Statsutskottets utlåtande Nr 148.

1

Nr 148.

Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition till riksdagen
angående lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer.

(3:e och 4:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1939 dagtecknad proposition, nr
200, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av ett vid propositionen fogat utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
att

dels besluta att civila avlöningsreglementet skall från och med den 1
juli 1939 äga tillämpning å provinsialläkare och distriktsveterinärer;

dels godkänna det förslag till avlöningsbestämmelser för ifrågavarande befattningshavare,
som innefattats i en vid förberörda protokoll fogad bilaga;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i statsrådsprotokollet angivits, förordna, på vad sätt de i nämnda bilaga
innefattade bestämmelserna skola inordnas i civila avlöningsreglementet;

dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser rörande
provinsialläkares och distriktsveterinärers övergång till civila avlöningsreglementet; dels

ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå enligt av departementschefen
förordade grunder.

Inledning.

Vid anmälan den 18 mars 1938 av förslag till civilt avlöningsreglemente
m. m. anförde chefen för finansdepartementet, att han i likhet med 1936
års lönekommitté fann ur flera synpunkter lämpligt, att den civila statsförvaltningens
befattningshavare i möjligaste mån inordnades under ett och
samma reglemente. I sådant syfte hade också reglementsförslaget utformats
så, att reglementet kunde göras tillämpligt jämväl på sådana grupper
av tjänstemän, för vilka borde gälla speciella löneplaner eller för vilka avlöningsförhållandena
eljest behövde ordnas genom särskilda föreskrifter.
Vidare anförde departementschefen, att för provinsialläkare och distriktsveterinärer,
för vilka befattningshavare gällde särskilda löneplaner, icke upptagits
några bestämmelser i det framlagda reglementsförslaget. Kommit Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 14S. 1

^ Statsutskottets utlåtande Nr 148.

tén, som avsett att ifrågavarande tjänstemannagruppers avlöningsförhållanden
skulle regleras genom särbestämmelser under 3 avd. av civila avlöningsreglementet,
hade i betänkandet anmält sin avsikt att efter slutförd
utredning till Kungl. Majit inkomma med särskild framställning härutinnan.

Sedermera har 1936 års lönekommitté i utlåtande den 17 november 1938
framlagt förslag till avlöningsbestämmelser för provinsialläkare och distriktsveterinärer.
Vid löneregleringsfrågans behandling har lönekommittén —
som ansett sig böra under hand bereda tillfälle för representanter för de av
frågan berörda personalgrupperna att inom kommittén framlägga sina synpunkter
— haft överläggning med provinsialläkaren i Norrköpings distrikt

I. Wildner såsom representant för svenska provinsialläkarföreningen samt
med ordföranden i svenska distriktsveterinärföreningen, distriktsveterinären
i Sjöbo distrikt W. Borg.

Enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har departementschefen
till en början upptagit till behandling frågan om löneplan för provinsialläkare
och vissa i samband därmed stående frågor.

Löneplan för provinsialläkare m. m.

1. Gällande bestämmelsers tillkomst och innebörd.

Nu gällande avlöningsföreskrifter för provinsialläkare innefattas i avlöningsreglementet
den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och
provinsialläkare. Detta reglemente är beträffande de allmänna avlöningsbestämmelserna
i allt väsentligt grundat på samma principer som dem, vilka
kommit till uttryck i kommunikationsverkens och allmänna civilförvaltningens
avlöningsreglementen. Den för provinsialläkarna gällande löneplanen
(reglementets 6 §, avdelning B) är däremot uppbyggd efter andra grunder
än löneplanen för civila tjänstemän i allmänhet.

1902 års löneregleringskommitté, som i utlåtande den 2 juni 1923 (nr 252
av kommitténs skriftliga utlåtanden) framlade förslag till nu gällande lönereglering
för förste provinsialläkare och provinsialläkare, framhöll, att vid
avlöningens utmätande för provinsialläkarna levnadskostnaderna å stationeringsorten
borde tillmätas en väsentligt mindre betydelse än sådana omständigheter
som graden av vederbörande distrikts svårskötthet samt storleken av
den inkomst av enskild praktik, som läkaren kunde påräkna. Löneregleringskommittén
hade sålunda funnit lämpligast att, då givetvis provinsialläkarbefattningarna
icke borde uppdelas på skilda lönegrader, fördela befattningarna
på ett antal lönegrupper, vilka liksom antalet ortsgrupper för andra
befattningshavare ansetts kunna bestämmas till sju. Fördelningen av be -

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

3

fattningarna å de olika lönegrupperna borde i likhet med ortsgrupperingen
ankomma på Kungl. Majit, varvid hänsyn i främsta rummet borde tagas till
nyssnämnda omständigheter, nämligen i vad mån distriktet kunde anses svårskött
eller ej samt storleken av de inkomster av enskild praktik, som kunde
påräknas. Vid grupperingen borde emellertid även beaktas, om ock i mindre
grad, levnadskostnader och i förekommande fall kallortsförhållanden.

Vid bestämmande av beloppen i lägsta lönegruppen (lönegrupp I) utgick
kommittén från eje lönebelopp, som fastställts för sistnämnda befattningshavare,
tillhörande löre lönegraden (nuvarande lönegraden B 26) och
med stationeringsort inom ortsgrupp A. Antalet löneklasser inom varje
lönegrupp skulle vara fyra.

Då vid fördelningen av provinsialläkartjänsterna i lönegrupper huvudsakligen
andra förhållanden skulle läggas till grund än vid den för statsdepartement
m. fl. verk gällande ortsgrupperingen, hade det synts kommittén
nödvändigt, att löneskillnaden mellan de särskilda lönegrupperna bestämdes
till avsevärt högre belopp än som ansetts erforderligt vid enbart ortsgruppering.
I stället för den mellan ortsgrupperna i 26:e lönegraden fastställda löneskillnaden
av 240 kronor föreslogs för provinsialläkarnas vidkommande
en skillnad mellan lönegrupperna av 420 kronor.

Löneregleringskommitténs förslag till löneplan upptogs av Kungl. Majit i
proposition (nr 74) till 1926 års riksdag och godkändes av riksdagen (skrivelse
nr 191).

Den sålunda för provinsialläkare fastställda, ännu gällande löneplanen är
av följande utseende i

Löneklass

________

L ö n e g r

upp

--

i

II

III

IV

V

VI

VII

1

7,140

7,560

7,980

8,400

8,820

9,240

9 660

2

7,620

8,040

8,460

8,880

9,300

9,720

10 140

3

8.100

8,520

8,940

9,360

9,780

10,200

10 620

4

8,580

9,000

9,420

9,840

10,260

10,680

11,100

Fördelning av provinsialläkartjänsterna å de i löneplanen upptagna lönegrupperna
fastställdes av Kungl. Majit genom brev den 29 juni 1926. Denna
gruppering är fortfarande gällande. Vid inrättande under senare år av nya
provinsialläkardistrikt har Kungl. Majit i samband med fastställande av
distriktsindelningen bestämt lönegrupp för provinsialläkartjänsterna i de
nya distrikten.

Fördelningen på lönegrupper av provinsialläkare i de distrikt, för vilka
distriktsindelning intill den 1 november 1938 fastställts av Kungl. Majit,
framgår av en i statsliggaren för budgetåret 1938/39 (sid. 225—227) intagen
sammanställning. Antalet provinsialläkartjänster i varje lönegrupp framgår
av nedanstående tablå.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

Antal befatt-1 ningar.....

Lönegrupp

Summa i
befatt-ningar !

I

II

III

IV

V

VI

VII

232

40

23

12

3

4

12

326

1902 års löneregleringskommilté föreslog jämväl, att särskilda lönetillägg
skulle utgå å vissa av de till lönegrupp VII hänförda provinsialläkartjänsterna.
Kommitténs förslag i detta avseende biträddes av statsmakterna. Ifrågavarande
tillägg, benämnda tillfälliga lönetillägg, bestämdes till en början att
utgå med 840 kronor i vartdera av två distrikt och med 420 kronor i vart och
ett av fern. distrikt. År 1927 tillkom lönetillägg med 420 kronor i ytterligare
ett distrikt, som nyinrättats efter 1926 års beslut. I anledning av ett av 1929
års riksdag gjort uttalande (riksdagens skr. nr 5 A, punkt 39) hava ifrågavarande
tillägg sedermera vid inträffade vakanser borttagits eller nedsatts, så
att för närvarande tillfälligt lönetillägg utgår endast i två distrikt, nämligen
i Gäddede distrikt (Jämtlands län) med 240 kronor och i Arjeplogs distrikt
(Norrbottens län) med 840 kronor.

Å den provinsialläkarna tillkommande fasta lönen utgår dyrtidstillägg enligt
för nyreglerade verk gällande grunder. Genom beslut vid 1937 års riksdag
hava provinsialläkarna därjämte tillerkänts provisorisk avlöningsförstärkning
efter samma grunder som övriga tjänstemän med nyreglerad avlöning.
Avlöningsförstärkningen utgår sålunda för provinsialläkare med 132
kronor för år.

Samtidigt med reglering år 1926 av provinsialläkarnas löneförhållanden
fastställdes ny provinsialläkartaxa.

2. 1928 års lönekommittés förslag.

I sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente
(statens offentliga utredningar 1930: 17) föreslog 1928 års lönekommitté,
att provinsialläkarna skulle inordnas under nämnda reglemente
med bibehållande för dem av en särskild i lönegrupper indelad löneplan.
Kommittén hade nämligen ansett uteslutet att för provinsialläkarna tillämpa
den allmänna löneplanen, enär en sådan omläggning måste kräva en uppdelning
av befattningshavarna å minst fem skilda lönegrader, något som
skulle innebära en så vittomfattande omreglering, att kommittén ansett sig
sakna befogenhet att inlåta sig därpå. Däremot hade kommittén med hänsyn
till det ringa antal befattningar, som hänförts till de fyra högsta lönegrupperna,
funnit dessa grupper kunna minskas till två. I enlighet härmed
framlade kommittén ett förslag till en i fem lönegrupper indelad löneplan för
provinsialläkarna. I detta förslag upptogos lönebeloppen för lönegrupp I till

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

5

samma belopp som lönerna i de olika löneklasserna för ortsgrupp I (lägsta
ortsgruppen) i 26:e lönegraden i kommitténs förslag till allmän löneplan.
Skillnadsbeloppet mellan olika lönegrupper uppgick enligt kommitténs förslag
till 750 kronor i löneklass 1, till 762 kronor i löneklass 2, till 774 kronor
i löneklass 8 och till 786 kronor i löneklass 4.

1928 års lönekommitté ansåg det vidare möjligt att helt eller delvis avskaffa
de tillfälliga lönetilläggen för vissa provinsialläkare i de nordligaste distrikten.
Däremot skulle provinsialläkarna, i likhet med övriga inom kallortszon
placerade befattningshavare, erhålla rätt till kallortstillägg vid sidan av
lönen.

3. 1936 års lönekommittés förslag.

Allmänna grunder för lönebestämningen. 1936 års lönekommitté har
i sitt förslag utgått från att provinsialläkare alltjämt liksom hittills böra
erhålla ersättning för sitt arbete dels genom en bestämd, av statsmedel utgående
avlöning och dels i form av arvode enligt taxa.

Med bibehållande av denna princip har lönekommittén ansett det ej heller
böra ifrågasättas att övergiva det nuvarande systemet för avvägning av
den fasta statsavlöningen för provinsialläkarbefaltningar inom olika distrikt.
Att överföra provinsialläkarna på den för statstjänstemän i allmänhet gällande,
efter ortsdyrhet differentierade löneplanen har kommittén av lämplighetsskäl
ej ansett sig kunna tillstyrka. Lönekommittén har därför i likhet
med 1928 års lönekommitté förordat, att systemet med provinsialläkartjänsternas
fördelning å skilda lönegrupper även för framtiden skall vinna
tillämpning.

För en bedömning av såväl frågorna om lönegruppernas antal och grunderna
för befattningshavarnas fördelning å lönegrupper som ock lönebeloppens
storlek har kommittén funnit erforderligt att åvägabringa närmare utredning
rörande provinsialläkarnas inkomstförhållanden, graden av olika
provinsialläkardistrikts svårskötthet m. m.

Av den specialutredning, som kommittén i anledning härav verkställt, har
framgått, att under åren 1936 och 1937 av 300 redovisade provinsialläkardistrikt
56 distrikt, motsvarande 18.7 % av hela antalet redovisade distrikt,
givit en genomsnittlig nettoinkomst av läkarverksamheten understigande
15,000 kronor medan i återstående 244 distrikt, motsvarande 81.3 % av hela
antalet, nettoinkomsterna av provinsialläkartjänsten i medeltal uppgått till
eller överstigit 15,000 kronor. I dessa distrikt har den genomsnittliga årliga
nettoinkomsten i ett avsevärt antal fall (131 distrikt) uppgått lill 20,000
kronor eller mera.

I anslutning härtill yttrar kommittén:

Den verkställda utredningen har sålunda i denna del bekräftat vad som
redan framkommit vid de förberedande undersökningarna inom kommittén,
nämligen att inkomsterna av provinsialläkartjänsterna i det långt övervägande

6

Statsutskottets utlåtande Nr 14S.

antalet distrikt måste betecknas såsom goda, i ett avsevärt antal distrikt
såsom synnerligen goda i jämförelse med de avlöningar, som beredas statstjänstemän
med enbart fast lön av statsmedel. Kommittén förbiser icke, att
de jämförelsevis höga inkomstbelopp, som ovan redovisats för ett stort antal
provinsialläkare, vanligen torde förutsätta en mycket avsevärd arbetsbörda
under ansträngande och särskilt beträffande arbetstidens förläggning ofta
mera oregelbundna tjänstgöringsförhållanden än dem, som gälla för statstjänstemän
i allmänhet, och att alitsa dessa inkomstbelopp i regel motsvaras
av betydande och krävande arbetsinsatser. Även med beaktande härav måste
dock provinsialläkarkårens inkomstnivå i stort sett betraktas såsom gynnsam
i förhållande till vad som på andra områden av statsförvaltningen ansetts
skäligt jämväl för tjänstemän med specialutbildning av motsvarande eller
jämförlig längd och med ansvarsfull verksamhet, däribland även för läkare
i statens tjänst utan större möjlighet till enskild praktik.

Löneavvägningen. I fråga om avvägningen av de blivande nya lönerna
för provinsialläkare yttrar kommittén:

På grund av det sålunda vunna utredningsresultatet har lönekommittén
kommit till den uppfattningen, att vid bestämmandet av utgångsläget för provinsialläkarnas
blivande fasta lönenivå, d. v. s. vid bestämmandet av löneklassbeloppen
för lönegrupp I å löneplanen för provinsialläkare, någon löneförbättring
i anslutning till vad som vid 1938 års riksdag beviljats civila
tjänstemän i allmänhet icke är av omständigheterna motiverad. Kommittén
har styrkts i denna sin uppfattning jämväl av det förhållandet, att —
kommittén veterlig! — några svårigheter att tillfredsställande rekrytera provinsialläkarkåren
numera icke föreligga. Förefintligheten av ett mindre antal
provinsialläkare med jämförelsevis låga inkomster bör enligt kommitténs
uppfattning icke få öva nämnvärt inflytande vid bestämmandet av lönenivån
för provinsialläkare i allmänhet.

I betraktande av den föreliggande utredningens resultat med avseende å
provinsialläkarnas genomsnittliga inkomstnivå kunde det efter kommitténs
förmenande snarare ifrågasättas,''huruvida icke en jämkning nedåt av den
relativt höga inkomstnivå, som bereddes provinsialläkarna vid 1926 års lönereglering,
vore befogad och kunde ske utan fara för sänkning av den höga
standard i fråga om insikter och skicklighet, som enligt allmän åsikt kännetecknar
den svenska tjänsteläkarkåren.

Efter att hava erinrat örn den tidigare löneutvecklingen för provinsialläkarna
och dess inverkan i förhöjande riktning på 1926 års lönereglering yttrar
kommittén i fråga om den blivande nya lönenivån:

Därest en jämkning nedåt av provinsialläkarnas inkomstnivå skulle anses
böra genomföras, kunde den tänkas ske på endera av två vägar antingen genom
en sänkning av den fasta lönen eller genom en minskning av den genomsnittliga
inkomsten av de särskilda ersättningar, som för närvarande utgå
till provinsialläkare för befattningar eller uppdrag av allmän karaktär, vilka
av dem fullgöras vid sidan av det egentliga sjukvårdsarbetet. Bland befattningar
eller uppdrag, som här åsyftas, må nämnas kommunala anställningar
såsom läkare vid sjukstugor av olika slag, såsom dispensärläkare, läkare vid
anoidningar för förlossningsvård eller förebyggande mödra- och barnavård
samt såsom skolläkare.---

Vid det övervägande, som lönekommittén ägnat sistnämnda alternativ, har
emellertid kommittén kommit till den uppfattningen, att denna väg icke nu
är framkomlig.

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

7

Huvudanledningen härtill är, att förekomsten av dylika uppdrag eller
anställningar är så växlande, att en indragning eller minskning av den särskilda
ersättningen för något eller några av uppdragen skulle verka mycket
ojämnt på inkomstförhållandena. Även örn flertalet provinsialläkare innehava
något slag av här avsedda anställningar, är dock storleken av därav
härrörande inkomst — liksom givetvis också omfattningen av arbetet i dessa
anställningar — så varierande mellan olika läkare, att en inkomstutjämning
eller överhuvud taget en rättvis inkomstavvägning genom minskning eller
indragning av de särskilda ersättningarna för ifrågavarande verksamhet
näppeligen står att vinna. Härtill kommer, att statsmakterna vid beslut örn
organisationen av ifrågavarande vårdverksamhet förutsatt, att särskild ersättning
skulle utgå till provinsialläkarna för deras insatser i denna verksamhet.
Med denna förutsättning synes ock medicinalstyrelsen hava räknat
vid uppgörande av det förslag till ny indelning av riket i provinsialläkardistrikt,
som i det följande omlörmäles.

Ett beträdande av den väg i avseende å ersättning för socialvårdande läkarverksamhet,
som här ovan framkastats såsom tänkbar, försvåras också av
att för vissa av de avsedda grenarna av socialvård den av statsmakterna beslutade
organisationen ännu befinner sig på ett utbyggnadsstadium och att de
slutliga verkningarna av organisationens genomförande sålunda för närvarande
äro svåra att överblicka. Det är möjligt, att i en framtid större förutsättningar
kunna komma att föreligga för att, därest så skulle anses lämplig!,
genomföra en omläggning i bär avsedd riktning av grunderna för
ersättning till provinsialläkarna för uppdrag vid sidan av den sjukvårdsverksamhet,
som hittills i allmänhet utgjort deras huvudsakliga uppgift. Härvid
finge man dock under alla förhållanden framgå med varsamhet. Det måste
givetvis bland annat förutsättas, att arbetsbördan och inkomsten av den
verksamhet, som skulle ifrågakomma att pålägga provinsialläkarna såsom
tjänsteplikt utan särskild gottgörelse, vore någorlunda lika fördelade mellan
läkarna i de särskilda distrikten, vilket såsom nyss påpekats för närvarande
ingalunda är fallet.

Örn sålunda en omläggning av ersättningsgrunderna för anställningar
eller uppdrag vid sidan av den egentliga provinsialläkarverksamheten enligt
lönekommitténs mening åtminstone för närvarande näppeligen kan ifrågakomma,
har det å andra sidan synts kommittén, att den nuvarande tidpunkten
ej heller är lämplig för vidtagande av någon egentlig rubbning
av provinsialläkarnas fasta lönenivå.

Orsaken härtill är i främsta rummet den, att frågan om ny indelning av
riket i provinsialläkardistrikt helt nyligen blivit uppförd på dagordningen
och, att döma av uttalanden i 1938 års statsverksproposition, torde kunna
väntas inom en nära framtid bliva framförd till en lösning. I skrivelse till
Kungl. Majit den 21 februari 1938 har medicinalstyrelsen framlagt förslag
örn inrättande av icke mindre än 185 å 192 nya provinsialläkardistrikt.
Ehuru ett 30-tal av de föreslagna nya distrikten motsvaras av nu förefintliga
extra provinsialläkardistrikt och därjämte omkring 45 kommunala
tjänsteläkarbefattningar avses skola indragas, skulle dock vid elt bifall till
styrelsens förslag nettoökningen av antalet provinsialläkare bliva så stor, att
de nuvarande gränserna för flertalet provinsialläkardistrikt i riket komme
att rubbas och distriktsområdena att minskas. Den genomsnittliga folkmängden
per distrikt skulle enligt förslaget minskas från omkring 12,700
till omkring 8,150 invånare.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

Inför sannolikheten av en successivt skeende begränsning i distriktens
omfattning och inför ovissheten om — eller i varje fall inför svårigheten
att nu bedöma — den inverkan, en sådan begränsning kan komma att på
längre sikt öva på provinsialläkarnas inkomstförhållanden i allmänhet,
har lönekommittén ansett sig icke hava tillräckliga skäl att föreslå någon
rubbning i stort sett av den för provinsialläkare i allmänhet nu gällande
lönenivån.

Efter dessa allmänna överväganden yttrar kommittén i fråga om löneplanens
konstruktion bland annat följande.

Den omarbetning av löneplanen för provinsialläkarna, som erfordras för
dessa befattningshavares inordnande under civila avlöningsreglementet, bör
med utgångspunkt från kommitténs sålunda intagna ståndpunkt närmast inriktas
på att anpassa det nya utgångsläget för löneplanens avvägning (lönegrupp
I) efter de löneförmåner —- fast lön, dyrtidstillägg och provisorisk
avlöningsförstärkning — som för närvarande utgå. En lönebestämning i
enlighet härmed skulle emellertid giva en lönenivå, som ligger mellan 25
och 26 lönegraderna av den nya löneplanen A i civila avlöningsreglementet.
Enär det ur praktiska synpunkter måste anses önskvärt att såsom hittills
låta lönen i de olika löneklasserna inom lönegrupp I sammanfalla med löneklassbeloppen
för billigaste ort inom en viss lönegrad i A-löneplanen och
då i varje fall, såsom förut betonats, någon höjning av lönenivån icke kan
anses påkallad, har kommittén ansett sig böra såsom utgångsläge för löneplanens
utbyggande välja löneklassbeloppen å A-ort inom lönegraden A 25 i
civila avlöningsreglementet. Härigenom blir ock löneskillnaden mellan de
olika löneklasserna given. Denna anordning föranleder visserligen i själva
utgångsläget någon avlöningsminskning, örn hänsyn tages till samtliga nu
utgående kontanta avlöningsförmåner av såväl fast som provisorisk natur.
Denna minskning, som dock begränsas till tämligen obetydliga belopp, har
synts kommittén vara väl försvarlig med hänsyn icke minst till de inkomster
av uppdrag och anställningar i allmän verksamhet, som på grund av statliga
åtgöranden under senare år i avsevärd omfattning tillförts provinsialläkarna.
För provinsialläkare med placering i övre Norrland skulle för
övrigt nämnda löneminskning elimineras eller åtminstone reduceras genom
kommitténs förslag om tillämpning jämväl å provinsialläkarna av systemet
med kallortstillägg.

I fråga örn det lämpliga antalet lönegrupper i löneplanen ansåg redan
1928 års lönekommitté en begränsning av gruppantalet böra ske, och den nu
verkställda utredningen har enligt 1936 års lönekommittés mening bestyrkt,
att en dylik begränsning måste anses påkallad. Lönekommittén har vid
upprättandet av sitt löneplaneförslag ansett sig böra begränsa antalet lönegrupper
till fyra men tillika föreslagit en ökning av lönegruppsskillnaden
för att — samtidigt som en jämkning nedåt av utgångsläget vidtages genom
anknytning till lönegraden A 25 — möjliggöra en viss förbättring i lönenivån
för de i inkomsthänseende sämst ställda provinsialläkarna. Enligt
kommitténs mening bör löneskillnadsbeloppet mellan varje lönegrupp lämpligen
utgöra 1,050 kronor.

På grund av det anförda föreslår kommittén en löneplan för provinsialläkare
av följande utseende:

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

9

Löneklass

Löne

grupp

■

11

III

IV

1

7,725

8,775

9,825

10,875

2

8,220

9,270

10,320

11,370

3

8,715

9,765

10,815

11,865

4

9:210

10,260

11,310

12,360

Nedanstående tablå angiver i hela krontal skillnaden i lägsta och högsta
lönegrupp mellan provinsialläkarnas nuvarande löneförmåner och löneförmånerna
enligt kommitténs förslag vid vissa olika indexlägen, nämligen vid
indextalen 162/163, 166/167 och 168/169. Skillnadsbeloppen äro angivna utan
frånräknande av den provisoriska avlöningsförstärkningen å 132 kronor:

Löneklass

I

ö n e g

rupp

__

I

IV (nuv. gr. VII)

162/163

166/167

168/169

162/163

166/167

168/169

1

- 59

- 191

- 31

+ 447

+ 279

+ 519

2

- 89

- 233

— 58

+ 462

+ 294

+ 534

3

- 119

-275

- 98

+ 477

+ 309

+ 549

4

- 162

-318

- 126

+ 492

+ 324

+ 564

Löncgrupperingen. 1936 års lönekommitté har beträffande själva lönegrupperingen
framhållit att, även om en 7-gruppsindelad löneplan bibehölles,
en omprövning av lönegruppsplaceringen är starkt av behovet påkallad.
Genom den av kommittén förordade omläggningen av löneplanen till att
omfatta allenast 4 lönegrupper skulle självfallet en omgruppering av provinsialläkartjänsterna
bliva oundgängligen nödvändig.

I kommitténs utlåtande hava skisserats vissa riktlinjer för en dylik omgruppering.
Enligt kommitténs uppfattning böra praktikinkomstema tillerkännas
större betydelse än som varit fallet vid utförandet av den nu gällande
grupperingen, då, enligt vad av förarbetena framgatt, vid en uppskattad
praktikinkomst av 5,000 kronor eller mera svårsköttheten praktiskt taget
ensam synts hava fått avgöra lönegruppsplaceringen. Inplaceringen i lönegrupperna
har lönekommittén funnit böra ske med utgångspunkt från att
till lägsta lönegrupp skulle hänföras distrikt med en beräknad total nettoinkomst
av omkring 16,000 kronor, vilket belopp av tekniska skäl jämkats
till 15,475 kronor. Lönekommittén har emellertid ansett det icke ankomma
på kommittén att framlägga något detaljförslag beträffande de olika provinsialläkarbefattningarnas
fördelning på lönegrupper enligt den av kommittén
förordade löneplanen, utan har kommittén ansett uppdraget att utarbeta
dylikt förslag böra anförtros åt medicinalstyrelsen.

I förevarande sammanhang har kommittén uttalat sig för, att för framtiden
en periodisk omprövning av löncgrupperingen bör komma till stånd med icke

10

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

alltför långa mellanrum. Hinder bör emellertid enligt kommitténs mening
icke föreligga att, om särskilda skäl tala därför, beträffande enstaka distrikt
vidtaga jämkningar i inplaceringen även mellan dylika generella grupperingar.

Kallortstillägg. Tillfälliga lönetillägg. 1936 års lönekommitté har ansett,
att kallortstillägg böra utgå till provinsialläkare i övre Norrland enligt
samma grunder, som gälla för civila tjänstemän i allmänhet. Sådan förmån
tillkommer redan för närvarande de efter likartade grunder avlönade distriktsveterinärerna.
Vid bifall härtill skulle någon hänsyn icke längre tagas till
kallortsförhållandena vid provinsialläkarnas inplacering i lönegrupp.

I beti aktande av de praktikinkomster, som provinsialläkarbefattningarna
i Gäddede och Arjeplogs distrikt att döma av de inkomna inkomstuppgifterna
numera bereda sina innehavare, anser kommittén särskilda lönetillägg för
framtiden icke vara behövliga. Då emellertid dylika tillägg hittills ansetts
icke böra indragas eller minskas annat än i samband med inträffande vakans
a befattningen, föreslår kommittén, att i samband med de nya avlöningsbestämmelsernas
ikraftträdande från de tillfälliga lönetilläggen avräknas det
kallortstillägg, som kommer att utgå till vederbörande befattningshavare. Då
kallortstilläggen i vartdera av ifrågavarande distrikt beräknas komma att
utgöra 240 kronor för ar, skulle i enlighet härmed lönetillägget för provinsialläkaren
i Gäddede distrikt helt indragas, medan det tillfälliga lönetillägget
för provinsialläkaren i Arjeplogs distrikt skulle nedsättas till 600 kronor.

Kostnaderna för kommitténs förslag. Ett genomförande av kommitténs
förslag skulle enligt kommitténs beräkningar lämna den nuvarande kostnadsramen
för provinsialläkarnas avlönande — i vilken då inräknats de till
ett belopp av inemot 45,000 kronor uppgående kostnaderna för provisorisk
avlöningsförstärkning — i stort sett oförändrad.

Provinsialläkartaxan. Vid upprättande av sitt förslag beträffande lönereglering
för provinsialläkare har lönekommittén utgått från att några ändringar
i gällande provinsialläkartaxas bestämmelser örn ersättning för enskild
sjukvård icke böra äga rum, i varje fall icke några ändringar av betydelse
för läkarnas praktikinkomst. Taxesatserna för enskild sjukvård hava synts
kommittén vara så avvägda, att i stort sett varken sänkning eller höjning av
desamma kan anses pakallad. Pa frågan, i vad mån ändringar i praktiktaxans
bestämmelser i övrigt kunna vara motiverade, har kommittén ansett
sig icke böra ingå. Eventuella dylika ändringar — exempelvis i föreskrifterna
om reseersättning — hava i varje fall synts kommittén vara av beskaffenhet
att böra bedömas fristående från löneregleringsförslaget.
o Beträffande de yttranden, som avgivits över lönekommitténs förslag, tilllåter
sig utskottet, i vad de avse här berörda delar, hänvisa till sid. 14—16
i statsrådsprotokollet.

Statsutskottets utlåtande Nr 14S.

11

4. Avgivna yttranden.

I fråga om de över förslaget till lönereglering för provinsialläkare avgivna
yttrandena tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 14).

5. Departementschefen.

I frågan om löneplan för provinsialläkare och övriga ovan berörda spörsmål
har departementschefen yttrat följande.

Provinsialläkarnas inkomster av tjänsten utgöras dels av en bestämd, av
statsmedel utgående avlöning och dels av arvoden enligt taxa. 1936 års
lönekommitté har ansett, att anledning icke föreligger att frångå denna ersättningsprincip.
Jag delar den uppfattning, åt vilken kommittén sålunda
givit uttryck.

Jag ansluter mig ock till lönekommitténs uttalade mening, att man ej
heller bör övergiva det nuvarande systemet för avvägning av den fasta
statsavlöningen för provinsialläkarbefattningarna inom olika provinsialläkardistrikt.
Detta system innebär, att avlöningen differentieras i huvudsak
efter distriktens svårskötthet och påräkneliga praktikinkomster men utan
nämnvärt hänsynstagande till levnadskostnadernas höjd på olika orter. Såsom
kommittén antytt skulle en inplacering av provinsialläkarbefattningarna
å den allmänna löneplanen i civila avlöningsreglementet antingen nödvändiggöra
befattningarnas fördelning på ett flertal lönegrader eller ock vid en
inplacering av befattningarna i en och samma lönegrad föranleda införande
av en serie särskilda lönetillägg vid sidan av löneplanen. Av olika skäl
synes mig intetdera av dessa alternativ böra ifrågakomma.

Den specialutredning, som kommittén verkställt rörande nettoinkomsten
av läkarverksamheten i de olika distrikten under åren 1936 och 1937 och
om vars resultat jag i det föregående lämnat vissa upplysningar, synes mig
hava ådagalagt, att provinsialläkarnas inkomstnivå i det långt övervägande
antalet distrikt måste, såsom kommittén framhållit, för närvarande betraktas
såsom gynnsam i jämförelse med de avlöningar, som inom andra områden
av statsförvaltningen ansetts skäligen böra tillkomma även tjänstemän
med specialutbildning av motsvarande eller jämförlig längd och med
ansvarsfull verksamhet.

Jag håller därför i likhet med lönekommittén före, att vid bestämmandet
av utgångsläget för provinsialläkarnas fasta lönenivå, d. v. s. vid bestämmandet
av löneklassbeloppen inom lönegrupp I av provinsialläkarlöneplanen,
anledning icke förefinnes att genomföra någon höjning av lönenivån
genom beviljande av löneförbättring i anslutning till vad som i sådant
hänseende medgavs civila tjänstemän i allmänhet genom beslut vid
1938 års riksdag. Å andra sidan finner jag i likhet med lönekommittén,
att någon egentlig jämkning nedåt av provinsialläkarnas lönenivå icke bör
genomföras under nu rådande förhållanden. Med hänsyn härtill anser jag
mig kunna tillstyrka det förslag till löneplan för provinsialläkarna, som
kommittén utarbetat och i det föreliggande utlåtandet framlagt.

Jag anser mig ock kunna i huvudsak biträda de i kommitténs utlåtande
angivna allmänna principerna för den revidering av provinsialläkarbefattningarnas
inplacering i lönegrupp, som redan för närvarande är av behovet

12

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

påkallad och som vid godkännande av den av mig förordade löneplanen blir
ofrånkomlig på grund av minskningen i antalet lönegrupper å löneplanen.

Kommitténs förslag i fråga om kallortstillägg till provinsialläkare i övre
Norrland ävensom tillfälligt lönetillägg till provinsialläkaren i Arjeplogs
distrikt får jag tillstyrka. Härav följer, att jag icke ansett mig kunna förorda
ett av statskontoret framställt yrkande om indragning av ifrågavarande
tillfälliga lönetillägg.

Slutligen torde jag få tillägga, att jag i likhet med lönekommittén håller
före, att de ändringar i gällande provinsialläkartaxa, som eventuellt kunna
befinnas erforderliga, böra bedömas fristående från förevarande löneregleringsfråga.

Departementschefen övergår härefter till frågan om löneplan för distriktsveterinärer
och vissa i samband därmed stående frågor.

Löneplan för distriktsveterinärer m. m.

1. Gällande bestämmelsers tillkomst och innebörd.

Distriktsveterinärerna voro tidigare anställda av landstingen och avlönade
av dessa, ehuru med bidrag av statsmedel. Vid 1931 års riksdag fattades
emellertid beslut om distriktsveterinärväsendets förstatligande från och med
år 1934. I anslutning härtill reglerades distriktsveterinärernas anställningsoch
avlöningsförhållanden såsom statstjänstemän genom beslut vid 1933 års
riksdag.

Distriktsveterinärerna blevo därvid inordnade under allmänna civilförvaltningens
avlöningsreglemente, dock med lön utgående efter en särskild löneplan,
uppbyggd efter samma huvudprinciper som löneplanen för provinsialläkare.

Statsmakternas beslut beträffande distriktsveterinärernas avlöningsförhållanden
byggde på utredning och förslag, som framlagts i ett av särskilda sakkunniga
(distriktsveterinärlönesakkunniga) den 12 juli 1930 avgivet betänkande
(statens offentliga utredningar 1930: 18). Vid bedömandet av storleken av
distriktsveterinärernas sammanlagda inkomst borde man enligt de sakkunnigas
mening taga hänsyn till dessa befattningshavares långa utbildningstid
och önskvärdheten av att kunna bibehålla distriktsveterinärkåren vid den
höga standard i avseende å duglighet och fackkunskap, som den allmänt
ansåges innehava. I ett distrikt, där arbetsbördan och praktikmöjlighetema
kunde anses såsom normala, borde inkomsten uppgå till åtminstone 8,000
kronor, vilket belopp sedermera borde kunna genom intjänade ålderstillägg
ökas till omkring 9,000 kronor. Inkomsten skulle alltså i genomsnitt uppgå
till åtminstone 8,500 kronor. Den del av inkomsten, som utgjordes av ersättning
enligt taxa och som icke kunde anses jämställd med fast inkomst
i form av avlöning, borde emellertid vid jämförelse med befattningshavare
med hela inkomsten i form av avlöning av statsmedel, reduceras med om -

Statsutskottets utlåtande Nr 148-

13

kring 25 procent. Vidkommande frågan, huru den sammanlagda inkomsten
borde fördelas, vore de sakkunniga av den meningen, att i ett normaldistrikt
åtminstone hälften av distriktsveterinärernas inkomster borde utgå i form av
fast avlöning.

På i huvudsak enahanda skäl, som föranlett riksdagen att för provinsialläkarna
införa en särskild lönegruppering med hänsyn till tjänstgöringsdistriktens
svårskötthet och storleken av praktikinkomsten, föreslogo de sakkunniga
för distriktsveterinärerna en särskild löneplan. I första gruppen av
denna löneplan skulle avlöningen motsvara lönen på A-ort i löre lönegraden.
Antalet lönegrupper upptogs liksom i provinsialläkarnas löneplan till 7, och
löneskillnaden mellan lönegrupperna föreslogs till 360 kronor.

Vid frågans framläggande inför Kungl. Majit (proposition nr 153 år
1933) biträdde departementschefen i allt väsentligt distriktsveterinärlönesakkunnigas
förslag beträffande veterinärernas löneförhållanden. Departementschefen
fann emellertid — med frångående från förslaget — anledning
föreligga att bereda kallortstillägg åt de distriktsveterinärer, vilka vid en blivande
lönegruppering komme att hänföras till lönegrupperna V—VII och
vilka stationerades å orter, där kallortstillägg utginge. Vid gruppindelningen
syntes man därför icke böra taga hänsyn till huruvida stationeringsorten vore
en sådan ort. För övrigt borde man vid veterinärdistriktens fördelning
å de särskilda lönegrupperna främst taga hänsyn till distriktens möjligheter
att bereda inkomster av praktik och annan veterinär verksamhet ävensom
till deras svårskötthet. Nedsättning i lägre lönegrupp syntes departementschefen
icke böra ske annat än vid ombyte av distriktsveterinär.

Den för distriktsveterinärerna i enlighet härmed fastställda löneplanen är
av följande utseende:

Löneklass

Lön

e g r

upp

I

II

III

IV

V

VI

VII

1

3,450

3.810

4,170

4,530

4,890

5,250

5,610

2

3,660

4,020

4,380

4,740

5,100

5,460

5,820

3

3,960

4,320

4,680

5,040

5,400

5,760

6,120

4

4,260

4,620

4,980

5,340

5,700

6,060

. 6,420

5

4,560

4,920

5,280

5,640

6,000

6,360

6,720

Enligt den av Kungl. Majit fastställda fördelningen av distriktsveterinärtjänsterna
på lönegrupper utgör antalet befattningar i de olika lönegrupperna
följande (de olika distriktens placering i lönegrupp framgår av en i
statsliggaren sid. 635—637 intaga sammanställning).

Lön

e g r

upp

Summa

I

II

III

IV

V

VI

VII

|Antal distrikt

116

41

28

13

16

19

1 28

261

14

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

Å de i löneplanen upptagna beloppen utgå dyrtidstillägg enligt för reglerade
verk gällande grunder. Enligt beslut vid 1937 års riksdag hava även
distriktsveterinärerna för innevarande budgetår kommit i åtnjutande av
provisorisk avlöningsförstärkning med 132 kronor.

Genom kungörelse den 8 december 1933 (nr 630) har Kungl. Majit, i huvudsaklig
överensstämmelse med av distriktsveterinärlönesakkunniga framlagt
förslag, fastställt taxa för arvode åt vissa i civil tjänst anställda veterinärer
m. fl. (veterinärtaxa).

2. 1936 års lönekommittés förslag.

Allmänna grunder för löncbestämningen. Vad kommittén anfört beträffande
principerna för löneförmånernas bestämmande i fråga örn provinsialläkare
har kommittén ansett äga tillämpning jämväl i avseende å distriktsveterinärernas
ersättning. Även för distriktsveterinärernas vidkommande har
salunda lönekommittén förutsatt bibehållande av nuvarande ersättningsformer:
dels lön av statsmedel efter en fördelning av veterinärtjänsterna å olika
lönegrupper med hänsyn till praktikinkomst och distriktens svårskötthet, dels
ock inkomst enligt taxa av praktik.

Kommittén har härom anfört i huvudsak följande.

Av tillgängliga uppgifter angående distriktsveterinärernas fördelning å lönegrupper
— vilken fördelning skedde år 1933 — framgår, att i motsats till
vad förhållandet är beträffande provinsialläkarna ett relativt stort antal distriktsveterinärbefattningar
äro inordnade i högre lönegrupp än lönegrupp I

— inemot 30 procent av hela antalet distrikt tillhöra lönegrupperna IV—VII

— samt att befattningarna äro någorlunda jämnt placerade inom de högre
lönegrupperna. Då en ingående prövning av distriktsveterinärernas löneförhållanden
ägt rum för några få år sedan i samband med distriktsveterinärväsendets
förstatligande, har lönekommittén ansett sig icke hava anledning
att verkställa någon detaljerad utredning rörande inkomstförhållandena för
distriktsveterinärerna på sätt skett i fråga om provinsialläkarna. En inom
kommitténs kansli gjord sammanställning över veterinärernas för kommunal
inkomstskatt taxerade inkomster under åren 1935—1937 synes emellertid
ådagalägga, att åtskilliga av de distriktsveterinärer, som äro placerade i de
högre lönegrupperna lönegrupperna IV—VII — tillhöra inkomstgrupper
av omkring 10,000 kronor eller därunder. Med hänsyn till vad här anförts
har det synts lönekommittén, som örn någon omläggning av löneplanen för
distriktsveterinärer, åsyftande en minskning av antalet lönegrupper, icke
lämpligen bör för närvarande ifrågakomma. Att löneplanen för distriktsveterinärerna
— vilkas avlöningsförhållanden eljest ordnats efter samma principer,
som tillämpats i fråga om läkarna*— sålunda får en uppställning,
som avviker från den av kommittén för provinsialläkarna föreslagna, lärer
i och för sig icke medföra inågon olägenhet. Den ökade möjlighet till differentiering
av lönebeloppen, som ett större antal lönegrupper medför, synes
vara mera pakallad i fråga örn distriktsveterinärerna än beträffande provinsialläkarna
på grund av de förras lägre fasta löner och genomsnittligt sett
lägre praktikinkomster.

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

15

Löneavvägningen. I fråga om storleken av distriktsveterinärernas fasta
löner har svenska distriktsveterinärföreningen i en till chefen för finansdepartementet
ställd, den 19 maj 1937 dagtecknad skrift, vilken överlämnats
till lönekommittén för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs
uppdrag, gjort framställning om beredande åt distriktsveterinärerna av
en högre löneställning än för närvarande.

Lönekommittén har för egen del på anförda skäl (se statsrådsprotokollet,
sid. 21 och 22) funnit vad däri anförts icke utgöra tillräcklig anledning att
rubba den löneställning, som för distriktsveterinärerna fastställdes vid 1933
års riksdag, och vidare anfört följande.

Ej heller i övrigt har lönekommittén funnit anledning föreligga att ifrågasätta
någon ändring i nuvarande löneställning för distriktsveterinärerna.
Den inom kommitténs kansli verkställda sammanställningen över distriktsveterinärernas
taxerade inkomster synes giva vid handen, att inkomstförhållandena
genomsnittligt sett äro sådana, att någon höjning av deras nuvarande
relativa lönenivå icke kan anses påkallad. Å andra sidan har den omständigheten,
att ett avsevärt antal distriktsveterinärer uppenbarligen åtnjuta en
inkomst, som — i vissa fall icke obetydligt — överstiger den inkomstnivå,
varmed år 1933 räknades såsom normal genomsnittsinkomst, ej synts kommittén
utgöra tillräcklig anledning att nu ifrågasätta någon sänkning av veterinärernas
för endast ett fåtal år sedan fastställda löneställning i förhållande
till andra civila statstjänstemän.

Vid nu angivna förhållanden håller lönekommittén före, att den särskilda
löneplan, som även för framtiden bör tillämpas för distriktsveterinärerna,
bör uppbyggas med utgångspunkt från lönebeloppen i lägsta ortsgrupp (ortsgrupp
A) av lönegraden A 15 i det nya civila avlöningsreglementet. Antalet
lönegrupper synes böra bibehållas vid 7. Löneskillnaden mellan lönegrupperna
torde böra bestämmas till 396 kronor eller det nuvarande skillnadsbeloppet
ökat med 10 procents dyrtidstillägg.

I enlighet med det anförda föreslår lönekommittén för distriktsveterinärerna
följande löneplan:

1 ■ ■

Löneklass

Lön

e g r u

P P

i

II

III

IV

V

VI

VII

1

4,050

4,446

4,842

5,238

5,634

6,030

6.426

2

4,278

4,674

5,070

5,466

5,862

6,258

6,654

3

4,596

4,992

5,388

5,784

6,180

6,576

6,972

4

4,926

5,322

5,718

6,114

6,510

6,906

7,302

5

5,256

5,652

6,048

6,444

6,840

7,236

7,632

Storleken av den löneförbättring i hela krontal, som i jämförelse med nuvarande
avlöningsbestämmelser skulle tillkomma distriktsveterinärer i lägsta
och högsta lönegrupp vid indexlägena 162/163, 166/167 och 168/169, framgår
av följande sammanställning, i vilken hänsyn icke tagits till den provisoriska
avlöningsförstärkningen:

16

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

Lönegrupp

Löneklass

1

VII

162/163

166/167

168/169

162/163

166/167

168/169

1

301

241

326

312

204

337

2

302

230

322

313

193

333

3

294

210

312

293

173

322

4

285

213

313

297

177

324

5

289 1

205

315

301

169

325

Kostnaderna för genomförande av lönereglering enligt detta förslag hava
med utgångspunkt från nu gällande fördelning på lönegrupper av kommittén
beräknats utgöra för år räknat i runt tal följande belopp, nämligen vid
indexläget 162/163 40,000 kronor, vid indexläget 166/167 20,000 kronor ocn
vid indexläget 168/169 50,000 kronor. Nämnda siffror angiva kostnadsökningen
utöver kostnaden för den redan beviljade provisoriska avlöningsförstärkningen,
vilken kostnad utgör omkring 35,000 kronor för år.

Lönegrupperingen. Med avseende å distriktsveterinärbefattningarnas fördelning
å lönegrupper framhåller kommittén, att en översyn av grupperingen
borde verkställas i samband med löneregleringen efter förslag av medicinalstyrelsen.

Kommittén har vidare erinrat om det av föredragande departementschefen
i 1933 års proposition gjorda uttalandet, att nedsättning i lönegrupp syntes
böra ske endast vid ombyte av distriktsveterinär. Lönekommittén har för sin
del funnit en dylik begränsning av möjligheterna att genomföra förändringar
i grupperingen icke böra för framtiden bibehållas. Att en generell revision
av lönegruppsplaceringen verkställes i samband med genomförandet av en
ny lönereglering, vilken medför ökning av de fasta lönebeloppen, har synts
kommittén vara naturligt.

Veterinärtaxa. Vid upprättande av sitt förslag till lönereglering för
distriktsveterinärerna har lönekommittén utgått från att i gällande, endast
för ett fåtal år sedan fastställda veterinärtaxa icke böra vidtagas några ändringar
av betydelse för befattningshavarnas inkomstnivå. I vad mån i övrigt
jämkningar i taxebestämmelserna kunna anses påkallade har lönekommittén
icke upptagit till prövning.

3. Avgivna yttranden.

Rörande innehållet i avgivna yttranden i vad de avse här berörda frågor
tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 24.

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

17

4. Departementschefen.

t frågan om löneplan för distriktsveterinärer och övriga i samband därmed
stående frågor har departementschefen anfört, bland annat, följande.

Jag är ense med 1936 års lönekommitté därutinnan, att ej heller för
distriktsveterinärernas vidkommande anledning förefinnes att frångå det
hittillsvarande systemet med dels en av statsmedel utgående lön, som för
de olika veterinärtjänsterna graderas genom tjänsternas fördelning å olika
lönegrupper med hänsyn till distriktets svårskötthet och praktikinkomst, dels
ock därutöver ersättning enligt taxa.

Då de skäl, som lönekommittén anfört för sitt förslag till ny löneplan, synts
mig bärande, anser jag mig icke böra förorda detsamma till fastställelse.

Jag tillstyrker likaledes kommitténs förslag, att i samband med löneregleringens
ikraftträdande en översyn av distriktsveterinärernas nuvarande
placering i lönegrupp verkställes. Jag torde samtidigt få framhålla, att jag
i likhet med kommittén icke anser det lämpligt att för framtiden bibehålla
det förbehåll i fråga om nedflyttning i lönegrupp av distriktsveterinärtjänster,
som nu gäller och som grundar sig på föredragande departementschefens
i 1933 års löneregleringsproposition gjorda uttalande, att nedsättning i lönegrupp
syntes böra ske endast vid ombyte av distriktsveterinär. Ett sådant
förbehåll, som icke förefinnes för provinsialläkarna, är givetvis ägnat att
förhindra en rationell omgruppering av distriktsveterinärtjänsterna.

Mot vad kommittén anfört i fråga om eventuella ändringar i gällande veterinärtaxa
har jag intet att erinra.

Förslaget till avlöningsbestämmelser.

Det av 1936 års lönekommitté framlagda detaljförslaget till avlöningsbestämmelser
för provinsialläkare och distriktsveterinärer — vilket förslag i
huvudsak ansluter sig till vad som för närvarande gäller för ifrågavarande
befattningshavarekategorier, dock med de förändringar, som påkallas
av ett inordnande av befattningshavarna under det civila avlöningsreglementet
—- har synts departementschefen i allt väsentligt vara av beskaffenhet
att böra godtagas. De föreslagna bestämmelserna hava uppdelats på
olika paragrafer med nunnnerbeteckningarna 58—70. Paragraferna äro avsedda
att införas under en särskild, ny avdelning av reglementet. Avdelningen
skulle erhålla ordningsnummer 3 och rubriceras »Tjänstemän, som åtnjuta
lön enligt särskild löneplan». Under hänvisning i övrigt till den av lönekommittén
förebragta, i kommitténs utlåtande intagna specialmotiveringen
har departementschefen i statsrådsprotokollet allenast lämnat en kort redogörelse
för innehållet av vissa i förslaget upptagna viktigare bestämmelser,
varvid han samtidigt även angivit sin ståndpunkt till de erinringar mot kommittéförslaget,
som vid remissbehandlingen framställts av de i ärendet hörda
myndigheterna. I avseende å vad departementschefen härvid anfört torde
Bihang till riksdagens protokoll 1939. t> sami. Nr 148. 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

utskottet få hänvisa till sid. 25—32 i statsrådsprotokollet. Här må endast
följande omnämnas.

Genom den uppställning, som givits civila avlöningsreglementet, skulle de
allmänna bestämmelser, som intagits under 1 avd. av reglementet, komma att
bliva tillämpliga jämväl å de befattningshavare, vilkas avlöningsförmåner
regleras genom särskilda föreskrifter under reglementets blivande 3 avd., i
den mån ej undantag göres i dessa särskilda föreskrifter.

I detta avseende har departementschefen bland annat framhållit, att stadgandet
i 3 § 1 morn. första stycket icke rimligen kan för provinsialläkarnas
och distriktsveterinärernas del anses innebära skyldighet att underkasta sig
totalt upphörande av de extra inkomsterna annat än i samband med en omreglering
av den fasta lönen.

I 62 § av förslaget har angivits, att bestämmelserna i 10—18, 20, 22—24
samt 28—40 §§ skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande
provinsialläkare. 1 anslutning härtill har departementschefen anfört, bland
annat, följande.

För tillämpningen å provinsialläkare av vissa av de nyss uppräknade paragraferna,
exempelvis 11 § rörande semester och 12 § rörande tjänstledighetsavdrag,
erfordras emellertid en föreskrift, till vilken lönegrad enligt allmän
löneplan provinsialläkartjänsten skall anses höra. I anslutning till den
princip, som följdes vid bestämmande av den lönegrad enligt löneplanen i nu
gällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen, som distriktsveterinär
skall anses tillhöra, ha provinsialläkarna i det föreliggande förslaget
likställts med befattningshavare tillhörande 25 lönegraden enligt den
i 5 § civila avlöningsreglementet intagna löneplanen A. — ■— —

Vid tillämpningen å provinsialläkarna av de förut uppräknade paragraferna
i civila avlöningsreglementet hava vidare vissa avvikelser befunnits
av förhållandena motiverade. En sådan avvikelse har ansetts påkallad i
fråga örn det i 11 § 2 mom. andra stycket intagna stadgandet angående
medgivande åt tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår,
att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående
semester för nästföregående år. Enligt bestämmelse i kungörelsen 1933: 606
äger för närvarande distriktsveterinär, oberoende av å vilken stationeringsort
han är placerad, rätt att sammanslå två års semester. Dessa bestämmelser
hava ansetts böra bibehållas i fortsättningen. Motsvarande regel har
även införts i avlöningsbestämmelserna för provinsialläkare.

Vad härefter angår de för distriktsveterinärerna föreslagna avlöningsbestämmelserna,
har departementschefen ansett sig böra tillmötesgå en av medicinalstyrelsen
i skrivelse den 9 februari 1938 gjord hemställan om intagande
i avlöningsreglementet av föreskrift örn skyldighet för distriktsveterinär
att mot särskild ersättning bestrida veternärbefattning vid kommunal köttbesiktningsbyrå.

I 68 § av förslaget har angivits, att bestämmelserna i 10—18, 20, 22—24
samt 28—40 §§ civila avlöningsreglementet skola i tillämpliga delar lända
till efterrättelse beträffande distriktsveterinärer. Anledning har icke ansetts
föreligga att göra någon saklig ändring av den nuvarande bestämmelsen, att

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

19

distriktsveterinär vid tillämpning av gällande avlöningsreglemente skall anses
tillhöra 15 lönegraden. Ett stadgande av sådant innehåll har fördenskull
införts i kommitténs förslag.

I kungörelsen 1933: 606 stadgas skyldighet för distriktsveterinär, som åtnjuter
semester eller annan ledighet, att, där ej för särskilt fall annorlunda
bestämmes, utan ersättning tillhandahålla vikarie nödig expeditionslokal
med sovplats. Enahanda skyldighet åligger för närvarande även länsveterinär.

I fråga om länsveterinär föreslog lönekommittén i sitt betänkande med
förslag till civilt avlöningsreglemente, att skyldigheten att tillhandahålla vikarie
sovplats skulle upphävas. Däremot bibehölls i förslaget skyldigheten
för länsveterinär, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, att utan ersättning
tillhandahålla vikarien nödig expeditionslokal.

I den i anledning av betänkandet avlåtna propositionen (nr 263) till 1938
års riksdag gjordes ingen ändring i kommitténs förslag på denna punkt.
Emellertid yrkades motionsvis inom riksdagen sådan ändring av reglementsförslaget
att, därest föreskrift meddelades örn skyldighet för länsveterinär
att tillhandahålla vikarien nödig expeditionslokal, vikarien skulle förpliktas
alt härför lämna skälig ersättning. Alternativt hemställdes att, för den händelse
riksdagen icke omedelbart ville företaga ändring i reglementsförslaget
i detta hänseende, riksdagen måtte uttala, att frågan härom borde upptagas
till omprövning i samband med spörsmålet om särskilda bestämmelser för
distriktsveterinärer. I sin skrivelse (nr 388) i anledning av propositionen
yttrade riksdagen, att denna fråga ägde sådant samband med den inom 1936
års lönekommitté pågående utredningen angående revision av lönebestämmelserna
för distriktsveterinärer, att den borde övervägas i nämnda sammanhang.
Riksdagen förutsatte, att lönekommittén under utredningens gång
skulle taga berörda fråga under omprövning.

Distriktsveterinärföreningen har i särskilda skrivelser påyrkat, att distriktsveterinärerna
måtte befrias från åliggandet att kostnadsfritt tillhandahålla
vikarie expeditionslokal med sovplats. Önskemålet örn en ändring av bestämmelserna
i förevarande del har ock enligt vad lönekommittén uppgivit
vid kommitténs överläggningar med föreningens representant understrukits
av denne, som därvid framhållit, att förenämnda åliggande av befattningshavarna
allmänt betraktades som eti besvärande intrång i deras
privata levnadsförhållanden. Med hänsyn lill de skäl, som sålunda anförts,
har kommittén, i enlighet med den ståndpunkt kommittén såsom nyss
nämnts intagit i fråga örn länsveterinärernas motsvarande skyldighet, ansett
sig böra förorda, att distriktsveterinärerna vid semester eller tjänstledighet
icke längre skola vara förpliktade att tillhandahålla vikarien sovplats. Kommittén
har framhållit, att distriktsveterinärerna merendels hava sin stationeringsort
i större samhällen, och att det därför ej heller för deras vikarier
i allmänhet torde möta någon svårighet att erhålla bostad på platsen under
vikariatet. Däremot bör enligt kommitténs mening distriktsveterinär av
praktiska skäl även framgent vara skyldig alt tillhandahålla vikarien nö -

20

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

dig expeditionslokal, dock under förutsättning att så påkallas och omständigheterna
det medgiva. Samtidigt har kommittén vidtagit sådan jämkning
i nuvarande bestämmelser, att vikarien blir skyldig att erlägga skälig
gottgörelse för upplåten expeditionslokal.

Departementschefen tillstyrker vad sålunda föreslagits. Vid bifall härtill
skulle motsvarande jämkningar beträffande länsveterinärer vidtagas i 55 g
7 mom. 2 punkten civila avlöningsreglementet.

Civila avlöningsreglementets tillämplighet.

Ifråga örn civila avlöningsreglementets tillämplighet, så vitt angår provinsialläkare
och distriktsveterinärer, har 1936 års lönekommitté anfört, bland
annat, följande:

Enligt det generella stadgandet i civila avlöningsreglementets 59 § 1 mom.
c) skulle de av lönekommittén föreslagna nya avlöningsbestämmelserna icke
äga tillämpning å provinsialläkare eller distriktsveterinär, som anmäler,
att han icke vill underkasta sig civila avlöningsreglementets villkor och bestämmelser.
I fråga örn avlöningsförmånerna för tjänstemän i allmänhet,
som eventuellt bomme att göra dylik anmälan, anfördes i propositionen
nr 263/1938 med förslag till civilt avlöningsreglemente (sid. 148), att dessa
tjänstemän syntes böra bibehållas vid den rätt till lön och övriga förmåner,
som reglerades genom nu gällande avlöningsreglemcnten. I vad mån de
därutöver borde äga rätt till förmåner, som icke vore garanterade genom
avlöningsreglementena men som enligt riksdagens beslut för närvarande utginge,
bleve beroende på särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. I
anslutning till hittillsvarande praxis vid genomförande av nya löneregleringar
syntes emellertid de tjänstemän, som icke ville övergå på det nya avlöningsreglementet,
tillsvidare böra få — efter sedvanlig årlig prövning — behålla
dyrtidstillägg men däremot ej berättigas uppbära de förmåner av provisorisk
natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering, nämligen provisoriskt
dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning. Mot detta uttalande
gjorde riksdagen ingen erinran.

Efter att hava erinrat örn, att en tjänsteman, som nu anmäler sig vilja
kvarstå på gällande avlöningsbestämmelser, enligt dessa bestämmelser är
pliktig underkasta sig omreglering av lönegruppsplaceringen — ehuru då
givetvis på grundval av nu gällande löneplaner —- fortsätter lönekommittén: Emellertid

torde denna fråga av särskilda skäl böra bedömas annorlunda
beträffande distriktsveterinärerna än när det gäller provinsialläkare. I det
föregående har nämnts, hurusom i 1933 års proposition uttalades, att nedflyttning
i lönegrupp av distriktsveterinärtjänst syntes böra ske endast vid
ombyte av innehavare. På grund av detta uttalande har lönekommittén ansett
sig böra förorda, att distriktsveterinär, som icke vill underkasta sig
civila avlöningsreglementets bestämmelser, bibehålies vid nuvarande lönegruppsplacering,
så länge han kvarstår i veterinärhefattning inom sitt nuvarande
distrikt.

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

21

I fråga om provinsialläkare finnes icke någon motsvarande anledning till
modifikation av den skyldighet, som enligt avlöningsreglementet åvilar dem i
detta hänseende. För provinsialläkarnas del kompliceras emellertid spörsmålet
därigenom, att den av kommittén förordade omregleringen av lönegruppsplaceringen
skall ske på grundval av den föreslagna nya fyrgruppsindelade
löneplanen. Kommittén håller för sin del före, att för provinsialläkare,
som anmäler sig icke vilja underkasta sig civila avlöningsreglementets
villkor och bestämmelser, en omprövning av hans lönegruppsplacering
likväl bör ske, givetvis på grundval av nu gällande löneplan. En dylik omprövning
skulle följaktligen gå ut på att fastställa den lönegrupp enligt den
nu gällande sjugruppsindelade löneplanen, som han i fortsättningen skall
tillhöra.

Erhåller provinsialläkare eller distriktsveterinär, som anmält sig vilja
kvarstå på nuvarande avlöningsbestämmelser, sedermera efter egen ansökan
förflyttning till annat distrikt, blir han givetvis därmed underkastad civila
avlöningsreglementet.

Att, på sätt nyss förordats, distriktsveterinärerna försättas i en gynnsammare
ställning än provinsialläkarna i fråga om möjligheten att bibehållas
vid oförändrad lönegruppsplacering kan givetvis i och för sig betraktas såsom
mindre tillfredsställande. Sakligt sett torde näppeligen för distriktsveterinärernas
vidkommande föreligga starkare skäl än beträffande provinsialläkarna
att säkerställa en valfrihet mellan å ena sidan ett kvarstående å
nu gällande lönebestämmelser med oförändrad lönegruppsplacering och å
andra sidan en övergång till det nya avlöningsreglementet i förening med
eventuell omplacering i lönegrupp. Kommittén har dock vid sitt ställningstagande
ansett sig hunden av nyssnämnda uttalande i 1933 års proposition
och fördenskull funnit sig nödsakad att för distriktsveterinärerna förorda
en dylik valfrihet. Att å andra sidan medgiva en motsvarande rätt för provinsialläkarna
har synts kommittén med hänsyn till eventuella konsekvenser
av ett beslut av denna innebörd icke vara att förorda.

Genom att vissa i 2 avd. av civila avlöningsreglementet upptagna paragrafer
enligt kommitténs förslag skola äga tillämpning å provinsialläkare och
distriktsveterinärer, som övergå till de nya avlöningsbestämmelserna, skulle
dessa tjänstemän tillika bliva skyldiga att underkasta sig minskning i, upphörande
av eller eljest ändrade bestämmelser rörande i samma paragrafer
omförmälda förmåner och ersättningar, i den mån nämligen generellt förbehåll
härutinnan gjorts i 59 § 2 mom. Därutöver synes det emellertid kommittén
erforderligt och lämpligt, att enahanda förbehåll stadgas även beträffande
bestämmelserna i de föreslagna nya 64 och 70 §§.

Lönekommitténs sålunda gjorda uttalanden har departementschefen biträtt.

Övergångsanordningar.

De allmänna grunder för tjänstemännens övergång till civila avlöningsreglemcntet,
som i enlighet med lönekommitténs förslag upptagits i propositionen
263/1938 (sid. 151 o. f.), hava synts departementschefen böra äga
tillämpning jämväl beträffande provinsialläkare och distriktsveterinärer.

Beträffande avvecklingen av nuvarande barntillägg har departementschefen
föreslagit, att för ifrågavarande tjänstemän skulle vidtagas samma an -

22

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

ordning, sorn enligt riksdagens i skrivelse nr 388 år 1938 meddelade beslut
skall tillämpas beträffande i civila avlöningsreglementet avsedda tjänstemän
i allmänhet.

Beträffande de för provinsialläkare och distriktsveterinärer föreslagna avlöningsbestämmelsernas
inordnande i civila avlöningsreglementet m. m. har
departementschefen gjort följande uttalanden.

I den redogörelse för löneregleringsarbetets omfattning, som lämnades i
årets statsverksproposition, framhöll jag, att ett flertal löneregleringsförslag
vore avsedda att framläggas för 1939 års riksdag. Utom det samtidigt med
statsverkspropositionen anmälda förslaget om lönereglering för landshövdingarna
omnämndes därvid förslag om lönereglering för provinsialläkarna
och distriktsveterinärerna ävensom för ordinarie lärare m. fl. vid statens
undervisningsväsende. Vidare anfördes, att förslag syntes böra föreläggas
riksdagen angående lönereglering för vissa professorer vid konsthögskolan.
De sålunda omnämnda löneregleringsförslagen komma samtliga att påverka
utformningen av den blivande 3 avdelningen i civila avlöningsreglementet.
Jag tillåter mig här erinra därom, att jag vid anmälan den 4 januari innevarande
år av förslag till lönereglering för landshövdingarna (pr°P- nr 37)
framhöll, att paragraferingen av de av mig förordade föreskrifterna rörande
landshövdingarnas löneförmåner skulle röna inverkan av sådana ytterligare
löneregleringsförslag, som berörde den nyssnämnda avdelningen i avlöningsreglementet.
Vidare påpekades i nämnda sammanhang, att därest förslag
till författningsbestämmelser då framlades, detta måste medföra ändrad
numrering av de sista avdelningarna i avlöningsreglementet, ävensom att
denna numrering åter måste ändras vid framläggandet av de övriga löneregleringsförslagen.
Dessutom borde såväl det då ifrågvarande löneregleringsförslaget
som andra sådana förslag föranleda vissa ändringar av nuvarande
59 §. Sistnämnda fråga syntes mig böra upptagas till behandling i
ett sammanhang. Vid de sålunda angivna förhållandena förklarade jag mig
icke beredd att för det dåvarande framlägga förslag till ändring i civila avlöningsreglementet,
avsett att underställas riksdagens prövning.

Med hänsyn till att de av mig i nämnda sammanhang angivna förhållandena
äga giltighet jämväl beträffande det av mig nu förordade löneregleringsförslaget
för provinsialläkarna och distriktsveterinärerna, anser jag, att
icke heller nu bör för riksdagen framläggas författningsförslag till ändring
i civila avlöningsreglementet. I stället hava de avlöningsbestämmelser, som
beträffande provinsialläkarna och distriktsveterinärerna äro avsedda att införas
i avlöningsreglementet, sammanfattats i ett förslag till avlöningsbestämmelser
för provinsialläkare och distriktsveterinärer, att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1939. Förslaget torde såsom bilaga få fogas
vid detta protokoll. Av praktiska skäl bär i förslaget bibehållits den av
kommittén använda uppställningen och paragrafnumreringen; den förordade
föreskriften om skyldighet för distriktsveterinär att mot särskild ersättning
bestrida veterinärbefattning vid kommunal köttbesiktningsbyrå har
betecknats såsom 67 a §. Härmed har emellertid ståndpunkt icke tagits
till sättet för bestämmelsernas inordnande i avlöningsreglementet. I förslaget
har vidare den särskilda löneplan, som skulle gälla för provinsialläkarna,
betecknats såsom »löneplan D» och den särskilda löneplan, som
skulle gälla för distriktsveterinärerna, betecknats såsom »löneplan F». Om
vid den slutliga utformningen av den blivande 3 avdelningen i civila av -

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

23

löningsreglementet befinnes lämpligt att giva löneplanerna andra beteckningar,
bör Kungl. Majit vara oförhindrad härtill. I sådant fall bör Kungl.
Majit jämväl äga vidtaga härav påkallade ändringar i vederbörande personalförteckningar.
Kungl. Majit torde böra föreslå riksdagen att dels godkänna
det förslag till avlöningsbestämmelser för provinsialläkare och distriktsveterinärer,
som innefattas i bilagan, dels ock bemyndiga Kungl. Majit
att i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda förslag förordna på vad
sätt dessa bestämmelser skola inordnas i civila avlöningsreglementet.

Utskottets utlåtande.

Provinsialläkarnas avlöningsförhållanden äro för närvarande reglerade
genom bestämmelserna i avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177)
för förste provinsialläkare och provinsialläkare, vilket reglemente till sitt
allmänna innehåll ansluter sig till gällande avlöningsreglementen inom den
övriga nyreglerade civila statsförvaltningen. Distriktsveterinärerna äro däremot
inordnade under avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för
statsdepartement m. fl. verk, varvid emellertid är att märka, att i särskild
kungörelse den 10 november 1933 (nr 606) meddelas vissa för distriktsveterinärerna
avsedda särbestämmelser i lönehänseende. De i enlighet härmed
för ifrågavarande båda grupper tjänstemän gällande lönebestämmelserna förete
vissa avvikelser från de för civila tjänstemän i allmänhet gällande,
Irämst därutinnan att lönerna fastställts att utgå enligt särskilda löneplaner,
som upprättats enligt i viss mån andra principer än de vid de nyreglerade
verken tillämpade allmänna löneplanerna. Dessa avvikelser äro huvudsakligen
betingade av den vid avlöningsförmånernas bestämmande tillämpade
principen, att ersättningen för arbetet skall utgå dels med en bestämd, av
statsmedel utgående avlöning, dels ock i form av arvode enligt taxa. Den
fasta statsavlöningen har härvid avvägts med hänsyn tagen till provinsialläkardistriktens
och veterinärdistriktens olika svårskötthet och de i de olika
distrikten påräkneliga varierande praktikinkomsterna.

Kungl. Majits föreliggande proposition, som i allt väsentligt grundar sig
på de utredningar och förslag i ämnet, som framlagts av 1936 års lönekommitté,
går ut på att ifrågavarande grupper tjänstemän skola från och med
den 1 juli 1939 inordnas under civila avlöningsreglementet. Kungl. Majits
förslag åsyftar emellertid icke något frångående från de allmänna grundsatser
för provinsialläkarnas och distriktsveterinärernas avlönande, som hittills
tillämpats. Förslaget innebär, att ifrågavarande tjänstemän allt fortfarande
skola för sitt arbete dels uppbära lön från statsverket, dels åtnjuta
arvode enligt fastställda praktiktaxor ävensom alt systemet nied lönens differentiering
efter distriktens svårskötthet och de beräkneliga praktikinkomster
i de olika distrikten alltjämt skall bibehållas. De förslag till nya löneplaner
för provinsialläkare och distriktsveterinärer, som framläggas i propositionen,
ansluta sig följaktligen i avseende å konstruktionen till det för
deni nu gällande löneplanssystemet, nied lönebeloppen fördelade på olika

24

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

lönegrupper. Med hänsyn härtill förutsättes ock i propositionen, att avlöningsbestämmelserna
för provinsialläkare och distriktsveterinärer skola i
reglementet upptagas under en särskild avdelning, 3 avd., avsedd för tjänstemän,
vilka uppbära lön enligt särskild löneplan eller eljest enligt särskilda
bestämmelser.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de allmänna principer,
som sålunda kommit till uttryck uti de i propositionen framlagda löneregleringsförslagen.
Utskottet ansluter sig följaktligen till den i propositionen
uttalade meningen, att anledning saknas att övergiva det nuvarande
systemet för provinsialläkarnas och distriktsveterinärernas avlönande, enligt
vilket system ersättningen utgår dels med fast statsavlöning dels ock
med arvode enligt taxa. I betraktande av de varierande praktikinkomsterna i
de olika distrikten liksom ock till distriktens olika svårskötthetsgrad finner
utskottet det riktigt och rättvist, att avlöningsförmånerna även i fortsättningen
differentieras med hänsyn tagen till dessa förhållanden. I enlighet härmed
torde på sätt Kungl. Maj :t föreslagit särskilda, i lönegrupper uppdelade
löneplaner böra fastställas för ifrågavarande tjänstemän i samband med deras
införande under civila avlöningsreglementet. Ett dylikt ordnande av
här ifrågavarande tjänstemäns avlöningsförhållanden förutsätter såsom naturligt,
att avlöningsbestämmelserna för dem upptagas under särskild avdelning
av reglementet.

Beträffande den närmare utformningen av de av Kungl. Maj:t förordade
löneplansförslagen är, vad först angår löneplanen för provinsialläkare att
märka, att i betraktande av de genom iönekommitténs utredningar konstaterade
relativt gynnsamma inkomstförhållandena i det långt övervägande antalet
provinsialläkardistrikt anledning icke ansetts föreligga att genomföra
någon höjning av provinsialläkarnas lönenivå. Ä andra sidan hava under
nuvarande förhållanden tillräckliga skäl ej heller ansetts föreligga att genomföra
någon egentlig sänkning av lönenivån. Då emellertid en anpassning
av utgångsläget för löneplanens avvägning, d. v. s. lönebeloppen i lönegrupp
I, efter nu utgående löneförmåner — fast lön, dyrtidstillägg och
provisorisk avlöningsförstärkning — skulle giva ett löneläge liggande mellan
25 och 26 lönegraden å A-ort enligt löneplanen A i civila avlöningsreglementet
och det av praktiska skäl ansetts önskvärt att lönebeloppen inom
nämnda lönegrupp sammanfalla med lönerna inom en viss lönegrad av den
allmänna löneplanen, har lönenivån jämkats till att motsvara 25 lönegraden
i stället för såsom för närvarande 26 lönegraden. Vid löneplanens vidare utbyggande
har antalet lönegrupper ansetts kunna minskas från sju till fyra,
varvid samtidigt vidtagits en väsentlig ökning i skillnadsbeloppen mellan de
olika lönegrupperna.

Vid den granskning utskottet ägnat det föreliggande löneplansförslaget
har utskottet ansett sig böra tillstyrka detsammas godkännande. Visserligen
skulle genom att löneläget i lönegrupp I anpassats efter lönebeloppen å
A-ort inom lönegrad A 25 en mindre löneminskning uppkomma för de provinsialläkare,
som tillhöra denna lönegrupp — för närvarande det över -

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

25

vägande flertalet — men utskottet finner ej detta oskäligt i betraktande av
de uppgifter rörande nettoinkomsterna av läkarverksamheten, som lämnats i
propositionen. Ä andra sidan skulle det väsentligt ökade löneavståndet mellan
lägsta och högsta lönegrupp möjliggöra en viss löneförbättring för de i
inkomsthänseende sämst ställda provinsialläkarna.

Vad härefter angår löne planen för distriktsveterinärer innebär Kungl.
Maj:ts förslag i denna del, att den nuvarande uppdelningen på sju lönegrupper
skulle bibehållas. Som utgångsläge för lönenivån, d. v. s. löneläget
i lönegrupp I, har valts lönebeloppen i 15 lönegraden å A-ort av löneplan
A i civila avlöningsreglementet, eller den lönegrad, som legat till grund
för utformningen av den för distriktsveterinärerna nu gällande löneplanen.
Då därjämte skillnadsbeloppen mellan de olika lönegrupperna bibehållits
oförändrade, ehuru med inräknande av 10 °/o dyrtidstillägg, skulle ett bifall
till Kungl. Maj:ts förslag icke medföra någon annan rubbning i löneslällningen
för dessa tjänstemän än som betingas av den år 1938 för civila
tjänstemän i allmänhet beviljade löneförbättringen.

Utskottet har ej heller funnit anledning att ifrågasätta någon ändring i
den föreslagna löneplanen för distriktsveterinärerna.

En övergång från den för provinsialläkare nu gällande sjugruppsindelade
löneplanen till en blivande fyrgruppsindelad löneplan förutsätter, att en allmän
omprövning av provinsialläkartjänsternas lönegruppering företages i
samband med den förestående löneregleringen. En dylik omprövning av
lönegrupperingen lärer få anses påkallad jämväl med hänsyn till att någon
översyn av provinsialläkartjänsternas lönegruppering icke ägt rum sedan
den år 1926 genomförda löneregleringen. Vad i propositionen anförts rörande
riktlinjerna för en blivande omgruppering föranleder intet särskilt
uttalande från utskottets sida. Utskottet vill tillika ansluta sig till det i propositionen
gjorda uttalandet, att i samband härmed även distriktsveterinärtjänsternas
placering i lönegrupp göres till föremål för en allmän översyn.
Någon erinran från utskottets sida är icke att framställa mot förslaget, att
det nuvarande förbehållet i fråga om nedflyttning i lönegrupp av distriktsveterinär
på grund av omgruppering får bortfalla vid ett inordnande av
distriktsveterinärerna under civila avlöningsreglementet.

I detta sammanhang finner sig utskottet böra understryka det i propositionen
gjorda uttalandet, att hinder icke bör förefinnas för att beträffande
enstaka distrikt företaga jämkningar i lönegrupperingen även mellan de
generella omgrupperingarna, därest särskilda skäl därtill föranleda.

Utskottet anser sig dock böra här uttala, alt försiktighet bör iakttagas i
fråga örn genomförande av nedflyttning i lönegrupp av nuvarande tjänstinnehavare.

Beträffande de i propositionen innefattade detaljförslagen till avlöningsbestämmelser
för provinsialläkare och distriktsveterinärer ävensom i fråga om
de i propositionen gjorda uttalandena rörande civila avlöningsreglementets
tillämplighet, såvitt angår ifrågavarande tjänstemän, har utskottet icke nå Ilihang

till riksdagens protokoll 19,39. 6 sami. Nr 148.

3

26

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

gon anmärkning att framställa. I enlighet med vad föredragande departementschefen
hemställt torde Kungl. Maj:t böra av riksdagen bemyndigas
att i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda förslag förordna, på vad
sätt ifrågavarande avlöningsbestämmelser skola inordnas i civila avlöningsreglementet,
liksom ock att utförda erforderliga övergångsbestämmelser rörande
provinsialläkarnas och distriktsveterinärernas övergång till civila avlöningsreglementet.

Slutligen får utskottet tillstyrka, att barntillägg på sätt departementschefen
förordat övergångsvis må utgå till nuvarande provinsialläkare och
distriktsveterinärer enligt de i riksdagens skrivelse nr 388 år 1938 angivna
grunderna.

Kungl. Maj:ts förslag i de delar, som här ovan icke särskilt berörts, föranleder
ej något yttrande från utskottet sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

1) besluta, att civila avlöningsreglementet skall från och
med den 1 juli 1939 äga tillämpning å provinsialläkare och
distriktsveterinärer;

2) godkänna det förslag till avlöningsbestämmelser för
ifrågavarande befattningshavare, som innefattas i bilagan till
det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet;

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet angivits, förordna,
på vad sätt de i nämnda bilaga innefattade bestämmelserna
skola inordnas i civila avlöningsreglementet;

4) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser
rörande provinsialläkares och distriktsveterinärers
övergång till civila avlöningsreglementet; samt

5) besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå enligt
de av departementschefen förordade grunderna.

Stockholm den 2 maj 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Landeryd, Bergström,
Ström i Lidköping, Larsson i Varberg, Bäcklund, von Heland, Nisser, Boman och
Bergman; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Seensson i Grönvik, Eriksson
i Stockholm, Persson i Falla, Lindberg i Umeå, Andersson i Södergård, Persson i Tidaholm,
Åqvist, Olsson i Staxäng, Andersson i Malmö och Mårtensson.

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

27

Bilaga.

Kungl. Maurts förslag
till

avlöningsbestämmelser för provinsialläkare och distrikts''
veterinärer, att lända till efterrättelse från och med
den 1 juli 1939.

3 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan eller
eljest enligt särskilda bestämmelser.

1 kap. Provinsialläkare.

58 §.

För befattning såsom provinsialläkare utgår lön enligt nedanstående löne- Löneplan.
plan.

Löneplan D.

Löneklass

Lönegrupp

I

II

III

IV

1

7,725

8,775

9,825

10,875

2

8,220

9,270

10.320

11,370

3

8,715

9,765

10,815

11,865

4

9,210

10,260

11,310

12,360

59 §.

1 morn. För provinsialläkares placering i löneklass skola bestämmelserna Lönegrupper

i 7 § äga motsvarande tillämpning. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet ocl1 15neefter
den lönegrupp, till vilken befattningen blivit hänförd. klasser m. m.

Provinsialläkarbefattningarnas fördelning å de olika lönegrupperna fastställes
av Kungl. Majit.

2 mom. Har den, som tillträder provinsialläkarbefattning, dessförinnan
antingen innehaft annan statlig befattning eller bestritt förordnande med vikariatslön
eller ock innehaft kommunal befattning eller i annan icke statlig
anställning utfört arbete av allmännyttig natur, må Kungl. Majit kunna, i anslutning
till de i 8 § 3 och 4 mom. innefattade grunderna, medgiva placering
i högre löneklass än den, till vilken befattningshavaren enligt bestämmelserna
i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras.

28

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

FBrening av
tjängter m. m.

Skyldighet
att bestrida
läkarbefattning
vid
vissa sjukvårdsanstalter
m. m.

Tillämpning
av vissa bestämmelser

i 2 avd.

Ersättning
vid vissa
vikariat.

Bostad m. m.

60 §.

Fråga om tillstånd, varom förmäles i 4 § 2 morn., prövas beträffande provinsialläkare
av medicinalstyrelsen.

61 §.

Provinsialläkare skall, om han därtill med medicinalstyrelsens medgivande
förordnas, vara skyldig att mot särskild ersättning bestrida befattning eller
uppdrag såsom läkare vid sjukvårdsanstalt inom distriktet, vilken tillhör
eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, samt vid distriktsdispensär
och annan statsunderstödd inrättning för förlossningsvård inom distriktet
än barnbördsavdelning vid lasarett. Under enahanda förutsättningar
är provinsialläkare jämväl skyldig att biträda vid förebyggande mödraoch
barnavård inom distriktet.

Kan överenskommelse ej träffas örn ersättning för befattning eller uppdrag,
varom här är fråga, skall ersättningen bestämmas av medicinalstyrelsen.

62 §.

Bestämmelserna i 10—18, 20, 22—24 saint 28—40 §§ skola i tillämpliga delar
lända till efterrättelse beträffande provinsialläkare. Härvid skall så anses,
som örn sådan tjänsteman tillhörde lönegraden A 25. Tillika iakttages, dels
att provinsialläkare må kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester
för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående
år, dels att provinsialläkare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall
till vikarien avstå det arvode enligt provinsialläkaretaxa, vilket belöper å de
av vikarien verkställda tjänstegöromålen, dels ock att med de i 13 § 3 mom.
omförmälda kurserna likställas medicinska fortsättningskurser samt för provinsialläkare
avsedda utbildnings- och repetitionskurser.

63 §.

1 mom. Till provinsialläkare, vilken förordnas att såsom vikarie uppehålla
förste provinsialläkarbefattning eller, utan att fråga är om vikariat, bestrida
göromål, som eljest ankomma på sådan befattning, utgår särskild ersättning
enligt medicinalstyrelsens bestämmande med högst 12 kronor för dag.

Till provinsialläkare, vilken förordnas att jämte egen tjänst bestrida provinsialläkarbefattning
i angränsande distrikt, utgår särskild ersättning med
8 kronor för dag.

Förordnas provinsialläkare att såsom vikarie uppehålla annan befattning
än här ovan sägs eller erhåller han förordnande att bestrida vikariat i fall, som
avses i 17 §, skall ersättning för vikariatet bestämmas av Kungl. Maj:t.

2 mom. Förordnas tjänsteman med lön enligt allmän löneplan att såsom
vikarie bestrida provinsialläkartjänst, bestämmes ersättning för vikariatet av
Kungl. Majit.

64 §.

Provinsialläkare i distrikt, där särskild bostad är av distriktet eller däri ingående
kommun eller kommuner för läkaren anordnad och av länsstyrelsen,
efter förste provinsialläkarens hörande, godkänd, är skyldig att förhyra densamma
till belopp, som, där överenskommelse ej kan träffas, fastställes av
länsstyrelsen.

Innehavare av dylik bostad eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger att
till vikarie eller efterträdare på provinsialläkartjänsten mot skälig ersättning

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

29

upplåta till bostaden hörande mottagningsrum och, i den omfattning som
kan finnas lämpligt, tillhandahålla honom bostadsutrymme.

Är bostad, varom i första stycket förmäles, kostnadsfritt upplåten åt provinsialläkaren,
skall tillhandahållande av mottagningsrum och bostadsutrymme
ske utan ersättning.

I fråga om avträdande av bostad, som här avses, skall vad i 43 § 1 mom.
stadgas äga motsvarande tillämpning.

Jämväl i det fall, att bostad för provinsialläkaren icke finnes anordnad,
är denne vid honom beviljad semester eller tjänstledighet skyldig att, där så
påkallas och omständigheterna sådant medgiva, mot skälig ersättning tillhandahålla
vikarie nödigt mottagningsrum.

2 kap. Distriktsveterinärer.

65 §.

För befattning såsom distriktsveterinär utgår lön enligt nedanstående löneplan.

Löneplan F.

Löneklass

Lönegrup

P

.

I

II

III

IV

V

VI

VII

1

1

4,050

4,446

4,842

5,238

5,634

6,030

6,426

2

4,278

4,674

5,070

5,466

5,862

6,258

6,654

3

4,596

4,992

5,388

5,784

6,180

6,576

6,972

4

4,926

5,322

5,718

6,114

6,510

6,906

7,302

5

5,256

5,652

6,048

6,444

6,840

7,236

7,632

66 §.

1 mom. För distriktsveterinärs placering i löneklass skola bestämmelserna
i 7 § äga motsvarande tillämpning. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet
efter den lönegrupp, till vilken befattningen blivit hänförd.

Distriktsveterinärbefattningarnas fördelning å de olika lönegrupperna fastställes
av Kungl. Majit.

2 mom. Har den, som tillträder distriktsveterinärbefattning, dessförinnan
antingen innehaft annan statlig befattning eller bestritt förordnande med vikariatslön
eller ock innehaft kommunal befattning eller i annan icke statlig
anställning utfört arbete av allmännyttig natur, må Kungl. Majit kunna, i anslutning
till de i 8 § 3 och 4 mom. innefattade grunderna, medgiva placering
i högre löneklass än den, till vilken befattningshavaren enligt bestämmelserna
i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras.

67 §.

Med distriktsveterinärtjänst må kunna förenas kommunal befattning, som
avses i 4 § 1 mom.

Fråga örn tillstånd, varom förmäles i 4 § 2 morn., prövas beträffande distriktsveterinär
av medicinalstyrelsen.

lii linn g till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 148. 4

Löneplan.

Lönegrupper
och löneklasser
m. m.

Förening ar
tjänster m. in.

30

Statsutskottets utlåtande Nr 148.

67 a §.

Skyldighet Distriktsveterinär skall, om han därtill av medicinalstyrelsen förordnas,
att bestrida vara skyldig att mot av styrelsen godkänd ersättning bestrida jämväl veteTe+tr,
nar • d riHärbefattning vid kommunal köttbesiktningsbyrå, belägen inom veterinäkommunal
rens distrikt vid eller i närheten av veterinärens station,
köttbesiktningsbyrå.
RQ „

Tillämpning
av vissa bestämmelser

i 2 avd.

Bestämmelserna i 10—18, 20, 22—24 samt 28—40 §§ skola i tillämpliga
delar lända till efterrättelse beträffande distriktsveterinär. Härvid skall så
anses, som om sådan tjänsteman tillhörde lönegraden A 15. Tillika iakttages,
dels att distriktsveterinär må kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke
blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående
år, dels att distriktsveterinär, som åtnjuter semester eller tjänstledighet,
skall till vikarien avstå det arvode enligt veterinärtaxa, vilket belöper å
de av vikarien verkställda tjänstegöromålen, dels att med de i 13 § 3 mom.
omförmälda kurserna likställas för distriktsveterinärer avsedda utbildningsoch
repetitionskurser, dels ock att med svårare smittsam sjukdom, som i 14 §
2 mom. avses, jämställes sådan sjukdom, som enligt gällande epizootilag skall
föranleda anmälan till vederbörande myndighet.

69 §.

Ersättning 1 morn. Till distriktsveterinär, vilken förordnas att såsom vikarie uppeld
vissa hålla länsveterinärbefattning eller, utan att fråga är örn vikariat, bestrida
vikariat, göromål, som eljest ankomma på sådan befattning, utgår särskild ersättning
enligt medicinalstyrelsens bestämmande med högst 10 kronor för dag.

Till distriktsveterinär, vilken förordnas, att jämte egen tjänst bestrida distriktsveterinärbefattning
i angränsande distrikt, utgår särskild ersättning med
5 kronor för dag.

Förordnas distriktsveterinär att såsom vikarie uppehålla annan befattning
än här ovan sägs eller erhåller han förordnande att bestrida vikariat i fall,
som avses i 17 §, skall ersättning för vikariatet bestämmas av Kungl. Majit.

2 mom. Förordnas tjänsteman med lön enligt allmän löneplan att såsom
vikarie bestrida distriktsveterinärtjänst, bestämmes ersättning för vikariatet
av Kungl. Majit.

70 §.

Skyldighet Distriktsveterinär, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, är skyldig att,
att tillhanda- där så påkallas och omständigheterna sådant medgiva, mot skälig ersättning
hålla expedi- tillhandahålla vikarie nödig expeditionslokal,
tionslokal
m. m.

397780. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.