Statsutskottets utlåtande Nr 147.
1
Nr 147.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet den
4 januari 1939 (nr 8) jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e och 4:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1939 dagtecknad proposition, nr
223, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har
Kungl. Majit, under åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
att godkänna följande
Förslag
till
kungörelse angående ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 (nr 8).
Härigenom förordnas, att 35 § civila avlöningsreglementet den 4 januari
1939 skall erhålla följande ändrade lydelse:
35 §.
1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej ne- Sjukhusvård,
dan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren
eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom.
ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt,
som nedan angivas.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats
å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8;
i halvenskilt rum eller, örn sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande
tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 9—23; samt
i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34,
It 1—3 och C 1—17;
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 147.
1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 147.
b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften
för vård
å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—
23; samt
å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna
A 24—34, B 1—3 och C 1—17.
Till kostnader för sjukhusvård hänföres ock sådant arvode, som i enskilt
eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården ansvarig sjukhusläkare.
Bidrag av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta
tillämpliga beloppet enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade
rådgivande taxan. Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må
likväl efter prövning av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå,
dock icke med större belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande
taxan högst skulle hava erlagts.
Där beträffande tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8,
verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt elier, örn
sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan stadgas,
av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad, som
överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal. I kostnaden må härvid läkararvode inberäknas med
högst det belopp, som vid tillämpning av sista punkten i nästföregående stycke
skolat ersättas av statsmedel.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare
plats än den, som kommit till användning.
Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av
staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt
sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet.
2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 moni. sägs, bestridas av statsmedel intill
det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;
dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets
prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre belopp än
nu sagts.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1939.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr Senander m. fl. väckt motion (II:
393), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att 35 § civila avlöningsreglementet
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
3
*1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej
nedan annorlunda stadgas, helt av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren
eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 §
1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i
övrigt, som nedan angivas.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda
legosängsavgiften för plats
d allmän sal
b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda
avgiften för vård
d allmän avdelning
Till kostnader —--högst skulle hava erlagts.
Där beträffande tjänsteman verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva
vård i halvenskilt eller enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan stadgas,
av statsmedel bestridas hela kostnaden för vården. I kostnaden må härvid
läkararvode inberäknas med högst det belopp, som vid tillämpning av sista
punkten i nästföregående stycke skolat ersättas av statsmedel.
Ersättning---sjukvårdande verksamhet.
2 mom. Kostnader---än nu sagts.»
dels ock en inom andra kammaren av herr Hansson i Rubbestad väckt
motion (11:403), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att ovan berörda
paragraf i civila avlöningsreglementet skall erhålla nedanstående ändrade
lydelse:
i>l mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej
nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren
eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 §
1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor
i övrigt, som nedan angives.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga örn egentlig sjukvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal.
b) i fråga örn vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda
avgiften för vård å allmän avdelning.
Där beträffande tjänsteman verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva
vård i halvenskilt eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, må,
utan hinder av vad ovan stadgats, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i
tjänsten samt vid fall av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest
den del av sagda kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset
fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal. I kostnaden för
sjukhusvård liänföres ock sådant arvode, som i enskilt eller halvenskilt
rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården ansvarig sjukhusläkare. Bidrag
av statsmedel till dylikt arvode må dock icke överstiga lägsta tillämp
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 147-
liga belopp enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande
taxan.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare
plats än den, som kommit till användning.
Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av
staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt
sanatorium, ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet.
2 morn. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel
intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus,
dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets
prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre
belopp än nu sagts.»
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
.skälen torde utskottet få hänvisa till motionerna.
I det förslag till civilt avlöningsreglemente, som genom propositionen nr
263 förelädes 1938 års riksdag, hade 35 § denna lydelse:
35 §.
1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall
i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av statsmedel,
under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård
nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga örn egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda
legosängsavgiften för plats
å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8;
i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande
tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 9—23; samt
i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34,
B 1—3 och C 1—17;
b) i fråga örn vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda
avgiften för vård
å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1 —
23; samt
å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna
A 24—34, B 1—3 och C 1—17.
Där beträffande tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8,
verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt rum, må,
utan hinder av vad här ovan under a) stadgas, kostnaderna för egentlig
sjukhusvård beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats i halvenskilt
eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare
plats än den, som kommit till användning.
Till kostnader för sjukhusvård, som bestridas av statsmedel, hänföres ock
sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
5
till för vården ansvarig sjukhusläkare. Ersättning för dylikt läkararvode
må dock icke beräknas efter större arvodesbelopp än som högst finnes angivet
i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa.
Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av
staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt
sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet.
2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel
intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt
sjukhus; dock att, där fråga är örn olycksfall i tjänsten, på vederbörande
myndighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med
högre belopp än nu sagts.
Propositionsförslaget skilde sig i sak från det av 1936 års lönekommitté
framlagda förslaget i ämnet endast så till vida, att vid departementsbehandlingen
tillagts bestämmelsen i 1 mom. tredje stycket örn rätt för tjänsteman,
tillhörande någon av lönegraderna A 1—8, att under viss förutsättning få
kostnaden för sjukhusvård beräknad enligt fastställd legosängsavgift för
plats i halvenskilt eller enskilt rum.
I två med anledning av propositionen väckta motioner (II: 448 och 449)
ifrågasattes sådan ändring i propositionsförslaget, att kostnaden för sjukhusvård
skulle, oberoende av befattningshavarens lönegrad, i regel beräknas
efter avgift för plats å allmän sal eller avdelning, varjämte i den ena motionen
föreslogs ersättning av statsmedel för hela kostnaden även då fråga icke
vore om olycksfall i tjänsten eller fall av tuberkulos.
I skrivelse nr 388 förklarade riksdagen sig icke vara beredd att då fatta
definitiv ståndpunkt till huru kostnaderna för vården å allmänt sjukhus
skulle ersättas och huru de i samband därmed framlagda detaljspörsmålen
borde slutligt regleras. Riksdagen hade enligt skrivelsen i sak den uppfattningen,
att för de särskilda befattningshavarna dessa frågor borde lösas på
ett likformigt sätt, men hade funnit vissa svårigheter föreligga bland annat
därutinnan, att vid åtskilliga av landsting drivna sjukvårdsinrättningar vården
å enskilda och halvenskilda rum ersattes enligt av landstingen fastställda
legosängsavgifter, varvid särskild ersättning för läkarvård icke utginge.
På grund härav hade riksdagen ansett en omarbetning av 35 § böra
ske, sedan ytterligare utredning i ärendet verkställts.
I följd härav har ifrågavarande paragraf tillsvidare erhållit följande
lydelse:
»I fråga örn vård å allmänt sjukhus och ersättning därför skall gälla vad av
Kungl. Maj:t och riksdagen i sådant hänseende särskilt beslutes.»
Sedan Kungl. Maj:t anbefallt allmänna civilförvaltningens löncnämnd och
kommunikationsverkens lönenämnd att gemensamt, med beaktande av vad
riksdagen i ämnet anfört, efter den ytterligare utredning nämnderna kunde
befinna erforderlig inkomma med förslag till föreskrifter örn sjukhusvård
till komplettering av eller ersättning för bestämmelsen i 35 § civila avlöningsreglementet
med dess av riksdagen beslutade lydelse, hava nämnderna
6 Statsutskottets utlåtande Nr 147-
med skrivelse till Kungl. Majit överlämnat förslag till ändrad lydelse av paragrafen.
Lönenämnderna hava beträffande riksdagens uttalande framhållit, att därav
syntes framgå, att riksdagen åsyftat en för de särskilda befattningshavarna
likformig lösning av frågan örn bidrag av statsmedel till sådant arvode,
som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården
ansvarig sjukhusläkare, men att riksdagen funnit svårigheter möta för en
dylik lösning av sagda fråga därutinnan, att läkararvodet å vissa sjukhus
vore inkluderat i den fastställda legosängsavgiften.
Det av lönenämnderna framlagda förslaget upptager de i 1938 års proposition
föreslagna bestämmelserna i ämnet med jämkningar i fråga örn dels
bidraget till sjukhusläkares arvode och dels bestridandet av kostnader i vissa
fall för vård i halvenskilt eller enskilt rum av befattningshavare i någon av
lönegraderna A 1—8.
Beträffande frågan örn bidraget till sjukhusläkares arvod
e hava lönenämnderna anfört i huvudsak följande.
Enligt 19 § lagen den 22 juni 1928 örn vissa av landsting eller kommun
drivna sjukhus^ gäller, att för sjukvård a lasarett eller sjukstuga ansvarig
läkare icke må mottaga särskild ersättning för undersökning, behandling
eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för
sjuka å sådan sal. I den mån ej mellan den, som driver sjukhuset, och
den för sjukvården ansvarige läkaren överenskommits, att läkaren ej heller
må mottaga särskild ersättning för vård av person, som intagits å halvenskilt
eller enskilt rum, må läkaren för undersökning, behandling eller
skötsel av sådan person mottaga frivilligt tillbjuden ersättning; dock må i
intet fall ersättning för dylik åtgärd begäras. Det åligger jämlikt samma
lagrum medicinalstyrelsen att till ledning för den, som vill erlägga ersättning
för vård å halvenskilt eller enskilt rum, utfärda en för sjukhuset
avsedd taxa. __ I enlighet härmed har medicinalstyrelsen för de sjukvårdsinrättningar,
å vilka lagen äger tillämpning, utfärdat rådgivande taxor.
Vid sinnessjukhusen, sanatorierna och de av pensionsstyrelsen disponerade
kuranstalterna förekomma inga arvoden av här ifrågavarande slag.
Såsom framgår av det ovan återgivna innehållet i 19 § av nyssnämnda
lag, förutsätter lagen, att överenskommelse kan träffas mellan den, som
driver sjukhuset, och vederbörande läkare därom, att läkaren ej heller för
undersökning, behandling eller skötsel av sådan person, som intagits å
halvenskilt eller enskilt ruin, skall få mottaga särskild ersättning. Dylika
överenskommelser hava avslutats beträffande vissa sjukhus eller läkare.
För att kompensera vederbörande läkare för inkomstminskningen genom
uteblivna läkararvoden har läkarnas avlöning i samband med överenskommelsen
undergått förhöjning, s. k. evalvering. För den härav föranledda
kostnadsökningen har i viss omfattning beretts täckning genom förhöjda
legosängsavgifter för plats å halvenskilt och enskilt rum. Vid de sjukhus,
där evalvering hittills genomförts, har sådan höjning av legosängsavgifterna
skett med belopp, i allmänhet varierande mellan 2 och 5 kronor för
enskilt samt 1 och 2 kronor för halvenskilt rum beträffande inomlänspatienter
samt mellan 2 och 5 kronor för enskilt samt 1 och 3 kronor för
halvenskilt rum beträffande utomlänspatienter. De belopp, varmed legosängsavgifterna
å enskilda och halvenskilda rum höjts i samband med
evalvering, hålla sig i regel inom gränserna för arvodesskalan för icke ope
-
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
7
rerade patienter i den för respektive sjukhus före evalveringen gällande
rådgivande taxan och torde i stort sett kunna sägas genomsnittligt motsvara
2 gånger minimibeloppen i arvodesskalorna.
Såsom framgår av det anförda, innebär evalveringssystemet, att det särskilda
läkararvode, som avses i rådgivande taxa, inräknats i legosängsavgifterna
med fixa, av patienternas ekonomiska ställning oberoende belopp.
Enligt de rådgivande taxorna är det däremot avsett, att varje patient på
enskilt eller halvenskilt rum skall erlägga ett mot hans ekonomiska ställning
svarande läkararvode inom gränserna för den å det särskilda fallet
tillämpliga skalan i den rådgivande taxan.
Från dessa utgångspunkter hava Iönenämnderna föreslagit, att sådant arvode,
som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården
ansvarig läkare, i regel, liksom övriga kostnader för sjukhusvård, ersättes
till hälften av statsmedel, men att statens bidrag till dylikt arvode
dock på sådant sätt begränsas, att det icke överstiger minimibeloppet i den
på det särskilda sjukvårdsfallet tillämpliga arvodesskalan i den rådgivande
taxan. Lönenämnderna lia framhållit, att beloppet av statens bidrag till läkararvode
härigenom bleve praktiskt taget oberoende av tjänstemannens
ekonomiska ställning. Med hänsyn till att evalveringen innebure ett inräknande
av läkararvodefi legosängsavgifterna med dubbla minimibeloppet
i arvodesskalorna, kunde det föreslagna stadgandet även sägas realisera det
uppställda önskemålet örn likformighet på detta område så till vida, som
med tillämpning av stadgandet det högsta möjliga statsbidraget till läkararvode
skulle utgå med ett belopp, motsvarande minimiarvode enligt rådgivande
taxa, vare sig tjänstemannen vårdades å sjukhus, beträffande vilket
evalvering genomförts, eller å sjukhus, där systemet med rådgivande taxa
tillämpades. Samtidigt fasthölle förslaget vid den eljest i fråga om sjukhusvården
hävdade principen, att staten i allmänhet skulle bidraga med kostnaderna
till hälften.
Vad angår olycksfall i tjänsten och fall av tuberkulos är det enligt lönenämndernas
förslag avsett, att läkararvodet i regel skall, i likhet med annan
kostnad för sjukhusvård, ersättas helt av statsmedel. Likväl skall
enligt förslaget denna regel icke vara ovillkorlig utan beroende på vederbörande
myndighets prövning, så att staten icke nödgas utgiva högre
läkararvode än som med hänsyn till tjänstemannens ekonomiska ställning
kan anses skäligt. Lönenämndernas förslag på denna punkt innebär även,
att statens bidrag till läkararvode icke i något fall får överstiga maximibeloppet
enligt rådgivande taxa, även om tjänstemannen erlagt ett högre belopp.
Beträffande kostnaden för vård i halvenskilt eller enskilt
rum av befattningshavare i någon av lönegraderna A 1—8 innehåller
lönenämndernas förslag att, där verksläkaren prövar den sjukes tillstånd
kräva vård i halvenskilt eller, örn sådant ej finnes tillgängligt, enskilt
rum, må av statsmedel bestridas hela kostnaden för vården, läkararvode inbegripet,
vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos och eljest den
del av sagda kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset
8
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal. Lönenämnderna ha
framhållit, att en dylik jämkning av det tidigare föreslagna stadgandet i ämnet
vore nödvändig, enär de ifrågavarande tjänstemännen eljest av kostnadsskäl
icke annat än i undantagsfall syntes kunna begagna sig av den möjlighet
till bättre vård, som stadgandet innebure.
Vid lönenämndernas behandling av ifrågavarande ärende hava fyra ledamöter
avgivit särskilda yttranden.
Sålunda förorda i gemensamt yttrande två ledamöter, att vid bestämmande
av ersättningen för sjukhusvård kostnaderna beräknas i fråga
om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal samt i fråga örn vård å sinnessjukhus enligt den
för sjukhuset fastställda avgiften för vård å allmän avdelning. I anslutning
härtill föreslå reservanterna att, då fråga är om egentlig sjukhusvård och
verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt eller, örn
sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, av statsmedel må bestridas hela
kostnaden för dylik vård vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
och eljest den del av kostnaden, som överskjuter halva beloppet av den
för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal. Härvid
skall enligt reservanternas förslag till kostnad för sjukhusvård, som bestrides
av statsmedel, hänföras sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt
rum vårdad tjänsteman erlagt till den för vården* ansvarige sjukhusläkaren.
En tredje ledamot framhåller, att tjänstemännens rätt till ersättning
för sjukhusvård borde grunda sig på kostnaden för plats å allmän säl,
vid vars begagnande han komme i åtnjutande av kostnadsfri läkarvård.
Därest tjänstemannen vore i en sådan ekonomisk situation, att han kunde
erhålla och kosta på sig en dyrare plats å sjukhuset, borde detta enligt reservantens
mening vara hans ensak. Då enligt inför lönenämnderna framlagd
kostnadsberäkning hela kostnaden för sjukhusvård å allmän sal icke torde
uppgå till större belopp än omkring kronor 3: 50 per år och befattningshavare,
ville reservanten föreslå, att statens ersättning för tjänstemännens sjukhusvård
måtte få utgå med belopp, som svarade mot hela kostnaden för vård
å allmän sal vid allmänt sjukhus eller — i fråga om sinnessjukhus för
vård å allmän avdelning. ......
Slutligen har en fjärde ledamot anfört, att de regler för statens
bidra" till gäldandet av kostnaderna för tjänstemännens sjukhusvård, som
innefattades i löneregleringsförslaget till 1938 års riksdag, hade antagits vid
den överläggning, som ägde rum mellan tjänstemännens representanter och
1936 års lönekommitté och utgjorde alltså en del i den överenskommelse i
lönefrågan, som kom till stånd. Riksdagen hade emellertid av principiella
skäl funnit sig icke kunna godtaga de föreslagna bestämmelserna till ersättnings
utbetalande av statsmedel för tjänstemännens sjukhusvård. Ifrågavarande
ledamot har därför ansett, att förslag från statsmakternas sida örn
att staten betalar hela sjukhusvården på allmän sal lika för alla^ tjänstemän
borde kompletterat riksdagens begäran örn ny utredning. Da sa icke blivit
förhållandet, har ledamoten i fråga förklarat sig instämma i lönenämndernas
majoritetsförslag till bestämmelser för statens bidrag till tjänstemännens
sjukhusvård.
Departementschefen har vid anmälan inför Kungl. Maj :t av proposition till
riksdagen i ämnet anfört följande:
»Såsom av det anförda framgår, överensstämmer lönenämndernas förslag
till sina huvudgrunder med 1938 års propositionsförslag angående sjukhus
-
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
9
vården. Den nu ifrågasatta jämkningen beträffande bidraget till sjukhusläkares
arvode åsyftar närmast att, i anslutning till riksdagens uttalande,
åvägabringa en mera likformig reglering av sådan ersättning med hänsyn
tagen till det av riksdagen anmärkta förhållandet, att läkararvodet å vissa
sjukhus ingår i den fastställda legosängsavgiften. Den differentiering av ersättningsgrunderna
efter lönegrader, som kännetecknar det tidigare förslaget,
har däremot lämnats orubbad i lönenämndernas förslag.
Väl anser jag goda skäl tala för den av reservanter inom lönenämnderna
hävdade uppfattningen, att likställighet olika lönegrader emellan bör åvägabringas
vid regleringen av statens bidrag till kostnaderna för sjukhusvård.
Närmast tänker jag mig härvid, liksom reservanterna i lönenämnderna, att
vid ersättningens bestämmande kostnaderna i regel skulle beräknas enligt
den fastställda avgiften för vård å allmän sal eller avdelning. Vid avvägningen
av övriga avlöningsförmåner för de olika lönegraderna har emellertid
i det för 1938 års riksdag framlagda löneregleringsförslaget förutsatts,
att ersättningsgrunderna för sjukvård skulle differentieras efter lönegrad.
Riksdagens uttalande rörande sjukhusvården synes icke innebära ett underkännande
av den härutinnan intagna ståndpunkten. För egen del anser jag
mig icke heller böra på denna punkt ifrågasätta ett frångående av 1938 års
förslag.
Lönenämndernas förslag till jämkning av bestämmelserna örn bidrag till
arvode åt sjukhusläkare vill jag emellertid tillstyrka.
Det nu föreslagna stadgandet örn bidrag i förekommande fall till kostnaden
för vård av befattningshavare i lönegraderna A 1—8 i halvenskilt
eller enskilt rum innebär, att dessa befattningshavare kunna få större bidrag
till kostnaden, än som för motsvarande fall medgives andra befattningshavare.
I betraktande av det av lönenämnderna angivna praktiska syftet med
stadgandet finner jag berörda förhållande icke giva anledning till erinran
från min sida. Emellertid torde böra tilläggas en föreskrift, varigenom bidraget
till läkararvode i dessa fall begränsas i samma mån som enligt lönenämndernas
förslag är avsett för tjänstemän i högre lönegrader vid bland
annat olycksfall i tjänsten.»
Det förslag till ny lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet, som av
Kungl. Maj :t framlagts i förevarande proposition, ansluter sig, ehuru med
vissa jämkningar, till den formulering av paragrafen i fråga, som innefattades
i det för 1938 års riksdag framlagda förslaget till civilt avlöningsreglemente.
De jämkningar i ordalydelsen, som vidtagits i det nu föreliggande
förslaget och som föranletts av ett riksdagens uttalande i dess skrivelse den
8 juni 1938 (nr 388), åsyfta att åstadkomma en mera likformig reglering av
statens bidrag till det särskilda arvode, som å sjukhus i enskilt eller halvenskilt
rum vårdad tjänsteman erlägger till den för vården ansvarige sjukhusläkaren.
med hänsyn tagen till det av riksdagen anmärkta förhållandet, att
läkararvodet vid vissa sjukhus är inräknat i den fastställda legosängsavgiften.
Kungl. Maj :ts förslag i denna del grundar sig på en av kommunikationsverkens
och allmänna civilförvaltningens lönenämnder verkställd utredning och
innebär, såsom det utformats i paragrafens 1 mom. tredje stycket, att där
fråga icke är örn olycksfall i tjänsten eller fall av tuberkulos, arvodet till läkare
vid .sjukhus med icke evalverad legosängsavgift i regel skall liksom övriga
kostnader för sjukhusvården ersättas av statsmedel till hälften men att
niliang till riksdagens protokoll 193!). 6 sami. Nr 147. 2
Utskottet.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
statens bidrag i varje fall icke må överstiga det minimibelopp, som i den av
medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan är angivet för
det särskilda sjukdomsfallet. Genom nämnda begränsning skulle statens bidrag
till läkararvodets bestridande genomsnittligt sett bliva ungefär lika, oavsett
örn tjänstemannen vårdas å sjukhus med evalverad legosängsavgift eller
å sjukhus, där systemet med rådgivande taxa tillämpas. Vid olycksfall i
tjänsten samt vid fall av tuberkulos skulle efter prövning av vederbörande
myndighet högre bidrag till arvodets bestridande kunna utgå, dock icke med
större belopp än som högst skulle hava erlagts med tillämpning av den rådgivande
taxan.
Vidare skulle enligt bestämmelserna i 1 mom. fjärde stycket statens ersättning
för sjukliusvårdskostnaderna beräknas på ett något förmånligare sätt
än som avsågs i 1938 års förslag för det fall, att tjänsteman, tillhörande någon
av lönegraderna A 1—8, av verksläkaren prövas med hänsyn till sjukdomstillståndet
böra beredas vård i halvenskilt eller, där sådant icke finnes
tillgängligt, i enskilt rum. I dylikt fall skulle nämligen staten bestrida, vid
olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos hela kostnaden för vården
och eljest den del av sagda kostnad, som överstiger halva legosängsavgiften
för plats å allmän sal. Härvid skulle läkararvodet få inräknas i kostnaden,
dock icke med större belopp än som med tillämpning av den rådgivande
taxan högst skulle hava erlagts.
Uti de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna 11:393
och II: 403 hava emellertid framlagts förslag om sådan ändring av de i 35 §
innefattade huvudgrunderna för statens ersättande av sjukhusvårdkostnader,
att vid bestämmandet av ersättningens storlek vårdkostnaderna skola beräknas
i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda
legosängsavgiften för plats å allmän sal samt i fråga om vård å sinnessjukhus
enligt den för sjukhuset fastställda avgiften för vård å allmän avdelning.
Motionerna skilja sig dock från varandra huvudsakligen därutinnan, att medan
enligt förstnämnda motion sjukhusvården bör bekostas helt av statsmedel,
statens ersättning enligt sistnämnda motion bör avse hela kostnaden
endast vid olycksfall i tjänsten och vid fall av tuberkulos men eljest blott
halva kostnaden.
För egen del får utskottet anföra, att enligt utskottets mening den i Kungl.
Maj:ts förslag bibehållna differentieringen efter löneställning av förmånen
av sjukhusvård på statens bekostnad bör bortfalla. I likhet med motionärerna
och i huvudsaklig överensstämmelse med den motivering, som av motionärerna
anförts, anser utskottet, att den förmån, varom här är fråga, är
av den art, att den bör avvägas enhetligt och oberoende av tjänstemännens
lönegradsplacering. Därvid böra enligt utskottets mening vårdkostnaderna
beräknas för vård å allmän sal respektive vård å allmän avdelning. Utskottet,
som följaktligen vill förorda en ändring av Kungl. Maj:ts förslag i detta hänseende,
anser tillika, att kostnaderna böra i anslutning i övrigt till kungl.
Maj:ts förslag — där ej, på sätt här nedan angives, anledning till undantag
föreligger — av statsmedel ersättas vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
11
tuberkulos helt eller eljest till hälften. Härav följer, att utskottet icke funnit
skäl biträda det i motionen II: 393 framställda förslaget om införande av
generellt stadgande, att kostnaderna för vård å allmän sal eller allmän avdelning
skola bestridas helt av statsmedel.
Såsom nyss nämnts skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag, där beträffande
tjänsteman tillhörande någon av lönegraderna A 1—8 verksläkaren prövar
den sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt eller, om sådant ej finnes tillgängligt,
i enskilt rum, ersättningen kunna avse, vid olycksfall i tjänsten samt
vid fall av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda
kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal, varvid i kostnaden jämväl skulle få
inräknas arvode till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Med den
ståndpunkt till frågan om statens bidrag till sjukhusvårdkostnadernas gäldande,
som utskottet ovan intagit, anser utskottet, att sistberörda bestämmelser
böra i huvudsak gälla de i civila avlöningsreglementet avsedda tjänstemännen
i allmänhet, oavsett deras löneställning.
Utskottet förutsätter härvid, att behovet av vård i halvenskilt rum eller,
där sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum i regel skall prövas av vederbörande
verksläkare. Emellertid kunna fall inträffa, då sjukdomstillståndet
hos en av verksläkaren till vård å allmän sal hänvisad tjänsteman undergår
sådan förändring, att den för vården ansvarige sjukhusläkaren finner nödigt,
att tjänstemannen beredes vårdplats i halvenskilt rum eller, där dylik
vårdplats ej finnes disponibel, i enskilt rum. En sådan av sjukhusläkaren
vidtagen disposition synes utskottet vid ersättningsfrågans prövning icke
böra bedömas på annat sätt än om verksläkaren lämnat anvisning örn sådan
vårdplats. Å andra sidan bör givetvis en av verksläkaren meddelad anvisning
om vård i halvenskilt eller enskilt rum icke i och för sig — exempelvis
vid brist på vårdplatser — obetingat få föranleda, att tjänstemannen
medgives företräde till erhållande av vårdplats i halvenskilt eller enskilt rum.
Det ligger i sakens natur, att jämväl i dylikt fall vederbörande sjukhusläkare
skall äga vidtaga de dispositioner, som betingas av förhållandena vid sjukhuset.
Ersättning av statsmedel för vård i halvenskilt eller, där sådant ej finnes
tillgängligt, i enskilt rum bör enligt utskottets mening kunna, efter prövning
av vederbörande myndighet, medgivas även med hänsyn till andra föreliggande
omständigheter än nyss nämnts. Utskottet syftar härvid närmast på
sådana fall, då tjänstemannen under sjukhusvistelsen kan ägna sig åt sina
tjänstegöromål och han av sådan anledning är i behov av plats i halvenskilt
eller enskilt rum. Att försiktighet iakttages vid medgivande av ersättning
i fall, varom nu är fråga, förutsätter utskottet såsom självfallet.
I den kostnad för sjukhusvård, som enligt utskottets i det föregående tillkännagivna
mening bör ersättas av statsmedel, synes böra få inräknas sådant
arvode, som i enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt
till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Såsom allmän regel torde böra
gälla, att statens bidrag till sådant arvode icke må överstiga det lägsta till
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
lämpliga beloppet enligt den för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan. Vid
olycksfall i tjänsten och vid fall av tuberkulos torde dock högre bidrag böra
få utbetalas, dock icke med större belopp än som med tillämpning av den
rådgivande taxan högst skulle hava erlagts.
Vid kommunikationsverken och domänverket äro för närvarande tjänstemän,
tillhörande 9—23 lönegraderna, berättigade till vård på statens bekostnad
i halvenskilt eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum samt
tjänstemän, tillhörande 24—30 lönegraderna, i enskilt rum. Liknande är
förhållandet beträffande vissa grupper tjänstemän vid några verk tillhörande
den allmänna civilförvaltningen, exempelvis statens sinnessjukhus. Vid
bifall till vad utskottet här ovan tillstyrkt skulle dessa tjänstemän vid övergången
till civila avlöningsreglementets bestämmelser komma att få vidkännas
inskränkning i sin nuvarande rätt i förevarande avseende. Utskottet har
övervägt, huruvida icke ifrågavarande tjänstemän borde genom något övergångsstadgande
bibehållas vid denna sin rätt. Emellertid är att märka, att
de vid dessa verk nu gällande ersättningsbestämmelserna bygga på en sammankoppling
av ersättning för sjukhusvårdkostnad med reglerna för tjänstledighetsavdrag
å lön. Med hänsyn till den systemomläggning, som i civila
avlöningsreglementet härutinnan vidtagits, har utskottet kommit till den
uppfattningen, att en sådan övergångsanordning av praktiska skäl icke lämpligen
kan eller bör ifrågakomma.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, som icke kunnat
tillstyrka ett godkännande av Kungl. Maj:ts förslag i oförändrat skick, hemställa,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande proposition
och de i ämnet väckta motionerna II: 393 och
11:403 må med giltighet från och med den 1 juli 1939 godkänna
den lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet, som
framgår av den vid detta utlåtande fogade bilagan.
Stockholm den 28 april 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gränebo, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,
Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Pauli, Ström i Lidköping, Carlström, Magnusson
i Kalmar, von Heland, Andersson i Risö och Boman; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson
i Grönvik, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Närlinge, Ward, Lindberg i Umeå,
Weijne, Åqvist och Mårtensson.
Reservation
av herr Magnusson i Skövde, som ansett, att utskottet bort tillstyrka Kungl,
Maj:ts förslag oförändrat.
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
13
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse angående ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 (nr 8).
Härigenom förordnas, att 35 § civila avlöningsreglementet den 4 januari
1939 skall erhålla följande ändrade lydelse:
35 §.
1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej Sjukhusvård,
nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren
eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i
34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de
villkor i övrigt, som nedan angivas.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal.
b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften
för vård å allmän avdelning.
Prövar verksläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den
sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum, eller om sådant ej finnes tillgängligt,
i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn till
andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig, må, utan hinder av vad
ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall
av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad,
som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal.
Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres
ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade
tjänstemannen erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag
av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet
enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan.
Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning
av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke med större
belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle
hava erlagts.
Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 147.
3
14
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare
plats än den, som kommit till användning.
Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av
staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt
sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet.
2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel
intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus,
dock att, där fråga är örn olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets
prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre
belopp än nu sagts.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1939.
397776. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.