Statsutskottets utlåtande Nr 181.
1
Nr 181.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1939 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
lönereglering för ordinarie tjänstemän vid de allmänna
läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I en den 3 mars 1939 dagtecknad proposition (nr 217) har Kungl. Majit,
under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning å ordinarie
tjänstemän vid högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken,
folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda,
vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma,
de tekniska läroverken samt navigationsskolorna;
dels godkänna ett av föredragande departementschefen förordat förslag
till kungörelse angående ändrad lydelse av 54 § 9 och 10 mom. samt 56 §
civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8);
dels godkänna det i bilagan 2 vid statsrådsprotokollet för den 3 mars 1939
innefattade förslaget till avlöningsbestämmelser för rektorer vid allmänna
läroverk m. fl. statliga undervisningsanstalter;
dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i sagda statsrådsprotokoll angivits, förordna, på vad sätt de i nämnda
bilaga innefattade bestämmelserna skola inordnas i civila avlöningsreglementet;
dels
bemyndiga Kungl. Majit att, vad angår ordinarie tjänstemän vid förut
angivna undervisningsanstalter, utfärda erforderliga bestämmelser om
övergången till civila avlöningsreglementet;
dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till de ordinarie
tjänstemännen vid här ifrågavarande undervisningsanstalter enligt av departementschefen
förordade grunder.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr T. Gaup (I: 252) och
den andra inom andra kammaren av herr G. Arnemark m. fl. (II: 392), däri
hemställts, att riksdagen, i samband med behandlingen av propositionen
nr 217, måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utfärdande
av sådana övergångsbestämmelser, varigenom extra ordinarie lärare vid
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 181. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
befordran till ordinarie tjänst även efter den 1 juli 1939 under viss övergångstid
måtte vid placering i löneklass få tillgodoräkna sig sin icke-ordinarie
tjänstgöring före utgången av juni månad 1939 i enlighet med intill sagda
tidpunkt gällande föreskrifter.
Genom Kungl. Maj:ts i propositionen nr 217 framställda förslag har under
riksdagens prövning bragts dels frågan om inordnande under civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 (nr 8) av ordinarie lärare vid de allmänna
läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter, dels ock frågan örn
tillämpning av civila avlöningsreglementet å ordinarie vaktmästarpersona!
vid nämnda läroanstalter.
I. Ordinarie lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga
undervisningsanstalter.
Det för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen hittills gällande
lönesystemet utsträcktes genom beslut av 1937 och 1938 års riksdagar
att gälla även för lärare m. fl. vid det statliga undervisningsväsendet
— d. v. s. högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken,
folk- och småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma, de tekniska
läroverken samt navigationsskolorna — ävensom för folkskolinspektörer och
nomadskolinspektören.
De avlöningsbestämmelser, som för närvarande gälla för de statsanställda
ordinarie lärarna, finnas meddelade dels i avlöningsreglementet den 30 september
1937 (nr 873) för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende,
dels ock i kungörelserna den 19 november 1937 (nr 875) och den 17 juni
1938 (nr 435) angående utsträckt tillämpning av berörda avlöningsreglemente.
Därjämte hava utfärdats tilläggsbestämmelser till de nu nämnda avlöningsbestämmelserna,
vilka återfinnas i kungörelserna den 3 december 1937 (nr
953), den 4 januari 1938 (nr 6) och den 17 juni 1938 (nr 436). För de befattningshavare
vid det statliga undervisningsväsendet, som icke äro hänförliga
till lärarpersonalen, ävensom för folkskolinspektörer och nomadskolinspektören
gäller avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare
vid allmänna civilförvaltningen (nr 451, jfr 1925: 270) med därtill hörande
tilläggsbestämmelser. För sistnämnda personalgrupper hava särskilda
tillämpningsföreskrifter meddelats genom kungörelserna den 30 juni 1937
(nr 725, ändrad 1938: 428) och den 17 juni 1938 (nr 425).
Det av 1938 års riksdag godkända civila avlöningsreglementet avser för
närvarande, i vad angår till statens undervisningsväsende hörande institutioner,
allenast vissa befattningshavare, som icke äro hänförliga till lärarpersonalen,
jämte de nyssnämnda till folkskolinspektionen hörande befattningshavarna.
En inom finansdepartementet tillkallad sakkunnig har den 15 november
1938 avgivit förslag angående ändrade avlöningsbestämmelser för lärare vid
Statsutskottets utlåtande Nr 181-
3
statens undervisningsväsende, föranledda av den av 1938 års riksdag beslutade
löneregleringen för statliga befattningshavare vid nyreglerade verk.
Sakkunnigförslaget är uppgjort under den förutsättningen, att på detsamma
grundat förslag skall kunna föreläggas 1939 års riksdag, varefter de
nya bestämmelserna skulle träda i kraft den 1 juli 1939.
Gemensamt eller särskilt avlöningsreglemente.
Beträffande de mera väsentliga skiljaktigheterna mellan undervisningsväsendets
och den övriga civilförvaltningens nu gällande avlöningsbestämmelser
har den sakkunnige lämnat en redogörelse, beträffande vilken utskottet
får hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 10—12).
Med beaktande av de av den sakkunnige angivna, mera väsentliga skiljaktigheter,
som för närvarande förefinnas i berörda avseende, har den sakkunnige
tagit under övervägande, i vad mån behovet av erforderliga särföreskrifter
för lärarnas vidkommande kan tillgodoses inom ramen för det
av 1938 års riksdag godkända civila avlöningsreglementet med de i detsammas
8 kap. tillämpade särskilda bestämmelserna. Jämväl i fråga om vad
den sakkunnige härom i detalj anfört hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet
(sid. 12—14).
Sammanfattningsvis har den sakkunnige anfört, att den lämnade redogörelsen
finge anses giva vid handen, att något bestämt hinder icke kunde
sägas förefinnas för ett inordnande direkt under civila avlöningsreglementet
av lärarpersonalen vid statens undervisningsväse ide. Visserligen bleve med
en sådan anordning de erforderliga särbestämmelserna tämligen talrika. I
sådant hänseende finge emellertid erinras, att de redan godkända särbestämmelserna
rörande exempelvis utrikesförvaltningen samt lots- och fyrstaten
innefattade vardera elva punkter, delvis av tämligen omfattande innebörd.
Då vidare en ledande princip vid löneregleringsarbetet varit, att så
många institutioner som möjligt borde inordnas under civila avlöningsreglementet,
syntes under hänvisning till det anförda tillräcklig anledning saknas
att icke låta det nya reglementet omfatta även de nu ifrågavarande lärarkategorierna.
Departementschefen har i likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter
tillstyrkt den sakkunniges ifrågavarande förslag.
Författningsförslag.
Den sakkunnige har överlämnat författningsutkast angående tillägg till
civila avlöningsreglementet, föranlett av reglementets tillämpning å ordinarie
lärare vid det statliga undervisningsväsendet. Författningsutkastet, vilket
såsom bilaga 1 fogats vid statsrådsprotokollet för den 3 mars 1939, innefattar
förslag till dels ändrad lydelse av 54 § 9 och 10 mom. civila avlöningsreglementet,
dels fogande av ett nytt tredje moment till 50 § samma reglemente,
dels ock bestämmelser för rektorer vid vissa statliga läroranstalter,
avsedda att införas under en särskild avdelning av reglementet med rubrik:
»Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan.»
4
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
54 § 9 mom. Enligt den sakkunniges förslag skola under ifråga
varande
moment meddelas särskilda bestämmelser för lärarpersonalen
— med undantag dock för rektorerna — vid högre
lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminariema, småskoleseminarierna,
läroanstalterna för blinda, vårdanstalten för blinda med
komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma samt de tekniska läroverken.
Momentet omfattar i den sakkunniges utkast 16 punkter. Beträffande
envar av dessa punkter och vad i övrigt i anslutning till bestämmelserna
i förevarande moment framkommit vid ärendets remissbehandling
inhämtas av statsrådsprotokollet i huvudsak följande.
Punkten 1 (bestämmelsernas tillämpningsområde).
Departementschefen har tillstyrkt vad den sakkunnige i förevarande avseende
föreslagit.
Punkten 2 (avlöning vid innehav av vissa med lärartjänst förenade särskilda
förmåner).
Under första stycket av andra punkten har den sakkunnige infört bestämmelse
angående avlöning åt innehavare av sådan lärarbefattning vid de allmänna
läroverken, med vilken rätt till särskilda förmåner är förenad. Bestämmelsen
överensstämmer med stadgandet i 3 § 2 mom. avlöningsreglementet
för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende.
För att underlätta införandet av eventuellt ändrade bestämmelser med avseende
på hithörande förhållanden har den sakkunnige, i anslutning till föreskrifterna
i 59 § 2 mom. civila avlöningsreglementet, under andra stycket
av ifrågavarande punkt föreslagit en bestämmelse av innehåll, att vederbörande
befattningshavare skall vara pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser
rörande de ifrågavarande förhållandena.
Skolöverstyrelsen har anfört, att det icke torde vara motiverat att tillägget
i andra stycket av den sakkunniges förslag även omfattar ifrågavarande
befattningshavare, medan statskontoret och lönenämnden, den senare med
undantag av två reservanter, förordat den omhandlade bestämmelsens överflyttande
till 2 mom. av reglementets slutparagraf.
Departementschefen har förordat, att de nya avlöningsbestämmelsema innefatta
ett stadgande om skyldighet för lärare, som åtnjuter avkomst av en
enskild donation, att underkasta sig ändring av de med donationen sammanhängande
avlöningsföreskrifterna. Detta stadgande syntes emellertid böra
upptagas i reglementets sista paragraf.
Punkten 3 (skyldighet att vikariera å högre befattning).
Den sakkunnige har här föreslagit en bestämmelse av innebörd, att den i
3 § 1 mom. andra stycket civila avlöningsreglementet stadgade skyldigheten
för tjänsteman att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma
kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad skall,
då fråga är om vikariat å lärarbefattning vid i detta sammanhang avsedd
läroanstalt, gälla för en tid av sammanlagt högst sex månader av ett och
Statsutskottets utlåtande Nr 181. 5
samma kalenderår. Såsom motivering härför har den sakkunnige anfört
bland annat följande.
För närvarande är en lärare, örn han därtill förordnas, skyldig vikariera å
högre befattning under sammanlagt högst sex månader av ett och samma
kalenderår, detta för att möjliggöra förordnanden om en hel termins tidslängd.
För en tjänsteman inom allmänna civilförvaltningen gäller motsvarande
skyldighet för blott tre månader. Tillräcklig anledning har icke synts
föreligga att för lärarnas^ vidkommande göra ändring i nu gällande ordning.
Erinras må, att lärarna å andra sidan äga och alltjämt synas böra äga rätt
till det lindrigare löneavdraget vid tjänstledighet för studier under längre tid
än som gäller inom allmänna civilförvaltningen, även i detta fall av det skälet,
att en hel termin bör kunna inrymmas under den ifrågavarande tidsperioden.
Departementschefen tillstyrker den sakkunniges förslag till lydelse av
ifrågavarande punkt.
Punkten A (förening av tjänster m. m.).
Den sakkunnige har anfört huvudsakligen följande.
De bestämmelser, som reglera samtliga lärares rätt att åtaga sig undervisning
i annan läroanstalt samt övningslärares rätt att med sin befattning förena
annan tjänst, hava här sammanförts såsom ett första och andra stycke
av en och samma punkt.
I det nya avlöningsreglementets 4 § 2 morn., som avhandlar tjänstemans
r« olika uppdrag och tjänstebefattningar, stadgas bland annat,
att tillstånd i nämnda avseende bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid.
Detta innebär en skärpning av bestämmelserna i det nuvarande avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen; där användes i detta sammanhang
det uttrycket, att uppdraget eller befattningen skall kunna få »mottagas och
tills vidare bibehållas». Med hänsyn till det anförda synes motsvarande
skärpning i bestämmelserna böra införas även i fråga örn lärares rätt att
ataga sig undervisning i annan läroanstalt. En naturlig begränsning synes
härvid åstadkommas, om tillståndet får avse högst ett läsår i sänder. En
motsvarande anordning torde böra, där så kan ske, tillämpas även i fråga om
ratten för Övningslärare att samtidigt innehava flera befattningar; i detta
avseende föreslås dock tidsbegränsningen skola utgöra tre år.
Fråga örn förening med innehavd befattning såsom ordinarie Övningslärare
av annan ordinarie statstjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning
bor enligt den sakkunniges förslag underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Departementschefen förordar, att bestämmelser angående lärares rätt att
åtaga sig undervisning i annan läroanstalt samt övningslärares rätt att med
sin befattning förena annan tjänst införas i civila avlöningsreglementet i
huvudsak enligt den sakkunniges förslag, men med hänsynstagande till av i
ärendet hörda myndigheter gjorda påpekanden av väsentligen redaktionell
natur.
Punkten 5 (beräknande av avlöning för lärare i övningsämne).
Under denna punkt hava sammanförts vissa särskilda föreskrifter rörande
beräknande av avlöning åt lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och
idrott, slöjd eller hushållsgöromål.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
Den sakkunnige har under a) föreslagit ett stadgande angående bestämmande
i vissa fall av stationeringsort för lärare i nu ifrågavarande övningsämnen.
Beträffande de under b) upptagna bestämmelserna har den sakkunnige
framhållit, att de skilja sig från de nu gällande så till vida, att
dels tillägg till respektive avdrag å årslönen vid tjänstgöringsskyldighet,
som över- respektive understiger 30 veckotimmar, föreslås skola ske med en
trettiondedel för varje veckotimme i stället för som för närvarande med tre
procent,
dels ock såväl maximi- som minimigräns stadgas i fråga om det antal
veckotimmar, efter vilket övningslärares lön skall beräknas.
Till stöd för att ändring vidtages i fråga örn berörda avdrag å årslönen har
den sakkunnige anfört bland annat följande.
Den nu gällande regeln ger normalt ett överskott på 10 %. Om sålunda
en lärares undervisningsskyldighet tänkes minskad till noll veckotimmar,
avdrages (3 X 30 =) 90 % av hans lön, varigenom han alltså skulle behålla
10 °/o. Att man stannat vid ett avdrag för veckotimme av 3 °/o och
icke en trettiondedel, har sin grund i den uppfattningen, att en del av lönen
skulle närmast motsvara lärarens utbildningskostnader och en annan
del det i tjänsten uträttade arbetet. Emellertid vållar den nämnda avdragsgrunden
vissa olägenheter vid den praktiska tillämpningen. Om exempelvis
en lärare i teckning tjänstgör vid två läroverk med 15 veckotimmar vid
vartdera, skulle, därest ej särskild spärregel infördes, hansjon i båda fallen
bli lika med löneklasslönen minskad med (15 X 3 —) 45 °/o. Han skulle
således vid vartdera läroverket uppbära 55 % eller tillhopa 110 °/o av
löneklasslönen. Örn han i stället hade sina 30 veckotimmar förlagda till
ett och samma läroverk, kunde han uppbära allenast den för löneklassen
bestämda lönen. Nämnda förhållande uppmärksammades vid löneregleringen
år 1937 och medförde en spärregel av följande lydelse:
»Lärare i övningsämne, som innehar ordinarie tjänst i samma lönegrad vid
mer än en staten tillhörig läroanstalt, må icke på grund av bestämmelserna
i första och andra styckena uppbära högre sammanlagd årslön, än han skulle
hava uppburit, om han haft tjänstgöring av samma omfattning vid allenast
en läroanstalt. Närmare bestämmelser för tillämpning av detta stadgande
meddelas av Kungl. Majit.»
Klart är emellertid, att det nämnda förfaringssättet i praktiken blir tämligen
otympligt. Det skulle onekligen innebära en avsevärd förenkling, om avdraget
för varje veckotimme sattes lika med en trettiondel av löneklassbeloppet;
någon risk för mer än 100 °/o lön i ett sådant fall som det ovan berörda
skulle då icke föreligga, och den nyss citerade spärregeln kunde slopas. Den
vid tillkomsten av treprocentbestämmelsen framförda synpunkten, att en del
av lönen bör anses motsvara lärarens utbildningskostnader och således undfalla
förhållanden vara tillförsäkrad läraren, torde icke böra tillmätas avgörande
betydelse i detta sammanhang. Utan att man behöver närmare ingå
på det berättigade i nämnda synpunkt torde det vara tillfyllest att framhålla,
att det knappast numera kan anses riktigt, att 10 % av lönen skulle motsvara
utbildningskostnaderna för alla Övningslärare över lag.
Till vad som nu anförts till förmån för en övergång till ett tilläggs- och avdragssystem,
grundat på trettiondedelar i stället för på 3 %, torde slutligen
böra fogas, att 1938 års riksdag godtagit trettiondedelsprincipen för
Övningslärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och högre
folkskolor.
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
7
I fråga om förslaget att bestämma såväl maximi- som minimigräns för det
antal veckotimmar, efter vilket övningslärares lön skall beräknas, har den
sakkunnige framhållit bland annat:
För närvarande stadgas i avlöningsreglementet en viss undre gräns, under
vilken avdrag å årslönen icke må ske för ordinarie lärare i övningsämne.
Sålunda kan sådant avdrag icke äga ram för lärare i teckning, musik eller
gymnastik med lek och idrott för mer än 21 och för lärarinna i kvinnlig
slöjd för mer än 24 veckotimmar. Om i något fall timantalet skulle sjunka
under 9 veckotimmar för någon befattning inom den förra och under 6 veckotimmar
för någon befattning inom den senare kategorien tjänster, får den
ifrågavarande befattningen flyttas till någon läroanstalt, där minimigränsen
kan upprätthållas. Någon maximigräns åter, över vilken tillägg till årslönen
icke må ske, finnes icke angiven i avlöningsreglementet. Den förekommer
i stället i de olika stadgorna, i det sammanhang som reglerar lärarnas
undervisningsskyldighet, och även i vederbörande pensionsförfattning. Maximigränsen
är satt till 34 veckotimmar. För Övningslärare i allmänhet kan
lönen alltså icke ökas med mer än (4 X 3 =) 12 procent. Motsvarande gäller
i fråga om exempelvis pensionsavdrag. Lönen till en gymnastiklärare
vid allmänt läroverk kan dock utgå med ett belopp, som med (7X3 =) 21
procent överstiger löneklasslönen. Den särskilda kompensation, som dessa
lärare åtnjuta för bestyret med ungdomens friluftsverksamhet, en till tre
extra veckotimmar, ligger nämligen vid sidan örn den stadgade latituden för
övningslärarnas undervisnings skyldighet. Det bör emellertid framhållas, att
det är med en viss försiktighet som man låter en gymnastiklärare verkligen
få åtnjuta lön, beräknad på en grundval av 37 veckotimmar.
Det synes riktigast, att man direkt i avlöningsreglementet intager icke
blott minimigräns utan även maximigräns för det timantal, som skall läggas
till grund vid beräknandet av övningslärares löner. Det är här närmast
fråga om en ren lönebestämmelse, och måttet på maximiantalet timmar synes
väl försvara sin plats i avlöningsreglementet. De särskilda kompensationstimmarna
för gymnastiklärarnas arbete med friluftsverksamheten föreslås
alltjämt ligga vid sidan örn det antal undervisningstimmar, efter vilket lönen
beräknas. Vidare föreslås en jämkning i uttryckssättet beträffande den
nuvarande bestämmelsen om beloppets avrundning, vilken befunnits oklar.
Beträffande den under c) upptagna bestämmelsen har den sakkunnige anfört,
att densamma i jämförelse med för närvarande gällande förhållanden
innebär den ändringen, att det föreslås skola läggas i skolöverstyrelsens
hand att för varje budgetår pröva, huruvida i det enskilda fallet kompensation
till vederbörande gymnastiklärare bör utgå för bestyret med lärjungarnas
friluftsverksamhet. Enligt den nuvarande bestämmelsen, vilken verkar
automatiskt och som även gäller för extra ordinarie och extra gymnastiklärare,
utgår under alla förhållanden kompensation till vederbörande
gymnastiklärare, även om han icke har något bestyr alls med lärjungarnas
friluftsverksamhet.
Lönenämnden har funnit sig icke böra framställa någon erinran mot att,
på sätt enligt förslaget skulle ske, de för de statsanställda övningslärarna
gällande grundläggande reglerna för lönens beräknande bringas till överensstämmelse
med de numera för motsvarande kommunalt anställda lärare be
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
stämda. Vid hithörande bestämmelsers slutliga utformning borde den däri
ingående maximibestämmelsen vid beräknande av övningslärares lön bringas
att avse även det fall, då Övningslärare tjänstgör vid flera läroanstalter. Lönenämnden
har vidare anfört följande:
Därest grunden för beräknande av övningslärares lön omlades på sätt förordats,
borde givetvis övergångsbestämmelse införas i syfte att skydda nuvarande
tjänstinnehavare mot löneminskning. Lönenämnden ville särskilt
understryka, att frågan örn en övergångsbestämmelse i nu omhandlade avseende
syntes böra bedömas fristående från frågan om de övergångsbestämmelser
i övrigt, som lämpligen borde ifrågakomma för befattningshavare i
allmänhet, vilka den 1 juli 1939 inträdde på det nya civila avlöningsreglementet.
I detta fall gällde det nämligen en omläggning, som oberoende av
den nya löneplanens tillämpning på lärarna måste medföra löneminskning.
Vad under c) i den förevarande 5 punkten föresloges innebure den ändringen
i förhållande till nu gällande bestämmelser, att det skulle läggas i
skolöverstyrelsens hand att för varje budgetår pröva, huruvida i det enskilda
fallet kompensation borde utgå till vederbörande gymnastiklärare för bestyret
med lärjungarnas friluftsverksamhet. Enligt förslaget skulle emellertid
de^ nuvarande särskilda grunderna för sådan gottgörelses beräknande
kvarstå oförändrade, varigenom skolöverstyrelsen vid sin prövning av frågan
skulle vara bunden av på förhand bestämda gränser. Det ville förefalla
lönenämnden, att en lämplig konsekvens av förslaget att införa en årlig
prövning i förevarande hänseende — till vilket förslag lönenämnden anslöte
sig — vore att i författningen allenast fastställa det högsta antal veckotimmar,
som skulle få läggas till grund vid gottgörelsens beräknande, och i övrigt
överlämna åt skolöverstyrelsen att så smidigt som möjligt och på grundval
av de av vederbörande rektor vitsordade förhållandena i varje särskilt
fall utmäta den kompensation, som i förevarande avseende kunde befinnas
skälig. Härvid borde såsom allmän regel förutsättas, att den praktiska
tillämpningen av en sådan allmän bestämmelse icke komme att medföra för
vederbörande lärare förmånligare resultat än de nu gällande, mera detaljerade
föreskrifterna.
I särskilt yttrande till lönenämndens utlåtande hava tre ledamöter beträffande
det under 5 punkten b) föreslagna grundläggande stadgandet förklarat
sig anse, att de genom det nuvarande avlöningsreglemcntet givna föreskrifterna
för beräkning av årslönen till lärare i övningsämne borde bibehållas.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande:
För egen del tillstyrker jag, att den nu tillämpade regeln, enligt vilken
vid bestämmandet av ifrågavarande lärares årslöner tillägg respektive avdrag
sker å lönebeloppen med tre procent för varje veckotimme, varmed
veckotimmarnas antal över- eller understiger trettio (treprocentregeln), i
överensstämmelse med den sakkunniges, av statskontoret och lönenämnden
förordade förslag ersättes med en regel, enligt vilken tilläggen och avdragen
motsvara en trettiondedel av lönebeloppet (treltiondedelsregeln). Till stöd
härför får jag framhålla följande.
En vägledande synpunkt vid den senast genomförda löneregleringen för
lärarpersonalen vid de högre kommunala skolformerna har varit, att löneförmånerna
för nämnda personal borde i möjligaste mån överensstämma
Statsutskottets utlåtande Nr 181-
9
med de löneförmåner, som tillkomma lärarpersonalen vid det statliga undervisningsväsendet.
En dylik överensstämmelse kunde emellertid icke
åstadkommas i fråga örn övningslärarna; för bestämmandet av dessas årslöner
infördes vid de kommunala skolorna trettiondedelsregeln. Då Övningslärare
icke sällan samtidigt innehar anställning såväl vid statlig som kommunal
läroanstalt, måste de olika beräkningsgrunderna anses innebära en
betydande olägenhet, desto mer som det i syfte att bereda övningslärarna
bättre utkomst i och för sig synes angeläget att underlätta en dylik förening
av tjänster.
Ur löneteknisk synpunkt är trettiondedelsregeln att föredraga framför treprocentregeln.
Den senare nödvändiggör icke blott en i praktiken tämligen
svårtillämplig spärregel till förhindrande av att en Övningslärare genom förening
av flera befattningar ei''håller högre lön än den han skulle erhållit, örn
tjänstgöring av samma omfattning fullgjorts å endast en tjänst, utan även
att årslönerna för de olika befattningarna måste bestämmas efter en och
samma dyrortsgrupp även i de fall, då tjänstgöringen fullgöres å skilda
orter, tillhörande olika ortsgrupper. Jämväl i pensionshänseende föranleder
tillämpningen av treprocentregeln vissa olägenheter.
En övergång till trettiondedelsregeln medför emellertid en minskning av
övningsläraras löneförmåner i fall veckotimmarnas antal understiger trettio.
Då löneställningen härigenom bringas i överensstämmelse med den löneställning
för motsvarande Övningslärare vid de högre kommunala skolformerna,
som godkändes vid förra årets riksdag, synes denna omständighet
icke böra utgöra hinder för den ifrågasatta ändringen. Härvid utgår jag
dock i likhet med lönenämnden från, att en övergångsbestämmelse utfärdas
i syfte att skydda nuvarande tjänstinnehavare mot löneminskning.
Mot förslaget att i avlöningsreglementet stadga såväl maximi- som minimigräns
för det timantal, som skall läggas till grund vid årslönens bestämmande,
finner jag icke anledning till erinran. Särskild föreskrift torde böra
meddelas, varigenom maximibestämmelsen blir tillämplig även vid förening
av flera övningslärarbefattningar. Det synes härvid nödvändigt att överlåta
åt Kungl. Majit att för varje fall meddela de närmare föreskrifter, som
erfordras. Lämpligen kunna dessa meddelas i samband med prövningen av
frågan om lärarens rätt att förena tjänsterna.
Jag tillstyrker vidare den sakkunniges förslag att lägga i skolöverstyrelsens
hand att pröva, huruvida i det enskilda fallet kompensation till gymnastik
lärare bör utgå för bestyret med lärjungarnas friluftsverksamhet. Prövningen
synes lämpligen kunna ske i samband med att överstyrelsen -—- efter förslag
av vederbörande rektor — bestämmer antalet undervisningstimmar i
veckan för gymnastikläraren. I enlighet med lönenämndens förslag synes i
avlöningsreglementet endast böra fastställas det högsta antal veckotimmar,
som får tilläggas. I övrigt bör det överlåtas åt överstyrelsen att på grundval
av de av vederbörande rektor vitsordade förhållandena utmäta kompen*
sationen. Jag förutsätter, att den sålunda förordade, friare prövningen av
förhållandena på detta område icke vid den praktiska tillämpningen medför
förmånligare resultat än nu gällande regler.
Punkten G (beräknande av tid för löneklassuppflyttning).
Den sakkunniges förslag till bestämmelse i berörda avseende överensstämmer
i sak med nu gällande föreskrift i samma ämne. Mot förslaget torde
enligt departementschefen icke någon erinran vara att framställa.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
I detta sammanhang har departementschefen anmält en av skolöverstyrelsen
upptagen fråga om rätt för de statsanställda lärarna att för placering i
löneklass tillgodoräkna tidigare tjänstgöring vid vissa
icke-statliga läroanstalter.
Departementschefen har fi‘amhållit, att frågan om definitiv lönereglering
för, bland annat, lärarpersonalen vid kommunala flickskolor, kommunala
mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor i anslutning till
civila avlöningsreglementets bestämmelser enligt departementschefens mening
borde anstå i avbidan på utredning i ämnet genom sakkunniga. I samband
med framläggande av förslag till provisoriska avlöningsbestämmelser
under budgetåret 1939/40 för nämnda personal finge departementschefen
tillfälle att återkomma till detta spörsmål. Vid den blivande utredningen
borde den av skolöverstyrelsen upptagna frågan göras till föremål för närmare
övervägande. Under tiden borde bestämmelsen i 8 § 4 mom. civila avlöningsreglementet
kunna, i den utsträckning så prövades skäligt, tillämpas
för sådana fall, som här åsyftas.
Punkten 7 (ferier, semester m. m.).
Bestämmelserna avse jämväl lärarna vid tekniska gymnasiet i Göteborg
samt översköterskan vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, örn
vilkas rätt till ferier respektive semester föreskrifter för närvarande äro meddelade
i 54 § 9 och 10 mom. civila avlöningsreglementet.
Den sakkunniges förslag under ifrågavarande punkt har icke föranlett
erinran från departementschefens sida.
Punkten 8 (tjänstledighetsavdrag för lärare i övningsämne).
Den sakkunnige har anfört följande:
Förslaget innebär på denna punkt två sakliga ändringar i jämförelse med
nu gällande ordning. Dels måste en jämkning ske, därest det framställda
förslaget om tillägg respektive avdrag å lönen efter trettiondedelar genomföres.
Dels synes en komplettering till nu gällande bestämmelse motiverad.
För närvarande stadgas allenast reduktion av tjänstledighetsavdragen, därest
en övningslärares undervisningsskyldighet understiger 30 veckotimmar;
för det fall, att undervisningsskyldigheten överstiger nämnda timantal, finnes
ingen föreskrift att tjänstledighetsavdraget skall ökas efter samma grunder
som lönen. Med hänsyn till den ganska avsevärda ökning av lönen,
som kan inträda för vissa Övningslärare (upp till 21 °/o eller, med det här
framförda förslaget, 7so), synas skäl emellertid tala för införandet av den
anordningen, att tjänstledighetsavdragen skola efter samma grunder följa
växlingarna i lönen, icke blott nedåt utan även uppåt.
Regeln om avrundning av avdragsbelopp har omformulerats i överensstämmelse
med det nya reglementets bestämmelse om avrundning av rörligt
tillägg (31 § 1 morn.).
För egen del har departementschefen icke funnit skäl till erinran i sak
mot den sakkunniges förslag i denna del.
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
11
Punkten 9 (oavkortad lön vid viss ledighet).
I huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande föreskrifter har den
sakkunnige här infört bestämmelser angående rätt för lärare att vid viss
ledighet, bland annat för studier, uppbära oavkortad lön.
Förslaget föranleder icke någon erinran från departementschefens sida.
I detta sammanhang har departementschefen upptagit uppkommen fråga
angående tjänstledig hetsavdrag under ferietid.
Statskontoret har anfört bland annat följande:
En viss osäkerhet har gjort sig gällande, örn och i vilken män lärare vid
längre ledigheter skall vara skyldig söka tjänstledighet jarnval under tenetid.
Före den 1 januari 1938, då lärare uppbar lön och tjänstgonngspengar,
saknade nämnda spörsmål ur avlöningssynpunkt praktisk betydelse. Lararna
beviljades emellertid ledighet efter läsår. I och med att lärarnas loner nyreglerades
kommo de ordinarie lärarna att uppbära lika lön för dag raknat
såväl under lästermin som under ferietid. Detta medförde, att, därest lärare
icke under ferierna skulle komma att uppbära oavkortad lön, tjänstledighet
måste beviljas honom jämväl under sådan tid.
Denna fråga kommer i ett delvis ändrat läge i och med att det av lJö»
års riksdag antagna civila avlöningsreglementet göres tillämpligt a lararna.
Enligt 15 § 1 mom. nämnda reglemente äger nämligen tjänsteman, som i
stället för semester åtnjuter ferier, icke under ferietid uppbära oavkortad
lön, därest han vid ferietidens början sedan minst ett år icke bestritt sm
egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning,
utan skall han i dylika fall vidkännas A-avdrag. Härigenom har salunda
öppnats en författningsenlig möjlighet att, oaktat lärare icke beviljats tjänstledighet
under ferietid, ändock verkställa vederbörligt avdrag a hans lon
under sådan tid. . ,
Statskontoret vill emellertid fästa uppmärksamheten vid att ovan återgivna
stadgande för de lärargrupper, som det nu gäller att inordna under
civila avlöningsreglementet, icke torde kunna givas en sådan tillämpning,
att det med stadgandet åsyftade resultatet kommer att vinnas. Detta belyses bast
av följande exempel. En lärare, som varit i tjänst ett läsår, vilket slutat
den 7 juni, begär och erhåller sjukledighet för det därpå följande läsaret,
vilket slutar den 3 juni. Denna lärare torde icke kunna förpliktas att avsta
något av sin lön under den därpå följande ferien, då han vid ferietidens
början (den 4 juni) icke kan sägas sedan minst ett år icke hava bestritt sin
tjänst Reduktionsregeln blir i själva verket icke tillämplig i alla de fall, da
läraren varit sjukledig under ett läsår, och detta läsår slutar tidigare an
nästföregående läsår. . . ,
Någon spärregel motsvarande den i 15 § 1 mom. intagna funnes icke i
det nya reglementet meddelad vid långledigheter av annan art, t. ex. vid
tjänstledighet för enskilda angelägenheter. Statskontoret vill i anledning harav
rikta uppmärksamheten därå att tillämpningen av reglementet i dessa fall
för lärarnas vidkommande blir i hög grad beroende av det satt, på vilket
vederbörande myndigheter förfara vid ledighets beviljande, nämligen örn ledighet
kommer att beviljas för termin och läsår eller för kalenderår.
Lönenämnden har anfört bland annat:
Lönenämnden finner sig böra uttala, att skäl måhända kunna förefinnas
för en ändring i sak av 15 § 1 mom. civila avlöningsreglementet. Därest
emellertid en sådan ändring befinnes icke böra vidtagas, vill lönenämnden
12
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
framhålla, att huvudsyftet med statskontorets ifrågavarande förslag kan vin
naSjjVfn ^en va^en’ särskild bestämmelse i förevarande sammanhang
meddelas för lärarnas vidkommande. En sådan föreskrift kunde då förslagsvis
givas den innebörden, att vad i 15 § 1 mom. andra stycket sägs
angående en tid av minst ett år i stället skall avse en tid av minst två terminer.
Vad statskontoret anfört beträffande frånvaron av spärregel för andra fall
av langledigheter än vid sjukdom föranleder lönenämnden till det uttalandet,
att lönenämnden plägat intaga den ståndpunkten, att vid lärares tjänstledighet
för enskilda angelägenheter, vilken varit av längre varaktighet
exempelvis överstigande ett år, ledigheten bör beviljas för kalenderår eller
etel därav i stallet lör läsårs- eller terminsvis. Denna lönenämndens mening
har ock vunnit stöd genom av Kungl. Majit meddelade beslut.
Departementschefen har i motsats till myndigheterna ansett den åberopade
bestämmelsen i 15 § 1 mom. andra stycket civila avlöningsreglementet äga
tillämpning även i andra fall än då tjänstledigheten föranletts av sjukdom.
Det synes departementschefen däremot tydligt, att bestämmelsen icke är
tillämplig, i den män ferietiden innefattas i tiden för tjänstemannen meddelad
tjänstledighet. Även under den tid, då tjänstledighetstiden sammanfaller
med ferietid, böra nämligen de bestämmelser tillämpas, som gälla för
tjänstledighet av det slag, varom fråga är.
Beträffande här ifrågavarande befattningshavare synes en särskild föreskiift
böra meddelas av innebörd, att ferieberättigad tjänsteman, som icke
bestiitt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens
räkning under de två terminerna närmast före ferietid, skall vidkännas Aavdrag
under ferietiden, i den mån densamma icke innefattas i tiden för
tjänstemannen meddelad tjänstledighet.
Det bör enligt departementschefens mening ankomma på den tjänstledigh.
?t*beviljande myndigheten att, därest tjänstledighet, som sökts för tjänstgöringstid,
skäligen bör omfatta jämväl ferietid, föreskriva såsom villkor för
ansökningens beviljande att densamma kompletteras med ansökan örn ledighet
jämväl för ferietiden.
Punkten 10 (tillämpning av stadgandet om tjänstledighet för studier).
Den sakkunnige har anfört:
För närvarande har en lärare rätt till C-avdrag vid ledighet i och för studier
tor vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne, dock sammanlagt
tor högst sex mannder av den tid han innehar befattning inom en och samma
lönegrad Enligt 16 § b) civila avlöningsreglementet skall tjänsteman
framdeles vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver
arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens
kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt
högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och
samma lönegrad. Med hänsyn till den utformning hithörande bestämmelse
salunda kommer att få, torde det för lärarnas vidkommande vara tillfyllest att
foreskiiva, dels att vad som sägs om »verket» skall avse »undervisningsväsendet»,
dels ock att den för tjänstemän i allmänhet stadgade tidsbegränsningen,
vilken ändrats från tre månader till 120 dagar, må fortfarande avse 180
dagar, detta för att möjliggöra, att en hel termin kan inrymmas under den
ifrågavarande bestämmelsens tillämpningsområde.
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
13
Lönenåmnden har beträffande området för tillämpning av B-avdrag förordat,
att begreppet »undervisningsväsendet» i detta sammanhang gives en
så vidsträckt innebörd, att därunder kan inrymmas icke blott skolväsendet
utan även universitet och högskolor och andra högre lärdomsanstalter.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:
I anslutning till de för närvarande gällande bestämmelserna ville departementschefen
förorda, att lärare finge äga rätt till B-avdrag vid ledighet i
och för studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne.
Enligt 16 § civila avlöningsreglementet skulle tjänsteman vidkännas B-avdrag
för tid, varunder han idkade studier eller bedreve arbete, som prövades
vara av betydelse för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning
inom verket. För lärarnas vidkommande borde »verket» ersättas
med »den skolform, vid vilken läraren är anställd». Det borde ankomma
på skolöverstyrelsen att i de olika fallen pröva, huruvida förutsättning för
stadgandets tillämpning förelåge.
I nyss angivna paragraf stadgades vidare, att tjänsteman skulle vidkännas
B-avdrag för tid, varunder han idkade studier eller bedreve arbete, som prövades
vara av betydelse för verket. Om »verket» här utbyttes mot »undervisningsväsendet»
syntes det ej uteslutet, att sistnämnda begrepp vid tillämpningen
ansåges allenast inrymma den skolform, vid vilken läraren vore anställd.
Vid en mera vidsträckt tolkning omfattade emellertid »undervisningsväsendet»
såväl hela det statliga som det kommunala och enskilda skolväsendet.
Och slutligen kunde, såsom lönenåmnden påpekat, begreppet »undervisningsväsendet»
givas en så vidsträckt innebörd, att därunder inrymdes
även universitet och högskolor och andra högre lärdomsanstalter.
Departementschefen ansåge för sin del, att lärare borde kunna bibehållas
vid sin avlöning minskad med B-avdrag under tjänstledighet för idkande av
sådana studier eller bedrivande av sådant arbete, som med hänsyn jämväl
till lärarens personliga kvalifikationer prövades vara av betydelse för de
högre lärdomsanstalterna eller för det statliga, kommunala eller enskilda
skolväsendet — således för undervisningsväsendet i vidsträckt bemärkelse.
Huruvida sådana förutsättningar förelåge i de särskilda fallen, syntes emellertid
böra ankomma på Kungl. Majit att pröva.
Ledighet med B-avdrag av nu nämnda anledningar borde allenast få åtnjutas
för sammanlagt högst 180 dagar av den tid, läraren innehade befattning
inom en och samma lönegrad.
Örn »undervisningsväsendet» i detta sammanhang gåves den vidsträckta
innebörd, som sålunda förordats, borde samma uttryck i den under första
stycket av punkten 9 i sakkunnigförslaget intagna bestämmelsen tolkas på
motsvarande sätt.
Punkten 11 (avlöning i vissa fall under tjänstgöring vid annan läroanstalt).
I anslutning till vad som för närvarande gäller har den sakkunnige här
föreslagit ett allmänt stadgande örn rätt för Kungl. Majit att bestämma grunderna
för lärares avlöning under tjänstledighet från egen befattning för att
tjänstgöra vid annan läroanstalt.
Lönenåmnden har härom anfört bland annat:
En liknande allmän bestämmelse finnes i det nuvarande avlöningsreglementet
för de statsanställda lärarna, och den därtill hörande tilläggsbestämmelsen,
varigenom förhållandet i fråga närmare regleras, återfinnes i 5 §
14
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
kungörelsen 1937: 953. Lönenämnden anser sig böra förorda, att den på
denna punkt tilltänkta tilläggsbestämmelsen intages direkt i avlöningsreglementet.
Vad densammas sakliga innebörd beträffar får lönenämnden anföra
följande.
Enligt 5 § 2 mom. nyssnämnda kungörelse gäller, att — där ej skolöverstyrelsen
annorlunda förordnar — för Övningslärare, som åtnjuter tjänstledighet
för ifrågavarande ändamål, lönen må, därest det för läraren bestämda
antalet undervisningstimmar är större vid den läroanstalt, där läraren har
sin ordinarie anställning, än vid den läroanstalt, där han tjänstgör, beräknas
efter förstnämnda timantal. Denna regel, som alltså kan medföra, att en
övningslärares lön till en tid beräknas efter ett timantal, som — stundom
avsevärt — överstiger det för honom faktiskt gällande, är motiverad bland
annat av hänsynen till pensionsförhållandena och har uppställts närmast
med tanke på det fall, att en lärare under pågående läsår utnämnes till en
tjänst med högre timantal men med tjänstledighet därifrån fortsätter att
tjänstgöra i sin gamla befattning till läsårets slut; det har då ansetts motiverat
att i författningen öppna en möjlighet att redan från början låta läraren
beräkna lönen efter det med den nya tjänsten förenade högre timantalet.
Givetvis måste emellertid skolöverstyrelsen vid den prövning av ärendet,
som i nu gällande bestämmelse förutsättes, tillse, att den sålunda anvisade
möjligheten icke utnyttjas i en ur saklig synpunkt icke motiverad omfattning.
Lönenämnden anser sig böra förorda viss omformulering av den
nu gällande bestämmelsen i syfte att mera uttryckligt framhäva den fria
prövning av visst särskilt fall, som avses skola verkställas. Lönenämnden
förutsätter härvid, att de nu i författningen bestämda grunderna må kunna
tillämpas, då skäl därtill prövas vara för handen.
Departementschef en har anslutit sig till vad lönenämnden sålunda föreslagit.
Punkten 12 (kallortstillägg i visa fall för lärare i övningsämne).
Den sakkunnige har anfört följande.
För närvarande gäller, att kallortstillägg för lärare i övningsämne, vilkens
lön reducerats på grund av lägre undervisningsskyldighet än 30 veckotimmar,
skall undergå motsvarande reduktion, som tillämpats i fråga om lönen.
Någon häremot svarande föreskrift angående ökning av kallortstilläggets
fastställda belopp, därest övningslärares lön ökas utöver löneklasslönen av
den anledning att timantalet överstiger 30, finnes emellertid icke. Det synes
böra övervägas, om icke för övningslärarnas vidkommande kallortstillläggets
beräknande borde mera än som nu är fallet frigöras från de för lönens
beräknande meddelade föreskrifterna. Det torde vara mest i enlighet
med kallortstilläggets natur att i princip betrakta detsamma såsom ett
enhetligt lönetillägg, som i regel bör utgå med ett visst, oföränderligt belopp.
I enlighet härmed synes i allmänhet kallortstillägget böra utgå till övningslärarna
med det i avlöningsreglementet fastställda beloppet, oavsett de på
grund av tjänstgöringens olika omfattning föreliggande växlingarna i den
till dessa lärare utgående lönen. Dock synes härvid den begränsningen
lämpligen böra stadgas, att om timantalet nedgår under 16 veckotimmar,
bör endast halvt kallortstillägg utgå.
Lönenämnden har förordat den jämkningen i uttryckssättet, att kallortstillägg
skall utgå med halvt belopp, då lönen beräknas efter en undervisningsskyldighet
av högst 15 veckotimmar. Härigenom undvekes att gym
-
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
15
nastiklärarnas rätt att räkna särskilda timmar för arbetet med friluftsverksamheten
komme att påverka frågan, huruvida helt eller halvt kallortstilllägg
skulle utgå.
Departementschefen har i fråga om kallortstilläggets beräknande för lärare
i övningsämne anslutit sig till det av den sakkunnige framställda förslaget,
att detta tillägg skall utgå med antingen helt eller halvt belopp. Helt kallortstillägg
torde, såsom lönenämnden förordat, böra utgå, då undervisningsskyldigheten
överstiger 15 veckotimmar. Det har vidare synts departementschefen
lämpligt, att i författningstexten angives, att Övningslärare, som innehar
flera tjänster, icke må uppbära kallortstillägg med högre sammanlagt
belopp för år än det som i 20 § civila avlöningsreglementet bestämts för den
kallortsklass stationeringsorten tillhör.
Punkten 13 (ersättning till vikarie å rektorsbefattning).
Den sakkunnige har framhållit följande.
Efter lärarpersonalens inordnande under det nya civila avlöningsreglementet
skulle frågan om ersättning till lärare, som tjänstgör såsom vikarierande
rektor, möjligen kunna anses reglerad på grundval av stadgandet i det
nya reglementets 21 § 1 mom. Emellertid är det icke avsett att bestämmelsen
i 21 § 1 mom. skall tillämpas i fall av nyssnämnt slag. Rektorsbefattningarnas
indelning i olika avlöningsgrupper låter sig icke utan vidare anpassa efter
de grunder för bestämmandet av ersättning till vikarier, som fastställts i det
nya civila avlöningsreglementet. Frågan torde böra lösas genom särskilda,
av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser. Till undvikande av misstolkning
har en uttrycklig bestämmelse härom ansetts erforderlig.
Departementschefen har biträtt den sakkunniges förslag.
Punkten 1A (ersättning för bestridande av med annan befattning förenad
undervisning).
Mot bestämmelserna under denna punkt, vilka överensstämma med föreskrifterna
i 19 § 2 mom. i gällande avlöningsreglemente, finner departementschefen
ingen anledning till erinran.
Punkten 15 (särskilda arvoden och ersättningar).
Under denna punkt upptagas, i anslutning till nu gällande föreskrifter, ett
antal särskilda ersättningar, vilka kunna tillerkännas lärare för utförande
av göromål av skilda slag.
Beloppen hava omräknats med utgångspunkt från nuvarande förhållanden,
varvid — med hänsyn bland annat till att rörligt tillägg icke kommer
att utgå å sådana ersättningar — vissa av de nuvarande beloppen höjts. I
ett par fall har ingen uppräkning skett, av det skälet att dyrtidstillägg faktiskt
icke för närvarande utgår på ifrågavarande belopp, enär gällande maximeringsbestämmelser
träda i tillämpning.
Departementschefen förordar, att bestämmelser angående ifrågavarande ersättningar
intagas i avlöningsreglementet.
Mot ersättningsbeloppens storlek finner departementschefen icke anledning
till erinran.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
Under b) torde utöver vad den sakkunnige föreslagit böra införas uppdrag
såsom kvinnlig sakkunnig, tillsynslärare, bibliotekarie och biträde å rektorsexpedition.
Punkten 16 (tjänstgöringstraktamente i vissa fall).
Föreskrifterna hava utformats i anslutning till nu gällande stadganden i
9 § andra stycket kungörelsen den 3 december 1937 (nr 953). I enlighet med
ett av lönenämnden gjort påpekande torde, enligt vad departementschefen
föreslagit, möjlighet böra beredas Kungl. Majit att i särskilt fall förordna, att
tjänstgöringstraktamente skall utgå under lärares tjänstgöring vid annan läroanstalt.
I övrigt föranleder den sakkunniges förslag ingen erinran från departementschefens
sida.
I detta sammanhang har departementschefen slutligen upptagit en av lönenämnden
väckt fråga örn rörligt tillägg åt lärare, vars lön minskats
på grund av med tjänsten förenade särskilda förmåner.
Lönenämnden har i detta hänseende anfört följande.
29 § 1 mom. civila avlöningsreglementet upptager det grundläggande stadgandet,
att rörligt tillägg utgår bland annat å lön. För vissa tjänstinnehavare
vid de allmänna läroverken utgår lön dels av statsmedel, dels av donationsmedel,
varvid den för befattningen gällande lönen minskas med det efter
uppskattning fastställda beloppet för donationens avkastning. Givetvis
bör en lärare, i vars avlöning ingår avkastning av donation, äga åtnjuta rörligt
tillägg å samma grundbelopp som skulle gälla, örn hela lönen för honom
utginge av statsmedel. Därest det icke skulle anses självfallet, att rörligt
tillägg bör utgå efter nu angivna grunder, synes en särskild bestämmelse
böra meddelas i förevarande sammanhang av innebörd, att vid tillämpning av
bestämmelserna i 29 § 1 mom. skall med lön förstås jämväl belopp, varmed
lärares avlöning från statsverket jämlikt de i 2 punkten av 54 § 9 mom. meddelade
föreskrifterna må hava minskats.
För egen del har departementschefen anslutit sig till den uppfattning, åt
vilken lönenämnden i denna fråga givit uttryck. Särskild föreskrift synes
departementschefen böra meddelas i det omhandlade avseendet. Det borde
överlåtas åt Kungl. Majit att bestämma, huruvida och i vad mån rörligt tillägg
skall utgå för det fall att lönen understiger det belopp, vartill de särskilda förmånerna
uppskattats.
5 4 § 10 mom. Under detta moment har den sakkunnige upptagit särskild
föreskrift rörande avlöningsför stärkning åt nomadskolinspektören.
Den sakkunnige anför härom följande.
De för närvarande gällande bestämmelserna angående särskilt lönetillägg
åt nomadskolinspektören återfinnas i kungörelsen den 13 maj 1938 (nr 194).
Benämningen »särskilt lönetillägg» torde böra utbytas mot »avlöningsförstärkning»,
varigenom överensstämmelse vinnes med i civila avlöningsreglementet
i övrigt använd terminologi. Det föreslagna beloppet, 1,500 kronor,
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
17
har satts lika med det för närvarande gällande, då nomadskolinspektören på
grund av gällande maximeringsbestämmelser icke nu åtnjuter dyrtidstillägg
å sitt särskilda lönetillägg.
Departementschefen har anslutit sig till vad av den sakkunnige sålunda
föreslagits.
5 6 § 3 mom. Enligt den sakkunniges förslag skola under ifrågavarande
moment meddelas särskilda bestämmelser för lärarpersonalen
— med undantag dock för rektorerna — vid navigationsskolorna.
De föreslagna bestämmelserna överensstämma med de motsvarande föreskrifter,
som av den sakkunnige förordats beträffande lärarpersonalen vid
de förut behandlade läroanstalterna.
Beträffande den sakkunniges förslag i denna del har departementschefen
förklarat sig vilja allenast framhålla, att de i det föregående förordade jämkningarna
i och tilläggen till de av den sakkunnige under 54 § 9 mom. föreslagna
bestämmelserna böra i tillämpliga delar iakttagas jämväl i fråga örn
de nu förevarande föreskrifterna.
Rektorer. Enligt den sakkunniges förslag skulle avlöningsbestämmelserna
för rektorerna vid de under 54 § 9 mom. och 56 § 3 mom. omhandlade
läroanstalterna införas under en särskild avdelning av reglementet med rubrik:
»Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan.»
En dylik anordning innebär, att de i civila avlöningsreglementets 1 avd. meddelade
allmänna bestämmelserna bliva utan särskild föreskrift tillämpliga på
rektorerna. I den mån ytterligare föreskrifter anses skola gälla eller örn modifikationer
anses böra stadgas i fråga örn de allmänna bestämmelserna, måste
särskilda föreskrifter härom meddelas.
Beträffande den sakkunniges författningsförslag inhämtas av statsrådsprotokollet
huvudsakligen följande:
Punkten 1 (bestämmelsernas tillämpningsområde).
Departementschefen tillstyrker den under förevarande punkt föreslagna
bestämmelsen.
Punkten 2 (övergång från rektorsförordnande till lärartjänst m. lii.).
Den sakkunnige har anfört bland annat följande.
Här har ansetts böra intagas nu gällande föreskrift, att rektorsbefattningarna
tillsättas medelst förordnande för viss tid.
En ordinarie tjänsteman inom allmänna civilförvaltningen, som erhållit
förordnande att bestrida sådan chefsbefattning, som tillsättes medelst förordnande
för viss tid, frånträder samtidigt sin dittills innehavda tjänst.
Skulle hans förordnande å chefsbefattningen upphöra utan att efterföljas
av förnyat förordnande, måste särskilda åtgärder vidtagas för att lian skall
kunna kvarstå i statstjänst. För ett par fall finnas i^ avlöningsreglementet
bestämmelser meddelade i syfte att underlätta övergång till annan tjänst.
En annan ordning gäller i fråga örn rektorer. En ordinarie lärare, vilken
DilianQ till riksdagens protokoll 10.1!). 6 samt. Nr 181. %
18
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
förordnats att bestrida rektorsbefattning, kan när som helst återgå till den
ordinarie lärartjänst han innehade vid rektorsförordnandets början. Nämnda
tjänst blir visserligen i vederbörlig ordning återbesatt med ordinarie innehavare,
men i den nye tjänstinnehavarens fullmakt inryckes ett förbehåll, att
han skall vara skyldig att, därest den rektor, vars lärartjänst han innehar,
övertager xitövningen av lärartjänsten, träda i tjänstgöring vid den läroanstalt
Kungl. Majit bestämmer.
Givetvis måste det framstå såsom ett önskemål, att förhållandena inom undervisningsväsendet
även i förevarande avseende så nära som möjligt kunde
anpassas efter vad som gäller inom statsförvaltningen i övrigt. Då emellertid
den nuvarande ordningen beträffande rektorernas innehavande av sina lärartjänster
icke torde kunna anses direkt oförenlig med grunderna för det nya
avlöningsreglementet och dessutom delvis är av praktiskt-organisatorisk natur,
har i förevarande sammanhang tillräcklig anledning icke synts föreligga
att föreslå ändrade bestämmelser i nu omliandlade avseende.
Departementschefen har ansett tillräcklig anledning saknas att i detta sammanhang
vidtaga ändring i den nu gällande bestämmelsen, enligt vilken en lärare,
som förordnats att uppehålla rektorsbefattning men vilkens förordnande
upphör, övergår till sin innehavande ordinarie lärarbefattning.
I anslutning till vad i civila avlöningsreglementet stadgas angående exempelvis
skyldighet för förste provinsialläkare att såsom vikarie bestrida medicinalrådsbefattning
torde under förevarande punkt böra intagas föreskrift angående
viss skyldighet för rektor att såsom vikarie bestrida ledamotsbefattning
i skolöverstyrelsen. Frågan om gottgörelse för sådant vikariat torde liksom
för närvarande böra regleras genom av Kungl. Majit meddelade bestämmelser.
I likhet med innehavare av befattning, tillhörande löneplan C, synes rektor
icke böra underkastas den i 3 § 3 mom. första stycket intagna föreskriften
örn förflyttningsskyldighet.
Punkten 3 (särskild löneplan för rektorerna).
Den sakkunnige anför huvudsakligen följande:
För närvarande gäller, att rektorsbefattningarna vid de olika läroanstalterna
skola anses tillhöra vissa angivna lönegrader bland de för lärare i
allmänhet gällande. Denna anordning, vilken tillkommit närmast för att
erhålla en utgångspunkt för bestämmandet av rektorernas pensioner, föreslås
bibehållen i fortsättningen. Sedan emellertid numera löneplan A erhållit
37 löneklasser, kunna alla rektorernas lönebelopp direkt angivas genom
en hänvisning till en viss löneklass i sagda löneplan. I anslutning härtill
föreslås, att lönen vid de olika rektorsbefattningarna skall utgå enligt vissa
angivna löneklasser i den under 5 § intagna löneplan A. Detta förhållande
är ägnat att underlätta förfarandet exempelvis vid bestämmandet av tjänstledighetsavdrag.
Emellertid har därjämte en särskild löneplansbeteckning för rektorernas
vidkommande ansetts böra införas; härigenom vinnes bland annat, att i
tjänsteförteckningen direkta hänvisningar kunna äga rum. Rektorernas särskilda
löneplan har här betecknats med bokstaven E. Inom nyssnämnda
löneplan E upptagas vissa lönegrader, betecknade med 1—14, alltefter den
löneställning de olika befattningarnas innehavare skulle erhålla. Lönepla
-
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
19
nen upptager icke några avlöningsbelopp utan allenast dels lönegradernas
nummer, dels ock en föreskrift, att lönen utgår enligt viss angiven löneklass
i den under 5 § intagna löneplan A.
Departementschefen tillstyrker den sakkunniges förslag till löneplan.
Punkten A (lönegrader, stationeringsorter).
Under denna punkt har den sakkunnige upptagit stadgande!!, som motsvara
vissa föreskrifter i 6 § civila avlöningsreglementet. I det vid sakkunnigförslaget
fogade förslaget till tjänsteförteckning hava i förekommande fall
rektorsbefattningarna fördelats å fyra avlöningsgrupper.
Departementschefen har icke funnit anledning till erinran mot den sakkunniges
förslag till bestämmelser under förevarande punkt.
Punkten 5 (förening av tjänster m. m.).
Den sakkunnige bär anfört följande.
Enligt 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet må Kungl. Maj:t eller, vad
angår tjänsteman inom 1—27 lönegraderna, vederbörande myndighet meddela
tillstånd för tjänsteman att innehava vissa uppdrag och befattningar.
En direkt tillämpning på rektorerna av nämnda bestämmelse skulle medföra,
att tillstånd i berörda avseende skulle meddelas för vissa rektorer av
* Kungl. Maj:t och för andra av vederbörande centrala myndighet — skolöverstyrelsen
respektive kommerskollegium. Då detta synes mindre lämpligt,
föreslås här, att fråga örn tillstånd av nyssnämnt slag skall beträffande samtliga
rektorer prövas av Kungl. Majit.
Den i andra stycket föreslagna bestämmelsen angående rätt för rektor att
åtaga sig undervisning i annan läroanstalt överensstämmer med vad som för
närvarande gäller, dock med samma modifikation beträffande tiden för meddelat
tillstånd, som under 54 § 9 mom. punkt 4 föreslagits beträffande lärare
i allmänhet. En självfallen förutsättning är, att den beslutande centrala ämbetsmyndigheten
tillser, att bisysslan icke inverkar hinderligt vid utövandet
av rektorsbefattningen; detta har emellertid ansetts icke behöva direkt utsägas
i författningstexten, när fråga är om rektorer.
Statskontoret har framhållit, att de ifrågasatta bestämmelserna syntes innebära
en viss motsägelse, enär enligt statskontorets mening ett åtagande att
meddela undervisning vid annan läroanstalt innebure en sådan förening av
tjänster, som avses i 4 § 2 mom. Lönenämnden har biträtt statskontorets
anmärkning.
Departementschefen har framhållit, att i anslutning till vad myndigheterna
anfört synas bestämmelserna under förevarande punkt böra omformuleras,
varvid de under punkten upptagna båda styckena sammanslås till ett.
Punkten 6 (vissa avlöningsbestämmelsers tillämplighet).
Den sakkunnige har anfört bland annat följande:
Under förevarande punkt upptagas de bestämmelser i civila avlöningsreglementet,
vilka ansetts böra i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande
rektorerna. Härjämte upptages under förevarande punkt en hänvisning
till de lönegrader enligt löneplan A, som rektorsbefattningarna skola
anses tillhöra.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
I fråga om den till 10 § gjorda hänvisningen bör framhållas, att en allmän
förutsättning för en tillämpning å rektorerna av de i nämnda paragraf meddelade
bestämmelserna är, att desamma skola äga giltighet endast till och
med utgången av det i det särskilda fallet löpande rektorsförordnandet.
Departementschefen har ansett, att av honom i det föregående föreslagen
särskild föreskrift angående rätten till rörligt tillägg för lärare, vars lön
minskats på grund av med tjänsten förenade särskilda förmåner, bör, jämte
de av den sakkunnige avsedda bestämmelserna, göras tillämplig å rektorerna.
Punkten 7 (tjänstledighetsavdrag vid nedsättning av tjänstgöringstiden).
Förslaget i denna del överensstämmer i huvudsak med vad som för närvarande
gäller.
Lönenämnden har framhållit följande:
Då enligt den föreslagna bestämmelsen — vilken i huvudsak överensstämmer
med motsvarande nu gällande — tjänstledighetsavdraget för dag
angives skola på visst sätt fördelas mellan rektorsgöromålen och rektors undervisningsskyldighet,
synes härav följa, att stadgandet i fråga är avsett att
tillämpas vid partiell tjänstledighet under lästid, d. v. s. under den tid av
året, då rektor har både rektorsgöromål och undervisningsskyldighet att
svara för. Vid partiell tjänstledighet för rektor under den övriga delen av
året bör enligt lönenämndens mening huvudregeln i 17 § 1 mom. träda i
tillämpning.
Departementschefen har anslutit sig till vad lönenämnden sålunda anfört.
Det syntes icke böra ifrågakomma, att rektor, som under ferietid vid läroanstalten
åtnjuter full tjänstledighet, icke skulle vidkännas oavkortat tjänstJedighetsavdrag.
I författningstexten torde böra angivas, att bestämmelsen
är tillämplig allenast vid partiell tjänstledighet under lästid.
Punkten 8 (särskilda ersättningar).
De under denna punkt upptagna särskilda ersättningarna utgå för närvarande.
Någon omräkning av beloppen har icke företagits, då på grund av
gällande maximeringsföreskrifter dyrtidstillägg icke för närvarande utgår å
desamma.
Departementschefen tillstyrker förslaget i denna del.
Punkten 9 (tjänstebostad).
Den sakkunnige har anfört, bland annat, följande:
För närvarande gäller, att där rektor såsom bostad anvisas lägenhet, som
disponeras av statsverket eller vederbörande kommun, skall han vara skyldig
att mottaga densamma. Enligt nu gällande avlöningsreglemente för allmänna
civilförvaltningen liksom enligt 41 § civila avlöningsreglementet är
en tjänsteman däremot skyldig att bebo anvisad tjänstebostad; med sådan
bostad förstås emellertid enligt det nya reglementet av statsverket ägd eller
disponerad lägenhet, vars upplåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes
påkallat ur tjänstesynpunkt. Av det sagda framgår, att bestämmelsen i 41 §
civila avlöningsreglementet icke helt passar in på rektorernas förhållanden.
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
21
På grund härav föreslås en särbestämmelse, vilken innebär, att de nu gällande
förhållandena på förevarande område bibehållas oförändrade.
Mot den sakkunniges förslag under denna punkt bar departementschefen
icke funnit anledning till erinran.
Övergångsanordningar.
I statsrådsprotokollet redogöres härefter för'' erforderliga övergångsanordningar
vid de nya avlöningsbestämmelsernas tillämpning å nu ifrågavarande
lärare.
Den sakkunnige har i detta hänseende anfört huvudsakligen följande:
Av de för de statsanställda lärarna enligt kungörelsen 1937:874 gällande
övergångsanordningarna är det särskilt tvenne, som i detta sammanhang påkalla
uppmärksamhet, nämligen dels den i nämnda kungörelse ingående bestämmelsen
angående första lärarinna vid allmänt läroverk, dels anordningen
för den s. k. likalönsprincipens successiva tillämpning å kvinnliga lärare.
Vad första lärarinnorna vid allmänt läroverk angår, äro de numera endast
fem. I den mån de komma att avgå ur tjänst — vilket på grund av pensionering
kan väntas inträffa för två av dem inom de närmaste fem åren —- ersättas
de av tillsynslärare. Dessa lärarinnor äro numera i staten upptagna
såsom ämneslärarinnor, varjämte de äga åtnjuta personligt tilläggsarvode
med 500 kronor utöver lön såsom ordinarie ämneslärarinnor. En föreskrift
torde erfordras av innehåll, att ifrågavarande tilläggsarvode må utgå med
600 kronor för år. Beloppets höjning förorsakas av att rörligt tillägg icke
kommer att utgå å arvodet i fråga, medan dyrtidstillägg för närvarande utgår
å detsamma; viss avrundning uppåt har dessutom skett Ytterligare erfordras
föreskrift motsvarande den i II. A. 6. andra stycket kungörelsen 1937:
874 intagna.
Likalönsprincipens successiva tillämpning å kvinnliga lärare innebär, att
sådan lärare skall åtnjuta avlöning, under tiden den 1 januari 1938—den 30
juni 1940 enligt löneklass, som i varje särskilt fall är två löneklasser lägre
än den, som enligt avlöningsreglementet eljest skulle hava varit för henne
gällande, och under tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1943 enligt löneklass,
som är närmast lägre än den, som enligt avlöningsreglementet eljest skulle
hava varit för henne gällande.
Erinras må, att likalönsprincipen blir fullt genomförd inom allmänna civilförvaltningen
från och med den 1 juli 1939, i vad avser rätt för kvinnlig tjänsteman
att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.
Motsvarande förmån bör givetvis tillkomma även de kvinnliga lärarna vid deras
inordnande under civila avlöningsreglementet. Härigenom komma vissa
kvinnliga lärare lika väl som vissa kvinnliga tjänstemän i allmänhet, vilka
nu åtnjuta slutlön inom sin lönegrad, att flyttas upp en löneklass vid det nya
avlöningsreglementets ikraftträdande.
Örn tillräckliga skäl alltjämt anses föreligga att bibehålla den särskilda
övergångsanordningen för kvinnliga lärare, torde böra iakttagas att ikraftträdandebestämmelsen
till civila avlöningsreglementet kompletteras med bestämmelse
motsvarande det i kungörelsen 1937:874 11. A. 7. ingående stadgandet.
Vad angår övriga med övergången lill det nya lönesystemet sammanhängande
förhållanden har skolöverstyrelsen förordat en övergångsbestämmelse
till bevarande i viss utsträckning av den nu förefintliga rätten för lä
-
22
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
rare att för placering i lön eklass tillgodoräkna föregående
tjänstetid. I detta hänseende har överstyrelsen anfört
/
bland annat följande.
Väsentliga skiljaktigheter i rätten att för löneklassplacering tillgodoräkna
sig föregående anställningstid vid befordran från icke-ordinarie tjänst till
ordinarie tjänst förefinnas mellan undervisningsväsendets nuvarande avlöningsbestämmelser
och bestämmelserna i det nya civila avlöningsreglementet.
I princip har nämligen tillgodoräkningsförfarandet vid dylik befordran ävensom
viss tillgodoräkning vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst
avskaffats i det sistnämnda avlöningsreglementet. Den s. k. sneddningsregeln
skall i stället bilda den regelmässiga gången för lönetursberäkningen såväl
vid befordran från extra-ordinarie till ordinarie tjänst som vid övergång från
lägre till högre ordinarie tjänst. Denna regel kommer dock vid befordran
till ordinarie tjänst efter den nya löneregleringens genomförande att ställa
sig gynnsammare än vad nu är fallet, då begynnelselönen för extra ordinarie
tjänstemän vid bifall till lönekommitterades förslag kommer att ligga en
löneklass högre än för närvarande.
Vid det statliga undervisningsväsendet har tillgodoräkningsförfarandet i
mycket stor utsträckning kommit till användning. Så har exempelvis en
extra ordinarie adjunkt vid befordran till ordinarie adjunkt kunnat räkna
sig tillgodo den tid utöver tre år, som han i en följd innehaft anställning som
extra ordinarie adjunkt, extra adjunkt eller timlärare med full tjänstgöring.
All denna tjänstgöring har nämligen ansetts som »likvärdig».
Vid ett tillämpande enbart av den föreslagna sneddningsprincipen skulle
för en dylik adjunkt endast år i löneklasserna 22 och därutöver kunna tillgodoräknas,
däremot skulle tid som timlärare med full tjänstgöring, som
extra adjunkt, som e. o. adjunkt i löneklasserna under den 22 :a samt den
före den 1 januari 1938 fullgjorda icke-ordinarie tjänstgöring, som vederbörande
icke före den 1 juli 1939 hunnit tillgodoräknas för placering i löneklass
såsom e. o. adjunkt, ej kunna tagas i beaktande vid löneklassplacering.
överstyrelsen vill därför ifrågasätta, örn icke en övergångsbestämmelse
borde utfärdas, varigenom tillgodoräkning för löneklassplacering av de ickeordinarie
befattningshavarnas tjänstgöring intill utgången av juni månad
1939 skulle regleras enligt de intill sagda tidpunkt gällande bestämmelserna.
En dylik bestämmelse skulle bl. a. motiveras av att dessa befattningshavax-e
som icke-ordinarie tjänstemän ej åtnjutit de fördelar den ifrågasatta ändrade
löneklassindelningen för de extra-ordinarie tjänstemännen innebär.
Lönenämnden har i denna fråga anfört, att enligt lönenämndens mening
kunna tillräckliga skäl icke anses föreligga för att vid den stundande övergången
till nya avlöningsbestämmelser särskilda föreskrifter skulle utfärdas,
varigenom en viss grupp befattningshavare skulle i ett ur principiell synpunkt
så betydelsefullt hänseende som det nu omhandlade komma att ställas
i förmånligare ställning än övriga kategorier av tjänstemän.
I särskilt yttrande till lönenämndens utlåtande i denna del hava två ledamöter
anfört, att de anslöte sig till skolöverstyrelsens förslag till skydd för
den tillgodoräkningsrätt, som nu är tillerkänd vissa befattningshavare för
löneklassplacering, och ville därjämte framhålla, att lärare, som nu erhåller
s. k. personlig lönefyllnad, genom en övergångsbestämmelse borde tillförsäkras
liknande trygghet mot en eventuell lönereduktion vid övergång till
det nya avlöningsreglementet.
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
23
Lönenämnden hax- beträffande erforderliga övergångsanordningar ytterligare
anfört bland annat:
Ett annat föi-hållande, som kräver särskild uppmärksamhet vid övergången
till det nya lönesystemet, sammanhänger med den förordade och av lönenämnden
tillstyrkta omläggningen av grunden för beräknandet av övningslärarnas
avlöning. Nuvarande tjänstinnehavare synas enligt lönenämndens
uppfattning böra skyddas mot löneminskning vid de nya bestämmelsernas
ikraftträdande.
Kompensation för inträffad löneminskning synes lönenämnden böra utgå
i form av personlig lönefyllnad. Vad angår grunden för bestämmandet av
sådan lönefyllnad synes det rimligt, att denna fastställes med utgångspunkt
från att ifrågavarande befattningshavare, så länge de kvarstå vid de befattningar
de innehava den 1 juli 1939, ej skola efter nämnda dag åtnjuta lägre
sammanlagd årlig löneinkomst än den, som vid motsvarande timantal skulle
hava tillkommit dem vid tillämpning av den nya löneplanen men med bibehållande
av den s. k. treprocentregeln. Erinras må, alt extra ordinarie och
extra övningslärares löner beräknas efter samma grundläggande princip som
motsvarande ordinarie lärares, varför även de nämnda slagen av icke-ordinarie
lärare böra tillförsäkras personlig lönefyllnad så länge de kvarstå i de
befattningar de innehava den 1 juli 1939.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:
Vad beträffar de av den sakkunnige berörda övergångsanordningarna biträder
jag förslaget, att den särskilda ersättning, som skall tillkomma de
ännu kvarvarande första lärarinnorna vid allmänt läroverk, uppräknas till
(500 kronor för år; rörligt tillägg kommer icke att utgå å sådan ersättning.
Liksom för närvarande bör gälla, att första lärarinna skall vid tjänstledighet
avstå den på ledighetstiden belöpande delen av den särskilda ersättningen.
Beträffande gottgörelse åt den, som förordnas att i stället för den
lediga lärarinnan fullgöi-a de med uppdraget såsom första lärarinna förenade
göromålen, bör emellertid den ändringen vidtagas i nu gällande grunder, att
sådan gottgörelse icke må utgå med högre belopp än som skulle tillkommit
vikarien, därest hon innehaft förordnande såsom tillsynslärare; sistnämnda
befattningshavare åtnjuta för närvarande särskild ersättning med högst 300
kronor för läsår.
Den nu gällande övergångsanordningen beträffande kvinnlig ordinarie lärares
lön bör enligt min mening bibehållas. I enlighet härmed bör intagas
ett stadgande av innehåll, att i fråga örn avlöning till kvinnlig ordinarie
lärare skall för tiden intill den 1 juli 1943 gälla, vad därom särskilt
stadgas. Erinras må, att den första övergångsperioden utlöper redan den 30
juni 1940. Jag förutsätter, att den för vederbörande lärarinna övergångsvis
gällande lägre löneklassen även lägges till grund exempelvis vid bestämmandet
av tjänstledighetsavdrag. Vidare förutsätter jag att de kvinnliga ordinarie
lärare, som vid reglementets ikraftträdande beräknas hava under tre år tillhört
den för sådan lärare nu gällande slutlöneklassen, från och med den 1
juli 1939 uppflyttas en löneklass.
Vad därefter angår skolöverstyrelsens förslag, att i samband med slopandet
av tillgodoräkningsrätten vid lärares inplacering i löneklass en särskild
övergångsbestämmelse skulle meddelas av innehåll, att vid befoi-dran
lill ordinarie tjänst efter den 30 juni 1939 tillgodoräkning enligt nuvarande
grunder skulle fortfarande få ske av anställningstid i egenskap av ickeordinarie
lärare, fullgjord intill utgången av juni 1939, finner jag mig icke
24
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
kunna förorda, att enbart för lärarnas vidkommande en särskild övergångsbestämmelse
av nämnda innebörd utfärdas.
I överensstämmelse med den ståndpunkt, som intagits i fråga om övriga
statliga befattningshavare, bör personlig lönefyllnad enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 5 november 1937 (nr 874) eller andra däremot svarande
föreskrifter bortfalla för dem, som övergå till de nya avlöningsbestämmelserna.
Beträffande den övergångsanordning, som skulle följa av den av mig i del
föregående förordade omläggningen av grunden för beräknandet av övningslärarnas
avlöning, ansluter jag mig till lönenämndens förslag. I enlighet
härmed böra lärare i övningsämne, å vilkas lön för närvarande avdrag
sker på grundval av den i det föregående omnämnda treprocentregeln,
tilldelas personlig lönefyllnad med belopp, motsvarande skillnaden mellan
den avlöning de erhålla vid tillämpning av de nya avlöningsbestämmelserna
och den, som vid motsvarande timantal .skulle hava med bibehållande av
treprocentregeln tillkommit dem enligt den nya löneplanen. Personlig lönefyllnad
enligt nu förordade grunder bör för ordinarie befattningshavare utgå
så länge han kvarstår vid den befattning han innehar den 1 juli 1939.
Vad angår övningslärarna ifrågasätter jag ytterligare en särskild övergångsanordning.
Jag får erinra, att 1936 års riksdag i samband med beslut
örn en successiv omorganisation av folkskoleseminarierna medgav, att ordinarie
Övningslärare, som erhållit dylik anställning före den 1 juli 1935 och
som under tiden från och med läsåret 1936/37 intill dess att han avginge från
sin befattning konime att erhålla mindre omfattande tjänstgöring än som
motsvarade ett på visst sätt beräknat medeltal, skulle under varje läsår äga
åtnjuta ett personligt lönetillägg, motsvarande två tredjedelar av skillnaden
mellan den avlöning, som han skulle hava uppburit, örn för tjänsten varit bestämd
en tjänstgöring av den omfattning, som motsvarade nämnda medeltal,
och den som han ägde uppbära för sin faktiska tjänstgöring under året.
I anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit genom kungörelse
den 30 juni 1936 (nr 442) bestämmelser i ämnet.
I den män nämnda kungörelse blivit tillämplig å övningslärarna före den
1 januari 1938, har det personliga lönetillägg de före nämnda dag ägt åtnjuta
inräknats i den personliga lönefyllnad, som utgår jämlikt föreskrifterna
i kungörelsen den 5 november 1937 (nr 874).
Fråga har nu uppkommit, huruvida personligt lönetillägg enligt 1936 års
kungörelse bör få åtnjutas av Övningslärare, som övergått på det nu gällande
avlöningsreglementet. Såväl skolöverstyrelsen som statskontoret och undervisningsväsendets
lönenämnd hava ansett, att så bör vara fallet. Örn ej sådant
tillägg får åtnjutas, skulle nämligen Övningslärare vid folkskoleseminarium,
som omorganiserats jämlikt 1936 års riksdags beslut efter 1937 års
utgång, icke erhålla någon kompensation för den löneminskning, han får
vidkännas i anledning av omorganisationen. Efter att hava samrått med
chefen för ecklesiastikdepartementet finner jag mig böra biträda myndigheternas
uppfattning. Därest riksdagen ej framställer erinran häremot,
torde därför bestämmelser böra meddelas, som möjliggöra att personligt lönetillägg
i anslutning till de i 4936 års kungörelse meddelade bestämmelserna
må tillgodonjutas under innevarande löneregleringsperiod. Härvid bör beaktas,
att det enligt de blivande bestämmelserna utgående personliga lönetillägget
bör få åtnjutas av sådana lärare, som tidigare åtnjutit personligt
lönetillägg och på grund härav erhållit personlig lönefyllnad, allenast i den
mån detsamma överstiger den personliga lönefyllnaden.
Det synes skäligt, att även sedan civila avlöningsreglementet blivit tillämpligt
å ifrågavarande Övningslärare, viss kompensation skall kunna beredas
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
25
elem för löneminskning i anledning av folkskoleseminariernas omorganisation.
Det torde få överlåtas på Kungl. Majit att härom meddela beslut i de
icke särskilt talrika fall, då dylik kompensation kan ifrågakomma. Kompensation
synes därvid böra medgivas efter i stort sett samma grunder, som
angivits i 1936 års riksdagsbeslut, dock bör ej i något fall högre belopp tillerkännas
såsom kompensation än att detsamma jämte avlöningen och den
personliga lönefyllnad, som enligt vad förut förordats skulle utgå vid tillämpning
övergångsvis av treprocentregeln, sammanlagt motsvarar summan av
de löneförmåner, vartill vederbörande lärare varit berättigad enligt de omedelbart
före den 1 juli 1939 gällande bestämmelserna med för honom då gällande
timantal. . .
Där så befinnes skäligt, bör kompensation för löneminskning i anledning
av 1927 års riksdags beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu angivits även kunna
tillerkännas Övningslärare vid de allmänna läroverken, vilka tidigare åtnjutit
personligt lönetillägg enligt bestämmelserna i kungörelsen den 19 september
1929 (nr 289). ........ ...
Lärarna vid här ifrågavarande läroanstalter lidra tillförsäkras samma förmån
i fråga örn bibehållande av nu utgående barntillägg, som enligt beslut
av 1938 års riksdag skall tillkomma övriga befattningshavare, å vilka civila
avlöningsreglementet blir tillämpligt. ...
Jämväl i övrigt torde för lärarna samma övergångsbestämmelser bora i
tillämpliga delar bliva gällande, som må komma att meddelas för övriga befattningshavare,
vilka övergå på civila avlöningsreglementet.
De lärare, som icke vilja övergå på det nya avlöningsreglementet, böra tillsvidare
få — efter sedvanlig årlig prövning — behålla dyrtidstiliägg men däremot
ej berättigas uppbära de förmåner av provisorisk natur, som beviljats
i avbidan på ny lönereglering, nämligen provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk
avlöningsförstärkning.
Motionerna.
Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:252 och 11:392
framställda yrkandet har i motionen I: 252 anförts huvudsakligen följande:
Såväl skolöverstyrelsen som lönenämnden hade vitsordat, att vid den
praktiska tillämpningen av tillgodoräkningsinstitutet påtagliga skiljaktigheter
förelåge mellan å ena sidan den civila statsförvaltningen och å andra sidan
det statliga undervisningsväsendet. Detta förhållande torde ytterst bero
på att arbetsuppgifterna för icke-ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen
mera sällan ansåges likvärdiga med de ordinarie befattningshavarnas,
under det att icke-ordinarie lärare praktiskt taget alltid kunde
sägas hava med den ordinarie läraren fullt likvärdiga arbetsuppgifter.
Under det att de extra ordinarie lärare, som erliölle ordinarie tjänst
före den 1 juli 1939, linge tillgodoräkna sig all tjänstgöring utöver Ire år,
skulle de, som erhölle sin befordran efter detta datum, endast kunna påräkna
den lägre löneklassplacering, som sneddningsprincipen medgåve. Soln
exempel kunde anföras, att en extra ordinarie adjunkt med sex tjänstår vid
befordran strax före reglementets ikraftträdande skulle få tillgodoräkna
sig tre år och således omedelbart bliva placerad i 24 löneklassen, medan en
extra ordinarie adjunkt med likaledes sex tjänstår, som strax cftei sagda
datum tillträdde ordinarie adjunktstjänst, bleve placerad i 23 löneklassen.
Sorn följd av denna löneklassplacering komme den sistnämnde i ett mycket
ofördelaktigt läge i förhållande lill den förstnämnde. Den vid utnämningen
26
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
Utskottet.
till ordinarie adjunkt i 23 löneklassen placerade komme under nio år framåt
att årligen erhålla 500 kronor mindre i lön än den, som kanske endast ett
haM år tidigare — före den 1 juli 1939 — placerades i löneklass 24 vid utnämningen
till sin ordinarie tjänst. Denna löneldassplacering torde av
vederbörande komma att anses så mycket hårdare, som de i många fall
vöre familjeförsörjare och oftast hade studieskulder eller andra ekonomiska
svårigheter att kämpa med. Stundom kunde ur befordringssynpunkt ofördelaktiga
ämneskombinationer hava förorsakat en förlängd extra ordinarie
tjänstetid och fördröjt övergången till fast tjänst.
Starka skäl syntes sålunda tala för införande av sådana bestämmelser att
verkningarna av själva^ övergången till det nya lönesystemet mildrades.
Dessa bestämmelser avsåge endast åren närmast efter reglementets ikraftträdande
och torde böra tillämpas under så lång tid, som rimligtvis erfordrades,
för att de extra-ordinarie befattningshavare, som drabbades av
följderna av tillgodoräkningsförfarandets avskaffande, skulle kunna erhålla
ordinarie tjänst, förslagsvis under sex år.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts föreliggande förslag örn inordnande från
och med den 1 juli 1939 under civila avlöningsreglementet den 4 januari
1939 (nr 8) av de ordinarie lärarna, inberäknat rektorerna, vid de statliga
undervisningsanstalter, vid vilka lönereglering åren 1937 och 1938 genomförts
i anslutning till det för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen
för närvarande gällande lönesystemet.
Genom att civila avlöningsreglementet göres tillämpligt å de statsanställda
lärarna komma flertalet av reglementets bestämmelser att bliva direkt tilllämpliga
å dem. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola de särbestämmelser,
som i samband med lärarnas inordnande i reglementet bliva nödvändiga,
1 allmänhet meddelas i särskild moment under de paragrafer i reglementets
2 avdelning 8 kap., som avse åttonde, respektive tionde huvudtitlarna. En
liknande anordning har redan vidtagits i reglementet beträffande ett stort
antal befattningshavare eller befattningshavargrupper, för vilka särbestämmelser
i olika avseenden befunnits erforderliga. I 2 avdelningen 8 kap.
skulle införas särbestämmelser i fråga örn andra ordinarie lärare än rektorer.
Rektorernas avlöningsförhållanden förutsättas skola regleras i ett blivande,
såsom 3 avd. betecknat särskilt avsnitt av civila avlöningsreglementet.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot den sålunda föreslagna anordningen.
Vad däremot angår detaljerna i de föreslagna avlöningsbestämmelserna
bar Kungl. Maj:ts förslag i vissa avseenden icke kunnat av utskottet
oförändrat tillstyrkas. Utskottet upptager i det följande punkt för punkt
de delar av Kungl. Maj:ts förslag, som givit utskottet anledning till erinringar
eller uttalanden.
I fråga örn de särbestämmelser, som erfordras beträffande läroanstalterna
under åttonde huvudtiteln, vilka bestämmelser i Kungl. Maj:ts förslag upptagits
under beteckningen 54 § 9 morn., får utskottet anföra följande.
Enligt det i 4 punkten intagna stadgandet skulle liksom för närvarande
med befattning såsom lärare i övningsämne kunna under vissa villkor få
förenas annan tjänst. Genom ett till nämnda föreskrift fogat tillägg skulle
emellertid härvid tillika stadgas, att fråga örn förening med sådan övnings
-
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
27
lärarbefattning av ordinarie statstjänst eller därmed jämförlig kommunal
befattning skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, varvid medgivande
varom nu sagts skall, där så kan ske, avse viss tid, som ej bör överstiga tre
år i sänder. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot att ett
tillägg av i huvudsak nämnda innebörd göres till nu gällande bestämmelse.
Utskottet anser sig emellertid böra framhålla, att det av motiveringen till
det föreslagna stadgandet framgår, att tilläggets egentliga innebörd är att
om möjligt förhindra, att ordinarie övningslärartjänster få av samma tjänstinnehavare
bibehållas förenade i sådana fall, då det sammanlagda timantalet
på tjänsterna kommer att mera avsevärt överstiga vad som skäligen kan betecknas
såsom full tjänstgöring i egentlig mening. Stadgandet synes däremot
icke vara avsett att medföra, att under Kungl. Maj:ts prövning skulle
bringas exempelvis den sedan länge tillämpade anordning, som innebär att
en musiklärare med sin tjänst förenar befattning såsom kantor eller organist.
Med hänsyn till det anförda har utskottet funnit sig böra tillstyrka
sådan jämkning i uttryckssättet på denna punkt, att orden »ordinarie statstjänst
eller därmed jämförlig kommunal befattning» ersättas av »ordinarie
statlig eller därmed jämförlig kommunal övningslärarbefattning».
I 5 punkten föreslås de grundläggande reglerna för beräknande av lön
till Övningslärare. I detta hänseende har i Kungl. Maj:ts förslag vidtagits den
ändringen i nu gällande bestämmelser, att vid undervisningsskvldighet, som
över- respektive understiger 30 veckotimmar, ökning respektive minskning
skall ske av den för vederbörande löneklass gällande årslönen med en trettiondedel
för varje veckotimme i stället för såsom för närvarande med tre
procent för varje veckotimme. Till förmån för förslaget har väsentligen
åberopats, att den föreslagna regeln (trettiondedelsregeln) ur löneteknisk
synpunkt är att föredraga framför den nu gällande (treprocentregeln) samt
att det vore önskvärt, att avlöningsbestämmelserna för de statsanställda lärarna
bringades i överensstämmelse med dem som av 1938 års riksdag godkänts
för de kommunalt anställda övningslärarna, för vilka trettiondedelsregeln
gäller.
Utskottet finner sig kunna dela den av departementschefen hävdade meningen,
att det är önskvärt, att de grundläggande avlöningsbestämmelserna
för övningslärarna vid de statliga och de kommunala högre läroanstalterna
bringas att sammanfalla. Den strävan, som förefunnits att genom förening
av tjänster söka bereda övningslärarna bättre utkomst, måste givetvis i fortsättningen
underlättas, därest de grundläggande avlöningsbestämmelserna
vid olika slags tjänster göras likartade. I princip delar utskottet således departementschefens
mening, att samma regel bör tillämpas vid de statliga och
de kommunala läroanstalterna.
Emellertid har utskottet icke känt sig övertygat örn att en förändring i
beräkningssättet för de statsanställda övningslärarnas lön, på sätt departementschefen
förordat, bör äga runi vid civila avlöningsreglementets ikraftträdande
för dessa lärare. Utskottet vill erinra, att föredragande departementschefen
i propositionen nr 278 till innevarande års riksdag angående
28
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
ändrade pensionsbestämmelser för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala
mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor uttalat
sig för, att en utredning bör komma till stånd beträffande de kommunalt
anställda övningslärarnas avlöningsförhållanden och anställningsvillkor
m. m. Med hänsyn härtill förefaller det utskottet, som örn jämförelse för
närvarande icke med nödvändighet behövde ske med det kommunala skolväsendets
förhållanden, då det gäller bestämmandet av löneställningen för de
statsanställda övningslärarna. Det synes utskottet naturligt, om en utredning
angående de kommunala övningslärarnas anställnings- och avlöningsvillkor
komme alt beröra även de statsanställda övningslärarnas förhållanden.
Då löneställningen för sistnämnda lärargrupper sålunda torde kunna
förväntas komma under övervägande vid den i utsikt ställda utredningen,
har utskottet — under erinran, att ett genomförande av trettiondedelsregeln
i allmänhet medför en sänkning av den för närvarande fastställda löneställningen
vid vederbörande statliga övningslärartjänster såsom sådana i förhållande
till den som följer av en tillämpning av treprocentregeln — funnit sig
böra förorda, att treprocentregeln tills vidare bibehålies för övningslärarna
vid de statliga läroanstalterna. I samband med civila avlöningsreglementets
ikraftträdande för dessa lärare bör emellertid vid sådant förhållande föreskrivas,
att övningslärarna skola vara pliktiga att, i förekommande fall mot
personlig lönefyllnad enligt av departementschefen förordade grundel-, underkasta
sig ändrade bestämmelser rörande grunden för årslönens beräknande
vid timantal, som över- respektive understiger 30 veckotimmar.
Såsom en konsekvens av utskottets ställningstagande i denna fråga torde
vissa ändringar böra vidtagas i 5 punkten b) och c) samt i 8 punkten av det
till propositionen hörande författningsförslaget. I 5 punkten b) bör
sålunda i första stycket det på två ställen förekommande uttrycket »en trettiondedel»
ersättas av »tre procent» samt i andra stycket uttrycken »fyra
trettiondedelar», »tjuguen trettiondedelar» och »tjugufyra trettiondedelar»
ersättas av respektive »12 procent», »63 procent» och »72 procent». Vidare
bör i detta sammanhang meddelas en spärregel motsvarande den i
8 § 2 inom. sista stycket avlöningsreglementet den 30 september 1937 (nr
873) intagna. Ett sådant stadgande erfordras icke med trettiondedelsregeln
men nödvändiggöres vid en tillämpning av treprocentregeln. Vid bestämmelsens
slutliga utformning torde densamma kunna inbegripa jämväl det i sista
meningen av 5 punkten b) i Kungl. Maj:ts förslag intagna stadgandet. I
5 punkten c) andra stycket bör uttrycket »en trettiondedel» ersättas av
»tre procent». I 8 punkten slutligen bör ordet »trettiondedelar» utbytas
mot »procent». Kungl. Majit torde få vidtaga den definitiva utformningen
av de nu ifrågavarande bestämmelserna.
I samband med behandlingen av 6 punkten, som avser tillämpningen avvisst
stadgande om lönetur och mot vilket utskottet icke har något att
erinra, har utskottet haft anledning att uppmärksamma spörsmålet örn d ocenternas
lönetursrätt. Fråga har nämligen inom utskottet uppkommit,
huruvida i föreliggande författningsförslag borde införas särskilda
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
29
bestämmelser angående lönetursrätt för docenter vid befordran till ordinarie
lärartjänst. I detta hänseende får utskottet anföra följande.
Genom 1937 års lönereglering ersattes de dittills gällande, första gången
år 1877 införda särskilda bestämmelserna angående docenternas lönetursrätt
av avlöningsreglementets allmänna stadgande!!. Det uttalades i motiveringen
till de nya bestämmelserna, att det synts vara tillräckligt, att docenttjänstgöring
finge tillgodoräknas lika med annan icke-ordinarie tjänstgöring,
d. v. s. att docenttjänstgöring i statens tjänst sknlle bedömas enligt 11 §
1 mom. första stycket avlöningsreglementet och att sådan tjänstgöring utom
statens tjänst skulle bedömas enligt 11 § 2 mom. andra stycket, enligt vilket
Kungl. Maj:t i vissa fall kunde medgiva tillgodoräkning av utomstatlig tjänstgöring.
I enlighet med denna uppfattning hade i författningsförslaget icke
upptagits någon särbestämmelse beträffande docenter.
Docenterna äga alltså för närvarande vid befordran till lärartjänst tillgodoräkna
sin tjänstetid såsom docenter i och för placering i löneklass såsom
ordinarie lärare under samma förutsättningar, som gälla för lärare vilka
befordras till ordinarie tjänst från icke-ordinarie lärarbefattning i allmänhet,
nämligen att den föregående tjänstgöringen skall vara fullgjord i en följd och
kunna anses likvärdig med den ordinarie tjänsten samt att en tid av tre år
avdrages. När nu i det nya civila avlöningsreglementet rätten för tjänstemän
i allmänhet att för löneklassplacering i erhållen ordinarie befattning tillgodoräkna
föregående anställningstid i princip avskaffas, kommer detta
alltså att gälla även för sådana lärare, vilka före utnämningen till lärartjänst
innehaft anställning såsom docenter.
I stället för den sålunda avskaffade tillgodoräkningsrätten har trätt en
vidgad tillämpning av de s. k. sneddningsreglerna, vilka upptagas i 8 § civila
avlöningsreglementet (1939:8) och innebära, att den befordrade alltid skall
erhålla en omedelbar löneökning men samtidigt också alt, där skillnaden
mellan den befordrades lön i den förra befattningen och begynnelselönen i
den nya befattningen uppgår till två löneklasser eller mera, den befordrade
får åtnöjas med begynnelselön i den högre tjänsten. Vad nu särskilt angår
docenternas förhållanden, synes, så vitt ej annat föreskrives, den sålunda
angivna grundtanken i 8 § endast kunna göras tillämplig i vissa fall, då en
docent erhåller ordinarie adjunktst junst; vid befordran till lektor för docent,
som innehar docentstipendium, inträder nämligen redan vid en placering i
lägsta för lektor gällande löneklass omedelbart en så avsevärd årlig löneökning
(omkring 2,000—4,000 kronor), att en direkt tillämpning av de i 8 §
stadgade grunderna icke torde kunna ske, med mindre kompletterande bestämmelser
meddelas.
Utskottet kan icke bortse från att docenterna hädanefter komma att förlora
en särskild lönetursrätt, som de sedan länge åtnjutit, låt vara att densamma
sedan den 1 januari 1938 varit inbegripen i den allmänna lönetursrätt,
som för närvarande är stadgad vid civila befattningshavares befordran till
ordinarie tjänst. Utskottet finner sig böra förorda, att — i avvaktan på resultatet
av den för närvarande pågående utredningen angående docentinsti
-
30
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
tiihonen — vid uppkommande fråga örn tillämpningen av 8 § 3 och 4 morn.
civila avlöningsreglementet i samband med befattningshavares tillträde till
ordinarie lärartjänst vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk eller
folkskoleseminarium särskilt avseende må fästas vid den omständigheten, att
vederbörande befattningshavare före befordringen innehaft anställning såsom
docent inom teologiska eller filosofiska fakulteten vid universitetet i Uppsala
eller Lund eller inom motsvarande läroområde vid Stockholms eller Göteborgs
högskola, dock endast i den mån vederbörande härvid visat sig hava bestritt
undervisning av den omfattning, som varit bestämd för universitetsdocent
med docentstipendium.
I 7 punkten meddelas vissa bestämmelser angående ferier och semester.
Bland annat föreskrives alt verkstadsingenjör vid tekniskt läroverk äger åtnjuta
ferier. Utskottet har i sak intet att erinra mot detta förslag, men anser
sig böra förorda, att — vid det förhållandet att det vid de tekniska läroverken
finnes endast en verkstadsingenjör, vilken därtill är uppförd å övergångsstat
— den ifrågavarande delen av bestämmelsen utbrytes ur avlöningsreglementet,
varvid föreskrift i ämnet torde böra av Kungl. Majit meddelas i annan
ordning. Vidare lämnas i den nu omhandlade punkten föreskrift angående
semestertidens längd för Översköterska och sjuksköterska vid vissa anstalter
för blinda och dövstumma. Utskottet vill erinra, att Kungl. Majit i proposition
nr 211 till årets riksdag angående anslag till avlöningar vid de allmänna
läroverken m. fl. statliga läroanstalter föreslagit inrättandet vid läroanstalterna
för blinda av en befattning såsom sjuksköterska. Då även för denna
befattningshavare särskilda semesterföreskrifter böra gälla, förutsätter utskottet,
att Kungl. Majit, därest förslaget angående inrättande av nämnda
sjuksköterskebefattning av riksdagen godkännes, må äga att i andra stycket
av den förevarande punkten införa jämväl sjuksköterska vid läroanstalt för
blinda.
I 10 punkten föreslås ett stadgande av innehåll, att har tjänsteman, som
äger åtnjuta ferier, under de två terminerna närmast före ferietid icke bestritt
sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning,
skall han vidkännas A-avdrag under ferietiden, i den mån densamma icke
innefattas i tiden för tjänstemannen meddelad tjänstledighet. Bestämmelsen
ansluter sig till motsvarande bland civila avlöningsreglementets allmänna
bestämmelser upptagna föreskrift (15 § 1 mom. andra stycket), men skiljer
sig i sakligt hänseende därifrån i det hänseendet, att uttrycket »de två terminerna»
ersatt uttrycket »sedan minst ett år» samt att orden »i den mån
densamma icke innefattas i tiden för tjänstemannen meddelad tjänstledighet»
tillagts. I motiveringen till förslaget i denna del uttalar departementschefen,
att han -— i motsats till statskontoret och lönenämnden — anser den nyssnämnda
bestämmelsen i 15 § 1 mom. andra stycket civila*avlöningsreglementet
äga tillämpning även i andra fall än då tjänstledigheten föran letts av sjukdom.
Det syntes däremot departementschefen tydligt att bestämmelsen icke
vore tillämplig, i den mån ferietiden innefattades i tiden för tjänstemannen
meddelad tjänstledighet. Även under den tid, då tjänstledighetstiden sam
-
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
31
manfolk med ferietid, borde nämligen de bestämmelser tillämpas, som gällde
för tjänstledighet av det slag, varom fråga vore. Departementschefen har
slutligen uttalat, att det borde ankomma på den tjänstledighetsbeviljande
myndigheten att, därest tjänstledighet, som sökts för tjänstgöringstid, skäligen
borde omfatta jämväl ferietid, föreskriva såsom villkor för ansökningens beviljande
att densamma kompletterades med ansökan om ledighet jämväl för
ferietiden.
Utskottet finner sig kunna i stort sett uttala sin anslutning till vad föredragande
departementschefen sålunda anfört. Emellertid komma vid ett bifall
till Kungl. Maj:ts förslag de för de statsanställda lärarna tillämpade
grunderna att i visst avseende skilja sig från de jämlikt avlöningsreglementena
för kommunanställda lärare gällande. Enligt vad som framgår av propositionen
nr 176 till årets riksdag angående provisoriska avlöningsbestämmelser
under budgetåret 1939/40 för vissa kommunanställda lärare m. fl.,
komma avlöningsbestämmelserna för sistnämnda lärargrupper att inom kort
underkastas granskning i samband med övervägandet av frågan örn anpassning
av dessa bestämmelser efter de i civila avlöningsreglementet bestämda
grunderna. Utskottet finner sig böra under hänvisning härtill i detta sammanhang
uttala, att utskottet förutsätter, att vid den blivande översynen av
de kommunanställda lärarnas avlöningsbestämmelser särskild uppmärksamhet
ägnas åt den nu föreliggande frågan örn tjänstledighetsavdrag under
ferietid. Enligt utskottets mening böra örn möjligt likartade grunder åvägabringas
i detta hänseende inom undervisningsväsendets olika delar.
Vad i övriga punkter av 54 § 9 mom. samt i 54 §10 mom. och 56 § 3 mom.
av Kungl. Majit föreslagits har icke givit utskottet anledning till erinran,
varför utskottet tillstyrker Kungl. Maj:Is förslag i dessa delar.
Enligt Kungl. Majits förslag skulle avlöningsbestämmelser för rektorer vid
de statliga läroanstalterna meddelas i en 3 avdelning av civila avlöningsreglementet,
betecknad »Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan
eller eljest enligt särskilda bestämmelser». Vid det förhållandet att nämnda
avdelning av reglementet ännu icke föreligger definitivt utformad, har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att dels godkänna förslag till avlöningsbestämmelser
för rektorer, att gälla från och med den 1 juli 1939, dels ock bemyndiga
Kungl. Majit att förordna, på vad sätt nämnda bestämmelser skola inordnas
i civila avlöningsreglementet.
Vad sålunda av Kungl. Majit föreslagits tillstyrkes av utskottet med nedan
angivna jämkning.
I 2 punkten har intagits ett stadgande, att rektorsbefattning tillsättes medelst
förordnande för viss tid. Då avsikten med detta stadgandes intagande
i avlöningsbestämmelserna mindre torde hava varit att meddela viss föreskrift
av ren stadgenntur än att bringa i erinran vad som i förevarande hänseende
jämlikt de olika stadgorna redan gäller, torde det nu omhandlade
stadgandet lämpligen kunna utgå ur 2 punkten och i stället införas i 1 punkten,
vilkens inledande ord förslagsvis kunde erhålla den avfattningen, att de
ifrågavarande bestämmelserna hava avseende å innehavare av medelst för
-
32
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
ordnande för viss tid tillsatt rektorsbefattning vid de läroanstalter, varom i
detta sammanhang är fråga.
Vad angår de av departementschefen berörda övergångsanordningarna får
utskottet framhålla följande.
Beträffande den övergångsanordning, som skulle följa av den förordade
omläggningen av grunden för beräknandet av övningslärarnas avlöning, får
utskottet framhålla, att densamma med den ståndpunkt utskottet i detta utlåtande
intagit i huvudfrågan icke nu behöver träda i tillämpning.
Vad därefter angår den av skolöverstyrelsen ifrågasatta övergångsbestämmelsen
till bevarande i viss utsträckning av lärares rätt att i och för placering
i löneklass tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring, har departementschefen
funnit sig icke kunna förorda, att enbart för lärarnas vidkommande
en särskild övergångsbestämmelse av nämnda innebörd utfärdas. Såsom
av det föregående närmare framgår, har emellertid i de likalydande
motionerna 1:252 och 11:392 hemställts, att extra ordinarie lärare vid befordran
till ordinarie tjänst även efter den 1 juli 1939 måtte under viss övergångstid,
förslagsvis sex år, vid placering i löneklass få tillgodoräkna sig sin
icke-ordinarie tjänstgöring före utgången av juni 1939 i enlighet med intill
sagda tidpunkt gällande föreskrifter.
Även örn utskottet till en del belijärtar de skäl, som i förevarande motioner
anförts till förmån för bevarande under viss övergångstid av den nuvarande
tillgodoräkningsrätten, kan utskottet dock icke medverka till att
särbestämmelser i detta avseende införas för lärarnas vidkommande. Det
nya avlöningssystem, som från och med den 1 juli 1939 skall tillämpas inom
praktiskt taget hela den civila statsförvaltningen, är avsett att omedelbart
helt träda i tillämpning, utan att därvid i allmänhet skulle gälla några övergångsanordningar
beträffande verkningarna av reglementets huvudgrunder
i jämförelse med de enligt nuvarande avlöningsreglemente gällande. Utskottet
vill särskilt erinra, att frågan om utfärdande av övergångsanordningar
rörande tillgodoräkningsrätten var föremål för ståndpunktstagande av föredragande
departementschefen i samband med framläggandet för 1938 års
riksdag av proposition med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m.
(prop. 1938: 263 sid. 153). I sådant hänseende förklarade sig departementschefen
icke kunna tillstyrka de av ett par ämbetsverk gjorda yrkandena om
medgivande att fortsättningsvis under en övergångsperiod få tillämpa det
hittillsvarande tillgodoräkningsförfarandet. Enligt utskottets förmenande böra
särskilt starka skäl kunna åberopas för att en viss befattningshavargrupp
skall tilldelas en särställning i det nu omhandlade avseendet. Då sådana skäl
icke kunna anses föreligga i detta fall, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
förslag på denna punkt och ställer sig avvisande till de i ämnet väckta motionerna.
Vad av departementschefen i övrigt anförts i fråga om erforderliga övergångsanordningar
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
33
II. Ordinarie vaktmästarpersonal vid de allmänna läroverken
m. fl. statliga undervisningsanstalter.
I samband med beslut om ny lönereglering för lärarpersonalen vid det statliga
undervisningsväsendet uttalade 1937 års riksdag, att riksdagen icke ville
motsätta sig, att vaktmästarpersonalen vid statens undervisningsväsende, i den
mån så ej skett, erhölle anställning i statens tjänst och löner, reglerade i anslutning
till de för allmänna civilförvaltningen för närvarande gällande grunderna.
Riksdagen uttalade sig vidare för, att de kontanta kostnaderna för läroverksvaktmästarnas
avlönande skulle övertagas av statsverket, såvitt anginge
ordinarie och extra ordinarie vaktmästare, men att annan vaktmästarpersonal
vid de allmänna läroverken alltjämt borde avlönas av ljus- och vedkassornas
medel.
Genom beslut den 30 juni 1937 anbefallde Kungl. Majit härefter skolöverstyrelsen
att inkomma med utredning och förslag i fråga örn lönereglering för
ifrågavarande vaktmästarpersonal. I anledning härav har överstyrelsen den
29 december 1937 avgivit utredning och förslag i ämnet. Häröver hava infordrade
utlåtanden avgivits av statskontoret och av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd.
Åligganden och kompetens.
Beträffande vaktmästarpersonalens åligganden och kompetens har skolöverstyrelsen
sammanfattningsvis framhållit, att de uppgifter, som i regel
påvila en vaktmästare vid ett allmänt läroverk eller annan i detta sammanhang
förekommande läroanstalt äro i hög grad beroende av förhållandena
på platsen, t. ex. tillgången på biträden för mera okvalificerade uppgifter,
såsom städning, gårdsrenhållning och dylikt. Det torde därför i många fall
vara lämpligt, att i en instruktion för vaktmästaren såsom för närvarande
på många håll redan är fallet hans huvudsakliga åligganden angivas. Det
bör tillses, att vaktmästarens arbetstid blir ändamålsenligt utnyttjad även
under läroanstaltens ferietider, med frånräknande av semestertiden för honom.
I sådana fall, då vaktmästaren under läroanstaltens lästider haft längre
arbetsdag än 7 å 8 timmar, vilket mycket ofta är fallet, bör givetvis arbetsdagen
under ferietiderna reduceras med hänsyn härtill. I skälig omfattning
synas sådana arbeten som inoljning eller fernissning av golv, fönslerputsning,
vissa reparations- och målningsarbeten, såsom lagning och fernissning
av lärjungepulpeter, lämpligen åläggas honom till utförande under
ferietider.
Statskontoret har anfört bland annat:
Statskontoret anser sig särskilt böra framhålla, att det bör ligga synnerlig
vikt uppå, att — i den mån vaktmästares arbetstid så medgiver — bland
åliggandena även inräknas portvaktssysslor, städning m. m., så att särskilda
ersättningar för dylika arbetsuppgifters ombestyrande i görligaste mån und
Bihang
till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 181. 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
vikas. I detta sammanhang vill statskontoret jämväl fästa uppmärksamheten
vid bestämmelsen i 31 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningens
tjänstemän, vilken bestämmelse torde böra göras tillämplig även å
ifrågavarande personal. Övertidsarbete under terminerna synes böra i första
hand kompenseras genom befrielse från eller minskning av tjänstgöring
under ferier. Vid läroanstalt, där endast en vaktmästare är anställd, måste
helt naturligt tillses, att den dagliga arbetstiden, fördelad lika över hela året
— nied frånräknande av semestertiden — i varje fall icke understiger sju
timmar dagligen. Skulle vid någon skola så vara förhållandet, bör ordinarie
befattning icke inrättas.
Lönenämnden yttrar:
Lönenämnden vill framhålla vikten av, att de angivna kompetensvillkoren
verkligen upprätthållas vid befattningarnas tillsättande. Därest vid någon
läroanstalt hittillsvarande befattningshavare saknar föreskriven kompetens
för nyinrättad befattning men ändock anses böra kvarhållas vid tjänsten,
torde vederbörande — så länge han saknar dylik kompetens — icke böra
erhålla ordinarie anställning utan i stället antagas till icke-ordinarie tjänsteman.
Samma förfarande bör enligt lönenämndens mening tillämpas, då full
tjänstgöring icke kan beredas vaktmästare.
Departementschefen har anfört följande:
Jag kan i huvudsak biträda vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga om
vaktmästarpersonalens åligganden och kompetens. Jag ansluter mig jämväl
till de uttalanden, som i samband med denna fråga gjorts av statskontoret
och lönenämnden.
Såsom en allmän förutsättning för inrättande av ordinarie befattning i viss
lönegrad måste givetvis uppställas, att den dagliga arbetstiden, fördelad lika
på hela året med undantag av semestertiden, icke understiger sju till åtta timmar.
Härvid bör den längre arbetstid, som enligt vad skolöverstyrelsen anfört
mycket ofta föreligger under läroanstaltens lästid, kunna kompenseras
genom reducerad arbetstid under den tid, då undervisning vid vederbörande
läroanstalt icke pågår.
Det synes mig nödvändigt, att instruktioner fastställas för de olika här
ifrågavarande befattningshavarna vid varje läroanstalt. Frågan huruvida
särskilda ersättningar skola kunna ifrågakomma för arbeten utom tjänsten
är direkt avhängig av hur avgränsningen sker av de till tjänsten hörande
göromålen. Ehuru vaktmästarnas åligganden givetvis kunna växla efter förhållandena
vid varje särskild institution, något som kommer att påverka avfattningen
av vederbörande instruktioner, synes det mig dock värt att överväga,
huruvida icke genom skolöverstyrelsens — respektive kommerskollegii
— försorg en normalinstruktion kunde uppgöras, vilken kunde tjäna till viss
ledning vid fastställande av instruktionerna i de särskilda fallen. Dessa senare
torde, i anslutning till nu tillämpade grunder, efter vederbörande befattningshavares
hörande böra fastställas av lokalstyrelsen respektive styrelsen
eller, där styrelse icke finnes, av rektor.
Löneställning.
Skolöverstyrelsen har i anslutning till läroverkslönesakkunniga ansett löneregleringen
för vaktmästarpersonalen böra utgå från den lönenivå, som
är bestämd för liknande personal vid andra statliga institutioner, d. v. s.
lönegraderna B 7, B 6 och B 5. Enligt överstyrelsens mening borde samt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
35
liga ifrågavarande lönegrader kunna ifrågakomma även vid sådana läroanstalter,
där endast en vaktmästare är anställd; härvid skulle lönegraden B 7
ifrågakomma vid de mera omfattande, lönegraden B 6 vid de mellanstora
och lönegraden B 5 vid de allra minsta läroanstalterna av denna kategori.
Vid sådana läroanstalter, där mer än en vaktmästare finnas anställda, har
överstyrelsen placerat den främste vaktmästaren i lönegraden B 7. I samma
lönegrad har även placerats befattningshavare, som har att sköta mera omfattande
värmeanläggningar och därtill utföra kvalificerat reparatörsarbete,
medan annan värmeledningsskötare, som ej endast är eldare, placerats i lönegraden
B 6.
överstyrelsen framhåller, att det kunde råda en viss överensstämmelse mellan
de olika rektorsbefattningarnas vid de allmänna läroverken inplacering i
skilda avlöningsgrupper och vaktmästargöromålens omfattning. Arten och
omfånget av vaktmästarnas arbetsuppgifter betingas emellertid, fortsätter
överstyrelsen, även av andra förhållanden än antalet lärare, elever och klassavdelningar.
Hänsyn bör nämligen även tagas till skollokalernas beskaffenhet,
huruvida de äro fördelade på en eller flera byggnader, om dessa äro av
äldre eller nyare datum, med eller utan värmeledning, med en eller flera uppvärmningscentraler,
örn uthyrning av lokaler förekommer i nämnvärd omfattning
o. s. v. Vidare anser överstyrelsen viss hänsyn böra tagas till sådana
förhållanden, som för närvarande råda vid de olika läroverken, såsom antalet
för vaktmästargöromålen anställda personer, om dessa göromål även innefatta
mera okvalificerade uppgifter, såsom gårdsrenhållning och städning,
samt huru stor del av den dagliga arbetstiden som kan anses åtgå härtill.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:
Vad angår frågan om den lämpligaste lönegradsplaceringen av befattningshavare,
som är en läroanstalts ende vaktmästare, ansluter jag mig till skolöverstyrelsens
förslag, att samtliga tre nu ifrågavarande lönegrader böra
kunna komma till användning allt efter de skiftande förhållandena vid de
olika läroanstalterna.
I fråga om de lönegrader som böra komma till användning vid läroanstalter,
där mer än en vaktmästare finnes anställd, råder i huvudsak enighet
bland dem, som yttrat sig i ärendet. Då jag saknar anledning att avvika
från myndigheternas ståndpunkt i detta fall, förordar jag, att lönegraden
A 7 i allmänhet användes för den främste vaktmästaren vid sådana läroanstalter,
alltså för den befattningshavare, som i allmänhet betecknas såsom
»vaktmästare». Samma lönegrad bör även komma i fråga för värmeledningsskötare,
tillika reparatör, under förutsättning likväl att kvalificerat
reparatörsarbete i större omfattning ingår i åliggandena samt att vederbörande
befattningshavares arbetsuppgifter uteslutande avse reparations- och därmed
jämförliga arbeten samt skötsel av värmeledning. Annan värmeledningsskötare,
som ej endast är eldare, bör placeras i lönegraden A 0. Lönegraden
A 5 bör användas i fråga örn gymnastikvaktmästare, tillika eldare.
Sistnämnda lönegrad bör komma ifråga även för befattningshavare, som endast
är eldare.
Då det gäller att, med tillämpning av de nu angivna huvudprinciperna, för
nästa budgetår fastställa antalet befattningar och dessas lönegrader vid de
olika läroanstalterna, måste beaktas, att förhållandena på ifrågavarande,
mycket omfattande område äro så skiftande och svårbedömbara, att man
36
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
knappast kan påräkna att på en gång kunna genomföra en helt tillfredsställande
organisation. Svårigheterna ökas även därigenom, att föreliggande
primäruppgifter i åtskilliga fall icke äro sådana, att de verkliga förhållandena
framträda med full tydlighet. Vad sålunda anförts talar för, att
man för nästa budgetår inrättar icke-ordinarie befattningar i något större
utsträckning, än eljest bort ske, samt att en viss återhållsamhet iakttages i
fråga om befattningarnas placering i den högsta av de här ifrågakommande
lönegraderna.
Särskilda lönefrågor m. m.
Skolöverstyrelsen har upptagit till behandling vissa särskilda lönefrågor
och i samband därmed även berört sättet för redovisningen av de ersättningar,
vaktmästarna skola erlägga för naturaförmåner, överstyrelsen anför
bland annat följande.
Den avlöning, som i enlighet med den föreslagna lönegradsplaceringen
skulle tillkomma vederbörande vaktmästare, bör betraktas som bruttolön.
Några avlöningsbelopp utöver dem, som följa med lönegradsplaceringen, få
givetvis icke utbetalas. För extra arbetsuppgifter — t. ex. städning i vissa
fall eller vid uthyrning av lokaler — som icke tillhöra de sysslor, för vilka
befattningshavaren uppbär sin lön, böra dock som hittills särskilda ersättningar
utgå. För s. k. övertidsarbete torde särskild ersättning böra utgå
endast under förutsättning, att motsvarande ledighet icke kunnat beredas
befattningshavaren under annan tid, t. ex. genom minskning av den dagliga
arbetstiden under ferierna.
Då i vaktmästarnas löner i de flesta fall ingå vissa naturaförmåner, vanligen
fri bostad med värme och lyse, förutsättes, att ersättning skall erläggas
härför genom avdrag å avlöningen.
Frågor örn vaktmästares uppfattning i högre löneklass torde för vinnande
av önskvärd enhetlighet i avseende på uppflyttningsbestämmelsernas
tillämpning böra prövas och avgöras av skolöverstyrelsen.
Av olika anledningar, t. ex. genom en läroanstalts omorganisation, kan
den fast anställda vaktmästarpersonalen tänkas bliva övertalig, varför ordinarie
vaktmästare i likhet med andra befattningshavare inom statsförvaltningen
böra vara underkastade förflyttningsskyldighet.
Departementschefen har framhållit, att för vaktmästarnas naturaförmåner
borde givetvis ersättning erläggas i vanlig ordning genom avdrag å avlöningen.
Ersättningen borde vid de allmänna läroverken redovisas, så framt
bostaden icke vore belägen i staten tillhörig byggnad, såsom uppbördsmedel
å avlöningsanslaget. Motsvarande anordning borde vidtagas vid de tekniska
läroverken. I övriga fall borde i fråga om sagda ersättning i huvudsak tilllämpas
samma bestämmelser, som nu gällde för lärarna vid statens undervisningsväsende.
Frågor om vaktmästares uppfattning i högre löneklass borde enligt departementschefens
mening avgöras av vederbörande centrala ämbetsverk.
I anledning av att skolöverstyrelsen framhållit, att ordinarie vaktmästare
borde vara underkastade förflyttningsskyldighet, erinrade departementschefen
om det allmänna stadgandet i 3 § 3 mom. första stycket civila avlöningsreglementet.
Undantag härifrån syntes icke böra ifrågakomma beträffande
nu omhandlade befattningshavare.
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
37
Anställning.
Skolöverstyrelsen har anfört bland annat följande.
Enligt överstyrelsens uppfattning bör beslut om tillsättningen av ordinarie
vaktmästare fattas av överstyrelsen på förslag av vederbörande rektor.
Fråga om anställande av extra ordinarie vaktmästare vid en läroanstalt
bör underställas överstyrelsens prövning, överstyrelsen har vidare framhållit,
att vid uppkommen ledighet å en ordinarie vaktmästarbefattning skäl
kunna förefinnas för att befattningen icke omedelbart tillsättes. På grund
härav föreslår överstyrelsen, att överstyrelsen får rätt att på framställning
av vederbörande lokala myndighet medgiva, att en ordinarie vaktmästarbefattning
under viss tid får uppehållas av en person i extra ordinarie ställning
med avlöning i den lönegrad, som är bestämd för den ordinarie befattningen.
Genom en sådan anordning skulle därjämte tillskapas en välbehövlig
uppsättning av kvalificerade aspiranter till ledigblivande vaktmästarbefattningar.
Statskontoret och lönenämnden hava ansett att viss maximitid -—- förslagsvis
ett år — för en befattnings uppehållande på förordnande borde föreskrivas.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.
Jag ansluter mig till uppfattningen, att skolöverstyrelsen — respektive
kommerskollegium — bör fatta beslut angående befattningarnas tillsättande,
varvid givetvis vederbörande lokalstyrelse eller styrelse respektive,
där styrelse av nämnt slag icke finnes, vederbörande rektor bör beredas tillfälle
att i ärendet avgiva yttrande. Vad jag nu anfört bör dock tillämpas
allenast i vad avser ordinarie och extra ordinarie befattningshavare. Annan
vaktmästarpersonal bör anställas i samma ordning som för närvarande
gäller.
Vid bifall till vad sålunda förordats bör även ledigförklarande av ordinarie
och extra ordinarie befattningar ske genom vederbörande centrala ämbetsverks
försorg. ,
Beträffande frågan, huruvida vid löneregleringens genomförande ledigförklarande
i vanlig ordning av de nu till inrättande föreslagna befattningarna
bör äga rum, må erinras, att vaktmästarpersonalen vid de tekniska läroverken
samt vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte redan är uppförd å
ordinarie stat. I dessa fall bör nuvarande personal, då fråga är om befattningar
som motsvara de för närvarande förefintliga, kunna omedelbart överföras
till den nya staten, därest de icke förklara sig önska kvarstå på för
närvarande gällande lönebestämmelser. Vad angår övriga läroanstalter kan
det enligt min mening icke vara nödvändigt att ledigförklara samtliga här
ifrågavarande befattningar. Åtskilliga av de nu tjänstgörande vaktmästarna
hava en mycket lång anställningstid vid vederbörande läroanstalt, och beträffande
vissa av dessa befattningshavare torde sannolikt ett överförande
till nyinrättad befattning utan densammas ledigförklarande framstå såsom
naturligt. Kungl. Majit torde, sedan erforderlig utredning verkställts genom
skolöverstyrelsens respektive kommerskollegii försorg, 1''å, om tillräckliga skäl
föreligga, i de särskilda fallen föreskriva, att ledigförklarande ej skall äga
rum. Eljest bör ledigförklarande ske i vanlig ordning.
Jag biträder förslaget, att ordinarie vaktmästarbefattning skall kunna, då
skill därtill äro, efter medgivande av vederbörande centrala ämbetsverk få
under viss tid uppehållas på förordnande. I likhet med statskontoret och
lönenämnden anser jag, alt sådant tillstånd bör avse högst ett år.
38
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
Övergångsanordningar.
Departementschefen bär anfört huvudsakligen följande:
I fråga om befattningshavare, som omedelbart före den 1 juli 1939 innehar
vaktmästarbefattning vid någon av ifrågavarande läroanstalter och från
och med nämnda dag erhåller ordinarie vaktmästartjänst, bör Kungl. Majit
eller skolöverstyrelsen respektive kommerskollegium, de senare enligt av
Kungl. Majit fastställda riktlinjer, äga medgiva, om så prövas skäligt med
hänsyn till befattningshavarens hittillsvarande avlöningsförmåner och långvariga
anställning såsom vaktmästare, att vederbörande placeras i högre
löneklass inom lönegraden än begynnelselöneklassen. Om även vid sådan
högre löneklassplacering minskning inträder i förhållande till avlöningen
omedelbart före övergången på den nya lönestaten, bör Kungl. Majit kunna
besluta örn personlig lönefyllnad Det må påpekas, att vid bedömandet av
de nu berörda frågorna barntillägg, som vid vissa läroanstalter för närvarande
utbetalas till vaktmästarna, böra, i förekommande fall, inräknas i de hittillsvarande
avlöningsförmånerna.
I likhet med skolöverstyrelsen och lönenämnden anser jag, att övergångslön
bör kunna utgå till nu anställd vaktmästare, som utses till innehavare
av ordinarie befattning, för den händelse lönen för närvarande utbetalas i
förskott. Övergångslön bör även kunna tillerkännas sådan befattningshavare,
därest, såsom i något fall skett, övergång till efterskottsutbetalning av lönen
ägt rum i samband med att nuvarande avlöningsreglemente blivit tillämpligt
å lärarpersonalen utan att övergångslön eller motsvarande ersättning erhållits.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter framställning
i varje särskilt fall meddela beslut, huruvida och med vilket belopp övergångslön
skall tillkomma vederbörande befattningshavare.
Personlig lönefyllnad och övergångslön torde få bestridas från vederbörligt
avlöningsanslag.
Uppenbarligen kan det i vissa fall inträffa, att för närvarande tjänstgörande
vaktmästare förlora anställningen i samband med löneregleringens
genomförande. När så befinnes skäligt, torde Kungl. Majit, i avvaktan på
förslag i ämnet till 1940 års riksdag, provisoriskt få tilldela sådan befattningshavare
skälig kompensation. Kostnaderna härför synas böra bestridas
från anslagsposten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Därest nuvarande innehavare av vaktmästarbefattning å ordinarie stat
anmäler, att han icke vill underkasta sig civila avlöningsreglementets villkor
och bestämmelser, bör han bibehållas vid lön och tjänstgöringspenningar
samt, efter sedvanlig årlig prövning, oreglerat dyrtidstillägg men bör däremot
icke få uppbära tillfälligt lönetillägg.
Utskottet. Det i Kungl. Majits förevarande proposition upptagna förslaget till lönereglering
för vaktmästarpersonal vid de statliga undervisningsanstalterna ansluter
sig i huvudsak till det principbeslut i ärendet, som på Kungl. Majits
förslag fattades av 1937 års riksdag i samband med beslut örn ny lönereglering
för lärarpersonalen vid nämnda läroanstalter. Det föreliggande förslaget
innebär bland annat, att vaktmästare och därmed jämförliga befattningshavare
vid dessa anstalter skola fr. o. m. den 1 juli 1939 erhålla lönereglering
och inordnas under det samma dag ikraftträdande civila avlöningsreglementet.
Utskottet tillstyrker vad Kungl. Majit i nämnda hänseende
föreslagit.
I förevarande proposition nr 217 framläggas vissa allmänna principer, på
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
39
vilka en lönereglering för vaktmästarpersonalen enligt departementschefens
mening bör grundas. Frågorna om antalet befattningar av varje särskilt
slag vid envar av de skilda läroanstalterna eller grupperna av läroanstalter
ävensom dessa befattningars placering i olika lönegrader upptagas till behandling
i de till årets riksdag avlåtna propositionerna nr 211 (allmänna läroverk
m. fl. läroanstalter under åttonde huvudtiteln) och nr 173 (navigationsskolorna
under tionde huvudtiteln). I detta sammanhang har utskottet
allenast att ingå på en granskning av de för den föreslagna löneregleringen
grundläggande principfrågorna.
Utskottet kan i allt väsenligt biträda vad av departementschefen i propositionen
nr 217 föreslagits under de särskilda avsnitt, som beröra åligganden
och kompetens, löneställning, särskilda lönefrågor m. m., anställning och
övergångsanordningar. Utskottet vill emellertid närmare uttala sig beträffande
ett par detaljer i det framlagda förslaget.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vid de läroanstalter, där mer än en
vaktmästare är anställd, den främste vaktmästaren placeras i lönegraden
A 7, värmeledningsskötare, som ej endast är eldare och som icke fullgör
kvalificerat reparationsarbete, placeras i lönegraden A 6 samt gymnastikvaktmästare,
tillika eldare, i lönegraden A 5. Utskottet finner sig i anslutning
härtill böra framhålla, att liksom värmeledningsskötare, tillika reparatör,
skulle kunna placeras i lönegraden A 7 i stället för i lönegraden A 6,
om kvalificerat reparatörsarbete i större omfattning ingår i åliggandena och
vederbörandes arbetsuppgifter uteslutande avse reparations- och därmed
jämförliga arbeten samt skötsel av värmeledning, bör det enligt utskottets
mening icke vara uteslutet att i fråga om gymnastikvaktmästares placering
utnyttja lönegraden A 6 i stället för lönegraden A 5 i vissa fall, då på grund
av lokala förhållanden mera kvalificerade arbetsuppgifter ingå i åliggandena
och en sådan anordning i övrigt kan anses motiverad.
Enligt vad departementschefen anfört har det på grund av föreliggande
svårigheter att fullt bedöma de verkliga förhållandena vid varje särskild
läroanstalt befunnits motiverat att för nästa budgetår inrätta icke-ordinarie
befattningar i något större utsträckning än eljest bort ske. Enligt vad som
framgår av propositionen nr 211 har med stöd härav föreslagits inrättandet
av ett antal extra ordinarie befattningar, d. v. s. praktiskt taget fasta befattningar,
förenade med såväl tjänste- som familjepensionsrätt men uppsägbar
med i regel tre månaders frist. Utskottet har i anslutning härtill allenast
velat framhålla, att därest vid en närmare undersökning av de föreliggande
förhållandena vid de särskilda anstalterna en eller annan av de befattningar,
som tills vidare förutsatts skola inrättas såsom extra ordinarie,
befinnes vara så permanent behövlig, med minst 7 å 8 timmars daglig arbetstid
fördelad på hela året bortsett från semestertid, alt den utan risk
för att vederbörande befattningshavare icke skall kunna för framtiden till
fullo utnyttjas bör kunna utbytas mot ordinarie tjänst, hinder härför icke
synes böra föreligga. Härvid torde förefintliga lokala förhållanden, exempelvis
med avseende på lärjungeantalet och dess växlingar, byggnadsfrågor
ni. m., få tillmätas stor betydelse.
40
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
Departementschefens hemställan.
Departementschefen har slutligen anfört huvudsakligen följande:
Det av den sakkunnige överlämnade författningsutkastet har, såvitt detsamma
avser ändringar i 54 § 9 och 10 mom. samt 56 § civila avlöningsreglementet,
överarbetats inom finansdepartementet. Härvid ha, utöver vad
förut angivits, jämväl vidtagits vissa redaktionella jämkningar i författningstexten.
Efter överarbetningen föreligger ett förslag till kungörelse angående
ändrad lydelse av 54 § 9 och 10 mom. samt 56 § civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 (nr 8), vilket förslag torde böra underställas riksdagen
för godkännande.
Utformningen av den avdelning, varunder bestämmelserna för rektorerna
skola inflyta, påverkas dels av det förslag till lönereglering för landshövdingarna,
som förelagts årets riksdag, dels av blivande löneregleringsförslag
för provinsialläkare och distriktsveterinärer. Vidare kan avdelningens slutliga
lydelse bliva beroende av ändrade lönebestämmelser för vissa professorer
vid konsthögskolan m. fl. Vid nu angivna förhållanden kan författningsförslag,
innefattande avlöningsbestämmelsema för ifrågavarande rektorer,
icke underställas riksdagen för godkännande. I stället hava de föreskrifter,
som beträffande rektorerna äro avsedda att införas i avlöningsreglementet,
sammanfattats punktvis i ett förslag till avlöningsbeståmmelser för
rektorer vid allmåmia läroverk m. fl. statliga undervisningsanstalter, att
lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1939. I förslaget har den särskilda
löneplan, som skulle gälla för rektorsbefattningarna, betecknats såsom
»löneplan E». Om vid den slutliga utformningen av den nya avdelningen
av civila avlöningsreglementet befinnes lämpligt att giva löneplanen annan
beteckning, bör Kungl. Majit vara oförhindrad härtill. I sådant fall bör
Kungl. Maj:t jämväl äga vidtaga härav påkallade ändringar i vederbörande
personalförteckningar.
Ovannämnda förslag till kungörelse samt till avlöningsbestämmelser för
rektorer äro såsom Bilaga 1, respektive Bilaga 2 fogade vid detta utlåtande.
Vulcottet. Vad av departementschefen i detta sammanhang anförts har icke givit
utskottet anledning till erinran. Utskottet vill framhålla, att Kungl. Majit
torde få vidtaga de mindre jämkningar i de föreslagna bestämmelsernas
ordalydelse, som kunna befinnas påkallade av vad utskottet i det föregående
anfört eller som eljest kunna befinnas av omständigheterna motiverade.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
1. besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning
å ordinarie tjänstemän vid högre lärarinneseminariet,
de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna, små
-
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
41
skoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten
för blinda nied komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma,
de tekniska läroverken samt navigationsskolorna;
2. godkänna Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse angående
ändrad lydelse av 54 § 9 och 10 mom. samt 56 § civila
avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8), dock i vad
avser 54 § 9 mom. 4, 5, 7 och 8 punkterna med de jämkningar
utskottet i det föregående förordat;
3. godkänna det såsom Bil. 2 vid statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 3 mars 1939 fogade förslaget till avlöningsbestämmelser
för rektorer vid allmänna läroverk m. fl.
statliga undervisningsanstalter, att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1939, dock med den jämkning utskottet
i det föregående förordat;
4. bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i nyssnämnda statsrådsprotokoll angivits,
förordna, på vad sätt de i föregående punkt 3 omförmälda
avlöningsbestämmelserna för rektorer skola inordnas
i civila avlöningsreglementet;
5. med avslag å motionerna 1:252 och 11:392 bemyndiga
Kungl. Majit att, vad angår ordinarie tjänstemän vid
förut angivna undervisningsanstalter, utfärda erforderliga bestämmelser
örn övergången till civila avlöningsreglementet;
6. besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till de
ordinarie tjänstemännen vid här ifrågavarande undervisningsanstalter
enligt av departementschefen förordade grunder.
Stockholm den 16 maj 1939.
På statsutskottets vägnar:
C. P. V. GRÄNEBO.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gränebo, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,
Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Pauli, von Heland, Andersson i Rixö, Iloman,
Bergman och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson i Grönvik, Persson
i Falla, Ward, Holmdahl, Persson i Tidaholm, Åqvist, Andersson i Malmö, Bergström,
Mårtensson och Hansson i Rubbestad.
42
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
Reservation:
av herrar Johansson i Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i
Landeryd, Pauli, Bergman, Domö, Holmdahl och Åqvist, vilka ansett,
dels att utskottets yttrande i anledning av de likalydande motionerna
I: 252 och II: 392 (Även om utskottet---väckta motionerna.) bort hava
följande lydelse:
»Utskottet har icke kunnat undgå att finna vad i de nyssnämnda motionerna
anförts värt beaktande. Trots likartade grundläggande lönetursbestämmelser
för lärare och andra civila tjänstemän har dock den praktiska
tillämpningen av de för närvarande meddelade bestämmelserna varit för vederbörande
befattningshavare förmånligare inom undervisningsväsendet än
i allmänhet varit fallet inom den övriga civilförvaltningen. Den markerade
skillnad i löneklasshänseende, som enligt det nya avlöningsreglementets bestämmelser
kommer att i vissa fall föreligga mellan de lärare, som erhålla
ordinarie tjänst efter den 1 juli 1939, och dem, som varit i tillfälle att förvärva
sådan före nämnda dag, kan enligt utskottets förmenande väl motivera,
att en utjämnande övergångsbestämmelse meddelas. Vad angår densammas
giltighetstid, synes den av motionärerna föreslagna tiden av sex år lämpligt
avvägd. Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet, att riksdagen
måtte, i anledning av motionerna I: 252 och II: 392, besluta sådan
övergångsbestämmelse, att icke-ordinarie lärare vid här ifrågavarande statliga
undervisningsanstalter må vid befordran till ordinarie lärartjänst med
tillträde under tiden den 1 juli 1939—den 30 juni 1945 vid placering i löneklass
såsom ordinarie lärare tillgodoräkna sig sin intill utgången av juni
1939 fullgjorda tjänstgöring i icke-ordinarie anställning enligt de vid sistnämnda
tidpunkt gällande föreskrifterna»;
dels ock att utskottets hemställan i anslutning härtill bort i nedan angiven
del hava följande lydelse:
»5. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 252 och II: 392 bemyndiga Kungl. Maj:t att, vad angår
ordinarie tjänstemän vid förut angivna undervisningsanstalter,
utfärda erforderliga bestämmelser örn övergången till
civila avlöningsreglementet, med iakttagande jämväl av vad
utskottet i det föregående förordat;»
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
43
Bilaga 1.
Kungl. Maj:ts förslag
till
kungörelse angående ändrad lydelse av 54 § 9 och 10 morn. samt
56 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8).
Härigenom förordnas, att 54 § 9 och 10 mom. civila avlöningsreglepaentet
den 4 januari 1939 skola erhålla följande ändrade lydelse samt att till 56 §
nämnda reglemente skall fogas ett 3 mom. av den lydelse som nedan sägs:
54 §.
Åttonde huvudtiteln.
9 mom. Högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna,
småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma samt de
tekniska läroverken.
1. De i förevarande moment meddelade föreskrifterna hava icke avseende Bestämmelå
rektorer vid i momentet omförmälda läroanstalter, med mindre sådant sär- jämpninggskilt
angivits i de särskilda bestämmelser, som för sådana befattningshavare område,
meddelas under 3 avd. av reglementet.
2. Innehavare av sådan lärarbefattning vid de allmänna läroverken, med Röning
vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad såväl vissa med
minskning i den från statsverket eljest utgående lönen till belopp, motsvaran- lärartjänst
de de i avlöningen ingående särskilda förmånerna, efter uppskattning i behö- särskilda
rig ordning, som ock vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphöran- förmäner.
de eller ändring av nämnda särskilda förmåner; dock att vad genom donation
av enskild tillförsäkrats innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild
förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning, skall oavkortat
komma tjänstinnehavaren till godo.
3. Den i 3 § 1 mom. andra stycket stadgade skyldigheten för tjänsteman Skyldighet
att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom at\™jjg™ra
vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad skall, då fråga är örn vikariat befattning,
å lärarbefattning vid i detta moment avsedd läroanstalt, gälla för en tid av
sammanlagt högst sex månader av ett och samma kalenderår.
4. Såsom undantag från vad i 4 § 1 mom. stadgas gäller, att med befatt- Finnig av
ning såsom lärare i övningsämne vid någon av de i detta moment avsedda läroanstalterna
må kunna förenas annan tjänst, därest, skolöverstyrelsen på
44
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
Beräknande
av årslön
för lärare
i övningsämne.
därom gjord framställning prövar sådan förening kunna utan olägenhet för
undervisningen äga rum; dock att fråga om förening med sådan övningslärarbefattning
av ordinarie statstjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning
skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Medgivande varom nu sagts
skall, där så kan ske, avse viss tid, som ej bör överstiga tre år i sänder.
Lärare må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt, så framt ej vederbörande
rektor efter av skolöverstyrelsen givna riktlinjer, på därom gjord
framställning och efter prövning att ifrågavarande undervisning icke kan anses
inverka hinderligt vid utövandet av den ordinarie tjänsten, finner uppdraget
kunna få emottagas; skolande sådant medgivande avse viss tid, dock
högst ett läsår i sänder.
5. För lärare i övningsämne med undantag av dels lärarinna i hushållsgöromål,
som vid statens skolköksseminarium och hushållsskola förordnats
till biträdande föreståndarinna eller som vid småskoleseminarium tjänstgör
såsom skolköksföreståndarinna, dels lärare i trädgårdsskötsel, dels lärarinna
i hushållsgöromål vid läroanstalt för blinda, dels lärarinna i slöjd vid vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, dels ock skolkökslärarinna, skolköksoch
kindergartenlärarinna, slöjdlärarinna samt kindergarten- och gymnastiklärarinna
vid läroanstalt för dövstumma skola vid bestämmandet av läraren
tillkommande årslön följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:
a) Då lärare i en och samma ordinarie befattning fullgör tjänstgöring å mer
än en ort, bestämmes hela lönen efter den ortsgrupp, till vilken den ort blivit
hänförd, som enligt skolöverstyrelsens bestämmande skall anses såsom lärarens
stationeringsort.
b) Där ej annat följer av vad i nästföljande stycken eller nedan under c)
sägs, utgör årslönen:
vid en undervisningsskyldighet av 30 veckotimmar det för vederbörande löneklass
och ortsgrupp gällande lönebeloppet,
vid en undervisningsskyldighet överstigande 30 veckotimmar nämnda lönebelopp
ökat med en trettiondedel för varje överskjutande veckotimme, samt
vid en undervisningsskyldighet understigande 30 veckotimmar ifrågavarande
lönebelopp minskat med en trettiondedel för varje felande veckotimme.
ökning av lönebeloppet må ske med högst fyra trettiondedelar. Minskning
av nämnda belopp må ske, i fråga om lärare i teckning, musik eller gymnastik
med lek och idrott, med högst tjuguen trettiondedelar samt, i fråga örn
lärarinna i kvinnlig slöjd, med högst tjugufyra trettiondedelar. Det efter ökning
respektive minskning uppkomna talet skall, därest det icke utgöres av
helt med tre delbart krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara hela
krontal.
Vid förening av flera här avsedda befattningar må vid årslönernas bestämmande
enligt ovan meddelade föreskrifter hänsyn icke tagas till den
del av den sammanlagda undervisningsskyldigheten, som överstiger 34 veckotimmar.
Närmare bestämmelser för tillämpning av detta stadgande meddelas
av Kungl. Majit för varje särskilt fall.
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
45
c) Beträffande lärare i gymnastik med lek och idrott vid högre lärarinneseminariet
eller allmänt läroverk, vilken fullgör arbete med planläggning
och övervakande av lärjungarnas friluftsverksamhet, ma skolöverstyrelsen,
efter prövning för varje budgetår, bestämma, att till det antal veckotimmar,
undervisningsskyldigheten omfattar, skola för årslönens bestämmande
läggas ytterligare högst tre veckotimmar. Antalet veckotimmar, som sålunda
tillägges, skall bestämmas med hänsyn till omfattningen av nämnda arbete,
skolande härvid i fråga om högre lärarinneseminariet tagas i betraktande
allenast tjänstgöring, som fullgöres i realskolan eller flickskolan.
För lärare, som i första stycket sägs, utgör årslönen det belopp, vartill
densamma skulle uppgå vid tillämpning av de under b) meddelade bestämmelserna,
ökat för varje enligt nästföregående stycke tillagd veckotimme
med en trettiondedel av det för vederbörande löneklass och ortsgrupp
gällande lönebeloppet.
6. Vid tillämpning av stadgandet i 7 § 3 mom. a) skall såsom tjänstetid Beräknande
räknas jämväl tid, varunder tjänsteman av anledning, som omförmäles i 9 tönekiasspunkten
andra stycket av detta moment, varit hindrad att tjänstgöra. uppfly aning.
7. Lärare vid i detta moment avsedd läroanstalt, med undantag av lärare Ferier, sei
trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium, ävensom verkstadsingenjör vid mcatcrtekniskt
läroverk äga årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som
i vederbörande stadgar föreskrivas.
Översköterska vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte ävensom
sjuksköterska vid läroanstalt för dövstumma äga åtnjuta semester under
25 dagar intill det år, under vilket de fylla 40 år, samt därefter under
35 dagar.
8. För lärare i övningsämne, vilkens årslön med tillämpning av de Tjänstledigovan
i 5 punkten b) och c) meddelade föreskrifterna bestämts på grundval av för lärare i
ett högre eller lägre antal veckotimmar än 30, utgöra A- och B-avdragen övningsämne.
de belopp, som finnas angivna i 12 §, ökade respektive minskade med samma
antal trettiondedelar, varmed det för vederbörande ortsgrupp och löneklass
gällande lönebeloppet ökats eller minskats; dock att, där sålunda
uppkommande avdragsbelopp för dag icke slutar å helt femtal ören, detsamma
skall jämkas till närmaste femtal.
9. I stället för vad i 13 § 3 mom. stadgas gäller, att lärare äger åtnjuta Oavkortad
oavkortad lön under tjänstledighet, vilken han enligt medgivande av Kungl. lo“arghet!”
Majit använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt
sätt kunna tjäna undervisningsväsendets intressen.
Lärare äger åtnjuta oavkortad lön jämväl för tid, under vilken undervisningen
vid den läroanstalt, där han är anställd, blivit till följd av smittsam
sjukdom inställd och han av sådan anledning hindrats tjänstgöra. Lärare,
för vilken tjänstgöringshinder av nu nämnt slag förelegat, skall vara skyldig
att utan särskild ersättning fullgöra den återläsning, som i vederbörlig ordning
kan varda bestämd.
10. Ilar tjänsteman, som äger åtnjuta ferier, under de två terminerna Tjänatledig
närmast
före ferietid icke bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller
fullgjort uppdrag för statens räkning, skall han vidkännas A-avdrag under tid.
46
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
ferietiden, i den mån densamma icke innefattas i tiden för tjänstemannen
meddelad tjänstledighet.
Tjänstledig- 11. I stället för vad i 16 § b) sägs gäller, att lärare skall vid tjänstledigangelägenhet.
het ^ör enskild angelägenhet vidkännas B-avdrag för tid, varunder han
idkar studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne eller
idkar studier eller bedriver arbete, som av Kungl. Majit prövas vara av
betydelse för undervisningsväsendet, eller
idkar studier eller bedriver arbete, som av skolöverstyrelsen prövas vara
av betydelse för lärarens kompetens för viss uppgift eller befattning inom
den skolform, vid vilken läraren är anställd.
Vad sålunda stadgats gäller för sammanlagt högst 180 dagar av den tid
läraren innehar befattning inom en och samma lönegrad.
Aviömng i 12. a) Ämneslärare eller övningsskollärare vid i detta moment avsedd
V18S11 XHiXl
ander tjänst- läroanstalt, vilken erhållit tjänstledighet för att bestrida full tjänstgöring vid
göring^ vid annan i momentet eller i 56 § 3 mom. omförmäld läroanstalt, skall åtnjuta
lön med det belopp, som skulle utgå, därest han i innehavande tjänst vore
ordinarie lärare vid den läroanstalt, vid vilken han tjänstgör. Därest läraren
har sin ordinarie tjänst vid sådant allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,
vid vilket provårskurs är anordnad, skall han dessutom vara berättigad
att åtnjuta den i 16 punkten d) av detta moment omförmälda särskilda
ersättningen.
Avser tjänstledigheten allenast partiell tjänstgöring vid annan läroanstalt
av nyssnämnt slag, skall läraren för sådan tjänstgöring åtnjuta ersättning
enligt de för timlärare fastställda grunderna.
b) Lärare i övningsämne vid i detta moment avsedd läroanstalt, vilken
erhållit tjänstledighet för att tjänstgöra vid annan i momentet omförmäld
läroanstalt, skall åtnjuta lön efter de ovan under a) första stycket angivna
grunderna. Härvid äger skolöverstyrelsen bestämma det antal veckotimmar,
som med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall skall läggas till
grund för årslönens bestämmande.
13. Kallortstillägg skall för sådan lärare i övningsämne, som avses i
anstalt.
JEallortstill -
... „„ ______„_________,___avses
faiFVr lärare 5 punkten här ovan, reduceras till hälften av eljest utgående belopp, därest
lärarens undervisningsskyldighet understiger 16 veckotimmar.
Vid förening av annan tjänst med övningslärarbefattning må kallortstilllägg
icke utgå med högre sammanlagt belopp för år än det som i 20 § upptagits
för den kallortsklass, stationeringsorten tillhör.
14. Har lärare förordnats att såsom vikarie uppehålla rektorsbefattning
vid i detta moment eller i 56 § 3 mom. avsedd läroanstalt, skall ersättning
utgå efter av Kungl. Majit bestämda grunder.
15. Lärare, vilken förordnats att jämte egen tjänst bestrida med annan
i övningsämne.
Ersättning
till vikarie
å rektorsbefattning.
Ersättning
dandebavm"ed befattning förenad undervisning, åtnjuter för sistnämnda undervisning erannan
befatt- sättning enligt de för timlärare fastställda grunderna,
ning förenad
undervisning.
Särskilda 16. Till följande befattningshavare utgå särskilda ersättningar enligt neersättningar.
. . .
dan angivna grunder.
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
47
* a) Biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjuter i
denna egenskap särskild ersättning med 1,200 kronor för år.
b) För anordnande och förrättande av fyllnadsprövningar eller därmed
jämförliga prövningar ävensom för fullgörande av uppdrag såsom kvinnlig
sakkunnig, tillsynslärare, bibliotekarie eller biträde å rektorsexpedition utgår
särskild ersättning enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Majit.
c) Lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vid vilket provårskurs
är anordnad, som för minst en termin förordnats att vara föreståndare
för provårskursen, åtnjuter särskild ersättning härför med vid allmänt
läroverk 1,500 kronor för år och vid folkskoleseminarium 1,200 kronor
för år.
d) Lärare i läroämne ävensom övningsskollärare vid allmänt läroverk
eller folkskoleseminarium, där provårskurs är anordnad, åtnjuter, därest vederbörande
icke förordnats att för minst en termin vara föreståndare för
provårskursen, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner särskild
ersättning med 360 kronor för år.
e) Lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vid vilket provårskurs
är anordnad, åtnjuter särskild ersättning för i provåret ingående
metodiska föreläsningar och kurser ävensom för handledning av lärarkandidater
enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Majit.
ij Första lärarinnan vid förskolan för blinda åtnjuter i denna egenskap
särskild ersättning med 720 kronor för år.
g) Lärare vid läroanstalt för dövstumma, vilken för minst en termin förordnats
att vara föreståndare för dövstumlärarseminariet, åtnjuter särskild
ersättning härför med 900 kronor för år.
h) Lärare vid läroanstalt för dövstumma där provårskurs är anordnad,
vilken för minst en termin förordnats att vara föreståndare för provårskursen,
åtnjuter särskild ersättning härför med belopp, som vid slutet av varje
termin bestämmes av skolöverstyrelsen, dock med högst 200 kronor för år.
i) Lärare vid läroanstalt för dövstumma, vilken, utan att för minst en termin
vara förordnad såsom föreståndare för dövstumlärarseminariet, meddelar
undervisning vid nämnda seminarium, åtnjuter särskild ersättning härför
med belopp, som vid slutet av varje termin bestämmes av skolöverstyrelsen,
dock med högst 600 kronor för år.
De ovan under g) och i) omförmälda ersättningarna utgå ej för termin,
under vilken dövstumlärarseminariet icke varit i verksamhet.
De närmare föreskrifter, som kunna bliva erforderliga rörande utbetalning
lii. m. av ovannämnda ersättningar, meddelas av Kungl. Majit.
17. Bestämmelserna rörande tjänstgöringstraktamente skola icke äga tilllämpning
i de fall, då lärare samtidigt innehar lärarbefattning vid läroanstalt
å mer än en ort, och ej heller, med mindre Kungl. Majit för visst fall
annorlunda förordnat, i de fall, då lärare åtnjuter sådan tjänstledighet, som
ovan under 12 punkten omförmäles.
18. Har lärares från statsverket utgående lön minskats jämlikt de i 2
punkten av detta moment meddelade föreskrifterna, skall, där ej Kungl.
Tjänatgöringstraktamento
i vissa
fall.
Tillämpning
av stadgande
om rörligt
tillägg.
48
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar, vid tillämpning av stadgande!
i 29 § 1 mom. med lön förstås den lön läraren skulle hava uppburit, därest
sådan minskning icke skett.
10 mom. Folkskolinspektionen.
Avlönings- Nomadskolinspektören äger åtnjuta avlöningsförstärkning med 1,500 kroförstärkning.
nor fgr Kungl. Maj :t äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen
skall förfaras, då nomadskolinspektören åtnjuter tjänstledighet, under
vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.
56 §.
Tionde huvudtiteln.
Bestämmelsernas
tilllämpningsområde.
Skyldighet
att vikariera
å högre
befattning.
Undervisning
i annan läroanstalt.
Beräknande
av tid för
löneklassnppflyttning.
Ferier.
Oavkorta’d
lön vid viss
ledighet.
3 mom. Navigationsskolorna.
1. De i förevarande moment meddelade föreskrifterna hava icke avseende
å rektorer, med mindre sådant särskilt angivits i de särskilda bestämmelser,
som för sådana befattningshavare meddelas under 3 avd. av reglementet.
2. Den i 3 § 1 mom. andra stycket stadgade skyldigheten för tjänsteman
att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår
såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad skall, då fråga är om
vikariat å lärarbefattning vid navigationsskola, gälla för en tid av sammanlagt
högst sex månader av ett och samma kalenderår.
3. Lärare må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt, så framt ej
vederbörande rektor efter av kommerskollegium givna riktlinjer, på därom
gjord framställning och efter prövning att ifrågavarande undervisning icke
kan anses inverka hinderligt vid utövandet av den ordinarie tjänsten, finner
uppdraget kunna få emottagas; skolande sådant medgivande avse viss tid,
dock högst ett läsår i sänder.
4. Vid tillämpning av stadgandet i 7 § 3 mom. a) skall såsom tjänstetid
räknas jämväl tid, varunder tjänsteman av anledning, som omförmäles i 6
punkten andra stycket av detta moment, varit hindrad att tjänstgöra.
5. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i
vederbörande stadga föreskrivas.
6. I stället för vad i 13 § 3 mom. stadgas gäller, att lärare äger åtnjuta
oavkortad lön under tjänstledighet, vilken lärare enligt medgivande av
Kungl. Maj:t använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som på ett
påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets intressen.
Lärare äger åtnjuta oavkortad lön jämväl för tid, under vilken undervisningen
vid den läroanstalt, där han är anställd, blivit till följd av smittsam
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
49
sjukdom inställd och han av sådan anledning hindrats tjänstgöra. Lärare,
för vilken tjänstgöringshinder av nu nämnt slag förelegat, skall vara skyldig
att utan särskild ersättning fullgöra den återläsning, som i vederbörlig ordning
kan varda bestämd.
7. Har lärare under de två terminerna närmast före ferietid icke bestritt
sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning,
skall han vidkännas A-avdrag under ferietiden, i den mån densamma icke
innefattas i tiden för läraren meddelad tjänstledighet.
8. I stället för vad i 16 § b) sägs gäller, att lärare skall vid tjänstledighet
för enskild angelägenhet vidkännas B-avdrag för tid, varunder han
idkar studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne eller
idkar studier eller bedriver arbete, som av Kungl. Majit prövas vara av
betydelse för undervisningsväsendet, eller
idkar studier eller bedriver arbete, som av kommerskollegium prövas vara
av betydelse för lärarens kompetens för viss uppgift eller befattning inom
navigationsskolorna.
Vad sålunda stadgats gäller för sammanlagt högst 180 dagar av den tid
läraren innehar befattning inom en och samma lönegrad.
9. Lärare vid i detta moment avsedd läroanstalt, vilken erhållit tjänstledighet
för att bestrida full tjänstgöring vid annan i momentet eller i 54 §
9 mom. omförmäld läroanstalt, skall åtnjuta lön med det belopp, som skulle
utgå, därest han i innehavande tjänst vore ordinarie lärare vid den läroanstalt,
vid vilken han tjänstgör.
Avser tjänstledigheten allenast partiell tjänstgöring vid annan läroanstalt
av nyssnämnt slag, skall läraren för sådan tjänstgöring åtnjuta ersättning
enligt de för timlärare fastställda grunderna.
10. Har lärare förordnats att såsom vikarie uppehålla rektorsbefattning
vid i detta moment eller i 54 § 9 mom. avsedd läroanstalt, skall ersättning
utgå efter av Kungl. Majit bestämda grunder.
11. Lärare, vilken förordnats att jämte egen tjänst bestrida med annan
befattning förenad undervisning, åtnjuter för sistnämnda undervisning ersättning
enligt de för timlärare fastställda grunderna.
12. För anordnande och förrättande av fyllnadsprövningar eller därmed
jämförliga prövningar utgår särskild ersättning enligt grunder, som bestämmas
av Kungl. Majit.
13. Bestämmelserna rörande tjänstgöringstraktamente skola icke, med
mindre Kungl. Majit för visst fall annorlunda förordnat, äga tillämpning i
de fall, då lärare åtnjuter sådan tjänstledighet, som ovan under 9 punkten
omförmäles.
Tjänstledighetsavdrag
under ferietid.
Tjänstledighet
f6r enskild
angelägenhet.
Avlöning i
vissa fall
under tjänstgöring
vid
annan läroanstalt.
Ersättning
till vikarie
8, rektorsbefattning.
Ersättning
för bestridande
av med
annan befattning
förenad
undervisning.
Särskild
ersättning.
Tjänstgöringstraktamente
i vissa
fall.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1939. I fråga om lön till kvinnlig
lärarpersonal för tiden intill den 1 juli 1943 skall gälla, vad därom särskilt
stadgas.
Bihang till riksdagens protokoll 1030. 0 sami. Nr 181.
4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 181-
Bilaga 2.
Kungl. Majt:s förslag
till
avlöningsbestämmelser för rektorer vid allmänna läroverk m. fl.
statliga undervisningsanstalter, att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1939.
1. De nedan meddelade bestämmelserna hava avseende å ordinarie innehavare
av rektorsbefattning vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk,
folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroanstalt för blinda, vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, läroanstalt för dövstumma, tekniskt
läroverk eller navigationsskola.
2. Rektorsbefattning tillsättes medelst förordnande för viss tid.
Rektor är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt högst
tre månader av ett och samma kalenderår mot särskild ersättning, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, såsom vikarie bestrida ledamotsbefattning i skolöverstyrelsen.
Vad i 3 § 3 mom. första stycket civila avlöningsreglementet stadgas skall
icke gälla rektor.
Lärare, som förordnats att bestrida rektorsbefattning men vilkens förordnande
upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande, övergår till sin
innehavande ordinarie lärarbefattning. Därvid skall för bestämmandet av
lärarens placering i löneklass så anses, som örn han även under den tid förordnandet
varat bestritt nämnda lärarbefattning.
Därest så erfordras, äger Kungl. Maj:t besluta av stadgandet i nästföregående
stycke föranledd tillfällig ökning av antalet ordinarie lärartjänster.
3. Innehavare av rektorsbefattning åtnjuter lön enligt nedanstående löneplan-.
Löneplan E.
Löne- grad nr |
Lönen utgår enligt nedan |
Löne- grad nr |
Lönen utgår enligt nedan |
i |
28 |
8 |
32 |
2 |
29 |
9 |
33 |
3 |
30 |
10 |
33 |
4 |
31 |
11 |
34 |
5 |
32 |
12 |
35 |
6 |
30 |
13 |
36 |
7 |
31 |
14 |
37 |
4. Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angles
i tjänsteförteckningen.
Fördelningen av stationeringsorter å de i löneplan A angivna ortsgrupperna
fastställes av Kungl. Maj:t.
Statsutskottets utlåtande Nr 181.
51
5. Fråga om tillstånd, varom förmäles i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet,
prövas beträffande rektor av Kungl. Majit, dock att det centrala
ämbetsverk, varunder rektor lyder, äger meddela honom tillstånd att för
viss tid, dock högst ett läsår i sänder, åtaga sig undervisning i annan läroanstalt.
fi. Bestämmelserna i 10—18 §§, 20 §, 22—24 §§, 28—44 §§, 54 § 9 mom.
2, 9, 11, 15, 16 och 18 punkterna samt 56 § 3 mom. 6, 8, 11 och 12 punkterna
civila avlöningsreglementet skola i tillämpliga delar och med de ändringar
och tillägg, som nedan angivas, lända till efterrättelse beträffande innehavare
av rektorsbefattning. Härvid skall så anses, som om nämnda befattningar
tillhörde de lönegrader i löneplan A, som här nedan angivas, näm
-
ligen:
befattning i lönegraden E 1 lönegraden A 25
» » lönegraderna E 2—5 » A 26
» » » E 6—9 » A 27
» » » E 10—14 ........... » A 30.
7. Vid tillämpning under den årliga lästiden av stadgandet i 17 § 1 mom.
civila avlöningsreglementet skall iakttagas, att det för olika förekommande
fall gällande tjänstledighetsavdraget för dag fördelas mellan rektorsgöromålen
och rektors undervisningsskyldighet på sådant sätt, att så stor del av avdragsbeloppet,
som motsvarar förhållandet mellan antalet av den tjänstledige
rektorns undervisningstimmar i veckan och medeltalet av det författningsenligt
föreskrivna antalet undervisningstimmar i veckan för ordinarie
lärare av närmast jämförligt slag, skall anses belöpa på rektors undervisningsskyldighet,
medan den återstående delen av avdragsbeloppet skall anses
belöpa på rektorsgöromålen.
8. Rektor vid institutet och förskolan för blinda äger de år, då lärarutbildning
därstädes äger rum, efter skolöverstyrelsens beprövande åtnjuta
särskild ersättning med högst 480 kronor för år räknat. Rektor vid hantverksskola
för blinda, vilken tillika är föreståndare för materialdepå, äger
åtnjuta särskild ersättning härför med 480 kronor för år.
De närmare föreskrifter, som kunna bliva erforderliga rörande utbetalning
m. m. av nyssnämnda ersättningar, meddelas av Kungl. Majit.
9. I stället för vad i 41 § första stycket civila avlöningsreglementet stadgas
gäller att, därest åt rektor såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras
av statsverket eller vederbörande kommun, han skall vara skyldig att
mottaga densamma.
Angående beskaffenheten av tjänstebostad, som tillhandahålles av vederbörande
kommun, gäller vad därom är eller framdeles varder stadgat.