels ock byggnadsbidrag för byggnadsarbeten, utförda
efter den 1 juli 1936, varigenom nya för undervisningen avsedda
Utskottet.
10
Statsutskottets utlåtande Nr ''223.
lokaler utvinnas. Enligt regeringsrättens i det föregående berörda utslag
och i enlighet med den tolkning riksräkenskapsverket i sina framställda
anmärkningar givit detsamma har statsbidrag emellertid ansetts icke kunna
utgå för sådana klassrum eller gymnastikrum, vilka äro belägna i skolhus
uppförda före den 1 juli 1912 men som tillkommit genom senare vidtagen
örn- eller tillbyggnad. Genom den tolkning regeringsrätten givit bestämmelserna
på hithörande område har sålunda, såsom framgår av omfattningen
av de utav riksräkenskapsverket framställda anmärkningarna mot
utbetalta statsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler, dylikt bidrag
ansetts icke författningsenligt kunna utgå för ett synnerligen stort
antal klassrum och gymnastikrum, vilka under tiden den 1 juli 1912—
den 30 juni 1936 utvunnits genom till- och ombyggnadsarbeten å skolhusbyggnader,
uppförda före den 1 juli 1912. Utskottet finner det icke vara
i god överensstämmelse med författningens syftemål att förvägra skoldistrikten
statsbidrag för det stora antal klassrum eller gymnastikrum,
vilka under tiden den 1 juli 1912—den 30 juni 1936 på skoldistriktens bekostnad
tillkommit genom omfattande om- eller tillbyggnadsarbeten av
de före den 1 juli 1912 uppförda skolhusbyggnaderna. Utskottet anser för
den skull erforderligt, att beträffande de nuvarande författningsbestämmelserna
rörande statsbidrag av ifrågavarande slag, sådan ändring vidtages,
att skoldistrikten må kunna komma i åtnjutande av statsbidrag
jämväl för sådana klassrum och gymnastikrum, vilka äro belägna i skolhus,
uppförda före den 1 juli 1912 men som tillkommit genom senare vidtagen
verklig örn- eller tillbyggnad av skolhusbyggnaden. Beträffande den
nu ifrågasatta författningsändringen får utskottet i övrigt hänvisa till vad
skolöverstyrelsen i sitt här ovan intagna utlåtande anfört rörande överstyrelsens
tolkning av de nu gällande bestämmelserna örn statsbidrag för
redan befintliga undervisningslokaler. Den ståndpunkt, skolöverstyrelsen
här intagit, synes utskottet i huvudsak kunna läggas till grund för en
ändring av de nuvarande bestämmelserna i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 4 och
11:12 samt 1:19 och 11:9, bemyndiga Kungl. Majit att
vidtaga sådana ändringar av gällande bestämmelser rörande
byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler,
att dylikt bidrag må kunna utgå till skoldistrikt i den
vidsträcktare omfattning utskottet i det föregående angivit.
3:o). Statsbidrag till nybyggnader för folkskoleväsendet. Under ecklesiastikdepartementet,
§ 46, hava revisorerna gjort vissa uttalanden rörande
statsbidrag till nybyggnader för folkskoleväsendet. (Del I sid. 219—
226.)
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
11
Revisorerna hava sammanfattat sina iakttagelser på följande sätt:
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, uppskattades i samband
med statens övertagande av vissa utgifter för folkskoleväsendet kostnaderna
för behövliga skollokaler under närmast följande tioårsperiod till
approximativt 20,000,000 kronor, av vilket belopp staten skulle bidraga
med 75 procent eller 15,000,000 kronor. Visserligen uttalade föredragande
departementschefen vid framläggandet av proposition till 1935 års riksdag
örn statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet, att
det vore ogörligt att på förhand beräkna anslagsbehovet men att staten
likväl hade i sin hand möjlighet att reglera nybyggnadsverksamhetens omfattning
och därmed även tillse att kostnaderna skäligen anpassades efter
vad statsbudgeten kunde bära.
Emellertid har det visat sig, att anspråken på nya undervisningslokaler
tagit en sådan omfattning, att redan efter två budgetår bidrag beviljats å
kostnadsbelopp, vilka betydligt överstiga vad som vid tidpunkten för statens
övertagande av dessa utgifter beräknades för den närmaste tioårsperioden.
Sålunda har Kungl. Maj:t under budgetåret 1936/37 beviljat
statsbidrag till 51 byggnadsföretag beräknat å en högsta kostnadssumma
av sammanlagt 4,635,967 kronor. Motsvarande siffror för budgetåret
1937/38 voro respektive 131 och 13,361,044 kronor 50 öre samt för tiden
1 juli—31 oktober 1938 52 och 5,885,904 kronor. På Kungl. Maj:ts prövning
beroende ansökningar om byggnadsbidrag till skolbyggnader uppgingo
den 1 november 1938 till 100, representerande en kostnadssumma
av ungefär 15,000,000 kronor. Av dessa ansökningar har skolöverstyrelsen
hittills tillstyrkt 32 företag med en högsta kostnadssumma av 2,742,340
kronor, varå statsbidrag må beräknas.
Beträffande statsbidrag, som beviljas av länsstyrelserna, äro motsvarande
siffror för budgetåret 1936/37 31 företag respektive 118,761 kronor
44 öre, för budgetåret 1937/38 52 företag respektive 265,486 kronor 82 öre
samt för tiden 1 juli—31 oktober 1938 26 företag respektive 120,446 kronor
79 öre.
Byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler har sålunda beviljats till
sammanlagt 343 byggnadsföretag med en fastställd högsta kostnadssumma
av tillhopa 24,387,610 kronor 55 öre. Av nämnda byggnadsföretag och
kostnadssumma belöpa sig 33 respektive 10,690,526 kronor 50 öre på städerna
och 310 respektive 13,697,084 kronor 5 öre på landsbygden. Enligt
statistisk årsbok för år 1938 utgjorde antalet barn i skolåldern vid mitten
av år 1935 217,237 i städerna och 574,901 å landsbygden.
Vidare må i detta sammanhang omnämnas, att från anslaget till kommunala
beredskapsarbeten anvisats bidrag till skolbyggnader vid folkskoleväsendet
under budgetåret 1936/37 till 22 byggnadsföretag med sammanlagt
433,545 kronor, beräknat å en kostnadssumma av 532,900 kronor,
samt under budgetåret 1937/38 till 1 byggnadsföretag med 146,030 kronor,
beräknat å en kostnadssumma av 162,250 kronor.
Med hänsyn till de stora kostnader, som sålunda komma att för framtiden
vila å .staten för uppförande av nya undervisningslokaler vid folkskoleväsendet,
hava revisorerna ansett sig böra ägna uppmärksamhet åt
frågan örn statens bidrag till nya skolhus och en del därmed sammanhängande
spörsmål, vilka synas vara av beskaffenhet att påkalla riksdagens
uppmärksamhet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
Vid sin granskning hava revisorerna iakttagit, hurusom de nuvarande bestämmelserna
angående statsbidrag till skolbyggnader medfört, att för samma
nettoutrymme ekonomiskt mera bärkraftiga skoldistrikt med anspråk på
högre byggnadsstandard ifråga om sina skolhus erhållit byggnadsbidrag med
proportionsvis högre belopp än mindre välsituerade skoldistrikt med lägre
byggnadsstandard. Förmögnare skoldistrikt hava även ansett sig kunna inreda
ett flertal specialrum av olika slag m. m., varå statsbidrag erhållits,
medan fattigare skoldistrikt icke haft råd att utrusta sina skolbyggnader
med dylika utrymmen. På grund av frånvaron av maximerande bestämmelser
beträffande de bvggnadskostnader, för vilka statsbidrag må utgå, hava
statsbidragen för dessa byggnader i skoldistrikt, där kvalitetsfordringarna ä
undervisningslokaler varit synnerligen höga, kommit att ökas på ett sätt,
som från början näppeligen torde hava beräknats.
Enligt de nuvarande statsbidragsbestämmelserna utgår för närvarande
ej något statsbidrag för reparation av skolbyggnader. Detta har medfört,
att skoldistrikt i stället för att genom reparation iståndsätta en skolhusanläggning
vidtagit nybyggnad, för vars uppförande statsbidrag kunnat erhållas.
Ett dylikt tillvägagångssätt måste givetvis ur det allmännas synpunkt
bliva mera kostsamt än att iståndsätta den äldre byggnaden, under förutsättning
att sistnämnda byggnad i övrigt varit tjänlig för sitt ändamål.
Handläggningen av byggnadsärendena företer enligt revisorernas mening
åtskilliga brister. Sålunda har det inträffat, att tomt inköpts och ritningar
uppgjorts för höga kostnader, varefter det visat sig, att skolorganisationen
ej kunnat godkännas eller ritningen icke överensstämt med de krav, som
vederbörande myndigheter ansett sig böra ställa på densamma, varför hela
byggnadsfrågan måst från början upptagas till förnyad dyr och omständlig
behandling. Sålunda hava revisorerna uppmärksammat fall, då skoldistrikt
låtit uppgöra ritningar till skolhusbyggnader, vilka sedermera icke kommit
till utförande på grund av de höga byggnadskostnaderna. I ett sådant fall
hava utgifterna för uppgörandet av ritningar medfört kostnader för distriktet,
motsvarande en uttaxering inom kommunen med nära 3 kronor per
skattekrona.
Tiden för byggnadsärendenas behandling hos myndigheterna har, enligt
vad revisorerna inhämtat, varierat mellan 5 månader och två år, vilket i
allmänhet berott på otillräcklig arbetskraft hos skolöverstyrelsen för granskning
av ritningar m. m. Detta dröjsmål med ärendenas handläggning har
för skoldistrikten medfört vissa olägenheter. Sålunda har inträffat, att de vid
byggets planläggning beräknade kostnaderna sedermera på grund av prishöjning
m. m. ökats och icke kunnat läggas till grund vid statsbidragets beräknande.
I anledning härav bär bvggnadsfrågan måst ånyo upptagas till
behandling och tilläggsbidrag beviljas.
Länsstyrelsen äger fastställa den högsta kostnadssumman, varå statsbidrag
beviljas i de fall, där kostnaden för skolbyggnaden beräknas uppgå till
högst 10,000 kronor. Av utredningen framgår att antalet byggnadsföretag,
angående vilka länsstyrelsen fastställt den högsta kostnadssumman, avsevärt
ökats. Skolöverstyrelsen har framhållit, att överstyrelsen saknar närmare
kännedom om i vilken utsträckning länsstyrelserna bevilja dylika bidrag.
Genom denna länsstyrelsernas befogenhet att inom en viss kostnadsram
bevilja byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler försvåras ofta möjligheten
att i samband med behandlingen av större byggnadsföretag omorganisera
skoldistriktet på ett mera ändamålsenligt sätt, enär organisationen
Statsutskottets utlåtande Nr 228.
13
genom de tidigare av länsstyrelsen godkända mindre byggnadsföretagen i
viss mån fastlåsts. Det måste fördenskull ifrågasättas, örn det kan anses
lämpligt, att olika myndigheter besluta i dessa byggnadsfrågor, då därigenom
svårigheter givetvis måste uppstå att erhålla överblick och enhetlig
behandling av dessa ärenden.
Slutligen vilja revisorerna framhålla, att den nu gällande bestämmelsen
om bidrag med 75 procent av byggnadskostnaderna, fördelat på 25 år, i
många fall föranlett skoldistrikten till väl optimistiska kalkyler beträffande
den ekonomiska innebörden av de förmåner, som sålunda stå dem till buds.
Den pågående stegringen av utgifterna för skolhusbyggandet och de förhållanden,
som därmed hava samband, finna revisorerna vara av den betydelse,
att de velat bringa de gjorda iakttagelserna till riksdagens kännedom.
Yttranden hava avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och
skolöverstyrelsen (Del II, sid. 202—212).
Statskontoret har anfört bland annat följande:
Vidkommande de av revisorerna gjorda iakttagelserna och påpekandena
får statskontoret uttala, att det torde få anses önskvärt, om maximerande
bestämmelser ifråga örn byggnadskostnaderna kunde föreskrivas. _ Även
utan dylika bestämmelser borde emellertid kunna förutsättas, att vid den
byggnadssakkunniga prövning, som ifrågavarande ärenden underkastas,
tillsyn utövas däröver, att byggnadskostnaderna per ytenhet hållas inom
rimliga gränser.
Likaledes torde få förutsättas, att folkskolinspektörernas granskning av
dessa ärenden skall förebygga, att skoldistrikten i onödan tillgodose föreliggande
lokalbehov genom nybyggnad med statsbidrag i stället för att genom
icke statsbidragsberättigande reparationer bereda tillgång till erforderliga
lokaler i redan befintlig skolbyggnad.
Att skoldistrikt kan förorsakas dryga kostnader för ritningar till en skolhusanläggning,
som distriktet sedermera av kostnadsskäl icke kan bringa
till utförande, torde icke kunna anses vara en omständighet, som bör föranleda
till vidtagandet av särskilda åtgärder från statsmyndigheternas sida.
Detta lär även gälla beträffande det i ärendet omförmälda förhållandet, att
gällande statsbidragsbestämmelser i många fall föranlett skoldistrikten till
väl optimistiska ekonomiska kalkyler.
I sitt betänkande (sid. 76) yttrade folkskolesakkunniga, bland annat, att
det borde åligga folkskolinspektören att undersöka, huruvida den planerade
skolanläggningen vore av behovet påkallad samt om dess uppförande vore
ägnat att befrämja skolväsendets planmässiga och ändamålsenliga utveckling
icke endast med hänsyn till förhållandena i det skoldistrikt, där byggnaden
skulle uppföras, utan även med beaktande av skolförhållandena i
angränsande skoldistrikt. Detta finge anses vara av synnerlig vikt för befrämjande
av rationaliseringssträvandena.
Skolöverstyrelsen har yttrat bland annat:
Riksdagens revisorer framhålla, att statsbidrag för närvarande icke utgår
till reparationer av skolbyggnader, vilket medfört, att skoldistrikt i
stället för att genom reparation iståndsätta en skolhusanläggning uppfört
nybyggnad, vartill statsbidrag kunnat erhållas, ett tillvägagångssätt, som
ur det allmännas synpunkt blivit mer kostsamt än att iståndsätta den äldre
byggnaden.
14
Statsutskottets utlåtande Nr IMS.
I anledning härav vill överstyrelsen erinra därom, att överstyrelsen vid
sin handläggning av ärenden rörande statsbidrag till nybyggnader alltid
undersöker, om de gamla skolbyggnaderna kunna iståndsättas, så att de
för framtiden kunna tagas i anspråk för undervisningsändamål. Det säger
sig självt, att överstyrelsen icke kan genom någon sin ledamot eller genom
sitt byggnadssakkunniga biträde på ort och ställe utföra dessa undersökningar,
utan överstyrelsen måste grunda sitt ställningstagande på de intyg
och värderingar, som anskaffas genom de lokala skolmyndigheternas försorg.
Överstyrelsen kan därför icke på grund av egen erfarenhet påstå, att
fall icke förekommit, då gammalt skolhus, som genom reparation kunnat
försättas i för framtiden användbart skick, blivit ersatt med nybyggnad.
Men överstyrelsen anser sig dock hava sannolika skäl för det antagandet,
att, om dylikt tillvägagångssätt förekommit, så skett endast i ett eller annat
undantagsfall. Kommunernas egna utgifter för uppförande av en ny skolbyggnad
bliva nämligen särskilt i de fall, då medel till byggnadsföretagets
utförande måste helt eller delvis upplånas, så betydande, att enbart däri
ligger en viss garanti för att mindre nödvändiga nybyggnadsföretag icke
beslutas.
Beträffande handläggningen av byggnadsärendena yttra riksdagens revisorer,
att den företer åtskilliga brister. I detta avseende anföres, att det inträffat,
att tomt inköpts och ritningar uppgjorts för höga kostnader, varefter
det visat sig, att skolorganisationen ej kunnat godkännas eller att ritningen
icke överensstämt med de krav, som vederbörande myndigheter
ansett sig böra ställa på densamma, varför hela byggnadsfrågan måst från
början upptagas till förnyad dyr och omständlig behandling.
I anledning av detta revisorernas uttalande tillåter sig överstyrelsen lämna
en summarisk redogörelse för det sätt, på vilket överstyrelsen handlägger
här ifrågavarande ärenden.
Då ansökning om statsbidrag till skolbyggnader inkommit, undersöker
överstyrelsen så noggrant som ske kan skolväsendets organisation och barnantalet
inom vederbörande skoldistrikt i dess helhet eller, då fråga är örn
stora skoldistrikt, den del av detsamma, som beröres av det föreslagna byggnadsföretaget,
antingen i avsikt att utröna, dels huruvida sådan centralisering,
som kan komma att hava inverkan på det planerade skolhusbygget,
kan förutses, dels huruvida de befintliga skollokalerna äro av sådan beskaffenhet,
att de kunna repareras och nybyggnad därigenom undvikas. I sistnämnda
avseende fordrar överstyrelsen, att intyg av länsarkitekten eller
annan byggnadssakkunnig person skall företes rörande de förutvarande
lokalernas beskaffenhet.
Vidare granskas ritningar och kostnadsberäkningar av överstyrelsens
byggnadssakkunniga biträde, varvid undersökes, huruvida onödigt hög
byggnadsstandard är föreslagen, i vilket fall anmärkning göres och lämplig
nedskärning av kostnadsberäkningarna föreslås. Å andra sidan prövas ock,
huruvida den föreslagna byggnaden kan anses vara tillräcklig solid med hänsyn
till konstruktion och byggnadsmaterial. Överstyrelsen bär så till exempel
förklarat sig icke kunna tillstyrka, att skolhus med väggar av bräder
och sågspånsfyllning komma till utförande med bidrag av statsmedel, och
Kungl. Majit har godkänt denna överstyrelsens uppfattning.
Vid behandlingen av ansökningarna finner överstyrelsen icke sällan, att
de föreslagna byggnaderna äro för stora i förhållande till barnantalet, varvid
nedskärning av byggnadsprogrammet föreslås, eller ock, att byggnadens
planlösning är oekonomisk, varvid anvisningar givas om en bättre
Statsutskottets utlåtande. Nr 223.
15
disposition. Genom dylika åtgärder uppnås avsevärda besparingar i byggnadskostnaderna.
I vissa fall har överstyrelsen även funnit föreslagna skolbyggnader
onödiga. Statsbidrag har givetvis då avstyrkts.
I andra fall kan det befinnas, att vissa skolor inom distriktet böra indragas
och barnen hänvisas till den skola, för vilken nybyggnad är ifrågasatt.
En sådan av överstyrelsen föreslagen centralisering kan någon gång, ehuru
ytterst sällan, medföra, att den av skoldistriktet företedda byggnadsplanen
måste något utökas. En dylik åtgärd medför dock, att det allmännas
utgifter för skolväsendet under framtiden i stort sett bliva mindre än örn
skoldistriktets plan följdes.
I ett stort antal fall äro de planer och handlingar, på vilka statsbidragsansökningarna
grunda sig, bristfälliga och i behov av omarbetning eller
komplettering, varför nya uppgifter måste infordras eller ansökningshandlingarna
i sin helhet återremitteras till respektive skoldistrikt. Mången
gång äro ritningarna uppgjorda av person utan arkitektutbildning eller av
arkitekt utan erfarenhet om skolbyggnaders planläggning, varför ändringar
måste göras för åstadkommande av bättre planlösning och lägre byggnadskostnader.
I detta sammanhang anser sig överstyrelsen även böra meddela,
att överstyrelsen låtit utarbeta samt till folkskolinspektörer och skoldistrikt
utsända såväl blanketter som promemorior, så att de uppgifter, som äro
erforderliga för ansökningarnas bedömande, skola kunna lämnas redan i
samband med ansökningarnas ingivande.
Sedan ärendena på i huvudsak här ovan angivet sätt granskats, överlämnas
de till Kungl. Majit med underdånigt utlåtande och förslag, varvid
statsbidrag tillstyrkes eller avstyrkes allt efter ärendets beskaffenhet. I vissa
fall påyrkas avdrag på grund av att byggnadsplanen upptager för stora eller
eljest icke statsbidragsberättigade utrymmen eller därför, att gammal skolbyggnad
finnes, som visserligen icke längre bör användas för undervisningsändamål,
men som kan tagas i anspråk för andra, t. ex. kommunala
uppgifter, eller som har ett visst, av sakkunnig person vitsordat rivningsvärde.
Icke sällan föreslås, att, örn statsbidrag beviljas, av överstyrelsen
såsom nödvändiga ansedda förbättringar i fråga örn lokalernas disposition
eller i andra avseenden skola av skoldistrikten iakttagas vid byggnadsarbetenas
utförande.
Byggnadsärendena underkastas alltså en mycket ingående granskning,
innan de överlämnas till Kungl. Majit för prövning och avgörande.
Beträffande därefter tiden för byggn adsärend en as behandling hos myndigheterna
anföra riksdagens revisorer, att den varierat mellan 5 månader
och 2 år, vilket angives i allmänhet hava berott på otillräcklig arbetskraft
hos överstyrelsen för granskning av ritningar m. m. I anledning av detta
revisorernas påpekande tillåter sig överstyrelsen erinra därom, att det på
grund av det stora antal byggnadsärenden, som inkommit till överstyrelsen,
icke varit möjligt att utföra granskningsarbctena så snabbt som ömkligt
hade varit. Detta har överstyrelsen upprepade gånger i underdåniga yttranden
framhållit, och Kungl. Majit har ock anvisat medel till anskaffande
av tillfällig arbetskraft för vissa, kortare tider. En undersökning,
som överstyrelsen med ledning av sina diarier verkställt för tiden 1 juli
1930—31 oktober 1938 visar, att ärendena för behandling inom överstyrelsen
i medeltal krävt en tid av 3 J/2 månader. Den kortaste behandlingstiden
har uppgått till 7 dagar och den kingsta till, såsom riksdagens revisorer
framhålla, omkring 2 är. De ärenden, sorn krävt den kingsta tiden,
hava i regel befunnit sig i ett så outrett och otillfredsställande skick, att de
16
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
Utskottet.
mäst återremitteras till skoldistrikten, varvid det inträffat, att ärendena
återkommit till överstyrelsen först efter flera månaders, ja, i något fall
först efter mer än ett års förlopp.
Riksdagens revisorer ifrågasätta vidare, om det kan anses lämpligt, att
olika myndigheter besluta i byggnadsfrågorna, då därigenom svårigheter
måste uppstå att erhålla enhetlig överblick över och behandling av dessa
ärenden. I anledning härav vill överstyrelsen framhålla, att örn riksdagen
skulle finna, att även de ärenden, som enligt nu gällande författning avgöras
av länsstyrelserna, böra handläggas av överstyrelsen, kräves en mot det
därigenom ökade antalet ärenden svarande förstärkning av överstyrelsens
arbetskrafter.
I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit en inom andra
kammaren av herr E. Ericsson i Sörsjön väckt motion (II: 36), vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta sådan ändring av nu gällande bestämmelser
angående statsbidrag för anordnande av undervisningslokaler för
folkskoleväsendet att 75 procent i bidrag må utgå å godkända byggnadskostnader
även vid reparation av förut befintliga lokaler.
Till stöd för detta yrkande har anförts bland annat:
De år 1935 av riksdagen antagna bestämmelserna angående statsbidrag
till anordnande av undervisningslokaler för folkskoleväsendet blevo av sådan
innebörd, att statsbidrag ej kan medgivas för reparation av redan befintliga
lokaler, utan utgår sådant endast då nybyggnad skall ske. Ehuru
förevarande bestämmelser icke varit i tillämpning under så lång tid torde
dock så pass erfarenhet hava vunnits att man med ledning härav kan hava
anledning ifrågasätta, huruvida icke en ändring redan nu bör vidtagas i
grunderna för ^anordnande av statsbidrag.
Det är ganska naturligt att kommunerna vid fråga örn lösande av uppgiften
att åstadkomma lämpliga och nödvändiga undervisningslokaler äro
angelägna efterse, att största möjliga ekonomiska fördel vinnes för den
egna kommunen, och i flertalet fall torde detta i och för sig vällovliga syftemål
bäst kunna realiseras genom nybyggnad, för vilket statsbidrag erhålles
å de godkända byggnadskostnaderna med 75 procent. Därför blir det oftast
en trängande angelägenhet för vederbörande att i görligaste mån söka förhindra
att förut befintliga otillfredsställande undervisningslokaler genom
reparation och ombyggnad försättas i för skolundervisningen acceptabelt
och lagenligt skick, enär detta i regel ställer sig ekonomiskt ofördelaktigare
för kommunerna.
De företeelser av den beskaffenhet, varom här är fråga, skulle kunna med
fördel för både staten och kommunerna bortelimineras, örn bestämmelserna
angående statsbidrag ändrades på så sätt, att samma procentuella bidrag
som nu utgår för nybyggnad finge tillgodogöras skoldistrikten även vid
reparation av lokaler som redan finnas. Härvid avses icke sådana mindre
reparationer, vilka årligen kunna komma i fråga för underhåll av undervisningslokaler,
utan reparation av mera omfattande beskaffenhet för iordningställande
av tjänligare lokaler.
Såsom av revisorernas anförande framgår beräknades i samband med
statens övertagande av vissa utgifter för folkskoleväsendet kostnaderna för
nya skollokaler under närmast följande tioårsperiod till 20 miljoner kro
-
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
17
nor, av vilket belopp staten skulle bidraga med 75 procent eller 15 miljoner
kronor. Det hade emellertid visat sig, att anspråken på nya undervisningslokaler
tagit en sådan omfattning, att redan efter två budgetår bidrag
beviljats å kostnadsbelopp, vilka betydligt överstege, vad som beräknades
för den närmaste tioårsperioden.
Med hänsyn till de stora kostnader, som sålunda komma att för framtiden
vila å statsverket för uppförande av nya undervisningslokaler vid folkskoleväsendet,
vill utskottet framhålla, att det självfallet är av synnerlig vikt
att länsstyrelserna och skolöverstyrelsen vid handläggningen av frågorna
om statens bidrag till nya skolhus pröva och granska inkomna ansökningar
med särskilt aktgivande på att söka i möjligaste mån begränsa kostnaderna
och beskära anslagskraven. Skolöverstyrelsen har i sitt ovannämnda
yttrande lämnat en ingående redogörelse för ifrågavarande ärendens handläggning
inom överstyrelsen och framhållit, att byggnadsärendena underkastades
en mycket ingående granskning innan de överlämnades till Kungl.
Majit för prövning och avgörande. Utskottet förväntar emellertid, att såväl
skolöverstyrelsen som länsstyrelserna efter de av revisorerna gjorda påpekandena
skola inom ramen av nu gällande föreskrifter ytterligare skärpa
sin uppmärksamhet vid prövningen av berörda frågor och härvid särskilt
beakta att nybyggnadsföretag icke böra komma till stånd i sådana fall,
där dylika åtgärder skulle bliva ägnade att konservera en mindre ändamålsenlig
skolorganisation och försvåra en måhända önskvärd centralisering av
skolväsendet i ett skoldistrikt. Jämlikt gällande bestämmelser åligger det
statens vederbörande folkskolinspektörer att vid granskning av de i ansökningshandlingarna
lämnade uppgifterna jämväl beakta huruvida ifrågasatta
byggnadsarbeten äro med hänsyn till organisationen av distriktets
skolväsende i övrigt ändamålsenliga. Utskottet vill understryka vikten av
att folkskolinspektörerna med största uppmärksamhet iakttaga dessa förhållanden.
Utskottet har anledning förutsätta, att skolöverstyrelsen i anledning
av revisorernas påpekanden hos folkskolinspektörerna ytterligare
inskärper nödvändigheten av ett befrämjande av rationaliseringssträvandena
på nu ifrågavarande område.
Vidkommande revisorernas uttalande i fråga örn en eventuell centralisering
av beslutanderätten i nybyggnadsfrågorna skulle det, därest en dylik
åtgärd befunnes böra komma till stånd, ligga närmast till hands att från
länsstyrelserna överflytta handläggningen av dessa ärenden till skolöverstyrelsen.
Härför skulle emellertid, såsom överstyrelsen framhållit, krävas
en mot det därigenom ökade antalet ärenden svarande förstärkning av överstyrelsens
arbetskrafter. Detta spörsmål synes utskottet lämpligen böra
upptagas till prövning i samband med frågan angående skolöverstyrelsens
organisation, vilket spörsmål — sedan två nyligen avgivna särskilda sakkunnigbetänkanden
avgivits i ämnet — redan är föremål för Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet.
Bihang till riksdagens protokoll 1030. 6 sami. Nr 223.
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
Utskottet.
Vad slutligen angår den av revisorerna berörda frågan angående
statsbidrag för reparation av skolbyggnader och det i motionen II: 36 i
ämnet framställda yrkandet vill utskottet erinra, att jämlikt § 13 i kungörelsen
nr 45/1936 angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet
skoldistrikt äger åtnjuta årligt underhålls- och materielbidrag av statsmedel
med 50 kronor för varje lokal, som tillhör distriktet, och med 25
kronor för varje av distriktet förhyrd lokal. Motionären har föreslagit
sådan ändring av gällande bestämmelser att statsbidrag skulle utgå med
75 procent av byggnadskostnader vid reparation av förut befintliga lokaler.
Ett bifall till motionärens förslag skulle med säkerhet medföra kostnader
av betydande storleksordning för statsverket. På grund härav och då
jämlikt ovannämnda bestämmelser statsbidrag utgår till underhåll av undervisningslokaler,
får utskottet avstyrka bifall till motionen II: 36. Utskottet
kommer i nästföljande punkt att göra hemställan beträffande nämnda
motion.
Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört har utskottet icke funnit
sig böra i anledning av revisorernas förevarande uttalande för närvarande
påkalla särskild åtgärd från riksdagens sida.
Vad i ärendet förekommit har utskottet likväl icke velat underlåta att
för riksdagen
omförmäla.
4:o) Motion angående viss ändring av gällande bestämmelser om statsbidrag
för anordnande av undervisningslokaler för folkskoleväsendet.
Med hänvisning till vad utskottet här ovan under punkt 3:o) anfört beträffande
motionen II: 36 får utskottet hemställa,
att motionen II: 36 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 maj 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Oscar Olsson, Nilsson
i Landeryd, Bergström, Gustafsson i Benestad, Pauli, Ström i Lidköping, Lindström, Bäcklund,
Bergman och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,
Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Ward, Weijne, Andersson i Södergård,
Andersson i Malmö och Hansson i Rubbestad.
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
19
Bilaga.
P. M.
angående inom riksräkenskapsverket framställda anmärkningar rörande
utbetalda byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler
samt de skäl, på vilka dessa anmärkningar äro grundade.
Frågan angående skoldistriktens rätt till byggnadsbidrag för sådana
klassrum eller gymnastikrum, vilka äro belägna i skolhus uppförda före
den 1 juli 1912 men som tillkommit genom senare vidtagen om- eller tillbyggnad,
har vid flera tillfällen varit föremål för administrativ domstols
prövning. Sålunda har regeringsrätten genom utslag den 2 september 1937
(årsboken ref. 44) tagit ställning till nu ifrågavarande spörsmål. Då detta
utslag varit av grundläggande betydelse för den tolkning av förenämnda
föreskrifter, vilken kommit till uttryck i de av riksräkenskapsverket framställda
anmärkningarna, synes en närmare redogörelse för de omständigheter,
som i förenämnda fall föranlett regeringsrättens ställningstagande,
vara erforderlig.
Folkskolestyrelsen i E. distrikt hade hos vederbörande länsstyrelse anhållit
örn byggnadsbidrag för bland annat ett gymnastikrum i M. folkskola,
ett klassrum och ett gymnastikrum i K. skola samt ett klassrum i Ö. folkskola.
Skolstyrelsen hade därvid uppgivit, att ifrågavarande lokaler första
gången tagits i bruk, gymnastikrummet i M. folkskola höstterminen 1932,
de två rummen i K. skola höstterminen 1930 och klassrummet i Ö. folkskola
höstterminen 1919, samt att i envar av skolorna ett klassrum tagits
i bruk första gången före den 1 juli 1912. Rörande tillkomsten av de rum,
för vilka byggnadsbidrag begärdes, hade vidare meddelats, att gymnastikrummen
i M. och K. skolor erhållits genom påbyggnad av skolhusen, och
tillvaratagande av där befintliga vindsutrymmen, att klassrummet i K.
skola tillkommit genom omändring av en lärarinnebostad och ett kapprum
i skolhuset samt att klassrummet i Ö. skola erhållits genom omändring av
en slöjdsal, därvid ny sådan inretts å skolhusets vind.
Sedan länsstyrelsen lämnat ansökningen utan bifall, hade folkskolestyrelsen
besvärat sig hos Kungl. Majit och — under erinran örn att skoldistriktet
för örn- och tillbyggnad av äldre skolhus i och för åstadkommande
av bland annat ytterligare undervisningslokaler utbetalt för Ö. skolhus
7,639 kronor, för K. skolhus 8,650 kronor och för M. skolhus 15,679 kronor
— anfört bland annat, att med länsstyrelsens tolkning av bestämmelserna
statsbidrag skulle utgå endast för undervisningslokaler i efter den
1 juli 1912 helt nybyggda eller tillbyggda skolhus, såvida i det senare fallet
undervisningslokalerna förlagts till själva tillbyggnaden.
I över besvären infordrat utlåtande anförde skolöverstyrelsen, att överstyrelsen
i avsaknad av säker vägledning av den utredning, som föregått
bestämmelsernas utfärdande, måste känna en viss tveksamhet vid ståndpunkttagandet
i sådana ärenden, där tvist uppstått i fråga, huruvida och
från vilken tidpunkt skoldistrikt rätteligen kunde anses vara berättigat
erhålla statsbidrag för klassrum och gymnastikrum, som anordnats i den
1 juli 1912 befintligt skolhus genom därefter vidtagna förändringar av detsamma.
Emellertid hade överstyrelsen vid övervägandet av hithörande
20
Statsutskottets utlåtande Nr 233.
spörsmål för sin del funnit sig böra intaga följande ståndpunkt. Därest i
ett skolhus, uppfört före den 1 juli 1912, funnits sådant oanvänt utrymme,
sorn senare genom vissa mindre arbeten t. ex. genom uppsättande av en
vägg, upptagande av fönster, utförande av inredningsarbeten, såsom invändig
brädfodring och målning o. dyk. kunnat apteras till klassrum eller
gymnastikrum, borde enligt överstyrelsens mening byggnadsbidrag icke
utgå. I sådana fall åter, där gymnastik- eller klassrum i sådant skolhus
tillkommit genom verklig om- eller tillbyggnad, borde däremot skoldistrikt
anses berättigat till byggnadsbidrag. Till sådan ombyggnad syntes enligt
överstyrelsens uppfattning böra räknas sådan förändring, varigenom nya
undervisningslokaler av här ifrågavarande beskaffenhet tillkommit genom
utökning av byggnadskroppens storlek. Vissa gränsfall, där det kunde bliva
svårt att avgöra, huruvida de företagna ändringarna borde betraktas såsom
örn- eller tillbyggnad eller icke, kunde emellertid förekomma. Ett sådant
fall kunde t. ex. anses föreligga, då i ett skolhus funnits ett oanvänt
vindsutrymme, vilket till följd av skolans utveckling tagits i anspråk för
anordnande av nya lokaler. Hade sådana kunnat åstadkommas genom vidtagande
allenast av mindre omfattande arbeten, syntes i enlighet med vad
överstyrelsen anfört statsbidrag icke böra utgå. Hade däremot mera omfattande
ändringsarbeten i form av påbyggnad av skolhuset måst utföras,
syntes det överstyrelsen berättigat, att statsbidrag beviljades skoldistriktet.
Då i ett skolhus, uppfört före den 1 juli 1912, funnits tjänstebostäder,
som vid en senare tidpunkt tagits i anspråk för anordnande av nya lärosalar
eller gymnastikrum, hade skoldistriktet därigenom påtagit sig kostnader
icke blott för dessa undervisningslokalers iordningställande utan
jämväl för anskaffande av nya tjänstebostäder eller ock för kontant bostadsersättning
åt lärarna. Detsamma gällde, om ett skoldistrikt låtit omändra
till en skolanläggning hörande särskilt tjänstebostadshus till undervisningslokaler.
Därest nya klassrum eller gymnastikrum tillkommit genom
dylika åtgöranden, borde skoldistriktet vara berättigat till byggnadsbidrag.
I föreliggande fall hade gymnastikrummet i M. skola åstadkommits genom
att taket lyfts och byggnadens höjd ökats. I enlighet med de allmänna
synpunkter, överstyrelsen framfört, ansåge överstyrelsen, att skoldistriktet
vore berättigat till statsbidrag för ifrågavarande gymnastikrum. Överstyrelsen
ansåge, att byggnadsbidrag jämväl borde utgå till det i K. skola
befintliga klassrummet, vilket åstadkommits därigenom, att en lärarinnebostad
tagits i anspråk och omändrats. Vidkommande det vid Iv. skola anordnade
gymnastikrummet syntes däremot byggnadsbidrag för detta icke
böra medgivas, enär någon påbyggnad av skolhuset icke ägt rum utan endast
golv och innertak anbringats samt vissa förstärkningsarbeten vidtagits.
Vad slutligen Ö. skola beträffade, hade en förutvarande slöjdsal omändrats
till klassrum. Överstyrelsen kunde för sin del icke anse, att skoldistriktet
vore berättigat till statsbidrag för denna lokal.
Statskontoret, vars utlåtande jämväl inhämtades, avstyrkte bifall till
besvären samt anförde till stöd härför, bland annat, följande. De sakkunniga
för statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m.
hade framhållit att, därest en bidragsberättigad lokal under bidragstiden
stått oanvänd någon tid, denna tid självfallet skulle inräknas i bidragstiden,
samt gjort gällande, att fastställande av byggnadens ålder i allmänhet
icke kunde antagas komma att möta några svårigheter. De sakkunniga
hade således ansett byggnadens — och icke den enskilda lokalens ålder
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
21
såsom det avgörande för rätten till statsbidrag, ehuru denna uppfattning
icke kommit till uttryck i författningstexten. Statskontoret erinrade vidare,
att riksdagen vid ärendets behandling funnit ett förtydligande uttalande
vara erforderligt för sådant fall, då en skolbyggnad successivt tagits i bruk.
Enligt riksdagens förmenande vore i dylikt fall det ändamålsenligaste och
samtidigt överskådligaste beräkningssättet, att bidragstiden beräknades
löpa från den tidpunkt, då någon del av vederbörande skolbyggnad tagits
i bruk. I anslutning till riksdagens ovannämnda uttalande hade i § 11
mom. 3 stadgats, att bidragstiden för samtliga klassrum och gymnastikrum,
vilka tillhörde samma skolhusanläggning och vore samtidigt uppförda,
räknades från den tidpunkt, då sådan lokal inom anläggningen först
tagits i bruk. Med den utformning, som givits åt denna bestämmelse, syntes
det ligga nära till hands att tolka bestämmelsen på sådant sätt, att det
vore det enskilda klass- och gymnastikrummets ålder, som vore avgörande
för bidragsrättens inträde. Hade emellertid avsikten verkligen varit att
åstadkomma en modifikation i det konstitutiva stadgandet rörande bidragsrätten,
hade detta bort komma till direkt uttryck åtminstone i riksdagens
motivering för ifrågavarande stadgande. Statskontoret ansåg med
stöd av vad sålunda anförts, att bidrag icke kunde utgå för klass- eller
gymnastikrum i en före den 1 juli 1912 i bruk tagen skolbyggnad även om
klass- eller gymnastikrummet tillkommit efter nämnda tidpunkt vare sig
genom omändring av tidigare lärarbostad, vindsutrymmen eller dylikt
eller genom utökning av själva byggnadskroppen. Endast för det fall, då
tillbyggnad utgjordes av en ny självständig byggnadskropp, som av lämplighetsskäl
eller annan orsak mera löst förenats med det ursprungliga skolhuset,
kunde, enligt statskontorets mening, byggnadsbidrag enligt ifrågavarande
författningsrum utgå. Däremot kunde statskontoret icke tillstyrka
bidrag i sådana fall, då i en före den 1 juli 1912 befintlig byggnad byggnadskroppen
utökats medelst påbyggnad.
Enligt ovannämnda utslag den 21 september 1937 fann regeringsrätten
ej skäl göra ändring i länsstyrelsens beslut.
Liknande ärenden hava därefter i ett flertal fall varit föremål för prövning
hos regeringsrätten, utan att regeringsrätten därvid funnit skäl frångå
sin principiella ståndpunkt i sakfrågan.
Med stöd av bestämmelserna i nämnda kungörelse och den tolkning regeringsrätten
givit dessa bestämmelser, har inom riksräkenskapsverket framställts
ett stort antal anmärkningar mot länsstyrelsers beslut angående tillerkännandet
av byggnadsbidrag till redan befintliga undervisningslokaler.
Sålunda hava hittills framställts anmärkningar mot beviljade byggnadsbidrag
för redovisningsåret 1936/37 till 1,643 lokaler med ett anmärkt belopp
av tillhopa 242,129 kronor. Tages hänsyn till antalet år, under vilka
de anmärkta bidragen skolat utgå, därest icke rättelse vinnes, uppgå de
sammanlagda bidragsbeloppen till 3,438,404 kronor.
Granskningen av bidragen har försenats på grund av att räkenskaperna
i regel ej lämnade detaljerade uppgifter rörande arten av de undervisningslokaler,
vartill länsstyrelserna beviljat byggnadsbidrag, varför från länsstyrelserna
måst införskaffas särskilda uppgifter i berörda hänseenden. Det
torde därjämte få erinras, att ytterligare anmärkningar kunna framkomma
vid den fortgående granskningen av länsstyrelsernas räkenskaper. Stockholms
stads rekvisitioner av byggnadsbidrag hava ännu icke slutbehandlats
inom statskontoret. Staden har endast uppburit vissa belopp i avräkning,
22
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
varför någon granskning av ifrågavarande byggnadsbidrag från riksräkenskapsverkets
sida hittills icke varit möjlig.
De sålunda inom riksräkenskapsverket framställda anmärkningarna
kunna med hänsyn till arten uppdelas i vissa grupper, nämligen:
A) Ombyggnad inom den ursprungliga byggnadskroppen.
B) Tillbyggnad av byggnadskroppen och
C) Såväl örn- som tillbyggnad.
Grupp A kan uppdelas i följande underavdelningar:
1) Ombyggnad eller modernisering av förut befintliga klassrum och gymnastikrum.
2) Inredning till klassrum och gymnastikrum av förut till undervisningslokaler
ej använda utrymmen såsom vindsutrymmen etc.
3) Omändring till klassrum eller gymnastikrum av för andra undervisningsändamål
använda utrymmen såsom specialrum, slöjdsalar och rum för
undervisning i hushållsgöromål.
4) Omändring till klassrum och gymnastikrum av tjänstebostäder.
Grupp B kan uppdelas i två avdelningar:
1) Tillbyggnad av byggnadskroppen i höjdled (en eller flera våningar).
2) Tillbyggnad i sidled (förlängning m. m.).
Grupp C slutligen omfattar fall, där såväl örn- som tillbyggnad förekommit,
såsom då den gamla byggnaden delvis nedrivits och en ny byggnad
uppförts med utnyttjande av den förra byggnadens grund, ytterväggar
m. m.
Undervisningslokaler, som avses i riksräkenskapsverkets anmärkningar
angående byggnadsbidrag för redovisningsåret 1936/37 till redan befintliga
undervisningslokaler, hava, fördelade efter ovan angivna grunder, sammanställts
i nedanstående tablå:
A) Ombyggnad inom den ursprungliga byggnadskroppen.
1) Ombyggnad eller modernisering av förut befintliga klassrum
och gymnastikrum........................... 222
2) Inredning till klassrum och gymnastikrum av förut till
undervisningslokaler ej använda utrymmen såsom vindsutrymmen
etc..................................... 193
3) Omändring till klassrum eller gymnastikrum av för andra
undervisningsändamål använda utrymmen såsom specialrum,
slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål 62
4) Omändring till klassrum och gymnastikrum av tjänstebo -
städer ......................................... 566 1,043
B) Tillbyggnad av byggnadskroppen.
1) Tillbyggnad i höjdled (en eller flera våningar).......... 171
2) Tillbyggnad i sidled (förlängning m. m.)..............208 379
C) Såväl örn- som tillbyggnad. 221
Summa 1,643
Lokalernas fördelning å olika län framgår närmare av nedanstående
tabell:
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
23
Fördelning av undervisningslokaler, som avses i riksräkenskapsverkets
anmärkningar angående byggnadsbidrag för redovisningsåret
1936137 till redan befintliga undervisningslokaler.
Antal lokaler, anmärkningarna avse:
Län |
Grupp A |
Grupp B |
Grupp C |
S:a |
||||
1 |
2 |
3 |
4 |
1 |
2 |
|||
Stockholms........... |
3 |
10 |
4 |
18 |
7 |
2 |
44 |
|
Uppsala............. |
5 |
8 |
2 |
27 |
2 |
2 |
7 |
53 |
Södermanlands......... |
— |
2 |
1 |
16 |
— |
— |
9 |
28 |
Östergötlands.......... |
8 |
6 |
9 |
39 |
6 |
— |
22 |
90 |
Jönköpings........... |
— |
11 |
— |
4 |
16 |
7 |
— |
38 |
Kronobergs........... |
4 |
3 |
— |
2 |
— |
— |
— |
9 |
Kalmar............. |
3 |
6 |
3 |
30 |
3 |
13 |
6 |
64 |
Gotlands............. |
— |
2 |
1 |
15 |
— |
2 |
1 |
21 |
Blekinge............. |
2 |
2 |
1 |
14 |
7 |
6 |
— |
32 |
Kristianstads.......... |
18 |
9 |
2 |
49 |
12 |
19 |
5 |
114 |
Malmöhus ........... |
13 |
8 |
1 |
20 |
14 |
20 |
12 |
88 |
Hallands............. |
4 |
1 |
— |
11 |
1 |
7 |
— |
24 |
Göteborgs och Bohus..... |
9 |
5 |
6 |
36 |
5 |
9 |
9 |
79 |
Älvsborgs ............ |
7 |
10 |
4 |
42 |
6 |
8 |
3 |
80 |
Skaraborgs........... |
28 |
16 |
3 |
25 |
1 |
26 |
29 |
128 |
Värmlands............ |
45 |
32 |
10 |
60 |
7 |
32 |
23 |
209 |
Örebro .............. |
G |
16 |
2 |
32 |
20 |
3 |
— |
79 |
Västmanlands.......... |
13 |
4 |
5 |
11 |
2 |
10 |
5 |
50 |
Kopparbergs.......... |
(5 |
2 |
1 |
11 |
11 |
24 |
13 |
68 |
Gävleborgs........... |
3 |
9 |
— |
31 |
25 |
8 |
10 |
86 |
Västernorrlands......... |
— |
10 |
2 |
10 |
— |
— |
12 |
34 |
Jämtlands............ |
11 |
9 |
1 |
25 |
15 |
7 |
9 |
77 |
Västerbottens.......... |
21 |
8 |
1 |
9 |
7 |
1 |
32 |
79 |
Norrbottens........... |
13 |
4 |
3 |
29 |
4 |
4 |
12 |
69 |
Summa |
222 |
193 |
62 |
566 |
171 |
208 |
221 |
1,643 |
Förklaring över beteckningarna:
Grupp A. Ombyggnad inom den ursprungliga byggnadskroppen.
Kol. 1. Ombyggnad eller modernisering av förut befintliga klassrum och gymnastikrum.
Kol. 2. Inredning till klassrum och gymnastikrum av förut till undervisningslokaler ej använda
utrymmen såsom vindsutrymmen etc.
Kol. 3. Omändring till klassrum och gymnastikrum av för andra undervisningsändamål använda
utrymmen såsom specialrum, slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål.
Kol. 4. Omändring till klassrum och gymnastikrum av tjänstebostäder.
Grupp B. Tillbyggnad av byggnadskroppen.
Kol. 1. Tillbyggnad i höjdled (en eller flera våningar).
Kol. 2. Tillbyggnad i sidled (förlängning m. m.).
Grupp C. Såväl om- som tillbyggnad.
I denna grupp hava upptagits fall, då såväl om- som tillbyggnad förekommit, såsom då den
gamla byggnaden delvis nedrivits och en ny byggnad uppförts med utnyttjande av den förra
byggnadens grund, ytterväggar m. m.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 223.
I detta sammanhang torde jämväl böra omnämnas, hurusom revisionen
iakttagit fall, då länsstyrelserna beviljat skoldistrikt byggnadsbidrag för
längre tid än gällande bestämmelser medgiva. Sådana fall äro t. ex., då i
ett skolhus, uppfört efter den 1 juli 1912, klassrum eller gymnastikrum ombyggts
eller reparerats. Vid beviljande av byggnadsbidrag har vid flera
sådana tillfällen ansetts, att den ombyggda skolsalen tagits i bruk vid tidpunkten
för ombyggnaden, ehuru jämlikt 11 § 3 mom. tiden bort räknas
från den tidpunkt, då någon lokal inom det gamla skolhuset första gången
togs i anspråk. Ett exempel härå må anföras.
I ett skolhus, som uppfördes år 1920, ombyggdes två klassrum år 1931.
Länsstyrelsen har beviljat byggnadsbidrag för nämnda klassrum under 24
år räknat från år 1931 under åren 1936/37—1955/56 eller 20 år med 6,000
kronor (20 X 300). Bidragsperioden hade emellertid rätteligen bort räknas
med utgångspunkt från år 1920 eller under allenast tiden 1936/37—
1944/45, utgörande 9 år med sammanlagt 2,700 (9 X 300). Anmärkning
mot beslutet har emellertid ej nu kunnat framställas, då bidrag i allt fall
skall utgå under de närmaste åren. Riksräkenskapsverket kan i dylikt fall
allenast tillskriva vederbörande länsstyrelse och påpeka det felaktiga i beslutet.
Riksräkenskapsverket har däremot icke ansett sig äga befogenhet
påfordra en ändring av länsstyrelsens beslut, enär ej samtidigt krav på återbetalning
av medel kunnat framställas. Det vore emellertid önskvärt att
ämbetsverket erhölle dylik befogenhet, varigenom felen kunde rättas kort
tid efter deras upptäckande. Stockholm den 8 mars 1939.
E. Sandberg.
Stockholm 1939, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.