Statsutskottets utlåtande Nr 184.

1

Nr 184.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I anslutning till sin i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln
(punkt 21) gjorda framställning har Kungl. Majit i propositionen nr 178,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
den 3 mars 1939, föreslagit riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i enlighet med vad departementschefen
anfört, besluta om igångsättande av statliga och kommunala beredskapsarbeten
till en sammanlagd kostnad för staten av högst 10,000,000 kronor.

dels ock till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret
1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor.

I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 198, inom första kammaren
av herrar K. H. Andersson och T. Nilsson och den andra, nr 298, inom
andra kammaren av herr J. W. Mårtensson m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att statsbidrag
må tilldelas kommun, som anordnar kommunalt beredskapsarbete speciellt
avsett för äldre arbetare och efter i huvudsak de principer, som i motionerna
angivits,

dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 282, inom första
kammaren av herr F. Domö m. fl., och den andra, nr 436, inom andra kammaren
av herr /. Anderson i Norrköping m. fl., vari, såvitt nu är ifraga, hemställts,
att riksdagen ville sänka det av Kungl. Majit för nästa budgetår till
statliga och kommunala beredskapsarbeten begärda anslaget från 10,000,000
till 7,500,000 kronor, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att frågan örn enhetligt centralorgan för den nu splittrade arbetslöshetspolitiken
upptages till utredning av 1937 års arbetslöshetssakkunniga och
att utredningen så påskyndas, att förslag därom må kunna föreläggas 1940
års riksdag, samt att riksdagen i övrigt ville rörande direktiven lör arbetslöshetspolitiken
beakta vad i motionerna anförts.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna I: 198 och 282.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 184—185.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

Hjiilpprograinmet i dess helhet. Under denna avdelning i propositionen
har sammanförts ett omfattande statistiskt material till belysning av arbetsmarknadens
oell arbetslöshetens utveckling under senare år (sid. 2—9) samt
verkställigheten av beslutade hjälpåtgärder (sid. 10—25). Därefter redogöres
för pågående och avslutade utredningar inom området för arbetslöshetens
bekämpande (sid. 25—45).

Rörande arbetslöshetsläget anför departementschefen följande.

Arbetslöshetsläget bar under den hittills tilländalupna delen av budgetåret
1938/39 undergått en viss försämring jämfört med det relativt tillfredsställande
läget under föregående år. Den 31 januari 1938 utgjorde antalet
hos arbetslöshetskommittéerna hjälpsökande arbetslösa 21,723. Motsvarande
antal var den 31 januari 1939 27,547, d. v. s. antalet arbetslösa personer
hade från den 31 januari 1938 till den 31 januari 1939 ökats med 5,824 personer.
Antalet till arbetslöshetskommissionen rapporterande kommuner hade
likaledes ökat från 268 i januari 1938 till 321 vid motsvarande tid 1939.
Antalet kommuner med mera betydande arbetslöshet i förhållande till kommunernas
invånareantal befann sig under 1938 års sista månader i stegring.
En arbetslöshet på över 1 procent av invånareantalet bade vid 1936 års
utgång 148 av landets kommuner. Vid motsvarande tidpunkt 1937 hade antalet
sjunkit till 80. Den 31 december 1938 var antalet däremot 124. 3

procents arbetslöshet och däröver hade december 1936 36 kommuner;
vid årsskiftet 1937/38 var antalet 18. December 1938 var motsvarande
siffra 29.

Den försämring av arbetslöshetsläget, som belyses av de nyss anförda
siffrorna, är emellertid så gott som belt begränsad till norrlandslänen. Inom
betydande delar av landet har nedgången i arbetslösheten fortsatt under
innevarande budgetår i ungefär samma takt som under det näst föregående.
Det förtjänar särskilt att observeras, att storstädernas arbetslöshet bar väsentligt
minskats. Sålunda var i Stockholm antalet arbetslösa i januari
1938 1,814 mot 1,451 vid samma tidpunkt innevarande år. Malmöhus län,
vars arbetslöshet så gott som belt är lokaliserad till städerna, framförallt
Malmö och Hälsingborg, utvisar en minskning av antalet arbetslösa personer
trän 3,205 i januari 1938 till 2,466 vid samma tidpunkt i år. Göteborgs
stad har ungefär samma antal arbetslösa vid de bägge tidpunkterna, nämligen
1,654 respektive 1,622. Antalet arbetslösa i dessa tre områden utgjorde
den 31 januari 1938 6,673 och var den 31 januari 1939 5,539. Arbetslösheten
i Stockholm och Göteborgs städer samt Malmöhus län utgjorde
vid den förra tidpunkten 30.7 procent av hela arbetslösheten och vid den
senare tidpunkten allenast 20.1 procent. Även Bohuslän utvisar jämfört med
fjolårssiftroma en betydande minskning. Antalet arbetslösa hade nämligen
minskats från 2,218 till 1,660, d. v. s. med 558.

I Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Kristianstads,
Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län bär arbetslösheten, som redan förut
varit av relativt ringa omfattning, undergått en obetydlig minskning under
året. En i absoluta tal mindre betydande ökning utvisa Uppsala, Jönköpings,
Kronobergs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län.
En kraftigare ökning kan konstateras i Kalmar län med 351 personer och i
Blekinge län med 471 personer.

Betydligt allvarligare ter sig arbetslöshetsläget i de landsdelar, där skogsindustrierna
och skogshanteringen utgöra dominerande delar av näringslivet.
Värmlands län har från januari 1938 till januari 1939 sett sin arbetslöshet
växa från 480 till 1,877 personer, d. v. s. med 1,397 personer. Västernorr -

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

3

lands läns arbetslöshetssiffror stego från 3,554 till 5,949, eller med 2,395.
1 Västerbottens län växte arbetslösheten från 293 till 1,001, d. v. s. med
708, och i Norrbottens län slutligen voro siffrorna 1,636 respektive 3,529,
d. v. s. ökningen i antalet arbetslösa från .januari 1938 till januari 1939 var
1,893 personer. De nu nämnda länen hade i januari 1938 5,963 arbetslösa,
d. v. s. 27.5 procent av landets arbetslöshet. Den 31 januari 1939 utgjorde
antalet arbetslösa personer i ifrågavarande län 12,356. Den relativa andelen
av arbetslösheten hade vuxit till 44.8 procent. Redan nu återgivna siffror
rörande arbetslöshetens utveckling under året angiva, att arbetslöshetsklientelet
är något annorlunda sammansatt för närvarande än under de senaste
åren.

Departementschefen övergår därefter till de allmänna riktlinjerna för arbetslöshetspolitikens
bedrivande under nästa budgetår samt anför därutinnan
följande.

Då min företrädare i ämbetet framlagt anslagsäskanden till arbetslöshetens
bekämpande under de senaste åren, har han kunnat utgå från, att arbetslösheten
huvudsakligen haft karaktären av en restarbetslöshet, koncentrerad
dels till landets större städer och dels till vissa arbetslöshetstyngda
områden, där nedläggandet eller rationaliseringen av industrier vållat särskilda
sysselsättningssvårigheter. Statens arbetslöshetspolitik borde vid sådana
förhållanden i första hand användas till att bispringa de arbetslöshetstyngda
områdenas arbetslösa, bland annat därför att kommunerna i dessa
områden sakna ekonomiska resurser för att själva mera aktivt kunna bekämpa
arbetslösheten. Vidare borde man söka uppnå en ökad livaktighet
inom ifrågavarande landsdelars näringsliv framför allt syftande till en rikare
differentiering av näringslivet å orterna i fråga. Vid sidan härav borde en
effektiv yrkesutbildning fostra ungdomen till yrken, där försörjningsmöjligheterna
vore större än inom de yrken, som dominerade å hemorten.

Den aktuella arbetslösheten inom de arbetslöshetstyngda områdena skulle
bekämpas med beredskapsarbeten, i första hand avseende att sysselsätta
familjeförsörjare. I mån av behov skulle dessa åtgärder kompletteras med
hjälpåtgärder under arbetslöshetskommissionens ledning.

För de större städernas restarbetslöshet bleve hjälpanordningar under arbetslöshetskommissionens
ledning den huvudsakliga statliga hjälpformen.

I stort sett har arbetslöshetspolitiken följt bär angivna riktlinjer. En
viss bild av hur arbetslöshetspolitiken i de arbetslöshetstyngda områdena
utformats, skänka följande uppgifter över hjälpverksamheten avseende den
31 januari 1939. Vid denna tidpunkt funnos i Bohusläns stendistrikt 1,354
hjälpsökande arbetslösa, därav 829 försörjningspliktiga. Av de försörjningspliktiga
hjälptes 94 genom statliga reservarbeten. Samtidigt voro i beredskapsarbeten
sysselsatta 549 från arbetslöshetskommittéer hänvisade arbetslösa,
vilka alltså icke redovisades såsom hjälpsökande arbetslösa. I Västernorrlands
sågverkskommuner funnos vid samma datum 2,655 försörjningspliktiga
arbetslösa. Härav voin 44 hjälpta genom statliga reservarbeten.
Vid sidan härav voro inom länet 673 från arbetslöshetskommittéerna hänvisade
arbetslösa sysselsatta vid beredskapsarbeten.

Av de anförda siffrorna framgår, att åtskilliga familjeförsörjare måst hänvisas
till statliga reservarbeten trots den starka ansvällningen av beredskapsarbetena,
som under året ägt ruin.

Som jag redan antytt, har under innevarande vinter en arbetslöshet av
annan typ än restarbetslösheten uppstått. En viss del av den nuvarande
norrlandsarbetslösheten mäste nämligen betecknas som konjunkturarbetslöshet.
Vid övervägandet av de åtgiirder, som leir budgetåret 1939/40 äro

^ Statsutskottets utlåtande Nr 184.

påkallade i syfte alt bekämpa arbetslösheten, torde böra observeras, att deri
norrländska konjunkturarbetslösheten i någon utsträckning kommer att mötas
med beredskapsarbeten av särskild typ, anpassad närmast efter skogsbygdens
arbetsförhållanden. Jag åsyftar här de anslag till arbeten, som
upptagits i proposition nr 2 till årets riksdag under IX:e huvudtiteln. Örn
sysselsättningssvårigheter bland här ifrågavarande arbetargrupper komma
att uppstå under vintern 1939/40 torde ytterligare jordbruks- och skogsbruksbetonade
beredskapsarbeten böra igångsättas. Det förtjänar ävenledes
att övervägas, huruvida icke den sedan i fjol förändrade arbetslöshetssituationen
i Norrland borde föranleda, att medel ställas till förfogande fölen
utvidgad ° kompletteringsverksamhet vid de norrländska ofullständiga
jordbruken på sätt Västernorrlandsutredningen föreslagit. Visserligen hade
under remissbehandlingen invändningar framkommit mot detta förslag, men
på grund av- de särskilda förhållandena inom Västernorrlands län har jag
tor avsikt att — såvida riksdagen icke däremot framställer erinran — föreslå,
att av de för främjande av företagarverksamhet till Kungl. Maj:ts
förfogande stående medlen ett belopp av högst 200,000 kronor inom länet anvisas
till komplettering av ofullständiga jordbruk. Kompletteringen av ofullständiga
jordbruk innebär ju för övrigt icke allenast en ökad sysselsättning
för tillfället utan ökade försörjningsmöjligheter även för framtiden. Till
denna fråga återkommer jag i det följande.

Huvudparten av arbetslösheten är emellertid alltjämt en restarbetslöshet
av i stort sett samma struktur som under föregående år. Restarbetslöshetens
problem är föremål för överväganden av 1937 års arbetslöshetssakkunniga.
De sakkunnigas förberedande undersökningar, avseende arbetslöshetsklientelets
sammansättning, kommunernas kostnader för arbetslöshetens
bekämpande samt övriga centralproblcm inom arbetslöshetspolitiken, närma
sig nu sin avslutning, enligt vad jag inhämtat. De sakkunniga hava
meddelat, att de under loppet av 1939 beräkna att hava slutfört sitt uppdrag.
Då vidare ingenting under det senaste året inträffat, som skulle föranleda
ett frångående av de tidigare tillämpade principerna för arbetslöshetshjälpens
utformning, torde arbetslöshetspolitiken böra bedrivas i stort
sett enligt de riktlinjer, som uppdrogos i fjolårets proposition.

Fortsatta ansträngningar böra ägnas åt att inom de arbetslöshetstyngda
områdena skapa såväl ny industriell verksamhet som eljest förbättrade försörjningsmöjligheter
för befolkningen. Även i fortsättningen bör stöd sålunda
givas — oftast i samarbete med företagareföreningar inom respektive
län — åt enskilda företagare för att inom arbetslöshetstyngda distrikt med
odifferentierat näringsliv framskapa småindustrier och hantverk. Den av
Västernorrlandsutredningen ifrågasatta undersökningen rörande möjligheten
av kalkbrytning å Alnön bör enligt min uppfattning komma till stånd. Utredningens
framställning örn medel till vissa flyttningsbidrag åt arbetssökande
familjer anser jag likaledes böra bifallas. Jag förordar dessutom fortsatt
medelsanvisning till Lyckebyåns reglering.

Trots den utökning av arbetstillfällena, som de här antydda åtgärderna
skulle medföra, torde likväl en kännbar arbetslöshet komma att kvarstå
särskilt inom Västernorrlands, Göteborgs och Bohus, Norrbottens och Blekinge
län. Det torde därför även under nästföljande budgetår vara nödvändigt,
att medel anvisas till statliga och kommunala beredskapsarbeten
i samma utsträckning som under innevarande år.

I anslutning till den lämnade redogörelsen för förberedelse- och planläggningsarbeten
lör beredskapsarbeten, avsedda att igångsättas vid ett försämrat
arbetslöshetsläge, anser jag mig nödsakad konstatera att i åtskilliga kommuner
alltjämt saknas en effektiv krisberedskap. Jag vill erinra om att de kom -

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

5

muner, som icke utan kännbar ekonomisk uppoffring kunna verkställa det
ifrågavarande planeringsarbetet, kunna för planers uppgörande efter prövning
i varje särskilt fall erhålla medel ur anslaget till statliga och kommunala
beredskapsarbeten. Beträffande bestridandet av kostnaderna för övriga
planläggningsarbeten, till vilka medel icke i annan ordning anvisas,
har jag för avsikt att föreslå anvisandet av medel från reservationsanslaget
till reservarbeten, kontantunderstöd m. m.

Särskilda frågor. Handhavandet av vätte na oleda ing sföretaget
Lyckebyån åvilar jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober
1936 den s. k. Lyckebyåutredningen.

I fråga om erforderliga medel för finansieringen av vattenavledningsförelaget
samt inköpen av mader, skogsmark m. m. för genomförandet av den
nya fastighetsbildningen hänvisar departementschefen till den sammanställning
av beräknade kostnader härför, som i enlighet med utredningens uppgifter
återgavs i proposition nr 300 till 1937 års riksdag (sid. 46). Av denna
sammanställning framgår, att de kostnader, som skola stanna å statsverket,
beräknats till 331,000 kronor, samt att de utgifter, som icke skola stanna å
statsverket utan endast utgöra förskott (rörelsekapital), belöpa sig till 832,924
kronor. Av sålunda erforderliga medel hava redan anvisats av 1936 års
riksdag 250,000 kronor, av 1937 års riksdag 200,000 kronor och av 1938 års
riksdag 100,000 kronor eller tillhopa 550,000 kronor.

I skrivelse den 24 februari 1939 har utredningen hemställt, att ytterligare

300.000 kronor måtte anvisas för ändamålet.

Departementschefen anför följande.

Till bestridande av de kostnader för vattenavledningsföretaget Lyckebyån,
vilka skola stanna å statsverket, ha redan medel reserverats. Utredningens
förevarande framställning innebär, att ytterligare 300,000 kronor måtte anvisas
såsom rörelsekapital åt företaget. Även om det — såsom jag tidigare
framhållit — jämväl för nästa budgetår torde bliva nödvändigt att reservera
ytterligare medel för ändamålet, synes beloppet enligt mitt förmenande kunna
utan olägenhet sättas till 150,000 kronor.

De medel, som tidigare reserverats för företaget, hava utgått av de jämlikt
riksdagens medgivande i samband med anslag till reservarbeten anvisade
särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet. Jämväl för den
fortsatta finansieringen torde den angivna utvägen böra anlitas. På en senare
prövning torde få bero, huruvida och i vilken mån berörda kostnader
definitivt böra gäldas av arbetslöshetsanslaget. Sannolikt kan det komma
att befinnas riktigast, att medel av avdikningsanslaget eller avdikningslånefonden
vid en slutlig reglering helt eller delvis tagas i anspråk för ändamålet
och motsvarande belopp sålunda framdeles tillföras den nämnda anslagsposten.

Under innevarande budgetår har Kungl. Maj:t vid olika tillfällen anvisat
medel till företagareföreningar inom vissa län. Sålunda har
anvisats, dels den 30 september 1938 till Västernorrlands läns företagareförening
u. p. a. 110,000 kronor, därav 50,000 kronor såsom subvention och

60.000 kronor såsom lån, dels den 9 december 1938 till Bohusläns företagareförening
u. p. a. 65,000 kronor, därav 25,000 kronor såsom subvention och

6

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

40.000 kronor såsom lån, dels den 24 februari 1939 till Västerbottens företagareförening
u. p. a. 100,000 kronor, därav 50,000 kronor såsom subvention
och 50,000 kronor såsom lån, dels ock den 28 oktober 1938 till Norrbottens
småindustriförening u. p. a. 100,000 kronor, därav 50,000 kronor
såsom subvention och 50,000 kronor såsom lån.

Departementschefen anför följande.

Sedan fjolårets riksdag lämnat utan erinran förslaget att från medlen till
främjande av företagsverksamhet stödja företagareföreningar i olika län, har
Kungl. Maj:t, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, sedermera bifallit
framställningar från föreningar inom vissa av arbetslöshet tyngda län.
För ändamålet har sålunda tillhopa anvisats 375,000 kronor, därav 175,000
kronor såsom subvention och 200,000 kronor såsom lån. Med hänsyn till den
korta tid, som därefter förflutit, låter det sig självfallet icke göra att nu peka
på några bestämda resultat av verksamheten. Emellertid finner jag det vara
uppenbart, att föreningar av nu ifrågavarande beskaffenhet hava en stor
uppgift att fylla inom sådana län, där näringslivet saknar erforderlig mångsidighet.

Jag anser det välbetänkt, att jämväl under nästa budgetår medel kunna
disponeras till stimulerande av den enskilda företagsamheten efter de redan
uppdragna riktlinjerna, i regel i samarbete med ifrågavarande eller eventuellt
nybildade företagareföreningar. Härför synes ett belopp av förslagsvis

300.000 kronor böra reserveras samt — liksom hittills — anvisas från medlen
till främjande av företagsverksamhet.

Till komplettering av ofullständiga jordbruk ha medel
ställts till Blekinge läns hushållningssällskaps förfogande. Därjämte föreligga
framställningar örn medelsanvisningar för dylik verksamhet i Göteborgs
och Bohus län samt Västernorrlands län.

Över framställningarna ha utlåtanden avgivits av statens egnahemsstyrelse
(sid. 58 och 61).

Departementschefen anför följande.

Av den inställning till frågan örn åtgärder med det allmännas bistånd för
komplettering av s. k. ofullständiga jordbruk, som statsmakterna hittills
intagit, framgår att detta spörsmål ansetts vara av synnerlig betydelse vid
bekämpandet av försörjningssvårigheter av den speciella art, varom nu är
fråga. Den redogörelse för det på Blekingeutredningens initiativ försöksvis
igångsatta arbetet för jordbrukens »fullständigande» i Blekinge län visar också
att mycket skulle stå att vinna genom arbetets omedelbara fortsättande såväl
i nämnda län som inom andra delar av landet med likartad arbetslöshet.
Även de framställningar i ämnet, som inkommit till Kungl. Majit från Göteborgs
och Bohus samt Västernorrlands län, visa oförtydbart, att frågan är
värd att ingående uppmärksammas. Detta gäller enligt min uppfattning i
alldeles särskild grad förhållandena inom Västernorrlands län.

Emellertid har egnahemsstyrelsen i sina här återgivna yttranden anfört
vägande skäl för att frågan om ytterligare bidrag till nu ifrågasatta verksamhet
— däri även Blekingeutredningens olika projekt böra inräknas — bör
bliva föremål för övervägande i ett större sammanhang.

Verksamhet av den omfattning, som de lokala utredningarna föreslagit, anser
jag mig därför under nuvarande förhållanden icke kunna förorda. En begränsad
kompletteringsverksamhet i Blekinge och Västernorrlands län synes
mig likväl kunna ske utan större olägenheter. Jag har därför för avsikt att

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

7

föreslå, att Kungl. Majit av de särskilda medel, som jämlikt riksdagens medgivande
i samband med anslag till reservarbeten må komma att anvisas till
främjande av företagsverksamhet, ställer ett belopp av högst 250,000 kronor
till förfogande för ändamålet.

Anslagsbehov. I anslutning till den i det föregånde lämnade redogörelsen
anför departementschefen rörande medelsbehovet under nästa budgetår
följande.

Även under budgetåret 1939/40 bör, såsom jag tidigare framhållit, ett betydande
antal personer framför allt i Västernorrlands samt Göteborgs och
Bohus län beredas sysselsättning vid statliga och kommunala beredskapsarbeten.
Det reservationsanslag å 10,000,000 kronor, som riksdagen föregående
år beviljade till ifrågavarande ändamål, har fullständigt disponerats.
Ävenledes det reservationsanslag å 4,000,000 kronor, som av innevarande
års riksdag anvisats å tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår, torde
inom den närmaste framtiden bli helt disponerat. Även om hänsyn tages
till det förhållandet, att vissa av de arbeten, till vilka medel beviljats, igångsatts
så sent, att för innevarande budgetår avsedda medel i viss utsträckning
först under nästföljande budgetår komma att förbrukas, lärer ytterligare
medelsanvisning vara nödvändig.

Först torde därvid uppmärksammas, att riksdagen medgivit, att Kungl.
Majit äger besluta igångsättandet av nya arbeten inom en kostnadsram förståten
av 10,000,000 kronor under innevarande budgetår, ehuru till ifrågavarande
nya arbeten endast anvisats 5,000,000 kronor. Återstående 5,000,000
kronor skulle anvisas å riksstaten under ett kommande budgetår.

Såsom jag tidigare meddelat, har Kungl. Majit hittills enligt detta riksdagens
medgivande fattat beslut om beredskapsarbetens igångsättande under
budgetåret i sådan utsträckning, att fortsättningsbidrag å 4,729,130 kronor
äro erforderliga. För fullföljande av redan beslutade arbeten och av arbeten,
som torde komma att beslutas inom den närmaste framtiden, böra medel
till statliga och kommunala beredskapsarbeten till ett belopp av 5,000,000
kronor anvisas för budgetåret 1939/40.

Under innevarande budgetår beslutade arbeten komma emellertid icke att
vara tillräckliga för att i erforderlig utsträckning bereda sysselsättning åt de
arbetslöshetstyngda områdenas befolkning under nästkommande budgetår.
Enligt min uppfattning böra ytterligare beredskapsarbeten igångsättas till en
sammanlagd kostnad av 10,000,000 kronor, varvid dock 5,000,000 kronor
först böra anvisas under ett följande budgetår. För nya beredskapsarbeten,
avsedda att igångsättas under budgetåret 1939/40, är alltså ett belopp av
5,000,000 kronor erforderligt.

Såsom jag tidigare framhållit, förordar jag, att av de i samband med anslag
till reservarbeten anvisade särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet
eventuellt måtte få disponeras medel till komplettering av ofullständiga
jordbruk i Blekinge och Västernorrlands län samt till inventering
av ofullständiga jordbruk inom Blekinge lini. Uärlör torde få avses sammanlagt
omkring 250,000 kronor. Av först berörda medel torde vidare, enligt vad
jag förordat, böra reserveras ett belopp av ytterligare 150,000 kronor att i
män av behov användas såsom rörelsekapital för vattenavledningsföretaget
Lyckebyån. Likaså har jag förordat, alt ytterligare omkring 300,000 kronor
måtte ställas lill Kungl. Majlis förfogande till stödjande av enskild företagsamhet.

Av de medel, som tidigare anvisats lill lån och subventioner till främjande
av enskild företagsamhet, kvarstår för närvarande outnyttjat ett belopp av

8

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

Utskottet.

omkring 250,000 kronor. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1938 äro
dessa medel numera bokförda under en fond, benämnd Fonden för lån och
subvention till främjande av enskild företagsamhet.

] Under den gångna delen av innevarande budgetår har enligt vad departementschefen
framhållit en viss försämring av arbetslöshetsläget inträffat. Sålunda
har vid sidan av den kvardröjande restarbetslöshet, som varit utmärkande
för arbetslöshetssituationen under de senaste budgetåren, framträtt en
arbetslöshet av mera konjunkturbetonad karaktär. Denna konjunkturarbetslöshet
är koncentrerad till de landsdelar, där skogsindustrierna och skogshanteringen
dominera näringslivet, särskilt de norrländska länen.

Beträffande planläggandet av åtgärder för arbetslöshetens bekämpande
under nästa budgetår har departementschefen erinrat om, att sistnämnda
konjunkturarbetslöshet i viss utsträckning kommer att mötas med beredskapsarbeten
av särskild typ, anpassad efter skogsbygdens arbetsförhållanden.
Vidare planeras en utvidgad kompletteringsverksamhet vid ofullständiga
jordbruk inom Blekinge och Västernorrlands län. I övrigt har förutsatts,
att arbetslöshetspolitiken under nästa liksom under innevarande budgetår
bör inriktas på hjälpåtgärder inom de av restarbetslöshet tyngda områdena.
Dessa åtgärder avse såväl att direkt bispringa de arbetslösa — i
första hand genom beredskapsarbeten men även genom hjälpåtgärder under
arbetslöshetskommissionens ledning — som ock att uppnå ökad livaktighet
inom nämnda områdens näringsliv, framför allt genom större differentiering
av detsamma. Härutöver åsyftas att genom en effektiv utbildning fostra
ungdomen till andra yrken än de å hemorten företrädda för att därigenom
skapa ökade försörjningsmöjligheter.

De sålunda angivna allmänna riktlinjerna för arbetslöshetspolitikens bedrivande
under nästa budgetår föranleda icke någon erinran från utskottets
sida.

Bland de detaljspörsmål, som departementschefen avhandlat, vill utskottet
något beröra förslaget att inom Västernorrlands län försöksvis använda
arbetslöshetsmedel till flyttningsbidrag åt arbetssökandes familjer. Frågan
har väckts av Västernorrlandsutredningen, som därvid hänvisat till möjligheterna
att på detta sätt under kommande sommararbetsår giva större effekt
åt överflyttningen av arbetskraft till mellersta och södra Sverige. Utskottet
delar departementschefens uppfattning rörande lämpligheten av en dylik
medelsanvisning. Därutöver vill utskottet, icke minst med hänsyn till rådande
brist på arbetskraft inom jordbruket, ifrågasätta, huruvida icke den
offentliga arbetsförmedlingsverksamheten rörande såväl gifta som ogifta arbetssökande
överhuvud taget borde kunna intensifieras inom områden med
kvardröjande restarbetslöshet genom beredande av ökade möjligheter till
resebidrag av statsmedel i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det följande
framhålles.

Enligt lagen om offentlig arbetsförmedling utgår för närvarande statsbidrag
till arbetsförmedlingsanstalt med tre fjärdedelar av anstaltens utgifter
för arbetssökandes resa till och i undantagsfall även från plats för arbets -

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

9

anställning. För bidragets åtnjutande gäller som villkor, bland annat, att
möjlighet och fog för att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning
för resekostnaden icke kan anses vara för handen. Arbetsförmedlingsanstalternas
utgifter för ifrågavarande ändamål hava alltså i viss mån karaktären
av förskott. Den av utskottet åsyftade intensifieringen av arbetsförmedlingsanstalternas
verksamhet skulle närmast innebära, att den av dem lämnade
ersättningen utsträcktes till att kunna omfatta hela resekostnaden till och i
erforderliga fall även från arbetsplatsen. Utskottet vill erinra örn, att en
dylik intensifiering tidigare förekommit i syfte att främja tillfällig sysselsättning
av arbetslösa vid betfälten. En statlig bidragsverksamhet av nu
ifrågasatt art bör dock enligt utskottets uppfattning tillsvidare huvudsakligen
begränsas till att underlätta förflyttning av arbetskraft från områden med
kvardröjande restarbetslöshet till trakter, där brist på arbetskraft inom jordbruket
råder. Kostnaderna för hithörande resor böra, i den mån de icke
enligt gällande bestämmelser kunna bestridas från anslaget till den offentliga
arbetsförmedlingen, täckas av arbetslöshetsmedel. Utskottet förväntar, att
Kungl. Maj :t snarast upptager här berörda spörsmål till närmare prövning
och, i den mån så erfordras, vidtager åtgärder för ett förverkligande av
nämnda syfte redan under instundande sommar.

I motionerna I: 198 och II: 298 har upptagits tanken pa statsbidrag efter
förmånligare grunder till kommuner, som anordna speciellt för äldre arbetslösa
avsedda beredskapsarbeten. Utskottet vill i anledning härav erinra,
att Kungl. Majit redan nu äger möjlighet att vid fastställandet av procentsatsen
för statens bidrag till kommunala beredskapsarbeten taga nödig
hänsyn till det föreliggande hjälpbehovets art och omfattning. Då utskottet
därjämte förutsätter, att de äldre arbetslösas försörjningsproblem kommer
under övervägande vid pågående arbetslöshetsutredning, synes det utskottet
icke erforderligt, att särskild skrivelse i ämnet avlåtes till Kungl. Majit på
sätt i motionerna yrkats.

Det i motionerna 1:282 och 11:436 berörda spörsmålet örn ett centralt
organ för arbetslöshetsärendenas handläggning lärer med hänsyn till vad
departementschefen uttalat få anses tillhöra de organisatoriska problem, som
falla inom ramen för det åt 1937 års arbetslöshetssakkunniga anförtrodda
uppdraget. Utskottet förutsätter därför, att ifrågavarande spörsmål ägnas
erforderlig uppmärksamhet i samband med denna utredning. Enligt de sakkunnigas,
av departementschefen återgivna uppgift, beräknas vidare utredningen
vara slutförd under loppet av innevarande ar. Under sådana förhållanden
och då utskottet utgår från att Kungl. Majit snarast möjligt underställer
ärendet riksdagens prövning, anser sig utskottet sakna anledning
att i enlighet med vad i förevarande motioner yrkats föreslå skrivelse i ämnet
till Kungl. Majit.

Det av Kungl. Majit för nästa budgetår till statliga och kommunala beredskapsarbeten
äskade anslagsbeloppet av 10,000,000 kronor finner sig utskottet
böra tillstyrka. Utskottet biträder alltså icke det i sistnämnda motioner
gjorda yrkandet örn nedsättning av nämnda belopp lill 7,500,000 kronor.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

Vad departementschefen i här ej särskilt berörda hänseenden uttalat föranleder
icke någon utskottets erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 282 och II: 436, i vad de avse
här ifrågavarande anslag och direktiven för dess användning,
må

a) bemyndiga Kungl. Majit att, i enlighet med vad föredragande
departementschefen och utskottet anfört, besluta
om igångsättande av statliga och kommunala beredskapsarbeten
till en sammanlagd kostnad för staten av högst
10,000,000 kronor och vidtaga i samband därmed stående
åtgärder;

b) till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetaret
1939/40 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 10,000,000 kronor;

II. att motionerna 1:282 och 11:436, i vad de avse skrivelse
örn utredning angående enhetligt centralorgan för arbetslöshetspolitiken,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

III. att motionerna I: 198 och II: 298, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1939.

På statsutskottets vägnar:

G. P. V. GRÄNEBO.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gränebo, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,
Oscar Olsson, Asplund, Pauli, Carlström, Bäckström, von Heland, Andersson i Risö, Boman
och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Svensson i Grönvik, Persson i Falla,
Ward, Isacsson, Persson i Tidaholm, Åqvist, Andersson i Malmö, Bergström, Lundberg,
Mårtensson och Hansson i Rubbestad.

Reservationer.

1) av herrar Johansson i Fredrikslund, Carlström, Domö, Persson i Falla
och Lundberg, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava
följande lydelse:

»Under de senaste budgetåren har arbetslöshetsläget karakteriserats av en
icke obetydlig restarbetslöshet. De försök, som från statsmakternas sida gjorts

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

11

att komma till rätta med denna arbetslöshet, lia i stort sett icke givit de
önskade resultaten. Vid en undersökning rörande orsakerna härtill mäste
konstateras, att den förda arbetslöshetspolitiken med den vikt, som därvid
tillmätts beredskapsarbeten, icke varit ägnad att underlätta arbetskraftens
rörlighet utan snarare bidragit till att i viss utsträckning konservera
restarbetslösheten inom de därför utsatta orterna.

Sedan två år tillbaka pågår utredning rörande den kvarstående arbetslösheten
och medlen för dess bekämpande. Med hänsyn till de otillfredsställande
resultaten av de hittills vidtagna hjälpåtgärderna hade det varit
önskvärt, att denna utredning kunnat påskyndas och föreläggas redan årets
riksdag. Då så emellertid beklagligtvis icke blivit fallet och utredningen,
enligt departementschefens uttalande, kommer att innefatta en omprövning
av riktlinjerna för hela arbetslöshetspolitiken, vill utskottet under för handen
varande förhållanden begränsa sig till vissa allmänna spörsmål av
grundläggande betydelse för denna politik.

Av departementschefens redogörelse för de åtgärder, som vidtagits för
restarbetslöshetens bekämpande, framgår, att försök till de arbetslösas inplacering
i den normala arbetsmax-knaden fatt stå tillbaka för åtgärder, som
visserligen skapa arbete för tillfället men icke på längre sikt fylla de hemsökta
trakternas behov av arbetsmöjligheter. Det synes utskottet kunna
ifrågasättas, huruvida till fullo beaktats de möjligheter, som förefinnas att
underlätta de yngre och mera arbetsdugliga arbetslösas överflyttning till
andra platser med bättre arbetstillgång. Det synes utskottet vidare, att
Kungl. Majit vid valet av lämpliga beredskapsarbeten ej alltid tillräckligt
uppmärksammat, huruvida kostnaderna för ett arbete statt i proportion till
nyttan för närvarande eller i framtiden av detsamma.

Den nuvarande arbetslöshetspolitikens splittring pa olika organ och bristande
enhetlighet framstår såsom en olägenhet av allvarligaste art. Då det
för ett ändamålsenligt bedrivande av de statliga hjälpåtgärderna oundgängligen
kräves, att dessa åtgärder samordnas under ett enhetligt centralorgan
samt att frågan härom löses i tid och innan en ny arbetslöshetskris kan utbryta,
anser sig utskottet böra tillstyrka det härutinnan i motionerna I: 282
och II: 436 framställda yrkandet.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att arbetslöshetssakkunniga
— utan att för den skull dess arbete ytterligare fördröjes
— vid sin undersökning av arbetsmarknadens krisproblem ägnar all uppmärksamhet
åt de i många hänseenden ändrade förutsättningar, under vilka
vårt näringsliv numera till följd av utvecklingen arbetar. De svårigheter,
som nu för tiden ofta äro för handen, när det gäller exempelvis att upprätthålla
gamla avsättningsmarknader eller att igångsätta ny produktion,
göra det i hög grad påkallat, att den nya krispolitiken anpassas efter dessa
ändrade betingelser. Särskilt vill utskottet härvid fästa uppmärksamheten
på den norrländska skogsindustriens problem liksom på jordbrukets arbetsförhållanden.
Ävenså synes det utskottet önskvärt, att arbetslöshetssakkunniga
beaktar möjligheten av att i högre grad än hittills en gradering

12

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

efter familjebehovet sker vid lönesättningen inom de offentliga hjälparbetena,
utan att sammanlagda kostnaderna för hjälpverksamheten därigenom
stegras och utan att familjeförsörjarnas löner överstiga den öppna marknadens.

Ehuru utskottet anser, att arbetslöshetspolitiken bör givas en annan utformning
än den nuvarande, vill utskottet med hänsyn till den pågående
arbetslöshetsutredningen icke motsätta sig att såsom ett provisorium beredskapsarbeten
i viss omfattning även under nästa budgetår inrymmas bland
de statliga hjälpåtgärderna i områden med lång tids arbetslöshet. Utskottet
har därvid särskilt beaktat, att vissa skäl kunna åberopas för att långtidsarbetslösa
familjeförsörjare icke göras till permanenta reservarbetare. Utskottet
vill understryka vikten av att riksdagens år 1937 meddelade direktiv
rörande beredskapsarbetenas anordnande och bedrivande följas.

Bland de---följande framhålles.

Enligt lagen---instundande sommar.

I motionerna---yrkats..

Det av Kungl. Majit för nästa budgetår begärda bemyndigandet att besluta
om igångsättande av beredskapsarbeten anser utskottet — i anslutning
till vad ovan anförts — kunna begränsas till en sammanlagd kostnadssumma
av 5,000,000 kronor. Med hänsyn, härtill kan det för nästa budgetår
till statliga och kommunala beredskapsarbeten äskade anslaget nedsättas
till 7,500,000 kronor. Utskottet tillstyrker alltså det yrkande, som härutinnan
framställts i motionerna I: 282 och II: 436.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionerna 1:282 och 11:436, i vad de
avse här ifrågavarande anslag och direktiven för dess användning,
må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med vad utskottet
i det föregående anfört, besluta om igångsättande av statliga
och kommunala beredskapsarbeten till en sammanlagd
kostnad för staten av högst 5,000,000 kronor och vidtaga
i samband därmed stående åtgärder,

b) till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret
1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 7,500,000
kronor;

II. att riksdagen, nied bifall till motionerna 1:282 och
II: 436, i vad de avse enhetligt centralorgan för arbetslöshetspolitiken,
må i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att
frågan om ett sådant organ upplages till utredning av 1937
års arbetslöshetssakkunniga samt att utredningen så påskyndas,
att förslag därom må kunna föreläggas 1940 års
riksdag;

III. att motionerna---riksdagens åtgärd.

2) av herr von Heland.