Statsutskottets utlåtande Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 27 januari 1939 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis framställningar under
rubriken Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar
gemensamma frågor beträffande ändring av tilllämpningsområdet
för olika anslagstyper.
(4:e avd.)
I statsverkspropositionen för budgetåret 1939/40 under rubriken Utgifter
å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor, hava under punkt
2 berörts vissa frågor örn ändring av tillämplighetsområdet för olika anslagstyper,
vilka frågor äro gemensamma för driftbudgeten i dess helhet (jämför
statsrådsprotokollet över finansärenden den 4 januari 1939, bilaga till statsverkspropositionen
sid. 8—12).
Inledningsvis har chefen för finansdepartementet erinrat örn riksstatens
uppgift att utgöra en hushållningsplan för ett visst budgetår, varav följer, att
de å staten upptagna anslagen böra såvitt möjligt motsvara de utgifter som
väntas under året. Denna princip genombrytes i viss utsträckning för den
svenska budgetens del genom införandet av reservationsanslag, alltså anslag
vilka i motsats till övriga anslagstyper —• obetecknade anslag och förslagsanslag
—- normalt stå till förfogande även budgetåren närmast efter det då
anslaget uppförts å riksstaten.
Vidare har departementschefen anfört, att den för det svenska budgetsystemet
typiska anslagsformen reservationsanslag erbjuder obestridliga fördelar
dels vid finansieringen av större engångsutgifter fördelade över ett flertal år,
under förutsättning att hela kostnadssumman lämpligen kan täckas genom
en enda anslagsanvisning, dels vid engångsanvisningar av medel till bidrag
och dylikt, när tidpunkten för utbetalningen framstår såsom oviss, dels slutligen
vid fortlöpande medelsanvisning till materielanskaffning m. m., när
skäl föreligga att lämna en viss frihet vid utgifternas tidsfördelning. I övrigt
skulle obetecknade anslag respektive förslagsanslag i regel med lika fullt
fog kunna ifrågakomma. Reservationsanslag ha emellertid i svensk budgetpraxis
vunnit en mycket vidare användning än den som ur här angivna synpunkter
framstår såsom motiverad. Då därtill en tendens till fortgående ökning
av utestående reservationer framträtt, har under det nu avslutade budgetarbetet
ansetts motiverat att taga tillämpningsområdet för de olika anslagsformerna
under omprövning i syfte att vinna en bättre anpassning av anslagen
efter de faktiska utgifterna.
Billana till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 14.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
Vid en granskning av de nuvarande reservationsanslagen har det i åtskilliga
fall ansetts möjligt och lämpligt att övergå till obetecknade anslag. En
viss ledning har därvid utvecklingen av utbetalningarna från anslagen givit.
En förändring i angiven riktning har sålunda ansetts motiverad, örn de hittillsvarade
reservationsanslagen brukat lyftas till hela eller nästan hela sitt
belopp under den ifrågavarande statsregleringsperioden. De föreslagna omläggningarna
ha med denna utgångspunkt fått prövas från fall till fall. I
stort sett har dock en viss enhetlighet kunnat upprätthållas inom såväl som
mellan de olika huvudtitlarna.
Beträffande den omfattning i vilken en omläggning till obetecknade anslag
förordats må här nämnas följande. Stipendie- och resestipendieanslagen hava
i viss utsträckning kunnat förändras till obetecknade anslag, så även anslag
till kurser samt till understöd och bidrag åt föreningar eller enskilda för
diverse olika ändamål. Anslag till bokbindning och dylikt hava upptagits
såsom obetecknade anslag. Stundom anvisas avlönings- eller arvodesmedel å
reservationsanslag. I dessa fall föreslås i regel omläggning till obetecknade
anslag. Anslag till underhåll och ökande av samlingar ha däremot fått bibehålla
sin karaktär av reservationsanslag; likaså de anslag som rubriceras
materiel. Omläggningen har avsett ett sjuttiotal anslag, huvudsakligen å
åttonde och nionde huvudtitlarna.
Departementschefen har ansett det icke vara osannolikt, att en förändring
av reservationsanslag till obetecknade anslag kunde från tidigare angivna utgångspunkter
genomföras i större utsträckning; vid den verkställda översynen
har exempelvis övervägts att omvandla reservationsanslagen för bokinköp
till obetecknade anslag. I vissa fall har emellertid en närmare undersökning
rörande möjligheten att omvandla reservationsanslag till obetecknade
anslag icke nu kunnat slutföras men av vederbörande anslagsdisponerande
myndighet ställts i utsikt till ett kommande budgetår. I andra fall har erfarenheten
av de förordade omläggningarna synts lämpligen böra avvaktas
innan dessa fullföljas. Försiktighet har ansetts motiverad av bland annat
följande skäl.
Departementschefen har anfört bland annat följande.
»Omläggningen av vissa reservationsanslag till obetecknade anslag bygger
i det stora hela på det antagandet, att de nya obetecknade anslagen uttagas
under det budgetår för vilket de anvisats. Vinsten av en förändring av ett
reservationsanslag till obetecknat anslag skulle givetvis vara ringa, om därav
skulle följa, att en disponerad men under riksstatsåret icke utbetalad del av
anslaget redovisades längre tid såsom utgiftsrest i stället för såsom reservation
i budgetredovisningen. Emellertid föreligger i synnerhet vid själva övergången
en viss risk för redovisningssvårigheter i anledning av ojämnheter
i anslagsbelastningen. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att besluta örn
de bokföringsåtgärder som av sådan anledning må visa sig påkallade. Innan
den nu förordade omläggningen genomföres i vidare utsträckning,
böra emellertid meddelas regler för användningen av kontot för utgiftsrester.
»
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
3
I samband med sistberörda fråga borde enligt departementschefen jämväl
övervägas att vid disposition av ett obetecknat anslag eller reservationsanslag
föreskriva viss tid inom vilken tillerkänt belopp skall vara lyftat.
Med hänsyn till de synpunkter som legat till grund för den föreslagna förändringen
av vissa reservationsanslag till obetecknade anslag har vid övergången
befintlig reservation ansetts böra tillgodoräknas vid bestämmande av
det nya anslaget. Departementschefen har hemställt, att av omläggningen
påkallade särskilda dispositionsbestämmelser m. m. skulle få meddelas av
Kungl. Maj:t.
En annan linje för avskaffande av reservationsanslag, som jämväl prövats,
har anknutit till den anordning som redan vunnit tillämpning bland annat
beträffande bidrag till torrläggningsföretag. Riksdagen medgiver här
årligen, att under det kammande budgetåret må beviljas bidrag från statens
avdikningsanslag å tillhopa högst visst belopp, samt anvisar för varje budgetår
statens avdikningsanslag såsom förslagsanslag. Denna ordning syntes
departementschefen hava innefattat bestämda fördelar gentemot den förut
tillämpade, då avdikningsanslaget var uppfört såsom ett reservationsanslag.
Därest reservationsanslag omvandlas till förslagsanslag av angiven typ,
har särskild vikt ansetts böra tillmätas bestämmandet av ifrågakommande
verksamhets omfattning, enär en utvidgning kommer att för efterföljande
budgetår, då utfästelserna om utgifterna skola infrias, nödvändiggöra uppförandet
på riksstaten av i motsvarande grad förhöjda anslagsbelopp.
En omläggning av ifrågavarande slag har närmast synts böra komma
i fråga beträffande vissa reservationsanslag under nionde huvudtiteln. Vid
den granskning, som under budgetarbetet medhunnits, har man emellertid
stannat vid att föreslå, att för närvarande ytterligare endast två reservationsanslag,
nämligen anslagen till byggande av nybyggesvägar och statens
skogsutdikningsanslag, omvandlas till förslagsanslag, maximerade genom att
riksdagen bestämmer de belopp till vilka bidrag från anslagen må utlämnas
under budgetåret.
Ur statsfinansiell synpunkt har en övergång till förslagsanslag vid anvisandet
av årskvoter av beslutade större engångsutgifter ansetts otvivelaktigt
utgöra en betydelsefullare modifikation av nuvarande anslagsteknik än de
ovan angivna förändringarna. Det är i dessa fall som det nu tillämpade förfaringssättet
medför den starkaste spänningen mellan anslagsanvisningarna
och de på olika budgetår faktiskt belöpande utbetalningarna. En omläggning
i angiven riktning har departementschefen emellertid ansett böra genomföras
först efter en närmare utredning i samarbete med i ämnet sakkunniga
myndigheter, till vilken tillfälle under höstens budgetarbete ej erbjudit
sig.
I ett fall utan principiell räckvidd har det dock ansetts möjligt och lämpligt
alt i riksstatsförslaget frångå äldre praxis vid anvisandet av årskvoter
av engångsutgifter. Såsom närmare utvecklats av chefen för försvarsde
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
Utskottet.
partementet, Ilar behov ansetts föreligga av viss ytterligare materielanskaffning
av engångsnatur för försvarsväsendet till ett sammanlagt belopp av 20
miljoner kronor. Denna materiel borde beställas inom en nära framtid, men
sannolikt komma leveranserna att fördela sig över de närmaste två budgetåren.
Då möjlighet likväl ansetts föreligga, att mer än halva kostnaden för
ifrågavarande materielanskaffning kan falla på det första året, måste ett
reservationsanslag för ändamålet beräknas med hänsyn därtill och alltså
eventuellt upptagas till ett belopp som omedelbart bereder full täckning för
hela den föreslagna beställningen. Ett förslagsanslag åter borde lämpligen
upptagas med blott halva den beräknade totalkostnaden; full täckning erhålles
då genom att ett andra förslagsanslag av samma storlek anvisas under det
senare av de båda berörda budgetåren. Till undvikande av onödig anhopning
av reserverade medel har det erforderliga anslaget i förevarande fall ansetts
böra äskas enligt sistnämnda alternativ.
Såsom departementschefen framhållit är riksstatens uppgift att utgöra en
hushållningsplan för visst budgetår, och böra i följd härav de i staten upptagna
anslagen i möjligaste mån motsvara under året väntade utgifter. Denna
princip kan dock icke för den svenska budgetens del i full utsträckning
genomföras, enär reservationsanslagen normalt stå till förfogande även budgetåren
närmast efter det, då anslaget uppförts å riksstaten. Reservationsanslagens
användningsområde är i den svenska riksstaten relativt vidsträckt
och anslagsformen torde vara lämplig, när det är fråga örn särskilda arter
av anslag eller vid anvisande av medel i anslutning till engångsbeslut. Däremot
synes denna anslagsform ej fullt tillfredsställande i åtskilliga hänseenden,
då det gäller fortlöpande verksamhet och under en följd av år
anslag för detta ändamål ställas till förfogande. I vissa fall lära emellertid,
särskilt då det gäller anslag till materielanskaffning under begränsad tidrymd,
de obetecknade anslagen kunna ersätta reservationsanslagen, medan
åter vid anvisandet av andra engångsutgifter, exempelvis där verksamheten
till sin totalkostnad och art i förväg bestämts och då en utvidgning eljest
måste nödvändiggöra uppförande å riksstaten av förhöjda anslagsbelopp,
reservationsanslagen möjligen kunna ersättas med förslagsanslag. Departementschefen
har meddelat, att vissa omläggningar enligt nyss angivna utgångspunkter
föreslagits samt att ytterligare sådana förändringar komma
att föreslås, ehuru utredningen på området ännu icke hunnit avslutas.
Av vikt har även ansetts vara, att onödig anhopning av reserverade medel,
något som nu i åtskilliga fall äger rum, för framtiden i möjligaste mån undvikes.
Utskottet har vid behandlingen av ifrågavarande spörsmål icke kunnat
undgå att känna en viss tveksamhet, huru de föreslagna reformerna på
olika områden — närmast beträffande vidgad användning av förslagsanslag
— komma att i praktiken verka. Självfallet måste det bliva lättare att pröva
dessa frågor i samband med behandlingen av de särskilda anslag, där en
omläggning föreslagits eller kommer att föreslås. Vid en eventuell omlägg
-
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
5
ning av ett reservationsanslag till förslagsanslag är det emellertid av vikt
att anslagsberäkningen från myndigheternas sida sker med största noggrannhet
så att anslaget så nära som möjligt ansluter sig till det verkliga
behovet. I sak synas vissa skäl tala för de av departementschefen framförda
synpunkterna, och otvivelaktigt är att såsom budgettekniken numera
utvecklat sig en större smidighet kan vinnas genom en tillämpning
av nämnda synpunkter beträffande användningen av olika anslagstyper.
Utskottet är av den uppfattningen, att det med hänsyn till riksdagens ställning
såsom anslagsbeviljande myndighet är önskvärt, att, framför allt då
det gäller engångsutgifter av betydande storlek, särskild uppmärksamhet
ägnas fördelningen i avseende å ändamål och belopp av den beräknade engångskostnaden
på de år, under vilka den avses att utgå. Av skilda orsaker
har så emellertid under senare år icke alltid kommit att bliva fallet. Utan
att vilja närmare ingå på anledningarna härtill finner sig utskottet dock
böra framhålla, att svårigheter i vissa fall möta att någorlunda exakt i
förväg verkställa en dylik fördelning och att vid sådant förhållande departementschefens
förslag, då det gäller vissa i förväg närmare angivna
engångskostnader enligt viss plan, kan medföra fördelar i praktiskt hänseende.
Dock vill utskottet hava uttalat, att stor försiktighet härvid bör iakttagas
och att riksdagen självfallet kommer att alltjämt vid beviljande av
anslag vidtaga de jämkningar, vartill den kan finna anledning med hänsyn
till omständigheterna i det särskilda fallet.
I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj.t tillkännagiva
här ovan angivna uppfattning beträffande ifrågasatt
ändring av tillämpningsområdet för olika anslagstyper.
Stockholm den 27 januari 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren.'' herrar Oscar Olsson, Asplund, Pauli, Ström i Lidköping,
Andrén, Nilsson i Fredriksfält, Larsson i Varberg, Bäcklund, von Heland, Nisser, Bergman
och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,
Svensson i Grönvik, Eriksson i Stockholm, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna,
Närlinge, Ward, Lindberg i Umeå och Bergvall.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 14.
2