Statsutskottets utlåtande Nr 113.
1
Nr 113.
Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1939 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående försäljning av Kinda kanal m. m.
(4:e avd.)
I en den 3 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 144, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Majit godkänna försäljning av den Kinda kanals aktiebolags konkursbo
tillhöriga egendomen på i huvudsak de i statsrådsprotokollet angivna
grunderna.
Kinda kanal, som främst utgör en kanalisering av Stångån, sträcker sig
från sjön Roxen (Linköpings hamn) i sydlig riktning genom Östergötland
och norra Småland till sjön Åsundens södra ände. Kanalens totala längd
är 80,2 km, varav 26,9 km bearbetats. Kanalen har 15 slussar med i allmänhet
en bredd av 4,90 meter och tröskeldjup av 1,48 meter.
Alltsedan mitten av 1800-talet har till företaget vid olika tillfällen beviljats
statslån och understöd utan återbetalningsskyldighet med betydande
kapitalbelopp. Den senaste ägaren, Kinda kanals aktiebolag, är försatt i
konkurs.
Såsom säkerhet för bolagets skuld till staten föreligger en av bolaget
utfärdad skuldförbindelse å 437,500 kronor, å vilket belopp årligen skulle
erläggas ränta och amortering. Ända fram till början av 1900-talet gäldades
också föreskrivna annuiteter å skulden. År 1902 uppgick sålunda skulden
till omkring 325,500 kronor. På grund av den genomgripande utveckling
på kommunikationsväsendets område, som skett efter kanalens tillkomst
genom järnvägs- och landsvägsnätets utbyggnad, har emellertid sedermera
företagets rörelse avsevärt nedgått och därmed också dess ekonomiska
bärighet. Efter år 1902 hava sålunda endast smärre inbetalningar å statslånet
kunnat äga rum. Genom upplupna räntor från och med år 1908 har
kanalbolagets skuld till staten den 30 juni 1938 vuxit till omkring 623,200
kronor.
Bihang till riksdagens protokoll Will). 6 sami. Nr 113-—lid.
887 89
2
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
I bolagsordningen för bolaget stadgas bland annat, att för större reparationer
skulle till en reparationsfond årligen avsättas minst 1,000
kronor, som skulle förräntas och förökas med räntans läggande till kapitalet,
till dess fonden vuxit till 100,000 kronor. Fondens medel voro
vid 1934 års utgång bokförda till 100,000 kronor och placerade i svenska
statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer till ett nominellt belopp av omkring 101,700
kronor.
Med anledning av bolagets oförmåga att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser
gentemot staten fördes under åren 1933—1935 mellan riksgäldskontoret
och Linköpings stad underhandlingar örn stadens övertagande av
kanalen. Då dessa icke ledde till något resultat, försattes kanalbolaget på
riksgäldsfullmäktiges begäran i konkurs den 10 februari 1936. Kanaldriften
har emellertid på grund av det starka intresse för kanalens fortsatta drift,
som förmärkts i de av kanalen berörda trakterna, tillsvidare uppehållits av
konkursboet. Under denna tid hava med de i saken intresserade parterna
förts förhandlingar i syfte att tills vidare bevara kanalen såsom farled.
Efter långvariga förhandlingar hava parterna kunnat enas örn en plan för
lösning av den föreliggande frågan. Med hänsyn till statens fordran hos
bolaget erfordras emellertid för planens genomförande medverkan från statens
sida.
Enligt planen skulle ett nytt aktiebolag bildas för inköp av kanalen med
undantag av Nykvarns och Tannefors slussar. Bolagets aktiekapital, som
skulle utgöra lägst 30,000 kronor, har förutsatts skola tecknas av Göta
kanalbolag med 5,000 kronor samt av de av kanalen berörda kommunerna
med 25,000 kronor, varav 10,000 kronor av Linköpings stad och 15,000
kronor av landskommunerna. Nykvarns och Tannefors slussar skulle däremot
försäljas till Linköpings stad, som emellertid skulle utarrendera
slussarna till det nya bolaget, därvid förutsatts, att någon arrendeavgift icke
skulle utgå. Köpeskillingen för kanalen med undantag av nyssnämnda
slussar skulle utgöra 200,000 kronor, vilket ungefär motsvarar kanalföretagets
tillgångar enligt konkursbouppteckningen, och skulle gäldas genom en å
samma belopp utfärdad revers till riksgäldskontoret. Reversen skulle vara
räntefri och förfalla till betalning först vid den tidpunkt, då det nya bolaget
eventuellt träder i likvidation eller försättes i konkurs eller kanaldriften
nedlägges eller bolaget utan riksgäldskontoret® medgivande avyttrar någon
till bolaget överlåten fast egendom. Såsom säkerhet för denna statens
fordran skall bolaget pantsätta av de reparationsfonden tillhöriga obligationerna
sådana till ett nominellt belopp av 62,100 kronor. Köpeskillingen för
Nykvarns och Tannefors slussar skulle utgöra 85,000 kronor, av vilket belopp
35,400 kronor skulle anses guldna genom det utlägg, som Linköpings stad
fått vidkännas i anledning av det år 1935 inträffade raset vid Nykvarn, och
återstoden med tillägg av 4,000 kronor, avseende stadens bidrag till kostnaderna
i anledning av driftens uppehållande under konkursen, erlägges med
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
3
en revers till riksgäldskontoret å 53,600 kronor, vilken skulle vara räntefri
och förfalla till betalning först vid den tidpunkt, då driften å kanalen helt
eller till väsentlig del nedlades.
Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande.
Såsom förut anförts är staten sedan bolaget numera råkat på obestånd
berättigad ätt övertaga kanalen med vad därtill hör. Med hänsyn till att
trafiken numera nedgått så avsevärt, att driften på längre sikt ej längre torde
bära sig, saknar kanalen affärsvärde. Någon ekonomisk fördel för staten
att övertaga driften kan sålunda ej föreligga. Ej heller kan kanalen sägas
äga en allmän betydelse av sådan omfattning, att denna kan motivera, att
staten, oavsett att driften kan förväntas medföra förlust, övertager kanalrörelsen.
Därest kanalen överlätes på staten, skulle staten emellertid genom
försäljning av kanalfastigheten kunna tillgodogöra sig det värde, som denna
äger. Även örn en dylik åtgärd ur synpunkten att erhålla mesta möjliga
täckning för statens fordran måhända skulle utgöra den för staten ekonomiskt
fördelaktigaste lösningen av problemet, anser jag mig ändock icke böra
förorda densamma. Såsom av redogörelsen framgår finnes, nämligen i de av
kanalen närmast berörda kommunerna ett mycket livligt intresse för kanalens
upprätthållande. Detta torde sammanhänga med, bland annat, att vägarna
inom kanalens trafikområde icke äro av den beskaffenhet, att de ännu
kunna upptaga den tyngre trafik — enligt uppgift väsentligen omfattande
skogsprodukter och olika slag av bvggnadsmateriel — som alltjämt framgår
i kanalen. Ett nedläggande av kanaldriften vid nuvarande tidpunkt skulle
därför komma att medföra allvarliga konsekvenser för de näringsidkare, vilkas
verksamhet med avseende å godstransporter alltjämt är inriktad på tillgången
till kanalen. Med hänsyn till nu anförda förhållanden anser jag staten icke
böra undandraga sig att medverka till realiserandet av den plan, som nu
framlagts för att tillsvidare bevara kanalen såsom trafikled. De närmare detaljerna
i denna plan sådana de utformats i de förutnämnda, under medverkan
av riksgäldskontoret uppgjorda förslagen till köpekontrakt, hava i
stort sett icke givit mig anledning till erinran. Yid dylikt förhållande och
då enligt vad jag inhämtat stadsfullmäktiges i Linköping beslut örn, bland
annat, aktieteckning i det tillämnade kanalbolaget numera vunnit laga kraft,
vill jag i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrka, att proposition
avlåtes till riksdagen med hemställan örn bemyndigande för Kungl.
Maj:t att godkänna försäljning av den Kinda kanals aktiebolags konkursbo
tillhöriga egendomen på i huvudsak de villkor, som i det föregående angivits.
För staten såsom fordringsägare i det i konkurs försatta kanalföretaget
vore det ekonomiskt fördelaktigast, att en realisation av kanalfastigheten
bomme till stånd. Ur samfärdselsynpunkt, enkannerligen för trafiken med
skogsprodukter och annat tyngre gods, anses kanalen dock alltjämt äga
betydelse, och då ett nytt bolag genom kapitalinsats av olika intresserade
och främst de närmast berörda kommunerna nu bildats för driftens fortsättning,
synes staten icke böra motsätta sig den uppgörelse, vartill förslag
här framlagts och som utgör en förutsättning för nämnda plans förverkligande.
Med tillstyrkande av Kungl. Majda förslag hemställer utskottet,
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 113.
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit godkänna försäljning
av den Kinda kanals aktiebolags konkursbo tillhöriga
egendomen på i huvudsak de i statsrådsprotokollet den 3 mars
1939 angivna grunderna.
Stockholm den 14 april 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gränebo, Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Oscar
Olsson, Asplund, Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Pauli, Andrén, Larsson
i Varberg, von Heland och Nisser; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde,
Törnkvist, Svensson i Grönvik, Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna,
Andersson i Prästbol, Närlinge, Ward och Mårtensson.