Statsutskottets utlåtande Nr 118.

1

Nr 118.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
till den svenska exportnäringens främjande.

(lia avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret
1939/40 har Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden, föreslagit riksdagen
(punkt 64) att i avbidan på särskild proposition i ämnet till befrämjande
av exporthandeln på avlägsna marknader för nämnda budgetår beräkna
ett reservationsanslag av 170,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i proposition nr 117, under åberopande av vid
propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för
den 17 februari 1939, föreslagit riksdagen att

dels för budgetåret 1939/40 under tionde huvudtiteln anvisa

1) till Orienterande marknadsundersökningar ett reservationsanslag av
100,000 kronor;

2) till Exportstipendier och handelsstudiestipendier ett reservationsanslag
av 55,000 kronor;

3) såsom Bidrag till upprätthållande av svensk-internationella pressbyråns
verksamhet ett anslag av 15,000 kronor;

dels ock medgiva, att svenska staten må, i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet över handelsärenden folden
17 februari 1939 angivna riktlinjer, under tiden till och med utgången
av budgetåret 1941/42 till belopp av högst 60 miljoner kronor — däri inberäknade
de belopp, vartill garantier beviljats eller må komma att före utgången
av nu löpande budgetår beviljas — iklädas betalningsansvar för till
utlandet levererade inhemska alster av industri, jordbruk och fiske.

Departementschefen har inledningsvis framhållit, att frågan örn anvisande
av fortsatt anslag till befrämjande av exporthandeln på avlägsna marknader
under nästa budgetår äger samband med vissa förslag, som framlagts av
inom handelsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni
1938 tillkallade sakkunniga för utredning angående vissa åtgärder till den
.svenska exportnäringens främjande — 1938 års exportutredning — i belänkande
den 24 november 1938.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 0 sami. Nr 118.

1

g

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

De sakkunniga hava framlagt förslag angående anordnande av orienterande
marknadsundersökningar på mindre bearbetade avsättningsområden utomlands.
Vidare hava de sakkunniga förordat ett återupplivande av handelsstudiestipendicrna.
Frågan örn samarbete inom näringslivet till exportens
främjande har blivit föremål för de sakkunnigas behandling. Därjämte
hava föreslagits vissa åtgärder av mera allmänt exportfrämjande karaktär,
varutinnan särskilt må nämnas en omläggning i viss mån av grunderna för
exportkreditgarantisystemet. Vidare hava de sakkunniga berört en del spörsmål
huvudsakligen avseende det kommersiella informations- och propagandaväsendet
och därvid särskilt behandlat frågan örn svensk-internationella
pressbyråns fortsatta verksamhet. De sakkunniga hava även framställt vissa
förslag rörande en utvidgning av utrikesförvaltningen i syfte att uppnå ett
effektivare tillgodoseende av den svenska utrikeshandelns intressen. Beträffande
sistnämnda förslag har innevarande års itksdag redan fattat beslut.

Här nedan lämnas en kortfattad redogörelse över de sakkunnigas ifrågavarande
förslag samt departementschefens i samband därmed gjorda uttalanden.

\ idkommande
de marknadsundersökningar hava de sakkunniga vitsordat, att behov av
sådana undersökningar för närvarande förelåge i fråga om åtskilliga transoceana
marknader, ävensom förordat, att dylika undersökningar tillgodosåges
inom Sveriges allmänna exportförenings ram, därvid exportföreningens
marknadsundersökningsbyrå skulle kunna tjäna såsom centralorgan för
marknadsundersökningsverksamheten.

För säkerställande av en mera permanent verksamhet med orienterande
marknadsundersökningar till föremål anse de sakkunniga, att särskilda befattningar
borde inrättas. Beträffande omfattningen av ifrågavarande undersökningsverksamhet
hava de sakkunniga funnit sig böra inskränka sig
till att föreslå inrättande av till en början två marknadsundersökningsbefattningar,
den ena avseende den latinamerikanska intressesfären, den andra
övriga ifragakommande, huvudsakligen asiatiska och afrikanska områden.
Dessa befattningar hava ansetts böra anknytas till exportföreningen,
men tillsättas i samförstånd med kommerskollegium, på vilken myndighet
det jämväl borde ankomma att godkänna arbetsplaner för befattningshavarna
samt tjänstgöra såsom övervakande myndighet. Exportföreningen
syntes jämväl böra hålla därav intresserade myndigheter (förslagsvis handelsdepartementet,
utrikesdepartementets handelsavdelning och traktatberedningen)
underrättade om marknadsundersökningarnas planläggning, deras
fortskridande samt resultaten av desamma. De totala årliga kostnaderna
för varje befattningshavare inklusive lön, tjänsteresor, expenser m. m. hava
de sakkunniga beräknat till minst 40,000 kronor.

Inrättandet av marknadsundersökningsbefattningar, på sätt här föreslagits,
skulle enligt de sakkunnigas mening medföra en avsevärd ökning av
arbetsbördan för exportföreningens marknadsundersökningsbyrå i form av
planläggning av undersökningarna, bearbetning av inkommet material och

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

3

dess delgivning med enskilda företag, som kunde tänkas intresserade därav,
m. m. Härför krävdes en förstärkning av byråns personal och hava de
sakkunniga för ändamålet beräknat ett årligt belopp av 20,000 kronor.

Enär bedrivandet av orienterande marknadsundersökningar inom exportföreningens
ram skulle avse tillgodoseende av syften av allmän karaktär,
hava de sakkunniga ansett det naturligt, att bistånd lämnades från det allmännas
sida för täckande av kostnaderna. De sakkunniga hava sålunda
förordat, att, för finansiering av den organisation och verksamhet, som i det
föregående angivits, åt Sveriges allmänna exportförening för budgetåret
1939/40 anvisades ett reservationsanslag av 100,000 kronor för bestiädande
av kostnaderna dels för orienterande marknadsundersökningar på mindre
bearbetade avsättningsområden utomlands dels ock för en därmed förbunden
utvidgning av föreningens centralorgan för marknadsundersökningar.

De hörda näringsorganisationerna hava genomgående ställt sig välvilliga
till det av de sakkunniga framlagda förslaget angående anordnande av orienterande
marknadsundersökningar.

Departementschefen har i nu berörda ärende anfört följande:

Såsom förhållandena för exportnäringen utvecklat sig med ökade avsättningssvårigheter
på gamla inarbetade marknader, är det naturligt, att strävandena
inriktas på att bereda vidgat utrymme för våra produkter å marknader,
vilka tidigare ur svensk exportsynpunkt blivit tillbakasätta. Det av
de sakkunniga framförda förslaget att i syfte att främja en ökad geografisk
fördelning av den svenska exporten anordna orienterande marknadsundersökningar
i mindre och avlägset belägna länder för utrönande av utvecklingsmöjligheterna
för de ömsesidiga handelsförbindelserna synes värt beaktande.
De föreslagna åtgärderna lära i viss mån få betraktas såsom försök,
och risk föreligger naturligtvis, att, på sätt kommerskollegium framhållit,
undersökningarna understundom komma att lämna relativt svaga resultat.
Som helhet betraktad synes anordningen emellertid kunna bliva av
värde för den svenska utrikeshandeln. Ehuru det vid sådant förhållande
kunde ifrågasättas huruvida icke denna näring själv borde bära de med undersökningarna
förbundna kostnaderna, vill jag ej påyrka en dylik lösning.
Man lärer icke kunna räkna med att enskilda exportörer annat än i
undantagsfall skulle vara beredda att påtaga sig de relativt betydande ekonomiska
uppoffringar, vilka äro förbundna med sådana allmänna undersökningar,
varom här är fråga, och vilka hava karaktär av pionjärarbete med
syfte att bereda marken för egentliga affärstransaktioner. Om, vilket synes
önskvärt, ifrågavarande undersökningar skola komma till stånd, torde det
vara nödvändigt att staten ekonomiskt medverkar, något som också synes
försvarligt med hänsyn till undersökningarnas syfte alt främja Sveriges utrikeshandel
över huvud, utan särskilt hänsynstagande till viss exportgren.

.Tåg tillstyrker, att i fråga örn marknadsundersökningarnas anordnande
och bedrivande de av de sakkunniga angivna riktlinjerna i huvudsak följas.
Undersökningarna synas sålunda lämpligen böra handhavas av Sveriges
allmänna exportförening, som för ändamålet bör erhålla särskilt anslag av
statsmedel. Angående storleken av detta anslag synes de sakkunnigas förslag
böra tillsvidare godtagas. För nästa budgetår torde sålunda böra för
verksamheten anvisas ett belopp av sammanlagt 100,000 kronor, avsett dels

4

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

till avlöning och kostnader för två marknadsundersökare, dels ock till bestridande
av de med verksamheten förbundna ökade utgifterna för exportföreningens
marknadsundersökningsbyrå.

Anledning att, på sätt kommerskollegium ifrågasatt, vid anslagets beviljande
medgiva sådan frihet beträffande beloppets användning, att hela summan
icke ovillkorligt skulle behöva användas för marknadsundersökningarna,
synes mig knappast föreligga. För ett planmässigt bedrivande av verksamheten
torde det för exportföreningen vara angeläget att hava visshet om, att
anslaget i dess helhet kan tagas i anspråk för ändamålet. Jag förutsätter
härvid, att sådana anordningar träffas, att föreningen icke kommer i åtnjutande
av större belopp än som visas verkligen åtgå för denna verksamhet.
Då, såsom de sakkunniga föreslagit, medelsanvisningen synes böra ske i
form av reservationsanslag, kommer vid budgetårets utgång eventuellt förefintlig
reservation att kunna tillgodoräknas vid uppgörande av förslag till
medelstilldelning för följande budgetår. Vad angår de i vissa yttranden framförda
önskemålen att dispositioner på alltför lång sikt icke borde träffas i
ärendets nuvarande läge, må här endast erinras, att den fortsatta utvecklingen
givetvis blir beroende av de erfarenheter som under verksamhetens
gång komma att vinnas. Emellertid torde man å andra sidan få utgå från
att, örn ej oförutsedda omständigheter inträffa, statsmedel under de närmaste
åren göras tillgängliga för ändamålet i oförändrad utsträckning. En
dylik förutsättning torde vara nödvändig såsom underlag för de dispositioner,
exportföreningen måste vidtaga för säkerställande av bästa möjliga arbetsresultat.

Det synes naturligt, att, på sätt kollegium förordat, exportföreningen i hithörande
angelägenheter söker förbindelse med importhandelns sammanslutningar
och även samarbetar med handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg.
Jag finner det vidare självfallet, att marknadsundersökarna i den mån
så är möjligt upprätthålla kontakt med de officiella svenska representanterna
i vederbörande land, ävensom att dessa envar inom sitt verksamhetsområde
lämna marknadsundersökarna allt det bistånd, som kan erfordras
för befrämjande av de med undersökningarna avsedda ändamålen.

Vad angår övervakningen av marknadsundersökningsverksamheten ansluter
jag mig till de sakkunnigas av kollegium och exportföreningen biträdda
förslag, att kollegium skall tjänstgöra såsom övervakande myndighet. På
kollegium torde även böra ankomma att handhava utbetalandet av de statsmedel,
som ställas till förfogande för ifrågavarande ändamål.

Beträffande de sakkunnigas förslag i fråga om exportstipendier och handelsstipcndiater
må till en början erinras därom, att å rikssstaten för löpande
budgetår finnes upptaget ett reservationsanslag å 25,000 kronor för befrämjande
av exporthandeln på avlägsna marknader, vilket anslag ersatt det
tidigare beviljade anslaget till exportstipendier.

En omläggning i viss mån av principerna för tilldelning ur anslaget till
exportstipendier genomfördes vid 1938 års riksdag så till vida, att stipendier
av statsmedel skulle kunna tilldelas personer, som, utan att företräda någon
speciell exportartikel, önskade verka för främjande av svensk utrikeshandel.
Denna exportfrämjande verksamhet borde äga rum i form av marknadsundersökningar
i syfte att utröna möjligheterna för svensk export men också, örn
så kunde ske, genom att förmedla förbindelser mellan svenska och utländska
intressenter.

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

5

I skrivelse deli 27 augusti 1938 Ilar kommerskollegium gjort framställning
örn beviljande av ett reservationsanslag av 25,000 kronor till befrämjande av
exporthandeln på avlägsna marknader jämväl för budgetåret 1939/40.

De sakkunniga hava uttalat sin anslutning till den omläggning av principerna
för exportstipendier, som från och med innevarande budgetår kommit
till stånd. De sakkunniga hava ansett, att möjligheterna att utnyttja ifrågavarande
anslag för marknadsundersökningar, särskilt sådana undersökningar
på bredare basis och åsyftande en allmän planläggning av möjligheterna till
export och import beträffande mera avlägsna marknader, borde bortfalla,
för den händelse att statsbidrag skulle komma att utgå för inrättande av
särskilt organ härför, på sätt de sakkunniga föreslagit.

I samband härmed hava de sakkunniga till behandling upptagit frågan
örn ett återupplivande i någon form av handelsstudiestipendierna. Med den
ökade inriktningen på fjärran belägna marknader, som den svenska utrikeshandeln
erhållit under tiden efter världskriget, och som betingats i främsta
rummet av de regelbundna förbindelser den svenska sjöfarten numera upprätthölle
på de transoceana marknaderna, vore det emellertid enligt de sakkunnigas
mening ett allt mera kännbart behov att hos unga svenskar väcka
intresse och håg för utrikeshandeln samt de möjligheter, som här erbjöde
sig för rekrytering av handelspionjärer.

I syfte att tillgodose förenämnda spörsmål hava de sakkunniga föreslagit,
att anslaget till befrämjande av exporthandeln på avlägsna marknader göres
tillgängligt för utdelning av såväl export- som handelsstudiestipendier samt
ökas med ett belopp av förslagsvis 35,000 kronor, eller sålunda till 60,000
kronor för budgetåret 1939/40.

Departementschef eli har beträffande de sakkunnigas förslag i nu berörda
del anfört följande:

Samtliga uttalanden i ämnet bekräfta, att exportstipendieinstitutionen verkat
främjande på våra handelsförbindelser med avlägset belägna marknader.
Den omläggning i viss mån av principerna för tilldelandet av exportstipendier,
som kommit till stånd från och med innevarande budgetår, torde också
allmänt vitsordas såsom ändamålsenlig och ägnad att motsvara utvecklingens
krav. Jag tillstyrker, att medel avses för dylika stipendier enligt de sålunda
godtagna principerna jämväl nästa budgetår. Såsom de sakkunniga
anfört synes det däremot ej erforderligt att, på sätt skett för innevarande
budgetår, anslag i förevarande sammanhang beräknas jämväl för marknadsundersökningar
av orienterande natur. Därest särskilda medel beviljas för
marknadsundersökningar enligt vad i det föregående tillstyrkts, torde behovet
av sådana undersökningar för närvarande få anses tillräckligt tillgodosett.

De sakkunnigas förslag att återuppliva handelsstudiestipendierna i avsikt
att skapa ökad tillgång till unga svenska krafter på de transoceana marknaderna
till fromma för den svenska utrikeshandeln på dessa områden har
likaledes vunnit anslutning hos alla som yttrat sig i ärendet. Med avseende
å den praktiska tillämpningen har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,
förordats att stipendietiden borde kunna bestämmas till två år för ett
och samma land, att av stipendiaterna borde fordras goda praktiska insikter

6

Statsutskottets utlåtande Nr lis.

och förhandskunskaper om språket i landet i fråga ävensom att övervakningen
av stipendiaternas vandel och verksamhet borde göras betryggande.

Den allt hårdare konkurrensen på utlandsmarknaden gör det otvivelaktigt
nödvändigt att de, vilka skola ingå i den svenska utrikeshandelns tjänst, äro
val rustade för sitt arbete. Jag vill därför icke motsätta mig, att möjlighet,
på sätt de sakkunniga sålunda föreslagit, ånyo öppnas till erhållande av
studiestipendier av statsmedel för personer, som önska i främmande länder
förvärva praktiska insikter i handelsyrket. Den närmare utformningen av
de bestämmelser, som böra gälla beträffande stipendieverksamheten, torde
fåankomma på Kungl. Majit att utfärda sedan riksdagens beslut i anslagsfrågan
meddelats. De synpunkter som rörande stipendieinstitutets tillämpning
framförts i de sakkunnigas betänkande ävensom i de över betänkandet
avgivna yttrandena torde härvid böra beaktas.

Jag tillstyrker de sakkunnigas förslag, att medel för handelsstudiestipendier
och för exportstipendier sammanföras under ett gemensamt anslag.
Säkra hållpunkter saknas för bedömande av de anspråk, som kunna komma
att ställas på anslaget under nästkommande budgetår. För exportstipendieverksamheten
har kommerskollegium beräknat ett medelsbehov av 25,000
kronor. Jag föreslår, att detta belopp med hänsyn till handelsstudiestipendierna
ökas med 30,000 kronor och att alltså anslaget i dess helhet upptages till
55,000 kronor. Anslaget bör hava reservationsanslags natur.

Bland spörsmål berörande det kommersiella propagandaväsendet, vilka de
sakkunniga upptagit till behandling, befinner sig även frågan örn den svensicinternationella
pressbyråns fortsatta verksamhet. Nämnda byrå har intill
den 1 juni 1938 drivits helt med medel, som enskilda företag tillskjutit. Från
nämnda datum övertogs dess drift av Sveriges allmänna exportförening, som
för ändamålet erhöll ett statsbidrag å 10,000 kronor för byråns fortsatta verksamhet
år 1938.

Efter att hava erinrat om byråns stora betydelse hava de sakkunniga förordat,
att därest medel för byråns fortsatta verksamhet icke i tillräcklig utsträckning
kunde anskaffas på enskild väg, statsbidrag ställdes till förfogande
i den omfattning, som kunde finnas erforderlig för att driva pressbyråns verksamhet
utökad med en fransk upplaga.

Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening har i skrivelse den 30 december
1938 hemställt, att föreningen för bedrivande av svensk-internationella
pressbyråns verksamhet måtte komma i åtnjutande av dels ett statsbidrag för
tiden 1 januari—30 juni 1939 av 5,000 kronor, dels ock för budgetåret 1939/40
ett statsanslag av 15,000 kronor, vilken framställning tillstyrkts av kommerskollegium.

Departementschefen har i nu berörda fråga anfört följande:

I överensstämmelse med den uppfattning, som hävdats av de sakkunniga
och kommerskollgium, och vilken jag för egen del biträder, torde Sveriges
allmänna exportförening jämväl i fortsättningen böra beredas ekonomiskt
understöd från statens sida för bedrivande av svensk-internationella pressbyråns
verksamhet. Det är min avsikt att i särskild ordning föreslå Kungl.
Majit att för innevarande budgetår ställa erforderligt belopp till förfogande
för ändamålet ur handels- och sjöfartsfondens räntemedel. Med hänsyn till

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

7

de växande svårigheterna, särskilt på grund av den sjunkande ränteavkastningen,
att av handels- och sjöfartsfondens räntemedel tillgodose de olika
ändamål, i stor utsträckning av tillfällig natur, för vilka nämnda medel i
första hand synas böra anlitas, torde emellertid från och med budgetåret
1939/40 tillsvidare anslag för verksamheten få upptagas å riksstaten. Anslaget
torde i enlighet med exportföreningens av kommerskollegium tillstyrkta
förslag böra bestämmas till 15,000 kronor. Det lärer få ankomma på Kungl.
Maj:t att, liksom tidigare skett, meddela de föreskrifter, som för statsbidragets
tillgodonjutande böra lända till efterrättelse.

Såsom inledningsvis nämnts hava de sakkunniga framlagt förslag till omläggning
och komplettering av det statliga exportkreditgarantisystemet i
syfte att öka dess effektivitet i allmänhet och särskilt såsom stöd för entreprenadverksamhet
i utlandet.

Enligt gällande föreskrifter äger exportkreditnämnden att, till den
svenska exportens främjande, bevilja statsgaranti för den kredit, som
av exportör lämnas vid försäljning till utlandet av inhemska alster av industri,
jordbruk eller fiske. I särskilda fall kan statsgaranti även beviljas
för entreprenadarbeten, som utföras till utlandet i förening med industrileveranser,
ävensom för till utlandet levererade alster av svensk teknisk konsulterande
verksamhet, särskilt då dylik verksamhet kan bliva av betydelse för
svensk export. Statsgarantin må högst avse, att ett belopp uppgående till
75 procent eller, i fråga örn gatsten och kantsten, 85 procent av den av exportören
lämnade krediten kommer att inflyta. Då fråga är örn export av alster
av jordbruk eller av fisk och fiskprodukter kan garantin utsträckas intill
hela kreditbeioppet. I fall av denna art äger exportkreditnämnden även att
helt eller delvis finansiera exporten genom köpesummans förskotterande.

De sakkunniga hava funnit det önskvärt att genom uppmjukning av gällande
bestämmelser om statlig exportkreditgaranti bereda exporten ett ökat
stöd. De sakkunniga erinra om, att den svenska exportgarantin avsåge, att
viss del av den lämnade krediten komme att inflyta. Att man valt denna garantiform
i stället för den i utlandet i regel tillämpade formen av garanti för
viss del av uppkommande förlust hade, framhålla de sakkunniga, berott på
att den förra framstode såsom mindre riskfylld för garantigivaren. De sakkunniga
hava emellertid förordat övergång till det utomlands praktiserade
systemet och därvid anfört, bland annat, att med hänsyn till den styrka och
utbyggnad, som exportkreditgarantisystemen i de med Sverige konkurrerande
europeiska industriländerna numera erhållit, och då man vid en garantiform,
avseende viss del av den slutliga förlusten, dels kunde lämna ett
i många fall önskvärt större stöd åt exportnäringen och dels hade vidgad möjlighet
att på ett ändamålsenligt sätt utforma garantierna med hänsyn till de
skiftande behoven, en ändring av nuvarande bestämmelser borde komma till
stånd. De sakkunniga hava emellertid framhållit, att det skulle innebära
en fördel, örn möjlighet bibehöllcs att alternativt alltjämt låta garantien avse
att viss del av krediten komme att inflyta. Även en kombination av de
båda garantiformerna torde enligt de sakkunnigas mening mången gång
vara lämplig. Det syntes därför de sakkunniga böra överlämnas åt export -

8

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

kreditnämnden att i de enskilda fallen avgöra, vilken form exportkreditgarantin
skulle givas.

Beträffande villkoren för garantigivningen hava de sakkunniga anfört, att
någon ökning av garantiprocentsatsen icke borde ifrågakomma. En maximering
av garantin till 85 procent syntes de sakkunniga innebära en befogad
anpassning till rådande praxis. De sakkunniga förutsatte därjämte att nu förefintlig
rätt att lämna förskott vid garantigivning i fråga örn produkter av
jordbruk och fiske skulle borttagas.

I fråga om garantigivningen vid entreprenadarbeten bar den av garantin
omfattande delen av krediten regelmässigt begränsats till att avse högst så
stort belopp, som motsvarats av värdet av i entreprenaden ingående svenska
varor och tjänster.

De sakkunniga hava förordat en liberalare praxis i nu avhandlade hänseende
och sålunda föreslagit, att garantin under särskilda omständigheter
borde bestämmas utan alltför stränga hänsyn till den siffermässigt beräkneliga
andelen för svenska varor och tjänster.

Vidare hava de sakkunniga upptagit till behandling spörsmålet om exportkreditgarantin
såsom underlag för kreditgivning, i vilket sammanhang särskilt
omnämnts clearingfordringar. Även på denna punkt hava de sakkunniga
föreslagit en uppmjukning av gällande bestämmelser. Sålunda förordas,
att garanti bör kunna utfärdas till förmån för svensk kreditgivare,
som finansierar export, samt därvid under vissa förutsättningar göras villkorlig
gentemot kreditgivaren. En sådan garanti gentemot en kreditgivare
borde enligt de sakkunnigas mening kunna förknippas med förbehåll om
regressrätt gentemot exportören för hela eller del av det belopp, som staten
på grund av sin garanti kunde bliva pliktig utgiva.

Vidkommande det belopp, för vilket staten må iklädas garantiansvar, erinra
de sakkunniga örn att detta sedan den 1 juli 1934 varit fastställt till 35
miljoner kronor, efter att hava under budgetåret 1933/34 utgjort 75 miljoner
kronor. Ehuru det maximala ansvaret hittills icke vid något tillfälle uppgått
till mer än cirka 15 miljoner kronor, däri inberäknade utlovade, ännu
ej utfärdade garantier, anse de sakkunniga emellertid, att de av dem förordade
åtgärderna i syfte att öka exportgarantins värde för exportnäringen
kunde förväntas komma att öka efterfrågan på statliga exportkreditgarantier.
Med hänsyn härtill och då entreprenader kunde på en gång taga mycket
betydande belopp i anspråk, föreslå de sakkunniga en ökning av maximibeloppet
från 35 till förslagsvis 60 miljoner kronor. Då slutligen anledning
ej längre ansetts föreligga att begränsa exportkreditnämndens verksamhet
till ett år i sänder, hava de sakkunniga föreslagit, att förordningen örn
exportkreditgaranti skulle erhålla giltighet tillsvidare.

Beträffande de sakkunnigas förslag i nu berörda delar har departementschefen
anfört följande:

Behovet av statlig exportkreditgarantiverksamhet gör sig otvivelaktigt fortfarande
gällande redan på grund därav att exportbefrämjande anordningar
av ifrågavarande slag alltjämt vidmakthållas i ett stort antal med Sverige

Statsutskottets utlåtande Nr lis.

9

på världsmarknaden konkurrerande länder. De med exporten förbundna
svårigheterna och särskilda riskerna till följd av utrikespolitiska förhållanden
och handelspolitiska restriktioner hava heller icke minskats sedan upptagandet
av nämnda verksamhet första gången beslutades i vårt land. Riksdagens
bemyndigande torde därför böra utverkas lill verksamhetens bedrivande
jämväl fortsättningsvis.

De ändringar i gällande system, vilka av de sakkunniga föreslagits, hava,
såsom av redogörelsen framgår, i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av i ämnet hörda myndigheter och sammanslutningar. Jag biträder
förslaget att garantigivningen må kunna utvidgas att avse viss del av
uppkommande förlust i stället för, såsom nu är fallet, allenast viss del av
den beviljade krediten. Härigenom möjliggöres en med hänsyn till de skiftande
behoven mera ändamålsenlig utformning av garantierna. Av särskild
vikt torde vara att genom den föreslagna utvidgningen garanti kan lämnas
lör en exportörs totala försäljning till ett visst land eller vissa länder under
en viss tidsperiod. Hos stora grupper av exportörer torde behov av förstnämnda
garantiform, som utomlands är den vanligast förekommande typen,
föreligga. Såsom exportkreditnämnden anfört, torde risken för garantigivaren
vid denna garantiform icke behöva befaras bliva i mera väsentlig grad
ökad. Den dominerande risken vid exportkreditgaranti är nämligen totalförlust,
och för sådant läll blir ju det sätt, på vilket garantin är konstruerad,
utan betydelse.

Jag finner i likhet med de sakkunniga, att någon höjning av garantiprocentsatsen
icke bör ifrågakomma. De sakkunnigas förslag att sänka den
högsta garantiprocentsatsen i fråga örn produkter av jordbruk och fiske
från 100 till 85 % samt att borttaga rätten att i dessa fäll lämna förskott
synes mig innebära en befogad anpassning efter rådande praxis; enligt vad
exportkreditnämnden uppgivit, har garantigivningen hittills aldrig överstigit
85 % och förskott icke i något täll lämnats. En sådan begränsning synes så
mycket mera befogad som den överensstämmer med den för garantigivningen
i övrigt både i vårt land och i utlandet grundläggande principen, att
garantitagaren bör stå en viss självrisk. Erinras må att, enligt vad exportkreditnämnden
i detta sammanhang framhållit, en så låg självrisk som 15 °/o
är utomordentligt sällsynt i statlig exportkreditförsäkring.

Liksom de sakkunniga anser jag det vidare synnerligen önskvärt, att
svensk entreprenadverksamhet i utlandet i görligaste mån befordras. Dylik
verksamhet torde i regel leda till ökade exportmöjligheter och allmänt sett
bidraga till hävdande av våra ekonomiska intressen i vederbörande land.
Jag erinrar örn att enligt gällande författning rörande exportkreditgaranti
garanti kan ifrågakomma såväl vid entreprenader i utlandet i samband med
industrileveranser som för till utlandet levererade alster av svensk teknisk
konsulterande verksamhet ävensom att dylik garantigivning av rätt betydande
omfattning ägt runi. För garantigivning i samband med entreprenadarbeten
i utlandet bar emellertid exportkreditnämnden tillämpat den regeln,
alt den av garantin omfattade delen av krediten får avse högst så stort
belopp, som motsvaras av värdet av i entreprenaden ingående svenska varor
och tjänster. De sakkunniga förorda i nu avhandlade hänseende en liberalare
praxis.

Exportkreditnämndens omförmälda begränsning av garantigivningen för
entreprenadverksamhet grundar sig därå, att det svenska exportkreditgarantisystemet
närmast avsetts att komma till användning för främjande av
svensk varuexport och skapande på detta sätt av arbetsmöjligheter inom
landet. Gällande författningsbestämmelser i ämnet medföra emellertid ej
någon skyldighet för nämnden i berört hänseende. Nämnden bar nu ulta Bihang

till riksdaqcns protokoll 1939. Ii rund. .Vr US. 2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

U tskotlet.

lat, att den ej vill motsätta sig en liberalare garantigivning för framtiden.
Även jag finner det motiverat, att garantin icke göres uteslutande beroende
av de i vederbörande entreprenadföretag ingående svenska varornas och
tjänsternas siffermässigt beräkneliga andel. En något friare praxis synes
sålunda framdeles böra tillämpas för de särskilda fall, då föreliggande omständigheter
göra detta berättigat och önskvärt.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag, att garanti i vissa fall bör
kunna utfärdas till förmån för svensk kreditgivare, som finansierar export,
samt därvid under vissa förutsättningar göras ovillkorlig gentemot kreditgivaren.
I likhet med de sakkunniga och exportkreditnämnden anser jag,
att en dylik garanti bör kunna förknippas med förbehåll örn regressrätt
gentemot exportören för hela eller del av det belopp, som staten på grund
av sin garanti må bliva pliktig utgiva.

Vad till sist beträffar det av Sveriges allmänna exportförening framförda
önskemålet att exportkreditgaranti, där så befunnes möjligt, borde lämnas
även vid kompensationsaffärer, vilket önskemål biträtts av kommerskollegium,
må erinras, att i princip något hinder icke torde föreligga för exportkreditnämnden
att till prövning upptaga ansökningar om garanti för exportaffärer
inkluderande kompensationsvillkor. Avgörandet i det särskilda fallet
blir dock givetvis beroende av huruvida den föreslagna affären överensstämmer
med grunderna för exportkreditgarantisystemet och den allmänna
innebörden av den statliga exportkreditgarantiverksamheten. Det torde vara
obestridligt, att garantigivning vid kompensationsaffärer i många fall, och
särskilt i de ytterlighetsfall, där prestationerna å ömse sidor utgöras in natura,
kan vara förenad med betydande tekniska svårigheter, vilka motivera
att största försiktighet iakttages.

Med hänsyn till att genomförandet av de nu tillstyrkta åtgärderna kunna
förväntas komma att öka efterfrågan på statliga exportkreditgarantier och
då garantier för entreprenadarbeten utomlands kunna på en gång taga betydande
belopp i anspråk förordar jag, i likhet med de sakkunniga, en ökning
av det maximibelopp, till vilket exportkreditgarantier må utfärdas, från
nuvarande 35 till 60 miljoner kronor.

De sakkunniga hava föreslagit, att förordningen örn exportkreditgaranti
borde erhålla giltighet tillsvidare. Jag är icke beredd att framlägga förslag
till de förändringar i verksamhetens administration, som i så fall bleve erforderliga,
och anser därför, att riksdagens medgivande bör inhämtas blott
för viss begränsad tid. Å andra sidan synes det ej påkallat att, på sätt hittills
skett, årligen upptaga till prövning frågan om fortsatt exportkreditverksamhet.
Jag tillstyrker därför, att riksdagens bemyndigande till verksamhetens
fortsatta bedrivande nu utverkas för viss längre tid, förslagsvis tre år,
räknat från ingången av nästkommande budgetår.

I övrigt torde nu gällande bestämmelser för verksamheten böra bibehållas
oförändrade.

De av departementschefen i föreliggande proposition framlagda förslagen
lill åtgärder för den svenska exportnäringens främjande har utskottet funnit
vara av beskaffenhet att kunna av utskottet tillstyrkas.

Utskottet, som i likhet med departementschefen är av den uppfattningen,
att orienterande marknadsundersökningar torde kunna bliva av värde folden
svenska utrikeshandeln, har intet att erinra mot den av departementschefen
för ändamålet begärda medelsanvisningen liksom ej heller mot det
förordade sättet för ifrågavarande undersökningars handhavande och kontroll.

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

11

De skäl, som anförts till förmån för ett återupplivande av handelsstudiestipendierna,
finner utskottet välgrundade. Utskottet tillstyrker, att medel
för handelsstudiestipendier och för exportstipendier sammanföras under ett
gemensamt anslag och har intet att invända mot det beräknade anslagsbeloppet.
Detsamma gäller beträffande det föreslagna anslaget för svenskinternationella
pressbyråns verksamhet.

Vad härefter beträffar frågan örn viss reformering av det statliga exportkreditgarantisystemet
i syfte att öka dess effektivitet, särskilt såsom stöd för
entreprenadverksamhet i utlandet, anser sig utskottet kunna tillstyrka vad
departementschefen härutinnan i skilda avseenden förordat. Utskottet finner
sig dock i likhet med vissa i ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar
böra framhålla angelägenheten av att exportkreditgarantiverksamheten
även i fortsättningen bedrives med stor försiktighet.

Utskottet anser sig vidare kunna tillstyrka departementschefens förslag,
att exportkreditverksamhetens fortsatta bedrivande nu bestämmes för tre år,
räknat från ingången av nästa budgetår. På av departementschefen anförda
skäl förordar utskottet en ökning av det maximibelopp, till vilket
exportkreditgarantier må utfärdas, från nuvarande 35 till 60 miljoner kronor.

Vad departementschefen i övrigt i nu behandlade proposition föreslagit har
utskottet lämnat utan erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) för budgetåret 1939/40 under tionde huvudtiteln anvisa

1) till Orienterande marknadsundersökningar ett reservationsanslag
av 100,000 kronor;

2) till Exportstipendier och handelsstudiestipendier ett reservationsanslag
av 55,000 kronor;

3) såsom Bidrag till upprätthållande av svensk-internationella
pressbyråns verksamhet ett anslag av 15,000 kronor;

b) medgiva, att svenska staten må, i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 17 februari 1939 angivna riktlinjer,
under tiden till och med utgången av budgetåret
1941/42 till belopp av högst 60 miljoner kronor — däri inberäknade
de belopp, vartill garantier beviljats eller må
komma att före utgången av nu Pipande budgetår beviljas
— iklädas betalningsansvar för till utlandet levererade inhemska
alster av industri, jordbruk och fiske.

Stockholm den 18 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla,
Asplund, Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Bergström, Gustafsson i Benestad,
Ström i Lidköping, Andrén, Magnusson i Kalmar och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,
Svensson i Grönvik, Eriksson i Stockholm, Persson i Falla, Andersson i Prästbol,
Ward, Isacsson, Åqvist och Hansson i Rubbestad.

397639. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.