Statsutskottets utlåtande Nr 144.
1
Nr 144.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till fortsatt utveckling
av statens telefon- och telegrafväsende jämte två motioner.
(4:e avd.)
Uti propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1939/40 har Kungl. Maj:t i avseende å kapitalinvesteringar för telegrafverket
förslagit riksdagen, bland annat (punkt 27, sid. 63—68, av det
vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 4 januari 1939, Bil. 4), att till fortsatt utveckling av
statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av 32,200,000 kronor.
Utskottet har i förevarande sammanhang behandlat
dels en inom andra kammaren av herr R. Lundqvist m. fl. väckt motion,
nr 200, däri hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
om utredning och åtgärder i syfte att förbilliga telefonen för landsbygdens
befolkning;
dels ock en inom andra kammaren av herr S. Andersson i Vigelsbo m. fl.
väckt motion, nr 270, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning angående frågan om de avlägsna
och glest bebodda trakternas telefonfråga samt undersöka i vad mån och
under vilka former statens ekonomiska medverkan kan vara att påräkna.
Beträffande de båda motionerna har utskottet med stöd av § 46 riksdagsordningen
införskaffat från telegrafstyrelsen bifogade utlåtande (Bilaga).
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår innebär telegrafstyrelsens
föreliggande framställning, att till nu förevarande ändamål skulle för nästa
budgetår anvisas ett belopp, som med ej mindre än 9 miljoner kronor överstiger
det för innevarande budgetår anvisade. Den starka ökningen, vilken
delvis hänför sig till utgifter under innevarande budgetår, beror i huvudsak
dels på nödvändigheten av att under nästa budgetår utföra en rikskabelanläggning
mellan Göteborg och Malmö jämte vissa grenledningar, vilken anläggning
skulle draga en beräknad kostnad av 12.8 miljoner kronor, varav
9 miljoner kronor skulle anvisas såsom kapitalinvesteringsmedel, medan
återstoden skulle utgå av förnyelsefondsmedel, dels ock på den alltjämt kraf
Bihang
till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 144 -146.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 144.
tigt stegrade tillströmningen av nya telefonabonnenter. Under år 1938 uppgick
sålunda antalet nya apparater till ej mindre än 62,000, d. v. s. 17,000
mer än vad telegrafstyrelsen räknade med vid uppgörandet av sina anslagsäskanden
för innevarande budgetår. Denna icke förutsedda stegring medför
en avsevärd merutgift, vilken vid en beräknad medelkostnad per apparat
av 400 kronor uppgår till i runt tal 6.8 miljoner kronor. För att kunna
bestrida kostnaderna för den under år 1938 inträdda abonnentökningen
skulle emellertid därutöver ytterligare erfordras 2.4 miljoner kronor, motsvarande
det belopp, varmed det av telegrafstyrelsen begärda anslaget för
innevarande budgetår minskades. Telegrafstyrelsen hemställer därför, att
Kungl. Maj:t måtte medgiva, att för ändamålet måtte få tagas i anspråk
det å beredskapsstaten upptagna förskottsanslaget å 2.4 miljoner kronor för
fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende. För täckande av
telegrafstyrelsens kostnader för abonnentökningen under år 1938 skulle alltså
erfordras utöver det för innevarande budgetår för ändamålet anvisade
anslaget ett belopp av (6.8 -j- 2.4) 9.2 miljoner kronor. Då det torde få anses
ofrånkomligt, att åt telegrafstyrelsen beredes täckning för nämnda belopp
men detta icke synes böra belasta riksstaten för nästkommande budgetår,
anser jag mig böra förorda, att beloppet anvisas å tilläggsstat för innevarande
budgetår. Härom kommer jag att göra framställning senare.
Vid bifall härtill skulle det av telegrafstyrelsen för nästa budgetår äskade
anslaget kunna nedsättas med 6.8 miljoner kronor till 32.2 miljoner kronor,
eller 7 miljoner kronor mindre än som sammanlagt skulle komma att avses
för innevarande budgetår (30 + 6.8 + 2.4 = 39.2). Enligt vad jag inhämtat
har telegrafstyrelsen, som ansett en viss minskning i abonnentökningen
böra beräknas för år 1939, grundat sitt nu förevarande anslagsäskande på,
bland annat, en apparatökning av 58,000 eller 4,000 mindre än för år 1938.
Då jag icke funnit något att erinra häremot eller mot de övriga av styrelsen
gjorda beräkningarna, anser jag mig böra föreslå, att å riksstaten för
nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag å 32.2 miljoner kronor till fortsatt
utveckling av statens telefon- och telegrafväsende.
Utskottet. Telegrafverket är för närvarande statt i en rekordartad utveckling. Till
telegrafverkets anläggningar — häri ej inbegripna nya fastigheter, som pläga
finansieras från särskilda anslag — hava (under rubrik »Fortsatt utveckling
av statens telefon- och telegrafväsende») under nedannämnda år av riksdagen
anvisats eller beträffande 1939 års riksdag begärts följande anslag:
i Anslagsbelopp
kronor
1934 12,350,000
1935 15,000,000
1936 15,600,000
1937 27,500,000
1938 32,600,000
1939 41,400,000
Statsutskottets utlåtande Nr 144.
3
Av sistnämnda belopp, 41,400,000 kronor, hava 9,200,000 kronor redan av
innevarande års riksdag anvisats på tilläggsstat, medan återstoden 32,200,000
kronor äskats på riksstaten.
På en så kort tid som mellan åren 1934 och 1939 hava alltså anslagsbeloppen
växt från 12,350,000 kronor till nu sammanlagt begärda 41,400,000 kronor.
Dessa anslagsstegringar motsvaras och förklaras dock av abonnentantalets
tillväxt, ökningen av antalet telefonapparater har successivt årligen
stegrats från 13,500 år 1933 till 62,000 år 1938. Ensamt åren 1936—1938
tillförde verket nära 160,000 apparater eller fjärdedelen av hela apparatbeståndet
vid 1935 års slut. Vid 1938 års utgång utgjorde hela antalet apparater
inom svenska telefonnätet 787,411. Antalet tecknade abonnemang
första kvartalet 1939 uppgick till 16,429 mot 15,211 motsvarande kvartal år
1938, och ökningen för hela år 1939 beräknas nu till cirka 60,000 apparater.
Såsom utskottet tidigare (i utlåtande nr 15 i samband med tilläggsstaten)
framhållit får denna telefonväsendets oväntat snabba tillväxt förklaras av
de allmänna goda konjunkturer, som hittills rått samt också i viss mån av
nuvarande rätt starka familjebildning. Vad särskilt städerna beträffar hava
även ensamstående personer i ökad grad börjat skaffa sig egna bostäder,
vari inledes telefon, och på landsbygden hava de genomförda allmänna lättnaderna
för telefonanskaffningen bidragit till ökningen.
Dessa alltjämt ökade kapitalinvesteringar under en högkonjunktur, vars
fortvaro är vansklig att förutsäga, kunna tvivelsutan väcka betänksamhet, i
all synnerhet, som anslagen helt bestritts eller äro avsedda att bestridas av
lånemedel eller andra kapitalmedel. Verkställda avskrivningar måste sägas
vara synnerligen begränsade, om i betraktande tages att investeringarna avse
anläggningar som tekniskt snabbt föråldras.
Telegrafverkets ekonomiska utveckling har dock hittills fortgått tillfredsställande.
Trots vidtagna allmänna, låt vara mindre taxelättnader, trots genomförda
förbättringar av särskilt landsbygdens telefonväsen och betydligt
stegrade personalkostnader -— i vilket avseende verkningarna av 1938 års
lönereglering emellertid ej ännu hunnit göra sig gällande — beräknas för år
1939 avkastningen komma att överstiga 6 %>.
Vid hithörande anslags avvägning måste också, såsom utskottet tidigare vid
upprepade tillfällen framhållit, hänsyn tagas till att verkets tekniska utrustning
alltjämt kan motsvara samfärdselns, näringslivets och trafikens stegrade
krav. 1 betraktande särskilt härav har utskottet, i likhet med departementschefen,
ansett det av telegrafstyrelsen såsom behövligt angivna anslagsbeloppet,
32,200,000 kronor, böra oavkortat beviljas.
Då i väckta motioner erinrats örn de ekonomiska vanskligheter, som telefonanskaffningen
alltjämt innebär för landsbygdsbefolkningen, kan utskottet
helt uttala sin anslutning till dessa synpunkter. Hithörande svårigheter äro
dock uppenbarligen främst att hänföra till bebyggelseförhållandena med de
därav följande högre anläggningskostnaderna. Det säger sig självt, att den
spridda bosättningen och de större avstånden måste inverka avsevärt fördyrande
på ledningskostnaderna. Anläggningen av stolplinjerna till de en
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 144.
skilda abonnenterna beräknas — trots telegrafstyrelsens ansträngningar att
genom lämplig ackordsättning hålla kostnaderna för stolpsättning och linjedragning
inom måttliga gränser ■—• normalt belöpa sig till 450 å 600 kronor
per km. Per abonnent räknat hava, såsom av telegrafstyrelsens utredning
framgår, senaste tidens kostnader vid vissa nya landsortsstationer utgjort
för de manuella 1,446 och för automatiska 2,737 kronor. Häremot må sättas
genomsnittsiffran för hela verket, alltså både städer och landsbygd inräknade,
av cirka 480 kronor per abonnent. Trots dessa höga kapitalutlägg för
landsbygdens del och en rekordartad anläggningsverksamhet i övrigt beräknas
arbetet med frikretsarnas utökning — från tidigare cirka 0.5 km. till 2
km. (fri ledning inom 2 km. från lokalstationen) — kunna avslutas under år
1941. Engångskostnaderna för arbetet med anordnandet av 2 kilometers
frikrets vid alla telefonstationer beräknas uppgå till 13,500,000 kronor, och
telegrafverkets driftkostnader skulle härigenom komma att ökas med över
2,000,000 kronor per år.
Telegrafstyrelsen tillämpar också, enligt vad av dess skrivelse framgår, numera
avsevärt lindrigare villkor än tidigare för inrättandet av nya stationer.
Telegrafstyrelsen är sålunda för närvarande beredd att inrätta en ny växelstation,
så snart 5 nya huvudabonnemang tecknats att gälla under minst 5 år
i följd. Härvid förutsättes, att den nya stationen är belägen på minst 5 kilometers
avstånd från närmaste befintliga station. Enbart under de tre sista
åren 1936—1938 har antalet växelstationer ökats med 899 eller med 300
per år.
Under nu angivna förhållanden kan utskottet, även med behjärtande av telefonväsendets
alldeles särskilt stora betydelse för landsbygden, ej tillstyrka
någon särskild framställning till Kungl. Majit i frågan. Telegrafstyrelsen
har själv satt som sitt mål att såvitt möjligt fullständigt utjämna telefonförhållandena
mellan stad och landsbygd, och berättigade förväntningar kunna
väl då hysas att telegrafverket skall utan särskild hänvändelse söka utfinna
de ytterligare möjligheter, liggande inom det rimligas gränser, som kunna
förefinnas att uppnå detta rätt högt ställda mål. Angelägnast härvidlag synes
nu vara, att klarhet i god tid skapas om de riktlinjer, som böra följas, sedan
arbetet med de nya frikretsarna fullbordats. Vid de fortsatta utredningar
och åtgärder, som i sådant syfte företagas, böra enligt utskottets mening beaktas
möjligheterna att underlätta telefonanskaffningen för den i regel under
karga förhållanden strävande skogs- och ödebygdsbefolkningen. Redan den
betydelse denna befolkning har för landets bebyggelse och framför allt för
vår skogsnäring kan motivera särskilda ansträngningar för att minska dess
isolering.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
a) att riksdagen må till fortsatt utveckling av statens telefon-
och telegrafväsende såsom kapitalinvestering för telegrafverket
för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av 32,200,000 kronor;
Statsutskottets utlåtande Nr 144. 5
b) att motionerna II: 200 och 270, i den mån de ej kunna
anses besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 april 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gränebo, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,
Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Pauli, Ström i Lidköping, Carlström, Magnusson
i Kalmar, von Heland, Andersson i Rixö och Boman; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson
i Grönvik, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Närlinge, Ward, Lindberg i Umeå,
Weijne, Åqvist och Mårtensson.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 144.
KUNGL.
TELEGRAFSTYRELSEN.
Bilaga.
Till Riksdagens Statsutskott.
I skrivelse till Telegrafstyrelsen den 24 februari 1939 har Kungl. Majit anbefallt
Styrelsen att skyndsamt avgiva yttrande över tvenne i riksdagens
andra kammare väckta motioner, nr 200 och nr 270 angående förbättring av
landsbygdens telefonförhållanden. Telegrafstyrelsen får till åtlydnad härav
anföra följande.
I båda motionerna har framhållits, att för mera avlägset boende abonnenter
kostnaderna för anläggning och underhåll av ledning till närmaste telefonstation
bli så betydande, att de i stor utsträckning göra det omöjligt för
befolkningen i sådana trakter att skaffa sig telefon. I motionerna påyrkas
därför utredning om lämpliga åtgärder för att förbilliga telefonkostnaderna,
varvid i motionen nr 200 särskilt ifrågasättes en forcering av den planerade
utbyggnaden av frikretsarna, en ytterligare ökning av deras radie eller i annat
fall sänkta ledningsavgifter särskilt på längre avstånd samt inrättandet
av nya växelstationer.
Enligt nu gällande bestämmelser anlägger och underhåller telegrafverket
utan särskild kostnad för abonnenten ledning från station till dennes huvudapparat
inom ett visst område, den s. k. frikretsen, under det att den del av
ledningen, som eventuellt sträcker sig utanför detta område, antingen kan
förhyras av telegrafverket mot därför fastställda inträdes- och abonnemangsavgifter
eller också anläggas och underhållas av abonnenten själv. I sistnämnda
fall åtager sig telegrafverket, om abonnenten så önskar, att mot ersättning
bygga ledningen. För ledning, som förhyres av telegrafverket, utgår
för närvarande en inträdesavgift av 2 kronor 50 öre per 100 meter ledning,
om denna kan uppläggas å befintlig stolplinje eller ny stolplinje uppföres
för minst 5 nya abonnenter, och övriga fall av 7 kronor 50 öre per 100
meter ledning, medan abonnemangsavgiften i båda fallen utgår med 35 öre
per 100 meter ledning och kvartal. För förhyrd ledning i undervattenskabel
utgå i vissa fall högre avgifter. Det torde böra tilläggas, att vid automatiska
stationer fordringarna på ledningarnas kvalitet äro så pass höga, att telegrafverket
vid dessa stationer icke kan tillåta abonnenterna att själva anlägga
och underhålla sina ledningar utanför frikretsen, varför dessa ledningar vid
dylika stationer alltid måste förhyras av telegrafverket.
Uppenbarligen komma abonnenternas ledningskostnader att bero på tre
olika faktorer, nämligen frikretsens storlek, storleken av ledningsavgifterna
samt hur tätt telefonstationerna ligga. I samtliga dessa avseenden har Telegrafstyrelsen
emellertid under det senaste decenniet vidtagit åtgärder i
syfte att nedbringa abonnenternas kostnader.
Vad beträffar frikretsförmånerna, vilka tydligen närmast beröra ledningskostnaderna
för abonnenter i med telefonförbindelser redan försedda trakter,
medgavs tidigare icke alls någon frikrets vid sådana .stationer, där det åligger
abonnenterna att svara för kostnaderna för lokal och betjäning, d. v. s.
manuella stationer med under 35 abonnenter (före år 1933 under 50 abon
-
Statsutskottets utlåtande Nr 144.
7
nenter), och även vid stationer, där telegrafverket svarar för dessa kostnader,
var frikretsens storlek jämförelsevis liten, enär densamma vid flertalet stationer
omfattade en cirkel med endast 0.5 kilometers radie. Från och med
år 1930 har emellertid en successiv utökning av frikretsförmånerna ägt rum.
Enligt det sista, år 1935 fattade beslutet skall frikrets inrättas vid alla stationer
oavsett stationens storlek, och densamma skall omfatta en cirkel med
som regel minst 2 kilometers radie. På grund av de omfattande arbeten
med ombyggnad av abonnenter tillhöriga ledningar, som äro förenade med
genomförandet av detta beslut, beräknades detsamma bliva helt genomfört
först år 1941.
Rörande den takt, i vilken arbetena på inrättandet av 2 kilometers frikrets
hittills bedrivits, torde följande upplysningar få lämnas.
Sedan beslut år 1935 fattats örn inrättandet av 2 kilometers frikrets vid
alla telefonstationer, kunde omedelbart alla de stationer, sammanlagt 1,200
stycken, erhålla dylik frikrets, där alla abonnentledningar inom det blivande
frikretsområdet tidigare voro förhyrda och där fördenskull ombyggnadsarbeten
av abonnenter tillhöriga ledningar icke behövde företagas. Ställningen
den 1 januari 1936 och arbetets gång under de därpå följande åren 1936—
1938 framgår av efterföljande siffror:
Antal central- och växelstationer |
||||
med frikrets 2 km |
med frikrets |
utan frikrets |
Summa |
|
Ställningen den Vi 1936 .............. |
1,233 |
1,162 |
2,485 |
4,880 |
Ökning eller minskning: |
985 |
—180 |
— 490 |
315 |
» 1937 ............................ |
1,048 |
— 148 |
— 614 |
286 |
> 1938 ............................ |
1,016 |
— 158 |
— 560 |
298 |
Ställningen den 1/i 1939 .............. |
4,282 |
676 |
821 |
5,779 |
Av den 1 januari 1936 befintliga stationerna utan frikrets hava sålunda
under dessa tre år 1,664 erhållit 2 kilometers frikrets, medan av de vid samma
tidpunkt befintliga stationer, som hade mindre frikrets än 2 kilometer,
486 fått frikretsen utvidgad. Dessutom hava anlagts 899 nya växelstationer,
som omedelbart erhållit 2 kilometers frikrets. Det bör bemärkas, att
detta resultat ernåtts under en tid, då telegrafverkets arbeten i övrigt haft
rekordartad omfattning, och det torde vid sådant förhållande icke finnas
anledning antaga, att icke frikretsarbetena i sin helhet skola hinna avslutas
till den från början beräknade tidpunkten eller med år 1941, detta givetvis
under förutsättning att arbetet ostört får fortgå.
Vad beträffar de kostnader, som här omnämnda frikretsarbeten vållat telegrafverket,
torde få nämnas, att engångskostnaderna för anordnandet av
2 kilometers frikrets vid alla telefonstationer beräknats uppgå till 13.5 miljoner
kronor och att telegrafverkets driftkostnader beräknats komma att
ökas (eller inkomsterna att minskas) med över 2 miljoner kronor per år.
Vad därefter angår avgifterna för förhyrda ledningar hava dessa genom
beslut åren 1928 oell 1932 blivit högst betydligt reducerade, inträdesavgifterna
från 100 å 250 kronor till 25 å 75 kronor per kilometer och abonnemangsavgiften
från 20 till 14 kronor per kilometer och år. Nuvarande avgifter
understiga i stor utsträckning telegrafverkets självkostnader på landsbygden,
där anläggnings- och underhållskostnaderna till följd av den mindre
abonnenttätbeten givetvis äro betydligt högre än i de större samhällena
8
Statsutskottets utlåtande Nr 144.
med deras stora kabelnät. I anledning av det alternativa yrkandet i° motion
nr 200 om nedsättning av ledningsavgifterna särskilt på längre avstånd vill
styrelsen här endast anmärka, att ju längre bort från stationen ledningarna
äro belägna, desto högre bliva också telegrafverkets kostnader för anläggning
och underhåll av desamma. För närvarande kostar anläggning av
stolplinje med en ledning 450 å 600 kronor per kilometer.
Då det gäller nedbringandet av ledningskostnaderna för den befolkning,
som är bosatt i avlägset liggande och på telefonförbindelser förut vanlottade
områden, innebär givetvis anläggandet av nya växel stationer ett av de förnämsta
hjälpmedlen. Telegrafstyrelsen tillämpar också med beaktande härav
numera avsevärt lindrigare villkor än tidigare för inrättandet av nya
stationer. Enligt i slutet av år 1929 och sedermera fattade beslut är Telegrafstyrelsen
för närvarande beredd att inrätta en ny växelstation, så snart
5 nya huvudabonnemang tecknas att gälla under minst 5 år i följd och under
förutsättning att den nya stationen är belägen på minst 5 kilometers avstånd
från närmaste befintliga station. Vad dessa lättnader inneburit torde
klart framgår därav, att antalet växelstationer, som vid 1929 års slut uppgick
till icke fullt 3,700 sedan dess har ökats till 5,651 eller med över 50 °/o.
Mot i genomsnitt 85 nyinrättade växelstationer per år under åren närmast
före 1930 hava under de därefter följande åren svarat icke mindre än i medeltal
218 nyinrättade stationer per år. Enbart under de tre sista åren 1936
—1938 har antalet växelstationer ökats med 899 eller med 300 per år.
Vad beträffar kostnaderna för nya växelstationer torde få nämnas följande
siffror, som avse den beräknade kostnaden för sammanlagt 141 manuella
och 82 automatiska växelstationer, beordrade under år 1938. För de förra
stationerna uppgick den beräknade kostnaden till 1,391,100 kronor och för
de senare till 1,776,600 kronor. Antalet anslutna abonnenter uppgick vid
de manuella stationerna till sammanlagt 1,144, varav 962 nya abonnenter
och 182 abonnenter, som förut ingått till befintliga men längre bort belägna
stationer, och vid de automatiska stationerna till 1,131, varav 649 nya abonnenter
och 482 förutvarande abonnenter vid andra stationer. Kostnaden per
abonnent, örn hela antalet abonnenter medräknas, uppgick vid de manuella
stationerna till 1,216 kronor och vid de automatiska till 1,571 kronor, medan
motsvarande kostnad, beräknad enbart för de nya abonnenterna, vid
de manuella stationerna uppgick till 1,446 kronor och vid de automatiska
till 2,737 kronor. Det bör dock bemärkas, att här angivna kostnader per
abonnent i båda fallen avse kostnaden för abonnenterna vid stationens tillblivelse.
I allmänhet äro såväl nät som stationer utbyggda att mottaga ungefär
dubbla antalet abonnenter, varav följer, att kostnaden per abonnent
minskas, allt eftersom nya abonnenter vid dessa stationer undan för undan
tillkomma.
Alla nu omnämnda förändringar hava medfört, att ett betydande antal
abonnenter blivit befriade från särskilda kostnader för sin telefonledning
och att de abonnenter, som bo så långt från en telefonstation, att de alltjämt
måste ikläda sig särskilda ledningskostnader, fått dessa betydligt reducerade.
Vad landsbygdens telefonförhållanden i övrigt angår vill Telegrafstyrelsen
dessutom erinra örn att styrelsen även vidtagit andra åtgärder till landsbygdsbefolkningens
fromma. Dessa åtgärder hava i huvudsak avsett dels
ett nedbringande av abonnemangsavgifterna vid de stationer, där abonnenterna
skola svara för kostnaderna för lokal och betjäning, införande av för
abonnenterna kostnadsfri nattjänst samt slopande av de periodavgifter, som
tidigare i stor utsträckning utgingo för vissa mellanortssamtal i Norrland.
Statsutskottets utlåtande Nr 144.
9
Vad speciellt beträffar nattöppenhållningen har Telegrafstyrelsen sedan
år 1929 successivt sänkt den storleksgräns för vederbörande station, vid vilken
telegrafverket anordnar för abonnenterna kostnadsfri öppenhållning
dygnet runt, från 500 till 100 huvudabonnemang. Vid mindre stationer kan
av ekonomiska skäl avgiftsfri nattöppenhållning endast erhållas genom stationens
automatisering. Telegrafstyrelsen har emellertid vid mindre manuella
stationer i stor utsträckning ordnat s. k. passningstjänst, vilket innebär,
att samtal kunna erhållas mot särskild avgift även under stationens ordinarie
stängningstid under förutsättning att växelstationsföreståndaren är
hemma.
Eftersom automatisering av växelstationer medför icke blott ökad öppenhållmngstid
utan även andra förmåner såsom snabba och bekväma framkomstmöjligheter
torde få anföras, att antalet automatiska växelstationer
under de sista åren betydligt ökats. Vid 1935 års slut funnos sålunda, de
stora forortsstationerna utanför Stockholm frånräknade, endast .38 automatiska
växelstationer. Detta antal ökades under år 1936 med 54 stationer,
under år 1937 med 101 stationer och under år 1938 med 147 stationer, så
att hela antalet dylika stationer nu uppgå till 340.
Av förestående redogörelse torde framgå, att Telegrafstyrelsen målmedvetet
stiävat efter att nedbringa telefonkostnaderna och öka förmånerna för
landsbygdens telefonabonnenter. Det måste emellertid understrykas, att det
av både tekniska och ekonomiska skäl är nödvändigt att härvidlag gå fram
steg för steg. Frikretsutvidgningar innebära också helt eller delvis oräntabla
kapitalinvesteringar av betydande storlek, som icke böra och hittills icke heller
ha bekostats med lånemedel utan som hava bestritts med medel ur telegrafverkets
förnyelsefond. Man måste också hava klart för sig, att utökade
förmåner betyda ökade omkostnader eller minskade inkomster för telegrafverket.
Det torde icke vara obekant, att vissa erinringar under senaste tiden
riktats mot de stora kapitalinvesteringarna och den sjunkande räntabiliteten
hos telegrafverket vilka båda till icke ringa del just berott på de åtgärder
till landsbygdens fromma, som telegrafstyrelsen vidtagit. Man kan givetvis
icke samtidigt begära ökade förmåner åt landsbygdsabonnenterna och ökad
räntabilitet hos telegrafverket. Så länge abonnentökningen ligger på nuvaiande
rekordartat höga niva, är det också både av arbetstekniska och konjunkturpolitiska
skäl olämpligt att forcera de nu pågående frikrets- och auto
matiseringsarbetena,
varigenom -— såsom erfarenheten nogsamt visat _
abonnentökningen och därmed också behovet av nytt kapital skulle komma
alf ytterligare stegras.
Vad styrelsen här sagt får icke tolkas så, att styrelsen har för avsikt att
frångå sitt hittills förda program för förbättring av landsbygdens telefonförhållanden.
Tvärtom kommer styrelsen att så långt telegrafverkets affärsställning
det tillåter arbeta för detsamma. Styrelsen upptog också i sitt förslag
till beredskapsarbeten för budgetåret 1938/39 ett anslag på 5 miljoner
kronor för förbättring av landsbygdens telefonförhållanden. Styrelsen angav
därvid (se proposition nr 275 vid 1938 års riksdag, sid. 183—184) anslagets
ändamål vara en forcering av arbetet å införandet av 2 kilometers
frikrets samt en i hastigare takt bedriven automatisering av telefonstationerna
på landsbygden samt en ytterligare utökning av frikretsförmånerna. Styrelsen
uttalade därvid bland annat följande:
»För att omsider nå fram lill det mål, sorn elt landsomfattande, av staten
lett telefon väsende måste föresätta sig och som innebär en, såvitt möjligt,
fullständig utjämning av förhållandena i telefonhänseende mellan stad och
landsbygd, linner telegrafstyrelsen det önskligt att, i den mån aulomatisellihang
lill riksdagens protokoll 19.10. 6 sami. Nr 144—140. 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 144.
ringen av landsbygdens telefontrafik fortskrider eller sådant eljest kan befinnas
lämpligt, telegrafverket övertager och bekostar anläggning och underhåll
av telefonledningarna även utanför de nuvarande frikretsarnas områden.
» Telegrafstyrelsen framhöll samtidigt, att man för att minska ledningskostnaderna
för telegrafverket dock nödgades stadga vissa restriktioner, nämligen
att telegrafverket skulle äga bestämma till vilken station abonnentledningama
skulle ingå samt att abonnenterna skulle vara pliktiga att tåla, att
mer än en abonnent intoges å en och samma ledning.
Det sålunda föreslagna anslaget blev även upptaget i beredskapsstaten för
budgetåret 1938/39. Eftersom det gällde en oräntabel kapitalplacering, blev
motsvarande belopp även upptaget under »avskrivning av nya kapitalinvesteringar».
För budgetåret 1939/40 har telegrafstyrelsen för samma ändamål
föreslagit upptagandet av ett anslag av 10 miljoner kronor.
Enär telegrafstyrelsen enligt vad ovan anförts sedan lång tid tillbaka mycket
målmedvetet arbetat på och även lyckats åstadkomma en betydande förbättring
av telefonförhållandena på landsbygden, enär styrelsen vidare fortfarande
betraktar främjandet av en dylik utveckling såsom en av sina viktigaste
uppgifter samt styrelsen dessutom redan framlagt förslag, som avse,
att, i den mån telegrafverkets ekonomi och arbetskapacitet det medge, tillmötesgå
de i motionerna framförda önskemålen, kan styrelsen för sin del icke
finna, att en utredning av hithörande spörsmål kan vara behövlig.
Stockholm den 10 mars 1939.
Kungl, telegrafstyrelsen.
HELGE ERICSON.
J. Alf. Lundgren
H. Heimburger.