4
Statsutskottets utlåtande Nr 169.
Utskottet.
Nr 169.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om infanteriförsvaret av
Vaxholms och Karlskrona fästningar.
(l:a avd.)
Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr R. Lindström m. fl. (nr 54) och den andra inom andra kammaren av
herr T. Wolgast (nr 118) har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att till
vardera Vaxholms och Karlskrona fästningar från och med den 1 oktober
1939 förlägges en fristående kår av den ungefärliga styrka och för de beräknade
kostnader, vilka framgå av motionerna.
Vidare har uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första
kammaren av herr F. Domö m. fl. (nr 153) och den andra inom andra
kammaren av herr G. Bagge m. fl. (nr 193) hemställts, bland annat, att riksdagen
ville besluta
att fästningsbataljonerna i Vaxholms och Karlskrona kustfästningar
fr. o. m. den 1 oktober 1939 t. v. bibehållas såsom självständiga infanterikårer,
avsedda att ingå i vederbörliga kustfästningars fredsbesättningar utan
att därigenom någon annan ändring vidtages i fråga om organisationen enligt
1936 års försvarsordning; samt
att till bestridande av kostnaderna för dessa fästningsbataljoner anvisa
ett förslagsanslag å 900 000 kronor under budgetåret 1939/40.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna I: 54 och I: 153.
Utskottet vill erinra därom, att 1930 års försvarskommission icke ansåg
det erforderligt, att infanteriförband inginge i Vaxholms och Karlskrona
fästningars fredsbesättningar. Kommissionen hade nämligen kommit till
den uppfattningen, att såsom säkerhetsbesättning i kustfästningarna vid
mobilisering borde tjänstgöra landstormsförband med den ökade effektivitet
och den speciella utbildning, som kommissionen i annat sammanhang
föreslog. 1936 års riksdag gav också sin anslutning till denna uppfattning.
De av motionärerna anförda skälen för ett bibehållande av fästningsbataljonerna
i fråga voro på sin tid föremål för en ingående prövning av de
militära myndigheterna och statsmakterna. Den uppfattning, som då gjorde
Statsutskottets utlåtande Nr 169.
5
sig gällande och som ledde till beslut om dessa förbands indragning, är fortfarande
förhärskande bland de militärt ansvariga myndigheterna. Under
sådana förhållanden anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till de
väckta motionerna.
Då utskottet följaktligen finner sig böra avstyrka motionerna i fråga, har
utskottet därmed icke bortsett från att det kan befinnas lämpligt, att vissa
åtgärder vidtagas för att öka de för fästningarna avsedda landstormsförbandens
användbarhet för sina uppgifter. Sålunda skulle till exempel en ökning
av landstormsförbandens stridsvärde kunna åstadkommas, därest vid
förbandens organisering ytterligare en del befattningar utöver vad som förutsattes
i 1936 års försvarsbeslut besattes med aktivt för ifrågavarande uppgifter
lämpat befäl.
Utan att taga närmare ställning till nu angivna spörsmål förutsätter utskottet,
att Kungl. Majit vidtager de åtgärder, som i förevarande avseende
kunna befinnas lämpliga.
Utskottet hemställer, * " '' '' ’ • ''
att motionerna 1:54 och 11:118 samt 1:153 och 11:193,
i vad sistnämnda båda motioner avse förslag om bibehållande
av fästningsbataljonerna i Vaxholms och Karlskrona
kustfästningar samt om anvisande av anslag härför, icke
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 12 maj 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Närvarande: se under utlåtandet nr 168.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 168—170.
2