12

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Nr 128.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till förvärv av Skåne—Smålands järnväg.

(4:e avd.)

1 en den 3 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 183, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, framlagt förslag
angående förvärv för statens räkning av Skåne—Smålands järnväg.

Departementschefen har beträffande skälen för ett statsförvärv av ifrågavarande
järnväg — som äges av Skåne—Smålands jämvägsaktiebolag samt
omfattar den 14 mil långa normalspåriga banlinjen mellan Kärreberga och
Värnamo — anfört bland annat följande:

Skåne—Smålands järnväg äger trots den icke obetydliga tillbakagång i
trafiken, som under senare tider ägt rum, en relativt stor betydelse såsom
trafikled. Ehuru järnvägens ekonomiska ställning är svag, har emellertid
varken nedläggning eller nedrustning av densamma allvarligt ifrågasatts.
Särskilt för Hälsingborgs stad har järnvägen sin stora betydelse, vilket
tagit sig uttryck i att staden såsom huvudsaklig aktieägare i Skåne—Smålands
järnvägsaktiebolag för järnvägens bibehållande gjort mycket betydande
ekonomiska insatser, vilka vid järnvägens nu ifrågasatta försäljning torde
komma att till stor del gå förlorade.

Det nu föreliggande avtalet angående försäljning till staten av Skåne—
Smålands järnväg torde kunna anses utgöra ett led i de nästlidet år påbörjade
åtgärderna för ett enhetliggörande av vissa delar av det skånska järnvägsnätet.
Ifrågavarande järnväg hör nämligen såväl i trafik- som i driftshänseende
naturligt ihop med i första hand Hälsingborg—Hässleholms järnvägar,
vilka numera genom statens aktieköp nästlidet år i realiteten ära
statsägda. En samförvaltning av Skåne—Smålands järnväg med förenämnda
järnvägar är därför ägnad att medföra väsentliga tekniska och ekonomiska
fördelar. Någon tvekan om att Skåne—Smålands järnväg tillhör den kategori
järnvägar, som vid ett enhetliggörande av järnvägsväsendet i vårt land
bör anknytas till statsbanenätet, torde knappast föreligga. Den fråga, till
vilken statsmakterna i förevarande sammanhang synas böra taga ställning,
begränsar sig därför närmast till de villkor, på vilka övertagandet av järnvägen
bör äga rum.

I motsats till vad som var fallet beträffande de järnvägsföretag, vilka staten
nästlidet år förvärvade genom inköp av så gott som samtliga aktier i
respektive järnvägsbolag, innebär nu föreliggande förslag, att staten skall
av Skåne—Smålands järnvägsaktiebolag direkt inköpa bolagets järnväg.
Detta tillvägagångssätt har i förevarande fall befunnits vara det ur formell

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

13

synpunkt lämpligaste. Köpeskillingen för järnvägen skall utgöra i runt tal
878,000 kronor, vilken summa skall erläggas dels med ett kontant belopp av
omkring 508,000 kronor, dels genom övertagande av vissa bolaget åvilande
skulder, dels ock genom att bolaget befrias från skyldighet att till statens
järnvägar inbetala resterande skuld, omkring 19,500 kronor, för andel i kostnaderna
för förändring av spårsystemet i Markaryd. Beräkningen av de
ytterligare insatser, som måste göras från statens sida för att bringa järnvägens
anläggningar och materiel i ett tillfredsställande skick slutar å alternativa
belopp, därav det ena avser det minimum, som ansetts oundgängligen
nödvändigt för järnvägens fortsatta drift, och det andra vad som skulle krävas
för att taga igen eftersatt förnyelse och bringa anläggningarna i nivå med
nutidens krav. Det förstnämnda beloppet uppgår till 605,000 kronor och det
sistnämnda till 1,135,000 kronor. Med utgångspunkt från ett driftöverskott
av 94,000 kronor, motsvarande efter avsättning till förnyelsefonden järnvägsrörelsens
överskott i medeltal under åren 1931-—1938, skulle alltså räntan
å statens kapitalinsats, däri inräknad kostnaden för järnvägens iståndsättning,
uppgå till 6.3 respektive 4.7 procent, beroende på i vilken omfattning
banan iståndsättes. Departementschefen framhåller emellertid, att den framtida
förräntningen torde komma att bliva sämre än vad dessa siffror giva
vid handen, samt fortsätter:

Hänsyn måste nämligen tagas till, bland annat, ait biltrafikens alltjämt
fortgående expansion torde komma att ofördelaktigt påverka inkomstsidan
samt att underhållet av materielen, vilken är i starkt behov av såväl förnyelse
som utökning, samt avsättningen till förnyelsefonden torde medföra
ökade kostnader. Härtill kommer, att vid ett införlivande av järnvägen i
statsbanenätet, vilket emellertid lörutsättes skola lills vidare anstå, en tilllämpning
av statsbanetaxan skulle medföra en inkomstminskning, varjämte
icke obetydligt ökade personalutgifter skulle tillkomma. Å andra sidan har
erfarenheten givit vid handen, att vissa på driftsresultatet inverkande faktorer
vid övertagande av en järnväg från statens sida vanligen utfalla gynnsammare
än vad på förhand vågat antagas. Detta gäller sålunda bland annat
trafikomfattningen, vilken kan förväntas öka, varjämte rationaliseringsåtgärder
i driften torde komma att minska vissa driftsutgifter.

Även om förräntningen av statens kapitalinsats på grund av nu angivna
förhållanden icke kan anses helt säkerställd, är emellertid att märka, att
järnvägen icke är någon underskottsbana och att tekniskt sett järnvägen på
grund av sin höga byggnadsstandard äger ett betydande värde. Den nu
ifrågavarande affärsuppgörelsen synes icke heller böra betraktas såsom en
självständig affärsuppgörelse utan torde böra ses i sammanhang med de åtgärder
för ett enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet, vilka jag förut
i dag förordat.

Enligt föreliggande förslag skulle anslag nu anvisas även till vissa förnyelse-
och moderniseringsarbeten vid järnvägen. Detta anslag, som avser
de mest angelägna arbetena av nu ifrågavarande slag, har ansetts kunna begränsas
till 130,000 kronor.

Slutligen begäres medgivande att på villkor, som fastställas av Kungl.
Maj:t, få försälja vissa i järnvägsfastigheten ingående markområden, vilka,
såvitt är känt, ej behövas för något statligt ändamål. Härvid inflytande förBihang
till riksdagens protokoll 1939. G sami. Nr 124 12S. 3

14 Statsutskottets utlåtande Nr 128.

säljningsmedel föreslås skola tillföras statens järnvägars fond för markförvärv.

Utskottet. Skåne—Smålands järnväg, som omfattar den 14 mil långa normalspåriga

bansträckan Värnamo—kärreberga, har vid Kärreberga genom de redan
statsförvärvade Hälsingborg—Hässleholms järnvägar direkt anslutning till
Hälsingborg, som betraktas som banans naturliga slutpunkt. I förhållande
till de gjorda lokala uppoffringarna — redovisade byggnadskostnader uppgå
till 8,900,000 kronor — kan ej det angivna salupriset, 880,000 kronor, betraktas
annat än som måttligt. Inräknas de förstärknings- och förbättringsarbeten,
som anläggningen tarvar, måste dock möjligheterna att förränta det
av staten nedlagda kapitalet anses som ovissa.

Rent statsfinansiellt sett ställer sig alltså förvärvet ej så gynnsamt. Med
hänsyn till de tekniska och driftekonomiska fördelar som en samförvaltning
med angränsande statsägda banor påvisats medföra, vill utskottet emellertid
tillstyrka, att här förevarande mellan järnvägsstyrelsen och banans nuvarande
ägare preliminärt ingångna köpeavtal nu av riksdagen godkännes.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna vid statsrådsprotokollet
den 3 mars 1939 fogat avtal om förvärv av Skåne—Smålands
järnväg;

b) såsom kapitalinvestering i statens affärsverksfonder under
rubrik Statens järnvägar för budgetåret 1939/40 anvisa

1) till förvärv av Skåne—Smålands järnväg ett reservationsanslag
av 880,000 kronor;

2) till förstärkningsarbeten å Skåne—Smålands järnväg
ett reservationsanslag av 130,000 kronor;

c) medgiva, att de i den såsom bilaga till statsrådsprotokollet
fogade förteckningen avsedda, i förevarande förvärv
ingående markområdena må försäljas under villkor, som av
Kungl. Majit fastställas;

d) besluta, att inflytande försäljningsmedel skola tillföras
statens järnvägars fond för markförvärv.

Stockholm den 18 april 1939.

På statsutskottets vägnar;

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 127.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

391579