18
Statsutskottets utlåtande Nr 141.
Nr 141.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1939 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående
skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn
jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
I anslutning till sin i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln,
punkten 156, gjorda framställning har Kungl. Maj:t i propositionen nr 103,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
den 3 februari 1939, föreslagit riksdagen att dels godkänna de grunder för
tillhandahållande av skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn, som av
föredragande departementschefen förordats, att tillämpas från och med den
1 juli 1939, dels ock till Skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn för
budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av kronor 150,000.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr N. Herlitz väckt motion, nr 237, vari hemställts, att riksdagen,
därest den i anledning av Kungl. Maj:t proposition nr 103 beslutar
örn anvisande av anslag till skyddsläkemedel, måtte i form av en författning
eller annorledes bestämma de grunder, enligt vilka skyddsläkemedel skola
utdelas, och huvuddragen av det förfarande, som därvid skall komma till
användning.
Beträffande motiveringen för sistnämnda yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.
Kungl. Maj:ts proposition grundar sig på ett av befolkningskommissionen
i dess betänkande i näringsfrågan (statens off. utredn. 1938:6) framlagt
förslag.
Såsom ett led i åtgärderna för höjande av folkets näringsstandard föreslår
befolkningskommissionen, bland annat, att vid av läkare konstaterat behov
vissa skyddsfödoämnen och läkemedel (vitamin- och mineralämnesrika sådana)
skulle tillhandahållas havande och ammande kvinnor samt spädbarn och
barn i förskoleåldern; läkemedlen skulle därjämte i motsvarande fall utdelas
till skolbarn. Ifrågavarande tilldelning skulle handhavas av den förebyggande
mödra- och barnavårdens organ i samarbete med barnavårdsnämnderna,
dock att tilldelandet av läkemedel åt skolbarnen skulle anknytas till skolläkarorganisationen
i den mån denna bleve utbyggd. Någon begränsning med
avseende å föräldrarnas ekonomiska villkor anser kommissionen icke påkallad
Statsutskottets utlåtande Nr 141.
19
eller lämplig. Däremot förutsättes, att näringsmedel icke tilldelas barn, i vars
familj produktion eller försäljning av hithörande näringsmedel regelmässigt
förekommer. Staten avses skola ersätta kommunerna hela kostnaden för
läkemedel till skolbarn samt större delen (80 å 90 procent) av kostnaderna i
övrigt, frånsett administrationskostnaderna. I fråga örn kommuner, vilka
dels ha särskilt högt skattetryck, dels relativt många barnrika familjer, dels
slutligen visat sig kunna sköta denna verksamhet på ett fullt tillfredsställande
sätt, skulle statsbidraget kunna ökas intill hela kostnaden för läkemedlen och
skyddsfödoämnena. Kommissionen har dock ej tagit slutlig ståndpunkt till
frågan örn kostnadernas fördelning.
Den sammanlagda kostnaden uppskattar kommissionen till inemot 5
miljoner kronor.
Emot befolkningskommissionens förslag har en av ledamöterna reserverat
sig såtillvida, att han ansett, att ifrågavarande hjälpverksamhet borde begränsas
till de verkligt behövande.
Över befolkningskommissionens förslag hava yttranden avgivits av åtskilliga
myndigheter och sammanslutningar. Det övervägande antalet hava
givit förslaget sin principiella anslutning, medan andra ställt sig tveksamma
eller avvisande, i varje fall till ett omedelbart genomförande av förslaget.
I fråga örn förslagets detaljer hava därjämte ett flertal erinringar och önskemål
framställts.
En redogörelse för innehållet i yttrandena återfinnes i propositionen,
sid. 19—30.
Departementschefen har för egen del endast upptagit frågan örn skyddsläkemedlen
till prövning. Med ett genomförande av förslaget örn skyddsfödoämnen
anser han däremot böra tills vidare anstå. Härutinnan anför
departementschefen bland annat:
I likhet med det övervägande antalet hörda myndigheter och sammanslutningar
delar jag befolkningskommissionens uppfattning, att samhällets åtgärder
i näringsfrågan i första hand böra syfta till att åstadkomma en bättre livsmedelsförsörjning
för det uppväxande släktet. Mot kommissionens förslag
till organisation av utdelandet av skyddsläkemedel och skyddsfödoämnen hava
emellertid under remissbehandlingen invändningar framkommit, som gjort,
att jag icke för närvarande kan förorda förslagets realiserande annat än i begränsad
omfattning.
Yad då först beträffar kommissionens förslag örn utdelande av skyddsfödoämnen
har i åtskilliga utlåtanden framhållits, att den föreslagna organisationen
vore alltför tungrodd och svårhanterlig. Vissa förenklingar av organisationen
torde också enligt min mening vara av behovet påkallade och även
praktiskt genomförbara. I stort sett skulle emellertid ett realiserande av förslaget
skapa en tillfredsställande ordning, endast örn den förebyggande mödraoch
barnavården vore i funktion i alla delar av landet. Så är emellertid icke
fallet. Den förebyggande mödra- och barnavården befinner sig nämligen för
närvarande under utbyggnad. Enligt vad jag inhämtat, har medicinalstyrelsen
hittills godkänt planer för samtliga städer, som ej deltaga i landsting, med
undantag av Gävle, ävensom för landstingsområdena inom Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hal
-
20
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
lands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Aven om alltså flertalet städer
utanför landsting samt åtskilliga landsting redan fattat beslut örn förebyggande
mödra- och barnavård och fått sina planer godkända av medicinalstyrelsen,
torde likväl åtskilliga år förflyta, innan verksamheten kan beräknas vara i
gång i avsedd utsträckning.
På grund av nu nämnda förhållande skulle realiserandet för närvarande
av befolkningskommissionens förslag hava ganska ringa praktisk betydelse,
varför ett uppskov härmed icke torde behöva ingiva mera allvarliga betänkligheter.
Vådorna av ett uppskov förminskas av att de mest trängande behoven
av en förbättrad livsmedelsförsörjning åt havande kvinnor, ammande mödrar
och barn i spädbarnsåldern redan nu i betydande utsträckning kunna tillgodoses
genom mödrahjälpen. Mödrahjälp utgår nämligen ofta till kostförbättring,
stundom in natura. I regel torde denna kostförbättring avse att tillföra modern
och barnet en rikligare försörjning av just skyddsfödoämnen, framför allt
mjölk, smör och ost. För närvarande föranleder omkring var tredje barnsbörd
samhällets stöd åt modern i form av mödrahjälp.
Tanken att anlita ett jämsides med mödrahjälpen arbetande organ för åstadkommande
av en förbättrad näringsstandard har föranlett flera av de hörda
remissinstanserna att bestämt varna för att på detta område utbygga en dubbelorganisation,
som skulle medföra ökad splittring inom socialvården. Även
örn dessa farhågor torde vara överdrivna, bör självfallet nödig uppmärksamhet
ägnas åt att undvika de svårigheter, som ifrågavarande remissinstanser
påtalat.
För ett uppskov med realiserandet av befolkningskommissionens förslag i
vad det avser utdelandet av skyddsfödoämnen talar vidare den omständigheten,
att man därigenom skulle erhålla tillfälle att inhämta ytterligare erfarenhet
örn den förebjrggande mödra- och barnavårdens sätt att arbeta och
dess möjligheter att handhava en så omfattande verksamhet som den föreslagna
näringsmedelstilldelningen.
Av vad jag här anfört framgår, att jag icke för närvarande är beredd att
förorda ett realiserande av befolkningskommissionens förslag i vad det avser
utdelande av skyddsfödoämnen.
Departementschefen övergår härefter till frågan örn s k y d d s 1 ä kern
e d 1 e n och yttrar därvid:
Beträffande skyddsläkemedlen är läget annorlunda. Utskrivandet av läkemedelsanvisning
förutsätter i regel tillgång till kompetent undersökare. Eftersattes
detta krav, torde i åtskilliga fall risk föreligga för att onödiga, kanhända
direkt skadliga anvisningar givas. Det finnes därför starka skäl, som tala för
att läkemedelstilldelningen anordnas på sådant sätt, att den medicinska sakkunskapen
äger ett avgörande inflytande på densamma. Ätt denna verksamhet
bör uppbyggas i nära anslutning till den förebyggande mödra- och barnavården,
i stort sett på sätt som kommissionen föreslagit, förefaller därför
ändamålsenligt. Det av mig nyss anförda förhållandet, att den förebyggande
mödra- och barnavården befinner sig under utbyggnad, nödvändiggör emellertid
vissa modifikationer av befolkningskommissionens förslag.
I åtskilliga yttranden har föreslagits, att tills respektive organ inom
den förebyggande mödra- och barnavården å viss ort kommit till stånd, tjänsteläkare
å orten ifråga borde tillerkännas rätt att utfärda förekommande anvisningar.
Vissa myndigheter hava gått ett steg längre och förorda en dylik
rätt för tjänsteläkaren, även örn organ för den förebyggande mödra- och barnavården
redan finnes å orten. Gävleborgs läns barnavårdsförbund anser
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
21
för sin del, att bestämmelserna böra kompletteras i den riktningen, att, där
central eller vårdstation ej utan märkbar olägenhet kan uppsökas, jämväl praktiserande
läkare, barnmorska och distriktssköterska må medgivas rätt att utfärda
anvisningar.
För egen del har jag blivit övertygad örn önskvärdheten av en modifikation
av kommissionens förslag för att göra hjälpformen så lättillgänglig som möjligt
för behövande framförallt å landsbygden. Innan den förebyggande mödra- och
barnavården utbyggts på viss ort, bör närmast boende tjänsteläkare ävensom,
då fråga är örn behövande som är bosatt på längre avstånd från läkare, vederbörande
distriktssköterska respektive distriktsbarnmorska — givetvis i samråd
med tjänsteläkaren -— anförtros anvisningen av ifrågakommande läkemedel.
Finnes vid bestämmelsernas ikraftträdande lokalt organ för den förebyggande
mödra- och barnavården redan anordnat eller kommer sådant organ sedermera
till stånd, synes läkemedelsanvisningen böra ombesörjas av centralens eller
stationens läkare. Skulle emellertid uppsökandet av sådan läkare medföra
betydande olägenhet för den behövande, synes vad som föreslagits för det
fall mödra- och barnavårdscentral eller -station ej upprättats böra gälla. Beträffande
verksamhetens organisation, i vad den avser barn i skolåldern, bör
anställd skolläkare avgöra behovet av anvisning. Barn i skolor, där skolläkare
icke finnes, böra emellertid kunna erhålla läkemedel efter anvisning av ortens
tjänsteläkare.
Den av mig här föreslagna modifikationen, att andra än läkare, knutna till
den förebyggande mödra- och barnavården, samt skolläkare skola äga möjlighet
att utfärda anvisning, torde utan olägenhet kunna genomföras, när verksamheten
begränsas till att avse allenast skyddsläkemedel.
I övrigt anser jag mig i stort sett kunna förorda befolkningskommissionens
förslag till utdelande av läkemedel. Sålunda finner jag det lämpligt, att förutsättningen
för hjälpens utgående bör vara ett uteslutande ur medicinska synpunkter
konstaterat behov. Av min redogörelse för remissbehandlingen framgår,
att kommissionens förslag örn kostnadsfritt utlämnande av näringsmedlen
från åtskilliga håll blivit utsatt för kritik. Med den begränsning av förslaget,
som jag förordar, torde åtskilliga av invändningarna hava förlorat i vikt.
Att såsom kommissionen i ett författningsutkast föreslagit överlämna åt medicinalst3u-elsen
att meddela närmare bestämmelser angående de behov, som
böra föranleda läkemedelsanvisning, anser jag ej lämpligt. Jag vill härvid
erinra örn att enligt vissa uttalanden i samband med remissbehandlingen svårigheter
ofta äro för handen, då det gäller att konstatera nämnda behov. En
bestämmelse härom skulle därför antingen erhålla ett alltför vagt innehåll eller
i motsatt fall komma att utesluta ömmande gränsfall.
Såsom kommissionen framhållit, synes medicinalstyrelsen däremot lämpligen
böra utfärda närmare bestämmelser angående de läkemedel, som i regel
böra ordineras. Jag förutsätter därvid, att styrelsen vid urvalet av läkemedel
tager nödig hänsyn till att billiga läkemedel utväljas utan att därmed läkemedlens
kvalitet äventyras.
Förslagets begränsning till att omfatta allenast skyddsläkemedel synes
medföra, att vägande invändningar ej kunna resas mot att kostnaderna
för dessa helt bestridas av statsmedel. Att såsom kommissionen föreslagit
låta kommunerna betala en viss mindre del av kostnaden torde för övrigt
knappast böra komma ifråga, då kommunerna icke äga möjlighet att påverka
besluten örn utdelande av läkemedel. Den föreslagna begränsningen av verksamheten
synes vidare möjliggöra en viss förenkling av organisationen. Såvitt
jag kunnat finna, böra — såsom även i ett av yttrandena framhållits — läkemedlen
av den behövande rekvireras direkt från apotek mot företeende av
22
Statsutskottets utlåtande Nr 141.
Utskottet.
anvisningen samt ersättning till apotekaren utgå i analogi med motsvarande
förfaringssätt vid ersättning för läkemedel vid åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar. Ofta torde vid mödra- och barnavårdscentral eller
-station ett mindre förråd av skyddsläkemedel kunna anskaffas, avsett för
direkt utdelning till mödrar eller barn, som uppsökt centralen eller stationen
för konsultation. En lösning efter dessa linjer gör barnavårdsnämndens direkta
medverkan obehövlig. Däremot anser jag erforderligt, att utfärdaren av anvisning
ofördröjligen giver nämnden meddelande härom.
Vid beräkningen av de utgifter, som skyddsläkemedlens anskaffande årligen
framdeles kommer att draga, har befolkningskommissionen approximativt
uppskattat antalet barnsbörder, där hjälp borde ifrågakomma, till 40,000
för år. Härvid har den genomsnittliga kostnaden för läkemedel åt mödrarna
knappast ansetts böra överstiga 5 kronor. För spädbarnens del har kommissionen
räknat med samma belopp eller 5 kronor. Härigenom skulle uppstå en
årlig kostnad av omkring (200,000 + 200,000) 400,000 kronor. För övriga
nu ifrågakommande barn uppskattar kommissionen utgifterna till samma
belopp. Vid en i full utsträckning bedriven verksamhet skulle sålunda sammanlagda
årskostnaderna för läkemedlens anskaffande kunna beräknas uppgå
till i runt tal (400,000 + 400,000) 800,000 kronor. Även örn dessa kalkyler såsom
kommissionen framhållit grunda sig på mycket svårbedömbara faktorer, torde
man kunna utgå från att de slutliga kostnaderna skola visa sig icke
överstiga en miljon kronor årligen, detta även med hänsyn tagen till de
ändringar i förhållande till kommissionens förslag, som jag nu förordat. Med
hänsyn till tidigare anförda omständigheter synes man emellertid kunna räkna
med att under de första åren det erforderliga beloppet skall visa sig vara betydligt
mindre. Verksamheten synes kunna utan hinder taga sin början redan
med ingången av nästa budgetår. För sagda budgetår beräknar jag ett medelsbehov
av 150,000 kronor. Anslaget synes för närvarande böra givas förslagsanslags
natur. Någon anledning att i utbyggnadsstadiet av kostnadsskäl införa
särskilda bestämmelser, syftande att begränsa verksamhetens omfattning,
torde icke föreligga. Frågan örn en dylik reglering torde få upptagas till övervägande
sedan någon tids erfarenhet vunnits.
Utskottet ansluter sig till befolkningskommissionens uppfattning, att
samhällets åtgärder i näringsfrågan i första hand böra syfta till en bättre
livsmedelsförsörjning för det uppväxande släktet. I likhet med departementschefen
finner utskottet emellertid vägande skäl tala emot ett omedelbart
genomförande av kommissionens förslag, i vad detta avser tillhandahållande
av skyddsfödoämnen vid sidan av den verksamhet, som för närvarande utövas
av mödrahjälpsnämnderna.
Hinder synas däremot icke möta för att redan nu åtgärder vidtagas i syfte
att underlätta tillgång till skyddsläkemedel för kvinnor och barn, vilka därav
äro i behov. De av departementschefen härutinnan förordade grunderna
synas utskottet ock i stort sett väl avvägda. Utskottet kan därför i princip
biträda Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Såsom i motionen I: 237 framhållits, hade det givetvis varit önskvärt, att
mera preciserade bestämmelser än vad i statsrådsprotokollet angivits kunnat
föreläggas riksdagen rörande grunderna för skyddsläkemedlens utdelande
och det förfarande, som därvid skall komma till användning. Utskottet inser
emellertid de svårigheter, som härutinnan möta, och finner i likhet med
Statsutskottets utlåtande Nr 141.
23
departementschefen vanskligt att, innan någon tids erfarenhet vunnits, binda
ifrågavarande läkemedelstilldelning genom alltför detaljerade föreskrifter, vilka
lätt skulle kunna äventyra reformens praktiska värde. Utskottet utgår dock från
att blivande bestämmelser i ämnet så utformas, att anvisning av läkemedel
genom distriktssköterska eller distriktsbarnmorska sker under betryggande
medverkan och kontroll av vederbörande tjänsteläkare samt att i övrigt missbruk
av läkemedel i möjligaste mån förebygges.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I:o) att riksdagen må
a) godkänna de grunder för tillhandahållande av skyddsläkemedel
åt vissa kvinnor och barn, som förordats i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 februari 1939, att tillämpas
från och med den 1 juli 1939;
b) till Skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn för budgetåret
1939/40 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 150,000 kronor;
II:o) att motionen I: 237, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan anfört, icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Närvarande: se under utlåtande nr 140.
Reservationer
av herrar Magnusson i Skövde och Persson i Falla.