Statsutskottets utlåtande Nr 150.
1
Nr 150.
Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1939 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för landshövdingarna jämte i ämnet väckta
motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 37 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden den 4 januari 1939, föreslagit
riksdagen att
dels besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning å landshövdingarna;
dels
godkänna det förslag till avlöningsbestämmelser för landshövdingarna,
som innefattas i en vid statsrådsprotokollet fogad bilaga;
dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
i statsrådsprotokollet angivits, förordna, på vad sätt de i nämnda bilaga
innefattade bestämmelserna skola inordnas i civila avlöningsreglementet;
dels bemyndiga Kungl. Majit att, vad angår landshövdingarna, utfärda
erforderliga bestämmelser örn övergången till civila avlöningsreglementet;
dels ock besluta att barntillägg skola övergångsvis utgå till landshövdingarna
enligt av föredragande departementschefen förordade grunder.
I samband med Kungl. Majits förslag har utskottet till behandling förehaft
följande inom andra kammaren väckta motioner, nämligen,
nr 356 av herrar A. Hansson i Rubbestad och J. V. Petterson i Norregård,
nr 357 av herrar I. Johansson i Mysinge och S. Andersson i Vigelsbo samt
nr 358 av herr K. Magnusson i Skövde.
Yrkandena i dessa motioner återgivas nedan efter redogörelse för Kungl.
Majits förslag.
Oäl 1 an de bestäm me 1 ser.
I enlighet med beslut av 1925 års riksdag utgår för närvarande till landshövdingarna
en fast årslön av 21,000 kronor med undantag för landshövdingarna
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, vilkas fasta lön uppgår
till 23,500 kronor. Härtill komma dyrtidstillägg ävensom fri bostad. Staten
ersätter tillika 3U av kostnaderna för uppvärmning av landshövding anvisad
bostad samt för bränsle, som i densamma använts för liushållsändamål. För
landshövding avsedd bostad skall genom statens försorg vara försedd med
möblering för högst fyra till representation avsedda rum. Underhållet av
möbleringen bekostas av statsverket.
Biliam) till riksdagens protokoll 1939. G sami. Nr ISO.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
Såsom villkor för dessa löneförmåners åtnjutande stadgas, bland annat,
att med landshövdingbefattning ej må förenas uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller
såsom funktionär i dylikt bolag. Ej heller må med landshövdingbefattning
förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för annat bolag,
som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat som aktiebolag,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Majit, efter prövning
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för utövande av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.
Kungl. Maj:ts förslag.
I anslutning till ett av 1938 års riksdag gjort uttalande, att frågan örn en
tillämpning av det civila avlöningsreglementet å, bland andra, landshövdingarna
borde snarast upptagas till beredning och avgörande, har inom
finansdepartementet utarbetats en promemoria angående landshövdingarnas
löneförmåner. Enligt denna promemoria skulle landshövdingarna tillerkännas
en fast årslön av 22,000 kronor ävensom ett årligt representationsbidrag
med 9,000 kronor för ett vart av Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,
4,000 kronor för Gotlands län och 6,000 kronor för övriga län. Vidare
skulle staten, liksom nu, tillhandahålla fri bostad men dessutom helt bekosta
uppvärmning av och elektrisk strömförbrukning för densamma. Förutom
den möblering av fyra representationsrum, som nu bekostas av statsmedel,
skulle statsverket tillika ikläda sig kostnaderna för landshövdingbostädernas
förseende med viss uppsättning porslin, glas och bordssilver,
vilken skulle förbliva i statsverkets ägo. Vid avgång från tjänsten borde innehavaren
äga skyldighet att till efterträdaren överlämna inventarierna i det
skick, vari de mottagits.
Såsom villkor för dessa löneförmåners åtnjutande förutsattes i promemorian,
att generellt förbud skulle stadgas för landshövding att åtaga sig enskilda
uppdrag av de kategorier, som enligt nuvarande bestämmelser kunna
innehavas efter Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall. Örn någon
landshövding hellre önskade kvarstå på nu gällande lönestat, skulle hans
rätt att inneha sådana uppdrag lämnas oförkränkt. För att icke försätta
landshövdingarna i ett tvångsläge i fråga om övergång till den nya lönestaten
skulle landshövding, som icke vill nu underkasta sig de nya bestämmelserna,
äga rätt att senare, därest han ginge miste örn uppdragen eller eljest
frånträdde dessa, övergå på den nya lönestaten.
över promemorian hava yttranden avgivits av statskontoret och allmänna
civilförvaltningens lönenämnd.
Statskontoret har tillstyrkt det i promemorian framlagda förslaget.
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
3
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som jämväl i allt väsentligt biträtt
promemorieförslaget, har till komplettering av detta anfört bland annat
följande.
I samband med utformningen av avlöningsbestämmelserna för landshövdingarna
torde böra övervägas, i vilken utsträckning representationsbidragen
skola få bibehållas vid befattningshavarnas tjänstledighet. Lönenämnden är
för sin del närmast av den uppfattningen, att bidragen skola avstås allenast
vid längre ledigheter. Beslut rörande dylikt avstående bör enligt lönenämndens
förmenande meddelas av Kungl. Maj:t från fall till fall, lämpligen i
samband med tjänstledighetens beviljande.
Vidkommande härefter det föreslagna generella förbudet för landshövding
att åtaga sig uppdrag vill det synas lönenämnden, att ett dylikt förbud bör
avse jämväl sådana uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
företag, vars verksamhet har huvudsakligen ekonomiskt syfte, vilka direkt
eller indirekt meddelas av Kungl. Maj:t.
En ledamot av lönenämnden har anmält avvikande mening såtillvida, att
han ansett, att det särskilda representationsbidraget borde utgå ur förslaget
och lönerna i stället sättas till 29,000 kronor för landshövdingarna i Göteborgs
och Bohus län och Malmöhus län samt 26,000 kronor i övriga län.
Departementschefen har för egen del beträffande de föreslagna 1 ö n e f ö rmånerna
yttrat följande:
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna kan jag i allt väsentligt
biträda det förslag till ändrade avlöningsbestämmelser för landshövdingarna,
som framlagts i den förut återgivna departementspromemorian. Med åberopande
av de skäl, som däruti anförts, får jag därför tillstyrka, att lönebeloppet
för landshövdingarna bestämmes till 22,000 kronor, varå under de
förutsättningar och enligt de grunder som eljest gälla rörligt tillägg bör
utgå, att landshövdingarna erhålla särskilda representationsbidrag, ävensom
att kostnaderna för uppvärmning och belysning av åt landshövdingarna
anvisade tjänstebostäder helt övertagas av statsverket. I fråga om representationsbidragens
storlek kan visserligen tvekan hysas, örn tillräckliga skäl
föreligga att, såsom i promemorian föreslagits, bestämma bidraget för landshövdingen
i Gotlands län till lägre belopp än eljest i allmänhet skulle utgå.
I det förslag, som härmed framlägges, har emellertid bidraget bibehållits vid
det i promemorian upptagna beloppet, 4,000 kronor. Representationsbidragen
i övrigt torde böra bestämmas till de belopp, som i promemorian angivits.
Vad angår statens övertagande av samtliga kostnader för uppvärmning
och belysning av tjänstebostädema, vilka kostnader böra påföras statens
allmänna fastiglietsfond, må framhållas, att förslag av samma innebörd
i annat sammanhang framlägges denna dag i fråga örn de såsom beskickningschefer
tjänstgörande sändebuden. De ändrade bestämmelserna torde
böra tillämpas från och med den 1 juli 1939.
I departementspromemorian har föreslagits, att statsverket för framtiden
.skulle ikläda sig kostnaderna för landshövdingbostädernas förseende med viss
uppsättning porslin, glas och bordssilver. Även i denna del överensstämmer
förslaget med vad som förordas i fråga örn sändebuden. Då förslaget synes
mig ändamålsenligt, får jag tillstyrka detsamma. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att i varje förekommande fall besluta angående ifrågavarande
utrustnings anskaffande och omfattning. Kungl. Maj:t torde även, där så
prövas skäligt, få besluta örn nyinköp av sådana inventarier för landshöv
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
dings räkning, vilken lintråd tjänsten före den 1 juli 1939. Kostnaderna för
inköp av det bohag, varom här är fråga, böra bestridas från vederbörligt
anslag under femte huvudtiteln. Vid inträffad avgång från tjänsten bör, såsom
i promemorian förutsatts, innehavaren vara skyldig att till efterträdaren
överlämna inventarierna i det skick, vari de mottagits.
Sin ståndpunkt till frågan om landshövdingarnas rätt att åtaga sig uppdrag
vid sidan av tjänsten angiver departementschefen härefter
sålunda:
För min del får jag till en början framhålla, att landshövding givetvis alltjämt
bör kunna innehava uppdrag som ordförande eller styrelseledamot i
ideella föreningar och liknande sammanslutningar liksom även andra enskilda
eller offentliga uppdrag än ordförande- eller ledamotskap i styrelser för
företag med huvudsakligen ekonomiskt syfte och uppdrag som äro jämförliga
med innehav av befattning. Örn till äventyrs ett av Kungl. Maj:t meddelat
uppdrag skulle kunna anses jämförligt med innehav av befattning, bör
landshövding även i framtiden vara berättigad mottaga detsamma. I nu angivna
hänseenden har ändring i gällande bestämmelser icke ifrågasatts.
Förbudet för landshövding att åtaga sig uppdrag vid sidan av tjänsten bör
enligt min mening avse dels uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för enskilt företag, vars verksamhet har huvudsakligen ekonomiskt
syfte, dels uppdrag att innehava tjänstebefattning eller därmed jämförligt
uppdrag, exempelvis revisorsuppdrag i dylikt företag, såvida icke befattningen
tillsatts eiler uppdraget meddelats av Kungl. Maj:t. Härvid bör
särskild uppmärksamhet ägnas frågan, huruvida landshövding bör få innehava
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för företag, vari
staten genom aktieinnehav eller eljest tillförsäkrats inflytande på valet av
styrelse. Då dylika uppdrag närmast synas vara att jämställa med sådana
uppdrag av övervägande offentlig karaktär, som Kungl. Majit eljest bör
äga rätt meddela landshövding, anser jag, i motsats till lönenämnden, tillräckliga
skäl saknas att utesluta möjligheten att insätta landshövding i
styrelsen. Som villkor bör dock gälla, att det ankommer på Kungl.
Majit att meddela uppdraget eller att uppdraget meddelas genom val å
bolagsstämma efter av Kungl. Majit därom meddelat beslut. Ehuru, vid
bifall till vad nu förordats, det knappast i och för sig är behövligt att bibehålla
nuvarande ovillkorliga förbud för landshövding att åtaga sig styrelseuppdrag
i bankaktiebolag, anser jag dock tillräckliga skäl icke föreligga
för ändring på denna punkt.
Jag vill slutligen framhålla, att förbudet för landshövding att innehava
styrelseuppdrag hos företag, vars verksamhet Ilar huvudsakligen ekonomiskt
syfte» bland annat avser att förebygga varje tvekan om landshövdingarnas
fristående ställning i förhållande till enskilda ekonomiska intressen. Då gränsen
mellan uppdrag som kunna och uppdrag som lämpligen icke böra innehavas
av landshövding är flytande, utgår jag från, att landshövdingarna
icke skola underlåta att underställa tveksamma fall Kungl. Majlis prövning.
Beträffande den närmare utformningen av avlöningsbestämmelserna
för landshövdingarna anför departementschefen vidare:
I enlighet med 1938 års riksdags uppfattning böra avlöningsbestämmelserna
för landshövdingarna inordnas i civila avlöningsreglementet. Härvid
böra föreskrifterna intagas under en särskild avdelning, i vilken det är avsett
att sammanföra avlöningsbestämmelser för personal, för vilken de allmänna
löneplanerna icke lämpa sig. Enligt 1936 års lönekommittés förslag
Statsutskottets utlåtande Nr lod.
5
.skulle ifrågavarande avdelning erhålla såsom rubrik: »Tjänstemän, som åtnjuta
lön enligt särskild löneplan». Denna rubrik synes i stället böra erhålla
följande lydelse: »Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan
eller eljest enligt särskilda bestämmelser».
Inordnandet innebär icke att de för civila befattningshavare i allmänhet
gällande bestämmelserna göras tillämpliga å landshövdingarna. Utan särskild
föreskrift bliva endast de allmänna bestämmelser gällande, som äro
meddelade i avlöningsreglementets första avdelning. I den mån ytterligare föreskrifter
anses skola gälla eller örn modifikationer anses böra stadgas i
fråga örn de allmänna bestämmelserna, måste särskilda föreskrifter härom
meddelas.
Vad angår de allmänna bestämmelserna synes den i 3 § 3 mom. intagna
föreskriften om förflyttningsskyldighet icke böra gälla för landshövdingarna.
I överensstämmelse med vad förut anförts böra vidare meddelas särskilda
föreskrifter angående landshövdings rätt att innehava uppdrag m. m. i stället
för bestämmelserna i 4 § 2 mom.
I fråga örn de i avlöningsreglementets andra avdelning intagna bestämmelserna
torde endast föreskrifterna angående reseersättning i 22 §, angående
ersättning för flyttningskostnad i 24 § samt angående rörligt tillägg i
29—31 §§ böra göras tillämpliga å landshövdingarna.
I årets statsverksproposition framhålles, att vissa ytterligare löneregleringsförslag
böra föreläggas 1939 års riksdag. Av dessa påverka löneregleringsförslagen
för provinsialläkare och distriktsveterinärer samt för ordinarie lärare
m. fl. vid statens undervisningsväsende utformningen av den särskilda avdelning,
där föreskrifterna rörande landshövdingarnas löneförmåner böra intagas.
Paragraferingen av sistnämnda föreskrifter torde även röna inverkan
av nämnda förslag. Det är vidare att märka, att därest förslag till författningsbestämmelser
nu framlägges, detta måste medföra ändrad numrering
av de sista avdelningarna och paragraferna i avlöningsreglementet. Denna
numrering måste emellertid åter ändras vid framläggandet av de övriga löneregleringsförslagen.
Dessutom böra såväl det nu ifrågavarande löneregleringsförslaget
som andra sådana förslag föranleda vissa ändringar av nuvarande
59 §. Sistnämnda fråga torde böra upptagas till behandling i ett sammanhang.
Vid nu angivna förhållanden är jag icke beredd att i detta sammanhang
framlägga förslag till ändring i civila avlöningsreglementet, avsett att underställas
riksdagen för godkännande. 1 stället hava de bestämmelser, som äro
avsedda att införas i avlöningsreglementet, sammanfattats punktvis. Sammanfattningen
torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll. Kungl. Maj:t
torde böra föreslå riksdagen att dels godkänna det förslag till avlönmgsbestämmelser
för landshövdingarna, som innefattas i bilagan, dels ock bemyndiga
Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad här angivits
förordna på vad sätt dessa bestämmelser skola inordnas i civila avlöningsreglementet.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga övergångsbestämmelser
i anledning av den föreslagna löneregleringen. Härvid
böra landshövdingarna tillförsäkras samma förmån i fråga örn bibehållande
av nu utgående barntillägg, sorn enligt beslut av 1938 års riksdag skall tillkomma
övriga befattningshavare, å vilka civila avlöningsreglementet blir tilllämpligt.
Landshövding, som icke vill underkasta sig de nya bestämmelserna, bör
bibehållas vid honom nu tillkommande rätt lill lön och övriga förmåner,
däribland dyrtidstillägg. I fråga örn hans befogenhet ali innehava enskilda
uppdrag böra nuvarande bestämmelser tillämpas. 1 enlighet med vad i de
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
partementspromemorian anförts bör landshövdingen äga rätt att även efter
löneregleringens ikraftträdande med frånträdande av uppdragen övergå på
den nya lönestaten.
Den av departementschefen omnämnda sammanfattningen av de föreslagna
avlöningsbestämmelserna har fogats som bilaga till detta utlåtande.
Motionerna.
I motionen 11:356 har hemställts, att riksdagen måtte,
dels avslå Kungl. Maj:ts förslag örn särskilda representationsbidrag till
landshövdingarna,
dels ock med godkännande i övrigt av vad Kungl. Maj:t föreslagit besluta,
att lönen fastställes till 27,000 kronor, såvitt angår landshövding i Malmöhus
län eller Göteborgs och Bohus län, samt till 24,000 kronor, såvitt angår
landshövding i annat län.
I motionen 11:357 har hemställts, att riksdagen måtte med ändring av
Kungl. Maj:ts förslag besluta,
dels att landshövding, som är tjänstledig, icke må för tjänstledigheten
åtnjuta eventuellt representationsbidrag utan att detta i sådant fall må
minskas med ett mot tjänstledighetstiden svarande belopp,
dels ock att landshövding, som är ledamot av riksdagen, icke må för tid
som riksdagen är samlad åtnjuta eventuellt representationsbidrag utan att
detta i sådant fall må minskas med ett mot riksdagstiden svarande belopp.
Slutligen har i motionen II: 358 hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition nr 37, att lönen för envar av
landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län samt i Malmöhus län bestämmes
till 29,000 kronor samt för envar av övriga landshövdingar till 26,000
kronor ävensom att det särskilda representationsbidraget bortfaller.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet. Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet
delar sålunda den till grund för förslaget liggande uppfattningen, att
vid sidan av lönen böra utgå särskilda representationsbidrag. Avvägningen
av de olika beloppen har icke givit utskottet anledning till erinran i annat
avseende, än att viss sänkning av de föreslagna representationsbidragen synts
utskottet motiverad. Utskottet vill för sin del föreslå, att representationsbidragen
bestämmas till 4,000 kronor för alla län utom Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län, för vilka de med hänsyn till de speciella förhållandena
därstädes torde böra utgå med ett till 7,000 kronor förhöjt belopp.
Enligt vad utskottet inhämtat, kommer Kungl. Maj :t att i annat sammanhang
föreslå införande i det civila avlöningsreglementet av sådana bestämmelser,
att landshövdingar, som övergå å den nya staten, bliva skyldiga att underkasta
sig förändringar beträffande representationsbidragen eller desammas
fullständiga borttagande.
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
7
Beträffande övriga löneförmåner finner utskottet i likhet med departementschefen
rimligt, att staten framdeles bestrider hela kostnaden för uppvärmning
och belysning av landshövdingarnas bostäder. Där bostäderna äro
inrymda i samma hus som länsstyrelsernas lokaler och kostnaden för de senares
uppvärmning och belysning bestrides från länsstyrelsens expensanslag,
synes det utskottet dock mest praktiskt, att motsvarande kostnad för landshövdingarnas
bostäder gäldas från samma anslag och icke, såsom i propositionen
förutsatts, påföres statens allmänna fastighetsfond.
Vad åter angår förslaget, att staten skulle tillhandahålla en uppsättning
porslin, glas och bordssilver, som sedan skulle underhållas och förnyas på
landshövdingarnas bekostnad, anser utskottet ändamålsenligheten därav
kunna starkt ifrågasättas. Enligt utskottets mening kunna för en sådan
anordning icke åberopas samma skäl, som när det gäller de svenska sändebuden
i utlandet. Någon beräkning av statens kostnader för detta ändamål
har ej heller förebragts. Utskottet är under sådana förhållanden icke
berett att biträda Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
De föreslagna bestämmelserna rörande landshövdingarnas rätt att åtaga
sig uppdrag vid sidan av tjänsten förefalla utskottet i det stora hela väl avvägda.
Utskottet önskar för sin del allenast understryka angelägenheten av
att landshövdingarna i möjligaste mån befrias från uppdrag, som äro främmande
för deras verksamhet i länen.
Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har icke givit utskottet anledning till erinran.
Härav följer, att utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka det i motionen
II: 357 framförda yrkandet om generellt förbud för landshövding att
under tjänstledighet eller fullgörande av riksdagsmannauppdrag åtnjuta re
presentationsbidrag. Enligt utskottets mening föreligga med hänsyn till
landshövdingeämbetets natur icke tillräckliga skäl för ett sådant förbud,
helst som de i motionen avsedda omständigheterna icke med nödvändighet
behöva medföra någon begränsning av representationens omfattning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
motionerna II: 356 och 358 ävensom med avslag å motionen
II: 357, må
a) besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning
å landshövdingarna;
b) med de jämkningar, som föranledas av vad utskottet
ovan anfört, godkänna det förslag till avlöningsbestämmelser
för landshövdingarna, som innefattas i förberörda, vid statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1939 fogade
bilaga;
c) bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet angivits, förordna, på
vad sätt de i nämnda bilaga innefattade bestämmelserna skola
inordnas i civila avlöningsreglementet;
8
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
d) bemyndiga Kungl. Maj:t att, vad angår landshövdingarna,
utfärda erforderliga bestämmelser om övergången till civila
avlöningsreglementet;
e) besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till landshövdingarna
enligt i statsrådsprotokollet förordade grunder.
Stockholm den 2 maj 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Landeryd, Bergström,
Ström i Lidköping, Larsson i Varberg, Bäcklund, von Heland, Nisser, Boman och
Bergman; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Svensson i Grönvik, Eriksson
i Stockholm, Persson i Falla, Lindberg i Umeå, Andersson i Södergård, Persson i Tidaholm,
Åqvist, Olsson i Staxäng, Andersson i Malmö och Mårtensson.
Reservationer:
1) av herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Landeryd, Nisser, Persson
i Falla och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»I anslutning till vad i motionerna II: 356 och 358 framhållits anser utskottet,
att det i flera hänseenden icke är lämpligt, att landshövdingarna förutom
fast lön tillerkännas särskilda representationsbidrag. Eland annat
komma dylika bidrag sannolikt att i många fall medföra krav från allmän
hetens sida på ökad representation, då därtill anslagna medel även anses böra
för ändamålet förbrukas. Löneformen representationsbidrag har vidare hittills
endast förekommit i speciella undantagsfall. Det torde bliva svårt att,
sedan principen örn representationsbidrag här fastslagits, avvisa krav från
andra grupper på liknande ersättning för med tjänsten förenade omkostnader.
Utskottet kan därför icke tillstyrka att representationsbidrag tillerkännas
landshövdingarna.
Utskottet inser emellertid förvisso nödvändigheten av att vid lönesättningen
för landshövdingarna tillbörlig hänsyn tages till de kostnader av olika slag,
som äro förenade med uppehållandet av landshövdingebefattningarna. Utskottet
har i sådant hänseende funnit de i motionen II: 358 föreslagna belop
-
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
9
pen böra godtagas. Utskottet tillstyrker alltså, att landshövding erhåller en
fast årslön av 26,000 kronor, dock att landshövdingarna i Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län med hänsyn till de speciella förhållandena därstädes
böra tillerkännas en fast årslön av 29,000 kronor.
Beträffande---(= utskottet)---hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
11:356 och 358 samt med avslag å motionen II:
357, må
a) besluta — — — landshövdingarna;
b) besluta, att för befattning såsom landshövding skall
utgå lön med 29,000 kronor per år i Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län samt 26,000 kronor i övriga län ävensom
att i övrigt skola gälla de avlöningsbestämmelser, som innefattas
i förberörda i statsrådsprotokollet över socialärenden
den 4 januari 1939 fogade bilaga, dock med de ändringar,
som föranledas av vad utskottet ovan angivit;
c) bemyndiga Kungl. Maj:t att förordna på vad sätt de
under b) här ovan omförmälda bestämmelserna skola inordnas
i civila avlöningsreglementet;
d) bemyndiga — — — avlöningsreglementet;
e) besluta---grunder.»
2) av herr Lindberg i Umeå, vilken ansett, att utskottet bort yrka, att representationsbidrag
måtte utgå med belopp, motsvarande verkliga representationskostnaden,
dock högst med de av utskottet föreslagna beloppen.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 1H0.
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
Bilaga.
Kungl. Majlis förslag
till
avlöningsbestämmelser för landshövdingarna, att lända till efterrättelse
från och nied den 1 juli 1939.
1. För befattning såsom landshövding utgår lön med 22,000 kronor för
år räknat.
2. Landshövding äger åtnjuta representationsbidrag med följande belopp
för år, nämligen
9.000 kronor, såvitt angår landshövding i Malmöhus län eller Göteborgs
och Bohus län,
6.000 kronor, såvitt angår landshövding i annat län med undantag dock
för landshövding i Gotlands län, och
4.000 kronor, såvitt angår landshövding i Gotlands län.
Kungl. Maj:t äger bestämma, huru med nämnda bidrag skall förfaras vid
tjänstledighet för landshövding.
3. Vad i 3 § 3 mom. civila avlöningsreglementet stadgas skall icke gälla
landshövding.
4. I stället för vad i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet stadgas skola
följande bestämmelser gälla:
a) Med landshövdingbefattning må ej förenas uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag. Ej heller må med landshövdingbefattning
förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i annat företag,
som avses i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet, såvida icke uppdraget
meddelats antingen av Kungl. Majit eller genom val å bolagsstämma efter
av Kungl. Majit därom meddelat beslut.
b) Med landshövdingbefattning må ej förenas annan tjänstebefattning
eller därmed jämförligt uppdrag, såvida icke befattningen tillsatts eller uppdraget
meddelats av Kungl. Majit.
5. Bestämmelserna i 22, 24 och 29—31 §§ civila avlöningsreglementet
skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande landshövding.
6. Har skada eller förlust åsamkats landshövding lill följd av en mera
väsentlig, vid hans tillträde av befattningen icke påräknad rubbning i bostadsförhållandena,
äger han erhålla skälig ersättning enligt Kungl. Majits
bestämmande i varje särskilt fall.
7. a) Landshövding äger åtnjuta fri tjänstebostad med uppvärmning och
belysning i kronans hus. Med bostaden följer i förekommande fall till den
ifrågavarande fastigheten hörande planterat område av den omfattning, som
Statsutskottets utlåtande Nr 150.
11
av Kungl. Maj:t för varje särskilt län fastställts. Där särskilda förhållanden
därtill föranleda, må Kungl. Majit tilldela landshövding antingen annan, åt
honom förhyrd bostadslägenhet, eller ock, i stället för bostad in natura, kontant
hyresersättning till belopp, som för varje gång med hänsyn till förekommande
omständigheter bestämmes.
Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom avsedd bostad,
enligt de närmare bestämmelser Kungl. Majit meddelar, genom statens försorg
vara försedd med möblering för högst fyra till representation avsedda
rum ävensom med andra inventarier för representationsändamål.
Underhållet av möblering, som genom statens försorg anskaffats, bekostas
av statsverket, i den mån skada icke uppkommit genom vårdslöshet eller försummelse
från bostadsinnehavarens sida. Andra av staten anskaffade inventarier
skall landshövding överlämna till efterträdaren i det skick, vari
de mottagits.
b) Landshövding skall bebo honom anvisad bostadslägenhet, så framt
icke Kungl. Majit på grund av särskilda omständigheter annorlunda medgivit.
I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt lända till efterrättelse
de särskilda bestämmelser, som äro eller varda meddelade.
c) Därest landshövdings bostadslägenhet erfordras för utvidgning av
länsstyrelsens ämbetslokaler eller för annat statsändamål, är landshövding
skyldig att å tid, som av Kungl. Majit bestämmes, avstå från lägenheten
och åtnöjas med åt honom förhyrd bostadslägenhet eller kontant hyresersättning.
För enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta
sig sådan minskning av bostadslägenheten, som skäligen må kunna ske.
d) Beträffande bostadslägenhetens avträdande i andra fall än de i c)
angivna skall gälla, att landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall
avträda lägenheten å den fardag, som infaller näst efter tre månader från
det landshövdingen från tjänsten avgått eller avlidit, dock att avflyttning
skall ske, där landshövding beviljas avsked på tid, som av honom begärts,
å den fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest
landshövding från tjänsten entledigas, å tid, som av Kungl. Majit bestämmes.
e) Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning,
som i brist på överenskommelse bestämmes av Kungl. Majit, upplåta
nödigt utrymme i bostadslägenheten för landshövdingens vikarie eller eftertiädare.