Statsutskottets utlåtande Nr 114.

O

Nr 114.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition angående
försäljning av telegrafverket tillhöriga fastigheter
i Djursholms Ekeby, Stocksund och Falun.

(4:e avel.)

I en den 20 januari 1939 dagtecknad proposition, nr 41, Ilar Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att två av departementschefen angivna, telegrafverket tillhöriga fastigheter
i Djursholms Ekeby respektive Stocksund må försäljas under villkor, som av
Kungl. Majit fastställas.

I statsrådsprotokollet har till behandling upptagits frågan örn försäljning
av tre där närmare angivna fastigheter, varav en är belägen i Djursholms
Ekeby, en i Stocksund och en i Falun. Dessa anses ej bliva för telegrafverket
eller, såvitt nu kan bedömas, för annat statligt ändamål behövliga,
på grund varav de ansetts böra avyttras.

Utskottet har intet att erinra mot försäljning av ifrågavarande fastigheter
i Djursholms Ekeby, Stocksund och Falun.

I förevarande sammanhang anser sig utskottet emellertid böra fästa uppmärksamheten
på behovet av enhetligare normer beträffande avyttringen av
statens jordegendom utan inhämtande i varje särskilt fall av riksdagens
medgivande. Erfarenheten giver vid handen, att årligen inom de större
statliga förvaltningsgrenarna åtskilliga frågor uppkomma örn försäljning av
fastigheter, vilka ej vidare äro för statligt ändamål behövliga och som kunna
få en nyttigare användning genom överlåtelse till annan innehavare.

Ett gemensamt, samtliga förvaltningsmyndigheter avseende bemyndigande
plägar årligen lämnas för avstående av mark för järnväg, elektrisk anläggning
eller vissa andra allmännyttiga ändamål (Se jordbruksutsk. uti. 1939: 4).
Men i övrigt finnas blott dylika bemyndiganden för domänstyrelsen och
vattenfallsstyrelsen. Beträffande de under domänstyrelsens förvaltning ställda
jordegendomarna hava sålunda för undvikande av omgång men också för
att underlätta egnahem sbildning och i övrigt befrämja fastigheternas rationella
användning vissa — delvis årligen förnyade — bemyndiganden lämnats
Kungl. Majit att besluta örn försäljning bland annat av egendomar, där årliga
arrendesumman uppgår till högst 1,000 kronor (Se jordbruksutsk. uti.

Utskottet.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

1939:5). Även för vattenfallsstyrelsen har riksdagen plägat fatta liknande
beslut (se utlåtandet nr 116). Dessa beslut hava lämnats för femårsperioder
och avsett rätt för Kungl. Majit att bestämma örn försäljning eller byte av
»tomter och områden från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter».
Kör generalpoststyrelsens, telegrafstyrelsens och järnvägsstyrelsens del
saknas däremot liknande bestämmelser.

Enligt vad erfarenheten visar gälla dessa försäljningsfrägor ofta till värdet
obetydliga områden, vilkas avhändande bör kunna få ske utan inhämtande
av riksdagens medgivande i varje enskilt ärende. Yad särskilt de fyra kommunikationsverken
beträffar synes det önskvärt, att, på samma gång som
hithörande normer göras mera enhetliga, de också så avfattas att tidsenliga,
mera affärsmässiga synpunkter kunna tillgodoses, utan att dock riksdagens
grundlagsenligt fastställda rättigheter åsidosättas. Utskottet anser sig kunna
förutsätta, att här berörda spörsmål av Kungl. Majit överväges, varvid
det också blir tillfälle taga närmare ställning till frågan i vad mån uttryckliga
föreskrifter jämväl kunna vara behövliga beträffande avyttring av
egendom, som förvärvats av staten i samband med bevakning av en kronans
fordran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kungl. Majits förevarande proposition må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 14 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: se under utlåtandet nr 113.