Statsutskottets utlåtande Nr 131.

5

Nr 131.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående inrättande av
en statlig yrkesskola för elektriska installatörer.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herrar L. Franzon och G. Strömberg (I: 150) och den andra inom andra
kammaren av herrar T. Henriksson och R. Lundqvist (11:285), har hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn verkställande
av utredning angående inrättandet av en statens elektriska installatörsskola
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen må
föranleda.

Till stöd för nämnda yrkande har anförts i huvudsak följande:

Viss behörighet såsom installatör vid elektriska starkströmsanläggningar
kan enligt gällande s. k. installatörsförordning (SFS 755/19) meddelas åt
den, som har en viss praktisk utbildning inom området för elektrisk installationsverksamhet
samt därjämte antingen erhållit godkänt avgångsbetyg
från eller godkänt betyg över däremot svarande kunskapsprov vid statsunderstödd
yrkeskurs för elektriska installatörer eller ock har avlagt examensprov
i enlighet med härför av kommerskollegium fastställda bestämmelser.
Ny författning i ämnet är emellertid att förvänta, sedan förslag till
ny behörighetsförordning utarbetats av de sakkunniga för elektriska kontrollväsendet
(statens offentliga utredningar 1935:53). Även i detta förslag
föreslås, att avgångsbetyg från en yrkeskurs för elektriska installatörer skall,
jämte viss praktisk utbildning, utgöra villkor för erhållande av viss behörighet
såsom elektrisk installatör.

För den högre tekniska undervisningen i elektroteknik och för den elektrotekniska
undervisningen å mellanstadiet har staten inrättat ett flertal tekniska
läroanstalter av skilda slag, väl ägnade att meddela en högre teoretisk
installatörsutbildning.

Den lägre tekniska undervisningen inom det elektriska området ombesörjes
emellertid uteslutande av kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning,
belägna i några av vårt lands större städer. Kurserna äro av
tvenne slag, nämligen den mindre kursen med minst 220 timmars undervisningstid
och den större med något över G00 timmars undervisningstid.
Utrustningen av dessa skolor är emellertid understundom rätt otillfredsställande,
svårigheter att få lämpliga lärare äro betydande och undervisningen
lider brist på enhetlighet. Skolorna äro ej heller i allmänhet tillgängliga
för andra än sådana personer, som äro bosatta inom den kommun, där

6

Statsutskottets utlåtande Nr 131.

tskottet.

skolan är belägen. Få nu undantagsvis sådana personer, som äro bosatta
utanför en dylik skolas rekryteringsområde, tillåtelse alt deltaga i undervisningen
vid skolan, mäste givetvis en betydande skolavgift erläggas, för
att kommunens självkostnader skola bliva täckta.

Vidare kan en kommun, som kanhända under en följd av år anordnat
dylika yrkeskurser för elektriska installatörer, helt plötsligt upphöra därmed.
En iögonenfallande brist i den nuvarande organisationen är det av de sakkunniga
för elektriska konlrollväsendet påtalade förhållandet att, oaktat
staten uppställer obligatoriska krav i fråga örn teoretisk utbildning för installatörer,
behovet av lämpligt anordnade och belägna undervisningsanstalter
ännu icke har blivit tillgodosett. Sålunda avhålles för närvarande
endast på ett ställe i vårt land, nämligen vid Hässleholms stads tekniska
skola, regelbundet återkommande yrkeskurser med dagundervisning för
elektriska installatörer om minst 600 timmars undervisningstid, d. v. s. den
minimiutbildning, som erfordras för en stor del av installatörerna, och vilka
kurser äro tillgängliga för personer bosatta även utanför Hässleholms stad.

De nuvarande förhållandena innebära otvivelaktigt stora svårigheter för
på landsbygden bosatta personer, vilka vilja utbilda sig till elektriska installatörer.
Förhållandena äro även allt annat än tillfredsställande för sådana
personer, vilka genom enskild undervisning, exempelvis per korrespondens,
förskaffat sig viss elektroteknisk utbildning och sedan hava behov av att
ytterligare utvidga denna genom praktiska laborationer, konstruktionsövningar
och dylikt, för att såsom privatister vid en yrkeskurs för elektriska
installatörer avlägga installatörsexamen.

Undertecknade hava därför kommit till den bestämda uppfattningen, att
det är statens oavvisliga skyldighet att ingripa stödjande och reglerande
på detta yrkesutbildningsområde, genom inrättandet av en statens elektrotekniska
installatörsskola, som samtidigt bör vara en normalskola på området,
där lärare för den elektrotekniska installatörsundervisningen skulle
kunna utbildas, och dit elever från enskild undervisning kunde hänvisas att
avlägga vederbörliga teoretiska-praktiska examensprov.

I det betänkande angående behörighet att utföra elektriskt installationsarbete
m. m. (statens offentliga utredningar 1935: 53), vilket den 23 oktober
1935 avgivits av sakkunniga för elektriska kontrollväsendet, har framlagts
förslag till ny behörighetsförordning för installatörer. Detta förslag, som
bland annat innehåller väsentliga ändringar i fråga om kompetenskraven
för rätt att utöva installatörsyrket, har av de sakkunniga ansetts påkalla en
omläggning av installatörsundervisningen. Förslag härutinnan har av de
sakkunniga framlagts. Enligt vad utskottet inhämtat äro de sakkunnigas
ifrågavarande förslag för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Nämnda förslag till ny behörighetsförordning avser såsom nyss nämnts
bland annat väsentliga ändringar i fråga örn kompetenskraven för rätt att
utöva installatörsyrket. Innan denna fråga vunnit sin lösning, lärer frågan om
utvidgning och omläggning av installatörsundervisningen icke kunna upptagas
till avgörande. Vid sådant förhållande finner sig utskottet icke kunna tillstyrka,
att riksdagen, på sätt motionärerna yrkat, skulle i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla om utredning angående inrättande av en statlig installatörsskola.

Statsutskottets utlåtande Nr 131.

7

Utskottet vill jämväl i detta sammanhang uttala sina tvivelsmål om, huruvida
den av motionärerna skisserade statliga installatörsundervisningen kan
anses ändamålsenlig. Det förefaller nämligen utskottet föga troligt, att inrättande
av en statlig skola av ifrågavarande slag skulle nämnvärt underlätta
möjligheterna för landsbygdens ungdom att utbilda sig i installatörsyrket.
Detta syfte synes utskottet fastmera kunna i ökad utsträckning tillgodoses
genom utvidgning av de vid kommunala och enskilda anstalter för
yrkesundervisning nu anordnade yrkeskurserna för utbildning av elektriska
installatörer. Utskottet ställer sig likaledes tveksamt till den av motionärerna
framförda tanken att kombinera en statlig installatörsskola med ett slags
högskola för utbildning av lärare för installatörsundervisningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionerna I: 150 och II: 285 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

I

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i
Malmö, Asplund, Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Bergström, Gustafsson
i Benestad, Ström i Lidköping, Andrén, Bäcklund och Andersson i Risö; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson
i Grönvik, Eriksson i Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Andersson i Prästbol,
Olsson i Staxäng, Bergström, Mårtensson och Hansson i Rubbestad.