Statsutskottets utlåtande Nr 162.

1

Nr 162.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående
vissa åtgärder för förstärkande av den personella
försvarsberedslcapen jämte i ämnet väckta
motioner.

(l:a avd.)

I proposition nr 232 har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 24
mars 1939, föreslagit riksdagen — med ändring i nedannämnda delar av
Kungl. Maj:ts i årets statsverksproposition ävensom i proposition nr 113 till
årets riksdag framlagda förslag i fråga örn anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel — att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
departementschefen i berörda statsrådsprotokoll anfört, vidtaga erforderliga
åtgärder av organisatorisk art till förstärkande av den personella försvarsberedskapen; dels

medgiva, att de kostnader, som må uppkomma för genomförandet av
en förstärkning i enlighet med vad i samma statsrådsprotokoll anförts av den
personella försvarsberedskapen under innevarande budgetår, må, i den mån
de äro av natur att böra normalt belasta vissa förslagsanslag, bestridas från
å riksstaten för innevarande budgetår uppförda dylika anslag och i övrigt
belasta anslaget till oförutsedda utgifter;

dels ock för budgetåret 1939/40 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa
följande anslag, nämligen^

under lantförsvaret:

till personal i arméns reserver och personal över stat ett förslagsanslag av

1.330.000 kronor;

till de värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag av 4,175,000 kronor;

till understöd åt vissa värnpliktigas familjer ett förslagsanslag av 120,000
kronor;

till inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader ett förslagsanslag av

1.135.000 kronor;

till munderingsutrustning ett reservationsanslag av 6,300,000 kronor;

till kasern- och förplägnadsutredning ett reservationsanslag av 1,170,000
kronor;

till remontering ett reservationsanslag av 1,275,000 kronor;

till mathållning ett förslagsanslag av 10,100,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. ti sami. Nr 162.

1075 39 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt ett förslagsanslag av

3.650.000 kronor;

till skrivmaterialier och expenser ett reservationsanslag av 700,000 kronor;
till tryckningskostnader ett förslagsanslag av 115,000 kronor;
till furagering ett förslagsanslag av 2,850,000 kronor;
till veterinärvård ett reservationsanslag av 112,000 kronor;
till undervisningsmateriel, undervisningsverk och utbildningskurser ett
reservationsanslag av 1,060,000 kronor;

till truppförbandens övningar ett reservationsanslag av 3,190,000 kronor;
till fält- och fälttjänstövningar ett reservationsanslag av 775,000 kronor;
till sjukvård ett reservationsanslag av 690,000 kronor;

till vapen och ammunition m. m. ett reservationsanslag av 6,400,000 kronor;
till anskaffning och underhåll av motorfordon ett reservationsanslag av

1.050.000 kronor;

till anskaffning och underhåll av ingenjörmateriel m. m. ett reservationsanslag
av 900,000 kronor;

till byggnader, övningsfält och skjutbanor ett reservationsanslag av 3,500,000
kronor;

under sjöförsvaret:

till marinens reservpersonal ett förslagsanslag av 315,000 kronor;
till de värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag av 685,000 kronor;
till inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m. ett förslagsanslag
av 170,000 kronor;

till mathållning ett förslagsanslag av 3,300,000 kronor;
till beklädnad ett reservationsanslag av 1,580,000 kronor;
till kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis m. m. ett reservationsanslag
av 200,000 kronor;

till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. ett förslagsanslag av

935.000 kronor;

till flottans krigsberedskap och övningar ett reservationsanslag av 5,380,000
kronor;

till kustartilleriets krigsberedskap och övningar ett reservationsanslag av

960.000 kronor;

till sjukvård ett reservationsanslag av 218,000 kronor;

till underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m. ett reservationsanslag
av 6,875,000 kronor;

till kustartilleriets materiel m. m. ett reservationsanslag av 745,000 kronor,
till anskaffning, underhåll och drift av sjöförsvarets motorfordon ett reservationsanslag
av 52,000 kronor;

under flygvapnet:

till flygvapnets reservpersonal ett förslagsanslag av 95,000 kronor;
till de värnpliktigas avlöning och färder m. m. ett förslagsanslag av 350,000
kronor;

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

3

till mathållning ett förslagsanslag av 950,000 kronor;
till intendenturmateriel ett reservationsanslag av 650,000 kronor;
till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. ett förslagsanslag av

390,000 kronor;

till engångskostnader för anskaffning av intendenturmateriel ett reservationsanslag
av 1,083,000 kronor;

till flygvapnets övningar ett reservationsanslag av 4,835,000 kronor;
till sjukvård ett reservationsanslag av 60,000 kronor;
till vapen och ammunition ett reservationsanslag av 730,000 kronor;
till engångskostnader för anskaffning av vapenmateriel ett reservationsanslag
av 910,000 kronor;

till underhåll av flygmateriel ett reservationsanslag av 4145,000 kronor;
samt

till byggnader, flygfält m. m. ett reservationsanslag av 375,000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr F. Domö m. fl. (nr 122) och den andra inom andra kammaren av herr
G. Bagge m. fl. (nr 192), vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit hemställa örn framläggande till innevarande års riksdag av förslag,
som dels med beaktande av i motionerna framförda synpunkter och med
verkan inom närmaste framtiden tillgodose kraven på personell beredskap och
dels för framtiden säkerställa en mot det moderna krigets krav svarande utbildning
av de värnpliktiga;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr F. Domö m. fl. (nr 153) och den andra inom andra kammaren av herr
G. Bagge m. fl. (nr 193), i vad avser motionernas framställningar därom, att
riksdagen måtte besluta att dels i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning
och förslag rörande ändring av värnpliktsbestämmelserna så, att alla
vapenföra, vilka icke av familje- eller andra skäl befrias från tjänst i fredstid,
erhålla utbildning för försvarsändamål, dels ock i skrivelse till Kungl. Majit
hemställa om utredning och förslag till uppsättande av ytterligare ett luftvärnsregemente; dels

två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr G. Bodin m. fl. (nr 290) och den andra inom andra kammaren av herr
Th. Gardell m. fl. (nr 446), vari hemställts, att riksdagen måtte beräkna antalet
i Kungl. Majits proposition nr 232 åsyftade värnpliktiga vintertiden vid Gotlands
kustartillerikår till 200 man och företaga därav betingad höjning av berörda
anslag;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr A. Mannerskantz m. fl. (nr 291) och den andra inom andra kammaren av
herr E. Hagberg i Malmö m. fl. (nr 445), vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning angående uppsättande
inom flygvapnet i första hand av ytterligare minst en jaktflottilj och
framlägga förslag därom till 1940 års riksdag;

4

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herrar B. Ohlin och N. Gärde (nr 292) och den andra inom andra kammaren
av herr J. Bergvall m. fl. (nr 453), vari hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionerna
anförts dels under budgetåret 1939/40 till extra repetitions- och beredskapsövning
örn 30 dagar inkalla de hären tilldelade värnpliktiga av årsklasserna
(samt av årsgrupperna motsvarande årsklasserna) 1934, 1933 och
1932 jämte härför erforderligt reservbefäl och värnpliktigt befäl, dels att
härutöver ålägga nämnda reservbefäl och värnpliktiga befäl skyldighet att i
anslutning till och omedelbart före sagda övning tjänstgöra ytterligare tio,
respektive fem dagar, och att de höjningar av anslag under vederbörliga titlar,
som betingas av vad ovan föreslagits, måtte företagas, varjämte hemställts,
att de ändringar i värnpliktslagen, som kunna erfordras vid ett bifall till
motionerna, måtte utarbetas av vederbörande utskott;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr F. Domö m. fl. (nr 293) och den andra inom andra kammaren av herr
G. Bagge m. fl. (nr 448), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta dels öka
utbildningstiden för vissa i motionerna angivna värnpliktiga, dels den s. k.
kategoriklyvningens borttagande, dels inkallande av sju äldre årsklasser värnpliktiga
till efterutbildning, dels ock för de föreslagna åtgärderna och därmed
sammanhängande kostnader bevilja ett förslagsanslag av 24,901,500 kronor;

dels en inom första kammaren av herr K. Petersson väckt motion (nr 6),
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om
utredning av frågan på vad sätt frivilliga landstormsförband, avsedda för bemanning
av hemortsluftvämet, lämpligen kunna uppsättas;

dels en inom första kammaren av herr E. von Heland väckt motion (nr 47),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit
framhålla önskvärdheten av att regeringen vidtager sådana åtgärder, att jordbrukarna
genom inkallelse till landstormstjänstgöring ej beredas svårigheter
under skördetiden;

dels en inom andra kammaren av herrar E. Thorell och R. Lundqvist väckt
motion (nr 1), vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn utredning angående möjlighet för de i jordbruket sysselsatta värnpliktiga
landstormsmännen att under år 1939 och följande år få fullgöra sin
tjänstgöring under en tid av året som för dem är minst betungande;

dels och en inom andra kammaren av herr V. J. Mattsson väckt motion
(nr 447), vari hemställts, att riksdagen ville i samband med behandlingen av
förslagen örn ökade personliga uppoffringar för ungdomen upptaga till prövning
lämpligheten av vidgad valfrihet för den värnpliktige att fullgöra värnpliktst
jänst å för honom lämplig årstid under beaktande av att försvarets krav
icke åsidosättes.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna,

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

5

Departementschefen har inledningsvis framhållit, att han vid anmälan i
statsrådet den 4 januari innevarande år av förslaget till reglering av utgifterna
under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1939/40 erinrade om de särskilda åtgärder,
som i anledning av det under september 1938 rådande allvarliga
internationella läget på dåvarande departementschefens föredragning den
22 september 1938 vidtogos av Kungl. Majit. Dessa åtgärder avsågo, förutom
revidering och fullständigande av mobiliseringshandlingar och luftsky
ddsplaner samt kompletteringar av militära förråd, ett stärkande av
den personella försvarsberedskap^!. Efter att hava redogjort för de av
dessa åtgärder uppkomna kostnaderna ävensom berört sättet för deras
täckande, anförde departementschefen, att det icke då läte sig med tillförlitlighet
bedöma i vad mån åtgärder av motsvarande eller liknande slag som de sålunda
förliden höst påkallade skulle visa sig nödvändiga att vidtaga även under
nästa budgetår. I avsaknad av hållpunkter för en prövning, huruvida och i
så fall i vilken omfattning kostnader för dylika åtgärder kunde komma att
yppa sig under nästa budgetår, ansåg departementschefen sig icke då böra i
förslaget till reglering av utgifterna under fjärde huvudtiteln inberäkna några
sådana kostnader. Den budgetära behandlingen av sådana kostnader borde upptagas
till övervägande, örn och när förhållandena så påkallade.

Emellertid hade under senare delen av år 1938 vissa muntliga överläggningar
ägt rum mellan statsministern och dåvarande chefen för försvarsdepartementet
samt chefen för försvarsstaben angående de åtgärder, som lämpligen borde
vidtagas till den personella beredskapens höjande. Dessa överläggningar
resulterade i att chefen för försvarsstaben skulle, efter att hava inhämtat erforderliga
uppgifter m. m. från försvarsgrenscheferna, avgiva tre olika förslag
i förevarande hänseende, baserade på vissa angivna förutsättningar.

I anledning härav hava sedermera från chefen för försvarsstaben till departementschefen
avgivits tre särskilda förslag syftande till att mera permanent
åstadkomma en större personell beredskap vid försvarsväsendets olika grenar
än den som — örn man frånser de förliden höst vidtagna speciella åtgärderna —
står att vinna med de nuvarande betingelserna i fråga örn manskapskontingenternas
storlek, övningstidens längd och indelning, tillgången å befäl m. m.
Dessa försvarsstabschefens förslag — vilka föregåtts av inom de särskilda försvarsgrensstaberna
gjorda utredningar, som därifrån överlämnats till försvarsstaben
— hava till departementschefen överlämnats med tre särskilda skrivelser
från chefen för försvarsstaben den 21 januari, den 8 februari och den 20 februari
1939, vilka av departementschefen benämnas respektive Utredning 1, Utredning
Il och Utredning lil.

I propositionen lämnas härefter en redogörelse för dessa utredningars
huvudsakliga innehåll (sid. 2—18).

Departementschefen har för egen del anfört följande:

Allmänna synpunkter.

De utredningar rörande förutsättningarna för ett stärkande av den personella
beredskapen vid försvarsväsendet, som sålunda framlagts av chefen för

6

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

försvarsstaben och de särskilda försvarsgrenarnas chefer, hava varit föremål
för ingående överväganden inom försvarsdepartementet, vilka resulterat i det
förslag till åtgärder i nyssnämnda riktning, vilket jag här går att framlägga.

Innan jag närmare redogör för förslagets detaljer, vill jag något uppehålla
mig vid de synpunkter av mera allmän natur, som — förutom hänsyn av
ekonomisk art — varit vägledande vid mitt bedömande av de föreliggande
utredningarna.

Till att börja med vill jag därvid framhålla, att den tanke, varåt jag vid
framläggandet av årets statsverksproposition gav uttryck, nämligen att det
icke vore uteslutet att särskilda åtgärder för den personella försvarsberedskapens
stärkande kunde visa sig erforderliga jämväl under nästkommande
budgetår, onekligen måste sägas hava understrukits av händelsernas utveckling.
Det torde icke tarvas någon närmare motivering för att statsmakterna
redan nu gå i författning örn vidtagande av dylika åtgärder. Enär de ifrågasatta
åtgärderna måste innebära en utökning av våra försvarsanstalter i förhållande
till vad som synes erforderligt under lugnare tider, böra de i möjligaste
mån erhålla en sådan karaktär, att en återgång till utgångsläget kan
ske, örn och när detta befinnes lämpligt. På grund härav taga de av mig
här förordade åtgärderna närmast sikte på nästkommande budgetår. Emellertid
låter det sig icke göra att i alla hänseenden begränsa räckvidden av de
ifrågasatta besluten till en dylik tidsrymd. I viss utsträckning har jag för
att kunna vinna erforderlig beredskapseffekt funnit mig nödsakad förorda
åtgärder, som innebära en mera permanent ökning av försvarsanstalterna.

Vid ett övervägande av vad som från nyssnämnda utgångspunkt främst
bör komma ifråga för det föreliggande syftets ernående uppställer sig främst
spörsmålet, huruledes kravet på beredskap i inskränkt mening — förmåga
att möta en neutralitetskränkning eller ett kuppartat angrepp — skall på bästa
sätt tillgodoses. Därutinnan förhåller det sig tvivelsutan så, att medan lantstridskrafterna,
frånsett luftvärnsartilleriet, i allmänhet torde kunna räkna på
en viss förberedelsetid, innan de komma att tagas i anspråk för direkta stridsuppgifter,
måste man för övriga delar av försvarsorganisationen principiellt
eftersträva en beredskap, som efter ett ytterst kort tidsmoment kan bringas
att övergå i ett stridstillstånd. Snabbhetskravet är med andra ord beträffande
dessa delar mera påfallande. Ett uttryck för denna allmänna sats finner man
också i det förhållandet, att enligt vår gällande försvarsorganisation flygvapnets
fredsorganisation i stort sett sammanfaller med krigsorganisationen
och att vissa delar av flottan anses ständigt böra hållas stridsrustade.

Det sagda leder till att enligt min mening de åtgärder, som i nu förevarande
hänseende böra vidtagas i fråga örn våra marin- och flygstridskrafter
ävensom i fråga örn luftvärnet, i främsta rummet böra taga sikte på att dessa
stridskrafter i största möjliga utsträckning vid ett plötsligt uppkommande
hot mot landets säkerhet omedelbart stå redo till ett effektivt ingripande i
avvärjande syfte.

Eör flottans vidkommande framstår som ett av de främsta önskemålen i
sådant hänseende att undanröja den påtagliga brist i de rustade styrkornas
beredskap, som sammanhänger med det nuvarande systemet med två värnpliktsinkallelser
per år. Detta system medför, att under en viss tid av året,
vilken tid av organisatoriska skäl måste inträffa under sommarhalvåret, utbyte
av värnpliktskontingenterna måste ske. Att detta är till stort men icke
blott för övningarnas rätta bedrivande utan även för beredskapens effektivitet,
ligger i öppen dag. Då jag icke kunnat finna någon annan utväg, som
verkligen leder till det uppställda målet, anser jag mig böra föreslå, att
tjänstgöringstiden i fred för flottans värnpliktiga i allmän tjänst, d. v. s. de
vid sjömanshus inskrivna värnpliktiga, utstriickes till att omfatta i det när -

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

7

mäste ett år. Därigenom utvinnes den stora fördelen, att fartygsbesättningarna
kunna på ett helt annat sätt än nu sammanföras till en enhet, som
icke brytes annat än vid det övningsuppehåll som gemenligen inträffar på
högvintern. Denna förlängning av övningstiden innebär givetvis vissa ökade
bördor för den kategori värnpliktiga, varom här är fråga — yrkessjömännen.
Med hänsyn till att inom detta arbetsområde anställningsmöjligheterna äro
i viss utsträckning säsongbetonade kan dock förväntas, att dessa bördor
icke skola visa sig vara alltför stora. I övrigt gå de åtgärder, som föreslås
för höjande av flottans beredskap, ut på att utöka antalet av de fartyg i kustflottan,
som ständigt skola hållas rustade, ävensom att likaledes öka det
antal fartyg, som hålles i den lägre beredskapsgrad, som s. k. depåförläggning
innebär.

I fråga örn kustartilleriet syfta de beredskapsåtgärder, som jag ämnar
föreslå, till ett utsträckande av den tid, under vilken ett något så när
stort antal batterier av olika slag kan vara försett med stridsbemanning.
Med nuvarande värn pliktskontingent, inkallad i endast en omgång, blir denna
tid förhållandevis kort. Jag föreslår därför, att kustartilleriet skall erhålla
två värnpliktskontingenter, en för sommartjänstgöring och en för vintertjänstgöring.
Den nuvarande sommarkontingenten föreslås dessutom utökad.
Någon förlängning av övningstiden utöver den nuvarande finner jag däremot
icke erforderlig för kustartilleriets värnpliktiga. En utökning av kustartilleriets
fasta kader i den utsträckning, som de militära myndigheterna ifrågasatt,
är jag ej heller beredd att nu förorda. Vad som i detta avseende
nu göres, kommer att bli bestående för lång tid framåt. En dylik kaderökning
förutsätter följaktligen även dubbla värnpliktsinkallelser för framtiden.
Att utan mera ingående överväganden genomföra en dylik anordning synes
mig icke möjligt. Efter några år sjunker den årliga värnpliktskontingenten så avsevärt,
att den nätt och jämnt räcker för upprätthållande av 1936 års organisation.
En utökning av tilldelningen av värnpliktiga åt ett håll kan måhända av denna
anledning framtvinga minskning å ett annat. Innan åtgärder vidtagas för att
permanent öka antalet värnpliktiga vid en viss del av försvarsväsendet, torde
därför mera ingående undersökningar örn konsekvenserna vara erforderliga.

För flygvapnets del leda de anförda synpunkterna till en strävan att för
höjande av stridsförbandens omedelbara effektivitet utöka det personalbestånd
vid flottiljerna, varmed hittills räknats; detta har nämligen icke minst
på grund av den snabba utvecklingen inom det tekniska området visat sig
vara väl knappt. På grund av olika förhållanden låter sig emellertid en
dylik utökning icke omedelbart göra i så stor utsträckning, som i och för
sig vore önskvärd. Särskilt gäller detta officerskåren, vilken ju redan på
grund av försvarsbeslutet befinner sig i en snabb tillväxt. De åtgärder, som
här böra vidtagas, gå i stället ut på att genom utökning av kadettantalet
säkerställa möjligheterna för en framtida utökning av officersbeståndet. Beträffande
manskap och hantverkare föreligger emellertid redan nu möjlighet
till en utökning av kadrerna utöver uppsättningsplanen, vilken utökning jag
också kommer att föreslå. Värnpliktstjänstgöringens längd föreslår jag skola
vara oförändrad.

Vad därefter beträffar luftvärnsartilleriet vill jag erinra örn att de förliden
höst beslutade provisoriska åtgärderna för stärkande av den personella beredskapen
i främsta rummet syftade till att tillgodose behovet av utbildad
personal för detta vapen. Vikten av att förse luftvärnsvapnet med tillräcklig
personal framstår också som en angelägenhet av den största betydelse, liksom
överhuvud utvecklingen inom detta område anses betinga en hög grad
av beredskap. Jag kommer därför i det följande att föreslå förhållandevis
vittgående åtgärder ifråga örn luftvärnsförbandens beredskap. Dessa åtgärder

8

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

innebära främst en avsevärd utvidgning av den för luftvärn sartilleriet avsedda
värnpliktskontingenten. Denna utvidgning medgiver möjlighet till
två inkallelseomgångar örn året, vilket naturligen i hög grad bidrager till
beredskapens höjande. Vidare föreslås anordnande av särskilda detachement
av luftvärnsregementena på skilda platser i landet, bland andra Stockholm.
Förslaget örn att redan nu inrätta ett tredje luftvärnsartilleriförband anser
jag mig däremot ej kunna tillstyrka. Den främsta anledningen härtill är
densamma, som av mig förut angivits i fråga örn kaderökningen vid kustartilleriet.
Ett nytt truppförband erfordrar en bestående tilldelning av
värnpliktig personal, något som kan ha sin inverkan på försvarsorganisationen
i övrigt. Härtill kommer emellertid, att jag icke är beredd att nu
taga ståndpunkt till förslaget, att luftvärnsartilleriets förstärkning skall ske
genom upprättande av ett nytt självständigt förband. Förstärkningen i
fråga avser det territoriella luftvärnet. Det bör därför enligt min mening
som ett allvarligt alternativ övervägas, örn icke i stället vid de artilleriförband,
som äro fredsförlagda å de orter, för vilka det territoriella luftvärnet
är avsett, särskilda luftvärnsavdelningar böra organiseras. Det är också
min avsikt att inom närmaste tiden till fortsatt utredning upptaga frågan
örn förstärkning av luftvärnsartilleriets organisation jämte i samband därmed
stående spörsmål.

Inledningsvis har jag givit uttryck åt den åsikten, att beredskapsåtgärderna
vid armén utom luftvärnet icke i samma utsträckning som vid försvarsväsendet
i övrigt behöva sikta till ett beredskapstillstånd, som omedelbart
kan övergå till stridstillstånd, utan att man här i allmänhet måste kunna
räkna med åtminstone någon förberedelsetid för övergång till ett sådant
tillstånd. Detta får dock icke så tolkas som örn jag skulle förmena, att
det icke vore erforderligt att överhuvud hava några truppförband ur armén
i beredskapstillstånd. Jag har endast velat understryka, att behov icke föreligger
av att, såsom i fråga örn förut berörda delar av försvarsväsendet,
hava huvudparten av arméorganisationen i beredskap. Icke minst som stöd
åt flygvapen, flotta, kustartilleri och luftvärn torde förband ur armén, låt
vara i mindre utsträckning, böra vara i beredskapstillstånd åtminstone
under vissa tider av året. Den relativt stora skillnad mellan krigsfot och fredsfot,
som bland annat av kvantitetsskäl måste förefinnas vid armén, nödvändiggör
emellertid, att frågan örn beredskapens ordnande här måste särskilt
uppmärksammas, liksom den också blir mera komplicerad. I enlighet
med de föreliggande förslagen måste åtgärderna till höjande av arméns personella
beredskap i främsta rummet syfta till att under så stor del av året
som möjligt hava organiserade och övade ett visst antal fältstarka förband,
vilka utan den vidlyftiga apparat, som ett partiellt sättande av armén på
krigsfot innebär, kunna på en relativt kort tid vara stridsfärdiga. Jag
föreslår därför, att vid vissa av våra infanteriregementen skola bildas
särskilda beredskapskapsförband. Genom särskilda organisatoriska åtgärder,
innebärande ett utnyttjande för ändamålet av de värnpliktiga även från
andra förband, kommer den eftersträvade beredskapen vid beredskapsregementena
att kunna uppehållas under en relativt stor del av året och
särskilt under de tider, som allmänt anses mest riskfyllda. För att kunna
genomföra denna beredskap utan att mera nämnvärt störa utbildningsarbetets
fortgång inom armén har det emellertid befunnits nödvändigt att
föreslå införande av skyldighet för värnpliktiga tillhörande vissa årsklasser
att fullgöra en särskild beredskapsövning örn trettio dagar. Detta innebär
givetvis en ökning av övningstiden för dessa värnpliktiga. Eftersom beredskapsövningen
sammanhänger med den av nuvarande tidsläge framtvingade försvarsberedskapen,
kan den dock betecknas såsom en provisorisk anordning.

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

9

Vid övriga truppslag än infanteriet föreslås beredskapsåtgärder av i huvudsak
motsvarande innebörd.

Genom nu antydda åtgärder vinnes en beredskap för arméns vidkommande
av i huvudsak samma styrka som den av de militära myndigheterna föreslagna.
Ett något sämre beredskapstillstånd intrader dock under tiden 15
juni—-15 juli. Med hänsyn till att dels sommarlinjens rekryter vid nämnda
tid hava två månaders utbildning bakom sig och dels vid respektive infanteriregementen
just då finnes en relativt stor kontingent »underbefäl och
fackmän», vilken undergått full soldatutbildning, anser jag emellertid att
särskilda åtgärder av beredskapsnatur icke äro nödvändiga under förevarande
tid.

Nämnda skillnad i beredskapens anordnande under tiden 15 juni—15 juli
i jämförelse med de militära myndigheternas förslag sammanhänger därmed,
att jag icke anser mig kunna tillstyrka att övningstiden — utöver beredskapsövningen
— ökas med ytterligare 30 dagar. Sistnämnda förslags sammanhang
med försvarsberedskapen i egentlig bemärkelse är, såsom framgår
av det sagda, dock ganska svagt. I stället får det ses i sammanhang med
de meningsskiljaktigheter rörande övningstidens längd, som kommo till uttryck
redan i samband med införandet av 1936 års härordning. Avgöranden i
denna fråga träffades då. Det torde knappast med fog kunna göras gällande, att
sedan nämnda tid sådana förskjutningar inträffat militärtekniskt eller militärpolitiskt,
som föranlett ett nytt läge för denna fråga. En generellt förlängd
övningstid medför dessutom åtskilliga konsekvenser, som icke äro
tillräckligt belysta. Med hänsyn härtill och då de av mig förordade åtgärderna
även innesluta en provisorisk förlängning av övningstiden i form av
beredskapsövning, torde en ytterligare förlängning av övningstiden icke nu
böra beslutas.

Att nu formligen besluta den s. k. kategoriklyvningens upphävande synes
mig icke innebära några praktiska fördelar. Dels kommer vid ett godtagande
av de förslag, som av mig här förordas, för övning under år 1940 en stor del av
den s. k. ersättningsreserven att antingen överföras till linjetjänst eller inkallas
till vapentjänst, varvid jag förutsätter, att i sistnämnda fall även 30 dagars
beredskapsövning får uttagas. Motsvarande förhållanden torde komma att
föreligga, så länge särskild försvarsberedskap påfordras. Dels nedgår, såsom
ock påpekats, inom få år värnpliktskontingenten så mycket, att ersättningsreserven
av sig själv upphör att finnas. Det synes mig därför lämpligt,
att de mera vittgående förändringar av värnpiiktslagen, som torde bliva
erforderliga, få förberedas ytterligare, innan beslut därom fattas.

Av chefen för armén har vidare föreslagits, att vissa äldre årsklasser
skulle inkallas till beredskapsövning under 1939. Denna anordning anser
jag mig icke kunna tillstyrka. Det gäller här värnpliktiga, som uppnått en
sådan ålder, att det för dem skulle medföra särskilda svårigheter att fullgöra
en dylik tjänstgöring. Dessa svårigheter ökas ytterligare därigenom,
att varseltiden för dem bleve synnerligen kort. Enligt mitt förmenande
bör en uppoffring av detta slag åläggas medborgarna endast då uppenbar fara
är för handen. Så kan enligt mitt sätt att se icke det nuvarande läget
karakteriseras. Ske icke dessa inkallelser, medför detta, därest ej andra åtgärder
vidtagas, att beredskapsförband ur armén icke finnas under försommaren
detta år. Dylika förband skulle givetvis kunna skapas på samma sätt,
som föreslås beträffande 1940. Då emellertid förberedelsetiden för ordnande
av dylika förband redan under de närmaste månaderna komme att bli så
knapp, att mycket betydande svårigheter skulle yppas, vilken form för dessa
förband som an valdes,'' har jag icke ansett mig kunna framlägga förslag härom.
Därest den utrikespolitiska situationen alltjämt kommer att vara oroande,

10

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

kan Kungl. Majit emellertid komma att finna anledning att med stöd av §§
28 ock 36 värnpliktslagen föranstalta örn att erforderlig personell beredskap
är till finnandes under denna tid. Detta bör då i första hand ske på det
sätt, att de värnpliktiga vid de beredskapsförband som nu finnas organiserade
kvarhållas någon tid efter den hittills förutsatta utryckningstiden samt
att därefter värnpliktiga ur någon äldre årsklass, i så fall sannolikt 1935 års
klass, inkallas för beredskaps anordnande i en eller annan form, till dess utbildningen
av årets nyinryckta värnpliktiga hunnit något så när fullbordas.
Kostnaderna för dylika åtgärder torde, i den mån de äro av natur att böra
normalt belasta förslagsanslag, få utgå från å riksstaten för innevarande
budgetår uppförda dylika anslag och i övrigt få utgå från anslaget till oförutsedda
utgifter. Riksdagens bemyndigande härtill torde nu böra inhämtas.

Armén.

I enlighet med vad jag förut anfört har jag som allmän förutsättning i fråga
örn den personella beredskapens stärkande vid armén utgått ifrån att den
ordinarie tjänstgöringstiden för de värnpliktiga i princip bibehålies oförändrad,
men att samtliga arméns värnpliktiga skola vara skyldiga att därutöver
fullgöra en beredskapstjänstgöring —- beredskapsövning — örn 30 dagar, vilken
övning skall förläggas till en ur beredskapssynpunkt lämplig tid. Den s. k.
kategoriklyvningen bibehålies också i princip; därutinnan sker emellertid den
uppmjukningen, att erforderligt antal ersättningsreservister skall kunna
åläggas att undergå utbildning i vapentjänst. I vissa fall, där särskilda organisatoriska
förhållanden därtill föranleda, bör ett överförande av ersättningsreservister
till utbildning i linjetjänst äga rum, varjämte den i värnpliktslagen
upptagna linjekontingenten bör utökas. I övriga fall förutsättes,
att karaktären av ersättningsreserv alltjämt bibehålies.

Vad först beträffar den sålunda föreslagna tjänstetidens fördelning
för infanteriets värnpliktiga, förutsättes beträffande
sommargruppens värnpliktiga, att de liksom nu skola fullgöra sin
första tjänstgöring under tiden mitten av april—slutet av september. Dessa
värnpliktiga beräknas vara användbara för beredskapstjänst efter tre månaders
utbildning, alltså under tiden mitten av juli—slutet av september. Därutöver
skola de liksom nu fullgöra en repetitionsövning örn 25 dagar huvudsakligen i
enlighet med den plan för alternering mellan olika regementen som uppgjorts.
På sätt chefen för armén i sin förberörda skrivelse till chefen för försvarsstaben
föreslagit skola de dessutom, där så med hänsyn till krigsberedskapen
prövas nödigt, fullgöra en beredskapsövning örn 30 dagar, i allmänhet under
tiden 15 mars—15 juni, på olika tider vid olika regementen. Till beredskapsövning
torde — till undvikande av inkallelse till beredskapsövning och repetitionsövning
under ett och samma kalenderår — i allmänhet böra inkallas den
yngsta av de årsklasser vid vederbörande regementen, vilka fullgjort första
tjänstgöring och icke hava att under samma år fullgöra repetitionsövning.

Vid de regementen, där viss vinterutbildning är föreskriven för sommargruppen
(Norrlandsregementena), torde emellertid i enlighet med vad chefen
för armén föreslagit beredskapsövningen böra äga rum i omedelbar anslutning
till första tjänstgöringens avslutande, d. v. s. under tiden 15 februari—15
mars. Därigenom undvikes olägenheten att för dessa värnpliktiga tillskapa
ytterligare en inryckningsperiod utöver de tre, som nu finnas, varjämte fördelen
av en viss beredskapsorganisation under nyssnämnda tid vinnes.

Vad beträffar vintergruppens värnpliktiga vid infanteriet torde
deras första tjänstgöring 150 dagar och beredskapsövningen 30 dagar, tillhopa
180 dagar, i allmänhet böra äga rum i en följd (med 15 dagars uppehåll) med
början ungefär den 1 december och utryckning ungefär den 15 juni. De kunna

Statsutskottets utlåtande Nr 162-

11

då anses vara användbara för beredskapstjänst under tiden 15 mars—15 juni.
Vid Norrlandsregementena torde dock inryckningen böra äga ram redan omkring
den 1 november för att de värnpliktiga skola kunna vara färdiga att deltaga
i dessa regementens sommargruppers vinterövning under tiden 15 februari
—15 mars. Repetitionsövning i 25 dagar förutsättes skola fullgöras jämväl av
nu ifrågavarande värnpliktiga enligt gällande grunder, d. v. s. under andra
eller tredje året efter inskrivningsåret.

Den beredskapsorganisation vid infanteriet, som förutsättes
skola uppbyggas med tillämpning av den nu angivna fördelningen av
tjänstgöringstiden, torde kunna ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med
vad chefen för armén föreslagit i sin förenämnda skrivelse till chefen för
försvarsstaben. Sålunda bör vid ett vart av följande regementen, nämligen
Svea livgarde, Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet,
Hälsinge regemente och Gotlands infanteriregemente, ett beredskapsförband
finnas organiserat.

Vid de tre förstnämnda regementena låter sig detta för tiden den 15 mars—•
15 juni göra på det sätt, att vintergrupperna vid det egna regementet, och
två andra icke-beredskapsregementen, eventuellt förstärkta med ersättningsreservister,
bilda beredskapsförbandets stomme. Inom varje sådan grupp om
tre regementen organiseras den erforderliga förstärkningen genom inkallande
i tre omgångar av värnpliktiga till beredskapsövning. Vid början av de två
omgångar, då beredskapsregementet självt icke helt ombesörjer beredskapen,
sker sammandragning under några dagar till detta regemente i och för förbandets
organisation och samövande m. m. I övrigt sker förläggningen vid
respektive stamregementen.

Vid Hälsinge regemente måste av organisatoriska skäl beredskapsförbandets
stomme under tiden 15 mars—15 maj utgöras av vintergrupperna från vissa
norrländska regementen samt Värmlands regemente, vilka sammandragas till
tjänstgöring vid beredskapsregementet. Förstärkningen under denna tid sker
genom inkallelse till beredskapsövning av värnpliktiga från andra håll. För
tiden 15 maj—15 juni, då vintergrupp icke finnes i tjänst vid Norrlandsregementena,
kan beredskapen ordnas genom att vissa sydliga regementens
beredskapsövningar under denna tid förläggas till Hälsinge regemente och
förstärkas med beredskapstjänstgörande värnpliktiga från övningskompanier
m. fl.

Vid Gotlands infanteriregemente förutsättes för tiden 15 mars—15 juni
den egna vintergruppen skola bilda beredskapsförbandets stomme. Förstärkningen
sker genom att beredskapsövning från det egna regementet jämte två
andra regementen i tur och ordning äger ram vid beredskapsregementet.

För tiden 15 juli—30 september tages vid samtliga beredskapsregementena
den egna i tjänstgöring varande sommargruppen i anspråk för beredskapsförbandens
organisation. Vid Gotlands infanteriregemente måste dock härför
en förstärkning ske med omkring 220 ersättningsreservister.

Vid Norrbottens regemente torde liksom under innevarande år ett skyttekompani
böra organiseras som beredskapsförband genom inkallande av ersättningsreservister
under tiden den 1 februari—1 augusti.

Med den sålunda skisserade organisationen, vilken naturligen kan tänkas
till sina detaljer bliva annorlunda utformad, kommer som jag förut anfört en
lucka att finnas i beredskapen under tiden 15 juni—15 juli vid beredskapsregementena.
På redan anförda skäl lärer emellertid detta förhållande icke
vara förenat med alltför stora olägenheter. Dessutom kan väl tänkas, att det
kan befinnas lämpligt att något minska denna lucka genom att göra någon
kortare tids uppehåll mellan de tre tjänstgöringsomgångarna på våren. Till
denna fråga torde icke i detta sammanhang ståndpunkt behöva fattas.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

Den anordning av beredskapen, som i det föregående upplagts, torde till
att börja med böra beslutas till genomförande under budgetåret 1939/40. Erforderliga
åtgärder för tiden därefter torde böra föreläggas 1940 års riksdag
för bedömande.

Yad beträffar de årsklasser, på vilka de nya föreskrifterna behöva
göras tillämpliga för att tillgodose beredskapskravet redan under år 1940, lärer
det bliva nödvändigt att i viss mån för ändamålet taga i anspråk delar av 1936
års klass, detta för att kunna undvika att pålägga vissa värnpliktiga beredskapsövning
och repetitionsövning under samma kalenderår. Beredskapsövningen
torde därför böra kunna påläggas till och med fjärde året efter inskrivningsåret.
Under år 1940 böra såväl vinter- som sommargrupperna av de
årsklasser, som sålunda kunna komma i fråga, kunna inkallas till beredskapsövnings
fullgörande. Därigenom kan behovet av ersättningsreservister för förstärkande
av vintergrupperna något hållas nere under nämnda år.

Vad därefter beträffar tjänstgöringen vid artilleriet utom
luftvärnet förutsättes denna för sommargruppens värnpliktiga
äga rum enligt nu gällande grunder, varigenom de värnpliktiga i samma mån
som vid infanteriet kunna beräknas vara användbara till beredskapstjänst
under tiden 15 juli—30 september. Året efter första tjänstgöringens avslutande
(andra året efter inskrivningsåret) fullgöres beredskapsövning örn 30 dagar i
överensstämmelse med chefens för armén förutnämnda förslag. Vid vissa
regementen torde beredskapsövningen komma att fullgöras såsom vintertruppövning
eller extra repetitionsövning. Den ordinarie repetitionsövningen
kominer i allmänhet att fullgöras under tredje året efter inskrivningsåret.

T. fråga om vinter gr upp ens värnpliktiga vid artilleriet utom luftvärnet
förutsättes, att första tjänstgöringen 170 dagar och beredskapsövDingen
30 dagar, tillhopa 200 dagar, skola fullgöras i en följd vid de tre
regementena på fastlandet, vilka skola bilda beredskapsförband, nämligen
Svea artilleriregemente, Wendes artilleriregemente och Smålands arméartilleriregemente.
Den ungefärliga tjänstgöringstiden torde vid dessa regementen
komma att bliva 15 november—15 juni. Vid Gotlands artillerikår,
som också förutsättes skola bilda beredskapsförband, torde vintergruppens
hela tjänstgöring (230 dagar inklusive beredskapsövningen) böra fullgöras i
en följd med början ungefär den 15 oktober. Vid övriga artilleritruppförband
torde första tjänstgöringen böra fullgöras under den ungefärliga tiden 1
oktober—1 april och beredskapsövningen fullgöras i anslutning till sommargruppens
beredskapsövning.

Vad beträffar beredskapsorganisationen vid artilleriet utom
luftvärnet avses fältstarka beredskapsförband skola kunna upprättas vid
Svea artilleriregemente, Wendes artilleriregemente, Smålands arméartilleriregemente
och Gotlands artillerikår. Vid de tre förstnämnda regementena
ordnas denna beredskap för tiden 15 mars—15 juni med den egna i tjänst
varande vintergruppen såsom stomme, förstärkt med föregående års egna
sommargrupp, vilken under denna tid fullgör beredskapsövning i 30 dagar
i tre omgångar. Vintergruppen förstärkes dessutom i erforderlig mån med
ersättningsreservister. Vid Gotlands artillerikår organiseras beredskapsförbanden
under nämnda tid med den egna vintergruppen, förstärkt med ersättningsreservister.
För tiden 15 juli—30 september organiseras beredskapsförbanden
med vederbörande truppförbands egna sommargrupp, därvid
dock Gotlands artillerikårs kontingent måste ökas med omkring 50 man.

Vidkommande därefter luft värnsartilleriet har en ingående
undersökning verkställts rörande möjligheterna att organisera beredskapstjansten
på basis av tre särskilda inkallelseomgångar värnpliktiga. Därvid
skulle en omgång utgöras av den nuvarande linjekontingenten och de övriga

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

13

två omgångarna utgöras av ersättningsreservister. Utredningen har emellertid
givit vid handen, att denna tanke av organisatoriska skäl måste övergivas.

Emellertid har en utökning av luftvärnsartilleriets årliga värnpliktskontingent
till 1,400 man ansetts nödvändig ur mobiliseringssynpunkt.. Med
denna förutsättning hava möjligheterna undersökts för att med nämnda
kontingent, uppdelad på två inkallelseomgångar, organisera den önskvärda
beredskapen. De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden skulle enligt denna
undersökning bliva följande. En sommargrupp och en vintergrupp om vardera
620 man organiseras i enlighet med chefens för armén förenämnda förslag.
Dessutom organiseras en utbildningsgrupp örn 200 man, avsedd-uteslutande
för fältluftvärnstjänst. Samtliga tjänstgöringsgrupper fullgöra första
tjänstgöring och beredskapsövning med 200 dagar i en följd, sommargruppen
under tiden 1 april—31 oktober, vintergruppen under tiden 1 december—30
juni och gruppen för fältluftvärnstjänst under tiden 1 mars—30 september.
Samtliga värnpliktiga fullgöra repetitionsövning under augusti eller september
ett följande år.

För att snabbt kunna tillgodose mobiliseringsbehovet är emellertid för
åren 1940 och 1941 en ytterligare ökad värnpliktskontingent önskvärd. Denna
ökning torde under dessa år i viss mån kunna tillgodoses genom att den
kontingent, som enligt det anförda är avsedd för utbildning uteslutande i fältluftvärnstjänst,
tillfälligt utökas med ersättningsreservister.

Yad beträffar själva beredskapsorganisationen vid luftvärnsar
tille riet förutsattes denna i princip äga rum i enlighet med
chefens för armén förutnämnda förslag. Emellertid finner jag mig som jag
förut anfört icke kunna, i varje fall för närvarande, tillstyrka upprättande av
ett nytt självständigt luftvärnsförband i Stockholm. För ifrågavarande ändamål
torde i stället böra anordnas ett särskilt detachement ur Östgöta luftvärnsregemente,
i organisatoriskt hänseende anknutet till Svea artilleriregemente.

De beredskapsförband ur luftvärnsartilleriet, som avses skola organiseras,
utgöras av vissa fältstarka luftvärnsförband inom södra, östra och västra
militärområdena samt inom övre Norrlands militärområde.

Utbildningen av beredskapsförbandens värnpliktiga vid luftvärnsartilleriet
kan i stort sett äga rum enligt följande ordning: Utbildningen av de för västra
och södra militärområdena avsedda beredskapsförbanden äger rum vid Karlsborgs
och Östgöta luftvärnsregemente. Därstädes äger också utbildningen
rum för andra omgångens beredskapstjänstgöring för förbanden inom östra
och övre Norrlands militärområden. Utbildningen av första omgångens
värnpliktiga för sistnämnda två militärområden förlägges däremot till detachementet
i Stockholm. Bemanningen av beredskapsförbanden för östra militärområdet
förlägges till Stockholmsdetachementet, medan bemanningen för
övriga beredskapsförband förlägges till särskilda detachement i Göteborg,
Kristianstad och Boden.

Yad beträffar övriga arméns t r u p p s 1 a g än de nu nämnda förutsätter
jag, att utbildningen vid truppslag med 175 dagars tjänstgöringstid
organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga
örn infanteriet och vid truppslag med 200 dagars tjänstgöringstid enligt de
grunder, som angivits beträffande artilleriet utom iuftvärnet.

Det här angivna systemet för ökande av arméns personella beredskap förutsätter
en utökning av antalet värnpliktiga vid armén med
1,870 man. Under år 1940 kan dock detta behov minskas genom inkallande av
ett större antal värnpliktiga av äldre årsklasser till beredskapsövning än som
senare blir möjligt, därest beredskap skall ordnas under en följd av år. Behovet
av värnpliktiga utöver nuvarande antal under år 1940 kan i enlighet därmed
minskas till 1,380, fördelade med 440 vid infanteriet, 240 vid artilleriet

14

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

utom luftvärnsartilleriet samt 700 vid luftvärnsartilleriet. Då utökningen av
luftvärnsartilleriets värnpliktiga liksom ock den föreslagna ökningen med
50 man av Gotlands artillerikårs värnpliktskontingent förutsattes bliva erforderlig
för några år framåt, har föreslagits, att arméns värnpliktskontingent
i linjetjänst skulle utökas med sammanlagt 750 man. Härtill vill jag lämna
min anslutning och föreslår fördenskull i annat sammanhang denna dag sådan
ändring i värnpliktslagen, att nämnda utökning av antalet linjetjänstare möjliggöres.
Då jag nämligen utgår ifrån att det inom ett fåtal år blir nödvändigt
att på grund av de minskande årsklasserna omarbeta värnpliktslagens bestämmelser
örn kontingenternas storlek, har jag icke ansett en dylik åtgärd
stå i strid med min tidigare uttalade uppfattning, att större förändringar härutinnan
nu böra undvikas. Ej heller kan en blivande revision av dessa bestämmelser
anses föregripas av en dylik åtgärd. För att så snabbt som möjligt
kunna genomföra den avsedda förstärkningen kommer jag även att i annat
sammanhang föreslå en lagbestämmelse av innehåll, att 750 av de värnpliktiga,
som redan undergått inskrivning under år 1938 eller 1939 och därvid uttagits
till ersättningsreservister, skola kunna omföras och tilldelas armén i linjetjänst.

Det föreslagna beredskapssystemet för armén förutsätter även genomförande
av vissa organisatoriska förändringar ävensom vissa
kaderökningar. Sålunda erfordras, såsom jag redan antytt, organiserande
av vissa särskilda detachement vid luftvärnsartilleriet, nämligen dels ur
Karlsborgs luftvärnsregemente ett detachement i Göteborg, anknutet till Göta
artilleriregemente, dels ock ur Östgöta luftvärnsregemente ett detachement i
Stockholm, anknutet till Svea artilleriregemente, ett detachement i Kristianstad,
anknutet till Wendes artilleriregemente, samt ett detachement i Boden,
anknutet till Bodens artilleriregemente.

För beredskapstjänstens planläggning och ledning har chefen för armén
ansett nödvändigt att särskild personal är till finnandes inom de högre truppförband,
som skola handhava denna ledning. Chefen för armén har fördenskull
föreslagit, att vid en var av L, II. och IY. arméfördelningarnas staber
samt vid militärbefälet på Gotland skulle inrättas en särskild regementsofficersbeställning
för en »beredskapsofficer». Dessa befattningar borde tillsättas
på förordnande i syfte att underlätta befattningarnas indragande, då
beredskap icke längre vore erforderlig. Med hänsyn till de krav, som måste
ställas på dessa befattningshavare, borde de enligt chefens för armén mening
vara överstelöjtnanter.

Med biträdande av vad chefen för armén sålunda föreslagit ämnar jag vid
behandling i annat sammanhang denna dag av frågan örn arméns avlöningsanslag
föreslå, att å staten för arméfördelningsstaberna m. m. för nu angivna
ändamål upptagas fyra överstelöjtnantsbeställningar, avsedda att tillsättas på
förordnande med ett arvode motsvarande lön i lönegraden Oa 5 i det föreslagna
nya avlöningsreglementet.

Chefen för armén har vidare anfört, att ett begränsat antal fast anställt
underbefäl vore oundgängligen erforderligt för organiserandet av de föreslagna
beredskapsförbanden vid infanteriet. Då dessa underbefäl icke kunde avstås
från den samtidigt pågående soldatutbildningen, måste infanteriregementenas
stater utvidgas med ett antal furirsbeställningar, som icke kunde sättas
lägre än 3 per regemente. Därigenom skulle för varje beredskapsförband
kunna beräknas 9 fast anställda furirer, vilket måste anses som ett absolut
minimum.

I anslutning till vad chefen för armén sålunda anfört kommer jag att vid
framläggandet av förslagen till arméns personalstater för nästkommande
budgetår föreslå, att för ifrågavarande ändamål vid varje infanteriförband upp -

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

15

tagas 3 furirsbeställningar utöver det antal, som eljest skulle hava kommit i
fråga. — Underbefälsbehovet i övrigt vid beredskapsförbanden förutsätter
jag skola tillgodoses genom att vederbörlig årsgrupp av studenter och likställda
samt underbefäl och fackmän fullgöra beredskapsövning samtidigt med
övriga värnpliktiga.

För tillgodoseende av det ökade befälsbehovet vid artilleriet utom luftvärnet
har chefen för armén ansett nödvändigt, att artilleriförbandens stamkadrer
utökas med sammanlagt följande personal: 6 kaptener, 9 löjtnanter,
4 styckjunkare, 7 sergeanter, 50 furirer, 49 konstaplar och 50 volontärer. Jag
har efter prövning av denna framställning kommit till den uppfattningen,
att en dylik kaderökning vid artilleriet är i hög grad önskvärd och att densamma
bör snarast möjligt genomföras. Då en gjord undersökning utvisar,
att den föreslagna utökningen torde kunna genomföras redan under budgetåret
1939/40, kommer jag att vid behandlingen av frågan om arméns personalstater
föreslå, att artilleriets stater utökas med det av chefen för armén föreslagna
antalet beställningar med fördelning på de olika fredsförbanden enligt
grunder, som av chefen för arméstaben angivits i en i ärendet avgiven
skrivelse av den 17 mars 1939.

Yad slutligen beträffar luftvärnsartilleriet har chefen för armén angivit
vissa kaderökningar, vilka betingades av tillkomsten av de förut omförmälda
detachementen. Efter viss reducering har behovet av kaderökningen för luftvärnsartilleriet
utöver de i försvarsbeslutet beräknade kadrerna vid fullt uppsatt
vapen i anledning av de av mig föreslagna åtgärderna uppgivits till
1 överstelöjtnant, 1 major, 6 kaptener, 11 löjtnanter, 5 fänrikar, 8 styckjunkare,
13 sergeanter, 41 furirer, 41 konstaplar och 78 volontärer. Emellertid har tillika
uppgivits, att av denna utökning för nästa budgetår kunde erhållas allenast
1 överstelöjtnant, 1 major, 3 fänrikar och 78 volontärer, vilka således skulle
tillkomma utöver den för nästa budgetår planenligt fortgående ökningen.

För min del anser jag mig — utan att nu taga ställning till den föreslagna
utökningen av luftvärnsartilleriets kadrer vid fullt uppsatt vapen —
böra tillstyrka, att luftvärnsartilleriets stater för budgetåret 1939/40 utökas
med följande beställningar utöver den planenliga ökningen, nämligen 1 överstelöjtnant,
avsedd för detachementet i Stockholm, 1 kapten, 3 fänrikar och 78
volontärer. Förslag härom kommer jag således att framlägga i samband med
behandlingen av propositionen om avlöningsanslagen för nästkommande
budgetår.

Förutom genom de sålunda föreslagna kaderökningarna torde det genom
beredskapsåtgärderna uppkommande befälsbehovet få tillgodoses genom att
personal på övergångsstat, reservstat och i reserven inkallas till fullgörande —
förutom av obligatorisk tjänstgöring — av frivillig tjänstgöring i erforderlig
utsträckning.

Yad slutligen beträffar kostnaderna för de åtgärder, som sålunda föreslås
för arméns vidkommande, kunna dessa för budgetåret 1939/40 beräknas till
sammanlagt omkring 6,110,000 kronor. Av detta belopp beräknas ungefär

580,000 kronor åbelöpa de föreslagna kaderökningarna. Återstoden belöper på
kostnader för den ökade värnpliktskontingenten, den föreslagna beredskapstjänstgöringen,
inkallelse av reservbefäl m. m. Fördelningen av sistnämnda
kostnader på de särskilda riksstatsanslagen har gjorts till föremål för en särskild
undersökning, till vars resultat jag sedermera vill återkomma.

Marinen: Flottan.

De åtgärder till försvarsberedskapens förstärkande vid flottan, som jag
på grundval av de föreliggande utredningarna vill föreslå, syfta i huvudsak
till ernående av förbättringar i två hänseenden, nämligen dels i fråga om de

16 Statsutskottets utlåtande Nr 162.

i fredstid rustade falgens antal och dels i fråga om fartygsbesättningarnas
kontinuitet.

I fråga om de rustade fartygens antal vill jag erinra om att
enligt den rustningsplan, som lades till grund för 1936 års försvarsbeslut i
detta avseende, bland andra följande fartyg skulle vara rustade under sommarhalvåret,
nämligen 2 nyare och 1 äldre pansarskepp, flygplankryssaren
Gotland, minkryssaren Clas Fleming, 4 nyare jagare, 6 nyare och 1 äldre
vedettbåtar. Under vinterhalvåret skulle bland andra följande fartyg
vara rustade: 2 nyare pansarskepp, flygplankryssaren Gotland, 4 nyare jagare
samt 5 undervattensbåtar. I försvarsbeslutet framhölls emellertid, att denna
plan ej borde hindra, att, då så ur övningssynpunkt kunde befinnas lämpligt
och möjligt, större antal fartyg av ett visst fartygsslag rustades på bekostnad
av andra fartygs rustning, varigenom fartygsrustningarna kunde olika år
variera på ändamålsenligaste sätt, givetvis inom ramen av anvisade anslag.

Chefen för försvarsstaben har i förevarande ärende (Utredning II) framhållit,
att enligt hans uppfattning de nuvarande begränsade fartygsrustningarna
icke vore tillräckliga för den erforderliga marina beredskapen i fråga
om neutralitets- och kuppskydd. Det borde eftersträvas, att så stor del som
möjligt av för 1. linjen (kustflottan) avsedda fartyg ständigt vore rustad och
övad i fredstid. Av kustflottans fartyg vore för närvarande rustade 2 pansarskepp,
flygplankryssaren Gotland, 3 jagare och 5 undervattensbåtar. Härtill
komme i slutet av april 1 jagare, 1 undervattensbåt samt 3 nyare och 3 äldre
vedettbåtar. Det vore ur beredskapssynpunkt önskvärt, att samtliga tre nyare
pansarskepp hölles rustade året runt. Med hänsyn till vissa planerade arbeten
å pansarskeppet Sverige kunde detta önskemål dock icke utan stora olägenheter
tillgodoses under de närmaste åren. Minkryssaren Clas Fleming, som
enligt nu gällande plan skall vara rustad under sommarhalvåret, borde ur
beredskapssynpunkt vara rustad även under vinterhalvåret. Med hänsyn till
översyn, reparationer m. m. kunde rustandet av samtliga 8 nyare jagare icke
låta sig göra. Däremot vore ur beredskapssynpunkt en ökning av det under
sommarhalvåret rustade antalet jagare med 2 till 6 önskvärd och möjlig. Slutligen
borde, för att kunna hålla en viss minsvepningsberedskap för kustflottans
räkning även under vinterhalvåret, minst 2 nyare vedettbåtar hållas
rustade under denna del av året. Som tillägg till den i 1936 års försvarsbeslut
upptagna rustningsplanen föreslogs sålunda: under sommarhalvåret
2 nyare jagare och under vinterhalvåret 1 minkryssare och 2
nyare vedettbåtar. Den föreslagna ökningen ansågs kunna ske successivt från
och med hösten 1939.

Den utökning av gällande rustningsplaner för flottans fartyg, som sålunda
föreslagits, anser även jag vara av stor betydelse för stärkande av den försvarsberedskap,
som det särskilt ankommer på flottan att upprätthålla. Jag ansluter
mig därför till det föreliggande förslaget örn utvidgning av den gällande
rustningsplanen.

Med rustningsplanen för flottans fartyg sammanhänger i viss mån den
depåorganisation som genomfördes genom 1936 års försvarsbeslut
och som innebär, att vissa fartyg, ehuru icke direkt rustade för expedition,
hållas under vård och försedda med viss starkt reducerad bemanning. Dylika
depåorganisationer finnas anordnade i Stockholm, Karlskrona och Göteborg.
I sin nuvarande omfattning möjliggör organisationen utsändande av en jagare
och en undervattensbåt från vardera depån i Stockholm, Karlskrona och
Göteborg samt två minsvepare från en var av de två sistnämnda depåerna.

Chefen för försvarsstaben har i Utredning II anfört, att en utökning av de
nuvarande depåorganisationerna syntes nödvändig för att vissa av de behov,
som omedelbart göra sig gällande vid en uppkommande stormaktskonflikt,

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

17

skulle kunna tillgodoses. Chefen för försvarsstaben föresloge fördenskull, att
till fartygsdepån i Stockholm förlädes ett äldre pansarskepp med viss besättning
samt att personaltillgången vid Stockholms, Karlskrona och Göteborgs
örlogsdepåer i övrigt utökades, så att reducerade fartygsbesättningar kunde
avses för sammanlagt 5 jagare i stället för 3, 4 undervattensbåtar i stället för 3
samt 8 minsvepare och vedettbåtar i stället för 4. Genom denna utökning,
som i större utsträckning berörde fartygsmaterielens beredskap än personalens,
ökades möjligheterna att snabbt rusta de delar av kustflottan, som
icke vore fullbemannade i fred, och därjämte de viktigaste delarna av lokalstyrkorna.

Det förslag till utökning av fartygsdepåerna i Stockholm, Karlskrona och
Göteborg, som sålunda framlagts, synes mig innebära en i förhållande till
sin avsevärda effektivitet enkel och relativt litet kostsam åtgärd för ökande
av flottans krigsberedskap. Jag finner mig därför böra lämna förslaget min
anslutning. Även de förevarande åtgärderna lära kunna successivt genomföras
från och nied hösten 1939.

För att kunna åstadkomma de utvidgningar av rustningsplanen och depåsystemet
som sålunda ifrågasättas erfordras en icke obetydlig utökning
av flottans stamkadrer. Beräkningar härutinnan hava utförts inom
marinstaben. Vid dessa beräkningar har hänsyn tagits till att en viss ehuru
begränsad tillgång på reservofficerare finnes. Det antal underofficerare, flaggkorpraler
och meniga, som nu handhar på sjöexpedition icke varande fartyg,
har reducerats i den mån fartygen enligt föreliggande förslag beräknas utgå
på expedition eller förläggas i depå. Skolorna hava vidare beräknats inskränkta
till det minsta möjliga. Den kaderökning, som föreslås, har av chefen för
marinen betecknats såsom ett minimum för att möjliggöra ökningen av fartygsrustningarna.
Den har också begränsats till vad som anses kunna genomföras
under de närmaste åren.

Den ökning av flottans stamkadrer, som sålunda föreslagits, uppgår till
sammanlagt 29 sjöofficerare, 2 mariningenjörer, 2 intendenturofficerare, 95
underofficerare och flaggkorpraler samt 400 korpraler och meniga.

Den föreslagna ökningen bör enligt chefens för marinen beräkningar äga
rum enligt följande plan.

Ökning

under budgetår

1939/40

1940/41

1941/42

1942/43

1943/44

Officerare:

Kommendör ...................

1

_

Kommendörkapten 2. gr.........

1

__

Kaptener......................

5

2

2

Subalternofficerare ..............

6

3

4

3

_

Mariningenjörer 2. gr............

—

—

1

1

_

Intendenturofficerare (löjtnanter)..........

1

1

—

—

_

Underofficerare och flaggkorpraler:

Flaggunderofficerare ..........

2

6

6

5

4

Underofficerare 2. gr...........

6

9

9

9

9

Flaggkorpraler ...............

7

6

6

6

5

Korpraler......................

38

37

38

37

_

Meniga...........................

62

63

62

63

—

Det torde böra framhållas, att de kaderökningar, som enligt den intagna
planen böra äga rum under budgetåret 1939/40, till största delen sammanfalla

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 162.

1075 39 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

med de kaderökningar för flottan, som föreslagits i marinförvaltningens skrivelse
den 14 september 1938 angående sjöförsvarets medelsbehov för budgetåret
1939/40.

För egen del finner jag mig — utan att därmed taga definitiv ståndpunkt
till kaderökningsförslaget i vad avser senare budgetår — böra tillstyrka, att
de enligt planen för nästkommande budgetår upptagna kaderökningarna
för flottan komma till stånd. Vid behandlingen av propositionen angående
försvarsväsendets avlöhingsanslag kommer jag sålunda att föreslå, att
flottans stater för nästkommande budgetår utökas med 1 kommendör, 5 kaptener,
6 löjtnanter, 2 flaggunderofficerare, 6 underofficerare av 2. graden,
7 flaggkorpraler, 38 korpraler och 62 meniga ävensom att marinintendenturkåren
utökas med 1 löjtnantsbeställning.

Beträffande frågan om kontinuiteten i fartygsbesättninga
r n a vill jag erinra örn att tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga i
linjetjänst för närvarande är 200 dagar. Denna tid uttnyttjas på så sätt, att
de värnpliktiga uppdelas på två omgångar, vilka fullgöra sin tjänstgöring i
en följd, den ena omgången med inryckning omkring den 1 februari och den
andra omgången med inryckning omkring den 14 juli. Omgångarna komma således
att överskjuta varandra under tiden den 14 juli—den 22 augusti. Systemet
medför som förut påpekats den påtagliga olägenheten, att de värnpliktiga
ombord måste utbytas mitt under den pågående sommarövningsperioden,
något som i sin tur medför en bestämd nedgång i försvarsberedskapen vid
denna tid.

För att råda bot för denna olägenhet har chefen för försvarsstaben i Utredning
lil, på grundval av en av chefen för marinen gjord utredning, föreslagit,
att tjänstgöringstiden för de flottans värnpliktiga, vilka äro inskrivna vid
sjömanshus, de värnpliktiga i »allmän tjänst», skall utökas från nuvarande
200 dagar till 340 dagar. Denna tid skulle utnyttjas på så sätt, att inryckning
sker omkring den 12 januari och utryckning omkring den 17 december
samma år. Därigenom skulle de nyssberörda olägenheterna i tjänstgöringsoch
beredskapshänseende bortfalla.

Som jag redan förut anfört har jag funnit så starka skäl föreligga för den
sålunda föreslagna utsträckningen av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga
i allmän tjänst, att jag vill föreslå dess genomförande snarast möjligt. Den
första årsklass, på vilken den nya ordningen helt kan bliva tillämplig, är
1939 års klass, som sålunda bör fullgöra sin tjänstgöring under tiden 12 januari—17
december 1940. Då enligt nu gällande planer en del av 1939 års
klass skulle hava inryckt redan den 14 juli 1939 för att avlösa de värnpliktiga,
som ryckt in den 1 februari 1939, måste emellertid för innevarande år vissa
åtgärder av övergångsnatur tillgripas. En utväg vore naturligen att föreskriva,
att de värnpliktiga i allmän tjänst, vilka ryckt in den 1 februari i år,
skulle erhålla sin tjänstgöring förlängd till den 17 december; på så sätt skulle
det föreslagna nya systemet komma helt i tillämpning redan under detta kalenderår.
En sådan åtgärd kan emellertid synas innebära en obillighet gentemot
dessa värnpliktiga. Skall man så snart som möjligt undanröja olägenheten
med kontingentbyte mitt under övningsperioden, lärer man å andra
sidan knappast kunna undgå att påfordra en viss förlängning av de nyss omnämnda
värnpliktigas tjänstgöringstid. Denna förlängning torde emellertid
kunna begränsas till 60 dagar, vilket innebär, att deras utryckningstid skulle
framflyttas från den 22 augusti till den 21 oktober. Därigenom skulle kustflottans
övningar under sommarperioden kunna fortgå relativt ostörda. Med
hänsyn till det stora intresset av att så kan ske finner jag mig sålunda böra
tillstyrka, att såsom en övergångsåtgärd tjänstgöringstiden för de värnpliktiga
i allmän tjänst, vilkas tjänstgöring tagit sin början den 1 februari 1939, ut -

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

19

sträckes med 60 dagar till 260 dagar. Till de lagändringar, vilka betingas
av de sålunda föreslagna åtgärderna, återkommer jag i annat sammanhang.
Därvid kommer jag också att föreslå, att dessa värnpliktiga skola befrias från
skyldigheten att fullgöra landstormsövning.

På grund av den sålunda föreslagna omläggningen av värnpliktssystemet
vid flottan kan framdeles, d. v. s. från och med inskrivningen av 1940 års
klass, antalet värnpliktiga i linjetjänst vid flottan minskas med 250 man,
vilken minskning således kommer att inverka på tilldelningen till flottan av
antalet värnpliktiga i sjö- och stationstjänst.

Genom det nu föreslagna nya systemet för värnpliktstjänstgöringen vid
flottan uppstår emellertid en viss lucka i värnpliktsberedskapen från och med
den 21 oktober 1939. Denna lucka kan emellertid på ett något så när tillfredsställande
sätt fyllas genom att enligt en särskild plan omlägga tjänstgöringen
för de marinen tilldelade värnpliktiga i sjö- och stationstjänst av årsklass 1939
ävensom genom utnyttjande av marinen tilldelade ersättningsreservister.

1 fråga örn penningbidraget till de värnpliktiga vid flottan, som sålunda
föreslås skola erhålla en förlängd tjänstgöringstid, har chefen för marinen i
ärendet föreslagit, att detsamma skulle från och med 211 :e tjänstgöringsdagen
höjas från 1 krona till 2 kronor örn dagen. Chefen för marinen funne det vara
med rimlighet och rättvisa förenat, att den speciella yrkeskategori, av vilken
flottan här hade behov och som får påtaga sig väsentligt längre tjänstgöringstid
i fred jämfört med andra värnpliktiga i linjetjänst, härför erhölle viss
ekonomisk gottgörelse. Chefen för försvarsstaben har anslutit sig till de av
chefen för marinen sålunda anförda synpunkterna.

För egen del finner jag det vara med billigheten överensstämmande, att de
ifrågavarande värnpliktiga vid flottan, såsom av chefen för marinen föreslagits,
erhålla ett förhöjt penningbidrag under den i förhållande till andra värnpliktiga
förlängda tjänstgöringstiden. Med utgångspunkt från att 210 dagar är
den längsta tid, under vilken enligt gällande bestämmelser vanliga värnpliktiga
i linjetjänst normalt fullgöra värnpliktstjänstgöring i en följd — detta är
fallet vid flygvapnet — synes det riktigt att låta det förhöjda penningbidraget
utgå från och med den 211:e dagen. På sätt nu föreslagits torde penningbidraget
från och med nämnda dag böra utgå med 2 kronor örn dagen. Till
frågan örn framläggande för riksdagen av förslag härom återkommer jag i
samband med anmälan av förslag till ändringar i värnpliktslagen.

Yad slutligen beträffar kostnaderna under budgetåret 1939/40 för de åtgärder
för beredskapens höjande vid flottan, som sålunda föreslås, hava
dessa beräknats till i runt tal 865,000 kronor. Av detta belopp belöpa cirka

170,000 kronor på de föreslagna kaderökningarna för nästa år. Återstoden
åbelöper kostnaderna för den utökade värnpliktstiden, underhåll av de ökade
manskapskadrerna, övningskostnader m. m. Till dessa kostnaders fördelning
på de olika anslagen i riksstaten återkommer jag längre fram.

Marinen: Kustartilleriet.

I fråga om kustartilleriet har jag efter övervägande av de föreliggande
förslagen stannat vid den uppfattningen, att ett genomförande i huvudsak
av det av chefen för försvarsstaben i Utredning II framlagda förslaget innebär
en lämplig och framkomlig lösning av kravet på stärkande av beredskapen vid
detta vapen. Detta förslag innebär tillskapande av två tjänstgöringsomgångar
för värnpliktiga i stiillet för som nu endast en sommarkontingent.

Antalet värnpliktiga vid kustartilleriet skulle enligt chefens för försvarsstaben
förslag utökas med sammanlagt 750, av vilka 250 skulle tillföras den
nuvarande sommarkontingenten och 500 skulle bilda den nya vinterkontingenten.
Chefen för kustartilleriet har gjort gällande, att vinterkontingenten

20

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

borde utgöra 600 man, fördelade med 200 på vart och ett av de två kustartilleriregementena
och 200 på Gotlands kustartillerikår. Som en vinterkontingent
av 200 man vid Gotlands kustartillerikår förutsätter tillkomsten av
vissa barackbyggnader, vilka icke lära kunna färdigställas till instundande
höst, finner jag mig i varje fall för närvarande böra ansluta mig till chefens
för försvarsstaben förslag örn en vinterkontingent på 500 man, av vilka 100
avses för tjänstgöring vid Gotlands kustartillerikår.

Då den ökning med 250 man, som sålunda föreslås för kustartilleriet
sommarkontingent, lärer få anses bliva erforderlig några år framåt, vill jag,
med åberopande av samma synpunkter som jag givit uttryck åt i fråga örn
utvidgningen av arméns linjekontingent, föreslå, att kustartilleriets linjekontingent
utökas med nämnda antal. Som flottans linjekontingent såsom
redan nämnts samtidigt kan minskas med samma antal, blir emellertid någon
ändring i vämpliktslagen i fråga örn marinen tilldelade värnpliktiga i linjetjänst
icke erforderlig. Däremot torde det vara lämpligt att, såsom föreslagits
i fråga örn utökningen av luftvärnsartilleriets linjekontingent, vidtaga åtgärder
i syfte att möjliggöra ett överförande av 250 man av redan inskrivna ersättningsreservister
till linjetjänst med tilldelning till kustartilleriet för tjänstgöring
med den sommargrupp som bildas av 1939 års klass. Till denna fråga
återkommer jag i samband med frågan örn ändringar i värnpliktslagen.

De 500 värnpliktiga, som enligt förslaget skola bilda vinterkontingent vid
kustartilleriet, förutsätter jag skola i varje fall tills vidare helt uttagas bland
ersättningsreservister, som utbildas i vapentjänst. Dock bör en extra beredskapsövning
kunna påläggas dem, så att deras sammanlagda tjänstgöringstid
kommer att uppgå till 200 dagar. Beredskapstjänstgöringen skulle således
komma att för dem omfatta 20 dagar.

I enlighet med vad chefen för försvarsstaben föreslagit torde även en viss
utökning av kustartilleriets stamkadrer bliva nödvändig för tillgodoseende av
befälsbehovet vid beredskapsorganisationerna. Med hänsyn till den planenligt
fortgående utökningen av kustartilleriets personal, torde denna extra ökning
för budgetåret 1939/40 kunna inskränkas till 3 flaggkorpraler, 30 korpraler
och 70 meniga. Förslag härom framlägger jag i annat sammanhang.

Kostnaderna för de i fråga örn kustartilleriet föreslagna åtgärderna hava
för nästkommande budgetår beräknats till omkring 595,000 kronor. Därav
belöpa omkring 55,000 kronor på de föreslagna kaderökningarna. Till det
återstående beloppets fördelning på vederbörliga riksstatsanslag återkommer
jag längre fram.

Flygvapnet.

Beträffande flygvapnet vill jag helt ansluta mig till det föreliggande förslaget
örn åtgärder för den personella beredskapens stärkande. Dessa åtgärder
innebära i fråga örn personalkadrerna, att utöver den utökning, som eljest
skulle komma i fråga, antalet meniga för budgetåret 1939/40 ökas med ytterligare
170 och antalet hantverkare med ytterligare 18. Förslag härom framlägges
i sammanhang med behandlingen av propositionen örn avlöningsanslagen.

Vidare innebär förslaget, att inkallelse av reservpersonal till frivillig tjänstgöring
skall i avsevärd utsträckning få ske under budgetåret 1939/40. I sådant
avseende föreslås, att utöver de inkallelser som eljest skolat ske löjtnanter
och fänrikar i reserven få inkallas under sammanlagt 150 månader, att reservofficersaspiranter,
som avancerat till sergeanter, få inkallas under sammanlagt
100 månader, samt att reservofficersaspiranter, som utnämnts till furirer,
få inkallas i sammanlagt 90 månader. Till detta förslag vill jag lämna min
anslutning.

21

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

För att möjliggöra en framtida förstärkning av flygvapnets officerskader
vill jag dessutom föreslå, att antalet kadetter för utbildning vid 1939—1941
års kadettskola ökas från ungefär 30 till högst 45.

De av de sålunda föreslagna åtgärderna för nästa budgetår uppkommande
kostnaderna beräknas uppgå till sammanlagt omkring 970,000 kronor. Härav
belöpa omkring 185,000 kronor på de föreslagna kaderökningarna, medan återstoden
fördelas på vederbörliga riksstatsanslag i enlighet med vad jag i det
följande kommer att angiva.

Kostnadernas fördelning.

. sammanlagda kostnaderna för de åtgärder, som sålunda föreslås skola
vidtagas under budgetåret 1939/40, hava beräknats till sammanlagt cirka

8,550,000 kronor, fördelade med 6,110,000 kronor på armén, 865,000 kronor
på flottan, 595,000 kronor på kustartilleriet och 970,000 kronor på flygvapnet.

Av förstnämnda belopp faller ett sammanlagt belopp örn cirka 1,120,000
kronor på de avlöningsanslag, rörande vilka särskild proposition denna dag
föreslås skola framläggas för riksdagen.

Övriga kostnader fördela sig å vissa av de särskilda anslag, vilka i årets
statsverksproposition föreslagits skola uppföras under riksstatens fjärde
huvudtitel, enligt följande uppställning:

Lantförsvaret. Ökning.

Anslaget till personal i arméns reserver ..................... kronor 120,000:_

» » de värnpliktigas avlöning ..................... » 77ö’000:_

» » understöd åt vissa värnpliktigas familjer » 15,000: —

» » inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader » 135,000: —

» » munderingsutrustning ........................... » 680,000:_

» » kasern- och förplägnadsutredning ............ » 104^000: —

» » remontering .......................................... » 400,000: —

» » mathållning .......................................... » 1,000,000: —

» » bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt » 300,000: —

» » skrivmaterialier och expenser ............... » 20^000:_

» » tryckningskostnader .............................. » ö’000:_

» » furagering .......................................... » 50^000: —

» » veterinärvård ....................................... » 2.000:_

» » undervisningsmateriel, undervisningsverk

och utbildningskurser ........................... » 10,000: —

» » truppförbandens övningar ..................... » 800*000:_

» » sjukvård ............................................. » 6ö|000: —

» » vapen och ammunition m. m................ » 700,000:_

» » anskaffning och underhåll av motorfordon » 200,000: —

» anskaffning och underhåll av ingenjörmate riel

m. m........................................... » 100,000: —

» » byggnader, övningsfält och skjutbanor...... » 50,000: —

Summa kronor 5,531,000: —

Sjöförsvaret.

Anslaget till marinens reservpersonal ........................ kronor 25,000:__

» » de värnpliktigas avlöning ........................ » 143^000:_

» » inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader
m. m........................................... » 22,000: —

» » mathållning .......................................... ,, 210,000: —

22

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

Ökning

Anslaget till beklädnad ............................................. kronor 110,000: —

» » kasern- och förplägnadsutredning samt

sängservis m. m..................................... » 13,000: —

» » bränsle, lyse, vatten, renhållning och

tvätt m. m........................................... » 35,000: —

» » flottans krigsberedskap och övningar ...... » 250,000: —

» » kustartilleriets krigsberedskap och övningar » 200,000: —

» » sjukvård ............................................. » 8,000: -—

» » underhåll av flottans fartyg och byggnader » 75,000: —

» » kustartilleriets materiel m. m................... » 20,000: —

» » anskaffning, underhåll och drift av sjöförsvarets
motorfordon ........................ » 3,000: —

Summa kronor 1,114,000: —

Flygvapnet.
Anslaget till

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

flygvapnets reservpersonal ..................... kronor

de värnpliktigas avlöning och färder m. m. »

mathållning .......................................... »

intendenturmateriel .............................. »

bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt

m. m.................................................... »

engångskostnader för anskaffning av intendenturmateriel
....................................... »

flygvapnets övningar .............................. »

sjukvård ............................................. »

vapen och ammunition ........................ »

35.000

11.000

70.000

55.000

40,000: —

135.000

235.000
5,000

30,000

materiel .....................

underhåll av flygmateriel
byggnader, flygfält m. m.

............ »

15,000: —

............ »

145,000: —

............ »

10,000: —

Summa kronor

786,000: —

Det sålunda ökade medelsbehovet för budgetåret 1939/40 hade jag ursprungligen,
under antagande att vid tiden för förevarande propositions avlåtande
anslagen under fjärde huvudtiteln redan skulle hava varit föremål för slutlig
riksdagsbehandling, tänkt mig skola upptagas under ett fåtal särskilda anslag.
Då emellertid, enligt vad jag erfarit, utskottsförslag ännu icke föreligga
rörande anslagen under fjärde huvudtiteln för nästkommande budgetår, torde
här förevarande ökade medelsbehov lämpligen böra tillgodoses på det sätt,
att de i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag upptagna
riksstatsanslag, som sålunda beröras av de ifrågasatta åtgärderna, höjas
med ovanstående belopp; i fråga om flygvapnets anslag till flygvapnets
övningar, vapen och ammunition och underhåll av flygmateriel böra emellertid
vid höjningen tagas till utgångspunkt de belopp, som föreslagits i propositionen
nr 113, angående ytterligare anslagsmedel för flygvapnets övningar
m. m.

övriga frågor.

I samband med de åtgärder för stärkande av den personella beredskapen,
vilkas vidtagande jag sålunda vill förorda, torde jag få till behandling upptaga
tvenne frågor av i viss mån hithörande natur, vilka föreligga till bedömande.

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

23

Den ena av dessa frågor avser anvisande av medel för nästkommande
budgetår för anordnande av vissa sjötransportövningar,
varom chefen för försvarsstaben i skrivelse den 1 mars 1939 efter samråd
med försvarsgrenscheferna gjort framställning. I nyssberörda skrivelse har
chefen för försvarsstaben erinrat örn att han genom Kungl. Maj:ts beslut
den 30 december 1938 erhållit i uppdrag att planlägga en för armén,
marinen och flygvapnet gemensam krigsövning instundande höst. Vid samlingen
till övningsområdet borde för delar av den ena styrkan sjötransport
anordnas. Utförandet av en sådan transport krävde ett väl inövat samarbete
mellan planläggande och verkställande chefer, truppförband och myndigheter.
Någon dylik övning i större skala hade icke utförts i Sverige, ehuru
vissa smärre övningar av huvudsakligast transportteknisk natur ägt rum,
senast i samband med transporterna till fjolårets arméfälttjänstövning. Det
framstode såsom en nödvändighet att snarast råda bot på de brister, som
funnes i fråga örn gemensam utbildning av de olika försvarsgrenarna i utförande
av militär sjötransport. Utförda beräkningar hade emellertid givit
vid handen, att de merkostnader, som sjötransporterna innebure, icke kunde
bäras av arméns anslag till fält- och fälttjänstövningar. Överslagsberäkningar
av kostnaderna för de minsta styrkor, som lämpligen kunde komma i fråga,
hade givit till resultat, att merkostnaderna för anordnande av sjötransporterna
icke kunde nedbringas under 75,000 kronor. Chefen för försvarsstaben
har därför hemställt örn ett anslagsbelopp örn 75,000 kronor för ifrågavarande
ändamål.

För egen del finner jag mig, med hänsyn till det ur försvarsberedskapssynpunkt
viktiga spörsmål, som den ifrågasatta sjötransportövningen avser att
belysa, böra tillstyrka, att särskilda medel för ändamålet anvisas å riksstaten
för nästkommande budgetår. Emot det av chefen för försvarsstaben beräknade
beloppet torde intet vara att erinra. Då övningen i fråga närmast är
att hänföra till arméns fälttjänstövningar, synes det nämnda anslagsbeloppet
lämpligast böra anvisas såsom en förstärkning av arméns anslag till fält- och
fälttjänstövningar för budgetåret 1939/40. Vid anslagsbeloppets disponerande,
vilket torde böra äga rum efter förslag av chefen för försvarsstaben,
bör emellertid tillses, att för andra försvarsgrenar eventuellt uppkommande
särskilda utgifter för ifrågavarande sjötransportövningar även bestridas från
denna anslagspost. Jag finner mig således böra föreslå, att det av Kungl.
Majit i årets statsverksproposition under lantförsvaret upptagna reservationsanslaget
till fält- och fälttjänstövningar höjes med 75,000 kronor till 775,000
kronor.

Den andra av de frågor jag här vill beröra avser en framställning, likaledes
från chefen för försvarsstaben, angående anvisande av särskilda medel
för bestridande av utgifter för mål flygning för arméns och
marinens luftvärnsövningar. Chefen för försvarsstaben har sålunda
i skrivelse den 8 mars 1939, efter samråd med försvarsgrenscheferna,
anfört, att behov av målflygning förefunnes främst för luftvärnsutbildningen
vid armén och marinen. Målflygningen omfattade dels målbogsering under
skarpskjutningar, vilken måste utföras med krigsflygplan, och dels målflygning
för riktövningar, vilken till övervägande del kunde utföras med skol- eller
övningsflygplan. Behovet av flygtimmar för den ordinarie luftvärnsutbildningen
under nästa budgetår hade beräknats uppgå, för armén till 2,195 timmar,
därav för målbogsering med krigsflygplan 875 timmar, samt för marinen
1,070 timmar, därav för målbogsering med krigsflygplan 660 timmar. Chefen
för flygvapnet hade ansett, att all denna ordinarie målflygning i princip borde
utföras av flygvapnet. Med hänsyn till tillgången på personal och materiel

24

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

Utskottet.

kunde dock flygvapnet icke tillgodose hela det angivna, i förhållande till tidigare
år starkt ökade behovet av målflygning, varför det syntes bliva nödvändigt
att i viss begränsad omfattning anlita civil personal och materiel för
målflygning i samband med riktövningar. Till dessa synpunkter ville chefen
för försvarsstaben ansluta sig. — Enligt en verkställd undersökning kunde
av flygvapnet utföras all målbogsering samt målflygning för riktövningar med
tillsammans 695 timmar, varav 80 för marinen. Av civilflyget borde utföras
målflygning för riktövningar med tillsammans 1,635 timmar, varav 930 för
marinen. Kostnaderna för ett antal flygtimmar, svarande mot antalet under
budgetåret 1937/38 för målflygning använda timmar, hade upptagits i flygförvaltningens
anslagsäskanden för nästa budgetår. För det antal flygtimmar,
som därutöver borde uttagas av flygvapnet, beräknades kostnaderna enligt
en särskild specifikation uppgå till 283,000 kronor, varav 203,000 kronor för
armén och 80,000 kronor för marinen. Kostnaderna för den målflygning, som
borde utföras av civilflyget, beräknades till sammanlagt 128,000 kronor, därav
för armén 38,000 kronor och för marinen 90,000 kronor. Chefen för försvarsstaben
hemställde under hänvisning till det anförda, att för bestridande av
utgifter för målflygning måtte, utöver i årets statsverksproposition för ändamålet
beräknade medel, utverkas ett reservationsanslag om sammanlagt

411.000 kronor, att fördelas med 241,000 kronor på armén och 170,000 kronor
på marinen.

Det förslag till tillgodoseende av det föreliggande, väsentligt ökade behovet
av målflygning under luftvärnsövningar vid armén och marinen, som här av
chefen för försvarsstaben framlagts, är att betrakta som ett provisorium i
avvaktan på en i utsikt ställd närmare utredning från flygmyndigheterna örn
den framtida organisationen av målflygningen. Jag hoppas således att kunna
för nästa års riksdag framlägga ett slutgiltigt förslag i denna fråga. I avvaktan
härpå lärer det emellertid bliva nödvändigt att för nästa budgetår
ställa särskilda medel till förfogande för ändamålet, då nämligen det antal
flygtimmar som härför beräknats å flygvapnets olika anslag visat sig alltför
knappt för att tillgodose de alltmera växande kraven på detta område. Det
av chefen för försvarsstaben framlagda förslaget att för nästa budgetår ställa
särskilda medel till förfogande för detta ändamål finner jag mig därför böra
tillstyrka. Beloppen torde i huvudsaklig anslutning till förslaget böra beräknas
till 240,000 kronor för armén och 170,000 kronor för marinen. Av
sistnämnda belopp beräknas cirka 55,000 kronor belöpa på flottan och cirka

115.000 kronor på kustartilleriet. Dessa belopp torde lämpligen böra ställas
till förfogande på det sätt, att lantförsvarets, flottans och kustartilleriets
övningsanslag för nästa budgetår förstärkas med respektive 240,000, 55,000
och 115,000 kronor. I det förslag till höjning av dessa anslag, som jag i det
följande framlägger, har jag alltså tagit hänsyn till förevarande extra anslagsbehov.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att de ytterligare kostnader för
målflygning, som må bliva en följd av de förut av mig föreslagna beredskapsåtgärderna
vid luftvärnsartilleriet för nästa budgetår, förutsättas kunna
täckas inom ramen av de av mig föreslagna höjningarna av lantförsvarets
övningsanslag, vilka höjningar uppgå till sammanlagt (800,000 + 240,000 =)

1.040.000 kronor.

Det av Kungl. Majit i föreliggande proposition framlagda förslaget till förstärkning
av den personella försvarsberedskapen innebär sammanfattningsvis
följande.

I våra försvarsanstalter vidtages en utökning av sådan karaktär, att en återgång
till utgångsläget i huvudsak kan ske, örn och när detta befinnes erfor -

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

25

derligt. I fråga om marin- och flygstridskrafterna ävensom i fråga örn luftvärnet
tager utökningen i främsta rummet sikte på att dessa stridskrafter vid
ett plötsligt uppkommande hot mot landets säkerhet i största möjliga utsträckning
omedelbart skola stå redo till ett effektivt ingripande i avvärjande syfte.
På grund härav föreslås för höjande av flottans beredskap en utökning av antalet
rustade fartyg och av antalet fartyg i depåförläggning och såsom en följd
härav viss ökning av flottans fast anställda personal samt av utbildningstiden
för vissa flottan tilldelade värnpliktiga. För kustartilleriets del föreslås, i
syfte att utsträcka den tid, under vilken ett något så när stort antal batterier
av olika slag kan vara försett med stridsbemanning, ökning av dels antalet värnpliktiga,
som skall tilldelas kustartilleriet, dels ock den fast anställda kadern.
För flygvapnets vidkommande föreslås viss ökning av personalbeståndet vid
flygflottiljerna, varigenom stridsförbandens effektivitet kan höjas. I fråga om
luftvärnet föreslås anordnande av särskilda detachement av luftvärnsregementena
på skilda platser i landet och för att höja luftvärnsförbandens beredskap
dels en avsevärd utvidgning av den för luftvärnsartilleriet avsedda värnpliktskontingenten,
dels ock viss ökning av den vid luftvärnsartilleriet fast anställda
personalen. I syfte att erhålla stöd åt flygvapnet, flottan, kustartilleriet och
luftvärnet skola därjämte förband ur armén — örn ock i mindre utsträckning,
enär beredskapsåtgärder vid armén icke i samma utsträckning som
vid försvarsväsendet i övrigt anses erforderliga — vara i beredskapstillstånd
åtminstone vissa tider av året. I enlighet härmed förutsättes, att särskilda
beredskapsförband skola bildas vid vissa av arméns truppförband och att för
den skull vissa värnpliktiga skola kunna inkallas till fullgörande av en särskild
beredskapsövning örn trettio dagar, vilket innebär en provisorisk ökning
av övningstiden för dessa värnpliktiga. Vidare föreslås viss ökning av den
fast anställda personalen. För reservpersonalens del innebär förslaget, att av
beredskapsåtgärderna betingad extra tjänstgöring skall kunna åläggas denna
personal.

Statsutskottet upptager i detta utlåtande till behandling de mera allmänna
spörsmål, som direkt beröra förstärkt personell försvarsberedskap, ävensom
därmed i visst samband stående motioner, samtliga dessa frågor i den mån
de innefatta åtgärder i organisatoriskt hänseende eller av huvudsakligen
ekonomisk art. Sedermera kommer utskottet att framlägga de förslag beträffande
anslagen under fjärde huvudtiteln, som beröras av riksdagens ställningstagande
till nu behandlade spörsmål. De lagbestämmelser, som jämväl kunna
betingas härav, torde också framdeles komma att inom riksdagen upptagas till
närmare övervägande.

Vad Kungl. Majit sålunda föreslagit bör ses mot bakgrunden av det nuvarande
ovissa internationella läget och ur synpunkten att åstadkomma en omedelbart
ökad beredskapseffekt. Då utskottet hyser den uppfattningen, att förslaget
i fråga är av beskaffenhet att böra kunna tillgodose den personella försvarsberedskapen
i ändamålsenlig omfattning, giver utskottet sin anslutning till
det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget.

26

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

Utskottet övergår härefter att behandla med propositionen sammanhängande
motioner.

I motionerna I: 293 och II: 448 samt I: 292 och II: 453 har yrkats, att vissa
äldre årsklasser måtte inkallas till särskild beredskapsövning under år 1939.
Utskottet vill beträffande denna fråga framhålla, att, såsom departementschefen
i propositionen jämväl erinrat, Kungl. Maj:t äger möjlighet att med stöd
av §§ 28 och 36 i värnpliktslagen föranstalta örn dylika inkallelser. Tilläggas
må, att, sedan den föreliggande propositionen avlämnades, Kungl. Maj:t jämlikt
förstnämnda lagrum inkallat 1935 års klass för tjänstgöring under innevarande
budgetår samt att inkallelse av 1936 års klass förutsatts skola äga
rum under första halvåret 1940. Därest den utrikespolitiska situationen skulle
komma att påkalla vidtagande av särskilda åtgärder av motsvarande slag jämväl
under nästkommande budgetår å tid, då de föreslagna beredskapsförbanden
ännu icke organiserats, anser utskottet lämpligt att jämväl ett inkallande
av 1934 års klass till beredskapstjänstgöring kommer att ske. Därigenom skulle
nämligen ytterligare en äldre årsklass erhålla ökad utbildning. Utskottet anser
sig med detta uttalande hava besvarat motionerna i fråga.

Vidkommande det i motionerna I: 293 och II: 448 framställda yrkandet örn
utökning av nuvarande utbildningstid för värnpliktiga vill utskottet erinra
därom, att departementschefens förslag i vissa avseenden innebär en förlängning
av övningstiden. En ytterligare ökning i generell mening av övningstiden
synes utskottet i likhet med departementschefen icke nu böra beslutas,
allrahelst som frågan härom torde få anses vara av sådan natur, att den icke
kan anses stå i omedelbart samband med de åtgärder för snabbt vinnande av
nödvändig beredskap, varom här närmast är fråga. Utskottet avstyrker alltså
motionerna i nu berörda del.

Vad härefter beträffar det i sistnämnda båda motioner jämväl väckta förslaget
örn den s. k. kategoriklyvningens upphävande må framhållas, att en uppmjukning
härutinnan i själva verket blir en följd av departementschefens förslag
att för övning under utbildningsåret 1939—1940 en stor del av ersättningsreserven
skulle antingen överföras till linjetjänst eller inkallas till vapentjänst,
ett förhållande som torde komma att föreligga, så länge särskild försvarsberedskap
påfordras. Ett definitivt upphävande av kategoriklyvningen, såsom
motionärerna åsyfta, anser utskottet däremot vara en fråga, till vilken ställning
icke bör tågås i nu förevarande sammanhang, varför utskottet anser sig
böra avstyrka motionerna jämväl i denna del.

Av det ovan anförda framgår, att utskottet icke finner sig böra tillstyrka
riksdagen att i enlighet med yrkandet i motionerna 1:122 och II: 192 hos Kungl.
Maj :t hemställa örn framläggande av förslag för tillgodoseende av ökade krav på
den personella beredskapen samt utökning av värnpliktstiden. Detsamma gäller
det i motionerna 1:153 och II: 193 väckta förslaget örn utredning rörande
kategoriklyvningens upphävande.

I motionerna I: 290 och II: 446 har föreslagits, att antalet värnpliktiga vintertiden
vid Gotlands kustartillerikår borde beräknas till 200 man eller samma
antal, som föreslagits av chefen för kustartilleriet. Då en vinterkontingent av

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

27

dylik storlek förutsätter tillkomsten av vissa baracker, vilka icke torde kunna
färdigställas till instundande höst, har departementschefen ansett sig i varje
fall icke för närvarande böra föreslå större kontingent än 100 man. Med hänsyn
till angelägenheten av att erforderlig personalstyrka för bemanning av
batterierna förefinnes, anser sig utskottet med stöd av departementschefens
uttalande till statsrådsprotokollet kunna förutsätta, att Kungl. Maji, i den
mån förläggningsfrågan kan ordnas, genom inkallande av värnpliktiga ur ersättningsreserven
till större antal än som i propositionen beräknats tillgodoser
det angivna personalbehovet.

Motionerna torde alltså få anses bliva i stort sett besvarade genom vad utskottet
sålunda anfört.

I avseende å det i motionen I: 6 gjorda yrkandet om utredning rörande upprättande
av frivilliga förband för bemanning av hemortsluftvärnet vill utskottet
framhålla, att enligt vad utskottet under hand inhämtat frågan örn betjäningen
av hemortens luftvärn m. m. för närvarande är föremål för vissa överväganden.
Då det torde kunna förutsättas, att de av motionären framförda synpunkterna
därvid komma att bliva föremål för prövning, synes motionen icke nu böra
föranleda till någon riksdagens åtgärd.

I motionerna I: 291 och II: 445 har hemställts örn utredning rörande uppsättning
inom flygvapnet av ytterligare minst en jaktflottilj. Då initiativ i den
av motionärerna väckta frågan i första hand bör komma från vederbörande
myndigheter, finner sig utskottet icke böra tillstyrka riksdagen att vidtaga
åtgärder i av motionärerna angiven riktning. Motionerna avstyrkas alltså av
utskottet.

Vidkommande det i motionerna I: 153 och II: 193 gjorda yrkandet om utredning
rörande uppsättande av ytterligare ett luftvärnsregemente vill utskottet
framhålla, att, på sätt departementschefen meddelat, avsikten är att
inom närmaste tiden till fortsatt behandling upptaga frågan örn förstärkning
av luftvärnsartilleriets organisation jämte i samband därmed stående spörsmål.
Vid sådant förhållande torde det i motionerna framställda förslaget icke böra
föranleda till någon riksdagens åtgärd.

I motionerna 1:47 och II: 1 har hemställts örn skrivelse till Kungl. Maj:t
rörande åtgärders vidtagande för att ej jordbrukare genom inkallelse till landstormstjänstgöring
skola i större utsträckning komma att beredas svårigheter
under skördetiden. Vidare har i motionen II: 447 yrkande gjorts örn vidgad
valfrihet för värnpliktiga att få fullgöra värnpliktstjänstgöring å för dem lämplig
årstid. Utskottet vill med anledning av de sålunda motionsvis väckta förslagen
erinra örn vad chefen för försvarsdepartementet anförde vid besvarande
av en vid innevarande års riksdag inom andra kammaren framställd fråga
rörande befrielse för värnpliktig, som inkallats till beredskapstjänst. Departementschefen
framhöll därvid, att ansökningar örn befrielse eller uppskov för
ifrågavarande ändamål komma att bliva föremål för välvilligast möjliga prövning,
under förutsättning att det med inkallelserna avsedda syftet icke åsidosättes.
Utskottet anser sig kunna förutsätta, att jämväl i fråga om inkallelser
av landstormsmiin i den mån organisatoriska hinder icke föreligga största

28

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

möjliga hänsyn tages till ur jordbrukets och andra näringslivets synpunkter
betydelsefulla intressen. Jämväl beträffande övriga värnpliktsinkallelser torde
det vara önskvärt, att ansökningar örn befrielse från eller uppskov till annan
årstid med tjänstgöringens fullgörande ägnas den välvilliga prövning, som av
föreliggande omständigheter kan föranledas. På grund av vad sålunda anförts
torde det huvudsakliga syftet med motionerna få anses tillgodosett.

De kostnader med avseende å innevarande budgetår, som ett genomförande
av den förstärkning av den personella försvarsberedskapen, som den föreliggande
propositionen innebär, skulle enligt departementschefens förslag, i den
mån dessa kostnader äro av natur att normalt böra belasta vissa förslagsanslag,
bestridas från å riksstaten för innevarande budgetår uppförda dylika anslag och
i övrigt utgå av anslaget till oförutsedda utgifter. Häremot har utskottet intet
att erinra. Vidkommande motsvarande på nästa budgetår belöpande kostnader
har departementschefen framlagt förslag till uppräkning av de anslag under
fjärde huvudtiteln, som beröras av föreliggande förslag. Mot den beräknade
anslagsökningen har utskottet ej heller haft något att invända. Anslag för
täckningen av de kostnader, som kunna föranledas av att 1934 års klass må
komma att inkallas, synes böra äskas å tilläggsstat för budgetåret 1939/40.

I fråga örn den begärda medelsanvisningen kommer utskottet att, såsom
här ovan omnämnts, göra hemställan i sitt utlåtande över fjärde huvudtiteln.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) med anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt såväl motionerna
I: 292 och II: 453 som motionerna I: 293 och II: 448 bemyndiga
Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 24 mars
1939 anförts och med iakttagande därjämte av vad utskottet påyrkat,
vidtaga erforderliga åtgärder av organisatorisk art till förstärkande
av den personella försvarsberedskapen;

b) medgiva, att de kostnader, som må uppkomma för genom
förandet i enlighet med vad i berörda statsrådsprotokoll och av
utskottet anförts av en förstärkning av den personella försvarsberedskapen
under innevarande och beträffande 1934 års klass
nästkommande budgetår, må, i den mån de äro av natur att
normalt böra belasta vissa förslagsanslag, bestridas från å riksstaten
för nämnda budgetår uppförda dylika anslag och i övrigt
belasta anslaget till oförutsedda utgifter.

II. att motionerna 1:122 och II: 192 samt motionerna 1:153
och II: 193, sistnämnda båda motioner, i vad de avse hemställan
örn utredning rörande viss ändring av värnpliktsbestämmelserna,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

III. att motionerna I: 290 och II: 446 rörande värnpliktskontingenten
för Gotlands kustartillerikår, till den del de ej få anses

Statsutskottets utlåtande Nr 162. 29

besvarade genom vad utskottet anfört, icke må av riksdagen bifallas.

IY. att motionen I: 6 rörande vissa frivilliga förband icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Y. att motionerna I: 291 och II: 445 rörande ytterligare flygflottiljer
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Yl. att motionerna 1:153 och II: 193, i vad de avse hemställan
örn utredning och förslag till uppsättande av ytterligare ett luftvärnsregemente,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

VII. att motionerna I: 47, II: 1 och II: 447 rörande vissa lättnader
i samband med värnpliktsinkallelser, till den del de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson
i Malmö, Asplund, Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Bergström, Gustafsson
i Benestad, Ström i Lidköping, Andrén, Lindström och Magnusson i Kalmar;
samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i
Skövde, Törnkvist, Persson i Falla, Andersson i Prästbol, Närlinge, Ward, Isacsson,
Andersson i Södergård, Bergström och Bergvall.

Reservationer:

1) av herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Landeryd, Andrén, Magnusson
i Skövde och Persson i Falla, vilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hava följande lydelse:

»Det av Kungl. Maj:t —--= utskottet--—• till närmare över vägande.

Mot bakgrunden av det alltmer skärpta internationella läget framträder
kravet på en stärkt beredskap inom vårt försvarsväsende med ökad tydlighet,
varför det torde vara en angelägenhet av utomordentlig vikt, att åtgärder vidtagas
för åstadkommande av en snabb beredskapseffekt. Då emellertid anledning
finnes att förmoda, att det nuvarande orostillståndet icke kan räknas
såsom snart övergående, är det enligt utskottets mening också angeläget, att
dessa åtgärder icke bliva endast av provisorisk karaktär utan göras sådana,
att de komma att verka i riktning mot en mera permanent förbättring av vårt
försvar.

30

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

Att 1936 års försvarsordning — framförallt under övergångstiden till dess
fullständiga genomförande — med hänsyn till de senaste årens militärtekniska
och militärtaktiska utveckling icke längre kan anses fylla de fordringar,
som måste uppställas, torde ligga i öppen dager. Detta nödvändiggör enligt
utskottets mening redan nu anstalters vidtagande för att bota de mest framträdande
och allvarligaste bristerna i denna organisation.

Det förslag till utökning av våra försvarsanstalter, som departementschefen
i föreliggande proposition framlagt, synes utskottet -—- även med allt
erkännande av de föreslagna förbättringarna — ur ovan angivna synpunkter
icke möjliggöra den försvarsberedskap, som det politiska läget kräver och de
militära förhållandena betinga. Utskottet finner en revidering av departementschefens
förslag vara oundgängligen erforderlig, särskilt i de avseenden,
där de militära myndigheternas framställningar icke blivit tillgodosedda i den
omfattning, som enligt utskottets mening varit påkallad.

Såsom en av de betydelsefullaste åtgärderna för tillgodoseende av den
närmaste tidens beredskap synes utskottet utan tvivel vara, att inkallelse sker
av de av beväringens äldre årsklasser, som utbildats enligt 1925 års härordning
med då gällande utbildningstid av endast 140 dagar. Att beträffande
dessa årsklasser behov föreligger av komplettering av tidigare bristfällig utbildning
och att bibringa förtrogenhet med de modernaste vapnen och stridssätt,
synes utskottet vara uppenbart. Utskottet finner sig därför böra föreslå,
att dylika inkallelser komma till stånd. I fråga örn det antal årsklasser, som
därvid bör komma i fråga, anser utskottet vad i motionerna I: 292 och II: 453
härutinnan föreslagits icke vara tillfyllest utan finner sig böra i överensstämmelse
med yrkandet i motionerna I: 293 och II: 448, vilket även sammanfaller
med av chefen för armén framlagt förslag, tillstyrka, att de retroaktiva inkallelserna
skola omfatta 7 årsklasser och givas formen av en särskild utbildning
under 30 dagar. Med hänsyn till den vikt, utbildningen av de äldre årsklasserna
måste tillmätas för arméns krigsberedskap finner utskottet vidare i
likhet med vad chefen för armén föreslagit att för tillgodoseende av befälsbehovet
vid utbildningen övergångsstats-, reservstats- och reservpersonal
ålägges tjänstgöringsskyldighet av samma längd som de värnpliktiga samt i
anslutning härtill en befälsövning örn 10 dagar.

Att till följd av de föreslagna inkallelserna vissa olägenheter ur social och
andra synpunkter uppstå förbises icke men synas dessa olägenheter kunna i
viss mån förebyggas genom praktiskt organisatoriska åtgärder. Utskottet
tänker sig därvid möjligheter till frikallning i förekommande fall från den
extra värnpliktstjänstgöringen och vad närmast beträffar jordbrukets folk viss
jämkning av tiden för inkallelserna med hänsyn till skördeförhållandena. Viss
ökning förslagsvis till 2 kronor örn dagen av dagavlöningen till sådana värnpliktiga,
som äro försörjningsskyldiga, torde lämpligen kunna beredas.

En annan betänklig svaghet i vår försvarsberedskap ligger otvivelaktigt i
den nuvarande alltför korta utbildningstiden. Särskilt med hänsyn till ovan
antydda förändringar av militärteknisk och militärpolitisk art, som inträtt
efter den nya härordningens tillkomst, gör sig kravet på en ökad övningstid

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

31

starkt gällande. Hittills vunna erfarenheter bekräfta ytterligare detta förhållande.
Behovet härav har också understrukits av de militära myndigheterna
och har chefen för armén föreslagit en utökning av värnpliktstiden
till 240 dagar, vari inräknats 30 dagars beredskapstjänstgöring. Utskottet
anser sig vid nu angivna förhållanden böra i enlighet med yrkandet i motionerna
I: 293 och II: 448 förorda en förlängning i nn angiven omfattning av
värnpliktstiden vid armén.

I detta sammanhang må vidare framhållas att vad beträffar kustartilleriet
chefen för detta vapen föreslagit en förlängning av övningstiden till 210 dagar.
På grund härav, och då utbildningstiden vid armén i viss mån sammanhänger
med den vid kustartilleriet, finner sig utskottet, i enlighet med yrkandet i
sistnämnda båda motioner, böra föreslå att vid nu ifrågavarande vapenslag
utbildningstiden ökas med 10 dagar för såväl värnpliktiga i allmänhet som
för studenter.

Genom den i värnpliktslagen intagna bestämmelsen örn den s. k. kategoriklyvningen
hava ett stort antal vapenföra undandragits vapenutbildning eller
helt befriats från tjänstgöring i fredstid. I Kungl. Maj:ts föreliggande proposition
har en viss uppmjukning skett av ifrågavarande bestämmelse, men
synes densamma enligt departementschefens uttalande endast vara att betrakta
såsom en provisorisk åtgärd. Hå ett fortsatt bibehållande av kategoriklyvningen
överhuvudtaget och särskilt under nu rådande politiska läge
knappast kan anses lämpligt eller försvarligt, finner sig utskottet böra tillstyrka
det i sistberörda båda motioner framställda yrkandet örn densammas
definitiva upphävande.

Genom den ställning utskottet intagit till de i ovanberörda motioner I: 293
och II: 448 väckta förslagen följer, att vissa ändringar böra vidtagas i värnpliktslagen,
varom riksdagens vederbörande utskott kommer att göra framställning.

Av det ovan anförda framgår, att de i motionerna 1:122 och II: 192 gjorda
yrkandena, innebärande att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa örn
framläggande av förslag för tillgodoseende av ökade krav på den personella
beredskapen samt utökning av värnpliktstiden torde få anses besvarade. Detsamma
gäller det i motionerna 1:153 och II: 193 väckta förslaget örn utredning
rörande kategoriklyvningens upphävande.

I motionerna I: 290 och II: 446 — ---= utskottet---vad utskottet

sålunda anfört.

I avseende å det i motionen I: 6--— = utskottet---till någon

riksdagens åtgärd.

I motionerna I: 291 och II: 445 har hemställts om utredning rörande uppsättning
inom flygvapnet av ytterligare minst en jaktflottilj. Utskottet vill
erinra därom, att Sverige för närvarande endast äger en enda jaktflottilj och
det torde vara uppenbart, att densamma icke är tillräcklig för lösandet av
jaktvapnets olika uppgifter. Sedan försvarsbeslutet år 1936 fattades har flygvapnet
undergått en betydande utveckling och i olika länder erhållit en allt
större andel i försvarsbudgeten. En utökning av flygvapenorganisationen

32

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

främst med avseende att åstadkomma en förstärkning av jaktvapnet synes
utskottet oundgängligen erforderlig. Utskottet finner sig därför i enlighet
med yrkandet i nyssnämnda motioner böra föreslå, att utredning verkställes
rörande uppsättning av ytterligare minst en jaktflottilj och torde denna utredning
böra slutföras i så god tid, att förslag i ärendet kan föreläggas nästa
års riksdag.

I de ovanberörda motionerna 1:153 och II: 193 har även framställts yrkande
örn utredning rörande uppsättande av ytterligare ett luftvärnsregemente. Utskottet
vill med anledning härav framhålla, att med hänsyn till luftvärnsvapnets
betydelse 1936 års organisation med endast två luftvärnsregementen
icke torde vara tillfyllest, vilket också av de militära myndigheterna vid flera
tillfällen understrukits. Framhållas må vidare, att inom de närmaste åren
tillgänglig luftvärnsmateriel kommer att vara mer än dubbelt större än den
år 1936 förutsatta, efter vilken den då beslutade fredsorganisationen för luftvärnet
var beräknad. Härtill kommer att enligt 1936 års försvarsordning utbildad
personal för bemanning av ens nu förefintlig materiel icke torde finnas.
Detta utgör enligt utskottets mening ett ytterligare belägg för behovet av en
utökning av luftvärnsartilleriets fredsorganisation. Utskottet finner sig på
grund av vad sålunda anförts böra tillstyrka det i sistberörda motioner gjorda
yrkandet örn utredning och förslag till uppsättande av ytterligare ett luftvärnsregemente.

I motionerna I: 47 och II: 1---- = utskottet---få anses tillgodo sett.

Enligt departementschefens förslag skulle med avseende å innevarande
budgetår de med förstärkningen av den personella beredskapen förenade
kostnaderna, i den mån dessa kostnader äro av natur att normalt böra belasta
vissa förslagsanslag, bestridas från å riksstaten för innevarande budgetår
uppförda dylika anslag och i övrigt belasta anslaget till oförutsedda utgifter.
Häremot har utskottet intet att erinra. Vidkommande motsvarande på nästa
budgetår belöpande kostnader har departementschefen framlagt förslag till
uppräkning av de anslag under fjärde huvudtiteln, som beröras av det i propositionen
framlagda förslaget. De av departementschefen beräknade anslagen
torde, på grund av vad utskottet ovan föreslagit, böra ytterligare ökas. I fråga
örn den därvid erforderliga medelsanvisningen kommer utskottet att, såsom
här ovan omnämnts, göra hemställan i samband med sitt utlåtande över fjärde
huvudtiteln.

Kungl. Maj :ts föreliggande proposition i övrigt har i de delar, beträffande
vilka utskottet nu icke föreslagit ändringar, ej föranlett till någon erinran
från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

F att riksdagen må

a) med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 292 och II: 453 samt med bifall till motionerna I: 293 och
II: 448 bemyndiga Kungl. Maj:t att, i anslutning till vad i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 24 mars 1939 anförts

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

33

och med iakttagande därjämte av vad utskottet påyrkat, i avseende
å den personella försvarsberedskapens stärkande i nämnda
hänseende vidtaga erforderliga åtgärder av organisatorisk art;

b) medgiva, att de kostnader, som må uppkomma för genomförandet
av en förstärkning i enlighet med vad i berörda statsrådsprotokoll
och av utskottet anförts av den personella försvarsberedskapen
under innevarande budgetår, må, i den mån
de äro av natur att normalt böra belasta vissa förslagsanslag,
bestridas från å riksstaten för innevarande budgetår uppförda
dylika anslag och i övrigt belasta anslaget till oförutsedda utgifter.

II. att motionerna I: 122 och II: 192 samt I: 153 och II: 193,
sistnämnda båda motioner, i vad de avse hemställan örn utredning
rörande viss ändring av värnpliktsbestämmelserna, må
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

III. = utskottet.

IY. = utskottet.

Y. att riksdagen må med bifall till motionerna 1:291 och
II: 445 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande
uppsättande inom flygvapnet i första hand av ytterligare minst
en jaktflottilj samt om framläggandet av förslag därom till 1940
års riksdag.

VI. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 153 och
II: 193, i här berörda del, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag till uppsättande av ytterligare ett luftvärnsregemente.

VII. = utskottet.»

2) av herr Magnusson i Kalmar beträffande punkt V. av utskottets hemställan
(ytterligare en jaktflygflottilj).

Bihang till riksdagens protokoll IBBS. 6 sami. Nr 162.

1075 39 3