10
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
Kr 153.
Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till
främjande av fjällbygdens elektrifiering m. in.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 206,
av herrar P. J. Näslund och J. M. Bäckström samt den andra inom andra kammaren,
nr 340, av herr O. E. Sandberg m. fl. har hemställts, att riksdagen må
på i huvudsak de i motionen angivna villkoren och enligt de närmare bestämmelser,
som Kungl. Majit kan komma att utfärda, dels till bidrag till främjande
av fjällbygdens elektrifiering för budgetåret 1939/40 anvisa ett belopp
av 50,000 kronor, dels ock medgiva, att från vattenkraftslånefonden må kunna
utlämnas lån för främjande av fjällbygdens elektrifiering.
Utskottet har från kommerskollegium införskaffat ett den 6 mars 1939 dagtecknat
yttrande, vari -— under hänvisning till vad som i en i motionerna omnämnd,
av kollegium nyligen slutförd utredning uttalats rörande landsbygdselektrifieringens
nytta — anförts följande:
Av motionerna att döma avse motionärerna synbarligen, att statsbidrag
skola ställas till förfogande för sist nämnda ändamål, byggande av smärre
kraftverk i fjällbygden. Motionärerna hava icke framlagt förslag till bebyggande
av vissa bestämda vattenfall utan inskränkt sig till att redogöra
för de relativt låga anläggningskostnaderna för vissa inom Västerbotten utförda
mindre kraftstationer.
För att staten skall medverka till tillkomsten av ifrågasatta mindre kraftstationer
synes böra förutsättas att de planerade företagen äro grundade på
rationella förutsättningar både i tekniskt och ekonomiskt hänseende. För
detta ändamål krävas utredningar och organisationsarbete, vilka fordra avsevärd
tid, vilket framgår bland annat av de i kollega utredning lämnade berättelserna
rörande elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län. Då det
nu är fråga örn mindre vattenkraftanläggningar, synes särskild vikt böra
läggas vid att tillförlitliga utredningar göras rörande vattentillgången vid de
ifrågasatta byggnadsplatserna. Det har vid många mindre kraftverk — icke
minst i Norrland — visat sig att vattentillgången varit relativt obetydlig just
under den kalla och mörka tiden av året, då det största kraftbehovet föreligger.
En mängd dylika på en alltför optimitisk uppfattning örn vattentillgången
tillkomna kraftverk ha måst nedläggas, varefter energibehovet vanligen
fyllts från större stationer. Det är tydligt att ingående och tillförlitliga
utredningar i varje fall måste göras, och dylika utredningar kräva sin tid.
Sedan riksdagen numera beviljat anslag å 50,000 kronor för utredningar av
ifrågavarande slag, synas fjällborna hava möjlighet att erhålla den hjälp, som
kan visa sig erforderlig för projekterade anläggningars undersökning och
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
11
organisation av de sammanslutningar, som skola handhava de planerade an
läggningarnas skötsel. Därest erforderliga utredningar och förarbeten igångsättas,
sedan statsbidrag ställts till förfogande för ändamålet, lärer dessa utredningar
icke hinna avslutas så snart, att på dem grundade anläggningar
skulle kunna färdigställas före ingången av nästa belysningssäsong. Kollegium
hyser därför den uppfattningen, att beviljande av byggnadsbolag redan
vid innevarande års riksdag icke skulle få den betydelse, som motionärerna
tänkt sig.
I motionerna förutsättes att staten skall, förutom direkta bidrag, lämna de
ifrågasatta företagarna lån från vattenkraftslånefonden mot högst 2.5 procents
ränta för den del av anläggningskostnaderna, som överstiger det belopp, som
svarar mot statsbidraget, ökat med det belopp som svarar mot värdet av de
naturaprestationer, varmed ortsbefolkningen bidragit.
Enligt kollega mening vore det mindre lämpligt att tillämpa olika räntesatser
för olika låntagare från samma fond. En lägre ränta för vissa låntagare
än den, som staten i medeltal själv betalar, skulle innebära ytterligare subvention
till de, som erhållit statsbidrag till sina anläggningar. I den händelse
räntan från vattenkraftslånefonden (liksom för kraftledningslånefonden),
vilken nu är 4 procent, kan sänkas torde en viss lättnad kunna vinnas för
samtliga distributionsföretag på landsbygden.
Kollegium får, med stöd av vad ovan anförts, förorda, att ifrågavarande
motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Att en elektrifiering av ifrågavarande till norrländska fjällbygden lokaliserade
områden är av stor betydelse samt att en särskild samhällelig insats
för detta måls vinnande kan vara motiverad bestyrkes av de beslut, som
tidigare av 1929, 1936 och 1939 års riksdagar fattats om bidrag för dylika
företag inom Gällivare och Jokkmokks socknar. Av erfarenheten bestyrkes
emellertid också, huru viktigt det är, att elektrifieringsföretag — även småföretag
av det slag i motionerna antydes — ej igångsättas utan en föregående
planläggning, företagen under beaktande av tillgänglig kraftkälla, energibehov,
elektrifieringsområdets lämpliga utsträckning o. s. v.
Förefintligheten av dylika planer — för vilkas uppgörande särskilda medel
anvisats av 1939 års riksdag — bör vara en förutsättning för prövningen även
av själva anslagsfrågan. Under erinran härom hemställer utskottet,
att motionerna I: 206 och II: 340 ej må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 2 maj 1939.
På statsutskottets vägnar:
Utskottet.
ANDERS RÅSTOCK.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
Närvarande: se under utlåtandet nr 151.
Reservationer:
1) av lierr Lindberg i Umeå, vilken ansett, att motionerna bort tillstyrkas;
2) av herrar Bergman och Åqvist.